Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-3, chapter-74

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
तस्य तत्रोर्ध्वशृङ्गस्य तस्यां भुवि महावनौ ।
ददर्श मध्यमां सूचीं प्रोत्थितां सशिखामिव ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
tasya tatrordhvaśṛṅgasya tasyāṃ bhuvi mahāvanau ,
dadarśa madhyamāṃ sūcīṃ protthitāṃ saśikhāmiva 1
1. śrīvasiṣṭha uvāca tasya tatra ūrdhvaśṛṅgasya tasyām bhuvi
mahāvanau dadarśa madhyamām sūcīm protthitām saśikhām iva
1. śrīvasiṣṭha uvāca: tatra tasya
ūrdhvaśṛṅgasya tasyām bhuvi
mahāvanau (saḥ) madhyamām sūcīm
saśikhām iva protthitām dadarśa
1. Sage Vasiṣṭha spoke: There, on the ground of that high peak, within a great forest, he saw a central, needle-like form, standing erect as if with a fiery crest.
एकपादं तपस्यन्तीं शुष्यन्तीं शिरऊष्मणा ।
सततानशनां शुष्कपिण्डीभूतोदरत्वचम् ॥ २ ॥
ekapādaṃ tapasyantīṃ śuṣyantīṃ śiraūṣmaṇā ,
satatānaśanāṃ śuṣkapiṇḍībhūtodaratvacam 2
2. ekapādam tapasyantīm śuṣyantīm śiraḥ ūṣmaṇā
satataanśanām śuṣkapiṇḍībhūtodaratvacam
2. (tām sūcīm) ekapādam tapasyantīm,
śiraḥ ūṣmaṇā śuṣyantīm,
satataanśanām,
śuṣkapiṇḍībhūtodaratvacam (saḥ dadarśa)
2. (He saw her) performing intense ascetic practices (tapas) on one leg, wasting away from the heat generated by her head, constantly fasting, her belly and skin having become a shriveled lump.
सकृद्विकसितास्येन गृहीत्वेवातपानिलान् ।
पश्चात्त्यजन्तीं हृदये मे न मान्तीत्यनारतम् ॥ ३ ॥
sakṛdvikasitāsyena gṛhītvevātapānilān ,
paścāttyajantīṃ hṛdaye me na māntītyanāratam 3
3. sakṛt vikasitāsyena gṛhītvā iva ātapānilān
paścāt tyajantīm hṛdaye me na mānti iti anāratam
3. (tām sūcīm) sakṛt vikasitāsyena
ātapānilān iva gṛhītvā paścāt
anāratam (yathā) "me hṛdaye na
mānti" iti tyajantīm (saḥ dadarśa)
3. (She was seen) once having opened her mouth and as if taking in the sun's rays and the winds, then continuously releasing them as if thinking, "They do not fit within my heart."
शुष्कां चण्डांशुकिरणैर्जर्जरां वनवायुभिः ।
अचलन्तीनिजात्स्थानात्स्नापितामिन्दुरश्मिभिः ॥ ४ ॥
śuṣkāṃ caṇḍāṃśukiraṇairjarjarāṃ vanavāyubhiḥ ,
acalantīnijātsthānātsnāpitāminduraśmibhiḥ 4
4. śuṣkām caṇḍāṃśukiraṇaiḥ jarjarām vanavāyubhiḥ
acalantīm nijāt sthānāt snāpitām induraśmibhiḥ
4. caṇḍāṃśukiraṇaiḥ śuṣkām vanavāyubhiḥ jarjarām
nijāt sthānāt acalantīm induraśmibhiḥ snāpitām
4. Dried by the fierce sun's rays, worn out by forest winds, not moving from its own place, and bathed by moonbeams.
पूर्वं रजोणुनैकेन संविष्टच्छन्नमस्तकाम् ।
कृतार्थत्वं कथयतीं ददतान्यस्य नास्पदम् ॥ ५ ॥
pūrvaṃ rajoṇunaikena saṃviṣṭacchannamastakām ,
kṛtārthatvaṃ kathayatīṃ dadatānyasya nāspadam 5
5. pūrvam rajasaṇunā ekena saṃviṣṭacchannamastakām
kṛtārthatvam kathayatīm dadatā anyasya na āspadam
5. pūrvam ekena rajasaṇunā saṃviṣṭacchannamastakām
kṛtārthatvam kathayatīm anyasya āspadam na dadatā
5. Previously, its head was completely covered by a single speck of dust; (the needle) proclaiming its accomplished purpose, while (that speck of dust was) giving no space to anything else.
अरण्यान्येव दत्त्वार्थ चिरं जातशिखामिव ।
मूर्ध्न्यवस्थापितप्राणजटाजूटवलीमिव ॥ ६ ॥
araṇyānyeva dattvārtha ciraṃ jātaśikhāmiva ,
mūrdhnyavasthāpitaprāṇajaṭājūṭavalīmiva 6
6. araṇyāni eva dattvā artha ciram jātaśikhām
iva mūrdhni avasthāpitaprāṇajaṭājūṭavalīm iva
6. araṇyāni eva artha dattvā ciram jātaśikhām
iva mūrdhni avasthāpitaprāṇajaṭājūṭavalīm iva
6. (As if) having given meaning (or substance) to the forests, like one whose topknot has grown for a long time, (or) like a creeper with braided locks of vital energy placed on its head.
तां प्रेक्ष्य पवनः सूचीं विस्मयाकुलचेतनः ।
प्रणम्यालोक्य सुचिरं भीतभीत इवागतः ॥ ७ ॥
tāṃ prekṣya pavanaḥ sūcīṃ vismayākulacetanaḥ ,
praṇamyālokya suciraṃ bhītabhīta ivāgataḥ 7
7. tām prekṣya pavanaḥ sūcīm vismayākulacetanaḥ
praṇamya ālokya suciram bhītabhītaḥ iva āgataḥ
7. pavanaḥ vismayākulacetanaḥ tām sūcīm prekṣya
praṇamya suciram ālokya bhītabhītaḥ iva āgataḥ
7. The wind, with a mind bewildered by wonder, having seen that needle, bowed down, observed her for a very long time, and then approached as if greatly frightened.
महातपस्विनी सूची किमर्थं तप्यते तपः ।
नेति प्रष्टुं शशाकासौ तत्तेजोराशिनिर्जितः ॥ ८ ॥
mahātapasvinī sūcī kimarthaṃ tapyate tapaḥ ,
neti praṣṭuṃ śaśākāsau tattejorāśinirjitaḥ 8
8. mahātapasvinī sūcī kimarthaṃ tapyate tapaḥ | na
iti praṣṭuṃ śaśāka asau tat tejorāśi nirjitaḥ ||
8. asau tat tejorāśinirjitaḥ mahātapasvinī sūcī
kimarthaṃ tapaḥ tapyate na iti praṣṭuṃ śaśāka
8. Why is the great female ascetic Sūcī performing such severe penance (tapas)? Overwhelmed by her immense radiance, he was unable to ask this question.
भगवत्या महासूच्या अहो चित्रं महातपः ।
इत्येव केवलं ध्यायन्मारुतो गगनं ययौ ॥ ९ ॥
bhagavatyā mahāsūcyā aho citraṃ mahātapaḥ ,
ityeva kevalaṃ dhyāyanmāruto gaganaṃ yayau 9
9. bhagavatyā mahāsūcyā aho citraṃ mahātapaḥ | iti
eva kevalaṃ dhyāyan mārutaḥ gaganaṃ yayau ||
9. aho bhagavatyā mahāsūcyā mahātapaḥ citraṃ
iti eva kevalaṃ dhyāyan mārutaḥ gaganaṃ yayau
9. Oh, how marvelous is the immense penance (tapas) of the divine Great Sūcī! Merely contemplating this thought, Maruta departed for the sky.
समुल्लङ्घ्याभ्रमार्ग तु वातस्कन्धानतीत्य च ।
सिद्धवृन्दानधः कृत्वा सूर्यमार्गमुपेत्य च ॥ १० ॥
samullaṅghyābhramārga tu vātaskandhānatītya ca ,
siddhavṛndānadhaḥ kṛtvā sūryamārgamupetya ca 10
10. samullaṅghya abhramārga tu vātaskandhān atītya ca
| siddhavṛndān adhaḥ kṛtvā sūryamārgaṃ upetya ca ||
10. (saḥ) abhramārgaṃ samullaṅghya tu vātaskandhān atītya
ca siddhavṛndān adhaḥ kṛtvā ca sūryamārgaṃ upetya
10. Crossing completely over the cloud-path, and transcending the masses of wind, and leaving the hosts of perfected beings (siddhas) below, he then approached the path of the sun.
ऊर्ध्वमेत्य विमानेभ्यः प्राप शक्रपुरान्तरे ।
सूचीदर्शनपुण्यं तमालिलिङ्ग पुरंदरः ॥ ११ ॥
ūrdhvametya vimānebhyaḥ prāpa śakrapurāntare ,
sūcīdarśanapuṇyaṃ tamāliliṅga puraṃdaraḥ 11
11. ūrdhvaṃ etya vimānebhyas prāpa śakrapurāntare
| sūcīdarśanapuṇyaṃ tat āliliṅga purandaraḥ ||
11. (saḥ) ūrdhvaṃ etya vimānebhyas śakrapurāntare
prāpa purandaraḥ tat sūcīdarśanapuṇyaṃ āliliṅga
11. Going upwards, past the celestial vehicles, he reached the interior of Indra's city. Indra (Purandara) then embraced that merit (puṇya) of seeing Sūcī.
पृष्टश्च कथयामास दृष्टं सर्वं मयेत्यसौ ।
सहदेवनिकायाय शक्रायास्थानवासिने ॥ १२ ॥
pṛṣṭaśca kathayāmāsa dṛṣṭaṃ sarvaṃ mayetyasau ,
sahadevanikāyāya śakrāyāsthānavāsine 12
12. pṛṣṭaḥ ca kathayāmāsa dṛṣṭam sarvam mayā iti
asau | sahadevanikāyāya śakrāya āsthānavāsine
12. asau pṛṣṭaḥ ca mayā dṛṣṭam sarvam iti kathayāmāsa
sahadevanikāyāya āsthānavāsine śakrāya
12. Having been questioned, he recounted everything he had seen to the assembly of the gods, specifically to Indra, who resides in the assembly hall.
वायुरुवाच ।
जम्बूद्वीपेऽस्ति शैलेन्द्रो हिमवान्नाम सून्नतः ।
जामाता यस्य भगवान्साक्षाच्छशिकलाधरः ॥ १३ ॥
vāyuruvāca ,
jambūdvīpe'sti śailendro himavānnāma sūnnataḥ ,
jāmātā yasya bhagavānsākṣācchaśikalādharaḥ 13
13. vāyuḥ uvāca | jambūdvīpe asti śailendraḥ himavān nāma
suunataḥ | jāmātā yasya bhagavān sākṣāt śaśikalādharaḥ
13. vāyuḥ uvāca jambūdvīpe himavān nāma suunataḥ śailendraḥ
asti yasya jāmātā sākṣāt bhagavān śaśikalādharaḥ
13. Vayu said: "In Jambudvipa, there is a very lofty king of mountains named Himavan. His son-in-law is indeed the revered Lord (bhagavān) Shiva, the one who bears the crescent moon (śaśikalādhara)."
तस्योत्तरे महाशृङ्गपृष्ठे परमरूपिणी ।
स्थिता तपस्विनी सूची तपश्चरति दारुणम् ॥ १४ ॥
tasyottare mahāśṛṅgapṛṣṭhe paramarūpiṇī ,
sthitā tapasvinī sūcī tapaścarati dāruṇam 14
14. tasya uttare mahāśṛṅgapṛṣṭhe paramarūpiṇī
sthitā tapasvinī sūcī tapaḥ carati dāruṇam
14. tasya uttare mahāśṛṅgapṛṣṭhe paramarūpiṇī
tapasvinī sūcī sthitā dāruṇam tapaḥ carati
14. To the north of that (mountain), on the summit of its great peak, resides Sūcī, an ascetic woman (tapasvinī) of supreme beauty, performing severe penance (tapas).
बहुनात्र किमुक्तेन वाताद्यशनशान्तये ।
यया स्वोदरसौषिर्यं पिण्डीकृत्वा निवारितम् ॥ १५ ॥
bahunātra kimuktena vātādyaśanaśāntaye ,
yayā svodarasauṣiryaṃ piṇḍīkṛtvā nivāritam 15
15. bahunā atra kim uktena vāta-ādi-aśana-śāntaye
| yayā sva-udara-sauṣiryam piṇḍīkṛtvā nivāritam
15. atra bahunā kim uktena yayā vāta-ādi-aśana-śāntaye
sva-udara-sauṣiryam piṇḍīkṛtvā nivāritam
15. What more is there to say on this matter? For the purpose of appeasing hunger caused by mere wind and other subtle elements, she averted the hollowness of her own belly by compacting its emptiness.
शान्तसंकोचसूक्ष्मार्थं विकास्यास्यं रजोणुना ।
तयाद्य स्थगितं शीतवाताशननिवृत्तये ॥ १६ ॥
śāntasaṃkocasūkṣmārthaṃ vikāsyāsyaṃ rajoṇunā ,
tayādya sthagitaṃ śītavātāśananivṛttaye 16
16. śāntasaṃkocasūkṣmārtham vikāsya āsyam rajoṇunā
tayā adya sthagitaṃ śītavātāśananivṛttaye
16. tayā adya śāntasaṃkocasūkṣmārtham āsyam rajoṇunā
vikāsya śītavātāśananivṛttaye sthagitaṃ
16. Her mouth, whose subtle form was serenely contracted, she would (previously) open only to partake of the slightest sustenance, like a speck of dust. But today, she has completely sealed it to prevent cold, wind, and hunger.
तस्यास्तीव्रेण तपसा तुहिनाकरमुत्सृजन् ।
अग्न्याकारमयो गृह्णन् देव दुःसेव्यतां गतः ॥ १७ ॥
tasyāstīvreṇa tapasā tuhinākaramutsṛjan ,
agnyākāramayo gṛhṇan deva duḥsevyatāṃ gataḥ 17
17. tasyāḥ tīvreṇa tapasā tuhinākaram utsṛjan
agnyākāram ayaḥ gṛhṇan deva duḥsevyatām gataḥ
17. deva tasyāḥ tīvreṇa tapasā tuhinākaram utsṛjan
agnyākāram ayaḥ gṛhṇan duḥsevyatām gataḥ
17. O gods! By her severe ascetic practice (tapas), abandoning sources of cold (comforts), and assuming a fiery form as if made of iron, she became difficult to approach.
तदुत्तिष्ठाशु गच्छामः सर्व एव पितामहम् ।
तद्वरार्थमनर्थाय विद्धि तत्सुमहत्तपः ॥ १८ ॥
taduttiṣṭhāśu gacchāmaḥ sarva eva pitāmaham ,
tadvarārthamanarthāya viddhi tatsumahattapaḥ 18
18. tad uttiṣṭha āśu gacchāmaḥ sarve eva pitāmaham
tat vara artham anarthāya viddhi tat sumahat tapaḥ
18. tad āśu uttiṣṭha sarve eva pitāmaham gacchāmaḥ
tat vara artham anarthāya tat sumahat tapaḥ viddhi
18. Therefore, rise up quickly, let us all go to the Grandfather (Brahmā)! Understand that her supremely great ascetic practice (tapas), intended for a boon from him, will lead to our ruin.
इति वातेरितः शक्रः सहदेवगणेन सः ।
जगाम ब्रह्मणो लोकं प्रार्थयामास तं विभुम् ॥ १९ ॥
iti vāteritaḥ śakraḥ sahadevagaṇena saḥ ,
jagāma brahmaṇo lokaṃ prārthayāmāsa taṃ vibhum 19
19. iti vāta-īritaḥ śakraḥ saha devagaṇena saḥ
jagāma brahmaṇaḥ lokam prārthayāmāsa tam vibhum
19. iti vāta-īritaḥ saḥ śakraḥ devagaṇena saha
brahmaṇaḥ lokam jagāma tam vibhum prārthayāmāsa
19. Thus, impelled by those words (his own to the other gods), Indra, accompanied by the host of gods, went to the realm of Brahmā and implored that powerful lord.
सूच्या वरमहं दातुं गच्छामि हिमवच्छिरः ।
ब्रह्मणेति प्रतिज्ञाते शक्रः स्वर्गमुपाययौ ॥ २० ॥
sūcyā varamahaṃ dātuṃ gacchāmi himavacchiraḥ ,
brahmaṇeti pratijñāte śakraḥ svargamupāyayau 20
20. sūcyā varam aham dātum gacchāmi himavacchiraḥ
brahmaṇā iti pratijñāte śakraḥ svargam upāyayau
20. aham himavacchiraḥ sūcyā varam dātum gacchāmi
brahmaṇā iti pratijñāte śakraḥ svargam upāyayau
20. I am going to the peak of the Himalayas to grant a boon to Sūcī. When this was thus promised by (brahman) Brahmā, Indra returned to heaven.
एतावताथ कालेन सा बभूवातिपावनी ।
सूची निजतपस्तापतापितामरमन्दिरा ॥ २१ ॥
etāvatātha kālena sā babhūvātipāvanī ,
sūcī nijatapastāpatāpitāmaramandirā 21
21. etāvatā atha kālena sā babhūva atipāvanī
sūcī nijatapas tāpitāmaramandirā
21. atha etāvatā kālena sā sūcī atipāvanī
babhūva nijatapas tāpitāmaramandirā
21. Then, by this time, Sūcī became extremely purifying, her own asceticism (tapas) having heated the abodes of the gods.
मुखरन्ध्रस्थितार्कांशुदृशा स्वच्छाययैव सा ।
विकासिन्या विवर्तिस्था चोदितान्तमवेक्षिता ॥ २२ ॥
mukharandhrasthitārkāṃśudṛśā svacchāyayaiva sā ,
vikāsinyā vivartisthā coditāntamavekṣitā 22
22. mukharandhrasthitārkāṃśudṛśā svacchāyayā eva
sā vikāsinyā vivartisthā coditāntam avekṣitā
22. sā vivartisthā coditāntam avekṣitā
mukharandhrasthitārkāṃśudṛśā svacchāyayā eva vikāsinyā
22. She (Sūcī), turning and existing, was observed to the ultimate limit to which she was urged, solely through her own expanding brilliance, which was like the vision of sunbeams shining through a small aperture.
कौशेयरूपया सूच्या मेरुः स्थैर्येण निर्जितः ।
मज्जनं नैति वृद्ध्वैवं मुक्तमाद्यन्तयोर्दिने ॥ २३ ॥
kauśeyarūpayā sūcyā meruḥ sthairyeṇa nirjitaḥ ,
majjanaṃ naiti vṛddhvaivaṃ muktamādyantayordine 23
23. kauśeyarūpayā sūcyā meruḥ sthairyeṇa nirjitaḥ
majjanām na eti vṛddhvā evam muktam ādyantayoḥ dine
23. meruḥ sthairyeṇa kauśeyarūpayā sūcyā nirjitaḥ
vṛddhvā evam majjanām na eti muktam ādyantayoḥ dine
23. By Sūcī, whose form was like silk, Mount Meru was conquered through steadfastness. Having grown to such a state, she does not sink; indeed, she is liberated (mukta) at the beginning and end of the day.
मध्याह्ने तापभीत्येव विशन्त्या मारुतान्तरम् ।
अन्यदा गौरवाद्दृष्ट्वा दूरतः प्रेक्षमाणया ॥ २४ ॥
madhyāhne tāpabhītyeva viśantyā mārutāntaram ,
anyadā gauravāddṛṣṭvā dūrataḥ prekṣamāṇayā 24
24. madhyāhne tāpabhītyā iva viśantyā mārutāntaram
anyadā gauravāt dṛṣṭvā dūrataḥ prekṣamāṇayā
24. madhyāhne tāpabhītyā iva mārutāntaram viśantyā
anyadā dūrataḥ dṛṣṭvā gauravāt prekṣamāṇayā
24. At midday, the [shadow-needle], as if fearing the heat, enters the wind's expanse (becomes less distinct). At other times, having observed from afar, it watches with reverence.
सा तामवेक्षते क्षारात्तापादङ्गे निमज्जति ।
संकटे विस्मरत्येव जनो गौरवसत्क्रियाम् ॥ २५ ॥
sā tāmavekṣate kṣārāttāpādaṅge nimajjati ,
saṃkaṭe vismaratyeva jano gauravasatkriyām 25
25. sā tām avekṣate kṣārāt tāpāt aṅge nimajjati
saṅkaṭe vismarati eva janaḥ gauravasatkriyām
25. sā tām avekṣate kṣārāt tāpāt aṅge nimajjati
saṅkaṭe janaḥ gauravasatkriyām vismarati eva
25. The [shadow-needle] observes it (the object casting it). From the intense heat, it (the shadow) merges into the object's body. Indeed, in a crisis, people forget reverence and proper conduct.
छायासूची तापसूची यश्चात्मा स तृतीयया ।
त्रिकोणं तपसा पूतं वाराणस्या समं कृतम् ॥ २६ ॥
chāyāsūcī tāpasūcī yaścātmā sa tṛtīyayā ,
trikoṇaṃ tapasā pūtaṃ vārāṇasyā samaṃ kṛtam 26
26. chāyāsūcī tāpasūcī yaḥ ca ātmā saḥ tṛtīyayā
trikoṇam tapasā pūtam vārāṇasyā samam kṛtam
26. chāyāsūcī tāpasūcī ca yaḥ ātmā saḥ tṛtīyayā
trikoṇam tapasā pūtam vārāṇasyā samam kṛtam
26. The shadow-needle, the heat-needle, and that which is the (ātman) (essence) itself as the third (component) - this triangle, purified by arduous effort (tapas), has been rendered equivalent to Varanasi.
गतास्तेन त्रिकोणेन त्रिवर्णपरिखावता ।
वायवः पांसवो येऽपि ते परां मुक्तिमागताः ॥ २७ ॥
gatāstena trikoṇena trivarṇaparikhāvatā ,
vāyavaḥ pāṃsavo ye'pi te parāṃ muktimāgatāḥ 27
27. gatāḥ tena trikoṇena trivarṇaparikhāvatā
vāyavaḥ pāṃsavaḥ ye api te parām muktim āgatāḥ
27. tena trivarṇaparikhāvatā trikoṇena ye vāyavaḥ
pāṃsavaḥ api te parām muktim gatāḥ āgatāḥ
27. By that triangle (described in the previous verse), which possesses three-colored boundaries, even the winds and dust particles have attained supreme liberation (mokṣa).
विदितपरमकारणाद्य जाता स्वयमनुचेतनसंविदं विचार्य ।
स्वमननकलनानुसार एकस्त्विह हि गुरुः परमो न राघवान्यः ॥ २८ ॥
viditaparamakāraṇādya jātā svayamanucetanasaṃvidaṃ vicārya ,
svamananakalanānusāra ekastviha hi guruḥ paramo na rāghavānyaḥ 28
28. vidita-parama-kāraṇādya jātā
svayam-anucetana-saṃvidam vicārya
sva-manana-kalanā-anusāra ekaḥ tu iha
hi guruḥ paramaḥ na rāghava-anyaḥ
28. iha hi,
vidita-parama-kāraṇādya jātā,
svayam-anucetana-saṃvidam vicārya,
sva-manana-kalanā-anusāra,
ekaḥ paramaḥ guruḥ tu rāghava-anyaḥ na (asti).
28. Having arisen from the known primary ultimate cause, and having contemplated one's own self-conscious awareness, indeed, here, according to one's own deliberation and assessment, the only supreme preceptor (guru) is none other than Rāghava.