योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-3, chapter-97
श्रीराम उवाच ।
ब्रह्मन्मनस एवेदमन्तश्चाडम्बरं सृतम् ।
यतस्तदेव कर्मेति वाक्यार्थादुपलभ्यते ॥ १ ॥
ब्रह्मन्मनस एवेदमन्तश्चाडम्बरं सृतम् ।
यतस्तदेव कर्मेति वाक्यार्थादुपलभ्यते ॥ १ ॥
śrīrāma uvāca ,
brahmanmanasa evedamantaścāḍambaraṃ sṛtam ,
yatastadeva karmeti vākyārthādupalabhyate 1
brahmanmanasa evedamantaścāḍambaraṃ sṛtam ,
yatastadeva karmeti vākyārthādupalabhyate 1
1.
śrīrāmaḥ uvāca brahman manasaḥ eva idam antaḥ ca āḍambaram
sṛtam yataḥ tat eva karma iti vākyārthāt upalabhyate
sṛtam yataḥ tat eva karma iti vākyārthāt upalabhyate
1.
śrīrāmaḥ uvāca brahman idam āḍambaram manasaḥ eva antaḥ
ca sṛtam yataḥ vākyārthāt tat eva karma iti upalabhyate
ca sṛtam yataḥ vākyārthāt tat eva karma iti upalabhyate
1.
Lord Rama said: "O Brahman, this entire internal display and manifestation flows from the mind (manas) itself. For this reason, from the meaning of this statement, it is understood that this very (mental activity) is action (karma)."
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
दृढभावोपरक्तेन मनसैवोररीकृतम् ।
मरुचण्डातपेनेव भास्वरावरणं पुनः ॥ २ ॥
दृढभावोपरक्तेन मनसैवोररीकृतम् ।
मरुचण्डातपेनेव भास्वरावरणं पुनः ॥ २ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
dṛḍhabhāvoparaktena manasaivorarīkṛtam ,
marucaṇḍātapeneva bhāsvarāvaraṇaṃ punaḥ 2
dṛḍhabhāvoparaktena manasaivorarīkṛtam ,
marucaṇḍātapeneva bhāsvarāvaraṇaṃ punaḥ 2
2.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca dṛḍhabhāvoparaktena manasā eva
urarīkṛtam marutcaṇḍātāpena iva bhāsvarāvaraṇam punaḥ
urarīkṛtam marutcaṇḍātāpena iva bhāsvarāvaraṇam punaḥ
2.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca punaḥ dṛḍhabhāvoparaktena manasā
eva marutcaṇḍātāpena iva bhāsvarāvaraṇam urarīkṛtam
eva marutcaṇḍātāpena iva bhāsvarāvaraṇam urarīkṛtam
2.
Sage Vasiṣṭha said: "Again, just as a shining covering is embraced by scorching sunlight, so too is (this illusion of reality) embraced by the mind (manas) itself, when it is imbued with firm conviction."
ब्रह्मात्मनि जगत्यस्मिन्मन एकाकृतिं गतम् ।
क्वचिन्नरतया रूढं क्वचित्सुरतयोत्थितम् ॥ ३ ॥
क्वचिन्नरतया रूढं क्वचित्सुरतयोत्थितम् ॥ ३ ॥
brahmātmani jagatyasminmana ekākṛtiṃ gatam ,
kvacinnaratayā rūḍhaṃ kvacitsuratayotthitam 3
kvacinnaratayā rūḍhaṃ kvacitsuratayotthitam 3
3.
brahmātmani jagati asmin manaḥ ekākṛtim gatam
kvacit naratayā rūḍham kvacit suratayā utthitam
kvacit naratayā rūḍham kvacit suratayā utthitam
3.
asmin jagati brahmātmani manaḥ ekākṛtim gatam
kvacit naratayā rūḍham kvacit suratayā utthitam
kvacit naratayā rūḍham kvacit suratayā utthitam
3.
In this world (jagat), which is the very Self (ātman) of Brahman, the mind (manas) assumes a unified form. Sometimes it is established as a human being, and sometimes it manifests as a deity.
क्वचिद्दैत्यतयोल्लासि क्वचिद्यक्षतयोदितम् ।
क्वचिद्गन्धर्वतां प्राप्तं क्वचित्किन्नररूपि च ॥ ४ ॥
क्वचिद्गन्धर्वतां प्राप्तं क्वचित्किन्नररूपि च ॥ ४ ॥
kvaciddaityatayollāsi kvacidyakṣatayoditam ,
kvacidgandharvatāṃ prāptaṃ kvacitkinnararūpi ca 4
kvacidgandharvatāṃ prāptaṃ kvacitkinnararūpi ca 4
4.
kvacit daityatayā ullāsi kvacit yakṣatayā uditam
kvacit gandharvatām prāptam kvacit kinnararūpi ca
kvacit gandharvatām prāptam kvacit kinnararūpi ca
4.
kvacit daityatayā ullāsi kvacit yakṣatayā uditam
kvacit gandharvatām prāptam kvacit kinnararūpi ca
kvacit gandharvatām prāptam kvacit kinnararūpi ca
4.
Sometimes it manifests as a demon, sometimes it appears as a yakṣa, sometimes it attains the state of a gandharva, and sometimes it takes the form of a kinnara.
नानाचारनभोभागपुरपत्तनरूपया ।
मन्ये विततयाकृत्या मन एव विजृम्भते ॥ ५ ॥
मन्ये विततयाकृत्या मन एव विजृम्भते ॥ ५ ॥
nānācāranabhobhāgapurapattanarūpayā ,
manye vitatayākṛtyā mana eva vijṛmbhate 5
manye vitatayākṛtyā mana eva vijṛmbhate 5
5.
nānācāranabhobhāgapurapattanarūpayā manye
vitatayā ākṛtyā manaḥ eva vijṛmbhate
vitatayā ākṛtyā manaḥ eva vijṛmbhate
5.
manye manaḥ eva nānācāranabhobhāgapurapattanarūpayā
vitatayā ākṛtyā vijṛmbhate
vitatayā ākṛtyā vijṛmbhate
5.
I believe that the mind itself expands and manifests through this vast form, which encompasses diverse customs, regions of the sky, and cities and towns.
एवं स्थिते शरीरौघस्तृणकाष्ठलतोपमः ।
तद्विचारणया कोऽर्थो विचार्यं मन एव नः ॥ ६ ॥
तद्विचारणया कोऽर्थो विचार्यं मन एव नः ॥ ६ ॥
evaṃ sthite śarīraughastṛṇakāṣṭhalatopamaḥ ,
tadvicāraṇayā ko'rtho vicāryaṃ mana eva naḥ 6
tadvicāraṇayā ko'rtho vicāryaṃ mana eva naḥ 6
6.
evam sthite śarīraughaḥ tṛṇakāṣṭhalatopamaḥ
tadvicāraṇayā kaḥ arthaḥ vicāryam manaḥ eva naḥ
tadvicāraṇayā kaḥ arthaḥ vicāryam manaḥ eva naḥ
6.
evam sthite śarīraughaḥ tṛṇakāṣṭhalatopamaḥ
tadvicāraṇayā kaḥ arthaḥ naḥ manaḥ eva vicāryam
tadvicāraṇayā kaḥ arthaḥ naḥ manaḥ eva vicāryam
6.
When this is the case, the aggregate of bodies is like grass, wood, and creepers (i.e., perishable and insubstantial). What is the point of reflecting upon it? Our mind alone is what truly needs to be investigated.
तेनेदं सर्वमाभोगि जगदित्याकुलं ततम् ।
मन्ये तद्व्यतिरेकेण परमात्मैव शिष्यते ॥ ७ ॥
मन्ये तद्व्यतिरेकेण परमात्मैव शिष्यते ॥ ७ ॥
tenedaṃ sarvamābhogi jagadityākulaṃ tatam ,
manye tadvyatirekeṇa paramātmaiva śiṣyate 7
manye tadvyatirekeṇa paramātmaiva śiṣyate 7
7.
tena idam sarvam ābhogi jagat iti ākulam tatam
manye tadvyatirekeṇa paramātmā eva śiṣyate
manye tadvyatirekeṇa paramātmā eva śiṣyate
7.
manye tena idam sarvam ābhogi jagat iti ākulam
tatam tadvyatirekeṇa paramātmā eva śiṣyate
tatam tadvyatirekeṇa paramātmā eva śiṣyate
7.
I believe that this entire world (jagat), which is expansive and filled with commotion, is spread forth by that (mind). Apart from that (mind), only the supreme Self (paramātman) remains.
आत्मा सर्वपदातीतः सर्वगः सर्वसंश्रयः ।
तत्प्रसादेन संसारे मनो धावति वल्गति ॥ ८ ॥
तत्प्रसादेन संसारे मनो धावति वल्गति ॥ ८ ॥
ātmā sarvapadātītaḥ sarvagaḥ sarvasaṃśrayaḥ ,
tatprasādena saṃsāre mano dhāvati valgati 8
tatprasādena saṃsāre mano dhāvati valgati 8
8.
ātmā sarvapadātītaḥ sarvagaḥ sarvasaṃśrayaḥ
tatprasādena saṃsāre manaḥ dhāvati valgati
tatprasādena saṃsāre manaḥ dhāvati valgati
8.
ātmā sarvapadātītaḥ sarvagaḥ sarvasaṃśrayaḥ
manaḥ tatprasādena saṃsāre dhāvati valgati
manaḥ tatprasādena saṃsāre dhāvati valgati
8.
The Self (ātman) is beyond all descriptions, all-pervading, and the support of everything. By its grace, the mind runs and leaps about in the cycle of worldly existence (saṃsāra).
मनो मन्ये मनः कर्म तच्छरीरेषु कारणम् ।
जायते म्रियते तद्धि नात्मनीदृग्विधा गुणाः ॥ ९ ॥
जायते म्रियते तद्धि नात्मनीदृग्विधा गुणाः ॥ ९ ॥
mano manye manaḥ karma taccharīreṣu kāraṇam ,
jāyate mriyate taddhi nātmanīdṛgvidhā guṇāḥ 9
jāyate mriyate taddhi nātmanīdṛgvidhā guṇāḥ 9
9.
manaḥ manye manaḥ karma tat śarīreṣu kāraṇam
jāyate mriyate tat hi na ātmani īdṛgvidhāḥ guṇāḥ
jāyate mriyate tat hi na ātmani īdṛgvidhāḥ guṇāḥ
9.
manye manaḥ karma tat śarīreṣu kāraṇam hi tat
jāyate mriyate īdṛgvidhāḥ guṇāḥ ātmani na (santi)
jāyate mriyate īdṛgvidhāḥ guṇāḥ ātmani na (santi)
9.
I consider the mind to be action (karma), which is the cause within those bodies. Indeed, it (the mind) is born and dies, but such qualities do not exist in the Self (ātman).
मन एव विचारेण मन्ये विलयमेष्यति ।
मनोविलयमात्रेण ततः श्रेयो भविष्यति ॥ १० ॥
मनोविलयमात्रेण ततः श्रेयो भविष्यति ॥ १० ॥
mana eva vicāreṇa manye vilayameṣyati ,
manovilayamātreṇa tataḥ śreyo bhaviṣyati 10
manovilayamātreṇa tataḥ śreyo bhaviṣyati 10
10.
manaḥ eva vicāreṇa manye vilayam eṣyati
manovilayamātreṇa tataḥ śreyaḥ bhaviṣyati
manovilayamātreṇa tataḥ śreyaḥ bhaviṣyati
10.
manye manaḥ eva vicāreṇa vilayam eṣyati
tataḥ manovilayamātreṇa śreyaḥ bhaviṣyati
tataḥ manovilayamātreṇa śreyaḥ bhaviṣyati
10.
I believe that the mind itself will achieve dissolution through proper deliberation. Then, merely by the dissolution of the mind, the highest good (śreyaḥ) will come to pass.
मनोनाम्नि परिक्षीणे कर्मण्याहितसंभ्रमे ।
मुक्त इत्युच्यते जन्तुः पुनर्नाम न जायते ॥ ११ ॥
मुक्त इत्युच्यते जन्तुः पुनर्नाम न जायते ॥ ११ ॥
manonāmni parikṣīṇe karmaṇyāhitasaṃbhrame ,
mukta ityucyate jantuḥ punarnāma na jāyate 11
mukta ityucyate jantuḥ punarnāma na jāyate 11
11.
manonāmni parikṣīṇe karmaṇi āhitasaṃbhrame
muktaḥ iti ucyate jantuḥ punaḥ nāma na jāyate
muktaḥ iti ucyate jantuḥ punaḥ nāma na jāyate
11.
manonāmni parikṣīṇe karmaṇi āhitasaṃbhrame (sati)
jantuḥ muktaḥ iti ucyate punaḥ nāma na jāyate
jantuḥ muktaḥ iti ucyate punaḥ nāma na jāyate
11.
When the mind, as an entity designated by its name, is completely exhausted, and when action (karma), which is imbued with agitation, is likewise overcome, a living being is then declared liberated (muktaḥ) and is not born again with a specific name or identity.
श्रीराम उवाच ।
भगवन्भवता प्रोक्ता जातयस्त्रिविधा नृणाम् ।
प्रथमं कारणं तासां मनः सदसदात्मकम् ॥ १२ ॥
भगवन्भवता प्रोक्ता जातयस्त्रिविधा नृणाम् ।
प्रथमं कारणं तासां मनः सदसदात्मकम् ॥ १२ ॥
śrīrāma uvāca ,
bhagavanbhavatā proktā jātayastrividhā nṛṇām ,
prathamaṃ kāraṇaṃ tāsāṃ manaḥ sadasadātmakam 12
bhagavanbhavatā proktā jātayastrividhā nṛṇām ,
prathamaṃ kāraṇaṃ tāsāṃ manaḥ sadasadātmakam 12
12.
śrīrāma uvāca bhagavan bhavatā proktāḥ jātayaḥ trividhāḥ
nṛṇām prathamaṃ kāraṇam tāsām manaḥ sad-asat-ātmakam
nṛṇām prathamaṃ kāraṇam tāsām manaḥ sad-asat-ātmakam
12.
bhagavan bhavatā nṛṇām trividhāḥ jātayaḥ proktāḥ
tāsām prathamaṃ kāraṇam sad-asat-ātmakam manaḥ
tāsām prathamaṃ kāraṇam sad-asat-ātmakam manaḥ
12.
Śrī Rāma said: "O Venerable One, you have declared that the types of humans are threefold. The primary cause of these is the mind, which is of the nature of both existence and non-existence."
तत्कथं शुद्धचिन्नाम्नस्तत्त्वाद्बुद्धिविवर्जितात् ।
उत्थितं स्फारतां यातं जगच्चित्रकरं मनः ॥ १३ ॥
उत्थितं स्फारतां यातं जगच्चित्रकरं मनः ॥ १३ ॥
tatkathaṃ śuddhacinnāmnastattvādbuddhivivarjitāt ,
utthitaṃ sphāratāṃ yātaṃ jagaccitrakaraṃ manaḥ 13
utthitaṃ sphāratāṃ yātaṃ jagaccitrakaraṃ manaḥ 13
13.
tat kathaṃ śuddha-cit-nāmnaḥ tattvāt buddhi-vivarjitāt
utthitaṃ sphāratām yātaṃ jagat-citra-karam manaḥ
utthitaṃ sphāratām yātaṃ jagat-citra-karam manaḥ
13.
tat kathaṃ buddhi-vivarjitāt śuddha-cit-nāmnaḥ tattvāt
jagat-citra-karam sphāratām yātaṃ manaḥ utthitaṃ
jagat-citra-karam sphāratām yātaṃ manaḥ utthitaṃ
13.
How then did the mind (manas), which creates the panorama of the world and has attained expansion, arise from that fundamental reality (tattva) named pure consciousness, which is devoid of intellect?
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
आकाशा हि त्रयो राम विद्यन्ते विततान्तराः ।
चित्ताकाशश्चिदाकाशो भूताकाशस्तृतीयकः ॥ १४ ॥
आकाशा हि त्रयो राम विद्यन्ते विततान्तराः ।
चित्ताकाशश्चिदाकाशो भूताकाशस्तृतीयकः ॥ १४ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
ākāśā hi trayo rāma vidyante vitatāntarāḥ ,
cittākāśaścidākāśo bhūtākāśastṛtīyakaḥ 14
ākāśā hi trayo rāma vidyante vitatāntarāḥ ,
cittākāśaścidākāśo bhūtākāśastṛtīyakaḥ 14
14.
śrīvasiṣṭha uvāca ākāśāḥ hi trayaḥ rāma vidyante
vitata-antarāḥ citta-ākāśaḥ cit-ākāśaḥ bhūta-ākāśaḥ tṛtīyakaḥ
vitata-antarāḥ citta-ākāśaḥ cit-ākāśaḥ bhūta-ākāśaḥ tṛtīyakaḥ
14.
rāma hi trayaḥ vitata-antarāḥ ākāśāḥ vidyante
citta-ākāśaḥ cit-ākāśaḥ bhūta-ākāśaḥ tṛtīyakaḥ
citta-ākāśaḥ cit-ākāśaḥ bhūta-ākāśaḥ tṛtīyakaḥ
14.
Śrī Vasiṣṭha said: "Indeed, O Rāma, there exist three spaces (ākāśas) with expansive interiors: the space of mind (cittākāśa), the space of consciousness (cidākāśa), and the third is the physical space (bhūtākāśa)."
एते हि सर्वसामान्याः सर्वत्रैव व्यवस्थिताः ।
शुद्धचित्तत्वशक्त्या तु लब्धसत्तात्मतां गताः ॥ १५ ॥
शुद्धचित्तत्वशक्त्या तु लब्धसत्तात्मतां गताः ॥ १५ ॥
ete hi sarvasāmānyāḥ sarvatraiva vyavasthitāḥ ,
śuddhacittatvaśaktyā tu labdhasattātmatāṃ gatāḥ 15
śuddhacittatvaśaktyā tu labdhasattātmatāṃ gatāḥ 15
15.
ete hi sarva-sāmānyāḥ sarvatra eva vyavasthitāḥ
śuddha-citta-tattva-śaktyā tu labdha-sattā-ātmatām gatāḥ
śuddha-citta-tattva-śaktyā tu labdha-sattā-ātmatām gatāḥ
15.
hi ete sarva-sāmānyāḥ sarvatra eva vyavasthitāḥ tu
śuddha-citta-tattva-śaktyā labdha-sattā-ātmatām gatāḥ
śuddha-citta-tattva-śaktyā labdha-sattā-ātmatām gatāḥ
15.
Indeed, these [three spaces (ākāśas)] are common to all and are present everywhere. However, through the power (śakti) of pure consciousness, they have attained the nature of existence.
सबाह्याभ्यन्तरस्थो यः सत्तासत्तावबोधकः ।
व्यापी समस्तभूतानां चिदाकाशः स उच्यते ॥ १६ ॥
व्यापी समस्तभूतानां चिदाकाशः स उच्यते ॥ १६ ॥
sabāhyābhyantarastho yaḥ sattāsattāvabodhakaḥ ,
vyāpī samastabhūtānāṃ cidākāśaḥ sa ucyate 16
vyāpī samastabhūtānāṃ cidākāśaḥ sa ucyate 16
16.
sabāhyābhyantarastaḥ yaḥ sattāsattāvabodhakaḥ
vyāpī samastabhūtānām cidākāśaḥ saḥ ucyate
vyāpī samastabhūtānām cidākāśaḥ saḥ ucyate
16.
yaḥ sabāhyābhyantarastaḥ sattāsattāvabodhakaḥ
samastabhūtānām vyāpī saḥ cidākāśaḥ ucyate
samastabhūtānām vyāpī saḥ cidākāśaḥ ucyate
16.
That which is present both externally and internally, which reveals both existence and non-existence, and which pervades all beings – that is called the consciousness-space (cidākāśa).
सर्वभूतहितः श्रेष्ठो यः कालकलनात्मकः ।
येनेदमाततं सर्वं चित्ताकाशः स उच्यते ॥ १७ ॥
येनेदमाततं सर्वं चित्ताकाशः स उच्यते ॥ १७ ॥
sarvabhūtahitaḥ śreṣṭho yaḥ kālakalanātmakaḥ ,
yenedamātataṃ sarvaṃ cittākāśaḥ sa ucyate 17
yenedamātataṃ sarvaṃ cittākāśaḥ sa ucyate 17
17.
sarvabhūtahitaḥ śreṣṭhaḥ yaḥ kālakalanātmakaḥ
yena idam ātatam sarvam cittākāśaḥ saḥ ucyate
yena idam ātatam sarvam cittākāśaḥ saḥ ucyate
17.
yaḥ sarvabhūtahitaḥ śreṣṭhaḥ kālakalanātmakaḥ
yena idam sarvam ātatam saḥ cittākāśaḥ ucyate
yena idam sarvam ātatam saḥ cittākāśaḥ ucyate
17.
That which is beneficial to all beings, supreme, which embodies the calculation of time, and by which all this (universe) is pervaded – that is called the mind-space (cittākāśa).
दशदिङ्मण्डलाभोगैरव्युच्छिन्नवपुर्हि यः ।
भूतात्मासौ य आकाशः पवनाब्दादिसंश्रयः ॥ १८ ॥
भूतात्मासौ य आकाशः पवनाब्दादिसंश्रयः ॥ १८ ॥
daśadiṅmaṇḍalābhogairavyucchinnavapurhi yaḥ ,
bhūtātmāsau ya ākāśaḥ pavanābdādisaṃśrayaḥ 18
bhūtātmāsau ya ākāśaḥ pavanābdādisaṃśrayaḥ 18
18.
daśadiṅmaṇḍalābhogaiḥ avyucchinnatapuḥ hi yaḥ
bhūtātmā asau yaḥ ākāśaḥ pavanābdādisaṃśrayaḥ
bhūtātmā asau yaḥ ākāśaḥ pavanābdādisaṃśrayaḥ
18.
hi yaḥ daśadiṅmaṇḍalābhogaiḥ avyucchinnatapuḥ
yaḥ bhūtātmā asau ākāśaḥ pavanābdādisaṃśrayaḥ
yaḥ bhūtātmā asau ākāśaḥ pavanābdādisaṃśrayaḥ
18.
Indeed, that which possesses an uninterrupted form pervading the vast expanse of the ten directions and their circles, that self of the elements (bhūtātman) which is space (ākāśa), and which serves as the abode for wind, water, and other elements.
आकाशचित्ताकाशौ द्वौ चिदाकाशबलोद्भवौ ।
चित्कारणं हि सर्वस्य कार्यौघस्य दिनं यथा ॥ १९ ॥
चित्कारणं हि सर्वस्य कार्यौघस्य दिनं यथा ॥ १९ ॥
ākāśacittākāśau dvau cidākāśabalodbhavau ,
citkāraṇaṃ hi sarvasya kāryaughasya dinaṃ yathā 19
citkāraṇaṃ hi sarvasya kāryaughasya dinaṃ yathā 19
19.
ākāśacittākāśau dvau cidākāśabalodbhavau
citkāraṇam hi sarvasya kāryaughasya dinam yathā
citkāraṇam hi sarvasya kāryaughasya dinam yathā
19.
hi dvau ākāśacittākāśau cidākāśabalodbhavau.
yathā dinam,
(tathā) citkāraṇam sarvasya kāryaughasya.
yathā dinam,
(tathā) citkāraṇam sarvasya kāryaughasya.
19.
Indeed, both space (ākāśa) and mind-space (cittākāśa), these two, originate from the power of consciousness-space (cidākāśa). Consciousness (cit) is the cause of all phenomena, just as the day (is the cause for all its daily activities/effects).
जडोऽस्मि न जडोऽस्मीति निश्चयो मलिनश्चितः ।
यस्तदेव मनो विद्धि तेनाकाशादि भाव्यते ॥ २० ॥
यस्तदेव मनो विद्धि तेनाकाशादि भाव्यते ॥ २० ॥
jaḍo'smi na jaḍo'smīti niścayo malinaścitaḥ ,
yastadeva mano viddhi tenākāśādi bhāvyate 20
yastadeva mano viddhi tenākāśādi bhāvyate 20
20.
jaḍaḥ asmi na jaḍaḥ asmi iti niścayaḥ malinaḥ cittaḥ
yaḥ tat eva manaḥ viddhi tena ākāśa-ādi bhāvyate
yaḥ tat eva manaḥ viddhi tena ākāśa-ādi bhāvyate
20.
yaḥ niścayaḥ "jaḍaḥ asmi na jaḍaḥ asmi iti" malinaḥ cittaḥ (asti),
tat eva manaḥ viddhi.
tena (manasā) ākāśa-ādi bhāvyate.
tat eva manaḥ viddhi.
tena (manasā) ākāśa-ādi bhāvyate.
20.
The conviction "I am inert" or "I am not inert" is an impure mind (citta). Know that very thing to be the mind, for by it (the mind) space (ākāśa) and other elements are conceived.
अप्रबुद्धात्मविषयमाकाशत्रयकल्पनम् ।
कल्प्यते उपदेशार्थं प्रबुद्धविषयं न तु ॥ २१ ॥
कल्प्यते उपदेशार्थं प्रबुद्धविषयं न तु ॥ २१ ॥
aprabuddhātmaviṣayamākāśatrayakalpanam ,
kalpyate upadeśārthaṃ prabuddhaviṣayaṃ na tu 21
kalpyate upadeśārthaṃ prabuddhaviṣayaṃ na tu 21
21.
aprabuddha-ātma-viṣayam ākāśa-traya-kalpanam
kalpyate upadeśa-artham prabuddha-viṣayam na tu
kalpyate upadeśa-artham prabuddha-viṣayam na tu
21.
ākāśa-traya-kalpanam aprabuddha-ātma-viṣayam upadeśa-artham kalpyate,
prabuddha-viṣayam na tu.
prabuddha-viṣayam na tu.
21.
The conceptualization of the three types of space (ākāśa) is intended for those with an unenlightened individual self (ātman). It is conceived for the purpose of instruction, but not for those who are enlightened.
एकमेव परं ब्रह्म सर्व सर्वावपूरकूम् ।
प्रबुद्धविषयं नित्यं कलाकलनवर्जितम् ॥ २२ ॥
प्रबुद्धविषयं नित्यं कलाकलनवर्जितम् ॥ २२ ॥
ekameva paraṃ brahma sarva sarvāvapūrakūm ,
prabuddhaviṣayaṃ nityaṃ kalākalanavarjitam 22
prabuddhaviṣayaṃ nityaṃ kalākalanavarjitam 22
22.
ekam eva param brahma sarvam sarva-avapūrakam
prabuddha-viṣayam nityam kalā-kalana-varjitam
prabuddha-viṣayam nityam kalā-kalana-varjitam
22.
ekam eva param brahma sarvam sarva-avapūrakam nityam kalā-kalana-varjitam prabuddha-viṣayam (asti).
22.
Only the one supreme reality (brahman) is all-encompassing and all-pervading. This is the eternal subject of the enlightened, free from all parts and differentiations.
द्वैताद्वैतसमुद्भेदैर्वाक्यसंदर्भगर्भितैः ।
उपदेश्यत एवाज्ञो न प्रबुद्धः कथंचन ॥ २३ ॥
उपदेश्यत एवाज्ञो न प्रबुद्धः कथंचन ॥ २३ ॥
dvaitādvaitasamudbhedairvākyasaṃdarbhagarbhitaiḥ ,
upadeśyata evājño na prabuddhaḥ kathaṃcana 23
upadeśyata evājño na prabuddhaḥ kathaṃcana 23
23.
dvaita-advaita-samudbhedaiḥ vākya-sandarbha-garbhitaiḥ
upadeśyate eva ajñaḥ na prabuddhaḥ kathaṃcana
upadeśyate eva ajñaḥ na prabuddhaḥ kathaṃcana
23.
vākya-sandarbha-garbhitaiḥ dvaita-advaita-samudbhedaiḥ ajñaḥ eva upadeśyate,
prabuddhaḥ na kathaṃcana (upadeśyate).
prabuddhaḥ na kathaṃcana (upadeśyate).
23.
Through scriptural passages (vākya-sandarbha) that contain distinctions of duality and non-duality, only the ignorant person is instructed, but never the enlightened person (prabuddha) in any way.
यावद्रामाप्रबुद्धस्त्वमाकाशत्रयकल्पना ।
तावदेवावबोधार्थं मया त्वमुपदिश्यसे ॥ २४ ॥
तावदेवावबोधार्थं मया त्वमुपदिश्यसे ॥ २४ ॥
yāvadrāmāprabuddhastvamākāśatrayakalpanā ,
tāvadevāvabodhārthaṃ mayā tvamupadiśyase 24
tāvadevāvabodhārthaṃ mayā tvamupadiśyase 24
24.
yāvat rāma aprabuddhaḥ tvam ākāśatrayakalpanā
tāvat eva avabodārtham mayā tvam upadiśyase
tāvat eva avabodārtham mayā tvam upadiśyase
24.
rāma yāvat tvam aprabuddhaḥ ākāśatrayakalpanā
tāvat eva avabodārtham mayā tvam upadiśyase
tāvat eva avabodārtham mayā tvam upadiśyase
24.
O Rāma, as long as you are unenlightened and perceive the imagination of the three kinds of space, for that very duration you are instructed by me for the sake of awakening.
आकाशचित्ताकाशाद्याश्चिदाकाशकलङ्कितात् ।
प्रसूता दावदहनाद्यथा मरुमरीचयः ॥ २५ ॥
प्रसूता दावदहनाद्यथा मरुमरीचयः ॥ २५ ॥
ākāśacittākāśādyāścidākāśakalaṅkitāt ,
prasūtā dāvadahanādyathā marumarīcayaḥ 25
prasūtā dāvadahanādyathā marumarīcayaḥ 25
25.
ākāśacittākāśādyāḥ citākāśakalaṅkitāt
prasūtāḥ dāvadahanāt yathā marumarīcayaḥ
prasūtāḥ dāvadahanāt yathā marumarīcayaḥ
25.
citākāśakalaṅkitāt ākāśacittākāśādyāḥ
prasūtāḥ yathā dāvadahanāt marumarīcayaḥ
prasūtāḥ yathā dāvadahanāt marumarīcayaḥ
25.
From the supreme consciousness-space (cidākāśa), which appears to be blemished, are born the physical space, the mind-space, and other such (manifestations), just as mirages arise from a forest fire.
चिनोति मलिनं रूपं चित्ततां समुपागतम् ।
त्रिजगन्तीन्द्रजालानि रचयत्याकुलात्मकम् ॥ २६ ॥
त्रिजगन्तीन्द्रजालानि रचयत्याकुलात्मकम् ॥ २६ ॥
cinoti malinaṃ rūpaṃ cittatāṃ samupāgatam ,
trijagantīndrajālāni racayatyākulātmakam 26
trijagantīndrajālāni racayatyākulātmakam 26
26.
cinoti malinam rūpam cittatām samupāgatam
trijaganti indrajālāni racayati ākulātmakam
trijaganti indrajālāni racayati ākulātmakam
26.
cittatām samupāgatam malinam rūpam cinoti
trijaganti ākulātmakam indrajālāni racayati
trijaganti ākulātmakam indrajālāni racayati
26.
Having assumed a defiled form, which has attained the state of mind (citta), it creates the three worlds as if they were bewildering magical illusions.
चित्तत्वमस्य मलिनस्य चिदात्मकस्य तत्त्वस्य दृश्यत इदं ननु बोधहीनैः ।
शुक्तौ यथा रजतता नतु बोधवद्भिर्मौर्ख्येण बन्ध इह बोधबलेन मोक्षः ॥ २७ ॥
शुक्तौ यथा रजतता नतु बोधवद्भिर्मौर्ख्येण बन्ध इह बोधबलेन मोक्षः ॥ २७ ॥
cittatvamasya malinasya cidātmakasya tattvasya dṛśyata idaṃ nanu bodhahīnaiḥ ,
śuktau yathā rajatatā natu bodhavadbhirmaurkhyeṇa bandha iha bodhabalena mokṣaḥ 27
śuktau yathā rajatatā natu bodhavadbhirmaurkhyeṇa bandha iha bodhabalena mokṣaḥ 27
27.
cittatvam asya malinasya cidātmakasya
tattvasya dṛśyate idam nanu bodhahīnaiḥ
śuktau yathā rajatatā na tu bodhavadbhiḥ
maurkhyeṇa bandhaḥ iha bodhabalena mokṣaḥ
tattvasya dṛśyate idam nanu bodhahīnaiḥ
śuktau yathā rajatatā na tu bodhavadbhiḥ
maurkhyeṇa bandhaḥ iha bodhabalena mokṣaḥ
27.
asya malinasya cidātmakasya tattvasya
cittatvam nanu bodhahīnaiḥ idam dṛśyate
yathā śuktau rajatatā na tu bodhavadbhiḥ
iha maurkhyeṇa bandhaḥ bodhabalena mokṣaḥ
cittatvam nanu bodhahīnaiḥ idam dṛśyate
yathā śuktau rajatatā na tu bodhavadbhiḥ
iha maurkhyeṇa bandhaḥ bodhabalena mokṣaḥ
27.
The state of mind (cittatva) of this defiled essence, which is truly of the nature of consciousness, is indeed perceived by the unenlightened, just as silver is seen in a mother-of-pearl (oyster shell), but not by those who possess wisdom. Here, bondage arises from ignorance, while final liberation (mokṣa) comes through the power of knowledge.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97 (current chapter)
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216