Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-7, chapter-193

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीराम उवाच ।
अनादिमध्यपर्यन्तं न देवा नर्षयो विदुः ।
यत्पदं तदिदं भाति क्व जगत्क्व च दृश्यता ॥ १ ॥
śrīrāma uvāca ,
anādimadhyaparyantaṃ na devā narṣayo viduḥ ,
yatpadaṃ tadidaṃ bhāti kva jagatkva ca dṛśyatā 1
1. śrīrāma uvāca anādimadhyaparyantam na devāḥ na ṛṣayaḥ
viduḥ yat padam tat idam bhāti kva jagat kva ca dṛśyatā
1. devāḥ na ṛṣayaḥ na anādimadhyaparyantam yat padam
viduḥ tat idam bhāti jagat kva ca dṛśyatā kva
1. Śrī Rāma said: "Neither gods nor sages know that state (padam) which is without beginning, middle, or end. When this (reality) shines, where then is the world (jagat), and where is its visibility?"
द्वैताद्वैतसमुद्भेदवाक्यसंदेहविभ्रमैः ।
अलमस्माकमाशान्तमाद्यं रूपमनामयम् ॥ २ ॥
dvaitādvaitasamudbhedavākyasaṃdehavibhramaiḥ ,
alamasmākamāśāntamādyaṃ rūpamanāmayam 2
2. dvaita advaita samudbheda vākya sandeha vibhramaiḥ
alam asmākam āśāntam ādyam rūpam anāmayam
2. asmākam āśāntam ādyam anāmayam rūpam (asti); dvaita
advaita samudbheda vākya sandeha vibhramaiḥ alam
2. Let there be an end for us to the confusions and doubts caused by statements (vākya) concerning the distinction between duality and non-duality! Our primordial, perfectly peaceful, and flawless true nature (rūpam) is (the reality).
व्योमनि व्योमभावानां प्रशान्तं यादृगासितम् ।
तादृक्चिद्व्योमनि स्फारत्रिजगद्व्योमभासनम् ॥ ३ ॥
vyomani vyomabhāvānāṃ praśāntaṃ yādṛgāsitam ,
tādṛkcidvyomani sphāratrijagadvyomabhāsanam 3
3. vyomani vyomabhāvānām praśāntam yādṛk āsitam
tādṛk cidvyomani sphāratrijagadvymabhāsanam
3. yādṛk praśāntam vyomani vyomabhāvānām āsitam
tādṛk cidvyomani sphāratrijagadvymabhāsanam
3. Just as a tranquil state exists in the sky (vyoman) for those who perceive its spacious nature, so too, in the sky of consciousness (cit-vyoman), there is the manifestation of the vast three-world universe.
यथा व्योमनि व्योमत्वं दृषत्त्वं दृषदि स्थितम् ।
जलत्वं च जलस्यान्तर्जगत्त्वं चिद्धने तथा ॥ ४ ॥
yathā vyomani vyomatvaṃ dṛṣattvaṃ dṛṣadi sthitam ,
jalatvaṃ ca jalasyāntarjagattvaṃ ciddhane tathā 4
4. yathā vyomani vyomatvam dṛṣattvam dṛṣadi sthitam
jalatvam ca jalasya antar jagattvam ciddhane tathā
4. yathā vyomatvam vyomani sthitam dṛṣattvam dṛṣadi
ca jalatvam jalasya antar tathā jagattvam ciddhane
4. Just as sky-ness (vyomatva) resides in the sky (vyoman), stone-ness (dṛṣattva) in a stone, and water-ness (jalatva) within water, so too, world-ness (jagattva) resides within dense consciousness (cit-ghana).
साहंतादिजगद्दृश्यमाशाकाशविसार्यपि ।
महाचिदुदरं विद्धि खं शान्तं शून्यतोदितम् ॥ ५ ॥
sāhaṃtādijagaddṛśyamāśākāśavisāryapi ,
mahācidudaraṃ viddhi khaṃ śāntaṃ śūnyatoditam 5
5. sāhaṃtādijagaddṛśyam āśākāśavisāri api
mahācit udaram viddhi kham śāntam śūnyatoditam
5. sāhaṃtādijagaddṛśyam āśākāśavisāri api tat
mahācit udaram viddhi kham śāntam śūnyatoditam
5. Know that this entire perceptible world, which begins with the ego (ahaṃtā) and expands to fill the space of all directions, is in fact the inner expanse of the great consciousness (mahā-cit), a tranquil space (kham) that arises from emptiness.
जीवस्यास्मिन्विमूढस्य परेऽपरिमितोदये ।
प्रस्फुरंश्चापि संसारपिशाच उपशाम्यति ॥ ६ ॥
jīvasyāsminvimūḍhasya pare'parimitodaye ,
prasphuraṃścāpi saṃsārapiśāca upaśāmyati 6
6. jīvasya asmin vimūḍhasya pare aparimitodaye
prasphuran ca api saṃsārapapiśācaḥ upaśāmyati
6. asmin vimūḍhasya jīvasya prasphuran api
saṃsārapapiśācaḥ pare aparimitodaye upaśāmyati
6. For the individual soul (jīva) deluded in this (world), the demon of transmigration (saṃsāra), even while it manifests, ultimately subsides in the Supreme (para), which is of boundless manifestation.
भेदोपलब्धिर्गलति व्यवहारवतोऽप्यलम् ।
जडस्येवाजडस्यैव वीचेरिव जलोदरे ॥ ७ ॥
bhedopalabdhirgalati vyavahāravato'pyalam ,
jaḍasyevājaḍasyaiva vīceriva jalodare 7
7. bhedopalabdhiḥ galati vyavahāravataḥ api alam
jaḍasya iva ajaḍasya eva vīceḥ iva jalodare
7. vyavahāravataḥ api bhedopalabdhiḥ alam galati
ajaḍasya iva jaḍasya eva jalodare vīceḥ iva
7. Even for one engaged in worldly activities, the perception of difference (bheda) completely dissolves. This happens for the conscious being (ajaḍa) just as it is for an inert object (jaḍa), and like a wave is not separate within the vastness of water.
क्वाप्यज्ञानरवौ याते प्रतापाद्याकरे भृशम् ।
संसारसत्तादिवसो यात्यस्तं स निशागमः ॥ ८ ॥
kvāpyajñānaravau yāte pratāpādyākare bhṛśam ,
saṃsārasattādivaso yātyastaṃ sa niśāgamaḥ 8
8. kva api ajñānaravau yāte pratāpādyākare bhṛśam
saṃsārasattādivasaḥ yāti astam saḥ niśāgamaḥ
8. kva api ajñānaravau pratāpādyākare bhṛśam yāte
saṃsārasattādivasaḥ astam yāti saḥ niśāgamaḥ
8. When the sun of ignorance (ajñāna), which is a great source of radiance and power, has completely set, then the day of worldly existence (saṃsāra) also comes to an end, and that is the arrival of [true] night.
भावाभावेषु कार्येषु जरामरणजन्मसु ।
ज्ञ आजवं जवीभावे तिष्ठन्नपि न तिष्ठति ॥ ९ ॥
bhāvābhāveṣu kāryeṣu jarāmaraṇajanmasu ,
jña ājavaṃ javībhāve tiṣṭhannapi na tiṣṭhati 9
9. bhāvābhāveṣu kāryeṣu jarāmaraṇajanmasu jñaḥ
ājñavam javībhāve tiṣṭhan api na tiṣṭhati
9. jñaḥ bhāvābhāveṣu kāryeṣu jarāmaraṇajanmasu
ājñavam javībhāve tiṣṭhan api na tiṣṭhati
9. Even while swiftly engaging in actions, in states of being and non-being, and amidst old age, death, and birth, the knower (jña) does not truly abide [in them].
नाविद्यास्ति ह न भ्रान्तिर्न दुःखं न सुखोदयः ।
विद्याऽविद्या सुखं दुःखमिति ब्रह्मैव निर्मलम् ॥ १० ॥
nāvidyāsti ha na bhrāntirna duḥkhaṃ na sukhodayaḥ ,
vidyā'vidyā sukhaṃ duḥkhamiti brahmaiva nirmalam 10
10. na avidyā asti ha na bhrāntiḥ na duḥkham na sukhodayaḥ
vidyā avidyā sukham duḥkham iti brahma eva nirmalam
10. ha avidyā na asti na bhrāntiḥ na duḥkham na sukhodayaḥ
vidyā avidyā sukham duḥkham iti (sarvam) nirmalam brahma eva
10. Indeed, there is no ignorance (avidyā), no delusion, no suffering, and no emergence of happiness. [What appears as] knowledge (vidyā) and ignorance (avidyā), happiness and suffering – all this is nothing but the pure Brahman itself.
परिज्ञातं सदेतत्तु यावद्ब्रह्मैव निर्मलम् ।
अपरिज्ञातमस्माकमब्रह्मात्म न विद्यते ॥ ११ ॥
parijñātaṃ sadetattu yāvadbrahmaiva nirmalam ,
aparijñātamasmākamabrahmātma na vidyate 11
11. parijñātam sat etat tu yāvat brahma eva nirmalam
aparijñātam asmākam abrahma-ātma na vidyate
11. etat tu nirmalam brahma eva sat parijñātam yāvat
asmākam aparijñātam abrahma-ātma na vidyate
11. This eternally pure (brahman) is always thoroughly known. However, for us, a self (ātman) that is not (brahman), being fundamentally uncomprehended (as such), does not truly exist.
प्रबुद्धोऽस्मि प्रशान्ता मे सर्वा एव कुदृष्टयः ।
शान्तं समं सोहमिदं खं पश्यामि जगत्त्रयम् ॥ १२ ॥
prabuddho'smi praśāntā me sarvā eva kudṛṣṭayaḥ ,
śāntaṃ samaṃ sohamidaṃ khaṃ paśyāmi jagattrayam 12
12. prabuddhaḥ asmi praśāntā me sarvāḥ eva kudṛṣṭayaḥ
śāntam samam saḥ aham idam kham paśyāmi jagat-trayam
12. aham prabuddhaḥ asmi me sarvāḥ eva kudṛṣṭayaḥ praśāntāḥ
aham idam jagat-trayam śāntam samam saḥ aham kham paśyāmi
12. I am enlightened; all my erroneous views (kudṛṣṭi) are completely pacified. I perceive this threefold world (jagat-trayam) as tranquil, undifferentiated, and identical with 'That I am' (saḥ aham), like infinite space (kham).
सम्यग्ज्ञातं यावदिदं जगद्ब्रह्मैव केवलम् ।
अज्ञातात्माभवद्ब्रह्म ज्ञातात्मन्यधुना स्थितम् ॥ १३ ॥
samyagjñātaṃ yāvadidaṃ jagadbrahmaiva kevalam ,
ajñātātmābhavadbrahma jñātātmanyadhunā sthitam 13
13. samyak jñātam yāvat idam jagat brahma eva kevalam
ajñāta-ātmā abhavat brahma jñāta-ātmani adhunā sthitam
13. idam jagat samyak kevalam brahma eva yāvat jñātam
brahma ajñāta-ātmā abhavat adhunā jñāta-ātmani sthitam
13. When this entire world (jagat) is rightly known to be (brahman) alone, then (brahman), which was perceived as the unknown self (ātman), now remains established in the known self (ātman).
ज्ञाताज्ञातमनिर्भासं ब्रह्मैकमजरं तथा ।
शून्यत्वैकत्वनीलत्वरूपमेकं नभो यथा ॥ १४ ॥
jñātājñātamanirbhāsaṃ brahmaikamajaraṃ tathā ,
śūnyatvaikatvanīlatvarūpamekaṃ nabho yathā 14
14. jñāta-ajñātam anirbhāsam brahma ekam ajaram tathā
śūnyatva-ekatva-nīlatva-rūpam ekam nabhaḥ yathā
14. ekam brahma tathā ajaram jñāta-ajñātam anirbhāsam
yathā ekam nabhaḥ śūnyatva-ekatva-nīlatva-rūpam
14. That one (brahman) is imperishable, both known and unknown, and without distinct manifestation. It is like the single sky (nabhaḥ), which, while being one, is characterized by its emptiness, oneness, and apparent blueness.
निर्वाणमासे गतशङ्कमासे निरीहमासे सुसुखेऽहमासे ।
यथास्थितं नित्यमनन्तमासे तदेवमासे न कथं समासे ॥ १५ ॥
nirvāṇamāse gataśaṅkamāse nirīhamāse susukhe'hamāse ,
yathāsthitaṃ nityamanantamāse tadevamāse na kathaṃ samāse 15
15. nirvāṇam āse gataśaṅkam āse nirīham
āse susukhe aham āse |
yathāsthitam nityam anantam āse tat
evam āse na katham samāse || 15 ||
15. aham āse nirvāṇam gataśaṅkam āse nirīham susukhe āse
yathāsthitam nityam anantam katham na samāse tat evam āse
15. I am established in liberation (nirvāṇa), with all doubt vanished. I exist without desire, dwelling in supreme happiness. I remain eternally, infinitely, just as I am. How could I not be so established in this state?
सर्वं सदैवाहमनन्तमेकं न किंचिदेवाप्यथवातिशान्तः ।
सर्वं न किंचिच्च सदेकमस्मि न चास्मि चेतीयमहो नु शान्तिः ॥ १६ ॥
sarvaṃ sadaivāhamanantamekaṃ na kiṃcidevāpyathavātiśāntaḥ ,
sarvaṃ na kiṃcicca sadekamasmi na cāsmi cetīyamaho nu śāntiḥ 16
16. sarvam sadā eva aham anantam ekam na
kiñcit eva api athavā atiśāntaḥ | sarvam
na kiñcit ca sat ekam asmi na ca
asmi ca iti iyam aho nu śāntiḥ || 16 ||
16. aham sadā eva sarvam anantam ekam
na kiñcit eva api athavā atiśāntaḥ
sarvam na kiñcit ca sat ekam asmi
na ca asmi ca iti iyam aho nu śāntiḥ
16. Indeed, I am always everything, infinite, and one. I am also absolutely nothing, supremely tranquil. I am all and I am nothing, I am the single, eternal existence. And yet, I am not! Oh, what extraordinary peace (śānti) this is!
अधिगतमधिगम्यं प्राप्तमप्राप्तमन्यैगतमिदमलमस्तं वस्तुजातं समस्तम् ।
उदितमुदितबोधं तादृशं यत्र भूयोऽस्तमयसमुदयानां नाम नामापि नास्ति ॥ १७ ॥
adhigatamadhigamyaṃ prāptamaprāptamanyaigatamidamalamastaṃ vastujātaṃ samastam ,
uditamuditabodhaṃ tādṛśaṃ yatra bhūyo'stamayasamudayānāṃ nāma nāmāpi nāsti 17
17. adhigatam adhigamyam prāptam aprāptam anyaiḥ
gatam idam alam astam vastujātam samastam |
uditam uditabodham tādṛśam yatra bhūyaḥ
astamayasamudayānām nāma nāma api na asti || 17 ||
17. idam samastam vastujātam adhigatam adhigamyam
prāptam aprāptam anyaiḥ gatam alam astam
uditam uditabodham tādṛśam yatra bhūyaḥ
astamayasamudayānām nāma api nāma na asti
17. For me, this entire collection of phenomena (vastujātam) - what is understood and what is yet to be understood, what is attained and what is unachieved by others, all that has passed away - has completely vanished. Such an awakened consciousness (bodha) has arisen, where there is no longer even a name for appearances and disappearances (astamayasamudayānām).