योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-7, chapter-13
भुशुण्ड उवाच ।
जगत्प्रसररूपस्य न देश उपयुज्यते ।
न कालो धारणे स्तम्भ आलोकस्याम्बरे यथा ॥ १ ॥
जगत्प्रसररूपस्य न देश उपयुज्यते ।
न कालो धारणे स्तम्भ आलोकस्याम्बरे यथा ॥ १ ॥
bhuśuṇḍa uvāca ,
jagatprasararūpasya na deśa upayujyate ,
na kālo dhāraṇe stambha ālokasyāmbare yathā 1
jagatprasararūpasya na deśa upayujyate ,
na kālo dhāraṇe stambha ālokasyāmbare yathā 1
1.
bhuśuṇḍa uvāca jagat-prasara-rūpasya na deśaḥ upayujyate
na kālaḥ dhāraṇe stambhaḥ ālokasya ambare yathā
na kālaḥ dhāraṇe stambhaḥ ālokasya ambare yathā
1.
bhuśuṇḍa uvāca: jagat-prasara-rūpasya (vastunaḥ) deśaḥ na upayujyate.
dhāraṇe kālaḥ na (upayujyate).
yathā ālokasya ambare stambhaḥ (na upayujyate).
dhāraṇe kālaḥ na (upayujyate).
yathā ālokasya ambare stambhaḥ (na upayujyate).
1.
Bhuśuṇḍa said: For the world, whose intrinsic nature (dharma) is expansion, no space is suitable, nor is time for its sustainment, just as a pillar is not needed for light in the sky.
मनोमनननिर्माणमात्रमेतज्जगत्त्रयम् ।
शान्तं तनु लघु स्वच्छं वातान्तः सौरभादपि ॥ २ ॥
शान्तं तनु लघु स्वच्छं वातान्तः सौरभादपि ॥ २ ॥
manomanananirmāṇamātrametajjagattrayam ,
śāntaṃ tanu laghu svacchaṃ vātāntaḥ saurabhādapi 2
śāntaṃ tanu laghu svacchaṃ vātāntaḥ saurabhādapi 2
2.
manaḥ-manana-nirmāṇa-mātram etat jagat-trayam
śāntam tanu laghu svaccham vāta-antaḥ saurabhāt api
śāntam tanu laghu svaccham vāta-antaḥ saurabhāt api
2.
etat jagat-trayam manaḥ-manana-nirmāṇa-mātram (asti).
(etat) śāntam,
tanu,
laghu,
svaccham (ca asti),
api vāta-antaḥ saurabhāt (adhikam).
(etat) śāntam,
tanu,
laghu,
svaccham (ca asti),
api vāta-antaḥ saurabhāt (adhikam).
2.
These three worlds are merely a fabrication of mental conceptualization. They are tranquil, subtle, light, and pure, even more so than the fragrance carried within the wind.
चिच्चमत्कृतिमात्रस्य साधो जगदणोः किल ।
वातान्तः सौरभं मेरुरन्यानुभवयोगतः ॥ ३ ॥
वातान्तः सौरभं मेरुरन्यानुभवयोगतः ॥ ३ ॥
ciccamatkṛtimātrasya sādho jagadaṇoḥ kila ,
vātāntaḥ saurabhaṃ meruranyānubhavayogataḥ 3
vātāntaḥ saurabhaṃ meruranyānubhavayogataḥ 3
3.
cit camatkṛti-mātrasya sādho jagat aṇoḥ kila
vāta antaḥ saurabham meruḥ anya-anubhava-yogataḥ
vāta antaḥ saurabham meruḥ anya-anubhava-yogataḥ
3.
sādho jagat aṇoḥ cit camatkṛti-mātrasya kila
vāta antaḥ saurabham meruḥ anya-anubhava-yogataḥ
vāta antaḥ saurabham meruḥ anya-anubhava-yogataḥ
3.
O virtuous one, this world, which is like an atom, is indeed merely a marvelous manifestation of consciousness. It is like fragrance within the wind, or like Mount Meru known through the experience of another.
यं प्रत्युदेति सर्गोयं स एवैनं हि चेतति ।
पदार्थः संनिवेशं स्वमिव स्वप्नं पुमानिव ॥ ४ ॥
पदार्थः संनिवेशं स्वमिव स्वप्नं पुमानिव ॥ ४ ॥
yaṃ pratyudeti sargoyaṃ sa evainaṃ hi cetati ,
padārthaḥ saṃniveśaṃ svamiva svapnaṃ pumāniva 4
padārthaḥ saṃniveśaṃ svamiva svapnaṃ pumāniva 4
4.
yam prati ud eti sargaḥ ayam saḥ eva enam hi cetati
padārthaḥ saṃniveśam svam iva svapnam pumān iva
padārthaḥ saṃniveśam svam iva svapnam pumān iva
4.
yam ayam sargaḥ prati ud eti saḥ eva enam hi cetati
padārthaḥ svam saṃniveśam iva pumān svapnam iva
padārthaḥ svam saṃniveśam iva pumān svapnam iva
4.
He for whom this creation (sarga) appears, he alone indeed perceives it, just as an object (padārtha) perceives its own inner arrangement, or as a person (puruṣa) perceives a dream.
अत्रैवोदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
यद्वृत्तं देवराजस्य त्रसरेणूदरे पुरा ॥ ५ ॥
यद्वृत्तं देवराजस्य त्रसरेणूदरे पुरा ॥ ५ ॥
atraivodāharantīmamitihāsaṃ purātanam ,
yadvṛttaṃ devarājasya trasareṇūdare purā 5
yadvṛttaṃ devarājasya trasareṇūdare purā 5
5.
atra eva udāharanti imam itihāsam purātanam
yat vṛttam deva-rājasya trasa-reṇu-udare purā
yat vṛttam deva-rājasya trasa-reṇu-udare purā
5.
atra eva udāharanti imam purātanam itihāsam
yat purā deva-rājasya trasa-reṇu-udare vṛttam
yat purā deva-rājasya trasa-reṇu-udare vṛttam
5.
In this very context, they recount this ancient legend (itihāsa), which happened long ago concerning the king of gods (deva-rāja), within a dust-mote's belly (trasa-reṇu).
क्वचित्कदाचित्कस्मिंश्चित्किंचित्कल्पद्रुमेऽभवत् ।
कस्यांचिद्युगशाखायां फलं जगदुदुम्बरम् ॥ ६ ॥
कस्यांचिद्युगशाखायां फलं जगदुदुम्बरम् ॥ ६ ॥
kvacitkadācitkasmiṃścitkiṃcitkalpadrume'bhavat ,
kasyāṃcidyugaśākhāyāṃ phalaṃ jagadudumbaram 6
kasyāṃcidyugaśākhāyāṃ phalaṃ jagadudumbaram 6
6.
kvacit kadācit kasmin cit kiṃ cit kalpa-drume abhavat
kasyām cit yuga-śākhāyām phalam jagat udumbhram
kasyām cit yuga-śākhāyām phalam jagat udumbhram
6.
kvacit kadācit kasmin cit kalpa-drume kasyām cit
yuga-śākhāyām kiṃ cit phalam jagat udumbhram abhavat
yuga-śākhāyām kiṃ cit phalam jagat udumbhram abhavat
6.
Once, somewhere, in some wish-fulfilling tree (kalpa-druma), on a branch representing a certain age (yuga), there appeared a certain fruit, which was indeed the world (jagat) itself, like an udumbara fruit.
ससुरासुरभूतौघमशकाहितघुंघुमम् ।
शैलमांसलपातालद्युभूम्युग्रकपाटकम् ॥ ७ ॥
शैलमांसलपातालद्युभूम्युग्रकपाटकम् ॥ ७ ॥
sasurāsurabhūtaughamaśakāhitaghuṃghumam ,
śailamāṃsalapātāladyubhūmyugrakapāṭakam 7
śailamāṃsalapātāladyubhūmyugrakapāṭakam 7
7.
sasurāsurabhūtaugham aśakāhitaghuṃghumam
śailamāṃsalapātāladyubhūmyugrakapāṭakam
śailamāṃsalapātāladyubhūmyugrakapāṭakam
7.
sasurāsurabhūtaugham aśakāhitaghuṃghumam
śailamāṃsalapātāladyubhūmyugrakapāṭakam
śailamāṃsalapātāladyubhūmyugrakapāṭakam
7.
It possesses hosts of gods, demons, and other beings, and (has) a buzzing sound caused by the powerless. Its formidable doors are formed by mountains, the vast netherworld, heaven, and earth.
चिच्चमत्कृतिचारूच्चैर्वासनारसपीवरम् ।
विविधानुभवामोदं चित्तास्वादमनोहरम् ॥ ८ ॥
विविधानुभवामोदं चित्तास्वादमनोहरम् ॥ ८ ॥
ciccamatkṛticārūccairvāsanārasapīvaram ,
vividhānubhavāmodaṃ cittāsvādamanoharam 8
vividhānubhavāmodaṃ cittāsvādamanoharam 8
8.
ciccamatkṛticāruccairvāsanārasapīvaram
vividhānubhavāmodam cittāsvādamanoharam
vividhānubhavāmodam cittāsvādamanoharam
8.
ciccamatkṛticāruccairvāsanārasapīvaram
vividhānubhavāmodam cittāsvādamanoharam
vividhānubhavāmodam cittāsvādamanoharam
8.
It is splendid with the essence of the lofty and beautiful subconscious impressions (vāsanā) arising from the wondrous manifestation of pure consciousness (cit). It carries the fragrance of diverse experiences, and is enchanting to the mind (citta) with its delightful taste.
बृहद्ब्रह्मतरुप्रौढसत्ताव्रततिकोटिगम् ।
अहंकारमहावृन्तं समालोकसमुज्ज्वलम् ॥ ९ ॥
अहंकारमहावृन्तं समालोकसमुज्ज्वलम् ॥ ९ ॥
bṛhadbrahmataruprauḍhasattāvratatikoṭigam ,
ahaṃkāramahāvṛntaṃ samālokasamujjvalam 9
ahaṃkāramahāvṛntaṃ samālokasamujjvalam 9
9.
bṛhadbrahmataruprauḍhasattāvratatikoṭigam
ahaṃkāramahāvṛntam samālokasamujjvalam
ahaṃkāramahāvṛntam samālokasamujjvalam
9.
bṛhadbrahmataruprauḍhasattāvratatikoṭigam
ahaṃkāramahāvṛntam samālokasamujjvalam
ahaṃkāramahāvṛntam samālokasamujjvalam
9.
It encompasses millions of mature, creeper-like manifestations of existence stemming from the vast tree of Brahman. Its great stalk is the ego (ahaṅkāra), and it shines radiantly with universal perception.
मोक्षद्धारविकास्यास्यं सरिदब्धिशिरावृतम् ।
मात्रापञ्चककोशस्थं तरत्तारकसीकरम् ॥ १० ॥
मात्रापञ्चककोशस्थं तरत्तारकसीकरम् ॥ १० ॥
mokṣaddhāravikāsyāsyaṃ saridabdhiśirāvṛtam ,
mātrāpañcakakośasthaṃ tarattārakasīkaram 10
mātrāpañcakakośasthaṃ tarattārakasīkaram 10
10.
mokṣadvāravikāsyāsyam saridabdhiśirāvṛtam
mātrāpañcakakośastham tarattārakasīkaram
mātrāpañcakakośastham tarattārakasīkaram
10.
mokṣadvāravikāsyāsyam saridabdhiśirāvṛtam
mātrāpañcakakośastham tarattārakasīkaram
mātrāpañcakakośastham tarattārakasīkaram
10.
Its mouth opens wide like the door to liberation (mokṣa). It is enveloped, with rivers and oceans serving as its veins. Residing in the sheath of the five subtle elements (tanmātrā), it possesses floating stars as its scattered droplets.
कल्पावसानजरठं काककोकिलगाम्यथ ।
पतितं शान्तिमायातं क्वाप्यन्तावासनं गतम् ॥ ११ ॥
पतितं शान्तिमायातं क्वाप्यन्तावासनं गतम् ॥ ११ ॥
kalpāvasānajaraṭhaṃ kākakokilagāmyatha ,
patitaṃ śāntimāyātaṃ kvāpyantāvāsanaṃ gatam 11
patitaṃ śāntimāyātaṃ kvāpyantāvāsanaṃ gatam 11
11.
kalpāvasānajaraṭham kākakokilagāmi atha
patitam śāntim āyātam kva api antāvāsanam gatam
patitam śāntim āyātam kva api antāvāsanam gatam
11.
atha kalpāvasānajaraṭham kākakokilagāmi
patitam śāntim āyātam kva api antāvāsanam gatam
patitam śāntim āyātam kva api antāvāsanam gatam
11.
That which had become aged at the end of a cosmic age (kalpa), which once roamed among crows and cuckoos, having fallen, it attained peace and went to its final resting place somewhere.
तत्राभूदमराधीशः शक्रस्त्रिभुवनेश्वरः ।
क्षौद्रकुम्भनिषण्णानां क्षुद्राणामिव नायकः ॥ १२ ॥
क्षौद्रकुम्भनिषण्णानां क्षुद्राणामिव नायकः ॥ १२ ॥
tatrābhūdamarādhīśaḥ śakrastribhuvaneśvaraḥ ,
kṣaudrakumbhaniṣaṇṇānāṃ kṣudrāṇāmiva nāyakaḥ 12
kṣaudrakumbhaniṣaṇṇānāṃ kṣudrāṇāmiva nāyakaḥ 12
12.
tatra abhūt amarādhīśaḥ śakraḥ tribhuvaneśvaraḥ
kṣaudrakumbhaniṣaṇṇānām kṣudrāṇām iva nāyakaḥ
kṣaudrakumbhaniṣaṇṇānām kṣudrāṇām iva nāyakaḥ
12.
tatra śakraḥ amarādhīśaḥ tribhuvaneśvaraḥ abhūt
kṣaudrakumbhaniṣaṇṇānām kṣudrāṇām nāyakaḥ iva
kṣaudrakumbhaniṣaṇṇānām kṣudrāṇām nāyakaḥ iva
12.
There was Śakra (Indra), the lord of the immortals and sovereign of the three worlds, who was like the leader of insignificant creatures nestled within a honey pot.
गुरूपदेशस्वाभ्यासात्स क्षीणावरणोऽभवत् ।
महात्मा भावितान्तात्मा पूर्वापरविदां वरः ॥ १३ ॥
महात्मा भावितान्तात्मा पूर्वापरविदां वरः ॥ १३ ॥
gurūpadeśasvābhyāsātsa kṣīṇāvaraṇo'bhavat ,
mahātmā bhāvitāntātmā pūrvāparavidāṃ varaḥ 13
mahātmā bhāvitāntātmā pūrvāparavidāṃ varaḥ 13
13.
gurūpadeśasvābhyāsāt saḥ kṣīṇāvaraṇaḥ abhavat
mahātmā bhāvitāntātmā pūrvāparavidām varaḥ
mahātmā bhāvitāntātmā pūrvāparavidām varaḥ
13.
saḥ gurūpadeśasvābhyāsāt kṣīṇāvaraṇaḥ abhavat
saḥ mahātmā bhāvitāntātmā pūrvāparavidām varaḥ
saḥ mahātmā bhāvitāntātmā pūrvāparavidām varaḥ
13.
Through the guidance of a guru (guru) and diligent self-practice, he became one whose veils of ignorance were dispelled. He was a great soul (mahātman), with a deeply contemplated inner self (ātman), and superior among those who comprehend both the past and the future.
नारायणादिषु ततः कदाचिद्वीर्यशालिषु ।
क्वचिदेव निलीनेषु सत्स्वेकः ससुराधिपः ॥ १४ ॥
क्वचिदेव निलीनेषु सत्स्वेकः ससुराधिपः ॥ १४ ॥
nārāyaṇādiṣu tataḥ kadācidvīryaśāliṣu ,
kvacideva nilīneṣu satsvekaḥ sasurādhipaḥ 14
kvacideva nilīneṣu satsvekaḥ sasurādhipaḥ 14
14.
nārāyaṇādiṣu tataḥ kadācit vīryaśāliṣu kva
cit eva nilīneṣu satsu ekaḥ sasurādhipaḥ
cit eva nilīneṣu satsu ekaḥ sasurādhipaḥ
14.
tataḥ kadācit nārāyaṇādiṣu vīryaśāliṣu
nilīneṣu kva cit eva satsu ekaḥ sasurādhipaḥ
nilīneṣu kva cit eva satsu ekaḥ sasurādhipaḥ
14.
Then, at a certain time, when Nārāyaṇa and other powerful beings were absorbed somewhere, one (individual) alone remained, accompanied by the chief of gods.
शस्त्रज्वालानलोद्भारैरयुध्यत महासुरैः ।
विजितस्तैर्महावीर्यैरतो व्यद्रवदाद्रुतम् ॥ १५ ॥
विजितस्तैर्महावीर्यैरतो व्यद्रवदाद्रुतम् ॥ १५ ॥
śastrajvālānalodbhārairayudhyata mahāsuraiḥ ,
vijitastairmahāvīryairato vyadravadādrutam 15
vijitastairmahāvīryairato vyadravadādrutam 15
15.
śastrajvālānalodbhāraiḥ ayudhyata mahāsuraiḥ
vijitaḥ taiḥ mahāvīryaiḥ ataḥ vyadravat ādṛtam
vijitaḥ taiḥ mahāvīryaiḥ ataḥ vyadravat ādṛtam
15.
mahāsuraiḥ śastrajvālānalodbhāraiḥ ayudhyata
taiḥ mahāvīryaiḥ vijitaḥ ataḥ ādṛtam vyadravat
taiḥ mahāvīryaiḥ vijitaḥ ataḥ ādṛtam vyadravat
15.
He fought against great asuras who unleashed weapon-flames like fire. Defeated by those immensely powerful beings, he therefore fled swiftly.
दिशो दश सुवेगेन दुद्रावाभिद्रुतोऽरिभिः ।
न विश्रामास्पदं प्राप परलोक इवाधमः ॥ १६ ॥
न विश्रामास्पदं प्राप परलोक इवाधमः ॥ १६ ॥
diśo daśa suvegena dudrāvābhidruto'ribhiḥ ,
na viśrāmāspadaṃ prāpa paraloka ivādhamaḥ 16
na viśrāmāspadaṃ prāpa paraloka ivādhamaḥ 16
16.
diśaḥ daśa suvegena dudrāva abhidrutaḥ aribhiḥ
na viśrāmāspadam prāpa paraloke iva adhamaḥ
na viśrāmāspadam prāpa paraloke iva adhamaḥ
16.
aribhiḥ abhidrutaḥ suvegena daśa diśaḥ dudrāva
paraloke iva adhamaḥ viśrāmāspadam na prāpa
paraloke iva adhamaḥ viśrāmāspadam na prāpa
16.
Pursued by his enemies, he ran swiftly in all ten directions. He found no resting place, just like a wicked person (finds none) in the afterlife (paraloka).
तद्भान्तदृष्टिष्वरिषु मनाक् छिद्रमवाप्य सः ।
प्रशमं कायसंकल्पं नीत्वा स्वं स्वान्तरे बहिः ॥ १७ ॥
प्रशमं कायसंकल्पं नीत्वा स्वं स्वान्तरे बहिः ॥ १७ ॥
tadbhāntadṛṣṭiṣvariṣu manāk chidramavāpya saḥ ,
praśamaṃ kāyasaṃkalpaṃ nītvā svaṃ svāntare bahiḥ 17
praśamaṃ kāyasaṃkalpaṃ nītvā svaṃ svāntare bahiḥ 17
17.
tat bhrāntadṛṣṭiṣu ariṣu manāk chidram avāpya saḥ
praśamam kāyasaṅkalpam nītvā svam sva antare bahiḥ
praśamam kāyasaṅkalpam nītvā svam sva antare bahiḥ
17.
saḥ tat bhrāntadṛṣṭiṣu ariṣu manāk chidram avāpya
svam kāyasaṅkalpam sva antare bahiḥ praśamam nītvā
svam kāyasaṅkalpam sva antare bahiḥ praśamam nītvā
17.
Then, finding a slight opportunity among those enemies whose vision was bewildered, he, having brought his own bodily intention to inner and outer tranquility...
कमप्यर्कांशुकोशस्थं त्रसरेणुं विवेश सः ।
संविद्रूपतया पद्मकोशं मधुकरो यथा ॥ १८ ॥
संविद्रूपतया पद्मकोशं मधुकरो यथा ॥ १८ ॥
kamapyarkāṃśukośasthaṃ trasareṇuṃ viveśa saḥ ,
saṃvidrūpatayā padmakośaṃ madhukaro yathā 18
saṃvidrūpatayā padmakośaṃ madhukaro yathā 18
18.
kam api arkāṁśukośastham trasareṇum viveśa
saḥ saṃvidrūpatayā padmakośam madhukaraḥ yathā
saḥ saṃvidrūpatayā padmakośam madhukaraḥ yathā
18.
saḥ saṃvidrūpatayā kam api arkāṁśukośastham
trasareṇum viveśa yathā madhukaraḥ padmakośam
trasareṇum viveśa yathā madhukaraḥ padmakośam
18.
He entered a certain dust particle (trasareṇu) located within the sheath of a sunbeam, just as a bee, through its conscious form, enters a lotus bud.
स तत्राशु विशश्राम चिरादाश्वासमाययौ ।
अथ विस्मृतसंग्रामो निवृत्तिं समुपागमत् ॥ १९ ॥
अथ विस्मृतसंग्रामो निवृत्तिं समुपागमत् ॥ १९ ॥
sa tatrāśu viśaśrāma cirādāśvāsamāyayau ,
atha vismṛtasaṃgrāmo nivṛttiṃ samupāgamat 19
atha vismṛtasaṃgrāmo nivṛttiṃ samupāgamat 19
19.
saḥ tatra āśu viśaśrāma cirāt āśvāsam āyayau
atha vismṛtasaṅgrāmaḥ nivṛttim samupāgamat
atha vismṛtasaṅgrāmaḥ nivṛttim samupāgamat
19.
saḥ tatra āśu viśaśrāma atha cirāt āśvāsam
āyayau vismṛtasaṅgrāmaḥ nivṛttim samupāgamat
āyayau vismṛtasaṅgrāmaḥ nivṛttim samupāgamat
19.
He quickly rested there and, after a long time, found comfort. Then, having forgotten the battle, he attained peace.
कल्पितं सद्म तत्राथ स क्षणादनुभूतवान् ।
तस्मिन्सद्मनि पद्मान्ते रेमे स्व इव विष्टरे ॥ २० ॥
तस्मिन्सद्मनि पद्मान्ते रेमे स्व इव विष्टरे ॥ २० ॥
kalpitaṃ sadma tatrātha sa kṣaṇādanubhūtavān ,
tasminsadmani padmānte reme sva iva viṣṭare 20
tasminsadmani padmānte reme sva iva viṣṭare 20
20.
kalpitam sadma tatra atha saḥ kṣaṇāt anubhūtavān
tasmin sadmani padmānte reme sva iva viṣṭare
tasmin sadmani padmānte reme sva iva viṣṭare
20.
atha saḥ tatra kalpitam sadma kṣaṇāt anubhūtavān
tasmin sadmani padmānte sva iva viṣṭare reme
tasmin sadmani padmānte sva iva viṣṭare reme
20.
Then, he instantly experienced a created dwelling there. In that dwelling, he enjoyed himself on a lotus-like seat, as if it were his very own.
गृहस्थः स ददर्शाथ कल्पितं नगरं हरिः ।
मणिमुक्ताप्रवालादिकृतप्राकारमन्दिरम् ॥ २१ ॥
मणिमुक्ताप्रवालादिकृतप्राकारमन्दिरम् ॥ २१ ॥
gṛhasthaḥ sa dadarśātha kalpitaṃ nagaraṃ hariḥ ,
maṇimuktāpravālādikṛtaprākāramandiram 21
maṇimuktāpravālādikṛtaprākāramandiram 21
21.
gṛhasthaḥ saḥ dadarśa atha kalpitam nagaram
hariḥ maṇimuktāpravālādikṛtaprākāramandiram
hariḥ maṇimuktāpravālādikṛtaprākāramandiram
21.
atha saḥ hariḥ gṛhasthaḥ kalpitam
maṇimuktāpravālādikṛtaprākāramandiram nagaram dadarśa
maṇimuktāpravālādikṛtaprākāramandiram nagaram dadarśa
21.
Then, Hari, dwelling in that (imagined) abode, saw the created city, whose ramparts and temples were made of jewels, pearls, coral, and other precious materials.
नगरान्तर्गतोऽपश्यत्ततो जनपदं हरिः ।
नानाद्रिग्रामगोवाटपत्तनारण्यराजितम् ॥ २२ ॥
नानाद्रिग्रामगोवाटपत्तनारण्यराजितम् ॥ २२ ॥
nagarāntargato'paśyattato janapadaṃ hariḥ ,
nānādrigrāmagovāṭapattanāraṇyarājitam 22
nānādrigrāmagovāṭapattanāraṇyarājitam 22
22.
nagarāntargataḥ apaśyat tataḥ janapadam
hariḥ nānādrigrāmagovāṭapattana-araṇyarājitam
hariḥ nānādrigrāmagovāṭapattana-araṇyarājitam
22.
hariḥ nagarāntargataḥ tataḥ
nānādrigrāmagovāṭapattana-araṇyarājitam janapadam apaśyat
nānādrigrāmagovāṭapattana-araṇyarājitam janapadam apaśyat
22.
Having entered the city, Hari then saw the surrounding region (janapada), which was adorned with various mountains, villages, cow pastures, towns, and forests.
तादृग्रतिश्चेतितवान्सशक्रो भुवनं ततः ।
साद्र्यब्ध्युर्वीनदीशान्तं सक्रियाकालकल्पनम् ॥ २३ ॥
साद्र्यब्ध्युर्वीनदीशान्तं सक्रियाकालकल्पनम् ॥ २३ ॥
tādṛgratiścetitavānsaśakro bhuvanaṃ tataḥ ,
sādryabdhyurvīnadīśāntaṃ sakriyākālakalpanam 23
sādryabdhyurvīnadīśāntaṃ sakriyākālakalpanam 23
23.
tādṛgratiḥ cetitavān saḥ śakraḥ bhuvanam tataḥ
sādryabdhyurvīnadīśāntam sakriyākālakalpanam
sādryabdhyurvīnadīśāntam sakriyākālakalpanam
23.
tataḥ saḥ śakraḥ tādṛgratiḥ sādryabdhyurvīnadīśāntam
sakriyākālakalpanam bhuvanam cetitavān
sakriyākālakalpanam bhuvanam cetitavān
23.
Then, that Indra, whose intrinsic nature (dharma) was characterized by such delight, created the world - complete with its mountains, oceans, earth, and rivers, tranquil in nature, and ordered by the arrangements of actions and time.
तादृग्रतिश्चेतितवान्स शक्रस्त्रिजगत्ततः ।
सपातालमहीव्योमविष्टपार्कादिपर्वतम् ॥ २४ ॥
सपातालमहीव्योमविष्टपार्कादिपर्वतम् ॥ २४ ॥
tādṛgratiścetitavānsa śakrastrijagattataḥ ,
sapātālamahīvyomaviṣṭapārkādiparvatam 24
sapātālamahīvyomaviṣṭapārkādiparvatam 24
24.
tādṛgratiḥ cetitavān saḥ śakraḥ trijagat
tataḥ sapātālamahīvyomaviṣṭapārkādiparvatam
tataḥ sapātālamahīvyomaviṣṭapārkādiparvatam
24.
tataḥ saḥ śakraḥ tādṛgratiḥ
sapātālamahīvyomaviṣṭapārkādiparvatam trijagat cetitavān
sapātālamahīvyomaviṣṭapārkādiparvatam trijagat cetitavān
24.
Then, that Indra, whose intrinsic nature (dharma) was characterized by such delight, created the three worlds - complete with the netherworlds, earth, and sky, including all regions, the suns, and mountains.
तत्रातिष्ठत्सुरेशत्वे स भोगभरभूषितः ।
पुत्रो बभूव तस्याथ कुन्दो नामाथ वीर्यवान् ॥ २५ ॥
पुत्रो बभूव तस्याथ कुन्दो नामाथ वीर्यवान् ॥ २५ ॥
tatrātiṣṭhatsureśatve sa bhogabharabhūṣitaḥ ,
putro babhūva tasyātha kundo nāmātha vīryavān 25
putro babhūva tasyātha kundo nāmātha vīryavān 25
25.
tatra atiṣṭhat sureśatve saḥ bhogabharabhūṣitaḥ
putraḥ babhūva tasya atha kundaḥ nāma atha vīryavān
putraḥ babhūva tasya atha kundaḥ nāma atha vīryavān
25.
tatra saḥ bhogabharabhūṣitaḥ sureśatve atiṣṭhat
atha tasya kundaḥ nāma vīryavān putraḥ babhūva
atha tasya kundaḥ nāma vīryavān putraḥ babhūva
25.
There, he (Indra) remained as the lord of the gods, adorned with an abundance of enjoyments. Then, a powerful son named Kunda was born to him.
ततो जीवितपर्यन्ते त्यक्त्वा देहमनिन्दितः ।
निर्वाणमाययौ शक्रो निःस्नेह इव दीपकः ॥ २६ ॥
निर्वाणमाययौ शक्रो निःस्नेह इव दीपकः ॥ २६ ॥
tato jīvitaparyante tyaktvā dehamaninditaḥ ,
nirvāṇamāyayau śakro niḥsneha iva dīpakaḥ 26
nirvāṇamāyayau śakro niḥsneha iva dīpakaḥ 26
26.
tataḥ jīvitaparyante tyaktvā deham aninditaḥ
nirvāṇam āyayau śakraḥ niḥsnehaḥ iva dīpakaḥ
nirvāṇam āyayau śakraḥ niḥsnehaḥ iva dīpakaḥ
26.
tataḥ aninditaḥ śakraḥ jīvitaparyante deham
tyaktvā niḥsnehaḥ dīpakaḥ iva nirvāṇam āyayau
tyaktvā niḥsnehaḥ dīpakaḥ iva nirvāṇam āyayau
26.
Then, at the end of his life, that blameless Indra, having abandoned his body, attained final liberation (nirvāṇa), just like a lamp that has run out of oil.
कुन्दस्त्रैलोक्यराजोऽभूज्जनयित्वा सुतं निजम् ।
कालेन जीवितस्यान्ते जगाम परमं पदम् ॥ २७ ॥
कालेन जीवितस्यान्ते जगाम परमं पदम् ॥ २७ ॥
kundastrailokyarājo'bhūjjanayitvā sutaṃ nijam ,
kālena jīvitasyānte jagāma paramaṃ padam 27
kālena jīvitasyānte jagāma paramaṃ padam 27
27.
kundaḥ trailokyarājaḥ abhūt janayitvā sutam
nijam kālena jīvitasya ante jagāma paramam padam
nijam kālena jīvitasya ante jagāma paramam padam
27.
kundaḥ trailokyarājaḥ abhūt nijam sutam janayitvā
jīvitasya ante kālena paramam padam jagāma
jīvitasya ante kālena paramam padam jagāma
27.
King Kunda became the ruler of the three worlds. After begetting his own son, he eventually reached the supreme state (paramam padam) at the end of his life.
तत्पुत्रोऽपि तथैवाथ कृत्वा राज्ये सुतं निजम् ।
जगाम जीवितस्यान्ते पावनं परमं पदम् ॥ २८ ॥
जगाम जीवितस्यान्ते पावनं परमं पदम् ॥ २८ ॥
tatputro'pi tathaivātha kṛtvā rājye sutaṃ nijam ,
jagāma jīvitasyānte pāvanaṃ paramaṃ padam 28
jagāma jīvitasyānte pāvanaṃ paramaṃ padam 28
28.
tatputraḥ api tathaiva atha kṛtvā rājye sutam
nijam jagāma jīvitasya ante pāvanam paramam padam
nijam jagāma jīvitasya ante pāvanam paramam padam
28.
tatputraḥ api tathaiva atha nijam sutam rājye
kṛtvā jīvitasya ante pāvanam paramam padam jagāma
kṛtvā jīvitasya ante pāvanam paramam padam jagāma
28.
His son, likewise, after placing his own son on the throne, also attained the pure, supreme state (paramam padam) at the end of his life.
एवं पौत्रसहस्राणि समतीतानि सुन्दर ।
तत्राद्यापि सुरेशस्य येषां राज्ये स्थितोंऽशकः ॥ २९ ॥
तत्राद्यापि सुरेशस्य येषां राज्ये स्थितोंऽशकः ॥ २९ ॥
evaṃ pautrasahasrāṇi samatītāni sundara ,
tatrādyāpi sureśasya yeṣāṃ rājye sthitoṃ'śakaḥ 29
tatrādyāpi sureśasya yeṣāṃ rājye sthitoṃ'śakaḥ 29
29.
evam pautrasahasrāṇi samatītāni sundara tatra
adya api sureśasya yeṣām rājye sthitaḥ aṃśakaḥ
adya api sureśasya yeṣām rājye sthitaḥ aṃśakaḥ
29.
sundara evam pautrasahasrāṇi samatītāni yeṣām
rājye sureśasya aṃśakaḥ tatra adya api sthitaḥ
rājye sureśasya aṃśakaḥ tatra adya api sthitaḥ
29.
O Sundara, in this manner, thousands of generations of grandsons have passed. Even today, a portion of the lord of gods (Sureśa) remains present in their kingdom.
इत्यद्ययावदमरेश्वरवंश एव संकल्पिते जगति शक्रपदं विधत्ते ।
तस्मिन्क्षतेऽपि गलितेऽपि हतेऽपि नष्टे क्वाप्यम्बरे दिनकरातपपावनाणौ ॥ ३० ॥
तस्मिन्क्षतेऽपि गलितेऽपि हतेऽपि नष्टे क्वाप्यम्बरे दिनकरातपपावनाणौ ॥ ३० ॥
ityadyayāvadamareśvaravaṃśa eva saṃkalpite jagati śakrapadaṃ vidhatte ,
tasminkṣate'pi galite'pi hate'pi naṣṭe kvāpyambare dinakarātapapāvanāṇau 30
tasminkṣate'pi galite'pi hate'pi naṣṭe kvāpyambare dinakarātapapāvanāṇau 30
30.
iti adyayāvat amareśvaravaṃśaḥ eva
saṃkalpite jagati śakrapadam vidhatte tasmin
kṣate api galite api hate api naṣṭe
kva api ambare dinakarātapa-pāvanāṇau
saṃkalpite jagati śakrapadam vidhatte tasmin
kṣate api galite api hate api naṣṭe
kva api ambare dinakarātapa-pāvanāṇau
30.
iti adyayāvat amareśvaravaṃśaḥ eva
saṃkalpite jagati śakrapadam vidhatte tasmin
kṣate api galite api hate api naṣṭe
api kva api ambare dinakarātapa-pāvanāṇau
saṃkalpite jagati śakrapadam vidhatte tasmin
kṣate api galite api hate api naṣṭe
api kva api ambare dinakarātapa-pāvanāṇau
30.
Thus, the lineage of Amareśvara alone continues to hold the position of Indra (śakrapadam) in the established world, even until today. This remains true even if that position is harmed, diminishes, is destroyed, or vanishes, just as a purifying, atomic particle of the sun's warmth always exists somewhere in the sky.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13 (current chapter)
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216