योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-7, chapter-70
अन्यजगद्ब्रह्मोवाच ।
अथाहं चिन्मयाकाशस्त्वन्याकाशमयीं स्थितिम् ।
परां ग्रहीतुमिच्छामि तेनेहोपस्थितः क्षयः ॥ १ ॥
अथाहं चिन्मयाकाशस्त्वन्याकाशमयीं स्थितिम् ।
परां ग्रहीतुमिच्छामि तेनेहोपस्थितः क्षयः ॥ १ ॥
anyajagadbrahmovāca ,
athāhaṃ cinmayākāśastvanyākāśamayīṃ sthitim ,
parāṃ grahītumicchāmi tenehopasthitaḥ kṣayaḥ 1
athāhaṃ cinmayākāśastvanyākāśamayīṃ sthitim ,
parāṃ grahītumicchāmi tenehopasthitaḥ kṣayaḥ 1
1.
anyajagadbrahmā uvāca | atha aham
cinmayākāśaḥ tu anyākāśamayīm
sthitim | parām grahītum icchāmi
tena iha upasthitaḥ kṣayaḥ ||
cinmayākāśaḥ tu anyākāśamayīm
sthitim | parām grahītum icchāmi
tena iha upasthitaḥ kṣayaḥ ||
1.
anyajagadbrahmā uvāca atha aham
cinmayākāśaḥ [asmi] tu anyākāśamayīm
parām sthitim grahītum
icchāmi tena iha kṣayaḥ upasthitaḥ
cinmayākāśaḥ [asmi] tu anyākāśamayīm
parām sthitim grahītum
icchāmi tena iha kṣayaḥ upasthitaḥ
1.
The Brahmā of another world spoke: 'Now, though I am the space consisting of consciousness, I desire to attain a supreme state composed of another, different space. Therefore, the dissolution has manifested here.'
महाप्रलयकालेऽस्मिंस्त्यक्तुमेषा मयाधुना ।
मुनीन्द्र नूनमारब्धा तेन वैरस्यमागता ॥ २ ॥
मुनीन्द्र नूनमारब्धा तेन वैरस्यमागता ॥ २ ॥
mahāpralayakāle'smiṃstyaktumeṣā mayādhunā ,
munīndra nūnamārabdhā tena vairasyamāgatā 2
munīndra nūnamārabdhā tena vairasyamāgatā 2
2.
mahāpralayakāle asmin tyaktum eṣā mayā adhunā |
munīndra nūnam ārabdhā tena vairasyam āgatā ||
munīndra nūnam ārabdhā tena vairasyam āgatā ||
2.
munīndra! adhunā asmin mahāpralayakāle eṣā mayā
tyaktum nūnam ārabdhā tena vairasyam āgatā
tyaktum nūnam ārabdhā tena vairasyam āgatā
2.
O chief of sages (munīndra)! Now, in this period of great dissolution (mahāpralaya), this (state) has certainly been undertaken by me for abandonment. Therefore, a sense of distaste has arisen.
आकाशत्वाद्यदाद्योऽयं पराकाशो भवाम्यहम् ।
तदा महाप्रलयता वासनायाश्च संक्षयः ॥ ३ ॥
तदा महाप्रलयता वासनायाश्च संक्षयः ॥ ३ ॥
ākāśatvādyadādyo'yaṃ parākāśo bhavāmyaham ,
tadā mahāpralayatā vāsanāyāśca saṃkṣayaḥ 3
tadā mahāpralayatā vāsanāyāśca saṃkṣayaḥ 3
3.
ākāśatvāt yadā ādyaḥ ayam parākāśaḥ bhavāmi aham
| tadā mahāpralaytā vāsanāyāḥ ca saṃkṣayaḥ ||
| tadā mahāpralaytā vāsanāyāḥ ca saṃkṣayaḥ ||
3.
yadā ākāśatvāt aham ayam ādyaḥ parākāśaḥ bhavāmi
tadā mahāpralaytā ca vāsanāyāḥ saṃkṣayaḥ [bhavati]
tadā mahāpralaytā ca vāsanāyāḥ saṃkṣayaḥ [bhavati]
3.
When, by virtue of the nature of space, I become this primeval supreme space (parākāśa), then (there occurs) the great dissolution (mahāpralaya) and the complete annihilation of latent impressions (vāsanā).
तेनैषा विरसीभूता मन्मार्गं परिधावति ।
नानुगच्छति को नाम निर्मातारमुदारधीः ॥ ४ ॥
नानुगच्छति को नाम निर्मातारमुदारधीः ॥ ४ ॥
tenaiṣā virasībhūtā manmārgaṃ paridhāvati ,
nānugacchati ko nāma nirmātāramudāradhīḥ 4
nānugacchati ko nāma nirmātāramudāradhīḥ 4
4.
tena eṣā virasībhūtā manmārgam paridhāvati | na
anugacchati kaḥ nāma nirmātāram udāradhīḥ ||
anugacchati kaḥ nāma nirmātāram udāradhīḥ ||
4.
tena eṣā virasībhūtā manmārgam paridhāvati
udāradhīḥ kaḥ nāma nirmātāram na anugacchati
udāradhīḥ kaḥ nāma nirmātāram na anugacchati
4.
Therefore, this [mind or tendency], having become devoid of its true essence, wanders aimlessly on my path. Indeed, what noble-minded person (udāradhīḥ) would not follow the Creator?
इहाद्यायं कलेरन्तश्चतुर्युगविपर्ययः ।
प्रजामन्विन्द्रदेवानामद्यैवान्तोऽयमागतः ॥ ५ ॥
प्रजामन्विन्द्रदेवानामद्यैवान्तोऽयमागतः ॥ ५ ॥
ihādyāyaṃ kalerantaścaturyugaviparyayaḥ ,
prajāmanvindradevānāmadyaivānto'yamāgataḥ 5
prajāmanvindradevānāmadyaivānto'yamāgataḥ 5
5.
iha adya ayam kaleḥ antaḥ ca caturyugaviparyayaḥ |
prajām anvi indradevānām adya eva antaḥ ayam āgataḥ ||
prajām anvi indradevānām adya eva antaḥ ayam āgataḥ ||
5.
iha adya ayam kaleḥ antaḥ ca caturyugaviparyayaḥ asti
prajām anvi indradevānām ayam antaḥ adya eva āgataḥ
prajām anvi indradevānām ayam antaḥ adya eva āgataḥ
5.
Here, today, this is the end of the Kali [yuga] and the reversal of the four yugas [cycle]. Concerning all beings and the Indra-gods, this end has come right now.
अद्यैव चायं कल्पान्तो महाकल्पान्त एव च ।
ममायं वासनान्तोऽद्य देहव्योमान्त एव च ॥ ६ ॥
ममायं वासनान्तोऽद्य देहव्योमान्त एव च ॥ ६ ॥
adyaiva cāyaṃ kalpānto mahākalpānta eva ca ,
mamāyaṃ vāsanānto'dya dehavyomānta eva ca 6
mamāyaṃ vāsanānto'dya dehavyomānta eva ca 6
6.
adya eva ca ayam kalpāntaḥ mahākalpāntaḥ eva ca |
mama ayam vāsanāntaḥ adya dehavvyomāntaḥ eva ca ||
mama ayam vāsanāntaḥ adya dehavvyomāntaḥ eva ca ||
6.
adya eva ca ayam kalpāntaḥ ca mahākalpāntaḥ eva
adya mama ayam vāsanāntaḥ ca dehavvyomāntaḥ eva
adya mama ayam vāsanāntaḥ ca dehavvyomāntaḥ eva
6.
And today itself, this is the end of a cosmic cycle (kalpa), and indeed the end of a great cosmic cycle (mahākalpa). Today, this is the end of my latent tendencies (vāsanā), and indeed the end of the body and [its perceived] space.
तेनेयं वासना ब्रह्मन्क्षयं गन्तुं समुद्यता ।
क्वेव पद्माकराशोषे गन्धलेखावतिष्ठताम् ॥ ७ ॥
क्वेव पद्माकराशोषे गन्धलेखावतिष्ठताम् ॥ ७ ॥
teneyaṃ vāsanā brahmankṣayaṃ gantuṃ samudyatā ,
kveva padmākarāśoṣe gandhalekhāvatiṣṭhatām 7
kveva padmākarāśoṣe gandhalekhāvatiṣṭhatām 7
7.
tena iyam vāsanā brahman kṣayam gantum samudyatā |
kva iva padmākarāśoṣe gandhalekhā avatiṣṭhatām ||
kva iva padmākarāśoṣe gandhalekhā avatiṣṭhatām ||
7.
tena brahman iyam vāsanā kṣayam gantum samudyatā
padmākarāśoṣe kva iva gandhalekhā avatiṣṭhatām
padmākarāśoṣe kva iva gandhalekhā avatiṣṭhatām
7.
Therefore, O Brahman, this latent tendency (vāsanā) is prepared to reach its end (kṣaya). How indeed could a mere trace of fragrance (gandhalekhā) remain when a lotus pond (padmākara) has completely dried up?
यथा जडाब्धिलेखाया जायते लहरी चला ।
वासनायास्तथैवेच्छा मुधोदेत्यपकारणम् ॥ ८ ॥
वासनायास्तथैवेच्छा मुधोदेत्यपकारणम् ॥ ८ ॥
yathā jaḍābdhilekhāyā jāyate laharī calā ,
vāsanāyāstathaivecchā mudhodetyapakāraṇam 8
vāsanāyāstathaivecchā mudhodetyapakāraṇam 8
8.
yathā jaḍa-abdhi-lekhāyāḥ jāyate laharī calā
vāsanāyāḥ tathā eva icchā mudhā udeti apakāraṇam
vāsanāyāḥ tathā eva icchā mudhā udeti apakāraṇam
8.
yathā jaḍa-abdhi-lekhāyāḥ calā laharī jāyate,
tathā eva vāsanāyāḥ apakāraṇam icchā mudhā udeti.
tathā eva vāsanāyāḥ apakāraṇam icchā mudhā udeti.
8.
Just as an agitated wave arises from the surface of the inert ocean, similarly, a desire arises pointlessly and without a specific cause from a latent impression (vāsanā).
आभिमानिकदेहाया वासनायाः स्वभावतः ।
अस्या आत्मावलोकेच्छा स्वयमेवोपजायते ॥ ९ ॥
अस्या आत्मावलोकेच्छा स्वयमेवोपजायते ॥ ९ ॥
ābhimānikadehāyā vāsanāyāḥ svabhāvataḥ ,
asyā ātmāvalokecchā svayamevopajāyate 9
asyā ātmāvalokecchā svayamevopajāyate 9
9.
ābhimānika-dehāyāḥ vāsanāyāḥ svabhāvataḥ
asyāḥ ātma-avaloka-icchā svayam eva upajāyate
asyāḥ ātma-avaloka-icchā svayam eva upajāyate
9.
ābhimānika-dehāyāḥ vāsanāyāḥ asyāḥ svabhāvataḥ eva ātma-avaloka-icchā svayam upajāyate.
9.
From the latent impression (vāsanā) that is associated with an ego-identified body, by its very nature, the desire for the perception of the true self (ātman) spontaneously arises.
आत्मतत्त्वं नु पश्यन्त्या धारणाभ्यासयोगतः ।
दृष्टोऽनया भवत्सर्गो वर्गव्यग्रनिरर्गलः ॥ १० ॥
दृष्टोऽनया भवत्सर्गो वर्गव्यग्रनिरर्गलः ॥ १० ॥
ātmatattvaṃ nu paśyantyā dhāraṇābhyāsayogataḥ ,
dṛṣṭo'nayā bhavatsargo vargavyagranirargalaḥ 10
dṛṣṭo'nayā bhavatsargo vargavyagranirargalaḥ 10
10.
ātma-tattvam nu paśyantyā dhāraṇā-abhyāsa-yogataḥ
dṛṣṭaḥ anayā bhavat-sargaḥ varga-vyagra-nirargalaḥ
dṛṣṭaḥ anayā bhavat-sargaḥ varga-vyagra-nirargalaḥ
10.
dhāraṇā-abhyāsa-yogataḥ ātma-tattvam paśyantyā anayā,
varga-vyagra-nirargalaḥ bhavat-sargaḥ nu dṛṣṭaḥ.
varga-vyagra-nirargalaḥ bhavat-sargaḥ nu dṛṣṭaḥ.
10.
Indeed, by that (consciousness or vāsanā) which perceives the reality of the self (ātman) through the practice (abhyāsa) and discipline (yoga) of concentration (dhāraṇā), this entire creation (sarga) of existence, with its unrestrained and intricate categories, has been observed.
अनयाम्बरसंचारपरयाद्रिशिरःशिला ।
दृष्टा स्वजगदाधारभूतास्माकं तु खात्मिका ॥ ११ ॥
दृष्टा स्वजगदाधारभूतास्माकं तु खात्मिका ॥ ११ ॥
anayāmbarasaṃcāraparayādriśiraḥśilā ,
dṛṣṭā svajagadādhārabhūtāsmākaṃ tu khātmikā 11
dṛṣṭā svajagadādhārabhūtāsmākaṃ tu khātmikā 11
11.
anayā ambara-saṃcāra-parayā adri-śiraḥ-śilā dṛṣṭā
sva-jagat-ādhāra-bhūtā asmākam tu kha-ātmikā
sva-jagat-ādhāra-bhūtā asmākam tu kha-ātmikā
11.
ambara-saṃcāra-parayā anayā,
sva-jagat-ādhāra-bhūtā adri-śiraḥ-śilā dṛṣṭā,
tu asmākam kha-ātmikā.
sva-jagat-ādhāra-bhūtā adri-śiraḥ-śilā dṛṣṭā,
tu asmākam kha-ātmikā.
11.
By this (consciousness or vāsanā), which is absorbed in traversing the sky, the peak-rock (of a mountain) was perceived. This rock, while forming the foundation of its own world, is, for us, essentially nothing but space (ātman).
एतद्यस्मिञ्जगद्यत्र तद्दृषत्त्वं जगद्गिरौ ।
अस्मज्जगत्पदार्थेषु संत्यन्यानि जगन्त्यपि ॥ १२ ॥
अस्मज्जगत्पदार्थेषु संत्यन्यानि जगन्त्यपि ॥ १२ ॥
etadyasmiñjagadyatra taddṛṣattvaṃ jagadgirau ,
asmajjagatpadārtheṣu saṃtyanyāni jagantyapi 12
asmajjagatpadārtheṣu saṃtyanyāni jagantyapi 12
12.
etat yasmin jagat yatra tat dṛṣattvam jagat girau
asmad jagatpadārtheṣu santi anyāni jaganti api
asmad jagatpadārtheṣu santi anyāni jaganti api
12.
yasmin etat jagat yatra tat dṛṣattvam jagat girau
asmad jagatpadārtheṣu anyāni jaganti api santi
asmad jagatpadārtheṣu anyāni jaganti api santi
12.
Just as this [current] world exists within something, and just as the 'world' of stoneness (dṛṣattvam) resides within a mountain; similarly, among the various phenomena (padārtha) of our world, other worlds also exist.
वयं तानि न पश्यामो भेददृष्टौ स्थिता इमे ।
बोधैकतां गतास्त्वाशु पश्यामस्तानि वीक्षणात् ॥ १३ ॥
बोधैकतां गतास्त्वाशु पश्यामस्तानि वीक्षणात् ॥ १३ ॥
vayaṃ tāni na paśyāmo bhedadṛṣṭau sthitā ime ,
bodhaikatāṃ gatāstvāśu paśyāmastāni vīkṣaṇāt 13
bodhaikatāṃ gatāstvāśu paśyāmastāni vīkṣaṇāt 13
13.
vayam tāni na paśyāmaḥ bhedadṛṣṭau sthitāḥ ime
bodhaikatām gatāḥ tu āśu paśyāmaḥ tāni vīkṣaṇāt
bodhaikatām gatāḥ tu āśu paśyāmaḥ tāni vīkṣaṇāt
13.
vayam ime bhedadṛṣṭau sthitāḥ tāni na paśyāmaḥ
tu bodhaikatām āśu gatāḥ tāni vīkṣaṇāt paśyāmaḥ
tu bodhaikatām āśu gatāḥ tāni vīkṣaṇāt paśyāmaḥ
13.
We do not see those [other worlds] because we are fixed in a perspective of duality or separation (bhedadṛṣṭi). But, having quickly attained the unity of consciousness (bodhaikatā), we perceive them directly through insight.
घटे पटे वटे कुड्ये खेऽनलेऽम्भसि तेजसि ।
जगन्ति सन्ति सर्वत्र शिलायामिव सर्वदा ॥ १४ ॥
जगन्ति सन्ति सर्वत्र शिलायामिव सर्वदा ॥ १४ ॥
ghaṭe paṭe vaṭe kuḍye khe'nale'mbhasi tejasi ,
jaganti santi sarvatra śilāyāmiva sarvadā 14
jaganti santi sarvatra śilāyāmiva sarvadā 14
14.
ghaṭe paṭe vaṭe kuḍye khe anale ambhasi tejasi
jaganti santi sarvatra śilāyām iva sarvadā
jaganti santi sarvatra śilāyām iva sarvadā
14.
ghaṭe paṭe vaṭe kuḍye khe anale ambhasi tejasi
sarvatra jaganti santi śilāyām iva sarvadā (santi)
sarvatra jaganti santi śilāyām iva sarvadā (santi)
14.
Worlds (jaganti) exist everywhere: in a pot, in a cloth, in a banyan tree, in a wall, in space, in fire, in water, and in light. They are always present, just as [they are] in a rock.
जगन्नाम मुधा भ्रान्तिः किल स्वप्नपुरोपमा ।
मिथ्यैवेयं क्व नामासौ चिद्रूपास्त्यथ नास्ति च ॥ १५ ॥
मिथ्यैवेयं क्व नामासौ चिद्रूपास्त्यथ नास्ति च ॥ १५ ॥
jagannāma mudhā bhrāntiḥ kila svapnapuropamā ,
mithyaiveyaṃ kva nāmāsau cidrūpāstyatha nāsti ca 15
mithyaiveyaṃ kva nāmāsau cidrūpāstyatha nāsti ca 15
15.
jagannāma mudhā bhrāntiḥ kila svapnapurupamā mithyā
eva iyam kva nāma asau citrūpā asti atha na asti ca
eva iyam kva nāma asau citrūpā asti atha na asti ca
15.
jagannāma kila mudhā bhrāntiḥ svapnapurupamā (asti) iyam
mithyā eva kva nāma asau citrūpā asti atha na asti ca
mithyā eva kva nāma asau citrūpā asti atha na asti ca
15.
The very name 'world' (jagat) is, truly, a vain delusion (bhrānti), akin to a city in a dream. This [phenomenal world] is utterly false. So, where is that [world] which is of the nature of pure consciousness (citrūpā)? Does it truly exist or not exist?
परिज्ञाता सती येषामेषा चिन्नभसैकताम् ।
गता ते न विमुह्यन्ति शिष्टास्तु भ्रमभाजनम् ॥ १६ ॥
गता ते न विमुह्यन्ति शिष्टास्तु भ्रमभाजनम् ॥ १६ ॥
parijñātā satī yeṣāmeṣā cinnabhasaikatām ,
gatā te na vimuhyanti śiṣṭāstu bhramabhājanam 16
gatā te na vimuhyanti śiṣṭāstu bhramabhājanam 16
16.
parijñātā satī yeṣām eṣā citnabhasaikatām gatā
te na vimuhyanti śiṣṭāḥ tu bhramabhājanam
te na vimuhyanti śiṣṭāḥ tu bhramabhājanam
16.
yeṣām eṣā parijñātā satī citnabhasaikatām gatā
te na vimuhyanti tu śiṣṭāḥ bhramabhājanam
te na vimuhyanti tu śiṣṭāḥ bhramabhājanam
16.
Those for whom this (truth), being fully understood, has merged into the singular expanse of consciousness (cit), they are not deluded. But the others are a receptacle of error.
अथान्यधारणाभ्यासात्स्वविरागवशोदितम् ।
साधयन्त्याऽर्थमात्मीयं दृष्टस्त्वमनया मुने ॥ १७ ॥
साधयन्त्याऽर्थमात्मीयं दृष्टस्त्वमनया मुने ॥ १७ ॥
athānyadhāraṇābhyāsātsvavirāgavaśoditam ,
sādhayantyā'rthamātmīyaṃ dṛṣṭastvamanayā mune 17
sādhayantyā'rthamātmīyaṃ dṛṣṭastvamanayā mune 17
17.
atha anyadhāraṇābhyāsāt svavirāgavaśoditam
sādhayantyā artham ātmīyam dṛṣṭaḥ tvam anayā mune
sādhayantyā artham ātmīyam dṛṣṭaḥ tvam anayā mune
17.
atha mune anayā anyadhāraṇābhyāsāt svavirāgavaśoditam
ātmīyam artham sādhayantyā tvam dṛṣṭaḥ
ātmīyam artham sādhayantyā tvam dṛṣṭaḥ
17.
Now, O sage, you have been seen by her (this consciousness), who, through the practice of other forms of concentration (dhāraṇā), realizes her own intrinsic purpose (ātmiyam artham), a purpose impelled by the force of her own dispassion.
इति मायेव दुष्पारा चिच्छक्तिः परिजृम्भते ।
इत्थमाद्यन्तरहिता ब्राह्मी शक्तिरनामया ॥ १८ ॥
इत्थमाद्यन्तरहिता ब्राह्मी शक्तिरनामया ॥ १८ ॥
iti māyeva duṣpārā cicchaktiḥ parijṛmbhate ,
itthamādyantarahitā brāhmī śaktiranāmayā 18
itthamādyantarahitā brāhmī śaktiranāmayā 18
18.
iti māyā iva duṣpārā citśaktiḥ parijṛmbhate
ittham ādyantarahitā brāhmī śaktiḥ anāmayā
ittham ādyantarahitā brāhmī śaktiḥ anāmayā
18.
iti duṣpārā māyā iva citśaktiḥ parijṛmbhate
ittham brāhmī śaktiḥ ādyantarahitā anāmayā
ittham brāhmī śaktiḥ ādyantarahitā anāmayā
18.
Thus, this power of consciousness (cit-śakti), like an unconquerable illusion (māyā), manifests itself. This power of Brahman (brāhmī śakti) is indeed without beginning or end and free from affliction.
प्रवर्तन्ते निवर्तन्ते नेह कार्याणि कानिचित् ।
द्रव्यकालक्रियाद्योता चितिस्तपति केवलम् ॥ १९ ॥
द्रव्यकालक्रियाद्योता चितिस्तपति केवलम् ॥ १९ ॥
pravartante nivartante neha kāryāṇi kānicit ,
dravyakālakriyādyotā citistapati kevalam 19
dravyakālakriyādyotā citistapati kevalam 19
19.
pravartante nivartante na iha kāryāṇi kānicit
dravyakālakriyādyotā citiḥ tapati kevalam
dravyakālakriyādyotā citiḥ tapati kevalam
19.
iha kānicit kāryāṇi na pravartante nivartante
dravyakālakriyādyotā citiḥ kevalam tapati
dravyakālakriyādyotā citiḥ kevalam tapati
19.
Here, no actions (karma) whatsoever either commence or cease. Consciousness (cit) alone shines, illuminating substance, time, and action.
देशकालक्रियाद्रव्यमनोबुद्ध्यादिकं त्विदम् ।
चिच्छिलाङ्गकमेवैकं विद्ध्यनस्तमयोदयम् ॥ २० ॥
चिच्छिलाङ्गकमेवैकं विद्ध्यनस्तमयोदयम् ॥ २० ॥
deśakālakriyādravyamanobuddhyādikaṃ tvidam ,
cicchilāṅgakamevaikaṃ viddhyanastamayodayam 20
cicchilāṅgakamevaikaṃ viddhyanastamayodayam 20
20.
deśakālakriyādravyamanobuddhyādikam tu idam
cicchilāṅgakam eva ekam viddhi anastamayodayam
cicchilāṅgakam eva ekam viddhi anastamayodayam
20.
Know that this entire reality, encompassing space, time, action, substance, mind, intellect, and all else, is truly a single, unwavering body of pure consciousness (cit), which is without rising or setting.
चिदेवेयं शिलाकारमवतिष्ठति बिभ्रती ।
अङ्गमस्या जगज्जालं मरुतः स्पन्दनं यथा ॥ २१ ॥
अङ्गमस्या जगज्जालं मरुतः स्पन्दनं यथा ॥ २१ ॥
cideveyaṃ śilākāramavatiṣṭhati bibhratī ,
aṅgamasyā jagajjālaṃ marutaḥ spandanaṃ yathā 21
aṅgamasyā jagajjālaṃ marutaḥ spandanaṃ yathā 21
21.
cit eva iyam śilā ākāram avatiṣṭhati bibhratī
aṅgam asyāḥ jagat jālam marutaḥ spandanam yathā
aṅgam asyāḥ jagat jālam marutaḥ spandanam yathā
21.
This very consciousness (cit) exists steadfastly in a rock-like form, sustaining the entire network of worlds as its body, just as pulsation is the very nature of the wind.
विज्ञानघनमात्मानं जगदित्यवबुध्यते ।
अनाद्यन्तापि साद्यन्ता चित्त्वादिति गतापि चित् ॥ २२ ॥
अनाद्यन्तापि साद्यन्ता चित्त्वादिति गतापि चित् ॥ २२ ॥
vijñānaghanamātmānaṃ jagadityavabudhyate ,
anādyantāpi sādyantā cittvāditi gatāpi cit 22
anādyantāpi sādyantā cittvāditi gatāpi cit 22
22.
vijñānaghanam ātmānam jagat iti avabudhyate
anādyantā api sādyantā cittvāt iti gatā api cit
anādyantā api sādyantā cittvāt iti gatā api cit
22.
The self (ātman), a solid mass of pure consciousness, is perceived as the world. Even though consciousness (cit) is inherently without beginning or end, it appears to have a beginning and an end due to its very nature as consciousness (cittva), and in this way, it is realized.
चिच्छिलेयमनाद्यन्ता साद्यन्तास्तीति बोधतः ।
साकारापि निराकारा जगदङ्गेति संस्थिता ॥ २३ ॥
साकारापि निराकारा जगदङ्गेति संस्थिता ॥ २३ ॥
cicchileyamanādyantā sādyantāstīti bodhataḥ ,
sākārāpi nirākārā jagadaṅgeti saṃsthitā 23
sākārāpi nirākārā jagadaṅgeti saṃsthitā 23
23.
cit śilā iyam anādyantā sādyantā asti iti bodhataḥ
sākārā api nirākārā jagadaṅgā iti saṃsthitā
sākārā api nirākārā jagadaṅgā iti saṃsthitā
23.
This very consciousness (cit), which is like a steadfast rock, exists as both without beginning or end ("anādyantā") and with beginning and end ("sādyantā"), as perceived through understanding. Though it possesses form, it is also without form, and thus it is established with the entire world as its body.
यद्वत्स्वप्ने चिदेव स्वं रूपं व्योमैव पत्तनम् ।
वेत्ति तद्वदिदं वेत्ति पाषाणं जगदङ्गकम् ॥ २४ ॥
वेत्ति तद्वदिदं वेत्ति पाषाणं जगदङ्गकम् ॥ २४ ॥
yadvatsvapne cideva svaṃ rūpaṃ vyomaiva pattanam ,
vetti tadvadidaṃ vetti pāṣāṇaṃ jagadaṅgakam 24
vetti tadvadidaṃ vetti pāṣāṇaṃ jagadaṅgakam 24
24.
yadvat svapne cit eva svam rūpam vyoma eva pattanam
vetti tadvat idam vetti pāṣāṇam jagat aṅgakam
vetti tadvat idam vetti pāṣāṇam jagat aṅgakam
24.
yadvat svapne cit eva svam rūpam vyoma eva pattanam
vetti tadvat idam jagat aṅgakam pāṣāṇam vetti
vetti tadvat idam jagat aṅgakam pāṣāṇam vetti
24.
Just as in a dream, pure consciousness (cit) itself perceives its own form as a city, much like space (vyoma) itself appears to contain a city, so too does this (consciousness) perceive the entire world as its own limb or part, even when it seems as inert as a stone.
न सरन्तीह सरितो न चक्रं परिवर्तते ।
नार्थाः परिणमन्त्यन्तः कचत्येतच्चिदम्बरम् ॥ २५ ॥
नार्थाः परिणमन्त्यन्तः कचत्येतच्चिदम्बरम् ॥ २५ ॥
na sarantīha sarito na cakraṃ parivartate ,
nārthāḥ pariṇamantyantaḥ kacatyetaccidambaram 25
nārthāḥ pariṇamantyantaḥ kacatyetaccidambaram 25
25.
na saranti iha saritaḥ na cakram parivartate na
arthāḥ pariṇamanti antaḥ kacati etat cit ambaram
arthāḥ pariṇamanti antaḥ kacati etat cit ambaram
25.
iha saritaḥ na saranti na cakram parivartate arthāḥ
antaḥ na pariṇamanti etat cit ambaram kacati
antaḥ na pariṇamanti etat cit ambaram kacati
25.
Here, rivers do not flow, nor does the wheel of time or karma (cakra) revolve. Objects do not undergo internal transformation; rather, this expanse of consciousness (cid-ambaram) alone manifests brightly.
न महाकल्पकल्पान्तसंविदः संविदम्बरे ।
संभवन्ति पृथग्रूपाः पयसीव पयोन्तरम् ॥ २६ ॥
संभवन्ति पृथग्रूपाः पयसीव पयोन्तरम् ॥ २६ ॥
na mahākalpakalpāntasaṃvidaḥ saṃvidambare ,
saṃbhavanti pṛthagrūpāḥ payasīva payontaram 26
saṃbhavanti pṛthagrūpāḥ payasīva payontaram 26
26.
na mahākalpakalpāntasaṃvidaḥ saṃvit ambare
sambhavanti pṛthak rūpāḥ payasi iva payaḥ antaram
sambhavanti pṛthak rūpāḥ payasi iva payaḥ antaram
26.
mahākalpakalpāntasaṃvidaḥ pṛthak rūpāḥ saṃvit
ambare na sambhavanti payasi iva payaḥ antaram
ambare na sambhavanti payasi iva payaḥ antaram
26.
In the expanse of consciousness (saṃvid-ambaram), even the vast experiences and understandings of great cosmic cycles (mahākalpa) and their dissolutions (kalpānta) do not arise as distinct forms, just as one body of water does not differentiate into 'another water' within itself.
जगन्ति सन्त्येव न सन्ति शान्ते चिदम्बरे सर्वगतैकमूर्तौ ।
नभोन्तराणीव महानभोन्तश्चित्सन्ति सत्तानि पराम्बराणि ॥ २७ ॥
नभोन्तराणीव महानभोन्तश्चित्सन्ति सत्तानि पराम्बराणि ॥ २७ ॥
jaganti santyeva na santi śānte cidambare sarvagataikamūrtau ,
nabhontarāṇīva mahānabhontaścitsanti sattāni parāmbarāṇi 27
nabhontarāṇīva mahānabhontaścitsanti sattāni parāmbarāṇi 27
27.
jaganti santi eva na santi śānte
cidambare sarvagataikamūrtau
nabhaḥ antarāṇi iva mahānabhaḥ antaḥ
cit santi sattāni parāmbarāṇi
cidambare sarvagataikamūrtau
nabhaḥ antarāṇi iva mahānabhaḥ antaḥ
cit santi sattāni parāmbarāṇi
27.
śānte cidambare sarvagataikamūrtau
jaganti santi eva na santi
mahānabhaḥ antaḥ nabhaḥ antarāṇi
iva sattāni parāmbarāṇi cit santi
jaganti santi eva na santi
mahānabhaḥ antaḥ nabhaḥ antarāṇi
iva sattāni parāmbarāṇi cit santi
27.
In the tranquil expanse of consciousness (cid-ambaram), which is a singular, all-pervading form, the worlds simultaneously exist and do not exist. Just as distinct spaces (nabho'ntarāṇi) exist within the great space (mahānabhaḥ), so too are the existing supreme spaces (parāmbarāṇi) themselves consciousness (cit).
वसिष्ठ तद्गच्छ मुने जगत्स्वं त्वं चासने संप्रति शान्तिमेहि ।
बुद्ध्यादिरूपाणि परं व्रजन्तु वयं बृहद्ब्रह्मपदं प्रयामः ॥ २८ ॥
बुद्ध्यादिरूपाणि परं व्रजन्तु वयं बृहद्ब्रह्मपदं प्रयामः ॥ २८ ॥
vasiṣṭha tadgaccha mune jagatsvaṃ tvaṃ cāsane saṃprati śāntimehi ,
buddhyādirūpāṇi paraṃ vrajantu vayaṃ bṛhadbrahmapadaṃ prayāmaḥ 28
buddhyādirūpāṇi paraṃ vrajantu vayaṃ bṛhadbrahmapadaṃ prayāmaḥ 28
28.
vasiṣṭha tat gaccha mune jagat svam
tvam ca āsane saṃprati śāntim
ehi buddhyādirūpāṇi param vrajantu
vayam bṛhadbrahmapadam prayāmaḥ
tvam ca āsane saṃprati śāntim
ehi buddhyādirūpāṇi param vrajantu
vayam bṛhadbrahmapadam prayāmaḥ
28.
mune vasiṣṭha,
tat tvam svam jagat gaccha,
ca saṃprati āsane śāntim ehi.
buddhyādirūpāṇi param vrajantu.
vayam bṛhadbrahmapadam prayāmaḥ.
tat tvam svam jagat gaccha,
ca saṃprati āsane śāntim ehi.
buddhyādirūpāṇi param vrajantu.
vayam bṛhadbrahmapadam prayāmaḥ.
28.
O Sage Vasiṣṭha, therefore, go to your own self; and you, now achieve peace while seated. Let the forms beginning with the intellect (buddhi) merge into the supreme. We shall attain the great state of (brahman).
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70 (current chapter)
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216