Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-4, chapter-62

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
धीरो विचारवान्साक्षादादावेव महाधिया ।
शास्त्रेण विदुषा शास्त्रं सुजनेन विचारयेत् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
dhīro vicāravānsākṣādādāveva mahādhiyā ,
śāstreṇa viduṣā śāstraṃ sujanena vicārayet 1
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca dhīraḥ vicāravān sākṣāt ādau eva
mahādhiyā śāstreṇa viduṣā śāstram sujanena vicārayet
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca dhīraḥ vicāravān sākṣāt ādau eva
mahādhiyā śāstram śāstreṇa viduṣā sujanena vicārayet
1. Śrī Vasiṣṭha said: A resolute and discerning individual should, right from the outset, with great intellect, thoroughly examine the scriptures (śāstra) with the help of (other) scriptures and a learned, virtuous person.
सुजनेम वितृण्णेन विदुषा महता सह ।
प्रविचार्य महायोगात्पदमासाद्यते परम् ॥ २ ॥
sujanema vitṛṇṇena viduṣā mahatā saha ,
pravicārya mahāyogātpadamāsādyate param 2
2. sujanena vitṛṣṇena viduṣā mahatā saha
pravicārya mahāyogāt padam āsādyate param
2. vitṛṣṇena viduṣā mahatā sujanena saha
pravicārya mahāyogāt param padam āsādyate
2. Having thoroughly deliberated in the company of a virtuous, dispassionate, learned, and great person, the supreme state (pada) is attained through the path of great yoga (yoga).
शास्त्रार्थसुजनासङ्गवैराग्याभ्याससत्कृतः ।
पुरुषस्त्वमिवाभाति निजविज्ञानभाजनम् ॥ ३ ॥
śāstrārthasujanāsaṅgavairāgyābhyāsasatkṛtaḥ ,
puruṣastvamivābhāti nijavijñānabhājanam 3
3. śāstrārthasujanāsaṅgavairāgyābhyāsasatkṛtaḥ
puruṣaḥ tvam iva ābhāti nijavijñānabhājanam
3. śāstrārthasujanāsaṅgavairāgyābhyāsasatkṛtaḥ
puruṣaḥ tvam iva nijavijñānabhājanam ābhāti
3. A person (puruṣa) who is honored by the understanding of scriptural meaning, the company of virtuous individuals, dispassion, and diligent practice, shines like you, becoming a vessel of true self-knowledge.
त्वमुदारनिजाचारो धीरो गुणगणाकरः ।
अधितिष्ठसि निर्दुःखं वीतसर्गमनोमलः ॥ ४ ॥
tvamudāranijācāro dhīro guṇagaṇākaraḥ ,
adhitiṣṭhasi nirduḥkhaṃ vītasargamanomalaḥ 4
4. tvam udāranijācāraḥ dhīraḥ guṇagaṇākaraḥ
adhitiṣṭhasi nirduḥkham vītasargamanomalaḥ
4. tvam udāranijācāraḥ dhīraḥ guṇagaṇākaraḥ
vītasargamanomalaḥ nirduḥkham adhitiṣṭhasi
4. You, whose inherent conduct is noble, who are resolute and a fount of countless virtues, dwell free from sorrow, your mental impurities and attachments to creation (sarga) entirely removed.
नूनमुत्सर्जिताभ्रेण शरद्व्योम्ना समो भवान् ।
भव भावनया मुक्तो युक्त उत्तमसंविदा ॥ ५ ॥
nūnamutsarjitābhreṇa śaradvyomnā samo bhavān ,
bhava bhāvanayā mukto yukta uttamasaṃvidā 5
5. nūnam utsarjitābhreṇa śaradvyomnā samaḥ bhavān
bhava bhāvanayā muktaḥ yuktaḥ uttamasaṃvidā
5. nūnam bhavān utsarjitābhreṇa śaradvyomnā samaḥ
bhava bhāvanayā muktaḥ uttamasaṃvidā yuktaḥ
5. Surely, you are like the autumn sky, free of clouds. You are liberated from the notion of (mundane) existence (saṃsāra), endowed with supreme consciousness.
चिन्तामुक्तकलावत्या मुक्तकल्पनया स्थितम् ।
मनो मुक्तविभागं च मुक्तमेव न संशयः ॥ ६ ॥
cintāmuktakalāvatyā muktakalpanayā sthitam ,
mano muktavibhāgaṃ ca muktameva na saṃśayaḥ 6
6. cintāmuktakalāvatyā muktakalpanayā sthitam
manaḥ muktavibhāgam ca muktam eva na saṃśayaḥ
6. manaḥ cintāmuktakalāvatyā muktakalpanayā
muktavibhāgam ca muktam eva sthitam saṃśayaḥ na
6. The mind (manas), abiding free from the thought of the conditioned world (kalāvatī), released from conceptualization, and free from divisions, is undoubtedly liberated.
तवोत्तमानुभावस्य त इदानीं नरा भुवि ।
चेष्टामनुसरिष्यन्ति रागद्वेषविहीनया ॥ ७ ॥
tavottamānubhāvasya ta idānīṃ narā bhuvi ,
ceṣṭāmanusariṣyanti rāgadveṣavihīnayā 7
7. tava uttamānubhāvasya te idānīm narāḥ bhuvi
ceṣṭām anusariṣyanti rāgadveṣavihīnayā
7. idānīm bhuvi te narāḥ tava uttamānubhāvasya
rāgadveṣavihīnayā ceṣṭām anusariṣyanti
7. Now, people on this earth will follow your supremely influential actions, which are free from attachment (rāga) and aversion (dveṣa).
बहिर्लोकोचिताचारा विहरिष्यन्ति वै जनाः ।
भवार्णवं तरिष्यन्ति धीमन्तः पोतकान्विताः ॥ ८ ॥
bahirlokocitācārā vihariṣyanti vai janāḥ ,
bhavārṇavaṃ tariṣyanti dhīmantaḥ potakānvitāḥ 8
8. bahirlokocitācārāḥ vihariṣyanti vai janāḥ
bhavārṇavam tariṣyanti dhīmantaḥ potakānvitāḥ
8. janāḥ bahirlokocitācārāḥ vai vihariṣyanti
dhīmantaḥ potakānvitāḥ bhavārṇavam tariṣyanti
8. Indeed, people whose external conduct is appropriate for the world will live. The intelligent ones, equipped with suitable means, will cross the ocean of transmigration (saṃsāra).
तव तुल्यमतिर्यः स्यात्सुजनः समदर्शनः ।
योग्योऽसौ ज्ञानदृष्टीनां मयोक्तानां सुदृष्टिमान् ॥ ९ ॥
tava tulyamatiryaḥ syātsujanaḥ samadarśanaḥ ,
yogyo'sau jñānadṛṣṭīnāṃ mayoktānāṃ sudṛṣṭimān 9
9. tava tulyamatiḥ yaḥ syāt sujanaḥ samadarśanaḥ
yogyaḥ asau jñānadṛṣṭīnām mayā uktānām sudṛṣṭimān
9. yaḥ sujanaḥ tava tulyamatiḥ samadarśanaḥ syāt,
asau sudṛṣṭimān mayā uktānām jñānadṛṣṭīnām yogyaḥ
9. Whoever is a good person, possessing an intellect equal to yours and seeing all things equally, that clear-sighted individual is indeed worthy of the insights of knowledge (jñāna) that I have expounded.
यावद्देहं धिया तिष्ठ रागद्वेषविहीनया ।
बहिर्लोकोचिताचारस्त्वन्तस्त्यक्ताखिलैषणः ॥ १० ॥
yāvaddehaṃ dhiyā tiṣṭha rāgadveṣavihīnayā ,
bahirlokocitācārastvantastyaktākhilaiṣaṇaḥ 10
10. yāvadeham dhiyā tiṣṭha rāgadveṣavihīnayā
bahirlokocitācāraḥ tu antaḥ tyaktākhilaiṣaṇaḥ
10. yāvadeham rāgadveṣavihīnayā dhiyā tiṣṭha,
tu bahirlokocitācāraḥ antaḥ tyaktākhilaiṣaṇaḥ
10. As long as the body endures, remain steadfast with an intellect devoid of attachment and aversion. Let your external conduct be appropriate for the world, but internally, be one who has relinquished all desires.
परां शान्तिमुपागच्छ यथान्ये गुणशालिनः ।
अविचार्यास्त एवेह गोमायुशिशुधर्मकाः ॥ ११ ॥
parāṃ śāntimupāgaccha yathānye guṇaśālinaḥ ,
avicāryāsta eveha gomāyuśiśudharmakāḥ 11
11. parām śāntim upāgaccha yathā anye guṇaśālinaḥ
avicāryāḥ te eva iha gomāyuśiśudharmakāḥ
11. yathā anye guṇaśālinaḥ,
parām śāntim upāgaccha.
iha te eva gomāyuśiśudharmakāḥ avicāryāḥ
11. Attain supreme peace (śānti), just as other virtuous individuals do. For here, those whose intrinsic nature (dharma) is like that of jackal cubs are indeed not worth considering.
ये स्वभावा महासत्या नृणां सात्त्विकजन्मनाम् ।
तान्भजन्पुरुषो याति पाश्चात्योदारजन्मताम् ॥ १२ ॥
ye svabhāvā mahāsatyā nṛṇāṃ sāttvikajanmanām ,
tānbhajanpuruṣo yāti pāścātyodārajanmatām 12
12. ye svabhāvāḥ mahā-satyāḥ nṛṇām sāttvika-janmanām
tān bhajan puruṣaḥ yāti pāścātyodārajanmatām
12. nṛṇām sāttvika-janmanām ye mahā-satyāḥ svabhāvāḥ,
tān bhajan puruṣaḥ pāścātyodārajanmatām yāti
12. A person who cultivates those greatly truthful intrinsic natures (svabhāva) of individuals whose birth is characterized by the quality of goodness (sattva) attains a state of noble and generous birth in the future.
यानेव सेवते जन्तुरिह जातिगुणान्सदा ।
अथान्यजातिजातोऽपि जातिं भजति तां क्षणात् ॥ १३ ॥
yāneva sevate janturiha jātiguṇānsadā ,
athānyajātijāto'pi jātiṃ bhajati tāṃ kṣaṇāt 13
13. yān eva sevate jantuḥ iha jāti-guṇān sadā atha
anya-jāti-jātaḥ api jātim bhajati tām kṣaṇāt
13. iha jantuḥ yān eva jāti-guṇān sadā sevate,
atha anya-jāti-jātaḥ api,
kṣaṇāt tām jātim bhajati
13. A living being (jantu) who constantly cultivates certain inherent qualities (jāti-guṇa) in this world, even if born into a different lineage or species (jāti), will instantly attain that very lineage or species (jāti).
प्राक्तनानखिलान्भावान्यान्ति कर्मवशं गताः ।
पौरुषेणावजीयन्ते धराधरमहाकुलाः ॥ १४ ॥
prāktanānakhilānbhāvānyānti karmavaśaṃ gatāḥ ,
pauruṣeṇāvajīyante dharādharamahākulāḥ 14
14. prāktanān akhilān bhāvān yānti karma-vaśam gatāḥ
pauruṣeṇa avajīyante dharā-dhara-mahā-kulāḥ
14. karma-vaśam gatāḥ prāktanān akhilān bhāvān yānti.
dharā-dhara-mahā-kulāḥ pauruṣeṇa avajīyante
14. Individuals who have fallen under the sway of action (karma) revert to all their former dispositions (bhāva). Yet, even great, mountain-like lineages are conquered by human effort (puruṣa).
धैर्येणाभ्युद्धरेद्बुद्धिं पङ्कान्मुग्धगवीमिव ।
तामसीं राजसीं चैव जातिमन्यामपि श्रितः ॥ १५ ॥
dhairyeṇābhyuddharedbuddhiṃ paṅkānmugdhagavīmiva ,
tāmasīṃ rājasīṃ caiva jātimanyāmapi śritaḥ 15
15. dhairyeṇa abhyuddharet buddhim paṅkāt mugdha-gavīm
iva tāmasīm rājasīm ca eva jātim anyām api śritaḥ
15. (janaḥ) tāmasīm rājasīm ca eva anyām api jātim śritaḥ (api),
paṅkāt mugdha-gavīm iva,
dhairyeṇa buddhim abhyuddharet
15. With fortitude, one should uplift the intellect (buddhi) from the mire, just as one would an innocent cow, even if one has fallen into a tamasic, rajasic, or any other state (jāti).
स्वविवेकवशाद्यान्ति सन्तः सात्त्विकजातिताम् ।
अतश्चित्तमणौ स्वच्छे यद्राघव नियोज्यते ॥ १६ ॥
svavivekavaśādyānti santaḥ sāttvikajātitām ,
ataścittamaṇau svacche yadrāghava niyojyate 16
16. sva-viveka-vaśāt yānti santaḥ sāttvika-jātitām
ataḥ citta-maṇau svacche yat rāghava niyojyate
16. rāghava sva-viveka-vaśāt santaḥ sāttvika-jātitām
yānti ataḥ svacche citta-maṇau yat niyojyate
16. By virtue of their own discrimination, noble individuals attain a sattvic (pure) nature. Therefore, O Rāghava, whatever is applied to a clear jewel-like mind (citta-maṇi)...
तन्मयो विभवत्येवं तस्माद्भवति पौरुषम् ।
पौरुषेण प्रयत्नेनमहार्हगुणशालिनः ॥ १७ ॥
tanmayo vibhavatyevaṃ tasmādbhavati pauruṣam ,
pauruṣeṇa prayatnenamahārhaguṇaśālinaḥ 17
17. tanmayaḥ vibhavati evam tasmāt bhavati pauruṣam
pauruṣeṇa prayatnena mahārha-guṇa-śālinaḥ
17. evam tat-mayaḥ vibhavati tasmāt pauruṣam bhavati
pauruṣeṇa prayatnena mahārha-guṇa-śālinaḥ
17. Thus it becomes endowed with that nature (tanmaya), and from that arises human effort (puruṣa). Through such human effort (puruṣa) and endeavor, those who possess greatly worthy qualities...
मुमुक्षवो भवन्तीह पाश्चात्यशुभजातयः ।
न तदस्ति पृथिव्यां वा दिवि देवेषु वा क्वचित् ॥ १८ ॥
mumukṣavo bhavantīha pāścātyaśubhajātayaḥ ,
na tadasti pṛthivyāṃ vā divi deveṣu vā kvacit 18
18. mumukṣavaḥ bhavanti iha pāścātya-śubha-jātayaḥ
na tat asti pṛthivyām vā divi deveṣu vā kvacit
18. iha mahārha-guṇa-śālinaḥ mumukṣavaḥ pāścātya-śubha-jātayaḥ
bhavanti pṛthivyām vā divi vā deveṣu kvacit tat na asti
18. Here, those with greatly worthy qualities, who seek liberation (mokṣa), attain auspicious later births. There is nothing like that, neither on Earth, nor in heaven, nor among the gods, anywhere...
पौरुषेण प्रयत्नेन यन्नाप्नोति गुणान्वितः ।
ब्रह्मचर्येण धैर्येण वीर्यवैराग्यरंहसा ।
युक्त्या युक्तेन हि विना न प्राप्नोषि तदीहितम् ॥ १९ ॥
pauruṣeṇa prayatnena yannāpnoti guṇānvitaḥ ,
brahmacaryeṇa dhairyeṇa vīryavairāgyaraṃhasā ,
yuktyā yuktena hi vinā na prāpnoṣi tadīhitam 19
19. pauruṣeṇa prayatnena yat na āpnoti
guṇānvitaḥ brahmacaryeṇa dhairyeṇa
vīrya-vairāgya-raṃhasā yuktyā
yuktena hi vinā na prāpnoṣi tad-īhitam
19. guṇānvitaḥ pauruṣeṇa prayatnena yat na
āpnoti (tat na asti) hi brahmacaryeṇa
dhairyeṇa vīrya-vairāgya-raṃhasā yuktena
yuktyā vinā tat-īhitam na prāpnoṣi
19. (There is nothing which) a virtuous person does not obtain through human effort (puruṣa) and endeavor. Indeed, without a method (yukti) endowed with celibacy (brahmacarya), fortitude, and the impetus of valor and dispassion, you (Rāghava) will not achieve that which is desired.
हितं महासत्त्वतयात्मतत्त्वं विधाय बुद्ध्या भव वीतशोकः ।
तव क्रमेणैव ततो जनोऽयं मुक्तो भविष्यत्यथ वीतशोकः ॥ २० ॥
hitaṃ mahāsattvatayātmatattvaṃ vidhāya buddhyā bhava vītaśokaḥ ,
tava krameṇaiva tato jano'yaṃ mukto bhaviṣyatyatha vītaśokaḥ 20
20. hitam mahāsattvatayā ātmatattvam
vidhāya buddhyā bhava vītaśokaḥ
tava krameṇa eva tataḥ janaḥ ayam
muktaḥ bhaviṣyati atha vītaśokaḥ
20. buddhyā mahāsattvatayā hitam
ātmatattvam vidhāya vītaśokaḥ bhava
tataḥ tava krameṇa eva ayam janaḥ
muktaḥ atha vītaśokaḥ bhaviṣyati
20. Through your intellect, having realized the beneficial truth of the Self (ātman) which comes from a state of great purity (sattva), become free from sorrow. Then, gradually, this humanity will also become liberated (mokṣa) and free from sorrow.
पाश्चात्यजन्मनि विवेकमहामहिम्ना युक्ते त्वयि प्रसृतसर्वगुणाभिरामे ।
सत्त्वस्थकर्मणि पदं कुरु रामभद्र मैषा करोतु भवसङ्गविमोहचिन्ता ॥ २१ ॥
pāścātyajanmani vivekamahāmahimnā yukte tvayi prasṛtasarvaguṇābhirāme ,
sattvasthakarmaṇi padaṃ kuru rāmabhadra maiṣā karotu bhavasaṅgavimohacintā 21
21. pāścātyajanmani vivekamahāmahimnā
yukte tvayi prasṛtasarvaguṇābhirāme
sattvasthakarmani padam kuru rāmabhadra
mā eṣā karotu bhavasaṅgavimohacintā
21. rāmabhadra! tvayi pāścātyajanmani vivekamahāmahimnā prasṛtasarvaguṇābhirāme yukte,
sattvasthakarmani padam kuru eṣā bhavasaṅgavimohacintā mā karotu
21. O Rāma, the auspicious one (rāmabhadra), you, who in your past life were endowed with the great glory of discernment (viveka) and charming with all virtues, now establish yourself in actions (karma) that are rooted in purity (sattva). Let not this thought of confusion arising from worldly attachment (saṃsāra) overwhelm you.