Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-3, chapter-72

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
सूची सा संभवद्वाणी चिन्तयित्वेत्यकम्पनम् ।
पुनस्तद्देहलाभाय भवाम्याशु तपस्विनी ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
sūcī sā saṃbhavadvāṇī cintayitvetyakampanam ,
punastaddehalābhāya bhavāmyāśu tapasvinī 1
1. śrī-vasiṣṭhaḥ uvāca | sūcī sā saṃbhavat-vāṇī cintayitvā iti
akampanam | punar tat-deha-lābhāya bhavāmi āśu tapasvinī ||
1. śrī-vasiṣṭhaḥ uvāca sā sūcī saṃbhavat-vāṇī iti akampanam cintayitvā,
punar tat-deha-lābhāya āśu tapasvinī bhavāmi
1. Sri Vasishtha said: Having thus thought firmly, the needle, whose voice had emerged, resolved: "I will quickly become an ascetic woman (tapasvinī) again, for the attainment of that body (deha)."
इति संचिन्त्य चित्तस्थं संहृत्य जनमारणम् ।
तदेव हिमवच्छृङ्गं जगाम तपसे स्थितम् ॥ २ ॥
iti saṃcintya cittasthaṃ saṃhṛtya janamāraṇam ,
tadeva himavacchṛṅgaṃ jagāma tapase sthitam 2
2. iti saṃcintya cittastham saṃhṛtya janāmāraṇam
tat eva himavacchṛṅgam jagāma tapase sthitam
2. sā (she) iti cittastham janāmāraṇam saṃhṛtya
saṃcintya tat eva tapase sthitam himavacchṛṅgam jagāma
2. Having thus deliberated upon the matter in her mind and having ceased the destruction of beings, she went to that very peak of the Himalayas, which was suitable for performing austerities (tapas).
अपश्यदेव सूचित्वं सा तन्मानसमात्मनि ।
प्राणवातात्मिका प्राणैः प्रविश्य हृतमानसम् ॥ ३ ॥
apaśyadeva sūcitvaṃ sā tanmānasamātmani ,
prāṇavātātmikā prāṇaiḥ praviśya hṛtamānasam 3
3. apaśyat eva sucitvam sā tat mānasam ātmani
prāṇavātātmikā prāṇaiḥ praviśya hṛtamānasam
3. sā prāṇavātātmikā prāṇaiḥ praviśya ātmani
tat mānasam hṛtamānasam sucitvam eva apaśyat
3. She, whose essential nature was vital breath (prāṇa) and air (vāta), indeed perceived that subtle mental state within her own self (ātman). Having entered with her vital breaths (prāṇa), she (found) her consciousness absorbed.
अथात्मन्येव सूचित्वं पश्यत्येव मनोमयम् ।
प्राणवातशरीरासौ जगाम हिमवच्छिरः ॥ ४ ॥
athātmanyeva sūcitvaṃ paśyatyeva manomayam ,
prāṇavātaśarīrāsau jagāma himavacchiraḥ 4
4. atha ātmani eva sucitvam paśyati eva manomayam
prāṇavātaśarīrā asau jagāma himavacchiraḥ
4. atha asau prāṇavātaśarīrā ātmani eva manomayam
sucitvam paśyati eva himavacchiraḥ jagāma
4. Then, in her own self (ātman), she truly perceived the subtle mental state. That one, whose body was composed of vital breath (prāṇa) and air (vāta), went to the peak of the Himalayas.
दृढदावानले तत्र सर्वभूतविवर्जिते ।
महामहाशिलाभाभारूक्षे पांसुविधूसरे ॥ ५ ॥
dṛḍhadāvānale tatra sarvabhūtavivarjite ,
mahāmahāśilābhābhārūkṣe pāṃsuvidhūsare 5
5. dṛḍhadāvānale tatra sarvabhūtavivarjite
mahāmahāśilābhābhārūkṣe pāṃsuvidhūsare
5. tatra dṛḍhadāvānale sarvabhūtavivarjite
mahāmahāśilābhābhārūkṣe pāṃsuvidhūsare
5. There, in that place marked by the intensity of fierce forest fires, utterly devoid of all living beings, rugged and appearing like the splendor of immense boulders, and grey with dust.
तस्थावभ्युदितेवासौ निस्तृणे विपुले स्थले ।
मरावकस्मात्संजातशुष्का तृणशिखा यथा ॥ ६ ॥
tasthāvabhyuditevāsau nistṛṇe vipule sthale ,
marāvakasmātsaṃjātaśuṣkā tṛṇaśikhā yathā 6
6. tasthau abhyuditā iva asau nistṛṇe vipule sthale
| marau akasmāt saṃjātaśuṣkā tṛṇaśikhā yathā ||
6. asau nistṛṇe vipule sthale abhyuditā iva tasthau,
yathā marau akasmāt saṃjātaśuṣkā tṛṇaśikhā.
6. She stood on a vast, barren, grassless plain, as if sprouted there, just like a dry blade of grass that has suddenly grown in a desert.
सुसूक्ष्मस्यैकपादस्य सार्धेनैवाश्रितोर्वरा ।
स्वसंविदेकपादात्म तपः कर्तुं प्रचक्रमे ॥ ७ ॥
susūkṣmasyaikapādasya sārdhenaivāśritorvarā ,
svasaṃvidekapādātma tapaḥ kartuṃ pracakrame 7
7. susūkṣmasya ekapādasya sārdhena eva āśritorvarā
| svasaṃvidekapādātma tapaḥ kartum pracakrame ||
7. sā susūkṣmasya ekapādasya sārdhena eva āśritorvarā,
svasaṃvidekapādātma,
tapaḥ kartum pracakrame.
7. She began to perform severe austerity (tapas), she who took refuge in the earth with only half of her extremely subtle single foot, her very self (ātman) being the single foot of her own intrinsic awareness (svasaṃvid).
सूक्ष्मपादतलेनैषा वसुधारेणुसंकटी ।
निवार्य त्रिपदीं कृत्स्नाद्यत्नेनोर्ध्वमुखी स्थिता ॥ ८ ॥
sūkṣmapādatalenaiṣā vasudhāreṇusaṃkaṭī ,
nivārya tripadīṃ kṛtsnādyatnenordhvamukhī sthitā 8
8. sūkṣmapādatalena eṣā vasudhāreṇusaṅkaṭī | nivārya
tripadīm kṛtsnāt yatnena ūrdhvamukhī sthitā ||
8. eṣā sūkṣmapādatalena vasudhāreṇusaṅkaṭī tripadīm nivārya,
kṛtsnāt yatnena ūrdhvamukhī sthitā.
8. By the sole of her subtle foot, this one, distressed by the earth's dust, having prevented any three-stepped movement, stood with her face turned upwards with all her effort.
कृष्णत्वहिंस्रतातैक्ष्ण्यव्याप्तास्यपवनाशनैः ।
यत्नात्पदं निबध्नन्ती रेण्वणूपलसंकटे ॥ ९ ॥
kṛṣṇatvahiṃsratātaikṣṇyavyāptāsyapavanāśanaiḥ ,
yatnātpadaṃ nibadhnantī reṇvaṇūpalasaṃkaṭe 9
9. kṛṣṇatvahiṃsratātaikṣṇyavyāptāsyapavanāśanaiḥ |
yatnāt padam nibadhnantī reṇvaṇūpalasaṅkaṭe ||
9. (sā) yatnāt padam nibadhnantī,
kṛṣṇatvahiṃsratātaikṣṇyavyāptāsyapavanāśanaiḥ (yuktāsu) reṇvaṇūpalasaṅkaṭe (sthitā).
9. Carefully planting her foot (padam nibadhnantī) with effort (yatnāt), in a difficult spot (saṅkaṭe) filled with tiny dust particles and pebbles, and where there were wind-eating snakes (pavanāśanaiḥ) whose mouths were permeated with blackness, ferocity, and sharpness.
अरण्ये क्षुभिता संपद्दूरालोकार्थमुत्थिताम् ।
पुच्छाकोटिस्थितां वातालोलामनुचकार सा ॥ १० ॥
araṇye kṣubhitā saṃpaddūrālokārthamutthitām ,
pucchākoṭisthitāṃ vātālolāmanucakāra sā 10
10. araṇye kṣubhitā saṃpat dūrālokārtham utthitām
pucchākoṭisthitām vātālolām anucakāra sā
10. sā araṇye dūrālokārtham utthitām pucchākoṭisthitām
vātālolām kṣubhitā saṃpat anucakāra
10. In the forest, she imitated the agitated radiance, which had arisen to provide distant illumination, was situated at the tip of a wick, and swayed in the wind.
मुखरन्ध्रविनिष्क्रान्ता तस्या भास्करदीधितिः ।
सखी बभूव सूच्याभा पश्चाद्भागैकरक्षिणी ॥ ११ ॥
mukharandhraviniṣkrāntā tasyā bhāskaradīdhitiḥ ,
sakhī babhūva sūcyābhā paścādbhāgaikarakṣiṇī 11
11. mukharandhraviniṣkāntā tasyāḥ bhāskaradīdhitiḥ
sakhī babhūva sūcyābhā paścādbhāgaikarākṣiṇī
11. tasyāḥ mukharandhraviniṣkāntā sūcyābhā
paścādbhāgaikarākṣiṇī bhāskaradīdhitiḥ sakhī babhūva
11. A sunbeam, which had emerged from her mouth, became her needle-like companion, exclusively protecting her back.
क्षुद्रेऽपि स्वजने भूतेऽप्येति वत्सलतां जनः ।
दीधित्यापि सखीवृत्तं सूच्यां शुचितया भृतम् ॥ १२ ॥
kṣudre'pi svajane bhūte'pyeti vatsalatāṃ janaḥ ,
dīdhityāpi sakhīvṛttaṃ sūcyāṃ śucitayā bhṛtam 12
12. kṣudre api svajane bhūte api eti vatsalatām janaḥ
dīdhityā api sakhīvṛttam sūcyām śucitayā bhṛtam
12. janaḥ kṣudre api svajane bhūte api vatsalatām eti
dīdhityā api sūcyām śucitayā sakhīvṛttam bhṛtam
12. Even for humble members of one's own kind, a person develops affection. Similarly, the ray (of light), in its needle-like form, maintained the conduct of a friend through its purity.
बभूव तस्याः स्वच्छाया द्वितीया तापसी सखी ।
एवं सूचीव मलिना तया पश्चात्कृतेव सा ॥ १३ ॥
babhūva tasyāḥ svacchāyā dvitīyā tāpasī sakhī ,
evaṃ sūcīva malinā tayā paścātkṛteva sā 13
13. babhūva tasyāḥ svacchāyā dvitīyā tāpasī sakhī
evam sūcī iva malinā tayā paścātkṛtā iva sā
13. tasyāḥ svacchāyā dvitīyā tāpasī sakhī babhūva
evam sā sūcī iva malinā tayā paścātkṛtā iva
13. Her own shadow became her second ascetic companion. This shadow was dark and appeared needle-like, as though overshadowed by her.
सूच्या तया सुनिर्गत्य सुपाताक्ष्या स्म कूणितैः ।
पश्चात्सख्याभया साधुरन्योन्याचारकेवलम् ॥ १४ ॥
sūcyā tayā sunirgatya supātākṣyā sma kūṇitaiḥ ,
paścātsakhyābhayā sādhuranyonyācārakevalam 14
14. sūcyā tayā sunirgatya supātākṣyā sma kūṇitaiḥ
paścāt sakhyā abhayā sādhuḥ anyonyācāra-kevalam
14. sādhuḥ sunirgatya sūcyā tayā supātākṣyā sma
kūṇitaiḥ paścāt sakhyā abhayā anyonyācāra-kevalam
14. The virtuous ascetic, having emerged well, with an indicating glance and with her beautifully cast-down eyes, which were as if contracted (in concentration), afterwards, together with her fearless female friend, engaged solely in mutual conduct.
सूच्याभिप्रेक्षिते याता मतिं द्रुमलतादयः ।
महातपस्विनीं सूचीं दृष्ट्वा नोत्कण्ठयन्ति के ॥ १५ ॥
sūcyābhiprekṣite yātā matiṃ drumalatādayaḥ ,
mahātapasvinīṃ sūcīṃ dṛṣṭvā notkaṇṭhayanti ke 15
15. sūcyā abhipreṣite yātāḥ matim druma-latā-adayaḥ
mahā-tapasvinīm sūcīm dṛṣṭvā na utkaṇṭhayanti ke
15. druma-latā-adayaḥ sūcyā abhipreṣite matim yātāḥ
mahā-tapasvinīm sūcīm dṛṣṭvā ke na utkaṇṭhayanti
15. When objects like trees, creepers, and so on were observed by Sūcī, they attained understanding. Who would not feel longing (for spiritual advancement) after seeing the great ascetic (tapasvinī) Sūcī?
स्थिरबद्धपदामेनां स्वमनोवृत्तिमुत्थिताम् ।
अनिलं भोजयांचक्रुर्मुखनिर्गतभांकृतैः ॥ १६ ॥
sthirabaddhapadāmenāṃ svamanovṛttimutthitām ,
anilaṃ bhojayāṃcakrurmukhanirgatabhāṃkṛtaiḥ 16
16. sthira-baddha-padām enām sva-manaḥ-vṛttim utthitām
anilam bhojayāñcakruḥ mukha-nirgata-bhāṅkṛtaiḥ
16. mukha-nirgata-bhāṅkṛtaiḥ anilam bhojayāñcakruḥ
enām sthira-baddha-padām utthitām sva-manaḥ-vṛttim
16. They fed the wind (anila) with buzzing sounds emanating from their mouths, with regard to this mental modification (manovṛtti) that had arisen and become firmly established.
प्रसूतानि भविष्याणि गीर्वाणान्यानि वा चिरम् ।
कौसुमानि रजांस्यस्या इत्यास्यं पर्यपूरयन् ॥ १७ ॥
prasūtāni bhaviṣyāṇi gīrvāṇānyāni vā ciram ,
kausumāni rajāṃsyasyā ityāsyaṃ paryapūrayan 17
17. prasūtāni bhaviṣyāṇi gīrvāṇāni anyāni vā ciram
kausumāni rajāṃsi asyāḥ iti āsyam paryapūrayan
17. (te) asyāḥ āsyam paryapūrayan iti prasūtāni bhaviṣyāṇi
gīrvāṇāni anyāni vā ciram kausumāni rajāṃsi
17. They filled her mouth with floral pollens, (declaring or symbolizing) 'These are pollens – produced, future, divine, or other – (and may they remain) for her (mouth) for a long time.'
ततो महेन्द्रप्रहितं वातनुन्नामिषं रजः ।
तया त्वभ्रत्वव्याजेन न निगीर्णं मुखे विशत् ॥ १८ ॥
tato mahendraprahitaṃ vātanunnāmiṣaṃ rajaḥ ,
tayā tvabhratvavyājena na nigīrṇaṃ mukhe viśat 18
18. tataḥ mahendraprahitaṃ vātanunna āmiṣaṃ rajaḥ
tayā tu abhratvavyājena na nigīrṇaṃ mukhe viśat
18. tataḥ mahendraprahitaṃ vātanunna āmiṣaṃ rajaḥ
mukhe viśat tayā tu abhratvavyājena na nigīrṇaṃ
18. Then, the dust sent by Mahendra (Indra), which appeared like meat propelled by the wind, entered her mouth. But she did not swallow it, pretending it was a cloud.
न निगीर्णवती तानि रजांसि दृढनिश्चयात् ।
अन्तःसारतया कार्यं लघवोऽप्याप्नुवन्ति हि ॥ १९ ॥
na nigīrṇavatī tāni rajāṃsi dṛḍhaniścayāt ,
antaḥsāratayā kāryaṃ laghavo'pyāpnuvanti hi 19
19. na nigīrṇavatī tāni rajāṃsi dṛḍhaniścayāt
antaḥsāratayā kāryaṃ laghavaḥ api āpnuvanti hi
19. dṛḍhaniścayāt tāni rajāṃsi na nigīrṇavatī hi
antaḥsāratayā laghavaḥ api kāryaṃ āpnuvanti
19. She did not swallow those particles of dust because of her firm resolve. Indeed, even those who seem insignificant achieve their purpose through their inner strength.
न पिबत्यास्यसंस्थानि तथा पुष्परजांस्यपि ।
विस्मयं पवनः प्राप सुमेरून्मूलनाधिकम् ॥ २० ॥
na pibatyāsyasaṃsthāni tathā puṣparajāṃsyapi ,
vismayaṃ pavanaḥ prāpa sumerūnmūlanādhikam 20
20. na pibati āsyasaṃsthāni tathā puṣparajāṃsi api
vismayaṃ pavanaḥ prāpa sumeru unmūlanā adhikam
20. pavanaḥ sumeru unmūlanā adhikam vismayaṃ prāpa
tathā āsyasaṃsthāni puṣparajāṃsi api na pibati
20. She did not take in even the flower pollen present in her mouth. The wind (pavana) felt astonishment, which was greater than that of uprooting Mount Sumeru.
आशिरः पिहिता पङ्कैः पूरितापि महाजलैः ।
विधूतापि बृहद्वातैर्दग्धापि वनवह्निभिः ॥ २१ ॥
āśiraḥ pihitā paṅkaiḥ pūritāpi mahājalaiḥ ,
vidhūtāpi bṛhadvātairdagdhāpi vanavahnibhiḥ 21
21. āśiraḥ pihitā paṅkaiḥ pūritā api mahājalaiḥ
vidhūtā api bṛhat vātaiḥ dagdhā api vanavahnibhiḥ
21. paṅkaiḥ āśiraḥ pihitā mahājalaiḥ pūritā api
bṛhat vātaiḥ vidhūtā api vanavahnibhiḥ dagdhā api
21. Even when covered head-to-toe by mud, even when filled with great waters, even when shaken by mighty winds, and even when burned by forest fires.
भिन्नापि करकापातेर्भ्रामितापि तडिद्भ्रमैः ।
उद्वेजितापि जलदैः क्षोभिताप्यतिगर्जितैः ॥ २२ ॥
bhinnāpi karakāpāterbhrāmitāpi taḍidbhramaiḥ ,
udvejitāpi jaladaiḥ kṣobhitāpyatigarjitaiḥ 22
22. bhinnā api karakāpātaiḥ bhrāmitā api taḍidbhramaiḥ
udvejitā api jaladaiḥ kṣobhitā api atigarjitaiḥ
22. (sā) karakāpātaiḥ bhinnā api,
taḍidbhramaiḥ bhrāmitā api,
jaladaiḥ udvejitā api,
atigarjitaiḥ kṣobhitā api
22. Even when broken by hailstones, even when deluded by the illusions of lightning, even when distressed by clouds, and even when agitated by excessive thunder, (she remained undisturbed).
अपि वर्षसहस्रैः सा चित्तस्थदृढनिश्चया ।
पादाग्रं तु कुसुप्तेव नाकम्पत तपस्विनी ॥ २३ ॥
api varṣasahasraiḥ sā cittasthadṛḍhaniścayā ,
pādāgraṃ tu kusupteva nākampata tapasvinī 23
23. api varṣasahasraiḥ sā cittasthadṛḍhaniścayā
pādāgram tu kusuptā iva na akampata tapasvinī
23. sā tapasvinī cittasthadṛḍhaniścayā (satī) varṣasahasraiḥ api,
kusuptā iva,
pādāgram tu na akampata
23. Even for thousands of years, that ascetic woman (tapasvinī), with her firm resolve (niścaya) fixed in her mind, did not move the tip of her foot, as if she were in a deep sleep.
निवृत्ताया बहिःस्पन्दाद्देशकाले बहौ गते ।
विचारयन्त्यास्तस्याः स्वमात्मा सत्यं सुचेतनम् ॥ २४ ॥
nivṛttāyā bahiḥspandāddeśakāle bahau gate ,
vicārayantyāstasyāḥ svamātmā satyaṃ sucetanam 24
24. nivṛttāyāḥ bahiḥ spandāt deśakāle bahau gate
vicārayantyāḥ tasyāḥ svam ātmā satyam sucetanam
24. bahiḥ spandāt nivṛttāyāḥ tasyāḥ,
bahau deśakāle gate (sati),
vicārayantyāḥ (satyāḥ),
svam ātmā satyam sucetanam (abhūt)
24. When much time and space had passed, and she had withdrawn from all external activity, as she was reflecting, her own true, perfectly conscious Self (ātman) manifested.
ज्ञानालोकः समुदभूत्सा परावरदर्शिनी ।
बभूव निर्मला सूचिर्विषूची पावनं परम् ॥ २५ ॥
jñānālokaḥ samudabhūtsā parāvaradarśinī ,
babhūva nirmalā sūcirviṣūcī pāvanaṃ param 25
25. jñānālokaḥ samudabhūt sā parāvaradarśinī
babhūva nirmalā sūciḥ viṣūcī pāvanam param
25. (tasyām) jñānālokaḥ samudabhūt.
sā parāvaradarśinī nirmalā viṣūcī sūciḥ pāvanam param babhūva.
25. The light of knowledge (jñānāloka) arose in her. She became one who perceives both the higher and the lower, a pure, universally penetrating pointer (sūci) and the supreme purification.
जाता विदितवेद्या सा स्वयमेव तया धिया ।
तपसा दुष्कृते क्षीणे सूची स्वसुखसूचिनी ॥ २६ ॥
jātā viditavedyā sā svayameva tayā dhiyā ,
tapasā duṣkṛte kṣīṇe sūcī svasukhasūcinī 26
26. jātā viditavedyā sā svayam eva tayā dhiyā
tapasā duṣkṛte kṣīṇe sūcī svasukhasūcinī
26. sā tayā dhiyā svayam eva viditavedyā jātā
tapasā duṣkṛte kṣīṇe sūcī svasukhasūcinī
26. She, by her own intellect, became one who knew all that was to be known. Her evil deeds (duṣkṛte) having been destroyed by penance (tapas), she became pure, revealing her inherent happiness.
इति वर्षसहस्राणि साकरोद्दारुणं तपः ।
सप्तसप्तमहालोकसंतापकरमुन्मुखी ॥ २७ ॥
iti varṣasahasrāṇi sākaroddāruṇaṃ tapaḥ ,
saptasaptamahālokasaṃtāpakaramunmukhī 27
27. iti varṣasahasrāṇi sā akarot dāruṇam tapaḥ
saptasaptamahālokasaṃtāpakaram unmukhī
27. iti sā unmukhī varṣasahasrāṇi
saptasaptamahālokasaṃtāpakaram dāruṇam tapaḥ akarot
27. Thus, for thousands of years, she, with her face uplifted, performed a severe penance (tapas) that caused distress to the seven great worlds.
तस्याः कल्पाग्निभीमेन तपसा हि महागिरिः ।
बभूव तेन ज्वलितो जज्वालेव ततो जगत् ॥ २८ ॥
tasyāḥ kalpāgnibhīmena tapasā hi mahāgiriḥ ,
babhūva tena jvalito jajvāleva tato jagat 28
28. tasyāḥ kalpāgnibhīmena tapasā hi mahāgiriḥ
babhūva tena jvalitaḥ jajjvāla iva tataḥ jagat
28. hi tasyāḥ kalpāgnibhīmena tapasā mahāgiriḥ
babhūva tena jvalitaḥ tataḥ jagat iva jajjvāla
28. Indeed, by her penance (tapas), which was as terrible as the cosmic fire (kalpāgni), the great mountain itself became ablaze. From that, the whole world seemed to burn.
कस्येदं तपसाक्रान्तं जगदित्यथ वासवः ।
नारदं परिपप्रच्छ स तस्याकथयच्च तत् ॥ २९ ॥
kasyedaṃ tapasākrāntaṃ jagadityatha vāsavaḥ ,
nāradaṃ paripapraccha sa tasyākathayacca tat 29
29. kasya idam tapasā ākrāntam jagat iti atha vāsavaḥ
nāradam paripapraccha sa tasya akathayat ca tat
29. atha vāsavaḥ kasya idam tapasā ākrāntam jagat iti
nāradam paripapraccha sa tasya tat ca akathayat
29. "Whose penance (tapas) has overcome this world?" Then Vāsava (Indra) asked Nārada. And Nārada, in turn, told him (Indra) about it.
सप्तवर्षसहस्राणि सूची दीर्घतपस्विनी ।
महाविज्ञानदेहासौ तेनेदं ज्वलितं जगत् ॥ ३० ॥
saptavarṣasahasrāṇi sūcī dīrghatapasvinī ,
mahāvijñānadehāsau tenedaṃ jvalitaṃ jagat 30
30. sapta-varṣa-sahasrāṇi sūcī dīrgha-tapasvinī
mahā-vijñāna-dehā asau tena idaṃ jvalitaṃ jagat
30. sūcī dīrgha-tapasvinī mahā-vijñāna-dehā asau
sapta-varṣa-sahasrāṇi tena idaṃ jagat jvalitaṃ
30. For seven thousand years, Sūcī, the greatly ascetic one whose very form was supreme knowledge, by her, this entire world was made to radiate.
नागाः श्वसन्ति विचलन्ति नगाः पतन्ति वैमानिका जलधिवारिधराः प्रयान्ति ।
शोषं दिशोऽर्कसहिता मलिनीभवन्ति सूच्याः सुरेन्द्र तपसा क्षयमाययेव ॥ ३१ ॥
nāgāḥ śvasanti vicalanti nagāḥ patanti vaimānikā jaladhivāridharāḥ prayānti ,
śoṣaṃ diśo'rkasahitā malinībhavanti sūcyāḥ surendra tapasā kṣayamāyayeva 31
31. nāgāḥ śvasanti vicalanti nagāḥ patanti
vaimānikāḥ jaladhi-vāri-dharāḥ prayānti
śoṣam diśaḥ arka-sahitāḥ malinībhavanti
sūcyāḥ surendra tapasā kṣayam āyaye iva
31. surendra sūcyāḥ tapasā nāgāḥ śvasanti
nagāḥ vicalanti patanti vaimānikāḥ
jaladhi-vāri-dharāḥ prayānti diśaḥ arka-sahitāḥ
śoṣam malinībhavanti kṣayam āyaye iva
31. O lord of gods (surendra), by the austerity (tapas) of Sūcī, the serpents (nāgāḥ) gasp, mountains (nagāḥ) shake and fall, while the celestial clouds (jaladhivāridharāḥ) disperse. The directions, along with the sun, dry up and grow dim, as if everything were approaching its destruction (kṣaya).