योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-3, chapter-7
श्रीराम उवाच ।
य एष देवः कथितो यस्मिञ्ज्ञाते विमुच्यते ।
वद क्वासौ स्थितो ब्रह्मन्कथमेनमहं लभे ॥ १ ॥
य एष देवः कथितो यस्मिञ्ज्ञाते विमुच्यते ।
वद क्वासौ स्थितो ब्रह्मन्कथमेनमहं लभे ॥ १ ॥
śrīrāma uvāca ,
ya eṣa devaḥ kathito yasmiñjñāte vimucyate ,
vada kvāsau sthito brahmankathamenamahaṃ labhe 1
ya eṣa devaḥ kathito yasmiñjñāte vimucyate ,
vada kvāsau sthito brahmankathamenamahaṃ labhe 1
1.
śrīrāma uvāca | yaḥ eṣaḥ devaḥ kathitaḥ yasmin jñāte vimucyate
| vada kva asau sthitaḥ brahman katham enam aham labhe ||
| vada kva asau sthitaḥ brahman katham enam aham labhe ||
1.
śrīrāma uvāca brahman,
yaḥ eṣaḥ devaḥ kathitaḥ yasmin jñāte vimucyate,
asau kva sthitaḥ vada.
aham enam katham labhe?
yaḥ eṣaḥ devaḥ kathitaḥ yasmin jñāte vimucyate,
asau kva sthitaḥ vada.
aham enam katham labhe?
1.
Śrī Rāma said: "O Brahmin, please tell me where this deity, by knowing whom one achieves liberation (mokṣa), is located. And how may I attain him?"
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
य एष देवः कथितो नैष दूरेऽवतिष्ठते ।
शरीरे संस्थितो नित्यं चिन्मात्रमिति विश्रुतः ॥ २ ॥
य एष देवः कथितो नैष दूरेऽवतिष्ठते ।
शरीरे संस्थितो नित्यं चिन्मात्रमिति विश्रुतः ॥ २ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
ya eṣa devaḥ kathito naiṣa dūre'vatiṣṭhate ,
śarīre saṃsthito nityaṃ cinmātramiti viśrutaḥ 2
ya eṣa devaḥ kathito naiṣa dūre'vatiṣṭhate ,
śarīre saṃsthito nityaṃ cinmātramiti viśrutaḥ 2
2.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca yaḥ eṣaḥ devaḥ kathitaḥ na eṣaḥ dūre
avatiṣṭhate śarīre saṃsthitaḥ nityam cit-mātram iti viśrutaḥ
avatiṣṭhate śarīre saṃsthitaḥ nityam cit-mātram iti viśrutaḥ
2.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca yaḥ eṣaḥ devaḥ kathitaḥ,
eṣaḥ dūre na avatiṣṭhate.
nityam śarīre saṃsthitaḥ (san),
iti cit-mātram viśrutaḥ.
eṣaḥ dūre na avatiṣṭhate.
nityam śarīre saṃsthitaḥ (san),
iti cit-mātram viśrutaḥ.
2.
Śrī Vasiṣṭha said: This deity (deva) who has been spoken of, this one does not dwell far away. He is always situated within the body, renowned as pure consciousness (cinmātra).
एष सर्वमिदं विश्वं न विश्वं चैष सर्वगः ।
विद्यते ह्येष एवैको न तु विश्वाभिधास्ति दृक् ॥ ३ ॥
विद्यते ह्येष एवैको न तु विश्वाभिधास्ति दृक् ॥ ३ ॥
eṣa sarvamidaṃ viśvaṃ na viśvaṃ caiṣa sarvagaḥ ,
vidyate hyeṣa evaiko na tu viśvābhidhāsti dṛk 3
vidyate hyeṣa evaiko na tu viśvābhidhāsti dṛk 3
3.
eṣaḥ sarvam idam viśvam na viśvam ca eṣaḥ sarvagaḥ
vidyate hi eṣaḥ eva ekaḥ na tu viśva-abhidhā asti dṛk
vidyate hi eṣaḥ eva ekaḥ na tu viśva-abhidhā asti dṛk
3.
eṣaḥ idam sarvam viśvam (asti),
ca eṣaḥ sarvagaḥ (san) viśvam na (asti).
hi eṣaḥ ekaḥ eva vidyate,
tu viśva-abhidhā dṛk na asti.
ca eṣaḥ sarvagaḥ (san) viśvam na (asti).
hi eṣaḥ ekaḥ eva vidyate,
tu viśva-abhidhā dṛk na asti.
3.
This (consciousness) is all this universe, yet this all-pervading (consciousness) is not the universe (itself). Indeed, only this one (consciousness) exists, but the appearance named 'universe' is not real.
चिन्मात्रमेव शशिभृच्चिन्मात्रं गरुडेश्वरः ।
चिन्मात्रमेव तपनश्चिन्मात्रं कमलोद्भवः ॥ ४ ॥
चिन्मात्रमेव तपनश्चिन्मात्रं कमलोद्भवः ॥ ४ ॥
cinmātrameva śaśibhṛccinmātraṃ garuḍeśvaraḥ ,
cinmātrameva tapanaścinmātraṃ kamalodbhavaḥ 4
cinmātrameva tapanaścinmātraṃ kamalodbhavaḥ 4
4.
cit-mātram eva śaśi-bhṛt cit-mātram garuḍa-īśvaraḥ
cit-mātram eva tapanaḥ cit-mātram kamala-udbhavaḥ
cit-mātram eva tapanaḥ cit-mātram kamala-udbhavaḥ
4.
śaśi-bhṛt cit-mātram eva,
garuḍa-īśvaraḥ cit-mātram.
tapanaḥ cit-mātram eva,
kamala-udbhavaḥ cit-mātram.
garuḍa-īśvaraḥ cit-mātram.
tapanaḥ cit-mātram eva,
kamala-udbhavaḥ cit-mātram.
4.
Pure consciousness (cinmātra) is the moon-bearer (Śiva), and pure consciousness (cinmātra) is the lord of eagles (Viṣṇu/Garuḍa). Pure consciousness (cinmātra) is the sun, and pure consciousness (cinmātra) is the lotus-born (Brahmā).
श्रीराम उवाच ।
बाला अपि वदन्त्येतद्यदि चेतनमात्रकम् ।
जगदित्येव केवात्र नाम स्यादुपदेशता ॥ ५ ॥
बाला अपि वदन्त्येतद्यदि चेतनमात्रकम् ।
जगदित्येव केवात्र नाम स्यादुपदेशता ॥ ५ ॥
śrīrāma uvāca ,
bālā api vadantyetadyadi cetanamātrakam ,
jagadityeva kevātra nāma syādupadeśatā 5
bālā api vadantyetadyadi cetanamātrakam ,
jagadityeva kevātra nāma syādupadeśatā 5
5.
śrīrāmaḥ uvāca bālāḥ api vadanti etat yadi cetana-mātrakam
jagat iti eva ke vā atra nāma syāt upadeśatā
jagat iti eva ke vā atra nāma syāt upadeśatā
5.
śrīrāmaḥ uvāca yadi etat cetana-mātrakam (asti),
(tarhi) bālāḥ api (etat) vadanti.
(cetanamātrakaṃ cet) atra jagat iti nāma eva ke syāt? vā upadeśatā (ke syāt)?
(tarhi) bālāḥ api (etat) vadanti.
(cetanamātrakaṃ cet) atra jagat iti nāma eva ke syāt? vā upadeśatā (ke syāt)?
5.
Śrī Rāma said: "Even children speak this, if it is merely consciousness (cetanamātraka). What then would be the designation 'universe' here, or what would be the instruction (upadeśa)?"
चेतनं राम संसारो जीव एष पशुः स्मृतः ।
एतस्मादेव निर्यान्ति जरामरणभीतयः ॥ ७ ॥
एतस्मादेव निर्यान्ति जरामरणभीतयः ॥ ७ ॥
cetanaṃ rāma saṃsāro jīva eṣa paśuḥ smṛtaḥ ,
etasmādeva niryānti jarāmaraṇabhītayaḥ 7
etasmādeva niryānti jarāmaraṇabhītayaḥ 7
7.
cetanam rāma saṃsāraḥ jīva eṣaḥ paśuḥ smṛtaḥ
etasmāt eva niryānti jarāmaraṇabhītayaḥ
etasmāt eva niryānti jarāmaraṇabhītayaḥ
7.
rāma eṣaḥ cetanam jīvaḥ saṃsāraḥ paśuḥ smṛtaḥ
etasmāt eva jarāmaraṇabhītayaḥ niryānti
etasmāt eva jarāmaraṇabhītayaḥ niryānti
7.
O Rama, this sentient individual soul (jīva), entangled in the cycle of rebirth (saṃsāra), is regarded as an animal. It is precisely from this condition that the fears of old age and death arise.
पशुरज्ञो ह्यमूर्तोऽपि दुःखस्यैवैष भाजनम् ।
चेतनत्वाच्चेतनीयं मनोऽनर्थः स्वयं स्थितः ॥ ८ ॥
चेतनत्वाच्चेतनीयं मनोऽनर्थः स्वयं स्थितः ॥ ८ ॥
paśurajño hyamūrto'pi duḥkhasyaivaiṣa bhājanam ,
cetanatvāccetanīyaṃ mano'narthaḥ svayaṃ sthitaḥ 8
cetanatvāccetanīyaṃ mano'narthaḥ svayaṃ sthitaḥ 8
8.
paśuḥ ajñaḥ hi amūrtaḥ api duḥkhasya eva eṣaḥ bhājanam
cetanatvāt cetanīyam manaḥ anarthaḥ svayam sthitaḥ
cetanatvāt cetanīyam manaḥ anarthaḥ svayam sthitaḥ
8.
hi ajñaḥ amūrtaḥ api eṣaḥ paśuḥ duḥkhasya eva bhājanam
cetanatvāt manaḥ cetanīyam svayam anarthaḥ sthitaḥ
cetanatvāt manaḥ cetanīyam svayam anarthaḥ sthitaḥ
8.
Indeed, this [jīva], like an ignorant and formless animal, is itself a vessel of suffering. Due to its sentient nature, the mind, which is to be apprehended, inherently constitutes misfortune.
चेत्यनिर्मुक्तता या स्यादचेत्योन्मुखताथवा ।
अस्य सा भरितावस्था तां ज्ञात्वा नानुशोचति ॥ ९ ॥
अस्य सा भरितावस्था तां ज्ञात्वा नानुशोचति ॥ ९ ॥
cetyanirmuktatā yā syādacetyonmukhatāthavā ,
asya sā bharitāvasthā tāṃ jñātvā nānuśocati 9
asya sā bharitāvasthā tāṃ jñātvā nānuśocati 9
9.
cetyanirmuktatā yā syāt acetyonmukhatā athavā
asya sā bharitāvasthā tām jñātvā na anuśocati
asya sā bharitāvasthā tām jñātvā na anuśocati
9.
yā cetyanirmuktatā athavā acetyonmukhatā syāt
sā asya bharitāvasthā tām jñātvā na anuśocati
sā asya bharitāvasthā tām jñātvā na anuśocati
9.
The state of being free from all objects of consciousness (cetya), or alternatively, the orientation towards that which is beyond consciousness (acetya) - that is its state of fullness. Knowing that, one does not grieve.
भिद्यते हृदयग्रन्थिश्छिद्यन्ते सर्वसंशयाः ।
क्षीयन्ते चास्य कर्माणि तस्मिन्दृष्टे परावरे ॥ १० ॥
क्षीयन्ते चास्य कर्माणि तस्मिन्दृष्टे परावरे ॥ १० ॥
bhidyate hṛdayagranthiśchidyante sarvasaṃśayāḥ ,
kṣīyante cāsya karmāṇi tasmindṛṣṭe parāvare 10
kṣīyante cāsya karmāṇi tasmindṛṣṭe parāvare 10
10.
bhidyate hṛdayagranthiḥ chidyante sarvasaṃśayāḥ
kṣīyante ca asya karmāṇi tasmin dṛṣṭe parāvare
kṣīyante ca asya karmāṇi tasmin dṛṣṭe parāvare
10.
hṛdayagranthiḥ bhidyate sarvasaṃśayāḥ chidyante
ca asya karmāṇi kṣīyante tasmin parāvare dṛṣṭe
ca asya karmāṇi kṣīyante tasmin parāvare dṛṣṭe
10.
The knot of the heart is broken, all doubts are dispelled, and his actions (karma) are exhausted when that [reality] which is both supreme and inferior is perceived.
तस्य चेत्योन्मुखत्वं तु चेत्यासंभवनं विना ।
रोद्धुं न शक्यते दृश्यं चेत्यं शाम्यति वै कथम् ॥ ११ ॥
रोद्धुं न शक्यते दृश्यं चेत्यं शाम्यति वै कथम् ॥ ११ ॥
tasya cetyonmukhatvaṃ tu cetyāsaṃbhavanaṃ vinā ,
roddhuṃ na śakyate dṛśyaṃ cetyaṃ śāmyati vai katham 11
roddhuṃ na śakyate dṛśyaṃ cetyaṃ śāmyati vai katham 11
11.
tasya cetya-unmukhatvaṃ tu cetya-asaṃbhavanaṃ vinā
roddhuṃ na śakyate dṛśyaṃ cetyaṃ śāmyati vai katham
roddhuṃ na śakyate dṛśyaṃ cetyaṃ śāmyati vai katham
11.
tasya cetya-unmukhatvaṃ tu cetya-asaṃbhavanaṃ vinā roddhuṃ na śakyate.
dṛśyaṃ cetyaṃ vai katham śāmyati.
dṛśyaṃ cetyaṃ vai katham śāmyati.
11.
The mind's inclination towards the perceivable cannot be halted without the complete absence of anything to be perceived (cetya). Indeed, how can the perceived world (dṛśyaṃ) ever truly subside?
अचेत्यचित्स्वरूपं यत्तच्चासंभवनं विना ।
क्व स्वरूपोन्मुखत्वं हि केवलं चेत्यरोधतः ॥ १२ ॥
क्व स्वरूपोन्मुखत्वं हि केवलं चेत्यरोधतः ॥ १२ ॥
acetyacitsvarūpaṃ yattaccāsaṃbhavanaṃ vinā ,
kva svarūponmukhatvaṃ hi kevalaṃ cetyarodhataḥ 12
kva svarūponmukhatvaṃ hi kevalaṃ cetyarodhataḥ 12
12.
acetya-cit-svarūpaṃ yat tat ca asaṃbhavanaṃ vinā
kva svarūpa-unmukhatvaṃ hi kevalaṃ cetya-rodhataḥ
kva svarūpa-unmukhatvaṃ hi kevalaṃ cetya-rodhataḥ
12.
yat acetya-cit-svarūpaṃ tat ca asaṃbhavanaṃ vinā (asti),
hi kevalaṃ cetya-rodhataḥ svarūpa-unmukhatvaṃ kva?
hi kevalaṃ cetya-rodhataḥ svarūpa-unmukhatvaṃ kva?
12.
And that consciousness (cit-svarūpa), whose nature is to be free from any objects of perception (acetya), cannot incline towards its own true being (svarūpa) if the possibility of perceivables still exists. Where, indeed, is this inclination merely by blocking out (cetya) objects of perception?
श्रीराम उवाच ।
यस्मिञ्जीवे हि विज्ञाते न विनश्यति संसृतिः ।
व्योमरूपी पशुस्त्वज्ञः स ब्रह्मन्कुत्र कीदृशः ॥ १३ ॥
यस्मिञ्जीवे हि विज्ञाते न विनश्यति संसृतिः ।
व्योमरूपी पशुस्त्वज्ञः स ब्रह्मन्कुत्र कीदृशः ॥ १३ ॥
śrīrāma uvāca ,
yasmiñjīve hi vijñāte na vinaśyati saṃsṛtiḥ ,
vyomarūpī paśustvajñaḥ sa brahmankutra kīdṛśaḥ 13
yasmiñjīve hi vijñāte na vinaśyati saṃsṛtiḥ ,
vyomarūpī paśustvajñaḥ sa brahmankutra kīdṛśaḥ 13
13.
śrīrāma uvāca.
yasmin jīve hi vijñāte na vinaśyati saṃsṛtiḥ.
vyoma-rūpī paśuḥ tu ajñaḥ saḥ brahman kutra kīdṛśaḥ
yasmin jīve hi vijñāte na vinaśyati saṃsṛtiḥ.
vyoma-rūpī paśuḥ tu ajñaḥ saḥ brahman kutra kīdṛśaḥ
13.
śrīrāma uvāca.
he brahman,
yasmin jīve vijñāte hi saṃsṛtiḥ na vinaśyati,
saḥ vyoma-rūpī ajñaḥ paśuḥ kutra kīdṛśaḥ tu?
he brahman,
yasmin jīve vijñāte hi saṃsṛtiḥ na vinaśyati,
saḥ vyoma-rūpī ajñaḥ paśuḥ kutra kīdṛśaḥ tu?
13.
Śrī Rāma said: 'O Brahmin (brahman), where and of what nature is that ignorant (ajñaḥ) being (paśuḥ) who appears like space (vyoma-rūpī)? For indeed, even when such a living being (jīva) is known, the cycle of transmigration (saṃsāra) does not cease.'
साधुसंगमसच्छास्त्रैः संसारार्णवतारकः ।
दृश्यते परमात्मा यः स ब्रह्मन्वद कीदृशः ॥ १४ ॥
दृश्यते परमात्मा यः स ब्रह्मन्वद कीदृशः ॥ १४ ॥
sādhusaṃgamasacchāstraiḥ saṃsārārṇavatārakaḥ ,
dṛśyate paramātmā yaḥ sa brahmanvada kīdṛśaḥ 14
dṛśyate paramātmā yaḥ sa brahmanvada kīdṛśaḥ 14
14.
sādhu-saṃgama-sat-śāstraiḥ saṃsāra-arṇava-tārakaḥ
dṛśyate paramātmā yaḥ saḥ brahman vada kīdṛśaḥ
dṛśyate paramātmā yaḥ saḥ brahman vada kīdṛśaḥ
14.
he brahman,
sādhu-saṃgama-sat-śāstraiḥ saṃsāra-arṇava-tārakaḥ yaḥ paramātmā dṛśyate,
saḥ kīdṛśaḥ,
(etat) vada.
sādhu-saṃgama-sat-śāstraiḥ saṃsāra-arṇava-tārakaḥ yaḥ paramātmā dṛśyate,
saḥ kīdṛśaḥ,
(etat) vada.
14.
O Brahmin (brahman), tell me, what kind is that Supreme Self (paramātman) who is realized through the association with virtuous persons (sādhu-saṃgama) and good scriptures (sat-śāstra), and who enables one to cross the ocean of transmigration (saṃsāra)?
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
यदेतच्चेतनं जीवो विशीर्णो जन्मजङ्गले ।
एतमात्मानमिच्छन्ति ये तेऽज्ञाः पण्डिता अपि ॥ १५ ॥
यदेतच्चेतनं जीवो विशीर्णो जन्मजङ्गले ।
एतमात्मानमिच्छन्ति ये तेऽज्ञाः पण्डिता अपि ॥ १५ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
yadetaccetanaṃ jīvo viśīrṇo janmajaṅgale ,
etamātmānamicchanti ye te'jñāḥ paṇḍitā api 15
yadetaccetanaṃ jīvo viśīrṇo janmajaṅgale ,
etamātmānamicchanti ye te'jñāḥ paṇḍitā api 15
15.
śrī vasiṣṭha uvāca yat etat cetanam jīvaḥ viśīrṇaḥ
janma-jaṅgale etam ātmānam icchanti ye te ajñāḥ paṇḍitāḥ api
janma-jaṅgale etam ātmānam icchanti ye te ajñāḥ paṇḍitāḥ api
15.
śrī vasiṣṭha uvāca ye janma-jaṅgale viśīrṇaḥ yat etat
cetanam jīvaḥ etam ātmānam icchanti te paṇḍitāḥ api ajñāḥ
cetanam jīvaḥ etam ātmānam icchanti te paṇḍitāḥ api ajñāḥ
15.
Shri Vasiṣṭha said: Those who consider this consciousness, which is the individual soul (jīva) lost and entangled in the jungle of repeated births (saṃsāra), to be the true Self (ātman) - even these so-called learned individuals are ignorant.
जीव एव हि संसारश्चेतना दुःखसंततिः ।
अस्मिञ्ज्ञाते न विज्ञातं किंचिद्भवति कुत्रचित् ॥ १६ ॥
अस्मिञ्ज्ञाते न विज्ञातं किंचिद्भवति कुत्रचित् ॥ १६ ॥
jīva eva hi saṃsāraścetanā duḥkhasaṃtatiḥ ,
asmiñjñāte na vijñātaṃ kiṃcidbhavati kutracit 16
asmiñjñāte na vijñātaṃ kiṃcidbhavati kutracit 16
16.
jīvaḥ eva hi saṃsāraḥ cetanā duḥkha-saṃtatiḥ
asmin jñāte na vijñātam kiṃcit bhavati kutracit
asmin jñāte na vijñātam kiṃcit bhavati kutracit
16.
jīvaḥ eva hi saṃsāraḥ cetanā duḥkha-saṃtatiḥ
asmin jñāte na kiṃcit kutracit vijñātam bhavati
asmin jñāte na kiṃcit kutracit vijñātam bhavati
16.
Indeed, the individual soul (jīva) itself is the cycle of rebirth (saṃsāra), and its (conditioned) consciousness is a continuous series of suffering. When the Supreme Reality is known, nothing else anywhere remains unknown.
ज्ञायते परमात्मा चेद्राम दुःखस्य संततिः ।
क्षयमेति विषावेशशान्ताविव विषूचिका ॥ १७ ॥
क्षयमेति विषावेशशान्ताविव विषूचिका ॥ १७ ॥
jñāyate paramātmā cedrāma duḥkhasya saṃtatiḥ ,
kṣayameti viṣāveśaśāntāviva viṣūcikā 17
kṣayameti viṣāveśaśāntāviva viṣūcikā 17
17.
jñāyate paramātmā cet rāma duḥkhasya saṃtatiḥ
kṣayam eti viṣa-āveśa-śāntau iva viṣūcikā
kṣayam eti viṣa-āveśa-śāntau iva viṣūcikā
17.
rāma cet paramātmā jñāyate duḥkhasya saṃtatiḥ
viṣa-āveśa-śāntau viṣūcikā iva kṣayam eti
viṣa-āveśa-śāntau viṣūcikā iva kṣayam eti
17.
O Rāma, if the Supreme Self (paramātman) is truly known, then the continuous series of suffering (duḥkha) completely perishes, just as a cholera epidemic subsides upon the cessation of the poison's influence.
श्रीराम उवाच ।
रूपं कथय मे ब्रह्मन्यथावत्परमात्मनः ।
यस्मिन्दृष्टे मनो मोहान्समग्रान्संतरिष्यति ॥ १८ ॥
रूपं कथय मे ब्रह्मन्यथावत्परमात्मनः ।
यस्मिन्दृष्टे मनो मोहान्समग्रान्संतरिष्यति ॥ १८ ॥
śrīrāma uvāca ,
rūpaṃ kathaya me brahmanyathāvatparamātmanaḥ ,
yasmindṛṣṭe mano mohānsamagrānsaṃtariṣyati 18
rūpaṃ kathaya me brahmanyathāvatparamātmanaḥ ,
yasmindṛṣṭe mano mohānsamagrānsaṃtariṣyati 18
18.
śrī rāma uvāca rūpam kathaya me brahman yathāvat
paramātmanaḥ yasmin dṛṣṭe manaḥ mohān samagrān saṃtariṣyati
paramātmanaḥ yasmin dṛṣṭe manaḥ mohān samagrān saṃtariṣyati
18.
śrī rāma uvāca brahman me paramātmanaḥ rūpam yathāvat
kathaya yasmin dṛṣṭe manaḥ samagrān mohān saṃtariṣyati
kathaya yasmin dṛṣṭe manaḥ samagrān mohān saṃtariṣyati
18.
Shri Rāma said: O revered Brahman (referring to Vasiṣṭha), please describe to me precisely the true nature (rūpam) of the Supreme Self (paramātman). When that (nature) is perceived, the mind will transcend all its delusions.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
देशाद्देशान्तरं दूरं प्राप्तायाः संविदो वपुः ।
निमिषेणैव यन्मध्ये तद्रूपं परमात्मनः ॥ १९ ॥
देशाद्देशान्तरं दूरं प्राप्तायाः संविदो वपुः ।
निमिषेणैव यन्मध्ये तद्रूपं परमात्मनः ॥ १९ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
deśāddeśāntaraṃ dūraṃ prāptāyāḥ saṃvido vapuḥ ,
nimiṣeṇaiva yanmadhye tadrūpaṃ paramātmanaḥ 19
deśāddeśāntaraṃ dūraṃ prāptāyāḥ saṃvido vapuḥ ,
nimiṣeṇaiva yanmadhye tadrūpaṃ paramātmanaḥ 19
19.
śrīvasiṣṭha uvāca deśāt deśāntaram dūram prāptāyāḥ saṃvidaḥ
vapuḥ nimiṣeṇa eva yat madhye tat rūpam paramātmanaḥ
vapuḥ nimiṣeṇa eva yat madhye tat rūpam paramātmanaḥ
19.
śrīvasiṣṭha uvāca tat paramātmanaḥ rūpam (asti) yat deśāt deśāntaram dūram prāptāyāḥ saṃvidaḥ vapuḥ nimiṣeṇa eva madhye (vartate).
19.
Śrī Vasiṣṭha said: That form of the supreme self (paramātman) is what, in an instant, is present in the midst of the body of consciousness (saṃvid) that has traversed a great distance from one region to another.
अत्यन्ताभाव एवास्ति संसारस्य यथास्थितेः ।
यस्मिन्बोधमहाम्भोधौ तद्रूपं परमात्मनः ॥ २० ॥
यस्मिन्बोधमहाम्भोधौ तद्रूपं परमात्मनः ॥ २० ॥
atyantābhāva evāsti saṃsārasya yathāsthiteḥ ,
yasminbodhamahāmbhodhau tadrūpaṃ paramātmanaḥ 20
yasminbodhamahāmbhodhau tadrūpaṃ paramātmanaḥ 20
20.
atyantābhāvaḥ eva asti saṃsārasya yathāsthiteḥ
yasmin bodhamahāmbhodhau tat rūpam paramātmanaḥ
yasmin bodhamahāmbhodhau tat rūpam paramātmanaḥ
20.
tat paramātmanaḥ rūpam (asti) yasmin bodhamahāmbhodhau yathāsthiteḥ saṃsārasya atyantābhāvaḥ eva asti.
20.
That is the form of the supreme self (paramātman) in which great ocean of pure knowledge (bodha) there is the absolute non-existence of the world (saṃsāra) as it appears to exist.
द्रष्टृदृश्यक्रमो यत्र स्थितोऽप्यस्तमयं गतः ।
यदनाकाशमाकाशं तद्रूपं परमात्मनः ॥ २१ ॥
यदनाकाशमाकाशं तद्रूपं परमात्मनः ॥ २१ ॥
draṣṭṛdṛśyakramo yatra sthito'pyastamayaṃ gataḥ ,
yadanākāśamākāśaṃ tadrūpaṃ paramātmanaḥ 21
yadanākāśamākāśaṃ tadrūpaṃ paramātmanaḥ 21
21.
draṣṭṛdṛśyakramaḥ yatra sthitaḥ api astamayam
gataḥ yat anākāśam ākāśam tat rūpam paramātmanaḥ
gataḥ yat anākāśam ākāśam tat rūpam paramātmanaḥ
21.
tat paramātmanaḥ rūpam (asti) yatra draṣṭṛdṛśyakramaḥ sthitaḥ api astamayam gataḥ,
yat anākāśam ākāśam (ca asti).
yat anākāśam ākāśam (ca asti).
21.
That is the form of the supreme self (paramātman) where the distinction between the seer and the seen, though seemingly present, has dissolved, and where that which is not space (anākāśa) is yet (all-pervading) space (ākāśa).
अशून्यमिव यच्छून्यं यस्मिन्शून्यं जगत्स्थितम् ।
सर्गौघे सति यच्छून्यं तद्रूपं परमात्मनः ॥ २२ ॥
सर्गौघे सति यच्छून्यं तद्रूपं परमात्मनः ॥ २२ ॥
aśūnyamiva yacchūnyaṃ yasminśūnyaṃ jagatsthitam ,
sargaughe sati yacchūnyaṃ tadrūpaṃ paramātmanaḥ 22
sargaughe sati yacchūnyaṃ tadrūpaṃ paramātmanaḥ 22
22.
aśūnyam iva yat śūnyam yasmin śūnyam jagat sthitam
sargaughe sati yat śūnyam tat rūpam paramātmanaḥ
sargaughe sati yat śūnyam tat rūpam paramātmanaḥ
22.
tat paramātmanaḥ rūpam (asti) yat aśūnyam iva śūnyam (asti),
yasmin śūnyam jagat sthitam (asti),
(ca) yat sargaughe sati śūnyam (asti).
yasmin śūnyam jagat sthitam (asti),
(ca) yat sargaughe sati śūnyam (asti).
22.
That is the form of the supreme self (paramātman) which is a void (śūnya), yet appears as if it were not void; in which the illusory world (jagat) exists as a void; and which remains a void (śūnya) even amidst the flood of creation.
यन्महाचिन्मयमपि बृहत्पाषाणवत्स्थितम् ।
जडं वा जडमेवान्तस्तद्रूपं परमात्मनः ॥ २३ ॥
जडं वा जडमेवान्तस्तद्रूपं परमात्मनः ॥ २३ ॥
yanmahācinmayamapi bṛhatpāṣāṇavatsthitam ,
jaḍaṃ vā jaḍamevāntastadrūpaṃ paramātmanaḥ 23
jaḍaṃ vā jaḍamevāntastadrūpaṃ paramātmanaḥ 23
23.
yat mahācinmayam api bṛhat pāṣāṇavat sthitam
jaḍam vā jaḍam eva antaḥ tat rūpam paramātmanaḥ
jaḍam vā jaḍam eva antaḥ tat rūpam paramātmanaḥ
23.
yat mahācinmayam api bṛhat pāṣāṇavat sthitam vā
antaḥ jaḍam eva jaḍam tat paramātmanaḥ rūpam
antaḥ jaḍam eva jaḍam tat paramātmanaḥ rūpam
23.
Even though it is composed of supreme consciousness, it remains like a massive stone. Or rather, it is profoundly inert within – that is the nature (rūpam) of the Supreme Self (paramātman).
सबाह्याभ्यन्तरं येन सर्वं संप्राप्य संगमम् ।
स्वरूपसत्तामाप्नोति तद्रूपं परमात्मनः ॥ २४ ॥
स्वरूपसत्तामाप्नोति तद्रूपं परमात्मनः ॥ २४ ॥
sabāhyābhyantaraṃ yena sarvaṃ saṃprāpya saṃgamam ,
svarūpasattāmāpnoti tadrūpaṃ paramātmanaḥ 24
svarūpasattāmāpnoti tadrūpaṃ paramātmanaḥ 24
24.
sabāhyābhyantaram yena sarvam samprāpya saṅgamam
svarūpasattām āpnoti tat rūpam paramātmanaḥ
svarūpasattām āpnoti tat rūpam paramātmanaḥ
24.
yena sabāhyābhyantaram sarvam saṅgamam samprāpya
svarūpasattām āpnoti tat paramātmanaḥ rūpam
svarūpasattām āpnoti tat paramātmanaḥ rūpam
24.
That by which everything, both externally and internally, having achieved complete union, attains its true intrinsic existence – that is the nature (rūpam) of the Supreme Self (paramātman).
प्रकाशस्य यथालोकः शून्यत्वं नभसो यथा ।
तथेदं संस्थितं यत्र तद्रूपं परमात्मनः ॥ २५ ॥
तथेदं संस्थितं यत्र तद्रूपं परमात्मनः ॥ २५ ॥
prakāśasya yathālokaḥ śūnyatvaṃ nabhaso yathā ,
tathedaṃ saṃsthitaṃ yatra tadrūpaṃ paramātmanaḥ 25
tathedaṃ saṃsthitaṃ yatra tadrūpaṃ paramātmanaḥ 25
25.
prakāśasya yathā ālokaḥ śūnyatvam nabhasaḥ yathā
tathā idam saṃsthitam yatra tat rūpam paramātmanaḥ
tathā idam saṃsthitam yatra tat rūpam paramātmanaḥ
25.
yathā prakāśasya ālokaḥ,
yathā nabhasaḥ śūnyatvam,
tathā yatra idam saṃsthitam,
tat paramātmanaḥ rūpam
yathā nabhasaḥ śūnyatvam,
tathā yatra idam saṃsthitam,
tat paramātmanaḥ rūpam
25.
Just as light (ālokaḥ) belongs to illumination and emptiness (śūnyatvam) belongs to space, similarly, that in which this (universe) is established – that is the nature (rūpam) of the Supreme Self (paramātman).
श्रीराम उवाच ।
सद्रूपं परमात्मेति कथं नाम हि बुध्यते ।
इयतोऽस्य जगन्नाम्नो दृश्यस्यासंभवः कथम् ॥ २६ ॥
सद्रूपं परमात्मेति कथं नाम हि बुध्यते ।
इयतोऽस्य जगन्नाम्नो दृश्यस्यासंभवः कथम् ॥ २६ ॥
śrīrāma uvāca ,
sadrūpaṃ paramātmeti kathaṃ nāma hi budhyate ,
iyato'sya jagannāmno dṛśyasyāsaṃbhavaḥ katham 26
sadrūpaṃ paramātmeti kathaṃ nāma hi budhyate ,
iyato'sya jagannāmno dṛśyasyāsaṃbhavaḥ katham 26
26.
śrīrāma uvāca sadrūpam paramātmā iti katham nāma hi
budhyate iyataḥ asya jagannāmnaḥ dṛśyasya asaṃbhavaḥ katham
budhyate iyataḥ asya jagannāmnaḥ dṛśyasya asaṃbhavaḥ katham
26.
śrīrāma uvāca sadrūpam paramātmā iti katham nāma hi
budhyate? iyataḥ asya dṛśyasya jagannāmnaḥ asaṃbhavaḥ katham?
budhyate? iyataḥ asya dṛśyasya jagannāmnaḥ asaṃbhavaḥ katham?
26.
Śrī Rāma said: How indeed is that, whose nature (rūpam) is pure existence, understood as the Supreme Self (paramātman)? And how is the non-existence (asaṃbhavaḥ) of this vast, visible world, known as 'jagat', possible?
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
भ्रमस्य जागतस्यास्य जातस्याकाशवर्णवत् ।
अत्यन्ताभावसंबोधे यदि रूढिरलं भवेत् ॥ २७ ॥
भ्रमस्य जागतस्यास्य जातस्याकाशवर्णवत् ।
अत्यन्ताभावसंबोधे यदि रूढिरलं भवेत् ॥ २७ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
bhramasya jāgatasyāsya jātasyākāśavarṇavat ,
atyantābhāvasaṃbodhe yadi rūḍhiralaṃ bhavet 27
bhramasya jāgatasyāsya jātasyākāśavarṇavat ,
atyantābhāvasaṃbodhe yadi rūḍhiralaṃ bhavet 27
27.
śrīvasiṣṭha uvāca bhramasya jāgatasya asya jātasya
ākāśavarṇavat atyantābhāvasambodhe yadi rūḍhiḥ alam bhavet
ākāśavarṇavat atyantābhāvasambodhe yadi rūḍhiḥ alam bhavet
27.
śrīvasiṣṭha uvāca yadi ākāśavarṇavat jātasya asya
jāgatasya bhramasya atyantābhāvasambodhe rūḍhiḥ alam bhavet
jāgatasya bhramasya atyantābhāvasambodhe rūḍhiḥ alam bhavet
27.
Śrī Vasiṣṭha said: If a firm conviction in the absolute non-existence of this worldly delusion, which arises like the illusory color of the sky, becomes sufficiently established (in one's understanding)...
तज्ज्ञातं ब्रह्मणो रूपं भवेन्नान्येन कर्मणा ।
दृश्यात्यन्ताभावतस्तु ऋते नान्या शुभा गतिः ॥ २८ ॥
दृश्यात्यन्ताभावतस्तु ऋते नान्या शुभा गतिः ॥ २८ ॥
tajjñātaṃ brahmaṇo rūpaṃ bhavennānyena karmaṇā ,
dṛśyātyantābhāvatastu ṛte nānyā śubhā gatiḥ 28
dṛśyātyantābhāvatastu ṛte nānyā śubhā gatiḥ 28
28.
tat jñātam brahmaṇaḥ rūpam bhavet na anyena karmaṇā
dṛśyātyantābhāvataḥ tu ṛte na anyā śubhā gatiḥ
dṛśyātyantābhāvataḥ tu ṛte na anyā śubhā gatiḥ
28.
brahmaṇaḥ tat jñātam rūpam anyena karmaṇā na bhavet
tu dṛśyātyantābhāvataḥ ṛte anyā śubhā gatiḥ na
tu dṛśyātyantābhāvataḥ ṛte anyā śubhā gatiḥ na
28.
That known form of (brahman) is realized not by any other action (karma). Indeed, without the absolute non-existence of the perceivable world, there is no other auspicious path.
अत्यन्ताभावसंपत्तौ दृश्यस्यास्य यथा स्थितेः ।
शिष्यते परमार्थोऽसौ बुध्यते जायते ततः ॥ २९ ॥
शिष्यते परमार्थोऽसौ बुध्यते जायते ततः ॥ २९ ॥
atyantābhāvasaṃpattau dṛśyasyāsya yathā sthiteḥ ,
śiṣyate paramārtho'sau budhyate jāyate tataḥ 29
śiṣyate paramārtho'sau budhyate jāyate tataḥ 29
29.
atyantābhāvasampattau dṛśyasya asya yathā sthiteḥ
śiṣyate paramārthaḥ asau budhyate jāyate tataḥ
śiṣyate paramārthaḥ asau budhyate jāyate tataḥ
29.
yathā asya dṛśyasya atyantābhāvasampattau sthiteḥ śiṣyate,
tataḥ asau paramārthaḥ budhyate,
jāyate
tataḥ asau paramārthaḥ budhyate,
jāyate
29.
When this perceivable world attains absolute non-existence, then that ultimate reality (paramārtha) remains just as it is established. It is understood and arises thereafter.
न विदः प्रतिबिम्बोऽस्ति दृश्याभावादृते क्वचित् ।
क्वचिन्नाप्रतिबिम्बेन किलादर्शोऽवतिष्ठते ॥ ३० ॥
क्वचिन्नाप्रतिबिम्बेन किलादर्शोऽवतिष्ठते ॥ ३० ॥
na vidaḥ pratibimbo'sti dṛśyābhāvādṛte kvacit ,
kvacinnāpratibimbena kilādarśo'vatiṣṭhate 30
kvacinnāpratibimbena kilādarśo'vatiṣṭhate 30
30.
na vidaḥ pratibimbaḥ asti dṛśyābhāvāt ṛte kvacit
kvacit na apratibimbene kila ādarśaḥ avatiṣṭhate
kvacit na apratibimbene kila ādarśaḥ avatiṣṭhate
30.
kvacit dṛśyābhāvāt ṛte vidaḥ pratibimbaḥ na asti
kila kvacit apratibimbene ādarśaḥ na avatiṣṭhate
kila kvacit apratibimbene ādarśaḥ na avatiṣṭhate
30.
The reflection of consciousness (vid) does not exist anywhere without the non-existence of the perceivable (world). Indeed, a mirror does not exist anywhere without a reflection.
जगन्नाम्नोऽस्य दृश्यस्य स्वसत्तासंभवं विना ।
बुध्यते परमं तत्त्वं न कदाचन केनचित् ॥ ३१ ॥
बुध्यते परमं तत्त्वं न कदाचन केनचित् ॥ ३१ ॥
jagannāmno'sya dṛśyasya svasattāsaṃbhavaṃ vinā ,
budhyate paramaṃ tattvaṃ na kadācana kenacit 31
budhyate paramaṃ tattvaṃ na kadācana kenacit 31
31.
jagatnāmnaḥ asya dṛśyasya sva-sattā-saṃbhavaṃ
vinā budhyate paramaṃ tattvaṃ na kadācana kenacit
vinā budhyate paramaṃ tattvaṃ na kadācana kenacit
31.
kenacit asya jagatnāmnaḥ dṛśyasya sva-sattā-saṃbhavaṃ
vinā paramaṃ tattvaṃ na kadācana budhyate
vinā paramaṃ tattvaṃ na kadācana budhyate
31.
Without the possibility of self-existence for this visible phenomenon known as the world, the supreme reality is never understood by anyone.
श्रीराम उवाच ।
इयतो दृश्यजातस्य ब्रह्माण्डस्य जगत्स्थितेः ।
मुने कथमसत्तास्ति क्व मेरुः सर्षपोदरे ॥ ३२ ॥
इयतो दृश्यजातस्य ब्रह्माण्डस्य जगत्स्थितेः ।
मुने कथमसत्तास्ति क्व मेरुः सर्षपोदरे ॥ ३२ ॥
śrīrāma uvāca ,
iyato dṛśyajātasya brahmāṇḍasya jagatsthiteḥ ,
mune kathamasattāsti kva meruḥ sarṣapodare 32
iyato dṛśyajātasya brahmāṇḍasya jagatsthiteḥ ,
mune kathamasattāsti kva meruḥ sarṣapodare 32
32.
śrīrāma uvāca iyataḥ dṛśyajātasya brahmāṇḍasya
jagatsthiteḥ mune katham asattā asti kva meruḥ sarṣapodare
jagatsthiteḥ mune katham asattā asti kva meruḥ sarṣapodare
32.
śrīrāma uvāca mune,
iyataḥ dṛśyajātasya brahmāṇḍasya jagatsthiteḥ katham asattā asti? sarṣapodare meruḥ kva?
iyataḥ dṛśyajātasya brahmāṇḍasya jagatsthiteḥ katham asattā asti? sarṣapodare meruḥ kva?
32.
Śrī Rāma said: O Sage, for this vast visible world, this universe, this world-existence, how can there be non-existence? Where is Mount Meru in the belly of a mustard seed?
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
दिनानि कतिचिद्राम यदि तिष्ठस्यखिन्नधीः ।
साधुसंगमसच्छास्त्रपरमस्तदहं क्षणात् ॥ ३३ ॥
दिनानि कतिचिद्राम यदि तिष्ठस्यखिन्नधीः ।
साधुसंगमसच्छास्त्रपरमस्तदहं क्षणात् ॥ ३३ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
dināni katicidrāma yadi tiṣṭhasyakhinnadhīḥ ,
sādhusaṃgamasacchāstraparamastadahaṃ kṣaṇāt 33
dināni katicidrāma yadi tiṣṭhasyakhinnadhīḥ ,
sādhusaṃgamasacchāstraparamastadahaṃ kṣaṇāt 33
33.
śrīvasiṣṭha uvāca dināni katicit rāma yadi tiṣṭhasi
akhinnadhīḥ sādhu-saṅgama-sacchāstra-paramaḥ tat aham kṣaṇāt
akhinnadhīḥ sādhu-saṅgama-sacchāstra-paramaḥ tat aham kṣaṇāt
33.
śrīvasiṣṭha uvāca rāma,
yadi katicit dināni akhinnadhīḥ tiṣṭhasi,
tat sādhu-saṅgama-sacchāstra-paramaḥ aham kṣaṇāt
yadi katicit dināni akhinnadhīḥ tiṣṭhasi,
tat sādhu-saṅgama-sacchāstra-paramaḥ aham kṣaṇāt
33.
Śrī Vasiṣṭha said: O Rāma, if you remain for a few days with an unperturbed mind, then I, who am supremely devoted to the company of virtuous individuals and true scriptures, will in a moment...
प्रमार्जयामि ते दृश्यं बोधे मृगजलं यथा ।
दृश्याभावे द्रष्टृता च शाम्येद्बोधोऽवशिष्यते ॥ ३४ ॥
दृश्याभावे द्रष्टृता च शाम्येद्बोधोऽवशिष्यते ॥ ३४ ॥
pramārjayāmi te dṛśyaṃ bodhe mṛgajalaṃ yathā ,
dṛśyābhāve draṣṭṛtā ca śāmyedbodho'vaśiṣyate 34
dṛśyābhāve draṣṭṛtā ca śāmyedbodho'vaśiṣyate 34
34.
pramārjayāmi te dṛśyaṃ bodhe mṛgajalaṃ yathā
dṛśyābhāve draṣṭṛtā ca śāmyet bodhaḥ avaśiṣyate
dṛśyābhāve draṣṭṛtā ca śāmyet bodhaḥ avaśiṣyate
34.
yathā bodhe mṛgajalaṃ (pramārjayāmi),
(tathā) aham te dṛśyaṃ pramārjayāmi dṛśyābhāve ca draṣṭṛtā śāmyet,
bodhaḥ (eva) avaśiṣyate
(tathā) aham te dṛśyaṃ pramārjayāmi dṛśyābhāve ca draṣṭṛtā śāmyet,
bodhaḥ (eva) avaśiṣyate
34.
I will remove your perception of the visible world, just as a mirage is dispelled by understanding. When the visible world is absent, the state of being a perceiver also ceases, and only pure consciousness (bodha) remains.
द्रष्टृत्वं सति दृश्येऽस्मिन्दृश्यत्वं सत्यथेक्षके ।
एकत्वं सति हि द्वित्वे द्वित्वं चैकत्वयोजने ॥ ३५ ॥
एकत्वं सति हि द्वित्वे द्वित्वं चैकत्वयोजने ॥ ३५ ॥
draṣṭṛtvaṃ sati dṛśye'smindṛśyatvaṃ satyathekṣake ,
ekatvaṃ sati hi dvitve dvitvaṃ caikatvayojane 35
ekatvaṃ sati hi dvitve dvitvaṃ caikatvayojane 35
35.
draṣṭṛtvam sati dṛśye asmin dṛśyatvam sati atha
īkṣake ekatvam sati hi dvitve dvitvam ca ekatvayojane
īkṣake ekatvam sati hi dvitve dvitvam ca ekatvayojane
35.
dṛśye asmin sati draṣṭṛtvam (asti),
atha īkṣake sati dṛśyatvam (asti).
hi dvitve sati ekatvam (asti),
ca ekatvayojane (sati) dvitvam (asti).
atha īkṣake sati dṛśyatvam (asti).
hi dvitve sati ekatvam (asti),
ca ekatvayojane (sati) dvitvam (asti).
35.
The state of being a perceiver exists only when there is something to be perceived, and similarly, the state of being perceived exists only when there is a perceiver. Likewise, unity (ekatva) exists when there is duality, and duality exists when unity is imposed.
एकाभावे द्वयोरेव सिद्धिर्भवति नात्र हि ।
द्वित्वैक्यद्रष्टृदृश्यत्वक्षये सदवशिष्यते ॥ ३६ ॥
द्वित्वैक्यद्रष्टृदृश्यत्वक्षये सदवशिष्यते ॥ ३६ ॥
ekābhāve dvayoreva siddhirbhavati nātra hi ,
dvitvaikyadraṣṭṛdṛśyatvakṣaye sadavaśiṣyate 36
dvitvaikyadraṣṭṛdṛśyatvakṣaye sadavaśiṣyate 36
36.
eka-abhāve dvayoḥ eva siddhiḥ bhavati na atra hi
dvitvaikya-draṣṭṛdṛśyatva-kṣaye sat avaśiṣyate
dvitvaikya-draṣṭṛdṛśyatva-kṣaye sat avaśiṣyate
36.
eka-abhāve atra hi dvayoḥ siddhiḥ eva na bhavati.
dvitvaikya-draṣṭṛdṛśyatva-kṣaye (sati) sat eva avaśiṣyate.
dvitvaikya-draṣṭṛdṛśyatva-kṣaye (sati) sat eva avaśiṣyate.
36.
Indeed, in the absence of one, the realization of both (duality and unity, or seer and seen) does not occur here. When duality (dvitva), unity (aikya), the state of being a perceiver (draṣṭṛtva), and the state of being perceived (dṛśyatva) are all destroyed, only the Existent (sat) remains.
अहंतादिजगदृश्यं सर्वं ते मार्जयाम्यहम् ।
अत्यन्ताभावसंवित्त्या मनोमुकुरतो मलम् ॥ ३७ ॥
अत्यन्ताभावसंवित्त्या मनोमुकुरतो मलम् ॥ ३७ ॥
ahaṃtādijagadṛśyaṃ sarvaṃ te mārjayāmyaham ,
atyantābhāvasaṃvittyā manomukurato malam 37
atyantābhāvasaṃvittyā manomukurato malam 37
37.
ahaṃtā-ādi-jagat-dṛśyam sarvam te mārjayāmi aham
atyanta-abhāva-saṃvittyā manaḥ-mukura-taḥ malam
atyanta-abhāva-saṃvittyā manaḥ-mukura-taḥ malam
37.
aham te ahaṃtā-ādi-jagat-dṛśyam sarvam (ca) manaḥ-mukura-taḥ malam atyanta-abhāva-saṃvittyā mārjayāmi.
37.
I, for your benefit, completely wipe away this entire visible world (jagat) that begins with egoity (ahaṅkāra), just as I wipe away the impurity from the mirror of the mind through the realization of absolute non-existence.
नासतो विद्यते भावो नाभावो विद्यते सतः ।
यत्तु नास्ति स्वभावेन कः क्लेशस्तस्य मार्जने ॥ ३८ ॥
यत्तु नास्ति स्वभावेन कः क्लेशस्तस्य मार्जने ॥ ३८ ॥
nāsato vidyate bhāvo nābhāvo vidyate sataḥ ,
yattu nāsti svabhāvena kaḥ kleśastasya mārjane 38
yattu nāsti svabhāvena kaḥ kleśastasya mārjane 38
38.
na asataḥ vidyate bhāvaḥ na abhāvaḥ vidyate sataḥ
yat tu na asti svabhāvena kaḥ kleśaḥ tasya mārjane
yat tu na asti svabhāvena kaḥ kleśaḥ tasya mārjane
38.
asataḥ bhāvaḥ na vidyate; sataḥ abhāvaḥ na vidyate.
yat tu svabhāvena na asti,
tasya mārjane kaḥ kleśaḥ (asti)?
yat tu svabhāvena na asti,
tasya mārjane kaḥ kleśaḥ (asti)?
38.
The non-existent (asat) has no true being (bhāva), and the existent (sat) has no non-being (abhāva). As for that which does not exist by its intrinsic nature (svabhāva), what difficulty is there in wiping it away?
जगदादावनुत्पन्नं यच्चेदं दृश्यते ततम् ।
तत्स्वात्मन्येव विमले ब्रह्मचित्त्वात्स्वबृंहितम् ॥ ३९ ॥
तत्स्वात्मन्येव विमले ब्रह्मचित्त्वात्स्वबृंहितम् ॥ ३९ ॥
jagadādāvanutpannaṃ yaccedaṃ dṛśyate tatam ,
tatsvātmanyeva vimale brahmacittvātsvabṛṃhitam 39
tatsvātmanyeva vimale brahmacittvātsvabṛṃhitam 39
39.
jagat ādau anutpannam yat ca idam dṛśyate tatam tat
sva-ātmani eva vimale brahma-cittvāt sva-bṛṃhitam
sva-ātmani eva vimale brahma-cittvāt sva-bṛṃhitam
39.
yat jagat ādau anutpannam ca idam tatam dṛśyate tat
vimale sva-ātmani eva brahma-cittvāt sva-bṛṃhitam
vimale sva-ātmani eva brahma-cittvāt sva-bṛṃhitam
39.
The world (jagat), which was not born in the beginning, and which is seen here as extended, is, in reality, self-expanded within the pure Self (ātman) alone, by virtue of its very nature as Brahman-consciousness (brahman-cittva).
जगन्नाम्ना न चोत्पन्नं न चास्ति न च दृश्यते ।
हेम्नीव कटकादित्वं किमेतन्मार्जने श्रमः ॥ ४० ॥
हेम्नीव कटकादित्वं किमेतन्मार्जने श्रमः ॥ ४० ॥
jagannāmnā na cotpannaṃ na cāsti na ca dṛśyate ,
hemnīva kaṭakāditvaṃ kimetanmārjane śramaḥ 40
hemnīva kaṭakāditvaṃ kimetanmārjane śramaḥ 40
40.
jagat-nāmnā na ca utpannam na ca asti na ca dṛśyate
hemni iva kaṭaka-āditvam kim etat mārjane śramaḥ
hemni iva kaṭaka-āditvam kim etat mārjane śramaḥ
40.
jagat-nāmnā na ca utpannam na ca asti na ca dṛśyate hemni kaṭaka-āditvam iva (asti).
etat mārjane śramaḥ kim?
etat mārjane śramaḥ kim?
40.
This 'world' (jagat) is not truly born, does not truly exist, and is not truly seen by its own name, just as 'being a bracelet' and so on, does not truly exist apart from the gold itself. Why, then, exert effort in polishing (or refining) this (illusory appearance)?
तथैतद्विस्तरेणाहं वक्ष्यामि बहुयुक्तिभिः ।
अबाधितं यथा तत्त्वं स्वयमेवानुभूयते ॥ ४१ ॥
अबाधितं यथा तत्त्वं स्वयमेवानुभूयते ॥ ४१ ॥
tathaitadvistareṇāhaṃ vakṣyāmi bahuyuktibhiḥ ,
abādhitaṃ yathā tattvaṃ svayamevānubhūyate 41
abādhitaṃ yathā tattvaṃ svayamevānubhūyate 41
41.
tathā etat vistareṇa aham vakṣyāmi bahu-yukti-bhiḥ
abādhitam yathā tattvam svayam eva anubhūyate
abādhitam yathā tattvam svayam eva anubhūyate
41.
tathā aham etat vistareṇa bahu-yukti-bhiḥ vakṣyāmi
yathā abādhitam tattvam svayam eva anubhūyate
yathā abādhitam tattvam svayam eva anubhūyate
41.
Therefore, I will explain this in detail with many logical arguments, so that the uncontradicted truth (tattva) may be directly experienced by you yourself.
आदावेव हि नोत्पन्नं यत्तस्येहास्तिता कुतः ।
कुतो मरौ जलसरिद्द्वितीयेन्दौ कुतो ग्रहः ॥ ४२ ॥
कुतो मरौ जलसरिद्द्वितीयेन्दौ कुतो ग्रहः ॥ ४२ ॥
ādāveva hi notpannaṃ yattasyehāstitā kutaḥ ,
kuto marau jalasariddvitīyendau kuto grahaḥ 42
kuto marau jalasariddvitīyendau kuto grahaḥ 42
42.
ādau eva hi na utpannam yat tasya iha astitā kutaḥ
kutaḥ marau jala-sarit dvitiya-indau kutaḥ grahaḥ
kutaḥ marau jala-sarit dvitiya-indau kutaḥ grahaḥ
42.
hi ādau eva yat na utpannam tasya
iha astitā kutaḥ (syāt)? marau
jala-sarit kutaḥ (syāt)?
dvitiya-indau grahaḥ kutaḥ (syāt)?
iha astitā kutaḥ (syāt)? marau
jala-sarit kutaḥ (syāt)?
dvitiya-indau grahaḥ kutaḥ (syāt)?
42.
Indeed, that which was not born in the very beginning, how can its existence (astitā) be here? From where can a river of water exist in a desert, or an eclipse befall a second, illusory moon?
यथा वन्ध्यासुतो नास्ति यथा नास्ति मरौ जलम् ।
यथा नास्ति नभोयक्षस्तथा नास्ति जगद्भ्रमः ॥ ४३ ॥
यथा नास्ति नभोयक्षस्तथा नास्ति जगद्भ्रमः ॥ ४३ ॥
yathā vandhyāsuto nāsti yathā nāsti marau jalam ,
yathā nāsti nabhoyakṣastathā nāsti jagadbhramaḥ 43
yathā nāsti nabhoyakṣastathā nāsti jagadbhramaḥ 43
43.
yathā vandhyāsutaḥ na asti yathā na asti marau jalam
yathā na asti nabhoyakṣaḥ tathā na asti jagadbhramaḥ
yathā na asti nabhoyakṣaḥ tathā na asti jagadbhramaḥ
43.
yathā vandhyāsutaḥ na asti,
yathā marau jalam na asti,
yathā nabhoyakṣaḥ na asti,
tathā jagadbhramaḥ na asti.
yathā marau jalam na asti,
yathā nabhoyakṣaḥ na asti,
tathā jagadbhramaḥ na asti.
43.
Just as a barren woman's son does not exist, just as water in a desert does not exist, and just as a sky-yakṣa does not exist, so too, the illusion (bhrama) of the world (jagat) does not exist.
यदिदं दृश्यते राम तद्वह्मैव निरामयम् ।
एतत्पुरस्ताद्वक्ष्यामि युक्तितो न गिरैव च ॥ ४४ ॥
एतत्पुरस्ताद्वक्ष्यामि युक्तितो न गिरैव च ॥ ४४ ॥
yadidaṃ dṛśyate rāma tadvahmaiva nirāmayam ,
etatpurastādvakṣyāmi yuktito na giraiva ca 44
etatpurastādvakṣyāmi yuktito na giraiva ca 44
44.
yat idam dṛśyate rāma tat brahma eva nirāmayam
etat purastāt vakṣyāmi yuktitataḥ na girā eva ca
etat purastāt vakṣyāmi yuktitataḥ na girā eva ca
44.
rāma,
yat idam dṛśyate tat nirāmayam brahma eva.
etat purastāt yuktitataḥ vakṣyāmi,
na ca girā eva.
yat idam dṛśyate tat nirāmayam brahma eva.
etat purastāt yuktitataḥ vakṣyāmi,
na ca girā eva.
44.
O Rama, whatever is seen, that is indeed the faultless Brahman (brahman). I will explain this further, using logical reasoning (yukti), and not merely through words.
यन्नाम युक्तिभिरिह प्रवदन्ति तज्ज्ञास्तत्रावहेलनमयुक्तमुदारबुद्धे ।
यो यक्तियुक्तमवमत्य विमूढबुद्धिः कष्टाग्रहो भवति तं विदुरज्ञमेव ॥ ४५ ॥
यो यक्तियुक्तमवमत्य विमूढबुद्धिः कष्टाग्रहो भवति तं विदुरज्ञमेव ॥ ४५ ॥
yannāma yuktibhiriha pravadanti tajjñāstatrāvahelanamayuktamudārabuddhe ,
yo yaktiyuktamavamatya vimūḍhabuddhiḥ kaṣṭāgraho bhavati taṃ vidurajñameva 45
yo yaktiyuktamavamatya vimūḍhabuddhiḥ kaṣṭāgraho bhavati taṃ vidurajñameva 45
45.
yat nāma yuktiḥbhiḥ iha pravadanti tatjñāḥ
tatra avahelanam ayuktam udārabuddhe
yaḥ yuktiyuktam avamatya vimūḍhabuddhiḥ
kaṣṭāgrahaḥ bhavati tam viduḥ ajñam eva
tatra avahelanam ayuktam udārabuddhe
yaḥ yuktiyuktam avamatya vimūḍhabuddhiḥ
kaṣṭāgrahaḥ bhavati tam viduḥ ajñam eva
45.
udārabuddhe,
iha yat nāma yuktiḥbhiḥ tatjñāḥ pravadanti,
tatra avahelanam ayuktam.
yaḥ vimūḍhabuddhiḥ (san) yuktiyuktam avamatya kaṣṭāgrahaḥ bhavati,
tam eva ajñam viduḥ.
iha yat nāma yuktiḥbhiḥ tatjñāḥ pravadanti,
tatra avahelanam ayuktam.
yaḥ vimūḍhabuddhiḥ (san) yuktiyuktam avamatya kaṣṭāgrahaḥ bhavati,
tam eva ajñam viduḥ.
45.
O noble-minded one (udārabuddhe), it is improper to disregard that which experts here declare with logical reasoning (yukti). Whoever, with a deluded intellect (vimūḍhabuddhi), despises what is well-reasoned (yukti), and stubbornly clings to error, him they indeed know as ignorant.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7 (current chapter)
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216