योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-5, chapter-42
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
इत्युक्त्वा पुण्डरीकाक्षः सनरामरकिन्नरः ।
द्वितीय इव संसारश्चचालासुरमन्दिरात् ॥ १ ॥
इत्युक्त्वा पुण्डरीकाक्षः सनरामरकिन्नरः ।
द्वितीय इव संसारश्चचालासुरमन्दिरात् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
ityuktvā puṇḍarīkākṣaḥ sanarāmarakinnaraḥ ,
dvitīya iva saṃsāraścacālāsuramandirāt 1
ityuktvā puṇḍarīkākṣaḥ sanarāmarakinnaraḥ ,
dvitīya iva saṃsāraścacālāsuramandirāt 1
1.
iti uktvā puṇḍarīkākṣaḥ sa-nara-amara-kinnaraḥ
dvitīyaḥ iva saṃsāraḥ cacāla asura-mandirāt
dvitīyaḥ iva saṃsāraḥ cacāla asura-mandirāt
1.
iti uktvā puṇḍarīkākṣaḥ sa-nara-amara-kinnaraḥ
dvitīyaḥ saṃsāraḥ iva asura-mandirāt cacāla
dvitīyaḥ saṃsāraḥ iva asura-mandirāt cacāla
1.
Śrī Vasiṣṭha said: Having spoken thus, the lotus-eyed one (Viṣṇu), accompanied by humans, gods, and kinnaras, departed from the demon's palace, resembling a second cosmic cycle (saṃsāra) in its grandeur.
प्रह्रादादिविनिर्मुक्तैः पश्चात्पुष्पाञ्जलिव्रजैः ।
पूर्यमाणो विहङ्गेशपाश्चात्याङ्गरुहोत्करैः ॥ २ ॥
पूर्यमाणो विहङ्गेशपाश्चात्याङ्गरुहोत्करैः ॥ २ ॥
prahrādādivinirmuktaiḥ paścātpuṣpāñjalivrajaiḥ ,
pūryamāṇo vihaṅgeśapāścātyāṅgaruhotkaraiḥ 2
pūryamāṇo vihaṅgeśapāścātyāṅgaruhotkaraiḥ 2
2.
prahrāda-ādi-vinirmuktaiḥ paścāt puṣpa-añjali-vrajaiḥ
pūryamāṇaḥ vihaṅga-īśa-pāścātya-aṅga-ruha-utkaraiḥ
pūryamāṇaḥ vihaṅga-īśa-pāścātya-aṅga-ruha-utkaraiḥ
2.
paścāt prahrāda-ādi-vinirmuktaiḥ puṣpa-añjali-vrajaiḥ
vihaṅga-īśa-pāścātya-aṅga-ruha-utkaraiḥ pūryamāṇaḥ
vihaṅga-īśa-pāścātya-aṅga-ruha-utkaraiḥ pūryamāṇaḥ
2.
Subsequently, he was being surrounded by masses of flower offerings, released from behind by Prahlāda and others, and by the profusion of feathers on the back of Garuḍa, the lord of birds (vihaṅgeśa).
क्रमात्क्षीरोदमासाद्य विसृज्य सुरवाहिनीम् ।
भोगिभोगासने तस्थौ श्वेताब्ज इव षट्पदः ॥ ३ ॥
भोगिभोगासने तस्थौ श्वेताब्ज इव षट्पदः ॥ ३ ॥
kramātkṣīrodamāsādya visṛjya suravāhinīm ,
bhogibhogāsane tasthau śvetābja iva ṣaṭpadaḥ 3
bhogibhogāsane tasthau śvetābja iva ṣaṭpadaḥ 3
3.
kramāt kṣīra-odam āsādya visṛjya sura-vāhinīm
bhogi-bhoga-āsane tasthau śveta-abjaḥ iva ṣaṭpadaḥ
bhogi-bhoga-āsane tasthau śveta-abjaḥ iva ṣaṭpadaḥ
3.
kramāt kṣīra-odam āsādya sura-vāhinīm visṛjya
bhogi-bhoga-āsane tasthau śveta-abjaḥ ṣaṭpadaḥ iva
bhogi-bhoga-āsane tasthau śveta-abjaḥ ṣaṭpadaḥ iva
3.
In due course, having reached the Milk Ocean and dismissed the host of gods, he rested on the body of the serpent-couch, like a bee settling on a white lotus.
भोगिभोगासने विष्णुः शक्रः स्वर्गे सहामरैः ।
पाताले दानवाधीश इति तस्थुर्गतज्वराः ॥ ४ ॥
पाताले दानवाधीश इति तस्थुर्गतज्वराः ॥ ४ ॥
bhogibhogāsane viṣṇuḥ śakraḥ svarge sahāmaraiḥ ,
pātāle dānavādhīśa iti tasthurgatajvarāḥ 4
pātāle dānavādhīśa iti tasthurgatajvarāḥ 4
4.
bhogi-bhoga-āsane viṣṇuḥ śakraḥ svarge sa-amaraiḥ
pātāle dānava-adhīśaḥ iti tasthuḥ gata-jvarāḥ
pātāle dānava-adhīśaḥ iti tasthuḥ gata-jvarāḥ
4.
iti viṣṇuḥ bhogi-bhoga-āsane śakraḥ sa-amaraiḥ
svarge dānava-adhīśaḥ pātāle gata-jvarāḥ tasthuḥ
svarge dānava-adhīśaḥ pātāle gata-jvarāḥ tasthuḥ
4.
Thus, Viṣṇu remained on the serpent-couch, Indra in heaven with the other gods, and the lord of the Dānavas in the netherworld; all of them, freed from anxiety, took their respective places.
एषा ते कथिता राम निःशेषमलनाशिनी ।
प्राह्रादी बोधसंप्राप्तिरैन्दवद्रवशीतला ॥ ५ ॥
प्राह्रादी बोधसंप्राप्तिरैन्दवद्रवशीतला ॥ ५ ॥
eṣā te kathitā rāma niḥśeṣamalanāśinī ,
prāhrādī bodhasaṃprāptiraindavadravaśītalā 5
prāhrādī bodhasaṃprāptiraindavadravaśītalā 5
5.
eṣā te kathitā rāma niḥśeṣamalanāśinī
prāhrādī bodhasaṃprāptiḥ aindavadrāvaśītalā
prāhrādī bodhasaṃprāptiḥ aindavadrāvaśītalā
5.
rāma,
te eṣā niḥśeṣamalanāśinī prāhrādī aindavadrāvaśītalā bodhasaṃprāptiḥ kathitā
te eṣā niḥśeṣamalanāśinī prāhrādī aindavadrāvaśītalā bodhasaṃprāptiḥ kathitā
5.
O Rāma, this attainment of true understanding (bodha), which completely destroys all impurities, has been described to you. It is gladdening and cool like the moon's nectar.
तां तु ये मानवा लोके बहुदुष्कृतिनोऽपि हि ।
धिया विचारयिष्यन्ति ते प्राप्स्यन्त्यचिरात्पदम् ॥ ६ ॥
धिया विचारयिष्यन्ति ते प्राप्स्यन्त्यचिरात्पदम् ॥ ६ ॥
tāṃ tu ye mānavā loke bahuduṣkṛtino'pi hi ,
dhiyā vicārayiṣyanti te prāpsyantyacirātpadam 6
dhiyā vicārayiṣyanti te prāpsyantyacirātpadam 6
6.
tām tu ye mānavāḥ loke bahuduṣkṛtinaḥ api hi
dhiyā vicārayiṣyanti te prāpsyanti acirāt padam
dhiyā vicārayiṣyanti te prāpsyanti acirāt padam
6.
tu ye mānavāḥ loke bahuduṣkṛtinaḥ api hi dhiyā tām vicārayiṣyanti,
te acirāt padam prāpsyanti
te acirāt padam prāpsyanti
6.
But those people in the world, even those who have committed many wrong deeds (karma), who contemplate that (knowledge described earlier) with their intellect, will quickly attain the supreme state (pada).
सामान्येन विचारेण क्षयमायाति दुष्कृतम् ।
योगवाक्यविचारेण को न याति परं पदम् ॥ ७ ॥
योगवाक्यविचारेण को न याति परं पदम् ॥ ७ ॥
sāmānyena vicāreṇa kṣayamāyāti duṣkṛtam ,
yogavākyavicāreṇa ko na yāti paraṃ padam 7
yogavākyavicāreṇa ko na yāti paraṃ padam 7
7.
sāmānyena vicāreṇa kṣayam āyāti duṣkṛtam
yogavākyavicāreṇa kaḥ na yāti param padam
yogavākyavicāreṇa kaḥ na yāti param padam
7.
sāmānyena vicāreṇa duṣkṛtam kṣayam āyāti;
yogavākyavicāreṇa kaḥ param padam na yāti?
yogavākyavicāreṇa kaḥ param padam na yāti?
7.
By general reflection, wrong deeds (karma) are destroyed. By contemplating the teachings (sūtra) of (yoga), who would not attain the supreme state (pada)?
अज्ञानमुच्यते पापं तद्विचारेण नश्यति ।
पापमूलच्छिदं तस्माद्विचारं न परित्यजेत् ॥ ८ ॥
पापमूलच्छिदं तस्माद्विचारं न परित्यजेत् ॥ ८ ॥
ajñānamucyate pāpaṃ tadvicāreṇa naśyati ,
pāpamūlacchidaṃ tasmādvicāraṃ na parityajet 8
pāpamūlacchidaṃ tasmādvicāraṃ na parityajet 8
8.
ajñānam ucyate pāpam tat vicāreṇa naśyati
pāpamūlacchidam tasmāt vicāram na parityajet
pāpamūlacchidam tasmāt vicāram na parityajet
8.
ajñānam pāpam ucyate; tat vicāreṇa naśyati;
tasmāt pāpamūlacchidam vicāram na parityajet
tasmāt pāpamūlacchidam vicāram na parityajet
8.
Ignorance (ajñāna) is called sin (pāpa). That (sin) is destroyed by contemplation. Therefore, one should not abandon contemplation, as it severs the very root of sin (pāpa).
इमां प्रह्रादसंसिद्धिं प्रविचारयता नृणाम् ।
सप्तजन्मकृतं पापं क्षयमायात्यसंशयम् ॥ ९ ॥
सप्तजन्मकृतं पापं क्षयमायात्यसंशयम् ॥ ९ ॥
imāṃ prahrādasaṃsiddhiṃ pravicārayatā nṛṇām ,
saptajanmakṛtaṃ pāpaṃ kṣayamāyātyasaṃśayam 9
saptajanmakṛtaṃ pāpaṃ kṣayamāyātyasaṃśayam 9
9.
imām prahrādasaṃsiddhim pravicārayatā nṛṇām |
saptajanmakṛtam pāpam kṣayam āyāti asaṃśayam
saptajanmakṛtam pāpam kṣayam āyāti asaṃśayam
9.
nṛṇām imām prahrādasaṃsiddhim pravicārayatā,
saptajanmakṛtam pāpam asaṃśayam kṣayam āyāti.
saptajanmakṛtam pāpam asaṃśayam kṣayam āyāti.
9.
For those people who deeply ponder this perfect spiritual accomplishment (siddhi) of Prahlāda, the sin accumulated over seven lifetimes is undoubtedly destroyed.
श्रीराम उवाच ।
परे पदे परिणतं पाञ्चजन्यस्वनैर्मनः ।
कथं प्रबुद्धं भगवन्प्रहादस्य महात्मनः ॥ १० ॥
परे पदे परिणतं पाञ्चजन्यस्वनैर्मनः ।
कथं प्रबुद्धं भगवन्प्रहादस्य महात्मनः ॥ १० ॥
śrīrāma uvāca ,
pare pade pariṇataṃ pāñcajanyasvanairmanaḥ ,
kathaṃ prabuddhaṃ bhagavanprahādasya mahātmanaḥ 10
pare pade pariṇataṃ pāñcajanyasvanairmanaḥ ,
kathaṃ prabuddhaṃ bhagavanprahādasya mahātmanaḥ 10
10.
śrīrāma uvāca | pare pade pariṇatam pāñcajanyasvanaiḥ
manaḥ | katham prabuddham bhagavan prahrādasya mahātmanaḥ
manaḥ | katham prabuddham bhagavan prahrādasya mahātmanaḥ
10.
śrīrāma uvāca bhagavan,
mahātmanaḥ prahrādasya manaḥ pāñcajanyasvanaiḥ pare pade pariṇatam katham prabuddham?
mahātmanaḥ prahrādasya manaḥ pāñcajanyasvanaiḥ pare pade pariṇatam katham prabuddham?
10.
Śrī Rāma said: O Lord (bhagavan), how was the mind (manas) of the great-souled Prahlāda awakened, [a mind] that had matured into the supreme state by the sounds of the Pāñcajanya conch?
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
द्विविधा मुक्तता लोके संभवत्यनघाकृते ।
सदेहैका विदेहान्या विभागोऽयं तयोः शृणु ॥ ११ ॥
द्विविधा मुक्तता लोके संभवत्यनघाकृते ।
सदेहैका विदेहान्या विभागोऽयं तयोः शृणु ॥ ११ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
dvividhā muktatā loke saṃbhavatyanaghākṛte ,
sadehaikā videhānyā vibhāgo'yaṃ tayoḥ śṛṇu 11
dvividhā muktatā loke saṃbhavatyanaghākṛte ,
sadehaikā videhānyā vibhāgo'yaṃ tayoḥ śṛṇu 11
11.
śrīvasiṣṭha uvāca | dvividhā muktatā loke saṃbhavati
anaghākṛte | sadehā ekā videhā anyā vibhāgaḥ ayam tayoḥ śṛṇu
anaghākṛte | sadehā ekā videhā anyā vibhāgaḥ ayam tayoḥ śṛṇu
11.
śrīvasiṣṭha uvāca anaghākṛte,
loke muktatā dvividhā saṃbhavati ekā sadehā,
anyā videhā.
ayam tayoḥ vibhāgaḥ śṛṇu
loke muktatā dvividhā saṃbhavati ekā sadehā,
anyā videhā.
ayam tayoḥ vibhāgaḥ śṛṇu
11.
Śrī Vasiṣṭha said: O faultless one, in this world, liberation (mokṣa) can be of two kinds: one is with a body (sadeha), and the other is bodiless (videha). Listen to this distinction between them.
असंसक्तमतेर्यस्य त्यागादानेषु कर्मणाम् ।
नैषणा तत्स्थितिं विद्धि त्वं जीवन्मुक्ततामिह ॥ १२ ॥
नैषणा तत्स्थितिं विद्धि त्वं जीवन्मुक्ततामिह ॥ १२ ॥
asaṃsaktamateryasya tyāgādāneṣu karmaṇām ,
naiṣaṇā tatsthitiṃ viddhi tvaṃ jīvanmuktatāmiha 12
naiṣaṇā tatsthitiṃ viddhi tvaṃ jīvanmuktatāmiha 12
12.
asaṃsaktamateḥ yasya tyāgādāneṣu karmaṇām | na
eṣaṇā tatsthitim viddhi tvam jīvanmuktatām iha
eṣaṇā tatsthitim viddhi tvam jīvanmuktatām iha
12.
tvam,
yasya asaṃsaktamateḥ karmaṇām tyāgādāneṣu eṣaṇā na (asti),
tatsthitim iha jīvanmuktatām viddhi
yasya asaṃsaktamateḥ karmaṇām tyāgādāneṣu eṣaṇā na (asti),
tatsthitim iha jīvanmuktatām viddhi
12.
You should understand that state to be living liberation (jīvanmuktatā) here, [referring to one] whose mind (manas) is unattached, and who has no cravings regarding the acceptance or rejection of actions (karma).
सैव देहक्षये राम पुनर्जननवर्जिता ।
विदेहमुक्तता प्रोक्ता तत्स्था नायान्ति दृश्यताम् ॥ १३ ॥
विदेहमुक्तता प्रोक्ता तत्स्था नायान्ति दृश्यताम् ॥ १३ ॥
saiva dehakṣaye rāma punarjananavarjitā ,
videhamuktatā proktā tatsthā nāyānti dṛśyatām 13
videhamuktatā proktā tatsthā nāyānti dṛśyatām 13
13.
sā eva dehakṣaye rāma punarjananavarjitā
videhamuktatā proktā tatsthāḥ na āyānti dṛśyatām
videhamuktatā proktā tatsthāḥ na āyānti dṛśyatām
13.
rāma dehakṣaye punarjananavarjitā sā eva videhamuktatā proktā.
tatsthāḥ dṛśyatām na āyānti
tatsthāḥ dṛśyatām na āyānti
13.
O Rāma, that very state, which is free from further birth (punarjanana) upon the dissolution of the body, is declared as liberation (mokṣa) without a body (videhamuktatā). Those who are established in that state do not return to visible existence.
भृष्टबीजोपमा भूयो जन्माङ्कुरविवर्जिताः ।
हृदि जीवद्विमुक्तानां शुद्धा भवति वासना ॥ १४ ॥
हृदि जीवद्विमुक्तानां शुद्धा भवति वासना ॥ १४ ॥
bhṛṣṭabījopamā bhūyo janmāṅkuravivarjitāḥ ,
hṛdi jīvadvimuktānāṃ śuddhā bhavati vāsanā 14
hṛdi jīvadvimuktānāṃ śuddhā bhavati vāsanā 14
14.
bhraṣṭabījaupamāḥ bhūyaḥ janmāṅkuravivarjitāḥ
hṛdi jīvadvimuktānām śuddhā bhavati vāsanā
hṛdi jīvadvimuktānām śuddhā bhavati vāsanā
14.
jīvadvimuktānām hṛdi vāsanā śuddhā bhavati.
(te) bhraṣṭabījaupamāḥ bhūyaḥ janmāṅkuravivarjitāḥ
(te) bhraṣṭabījaupamāḥ bhūyaḥ janmāṅkuravivarjitāḥ
14.
The latent impressions (vāsanā) in the heart of those who are liberated while living (jīvanmukta) become pure. These individuals are like parched seeds, forever devoid of the sprout of future birth.
पावनी परमोदारा शुद्धसत्त्वानुपातिनी ।
आत्मध्यानमयी नित्यं सुषुप्तस्येव तिष्ठति ॥ १५ ॥
आत्मध्यानमयी नित्यं सुषुप्तस्येव तिष्ठति ॥ १५ ॥
pāvanī paramodārā śuddhasattvānupātinī ,
ātmadhyānamayī nityaṃ suṣuptasyeva tiṣṭhati 15
ātmadhyānamayī nityaṃ suṣuptasyeva tiṣṭhati 15
15.
pāvanī parama udārā śuddhasattvānupātinī
ātmadhyānamayī nityam suṣuptasya iva tiṣṭhati
ātmadhyānamayī nityam suṣuptasya iva tiṣṭhati
15.
(sā vāsanā) pāvanī,
parama udārā,
śuddhasattvānupātinī,
ātmadhyānamayī nityam suṣuptasya iva tiṣṭhati
parama udārā,
śuddhasattvānupātinī,
ātmadhyānamayī nityam suṣuptasya iva tiṣṭhati
15.
(This vāsanā) is purifying, supremely noble, and consistently aligned with pure goodness (śuddhasattva). It is characterized by meditation on the self (ātmadhyāna) and always remains, much like someone in deep sleep (suṣupti).
अपि वर्षसहस्रान्ते तयेवान्तरवस्थया ।
सति देहे प्रबुध्यन्ते जीवन्मुक्ता रघूद्वह ॥ १६ ॥
सति देहे प्रबुध्यन्ते जीवन्मुक्ता रघूद्वह ॥ १६ ॥
api varṣasahasrānte tayevāntaravasthayā ,
sati dehe prabudhyante jīvanmuktā raghūdvaha 16
sati dehe prabudhyante jīvanmuktā raghūdvaha 16
16.
api varṣasahastrānte tayā iva antaravasthayā
sati dehe prabudhyante jīvanmuktāḥ raghūdvaha
sati dehe prabudhyante jīvanmuktāḥ raghūdvaha
16.
raghūdvaha,
jīvanmuktāḥ api varṣasahastrānte dehe sati tayā iva antaravasthayā prabudhyante
jīvanmuktāḥ api varṣasahastrānte dehe sati tayā iva antaravasthayā prabudhyante
16.
O Rāma, O descendant of Raghu (Raghūdvaha), even after a thousand years, while still possessing a body, those who are liberated while living (jīvanmukta) awaken through that very internal state (of pure vāsanā).
प्रह्रादोऽन्तस्थया शुद्धसत्त्ववासनया स्वया ।
बोधमाप महाबाहो शङ्खशब्दावबुद्धया ॥ १७ ॥
बोधमाप महाबाहो शङ्खशब्दावबुद्धया ॥ १७ ॥
prahrādo'ntasthayā śuddhasattvavāsanayā svayā ,
bodhamāpa mahābāho śaṅkhaśabdāvabuddhayā 17
bodhamāpa mahābāho śaṅkhaśabdāvabuddhayā 17
17.
prahrādaḥ antasthayā śuddhasattvavāsanayā
svayā bodham āpa mahābāho śaṅkhaśabdāvabuddhayā
svayā bodham āpa mahābāho śaṅkhaśabdāvabuddhayā
17.
prahrādaḥ svayā antasthayā śuddhasattvavāsanayā
śaṅkhaśabdāvabuddhayā bodham āpa mahābāho
śaṅkhaśabdāvabuddhayā bodham āpa mahābāho
17.
O mighty-armed one, Prahlāda attained consciousness (bodha) through his own pure latent impression (vāsanā) of goodness (sattva) that resided within him, an impression that was awakened by the sound of a conch.
हरिरात्मा हि भूतानां तस्य यत्प्रतिभासते ।
तत्तथैव भवत्याशु सर्वमात्मैव कारणम् ॥ १८ ॥
तत्तथैव भवत्याशु सर्वमात्मैव कारणम् ॥ १८ ॥
harirātmā hi bhūtānāṃ tasya yatpratibhāsate ,
tattathaiva bhavatyāśu sarvamātmaiva kāraṇam 18
tattathaiva bhavatyāśu sarvamātmaiva kāraṇam 18
18.
hariḥ ātmā hi bhūtānām tasya yat pratibhāsate
tat tathā eva bhavati āśu sarvam ātmā eva kāraṇam
tat tathā eva bhavati āśu sarvam ātmā eva kāraṇam
18.
hariḥ hi bhūtānām ātmā tasya yat pratibhāsate
tat tathā eva āśu bhavati sarvam ātmā eva kāraṇam
tat tathā eva āśu bhavati sarvam ātmā eva kāraṇam
18.
Indeed, Hari is the very self (ātman) of all beings. Whatever manifests from Him quickly becomes exactly that. The self (ātman) alone is the cause of everything.
प्रबोधमेतु प्रह्रादो यदैवेति विचिन्तितम् ।
निमेषाद्वासुदेवेन तदैवैतदुपस्थितम् ॥ १९ ॥
निमेषाद्वासुदेवेन तदैवैतदुपस्थितम् ॥ १९ ॥
prabodhametu prahrādo yadaiveti vicintitam ,
nimeṣādvāsudevena tadaivaitadupasthitam 19
nimeṣādvāsudevena tadaivaitadupasthitam 19
19.
prabodham etu prahrādaḥ yadā eva iti vicintitam
nimeṣāt vāsudevena tadā eva etat upasthitam
nimeṣāt vāsudevena tadā eva etat upasthitam
19.
prahrādaḥ prabodham etu iti yadā eva vāsudevena
vicintitam tadā eva nimeṣāt etat upasthitam
vicintitam tadā eva nimeṣāt etat upasthitam
19.
As soon as Vāsudeva thought, 'May Prahlāda attain awakening (prabodha),' then, in an instant, this (awakening) manifested.
आत्मन्यकारणेनैव भूतानां कारणेन च ।
सृष्ट्यर्थं वपुरात्तं हि वासुदेवमयात्मना ॥ २० ॥
सृष्ट्यर्थं वपुरात्तं हि वासुदेवमयात्मना ॥ २० ॥
ātmanyakāraṇenaiva bhūtānāṃ kāraṇena ca ,
sṛṣṭyarthaṃ vapurāttaṃ hi vāsudevamayātmanā 20
sṛṣṭyarthaṃ vapurāttaṃ hi vāsudevamayātmanā 20
20.
ātmani akāraṇena eva bhūtānām kāraṇena ca
sṛṣṭyartham vapuḥ āttam hi vāsudevamayātmanā
sṛṣṭyartham vapuḥ āttam hi vāsudevamayātmanā
20.
vāsudevamayātmanā hi ātmani akāraṇena eva ca
bhūtānām kāraṇena sṛṣṭyartham vapuḥ āttam
bhūtānām kāraṇena sṛṣṭyartham vapuḥ āttam
20.
Indeed, a body was assumed for the purpose of creation by the self (ātman) consisting of Vāsudeva (vāsuvedamaya), who, in His own intrinsic nature (ātmani), is uncaused, yet is the cause of all beings.
आत्मावलोकनेनाशु माधवः परिदृश्यते ।
माधवाराधनेनाशु स्वयमात्मावलोक्यते ॥ २१ ॥
माधवाराधनेनाशु स्वयमात्मावलोक्यते ॥ २१ ॥
ātmāvalokanenāśu mādhavaḥ paridṛśyate ,
mādhavārādhanenāśu svayamātmāvalokyate 21
mādhavārādhanenāśu svayamātmāvalokyate 21
21.
ātmāvalokanena āśu mādhavaḥ paridr̥śyate
mādhavārādhanena āśu svayam ātmā avalokyate
mādhavārādhanena āśu svayam ātmā avalokyate
21.
ātmāvalokanena āśu mādhavaḥ paridr̥śyate
mādhavārādhanena āśu svayam ātmā avalokyate
mādhavārādhanena āśu svayam ātmā avalokyate
21.
Through introspection of the self (ātman), Mādhava is quickly perceived. Likewise, through devotion (bhakti) to Mādhava, the self (ātman) is quickly realized by oneself.
एतां दृष्टिमवष्टभ्य राघवात्मावलोकने ।
विहराशु विचारात्मा पदं प्राप्स्यसि शाश्वतम् ॥ २२ ॥
विहराशु विचारात्मा पदं प्राप्स्यसि शाश्वतम् ॥ २२ ॥
etāṃ dṛṣṭimavaṣṭabhya rāghavātmāvalokane ,
viharāśu vicārātmā padaṃ prāpsyasi śāśvatam 22
viharāśu vicārātmā padaṃ prāpsyasi śāśvatam 22
22.
etām dr̥ṣṭim avaṣṭabhya rāghava ātmāvalokane
vihara āśu vicārātmā padam prāpsyasi śāśvatam
vihara āśu vicārātmā padam prāpsyasi śāśvatam
22.
rāghava vicārātmā etām dr̥ṣṭim ātmāvalokane
avaṣṭabhya āśu vihara śāśvatam padam prāpsyasi
avaṣṭabhya āśu vihara śāśvatam padam prāpsyasi
22.
O Rāghava, firmly embracing this insight into self-realization (ātman), quickly live your life with a discerning mind. You will attain the eternal state.
दुःखासारवती राम संसारप्रावृडातता ।
जाड्यं ददाति परमं विचारार्कमपश्यताम् ॥ २३ ॥
जाड्यं ददाति परमं विचारार्कमपश्यताम् ॥ २३ ॥
duḥkhāsāravatī rāma saṃsāraprāvṛḍātatā ,
jāḍyaṃ dadāti paramaṃ vicārārkamapaśyatām 23
jāḍyaṃ dadāti paramaṃ vicārārkamapaśyatām 23
23.
duḥkhāsāravatī rāma saṃsāraprāvr̥t ātatā
jāḍyam dadāti paramam vicārārkam apaśyatām
jāḍyam dadāti paramam vicārārkam apaśyatām
23.
rāma duḥkhāsāravatī ātatā saṃsāraprāvr̥t
vicārārkam apaśyatām paramam jāḍyam dadāti
vicārārkam apaśyatām paramam jāḍyam dadāti
23.
O Rāma, the pervasive monsoon of worldly existence (saṃsāra), laden with torrents of suffering, bestows supreme inertia upon those who do not perceive the sun of discernment.
प्रसादादात्मनो विष्णोर्मायेयमतिभासुरा ।
प्रबाधते न धीरांस्तु यक्षी मन्त्रवतो यथा ॥ २४ ॥
प्रबाधते न धीरांस्तु यक्षी मन्त्रवतो यथा ॥ २४ ॥
prasādādātmano viṣṇormāyeyamatibhāsurā ,
prabādhate na dhīrāṃstu yakṣī mantravato yathā 24
prabādhate na dhīrāṃstu yakṣī mantravato yathā 24
24.
prasādāt ātmanaḥ viṣṇoḥ māyā iyam atibhāsurā
prabādhate na dhīrān tu yakṣī mantravataḥ yathā
prabādhate na dhīrān tu yakṣī mantravataḥ yathā
24.
ātmanaḥ viṣṇoḥ prasādāt iyam atibhāsurā māyā
mantravataḥ yakṣī yathā dhīrān tu na prabādhate
mantravataḥ yakṣī yathā dhīrān tu na prabādhate
24.
By the grace of the Self (ātman) that is Vishnu, this exceedingly brilliant cosmic illusion (māyā) does not torment the wise, just as a female demon (yakṣī) does not torment those who possess sacred formulas (mantra).
आत्मेच्छयैव घनतां समुपागतान्तरात्मेच्छयैव तनुतामुपयाति काले ।
संसारजालरचनेयमनन्तमायाज्वालेह वातवलयादिव पावकस्य ॥ २५ ॥
संसारजालरचनेयमनन्तमायाज्वालेह वातवलयादिव पावकस्य ॥ २५ ॥
ātmecchayaiva ghanatāṃ samupāgatāntarātmecchayaiva tanutāmupayāti kāle ,
saṃsārajālaracaneyamanantamāyājvāleha vātavalayādiva pāvakasya 25
saṃsārajālaracaneyamanantamāyājvāleha vātavalayādiva pāvakasya 25
25.
ātma-icchayā eva ghanatām samupāgatā
antarātma-icchayā eva tanutām upayāti
kāle saṃsāra-jāla-racanā iyam ananta-māyā-jvālā
iha vāta-valayāt iva pāvakasya
antarātma-icchayā eva tanutām upayāti
kāle saṃsāra-jāla-racanā iyam ananta-māyā-jvālā
iha vāta-valayāt iva pāvakasya
25.
iyam saṃsāra-jāla-racanā ātma-icchayā
eva ghanatām samupāgatā kāle antarātma-icchayā
eva tanutām upayāti iha
ananta-māyā-jvālā pāvakasya vāta-valayāt iva
eva ghanatām samupāgatā kāle antarātma-icchayā
eva tanutām upayāti iha
ananta-māyā-jvālā pāvakasya vāta-valayāt iva
25.
This formation of the net of worldly existence (saṃsāra), which becomes dense solely by the will of the Self (ātman) and in time becomes subtle solely by the will of the inner Self (ātman), is indeed the flame of endless illusion (māyā), similar to fire emerging from a whirlwind.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42 (current chapter)
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216