Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-4, chapter-32

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीराम उवाच ।
सतामप्यसतामेव बालयक्षपिशाचवत् ।
दामव्यालकटादीनां दुःखस्यान्तः कथं भवेत् ॥ १ ॥
śrīrāma uvāca ,
satāmapyasatāmeva bālayakṣapiśācavat ,
dāmavyālakaṭādīnāṃ duḥkhasyāntaḥ kathaṃ bhavet 1
1. śrīrāma uvāca satām api asatām eva bāla-yakṣa-piśāca-vat
dāma-vyāla-kaṭa-ādīnām duḥkhasya antaḥ katham bhavet
1. śrīrāma uvāca.
bāla-yakṣa-piśāca-vat satām api asatām eva dāma-vyāla-kaṭa-ādīnām duḥkhasya antaḥ katham bhavet?
1. Śrī Rāma said: How can the suffering caused by (imagined) ropes, snakes, or pits, which afflicts even the virtuous and the non-virtuous alike, just as (illusory beings like) child-ghosts, yakṣas, or piśācas (afflict people), ever come to an end?
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
दामव्यालकुटुम्बैस्तैस्तदैव यमकिङ्करैः ।
प्रार्थितेन यमेनोक्तमिदं श्रृणु रघूद्वह ॥ २ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
dāmavyālakuṭumbaistaistadaiva yamakiṅkaraiḥ ,
prārthitena yamenoktamidaṃ śrṛṇu raghūdvaha 2
2. śrīvasiṣṭha uvāca dāma-vyāla-kuṭumbaiḥ taiḥ tadā eva
yama-kiṅkaraiḥ prārthitena yamena uktam idam śṛṇu raghūdvaha
2. śrīvasiṣṭha uvāca.
he raghūdvaha,
tadā eva taiḥ dāma-vyāla-kuṭumbaiḥ yama-kiṅkaraiḥ prārthitena yamena uktam idam śṛṇu.
2. Śrī Vasiṣṭha said: O best of Raghu's lineage (Raghūdvaha), listen to this, which was spoken by Yama himself when he was entreated by those very families of (illusory) ropes and snakes, who are indeed his messengers (of death).
यदा वियोगमेष्यन्ति श्रोष्यन्ति च निजां कथाम् ।
दामादयस्तदा मुक्ता भविष्यन्तीत्यसंशयम् ॥ ३ ॥
yadā viyogameṣyanti śroṣyanti ca nijāṃ kathām ,
dāmādayastadā muktā bhaviṣyantītyasaṃśayam 3
3. yada dāmādayaḥ viyogam eṣyanti ca nijām kathām
śroṣyanti tadā muktāḥ bhaviṣyanti iti asaṃśayam
3. yada dāmādayaḥ viyogam eṣyanti ca nijām kathām
śroṣyanti tadā muktāḥ bhaviṣyanti iti asaṃśayam
3. When Dāma and the others will experience separation and hear their own story, then they will undoubtedly attain final liberation (mokṣa).
श्रीराम उवाच ।
स्ववृत्तान्तमिमं कुत्र कदा कथयते कथम् ।
श्रोष्यन्ति भगवंस्ते वा वर्णयेदं यथाक्रमम् ॥ ४ ॥
śrīrāma uvāca ,
svavṛttāntamimaṃ kutra kadā kathayate katham ,
śroṣyanti bhagavaṃste vā varṇayedaṃ yathākramam 4
4. śrīrāmaḥ uvāca svavṛttāntam imam kutra kadā kathayate
katham śroṣyanti bhagavan te vā varṇaya idam yathākramam
4. śrīrāmaḥ uvāca bhagavan kutra kadā katham svavṛttāntam imam
kathayate vā te katham śroṣyanti idam yathākramam varṇaya
4. Śrī Rāma said: "O revered one, where, when, and how will this story of myself be told? Or how will they (Dāma and others) hear it? Please describe this in sequence."
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
काश्मीरेषु महापद्मसरसीतीरपल्वले ।
भूयोभूयोऽनुभूयैव मत्स्ययोनिपरम्पराम् ॥ ५ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
kāśmīreṣu mahāpadmasarasītīrapalvale ,
bhūyobhūyo'nubhūyaiva matsyayoniparamparām 5
5. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca kāśmīreṣu mahāpadmasarasītīrapalvale
bhūyaḥ bhūyaḥ anubhūya eva matsyayoniparamparām
5. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca kāśmīreṣu mahāpadmasarasītīrapalvale
matsyayoniparamparām bhūyaḥ bhūyaḥ eva anubhūya
5. Śrī Vasiṣṭha said: "In Kashmir, in a small pond on the bank of the great Padma lake, having indeed experienced again and again a succession of fish births...
आलोलिताशया लोलाः कालेन लयमागताः ।
तत्रैव पद्मसरसि ते भविष्यन्ति सारसाः ॥ ६ ॥
ālolitāśayā lolāḥ kālena layamāgatāḥ ,
tatraiva padmasarasi te bhaviṣyanti sārasāḥ 6
6. ālolitāśayāḥ lolāḥ kālena layam āgatāḥ
tatra eva padmasarasi te bhaviṣyanti sārasāḥ
6. kālena ālolitāśayāḥ lolāḥ layam āgatāḥ te
tatra eva padmasarasi sārasāḥ bhaviṣyanti
6. Having become restless and agitated in mind, and having met their dissolution by time, they will become cranes in that very Padma lake.
तत्र कह्लारमालासु सरोजपटलीषु च ।
शैवालवरवल्लीषु तरङ्गवलनासु च ॥ ७ ॥
tatra kahlāramālāsu sarojapaṭalīṣu ca ,
śaivālavaravallīṣu taraṅgavalanāsu ca 7
7. tatra kahlāramālāsu sarojapaṭalīṣu ca
śaivālavaravallīṣu taraṅgavalnāsu ca
7. tatra kahlāramālāsu sarojapaṭalīṣu ca
śaivālavaravallīṣu ca taraṅgavalnāsu
7. There, amidst garlands of water lilies, clusters of lotuses, excellent mossy vines, and the undulations of waves.
चलत्कुसुमदोलासु नीलोत्पललतासु च ।
सीकरौघाभ्रलेखासु शीतलावर्तवर्तिषु ॥ ८ ॥
calatkusumadolāsu nīlotpalalatāsu ca ,
sīkaraughābhralekhāsu śītalāvartavartiṣu 8
8. calatkusumadolāsu nīlotpalalatāsu ca
sīkaraughābhralekhāsu śītalāvartavartīṣu
8. calatkusumadolāsu nīlotpalalatāsu ca
sīkaraughābhralekhāsu śītalāvartavartīṣu
8. And amidst the swaying floral swings, among the vines of blue lotuses, amidst the streaks of spray-like clouds, and in the cool whirlpools.
सारसाः सरसंभोगान्भुक्त्वा भुवनभूषणाः ।
विहृत्य सुचिरं कालमलमागतशुद्धयः ॥ ९ ॥
sārasāḥ sarasaṃbhogānbhuktvā bhuvanabhūṣaṇāḥ ,
vihṛtya suciraṃ kālamalamāgataśuddhayaḥ 9
9. sārasāḥ sarasabhogān bhuktvā bhuvanabhūṣaṇāḥ
vihṛtya suciram kālam alam āgataśuddhayaḥ
9. bhuvanabhūṣaṇāḥ sārasāḥ sarasabhogān bhuktvā
suciram kālam vihṛtya alam āgataśuddhayaḥ
9. The cranes, who are the adornments of the world, having enjoyed delightful pleasures and having sported for a very long time, attained sufficient purity.
ते वियुक्ता भविष्यन्ति मुक्तये लब्धबुद्धयः ।
रजःसत्त्वतमांसीव भेदं प्राप्य यदृच्छया ॥ १० ॥
te viyuktā bhaviṣyanti muktaye labdhabuddhayaḥ ,
rajaḥsattvatamāṃsīva bhedaṃ prāpya yadṛcchayā 10
10. te viyuktāḥ bhaviṣyanti muktaye labdhabuddhayaḥ
rajaḥ sattva tamāṃsi iva bhedam prāpya yadṛcchayā
10. labdhabuddhayaḥ te muktaye viyuktāḥ bhaviṣyanti
rajaḥ sattva tamāṃsi iva yadṛcchayā bhedam prāpya
10. They, having gained insight for liberation (mokṣa), will become detached, just as rajas, sattva, and tamas achieve distinction by their own accord.
काश्मीरमण्डलस्यान्तर्नगरं नगशोभितम् ।
नाम्नाधिष्ठानमित्येव श्रीमत्तस्य भविष्यति ॥ ११ ॥
kāśmīramaṇḍalasyāntarnagaraṃ nagaśobhitam ,
nāmnādhiṣṭhānamityeva śrīmattasya bhaviṣyati 11
11. kāśmīramaṇḍalasya antar nagaraṃ nagaśobhitam
nāmnā adhiṣṭhānam iti eva śrīmat tasya bhaviṣyati
11. kāśmīramaṇḍalasya antar nagaśobhitam nagaraṃ
nāmnā adhiṣṭhānam iti eva śrīmat tasya bhaviṣyati
11. Within the Kashmir region, there will be a glorious city, adorned by mountains. Its name will indeed be Abhiṣṭhāna.
प्रद्युम्नशिखरं नाम तस्य मध्ये भविष्यति ।
श्रृङ्गं लघु सरोजस्य कोशचक्रमिवोदरे ॥ १२ ॥
pradyumnaśikharaṃ nāma tasya madhye bhaviṣyati ,
śrṛṅgaṃ laghu sarojasya kośacakramivodare 12
12. pradyumnaśikharaṃ nāma tasya madhye bhaviṣyati
śṛṅgaṃ laghu sarojasya kośacakram iva udare
12. tasya madhye pradyumnaśikharaṃ nāma laghu śṛṅgaṃ bhaviṣyati,
sarojasya udare kośacakram iva.
12. In the middle of that (city), there will be a small peak named Pradyumnaśikhara, like the whorl of petals within a lotus.
तस्य मूर्ध्नि गिरेर्गेहं कश्चिद्राजा भविष्यति ।
अभ्रंकषमहाशालं श्रृङ्गे श्रृङ्गमिवापरम् ॥ १३ ॥
tasya mūrdhni girergehaṃ kaścidrājā bhaviṣyati ,
abhraṃkaṣamahāśālaṃ śrṛṅge śrṛṅgamivāparam 13
13. tasya mūrdhni gireḥ gehaṃ kaścit rājā bhaviṣyati
abhraṃkaṣamahāśālaṃ śṛṅge śṛṅgam iva aparam
13. tasya gireḥ mūrdhni kaścit rājā (tasya) gehaṃ abhraṃkaṣamahāśālaṃ śṛṅge aparam śṛṅgam iva bhaviṣyati.
13. On the summit of that peak, there will be a palace belonging to some king, with a magnificent hall touching the clouds, like another peak upon a peak.
गृहस्येशानकोणेऽस्ति शिरोभित्तिव्रणोदरे ।
तस्यानिशमविश्रान्तवाताधूततृणान्तिके ॥ १४ ॥
gṛhasyeśānakoṇe'sti śirobhittivraṇodare ,
tasyāniśamaviśrāntavātādhūtatṛṇāntike 14
14. gṛhasya īśānakoṇe asti śirobhittivraṇodare
tasya aniśam aviśrāntavātādhūtatṛṇāntike
14. gṛhasya īśānakoṇe śirobhittivraṇodare asti.
tasya aniśam aviśrāntavātādhūtatṛṇāntike (asti).
14. In the northeast corner of the house, there is a cavity within a crack in the upper part of the wall. Near it (that cavity), grasses are constantly shaken by the incessant wind.
आलये दानवो व्यालः कलविङ्को भविष्यति ।
प्रथमाल्पश्रुतशास्त्र इवार्थरहितारवः ॥ १५ ॥
ālaye dānavo vyālaḥ kalaviṅko bhaviṣyati ,
prathamālpaśrutaśāstra ivārtharahitāravaḥ 15
15. ālaye dānavaḥ vyālaḥ kalaviṅkaḥ bhaviṣyati
prathamālpśrutaśāstraḥ iva artharahitāravaḥ
15. ālaye dānavaḥ vyālaḥ kalaviṅkaḥ prathamālpśrutaśāstraḥ
iva artharahitāravaḥ bhaviṣyati
15. In the house, a demon, a malevolent being, will become a sparrow. Its cry will be devoid of meaning, like the speech of one who has heard little scripture (śāstra) for the first time.
तस्मिन्नेव तदा काले तत्र राजा भविष्यति ।
श्रीयशस्करदेवाख्यः शक्रः स्वर्ग इवापरः ॥ १६ ॥
tasminneva tadā kāle tatra rājā bhaviṣyati ,
śrīyaśaskaradevākhyaḥ śakraḥ svarga ivāparaḥ 16
16. tasmin eva tadā kāle tatra rājā bhaviṣyati
śrīyaśaskaradevākhyaḥ śakraḥ svarge iva aparaḥ
16. tadā tasmin eva kāle tatra śrīyaśaskaradevākhyaḥ
aparaḥ śakraḥ svarge iva rājā bhaviṣyati
16. Then, at that very time and place, there will be a king named Śrīyaśaskaradeva, like another Indra (śakra) in heaven.
दानवो दामनामात्र मशकस्तस्य सद्मनि ।
भविष्यति बृहत्स्तम्भपृष्ठच्छिद्रे मृदुध्वनिः ॥ १७ ॥
dānavo dāmanāmātra maśakastasya sadmani ,
bhaviṣyati bṛhatstambhapṛṣṭhacchidre mṛdudhvaniḥ 17
17. dānavaḥ dāmanāmātraḥ maśakaḥ tasya sadmani
bhaviṣyati bṛhatstambhapr̥ṣṭhacchidre mṛdudhvaniḥ
17. dāmanāmātraḥ dānavaḥ tasya sadmani
bṛhatstambhapr̥ṣṭhacchidre maśakaḥ mṛdudhvaniḥ bhaviṣyati
17. A demon named Dāmanāmātra will become a mosquito in his house, making a soft sound from a crevice behind a large pillar.
अधिष्ठानाभिधे तस्मिन्नेवान्तर्नगरे तदा ।
रत्नावलीविहाराख्यो विहारोऽपि भविष्यति ॥ १८ ॥
adhiṣṭhānābhidhe tasminnevāntarnagare tadā ,
ratnāvalīvihārākhyo vihāro'pi bhaviṣyati 18
18. adhiṣṭhānābhidhe tasmin eva antarnagare tadā
ratnāvalīvihārākhyaḥ vihāraḥ api bhaviṣyati
18. tadā tasmin eva adhiṣṭhānābhidhe antarnagare
ratnāvalīvihārākhyaḥ vihāraḥ api bhaviṣyati
18. Then, in that very inner city, known as Adhiṣṭhāna, a monastery (vihāra) named Ratnāvalīvihāra will also come into existence.
तस्मिंस्तद्भूमिपामात्यो नरसिंह इति श्रुतः ।
करामलकवद्दृष्टबन्धमोक्षो निवत्स्यति ॥ १९ ॥
tasmiṃstadbhūmipāmātyo narasiṃha iti śrutaḥ ,
karāmalakavaddṛṣṭabandhamokṣo nivatsyati 19
19. tasmin tat bhūmipāmātyaḥ narasiṃhaḥ iti śrutaḥ
| karāmalakavat dṛṣṭa bandhamokṣaḥ nivatsyati ||
19. tasmin tat bhūmipāmātyaḥ narasiṃhaḥ iti śrutaḥ karāmalakavat dṛṣṭabandhamokṣaḥ nivatsyati.
19. In that very place, a minister of that ruler, known as Narasiṃha, will reside, having perceived bondage and liberation (mokṣa) as clearly as an āmalaka fruit held in one's palm.
भविष्यति गृहे तस्य क्रीडनः क्रकरः खगः ।
कटो मायासुरो नाम कृतराजतपञ्जरः ॥ २० ॥
bhaviṣyati gṛhe tasya krīḍanaḥ krakaraḥ khagaḥ ,
kaṭo māyāsuro nāma kṛtarājatapañjaraḥ 20
20. bhaviṣyati gṛhe tasya krīḍanaḥ krakaraḥ khagaḥ
| kaṭaḥ māyāsuraḥ nāma kṛtarājatapañjaraḥ ||
20. tasya gṛhe krīḍanaḥ krakaraḥ khagaḥ kaṭaḥ māyāsuraḥ nāma kṛtarājatapañjaraḥ bhaviṣyati.
20. In his house, there will be a pet pheasant (krakara), a bird, named Kaṭa, who is the asura Māyā, and who will possess a silver cage.
स नृसिंहो नृपामात्यश्लोकैर्विरचितामिमाम् ।
दामव्यालकटादीनां कथयिष्यति सत्कथाम् ॥ २१ ॥
sa nṛsiṃho nṛpāmātyaślokairviracitāmimām ,
dāmavyālakaṭādīnāṃ kathayiṣyati satkathām 21
21. sa nṛsiṃhaḥ nṛpāmātyaślokaiḥ viracitām imām |
dāmavyālakaṭādīnām kathayiṣyati satkathām ||
21. sa nṛsiṃhaḥ nṛpāmātyaślokaiḥ viracitām imām dāmavyālakaṭādīnām satkathām kathayiṣyati.
21. That minister Narasiṃha will narrate this virtuous tale (satkathām) about Dāmavyāla, Kaṭa, and others, which he himself composed in verses (śloka).
सकटः क्रकरः श्रुत्वा तत्कथासंस्मृतात्मभूः ।
शान्तमित्थं महाशान्तं परं निर्वाणमेष्यति ॥ २२ ॥
sakaṭaḥ krakaraḥ śrutvā tatkathāsaṃsmṛtātmabhūḥ ,
śāntamitthaṃ mahāśāntaṃ paraṃ nirvāṇameṣyati 22
22. sakaṭaḥ krakaraḥ śrutvā tatkathāsaṃsmṛtātmabhūḥ |
śāntam ittham mahāśāntam param nirvāṇam eṣyati ||
22. sakaṭaḥ krakaraḥ tatkathāsaṃsmṛtātmabhūḥ śrutvā ittham śāntam mahāśāntam param nirvāṇam eṣyati.
22. Having heard that story, Kaṭa the pheasant, whose original self (ātman) was recollected through that narrative, will thus attain supreme liberation (nirvāṇa), which is characterized by peace and profound tranquility.
प्रद्युम्नशिखरप्रान्तवास्तव्यः कलविङ्ककः ।
तत्रत्यैश्च कथां श्रुत्वा परं निर्वाणमेष्यति ॥ २३ ॥
pradyumnaśikharaprāntavāstavyaḥ kalaviṅkakaḥ ,
tatratyaiśca kathāṃ śrutvā paraṃ nirvāṇameṣyati 23
23. pradyumnaśikharaprāntavāstavyaḥ kalaviṅkakaḥ
tatratyaiḥ ca kathām śrutvā param nirvāṇam eṣyati
23. pradyumnaśikharaprāntavāstavyaḥ kalaviṅkakaḥ
tatratyaiḥ kathām śrutvā ca param nirvāṇam eṣyati
23. A sparrow dwelling on the edge of Pradyumna's peak, having heard the story from the residents there, will attain ultimate liberation (nirvāṇa).
राजमन्दिरदार्वन्तर्व्रणवास्तव्यतां गतः ।
मशकोऽपि प्रसङ्गेन श्रुत्वा शान्तिमुपैष्यति ॥ २४ ॥
rājamandiradārvantarvraṇavāstavyatāṃ gataḥ ,
maśako'pi prasaṅgena śrutvā śāntimupaiṣyati 24
24. rājamandiradārvantarvraṇavāstavyatām gataḥ
maśakaḥ api prasaṅgena śrutvā śāntim upaiṣyati
24. rājamandiradārvantarvraṇavāstavyatām gataḥ
api maśakaḥ prasaṅgena śrutvā śāntim upaiṣyati
24. Even a mosquito, having come to dwell in a wound within the wood of a royal palace, will incidentally attain peace after hearing [the story].
प्रद्युम्नश्रृङ्गाच्चटको मशको राजमन्दिरात् ।
विहारात्क्रकरश्चेति मोक्षमेष्यन्ति राघव ॥ २५ ॥
pradyumnaśrṛṅgāccaṭako maśako rājamandirāt ,
vihārātkrakaraśceti mokṣameṣyanti rāghava 25
25. pradyumnaśṛṅgāt caṭakaḥ maśakaḥ rājamandirāt
vihārāt krakaraḥ ca iti mokṣam eṣyanti rāghava
25. rāghava pradyumnaśṛṅgāt caṭakaḥ rājamandirāt
maśakaḥ vihārāt ca krakaraḥ iti mokṣam eṣyanti
25. O Rāghava, thus a sparrow from Pradyumna's peak, a mosquito from the royal palace, and a partridge from the monastery will all attain liberation (mokṣa).
एष ते कथितः सर्वो दामव्यालकथाक्रमः ।
मायैवमेव संसारशून्यैवात्यन्तभासुरा ॥ २६ ॥
eṣa te kathitaḥ sarvo dāmavyālakathākramaḥ ,
māyaivameva saṃsāraśūnyaivātyantabhāsurā 26
26. eṣaḥ te kathitaḥ sarvaḥ dāmavyālakathākramaḥ
māyā evam eva saṃsāraśūnyā eva atyantabhāsurā
26. te eṣaḥ sarvaḥ dāmavyālakathākramaḥ kathitaḥ
māyā evam eva saṃsāraśūnyā eva atyantabhāsurā
26. This entire sequence of the story of Dāma and the serpent has been narrated to you. In this very way, māyā, though inherently empty of the reality of the cycle of rebirth (saṃsāra), is exceedingly brilliant.
भ्रमयत्यपरिज्ञानान्मृगतृष्णाम्बुधीरिव ।
महतोऽपि पदादेवं नानाज्ञानवशादधः ॥ २७ ॥
bhramayatyaparijñānānmṛgatṛṣṇāmbudhīriva ,
mahato'pi padādevaṃ nānājñānavaśādadhaḥ 27
27. bhramayati aparijñānāt mṛgatṛṣṇāmbu-dhīḥ iva
mahataḥ api padāt evam nānājñāna-vaśāt adhaḥ
27. aparijñānāt mṛgatṛṣṇāmbu-dhīḥ iva bhramayati
evam mahataḥ api padāt nānājñāna-vaśāt adhaḥ
27. Due to ignorance (aparijñāna), [it] causes [beings] to wander, just as a mind (dhī) becomes deluded by the water of a mirage. Thus, even from a great position (pada), one falls downwards under the sway of various [distorted] understandings (jñāna).
पतन्ति मोहिता मूढा दामव्यालकटा इव ।
क्व भ्रूक्षेपविनिष्पिष्टमेरुमन्दरसद्मता ॥ २८ ॥
patanti mohitā mūḍhā dāmavyālakaṭā iva ,
kva bhrūkṣepaviniṣpiṣṭamerumandarasadmatā 28
28. patanti mohitāḥ mūḍhāḥ dāma-vyāla-kaṭāḥ iva
kva bhrūkṣepa-viniṣpiṣṭa-merumandara-sadmatā
28. mohitāḥ mūḍhāḥ dāma-vyāla-kaṭāḥ iva patanti
kva bhrūkṣepa-viniṣpiṣṭa-merumandara-sadmatā
28. The bewildered and deluded ones fall, like wild elephants in rut (kaṭa) bound by chains (dāma). How can [their insignificance] be compared to the state of [being so powerful as to have] Mount Meru and Mandara crushed by a mere frown (bhrūkṣepa)?
क्व राजगृहदार्वन्तर्व्रणे मशकरूपता ।
क्व चपेटभुजामात्रपातितार्केन्दुबिम्बता ॥ २९ ॥
kva rājagṛhadārvantarvraṇe maśakarūpatā ,
kva capeṭabhujāmātrapātitārkendubimbatā 29
29. kva rāja-gṛha-dāru-antar-vraṇe maśaka-rūpatā
kva capeṭa-bhujā-mātra-pātitārkendu-bimbatā
29. kva rāja-gṛha-dāru-antar-vraṇe maśaka-rūpatā
kva capeṭa-bhujā-mātra-pātitārkendu-bimbatā
29. How can [their insignificance] be compared to the state of being a mosquito in a wound within the wood of a royal palace? How can [their insignificance] be compared to the state of having the discs of the sun and moon brought down by a mere slap of an arm?
क्व प्रद्युम्नगिरौ गेहे भित्तिव्रणविहङ्गता ।
क्व पुष्पलीलया लोलकरतोलितमेरुता ॥ ३० ॥
kva pradyumnagirau gehe bhittivraṇavihaṅgatā ,
kva puṣpalīlayā lolakaratolitamerutā 30
30. kva pradyumna-girau gehe bhitti-vraṇa-vihaṅgatā
kva puṣpa-līlayā lola-kara-tolita-merutā
30. kva pradyumna-girau gehe bhitti-vraṇa-vihaṅgatā
kva puṣpa-līlayā lola-kara-tolita-merutā
30. How can [their insignificance] be compared to the state of being a bird in a wall-crack within a house on Mount Pradyumna? How can [their insignificance] be compared to the state of Mount Meru being lifted by a playful, swaying hand, with the mere ease of a flower?
क्व वा श्रृङ्गे नृसिंहस्य गृहे क्रकरपोतता ।
चिदाकाशोऽहमित्येव रजसा रञ्जितप्रभः ॥ ३१ ॥
kva vā śrṛṅge nṛsiṃhasya gṛhe krakarapotatā ,
cidākāśo'hamityeva rajasā rañjitaprabhaḥ 31
31. kva vā śṛṅge nṛsiṃhasya gṛhe krakarapōtatā
cidākāśaḥ aham iti eva rajasā rañjitaprabhaḥ
31. nṛsiṃhasya śṛṅge vā gṛhe krakarapōtatā kva (asti)
aham iti eva rajasā rañjitaprabhaḥ cidākāśaḥ (asmi)
31. Where are the horns of Narasiṃha (Nṛsiṃha), or the condition of a young partridge in a house? I am just the sky of consciousness (cidākāśa) whose light is tinged by rajas.
स्वरूपमत्यजन्नेव विरूपमपि बुध्यते ।
स्वयैव वासनाभ्रान्त्या सत्ययेवाप्यसत्यया ॥ ३२ ॥
svarūpamatyajanneva virūpamapi budhyate ,
svayaiva vāsanābhrāntyā satyayevāpyasatyayā 32
32. svarūpam atyajan eva virūpam api budhyate svayā
eva vāsanā-bhrāntyā satyayā iva api asatyayā
32. (tat) svarūpam atyajan eva virūpam api budhyate
svayā eva satyayā iva api asatyayā vāsanābhrāntyā
32. Without abandoning its true nature (svarūpa), it still perceives what is deformed or distinct from itself. This occurs through its own delusive impressions (vāsanā-bhrānti), which appear real yet are ultimately unreal.
मृगतृष्णाम्बुबुद्ध्येव याति जन्तुरिवान्तरम् ।
तरन्ति ते भवाम्भोधिं स्वप्रवाहधियैव ये ॥ ३३ ॥
mṛgatṛṣṇāmbubuddhyeva yāti janturivāntaram ,
taranti te bhavāmbhodhiṃ svapravāhadhiyaiva ye 33
33. mṛgatṛṣṇāmbu-buddhyā eva yāti jantuḥ iva antaram
taranti te bhavāmbhodhim sva-pravāha-dhiyā eva ye
33. jantuḥ mṛgatṛṣṇāmbubuddhyā iva antaram eva yāti
ye sva-pravāhadhiyā eva te bhavāmbhodhim taranti
33. Like a creature pursuing the water of a mirage (mṛgatṛṣṇāmbu), it (the mind/self) enters into an internal state. Those who traverse the ocean of existence (bhavāmbhodhi) do so solely by their own flow of understanding (svapravāhadhī).
शास्त्रेणासादितं दृश्यमिति निर्वाणसंस्थिताः ।
नानादुःखविकाराणि शुष्कतर्कमतानि ये ॥ ३४ ॥
śāstreṇāsāditaṃ dṛśyamiti nirvāṇasaṃsthitāḥ ,
nānāduḥkhavikārāṇi śuṣkatarkamatāni ye 34
34. śāstreṇa āsāditam dṛśyam iti nirvāṇa-saṃsthitāḥ
nānā-duḥkha-vikārāṇi śuṣka-tarka-matāni ye
34. dṛśyam śāstreṇa āsāditam iti nirvāṇasaṃsthitāḥ (santi)
ye nānāduḥkhavikārāṇi śuṣkatarkamatāni (dhārayanti)
34. 'The perceptible world is attained through scripture' - thus are those who are established in final liberation (nirvāṇa). And those who hold various painful distortions and dry, logical opinions...
यान्ति श्वभ्रं जलानीव स्वलाभं नाशयन्ति ते ।
स्वानुभूतिप्रसिद्धेन मार्गेणागमगामिना ॥ ३५ ॥
yānti śvabhraṃ jalānīva svalābhaṃ nāśayanti te ,
svānubhūtiprasiddhena mārgeṇāgamagāminā 35
35. yānti śvabhram jalāni iva svalābham nāśayanti
te svānubhūtiprasiddhena mārgeṇa āgamagāminā
35. te svalābham nāśayanti,
jalāni iva śvabhram yānti svānubhūtiprasiddhena āgamagāminā mārgeṇa (etat sidhyati)
35. Just as waters flow into an abyss, they forsake their worldly benefits (svalābha). This occurs through the path made clear by direct experience (svānubhūti) and guided by sacred texts (āgama).
न विनाशो भवत्यङ्ग गच्छतां परमां गतिम् ।
इदं मे स्यादिदं मे स्यादितिबुद्धेर्महामते ॥ ३६ ॥
na vināśo bhavatyaṅga gacchatāṃ paramāṃ gatim ,
idaṃ me syādidaṃ me syāditibuddhermahāmate 36
36. na vināśaḥ bhavati aṅga gacchatām paramām gatim
idam me syāt idam me syāt iti buddheḥ mahāmate
36. aṅga,
paramām gatim gacchatām na vināśaḥ bhavati mahāmate,
idam me syāt idam me syāt iti buddheḥ (vināśaḥ bhavati)
36. O dear one, there is no destruction for those who attain the supreme state. However, O great-minded one, (there is indeed destruction) for the possessive intellect (buddhi) that constantly thinks, 'This should be mine! This should be mine!'
स्वेन दौर्भाग्यदैन्येन न भस्माप्युपतिष्ठते ।
वेत्ति नित्यमुदारात्मा त्रैलोक्यमपि यस्तृणम् ॥ ३७ ॥
svena daurbhāgyadainyena na bhasmāpyupatiṣṭhate ,
vetti nityamudārātmā trailokyamapi yastṛṇam 37
37. svena daurbhāgyadainyena na bhasma api upatiṣṭhate
vetti nityam udārātmā trailokyam api yaḥ tṛṇam
37. yaḥ udārātmā nityam trailokyam api tṛṇam vetti,
(tasya) svena daurbhāgyadainyena bhasma api na upatiṣṭhate
37. For the noble-souled (udārātmā) one who always regards even the three worlds (trailokyam) as a blade of grass, not even the ashes (of worldly attachments) remain, due to his own spiritual detachment (daurbhāgyadainya).
तं त्यजन्त्यापदः सर्वाः सर्पा इव जरत्त्वचम् ।
परिस्फुरति यस्यान्तर्नित्यं सत्त्वचमत्कृतिः ॥ ३८ ॥
taṃ tyajantyāpadaḥ sarvāḥ sarpā iva jarattvacam ,
parisphurati yasyāntarnityaṃ sattvacamatkṛtiḥ 38
38. tam tyajanti āpadaḥ sarvāḥ sarpāḥ iva jarattvacam
parisphurati yasya antar nityam sattvacamatkṛtiḥ
38. sarvāḥ āpadaḥ tam tyajanti sarpāḥ iva jarattvacam (tyajanti)
yasya antar nityam sattvacamatkṛtiḥ parisphurati (tam)
38. All calamities abandon him, just as snakes shed their old skin. (This happens to) the one within whom the wonder of pure being (sattva) always shines forth.
ब्राह्ममण्डमिवाखण्डं लोकेशाः पालयन्ति तम् ।
अप्यापदि दुरन्तायां नैव गन्तव्यमक्रमे ॥ ३९ ॥
brāhmamaṇḍamivākhaṇḍaṃ lokeśāḥ pālayanti tam ,
apyāpadi durantāyāṃ naiva gantavyamakrame 39
39. brāhmamaṇḍam iva akhaṇḍam lokeśāḥ pālayanti tam
api āpadi durantāyām na eva gantavyam akrame
39. lokeśāḥ akhaṇḍam brāhmamaṇḍam iva tam pālayanti
durantāyām āpadi api akrame na eva gantavyam
39. The lords of the worlds protect it as if it were an unbroken cosmic sphere (brāhmamaṇḍa). Even in a terrible calamity, one should certainly not resort to impropriety (akrama).
राहुरप्यक्रमेणैवं पिबन्नप्यमृतं मृतः ।
सच्छास्त्रसाधुसंपर्कमर्कमुग्रप्रकाशदम् ॥ ४० ॥
rāhurapyakrameṇaivaṃ pibannapyamṛtaṃ mṛtaḥ ,
sacchāstrasādhusaṃparkamarkamugraprakāśadam 40
40. rāhuḥ api akrameṇa evam piban api amṛtam mṛtaḥ
sacchāstrasādhusaṃparkam arkam ugraprakāśadam
40. rāhuḥ api akrameṇa evam amṛtam piban api mṛtaḥ
sacchāstrasādhusaṃparkam ugraprakāśadam arkam
40. Even Rahu, though drinking the nectar (amṛtam), died because of impropriety (akrama). [Similarly, one should value] contact with good scriptures and holy men (sacchāstrasādhusaṃparka), which is like the intensely illuminating sun (arka).
ये श्रयन्ते न ते यान्ति मोहान्ध्यस्य पुनर्वशम् ।
अवश्या वश्यतां यान्ति यान्ति सर्वापदः क्षयम् ॥ ४१ ॥
ye śrayante na te yānti mohāndhyasya punarvaśam ,
avaśyā vaśyatāṃ yānti yānti sarvāpadaḥ kṣayam 41
41. ye śrayante na te yānti mohāndhyasya punaḥ vaśam
avaśyāḥ vaśyatām yānti yānti sarvāpadaḥ kṣayam
41. ye śrayante te mohāndhyasya vaśam punaḥ na yānti
avaśyāḥ vaśyatām yānti sarvāpadaḥ kṣayam yānti
41. Those who take refuge in (virtuous means/teachings) do not again fall under the sway of the blindness of delusion (mohāndhya). The unruly attain obedience, and all calamities (āpad) reach their end.
अक्षयं भवति श्रेयः कृतं येन गुणैर्यशः ।
येषां गुणेष्वसंतोषो रागो येषां श्रुतं प्रति ॥ ४२ ॥
akṣayaṃ bhavati śreyaḥ kṛtaṃ yena guṇairyaśaḥ ,
yeṣāṃ guṇeṣvasaṃtoṣo rāgo yeṣāṃ śrutaṃ prati 42
42. akṣayam bhavati śreyaḥ kṛtam yena guṇaiḥ yaśaḥ
yeṣām guṇeṣu asaṃtoṣaḥ rāgaḥ yeṣām śrutam prati
42. yena guṇaiḥ kṛtam śreyaḥ yaśaḥ akṣayam bhavati
yeṣām guṇeṣu asaṃtoṣaḥ yeṣām śrutam prati rāgaḥ
42. Imperishable merit (śreyas) and fame (yaśas) are attained by one who acts with virtues. Such are those who possess dissatisfaction concerning (undesirable) qualities and whose attachment (rāga) is directed towards sacred knowledge (śruta).
सत्यव्यसनिनो ये च ते नराः पशवोऽपरे ।
यशश्चन्द्रिकया येषां भासितं जन्तुहृत्सरः ॥ ४३ ॥
satyavyasanino ye ca te narāḥ paśavo'pare ,
yaśaścandrikayā yeṣāṃ bhāsitaṃ jantuhṛtsaraḥ 43
43. satyavyasaninaḥ ye ca te narāḥ paśavaḥ apare
yaśaḥ candrikayā yeṣām bhāsitam jantuhṛtsaraḥ
43. ye ca satyavyasaninaḥ te narāḥ; apare paśavaḥ.
yeṣām jantuhṛtsaraḥ yaśaḥ candrikayā bhāsitam.
43. Those who are devoted to truth are truly human beings; others are like animals. Their lake-like hearts are illuminated by the moonlight of their fame.
तेषां क्षीरसमुद्राणां नूनं मूर्तौ स्थितो हरिः ।
भुक्तं भोक्तव्यमखिलं दृष्टा द्रष्टव्यदृष्टयः ॥ ४४ ॥
teṣāṃ kṣīrasamudrāṇāṃ nūnaṃ mūrtau sthito hariḥ ,
bhuktaṃ bhoktavyamakhilaṃ dṛṣṭā draṣṭavyadṛṣṭayaḥ 44
44. teṣām kṣīrasamudrāṇām nūnam mūrtau sthitaḥ hariḥ
bhuktam bhoktavyam akhilam dṛṣṭā draṣṭavyadṛṣṭayaḥ
44. teṣām kṣīrasamudrāṇām mūrtau hariḥ nūnam sthitaḥ.
akhilam bhoktavyam bhuktam.
dṛṣṭā draṣṭavyadṛṣṭayaḥ.
44. Hari (Viṣṇu) surely resides in the very form of those (great individuals who are like) oceans of milk. All that was to be enjoyed has been enjoyed by them, and their vision has encompassed all that was to be seen.
किमन्यद्भवभङ्गाय भूयो भोगेषु लुब्धता ।
यथाक्रमं यथाशास्त्रं यथाचारं यथास्थिति ॥ ४५ ॥
kimanyadbhavabhaṅgāya bhūyo bhogeṣu lubdhatā ,
yathākramaṃ yathāśāstraṃ yathācāraṃ yathāsthiti 45
45. kim anyat bhavabhaṅgāya bhūyaḥ bhogeṣu lubdhatā
yathākramam yathāśāstram yathācāram yathāsthiti
45. bhūyaḥ bhogeṣu lubdhatā bhavabhaṅgāya kim anyat
yathākramam yathāśāstram yathācāram yathāsthiti
45. What other impediment to the breaking of the cycle of existence (saṃsāra) is there than repeated craving for enjoyments? Therefore, (one should act) according to proper order, according to scripture, according to tradition, and according to one's situation.
स्थीयतां मुच्यतामन्तर्भोगजालमवास्तवम् ।
संस्तवः क्रियतां कीर्त्या गुणैर्गगनगामिमिः ॥ ४६ ॥
sthīyatāṃ mucyatāmantarbhogajālamavāstavam ,
saṃstavaḥ kriyatāṃ kīrtyā guṇairgaganagāmimiḥ 46
46. sthīyatām mucyatām antar bhogajālam avāstavam
saṃstavaḥ kriyatām kīrtyā guṇaiḥ gaganagāmibhiḥ
46. sthīyatām.
antar avāstavam bhogajālam mucyatām.
kīrtyā guṇaiḥ gaganagāmibhiḥ saṃstavaḥ kriyatām.
46. Let one remain (steadfast). Let the unreal internal net of enjoyments be abandoned. Let praise (for oneself) be established through (one's) fame and sky-reaching qualities.
त्रायेते मृत्युतो ह्येते न कदाचन भोगकाः ।
गायन्ति सिद्धसुन्दर्यो येषामिन्दुसितं यशः ॥ ४७ ॥
trāyete mṛtyuto hyete na kadācana bhogakāḥ ,
gāyanti siddhasundaryo yeṣāmindusitaṃ yaśaḥ 47
47. trāyete mṛtyutaḥ hi ete na kadācana bhogakāḥ |
gāyanti siddhasundaryaḥ yeṣām indusitam yaśaḥ ||
47. ete bhogakāḥ hi mṛtyutaḥ kadācana na trāyete yeṣām
indusitam yaśaḥ (asti) siddhasundaryaḥ gāyanti
47. Those who are merely seekers of enjoyment are never saved from death. (But) the beautiful perfected beings (siddhasundarīs) sing of the fame, as pure and white as the moon, of those (who are not seekers of enjoyment, implicitly).
गीतिभिर्गगनाभोगैस्ते जीवन्ति मृताः परे ।
परमं पौरुषं यत्नमास्थायादाय सूद्यमम् ॥ ४८ ॥
gītibhirgaganābhogaiste jīvanti mṛtāḥ pare ,
paramaṃ pauruṣaṃ yatnamāsthāyādāya sūdyamam 48
48. gītibhiḥ gaganābhogaiḥ te jīvanti mṛtāḥ pare |
paramam pauruṣam yatnam āsthāya ādāya sūdyamam ||
48. mṛtāḥ pare te gaganābhogaiḥ gītibhiḥ jīvanti paramam
pauruṣam yatnam āsthāya sūdyamam ādāya (ca) (te जीवन्ति)
48. Those others, though dead, live on through songs that pervade the vastness of the sky. (This is achieved) by undertaking supreme human effort (puruṣārtham) and applying diligent exertion.
यथाशास्त्रमनुद्वेगमाचरन्को न सिद्धिभाक् ।
यथाशास्त्रं विहरता त्वरा कार्या न सिद्धिषु ॥ ४९ ॥
yathāśāstramanudvegamācaranko na siddhibhāk ,
yathāśāstraṃ viharatā tvarā kāryā na siddhiṣu 49
49. yathāśāstram anudvegam ācaran kaḥ na siddhibhāk |
yathāśāstram viharatā tvarā kāryā na siddhiṣu ||
49. yathāśāstram anudvegam ācaran kaḥ na siddhibhāk (bhavet)
? yathāśāstram viharatā siddhiṣu tvarā na kāryā
49. Who, acting calmly in accordance with the scriptures (śāstra), would not achieve perfection (siddhi)? When proceeding according to the scriptures (śāstra), one should not be hasty in seeking perfections (siddhi).
चिरकालपरिपक्वा सिद्धिः पुष्टफला भवेत् ।
वीतशोकभयायासमगर्वमपयन्त्रणम् ॥ ५० ॥
cirakālaparipakvā siddhiḥ puṣṭaphalā bhavet ,
vītaśokabhayāyāsamagarvamapayantraṇam 50
50. cirakālaparipakvā siddhiḥ puṣṭaphalā bhavet
| vītaśokabhayāyāsam agarvam apayantraṇam ||
50. cirakālaparipakvā siddhiḥ puṣṭaphalā bhavet (sā ca)
vītaśokabhayāyāsam agarvam apayantraṇam (bhavati)
50. Perfection (siddhi) that has ripened over a long time becomes richly fruitful. (This perfection is characterized by being) free from sorrow, fear, and weariness, devoid of pride, and without constraint.
व्यवहारो यथाशास्त्रं क्रियतां मा विनश्यताम् ।
जीवो जीर्णान्धकूपेषु भवेष्वन्तमिवागतः ॥ ५१ ॥
vyavahāro yathāśāstraṃ kriyatāṃ mā vinaśyatām ,
jīvo jīrṇāndhakūpeṣu bhaveṣvantamivāgataḥ 51
51. vyavahāraḥ yathāśāstram kriyatām mā vinaśyatām
jīvaḥ jīrṇāndhakūpeṣu bhaveṣu antam iva āgataḥ
51. yathāśāstram vyavahāraḥ kriyatām mā vinaśyatām
jīvaḥ jīrṇāndhakūpeṣu bhaveṣu antam iva āgataḥ
51. Let your conduct be in accordance with the scriptures (śāstra); do not perish. It is as if the individual soul (jīva) has reached its end in the old, dark wells of repeated worldly existences (saṃsāra).
भवतां भूरिसङ्गानामधुनेन्द्रियदामतः ।
इतःप्रभृति मा भूयो गम्यतामधमादधः ॥ ५२ ॥
bhavatāṃ bhūrisaṅgānāmadhunendriyadāmataḥ ,
itaḥprabhṛti mā bhūyo gamyatāmadhamādadhaḥ 52
52. bhavatām bhūrisaṅgānām adhunā indriyadāmataḥ
itaḥprabhṛti mā bhūyaḥ gamyatām adhamāt adhaḥ
52. bhavatām bhūrisaṅgānām adhunā indriyadāmataḥ
itaḥprabhṛti mā bhūyaḥ adhamāt adhaḥ gamyatām
52. For you, who have many attachments, now, due to the bondage of the senses, from this point onwards, may you never again descend to a state lower than the lowest.
इदं विचार्यतां शास्त्रमस्त्रमापन्निवारणम् ।
रणे शितशरश्रेणिशतनिर्लूनवारणे ॥ ५३ ॥
idaṃ vicāryatāṃ śāstramastramāpannivāraṇam ,
raṇe śitaśaraśreṇiśatanirlūnavāraṇe 53
53. idam vicāryatām śāstram astram āpat-nivāraṇam
raṇe śitaśaraśreṇiśatanirlūnavāraṇe
53. idam śāstram āpat-nivāraṇam astram vicāryatām
raṇe śitaśaraśreṇiśatanirlūnavāraṇe
53. Let this scripture (śāstra) be considered a weapon (astra) that averts calamity, just as in a battle (raṇa) where hundreds of sharp arrows cut down charging elephants.
जीवमुद्रा च किं पङ्के भोगगन्धो निरस्यताम् ।
किमर्थमात्रया कार्यमार्याः शास्त्रमवेक्ष्यताम् ॥ ५४ ॥
jīvamudrā ca kiṃ paṅke bhogagandho nirasyatām ,
kimarthamātrayā kāryamāryāḥ śāstramavekṣyatām 54
54. jīvamudrā ca kim paṅke bhogagandhaḥ nirasyatām
kim arthamātrayā kāryam āryāḥ śāstram avekṣyatām
54. jīvamudrā ca kim paṅke bhogagandhaḥ nirasyatām
āryāḥ kim arthamātrayā kāryam śāstram avekṣyatām
54. And why should the mark of life (jīvamudrā) be in the mud? Let the merest trace of worldly enjoyment (bhoga) be cast away. O noble ones (āryāḥ), what can be accomplished by mere material wealth (artha)? Let the scriptures (śāstra) be thoroughly examined!
इदं बिम्बमिदं बिम्बमिति सत्यं विचार्यताम् ।
धिया परप्रेरणया यातमापशवो यथा ॥ ५५ ॥
idaṃ bimbamidaṃ bimbamiti satyaṃ vicāryatām ,
dhiyā parapreraṇayā yātamāpaśavo yathā 55
55. idam bimbam idam bimbam iti satyam vicāryatām
dhiyā parapreraṇayā yātam āpaśavaḥ yathā
55. idam bimbam idam bimbam iti satyam vicāryatām
dhiyā parapreraṇayā yathā āpaśavaḥ yātam
55. Let this truth be deeply considered: 'This is a mere reflection, this is a mere reflection.' For, people are led by their intellect, swayed by external impulses, just like animals.
दौर्भाग्यदायिनी दीना शुभहीना विचारणा ।
घनदीर्घमहानिद्रा त्यज्यतां संप्रबुध्यताम् ॥ ५६ ॥
daurbhāgyadāyinī dīnā śubhahīnā vicāraṇā ,
ghanadīrghamahānidrā tyajyatāṃ saṃprabudhyatām 56
56. daurbhāgyadāyinī dīnā śubhahīnā vicāraṇā
ghanadīrghamahānidrā tyajyatām samprabudhyatām
56. daurbhāgyadāyinī dīnā śubhahīnā vicāraṇā (ataḥ)
ghanadīrghamahānidrā tyajyatām (svayam) samprabudhyatām
56. Such deliberation, which bestows misfortune, is wretched and devoid of auspiciousness. Let this dense, prolonged, great slumber be abandoned; let one fully awaken.
सुप्तं मास्थीयतां वृद्धकच्छपेनेव पल्वले ।
उत्थानमङ्गीक्रियतां जरामरणशान्तये ॥ ५७ ॥
suptaṃ māsthīyatāṃ vṛddhakacchapeneva palvale ,
utthānamaṅgīkriyatāṃ jarāmaraṇaśāntaye 57
57. suptam mā āsthīyatām vṛddhakacchapena iva
palvale utthānam aṅgīkriyatām jarāmaraṇaśāntaye
57. vṛddhakacchapena palvale iva suptam mā āsthīyatām
jarāmaraṇaśāntaye utthānam aṅgīkriyatām
57. Do not remain dormant, like an old tortoise in a shallow pond. Let an awakening be embraced for the pacification of old age and death.
अनर्थायार्थसंपत्तिर्भोगौघो भवरोगदः ।
आपदः संपदः सर्वाः सर्वत्रानादरो जयः ॥ ५८ ॥
anarthāyārthasaṃpattirbhogaugho bhavarogadaḥ ,
āpadaḥ saṃpadaḥ sarvāḥ sarvatrānādaro jayaḥ 58
58. anarthāya arthasampattiḥ bhogaughaḥ bhavarogadaḥ
āpadaḥ sampadaḥ sarvāḥ sarvatra anādaraḥ jayaḥ
58. arthasampattiḥ anarthāya (asti);
bhogaughaḥ bhavarogadaḥ (asti); sarvāḥ
āpadaḥ sampadaḥ (ca) sarvatra
anādaraḥ (asti); (eṣaḥ eva) jayaḥ (asti)
58. The accumulation of wealth leads to futility; the torrent of enjoyments causes the disease of worldly existence (saṃsāra). All adversities and prosperities should be met with indifference everywhere. This is true victory.
लोकतन्त्रानुसारेण विचाराद्व्यवहारिणाम् ।
शास्त्राचारानुसारेण कर्मणा सत्फलाय च ॥ ५९ ॥
lokatantrānusāreṇa vicārādvyavahāriṇām ,
śāstrācārānusāreṇa karmaṇā satphalāya ca 59
59. lokatantrānusāreṇa vicārāt vyavahāriṇām
śāstrācārānusāreṇa karmaṇā satphalāya ca
59. vyavahāriṇām vicārāt lokatantrānusāreṇa
ca śāstrācārānusāreṇa karmaṇā satphalāya
59. For the sake of good results, actions (karma) are performed by those who deliberate, following both popular custom and the practices prescribed by scriptures.
आचारचारुचरितस्य विविक्तवृत्तेः संसारसौख्यफलदुःखदशास्त्रगृध्नोः ।
आयुर्यशांसि च गुणाश्च सहैव लक्ष्म्या फुल्लन्ति माधवलता इव सत्फलाय ॥ ६० ॥
ācāracārucaritasya viviktavṛtteḥ saṃsārasaukhyaphaladuḥkhadaśāstragṛdhnoḥ ,
āyuryaśāṃsi ca guṇāśca sahaiva lakṣmyā phullanti mādhavalatā iva satphalāya 60
60. ācāracārucaritasya viviktavṛtteḥ
saṃsārasaukhyaphaladuḥkhadaśāstragṛdhnoḥ āyuḥ
yaśāṃsi ca guṇāḥ ca saha eva lakṣmyā
phullanti mādhavalatāḥ iva satphalāya
60. ācāracārucaritasya viviktavṛtteḥ
saṃsārasaukhyaphaladuḥkhadaśāstragṛdhnoḥ āyuḥ
ca yaśāṃsi ca guṇāḥ ca lakṣmyā saha eva
mādhavalatāḥ iva satphalāya phullanti
60. Like spring creepers blossoming for good results, life, fame, and good qualities, along with prosperity, flourish for the person whose conduct is beautiful due to good behavior, whose actions are pure, and who is eager for the scriptures that speak of the happiness and sorrow which are the fruits of existence (saṃsāra).