Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-7, chapter-16

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
भुशुण्ड उवाच ।
कथयत्येवमप्येवं स विद्याधरनायकः ।
आसीत्संशान्तसंवित्तिः समाधिपरिणामवान् ॥ १ ॥
bhuśuṇḍa uvāca ,
kathayatyevamapyevaṃ sa vidyādharanāyakaḥ ,
āsītsaṃśāntasaṃvittiḥ samādhipariṇāmavān 1
1. bhuśuṇḍaḥ uvāca kathayati evam api evam saḥ
vidyādharanāyakaḥ āsīt saṃśānta-saṃvittiḥ samādhi-pariṇāmavān
1. bhuśuṇḍaḥ uvāca.
saḥ vidyādharanāyakaḥ evam api evam kathayati,
(tathāpi) saṃśānta-saṃvittiḥ samādhi-pariṇāmavān āsīt.
1. Bhusuṇḍa said: Even while speaking in this manner, that leader of the Vidyādharas remained with a completely tranquil consciousness, having achieved the transformation of meditative absorption (samādhi).
प्रबोध्यमानोऽपि मया भूयोभूयस्ततस्ततः ।
न पपात पुरोदृश्ये परं निर्वाणमागतः ॥ २ ॥
prabodhyamāno'pi mayā bhūyobhūyastatastataḥ ,
na papāta purodṛśye paraṃ nirvāṇamāgataḥ 2
2. prabodhyamānaḥ api mayā bhūyaḥ bhūyaḥ tatas
tataḥ na papāta puras dṛśye param nirvāṇam āgataḥ
2. mayā bhūyaḥ bhūyaḥ tatas tataḥ prabodhyamānaḥ api,
saḥ puras dṛśye na papāta,
param nirvāṇam āgataḥ (saḥ).
2. Even though I repeatedly tried to awaken him from various angles, he did not return to the visible world, but rather attained supreme liberation (nirvāṇa).
स प्राप परम स्थानं तावन्मात्रप्रबोधवान् ।
केनचिन्नाधिकेनाङ्ग यत्नेनातिशयैषिणा ॥ ३ ॥
sa prāpa parama sthānaṃ tāvanmātraprabodhavān ,
kenacinnādhikenāṅga yatnenātiśayaiṣiṇā 3
3. saḥ prāpa param sthānam tāvanmātra-prabodhavān
kenacit na adhikena aṅga yatnena atiśayaiṣiṇā
3. saḥ tāvanmātra-prabodhavān param sthānam prāpa,
aṅga,
kenacit adhikena yatnena,
(vā) atiśayaiṣiṇā yatnena na (prāpa).
3. He attained the supreme state, possessing precisely that awakening, not, O dear one, by any additional effort or by an effort aspiring for something extraordinary.
अत उक्तं मया राम यदि शुद्धे हि चेतसि ।
उपदेशः प्रसरति तैलबिन्दुरिवाम्भसि ॥ ४ ॥
ata uktaṃ mayā rāma yadi śuddhe hi cetasi ,
upadeśaḥ prasarati tailabindurivāmbhasi 4
4. ataḥ uktam mayā rāma yadi śuddhe hi cetasi
upadeśaḥ prasarati tailabinduḥ iva ambhasi
4. rāma ataḥ mayā uktam yadi hi śuddhe cetasi
upadeśaḥ ambhasi tailabinduḥ iva prasarati
4. Therefore, O Rama, I said that instruction spreads in a truly pure mind (cetas) just as a drop of oil spreads on water.
नाहमित्यस्ति ते नान्तर्मैनं भावय शान्तये ।
एतावदुपदेशोक्तिः परमा नेतरास्ति हि ॥ ५ ॥
nāhamityasti te nāntarmainaṃ bhāvaya śāntaye ,
etāvadupadeśoktiḥ paramā netarāsti hi 5
5. na aham iti asti te na antaḥ mā enam bhāvaya
śāntaye etāvat upadeśoktiḥ paramā na itarā asti hi
5. te antaḥ aham iti na asti śāntaye enam mā bhāvaya
etāvat upadeśoktiḥ paramā asti itarā hi na asti
5. The notion of "I" (aham) does not exist within you. For the sake of peace, do not dwell on this (false sense of self). This much is the supreme instruction; indeed, there is no other.
एषैवाभव्यमनसि पतिता प्रविलीयते ।
उत्ताने मसृणादर्शे मुक्ताफलमिवामलम् ॥ ६ ॥
eṣaivābhavyamanasi patitā pravilīyate ,
uttāne masṛṇādarśe muktāphalamivāmalam 6
6. eṣā eva abhavyamanasi patitā pravilīyate
uttāne masṛṇādarśe muktāphalam iva amalam
6. eṣā eva abhavyamanasi patitā uttāne
masṛṇādarśe amalam muktāphalam iva pravilīyate
6. This very instruction, when it falls into an impure or unsuitable mind, dissolves, just as a pristine pearl (muktāphala) would on a smooth, upturned mirror.
भव्ये तु शान्तमनसि लगत्यभ्येत्यविच्युतिम् ।
प्रविश्यान्तर्विचाराख्यामर्चिरर्कमणौ यथा ॥ ७ ॥
bhavye tu śāntamanasi lagatyabhyetyavicyutim ,
praviśyāntarvicārākhyāmarcirarkamaṇau yathā 7
7. bhavye tu śāntamanasi lagati abhyetya avicyutim
praviśya antaḥ vicārākhyām arciḥ arkamaṇau yathā
7. bhavye śāntamanasi tu avicyutim abhyetya lagati
antaḥ praviśya vicārākhyām arciḥ arkamaṇau yathā
7. But in a suitable and peaceful mind (manas), it adheres, reaching steadfastness. Having penetrated within, it becomes known as the flame of inquiry (vicāra), just as a ray of light (arciḥ) becomes one with a sun-gem (arkamaṇi).
अहंभावनमेवोच्चैर्बीजं दुःखाख्यशाल्मलेः ।
ममेदं तद्वदादीति शाखाप्रसरकारणम् ॥ ८ ॥
ahaṃbhāvanamevoccairbījaṃ duḥkhākhyaśālmaleḥ ,
mamedaṃ tadvadādīti śākhāprasarakāraṇam 8
8. ahaṃbhāvanam eva uccaiḥ bījam duḥkha ākhya śālmaleḥ
mama idam tadvat ādi iti śākhāprasārakāraṇam
8. ahaṃbhāvanam eva uccaiḥ duḥkhākhyaśālmaleḥ bījam
tadvat mama idam ādi iti śākhāprasārakāraṇam
8. The strong sense of ego (ahaṅkāra) is precisely the seed of the śālmalī tree of suffering. Similarly, the thought 'this is mine,' and so on, is the cause for the spreading of its branches.
अहमादौ ममेत्यन्तस्तत इच्छा प्रवर्तते ।
इदमर्थशतानर्थकारिणी भवभारिणी ॥ ९ ॥
ahamādau mametyantastata icchā pravartate ,
idamarthaśatānarthakāriṇī bhavabhāriṇī 9
9. aham ādau mama iti antaḥ tataḥ icchā pravartate
idam artha śata anartha kāriṇī bhava bhāriṇī
9. aham ādau mama iti antaḥ tataḥ icchā pravartate
idam artha śata anartha kāriṇī bhava bhāriṇī
9. 'I' (aham) comes first, and 'mine' (mama) follows as the end; thereupon, desire (icchā) arises. This desire is the cause of hundreds of benefits and misfortunes, and it sustains the burden of existence (saṃsāra).
एवंविधा मुनिश्रेष्ठ मूढा अपि चिरायुषः ।
भवन्त्यनियमो ह्यङ्ग दीर्घायुष्यस्य कारणम् ॥ १० ॥
evaṃvidhā muniśreṣṭha mūḍhā api cirāyuṣaḥ ,
bhavantyaniyamo hyaṅga dīrghāyuṣyasya kāraṇam 10
10. evam vidhāḥ muni śreṣṭha mūḍhāḥ api cirāyuṣaḥ
bhavanti aniyamaḥ hi aṅga dīrghāyuṣyasya kāraṇam
10. muniśreṣṭha evam vidhāḥ mūḍhāḥ api cirāyuṣaḥ
bhavanti hi aṅga dīrghāyuṣyasya aniyamaḥ kāraṇam
10. O best among sages (muniśreṣṭha), even those who are deluded in this way become long-lived. Indeed, O dear one (aṅga), there is no fixed rule concerning the cause of longevity.
अन्तःशुद्धमनस्का ये सुचिरायाभयप्रदम् ।
मनागप्युपदिष्टास्ते प्राप्नुवन्ति परं पदम् ॥ ११ ॥
antaḥśuddhamanaskā ye sucirāyābhayapradam ,
manāgapyupadiṣṭāste prāpnuvanti paraṃ padam 11
11. antaḥ śuddha manaskāḥ ye sucirāya abhaya pradam
manāk api upadiṣṭāḥ te prāpnuvanti param padam
11. ye antaḥ śuddha manaskāḥ te manāk api upadiṣṭāḥ
sucirāya abhaya pradam param padam prāpnuvanti
11. Those whose minds are pure within (antaḥśuddhamanas), even if taught a little, attain the supreme state (param padam), which bestows eternal fearlessness (abhaya).
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
मेरुमूर्धनि मामेवमुक्त्वा स विहगाधिपः ।
तूष्णीं बभूव मुक्तात्मा ऋष्यमूक इवाम्बुदः ॥ १२ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
merumūrdhani māmevamuktvā sa vihagādhipaḥ ,
tūṣṇīṃ babhūva muktātmā ṛṣyamūka ivāmbudaḥ 12
12. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca merumūrdhani mām evam uktvā saḥ
vihagādhipaḥ tūṣṇīm babhūva muktātmā ṛṣyamūkaḥ iva ambudaḥ
12. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca saḥ muktātmā vihagādhipaḥ merumūrdhani
mām evam uktvā ṛṣyamūkaḥ iva ambudaḥ tūṣṇīm babhūva
12. Śrī Vasiṣṭha said: After speaking to me in this manner on the summit of Mount Meru, that king of birds, whose self (ātman) was liberated, became silent, just like a cloud resting on Mount Rishyamuka.
अहमापृच्छ्य तं सिद्धं विद्याधरमथो पुनः ।
प्राप्त आत्मास्पदं राम मुनिमण्डलमण्डितम् ॥ १३ ॥
ahamāpṛcchya taṃ siddhaṃ vidyādharamatho punaḥ ,
prāpta ātmāspadaṃ rāma munimaṇḍalamaṇḍitam 13
13. aham āpṛcchya tam siddham vidyādharam atha u punaḥ
prāptaḥ ātma-āspadam rāma munimaṇḍalamaṇḍitam
13. rāma aham atha punaḥ tam siddham vidyādharam
āpṛcchya munimaṇḍalamaṇḍitam ātma-āspadam prāptaḥ
13. O Rāma, having then taken leave of that perfected Vidyādhara (Bhusuṇḍa), I returned to my own abode, which was adorned by a gathering of sages.
एतत्तवाद्य कथितं बलिभुक्कथोक्तं विद्याधरोपशमनं लघुबोधनोत्थम् ।
अस्मिन्भुशुण्डविहगेन्द्रसमागमे मे चैकादशेह हि गतानि महायुगानि ॥ १४ ॥
etattavādya kathitaṃ balibhukkathoktaṃ vidyādharopaśamanaṃ laghubodhanottham ,
asminbhuśuṇḍavihagendrasamāgame me caikādaśeha hi gatāni mahāyugāni 14
14. etat tava adya kathitam balibhuk-kathā-uktam
vidyādhara-upaśamanam laghu-bodhana-uttham
asmin bhusuṇḍa-vihagendra-samāgame
me ca ekādaśa iha hi gatāni mahāyugāni
14. tava adya etad kathitam balibhuk-kathā-uktam vidyādhara-upaśamanam laghu-bodhana-uttham [astīti śeṣaḥ].
iha asmin bhusuṇḍa-vihagendra-samāgame ca me hi ekādaśa mahāyugāni gatāni.
14. This account, narrated in the story of the crow, concerning the calming of the Vidyādhara's doubts, which arose from a concise teaching, has been told to you today. Indeed, during this encounter with Bhusuṇḍa, the king of birds, eleven great epochs (mahāyugāni) have passed for me.