Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-6, chapter-20

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
भुशुण्ड उवाच ।
आसीत्किंचित्पुरा कल्पे जगद्यच्चिरमास्थितम् ।
संनिवेशेन चैतद्वदद्यापि च न दूरगम् ॥ १ ॥
bhuśuṇḍa uvāca ,
āsītkiṃcitpurā kalpe jagadyacciramāsthitam ,
saṃniveśena caitadvadadyāpi ca na dūragam 1
1. bhūśuṇḍaḥ uvāca āsīt kiṃcit purā kalpe jagat yat ciram
āsthitam saṃniveśena ca etat vadat adyāpi ca na dūragam
1. bhūśuṇḍaḥ uvāca purā kalpe kiṃcit jagat āsīt yat ciram
āsthitam ca saṃniveśena etat adyāpi vadat ca na dūragam
1. Bhūśuṇḍa said: 'In a previous cosmic age, there was a certain world which endured for a long time. And by its intrinsic arrangement, this very world still exists today and is not far distant.'
तदेतद्वृत्तमभ्यासाद्वर्तमानेन वर्णितम् ।
मया मुनीन्द्र बोधाय प्राग्जन्मसाम्यदर्शिना ॥ २ ॥
tadetadvṛttamabhyāsādvartamānena varṇitam ,
mayā munīndra bodhāya prāgjanmasāmyadarśinā 2
2. tad etat vṛttam abhyāsāt vartamānena varṇitam |
mayā munīndra bodhāya prāgjanmasāmyadarśinā ||
2. munīndra mayā prāgjanmasāmyadarśinā abhyāsāt
vartamānena tad etat vṛttam bodhāya varṇitam
2. O chief of sages, this account, resulting from my contemplation (abhyāsa) and described by me - one who perceives its similarity to a previous birth (prāgjanmasāmya) - is presented for your understanding.
अद्य मे फलितं पुण्यैश्चिरकालोपसंभृतैः ।
निर्विघ्नमेव पश्यामि यद्भवन्तं मुने ततः ॥ ३ ॥
adya me phalitaṃ puṇyaiścirakālopasaṃbhṛtaiḥ ,
nirvighnameva paśyāmi yadbhavantaṃ mune tataḥ 3
3. adya me phalitam puṇyaiḥ cirakālopasaṃbhṛtaiḥ |
nirvighnam eva paśyāmi yat bhavantam mune tataḥ ||
3. mune adya me cirakālopasaṃbhṛtaiḥ puṇyaiḥ phalitam
yat tataḥ aham bhavantam nirvighnam eva paśyāmi
3. O sage, today my merits (puṇya), amassed over a long period, have borne fruit; therefore, I now see you unimpeded.
इदं नीडमिमां शाखामहं चायमयं द्रुमः ।
अद्य पावनतां प्राप्तान्येतानि तव दर्शनात् ॥ ४ ॥
idaṃ nīḍamimāṃ śākhāmahaṃ cāyamayaṃ drumaḥ ,
adya pāvanatāṃ prāptānyetāni tava darśanāt 4
4. idam nīḍam imām śākhām aham ca ayam ayam drumaḥ
| adya pāvanatām prāptāni etāni tava darśanāt ||
4. adya tava darśanāt idam nīḍam imām śākhām aham
ca ayam ayam drumaḥ etāni pāvanatām prāptāni
4. This nest, this branch, and I - yes, this very tree - all these have today attained a state of purity (pāvanatā) by your sight.
इदमर्घ्यमिद पाद्यं गृहीत्वा विहगार्पितम् ।
नूनं पावनतां नीत्वा शेषेणादिश चाशु भोः ॥ ५ ॥
idamarghyamida pādyaṃ gṛhītvā vihagārpitam ,
nūnaṃ pāvanatāṃ nītvā śeṣeṇādiśa cāśu bhoḥ 5
5. idam arghyam idam pādyam gṛhītvā vihagārpitam |
nūnam pāvanatām nītvā śeṣeṇa ādiśa ca āśu bhoḥ ||
5. bhoḥ vihagārpitam idam arghyam idam pādyam
gṛhītvā nūnam pāvanatām nītvā ca āśu śeṣeṇa ādiśa
5. O venerable one (bhoḥ), after accepting this offering (arghya) and foot-water (pādya) presented by a bird, and having certainly purified them, please quickly instruct me (with regard to) what remains.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
इदमर्घ्यं च पाद्यं च भूयो दत्तवति स्वयम् ।
भुशुण्डविहगे तस्मिन्निदं रामाहमुक्तवान् ॥ ६ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
idamarghyaṃ ca pādyaṃ ca bhūyo dattavati svayam ,
bhuśuṇḍavihage tasminnidaṃ rāmāhamuktavān 6
6. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca idam arghyam ca pādyam ca bhūyaḥ
dattavati svayam bhuśuṇḍavihage tasmin idam rāma aham uktavān
6. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca bho rāma,
tasmin bhuśuṇḍavihage svayam idam arghyam ca pādyam ca bhūyaḥ dattavati (sati),
aham idam uktavān.
6. Śrī Vasiṣṭha said: When that bird Bhūśuṇḍa himself had again offered this respectful water offering (arghya) and water for washing the feet (pādya), O Rāma, I spoke this.
भ्रातरस्ते विहङ्गेश तादृक्सत्त्वा महाधियः ।
इह कस्मान्न दृश्यन्ते त्वमेवैको हि दृश्यसे ॥ ७ ॥
bhrātaraste vihaṅgeśa tādṛksattvā mahādhiyaḥ ,
iha kasmānna dṛśyante tvamevaiko hi dṛśyase 7
7. bhrātaraḥ te vihageśa tādṛksattvāḥ mahādhiyaḥ
iha kasmāt na dṛśyante tvam eva ekaḥ hi dṛśyase
7. bho vihageśa,
tādṛksattvāḥ mahādhiyaḥ te bhrātaraḥ iha kasmāt na dṛśyante? hi tvam ekaḥ eva dṛśyase.
7. O lord of birds, where are your brothers, those of such profound nature and great intellect? Why are they not seen here? Indeed, only you yourself are visible.
भुशुण्ड उवाच ।
तिष्ठतामिह नः कालो महानतिगतो मुने ।
युगानां पङ्क्तयः क्षीणा दिवसानामिवानघ ॥ ८ ॥
bhuśuṇḍa uvāca ,
tiṣṭhatāmiha naḥ kālo mahānatigato mune ,
yugānāṃ paṅktayaḥ kṣīṇā divasānāmivānagha 8
8. bhuśuṇḍaḥ uvāca tiṣṭhatām iha naḥ kālaḥ mahān atigataḥ
mune yugānām paṅktayaḥ kṣīṇāḥ divasānām iva anagha
8. bhuśuṇḍaḥ uvāca bho mune anagha,
iha naḥ tiṣṭhatām mahān kālaḥ atigataḥ.
divasānām iva,
yugānām paṅktayaḥ kṣīṇāḥ (saṃjātāḥ).
8. Bhūśuṇḍa said: O sage, a great span of time has passed for us staying here. Series of cosmic ages have been depleted, O sinless one, just like sequences of days.
एतावताथ कालेन सर्व एव ममानुजाः ।
तनूस्तृणमिव त्यक्त्वा शिवे परिणताः पदे ॥ ९ ॥
etāvatātha kālena sarva eva mamānujāḥ ,
tanūstṛṇamiva tyaktvā śive pariṇatāḥ pade 9
9. etāvatā atha kālena sarve eva mama anujāḥ
tanūḥ tṛṇam iva tyaktvā śive pariṇatāḥ pade
9. atha etāvatā kālena mama sarve eva anujāḥ tanūḥ tṛṇam iva tyaktvā śive pade pariṇatāḥ (saṃjātāḥ).
9. By this great amount of time, all my younger brothers have abandoned their bodies like blades of grass and have transformed into the auspicious state.
दीर्घायुषो महान्तोऽपि सन्तोऽपि बलिनोऽपि च ।
सर्व एव निगीर्यन्ते कालेनाकलितात्मना ॥ १० ॥
dīrghāyuṣo mahānto'pi santo'pi balino'pi ca ,
sarva eva nigīryante kālenākalitātmanā 10
10. dīrghāyuṣaḥ mahāntaḥ api santaḥ api balinaḥ api
ca sarvaḥ eva nigīryante kālena akalitātmanā
10. dīrghāyuṣaḥ mahāntaḥ santaḥ balinaḥ ca api api
api sarvaḥ eva kālena akalitātmanā nigīryante
10. Even the long-lived, the great, the virtuous, and the powerful - all of them are indeed devoured by Time, whose intrinsic nature (ātman) is incomprehensible.
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
स्कन्धव्यूढार्कशशिषु वहत्स्वविरतं जवात् ।
वातस्कन्धातिवातेषु कच्चित्तात न खिद्यसे ॥ ११ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
skandhavyūḍhārkaśaśiṣu vahatsvavirataṃ javāt ,
vātaskandhātivāteṣu kaccittāta na khidyase 11
11. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca skandhavūḍhārkaśaśiṣu vahatsu aviratam
javāt vātaskandhātivāteṣu kaccit tāta na khidyase
11. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca tāta skandhavūḍhārkaśaśiṣu aviratam
javāt vahatsu vātaskandhātivāteṣu kaccit na khidyase
11. Śrī Vasiṣṭha said: Dear son, I trust you are not distressed by the incessant, swift movement of the sun and moon, carried as if on the shoulders of the vast masses of wind, amidst such overwhelming gusts.
दग्धोदयास्तशैलेन्द्रवनव्यूहै रवेः करैः ।
चिरमत्यन्तमासन्नैः कच्चित्तात न खिद्यसे ॥ १२ ॥
dagdhodayāstaśailendravanavyūhai raveḥ karaiḥ ,
ciramatyantamāsannaiḥ kaccittāta na khidyase 12
12. dagdhodayāstaśailendravanavyūhaiḥ raveḥ karaiḥ
ciram atyantam āsannaiḥ kaccit tāta na khidyase
12. tāta kaccit raveḥ dagdhodayāstaśailendravanavyūhaiḥ
ciram atyantam āsannaiḥ karaiḥ na khidyase
12. Dear son, I hope you are not wearied by the sun's rays, which for an exceedingly long time have been intensely close, burning the extensive forests on the great mountains marking both sunrise and sunset.
इन्दोरथ करैः शीतैः पाषाणीकृतवारिभिः ।
आसन्नकरकापातैः कच्चित्तात न खिद्यसे ॥ १३ ॥
indoratha karaiḥ śītaiḥ pāṣāṇīkṛtavāribhiḥ ,
āsannakarakāpātaiḥ kaccittāta na khidyase 13
13. indoḥ atha karaiḥ śītaiḥ pāṣāṇīkṛtavāribhiḥ
āsannakarakāpātaiḥ kaccit tāta na khidyase
13. tāta atha kaccit indoḥ śītaiḥ pāṣāṇīkṛtavāribhiḥ
āsannakarakāpātaiḥ karaiḥ na khidyase
13. And now, dear son, I hope you are not distressed by the moon's cold rays, which have solidified water into stone and cause imminent hailstorms.
अजस्रमिह विश्रान्तैः कल्पजीमूतमण्डलैः ।
परशुच्छेदनीहारैः कच्चित्तात न खिद्यसे ॥ १४ ॥
ajasramiha viśrāntaiḥ kalpajīmūtamaṇḍalaiḥ ,
paraśucchedanīhāraiḥ kaccittāta na khidyase 14
14. ajasram iha viśrāntaiḥ kalpa-jīmūta-maṇḍalaiḥ
paraśu-ccheda-nīhāraiḥ kaccit tāta na khidyase
14. tāta kaccit iha ajasram viśrāntaiḥ kalpa-jīmūta-maṇḍalaiḥ
paraśu-ccheda-nīhāraiḥ na khidyase
14. Dear one, are you not distressed here by the masses of aeon-long clouds constantly resting upon you, and by the destructive cuts of axes?
विषमैर्जागतैः क्षोभैरुच्चैस्तरपदस्थितः ।
कथं न क्षोभमायाति कल्पवृक्षोऽयमुन्नतः ॥ १५ ॥
viṣamairjāgataiḥ kṣobhairuccaistarapadasthitaḥ ,
kathaṃ na kṣobhamāyāti kalpavṛkṣo'yamunnataḥ 15
15. viṣamaiḥ jāgataiḥ kṣobhaiḥ uccaiḥstarapadasthitaḥ
katham na kṣobham āyāti kalpavṛkṣaḥ ayam unnataḥ
15. ayam unnataḥ kalpavṛkṣaḥ uccaiḥstarapadasthitaḥ
viṣamaiḥ jāgataiḥ kṣobhaiḥ katham na kṣobham āyāti
15. How is it that this tall, elevated wish-fulfilling tree (kalpavṛkṣa), though situated in a very high position, does not become agitated by the difficult worldly disturbances?
भुशुण्ड उवाच ।
निरालम्बास्पदा ब्रह्मन्सर्वलोकावहेलिता ।
तुच्छेयं सर्वभूतानां मध्ये विहगजीविका ॥ १६ ॥
bhuśuṇḍa uvāca ,
nirālambāspadā brahmansarvalokāvahelitā ,
tuccheyaṃ sarvabhūtānāṃ madhye vihagajīvikā 16
16. bhuśuṇḍaḥ uvāca nirālambāspadā brahman sarvaloka-avahelitā
tucchā iyam sarvabhūtānām madhye vihaga-jīvikā
16. bhuśuṇḍaḥ uvāca brahman sarvabhūtānām madhye nirālambāspadā
sarvaloka-avahelitā tucchā iyam vihagajīvikā
16. Bhuśuṇḍa said: "O Brahmin, this life of a bird (vihagajīvikā) is trifling and scorned by all people, having no stable basis of support among all beings."
ईदृशेषु च भूतेषु निर्जनेषु वनेषु च ।
कल्पितास्थास्थितिर्धात्रा शून्ये वा व्योमवर्त्मनि ॥ १७ ॥
īdṛśeṣu ca bhūteṣu nirjaneṣu vaneṣu ca ,
kalpitāsthāsthitirdhātrā śūnye vā vyomavartmani 17
17. īdṛśeṣu ca bhūteṣu nirjaneṣu vaneṣu ca
kalpita-āsthā-sthitiḥ dhātrā śūnye vā vyoma-vartmani
17. dhātrā kalpitāsthāsthitiḥ ca īdṛśeṣu bhūteṣu
ca nirjaneṣu vaneṣu vā śūnye vyomavartmani
17. And its stability and firm position are established by the Creator (Dhātṛ) in such desolate situations and forests, or in the void of the sky's path.
कथमस्यां प्रभो जातौ जातस्य चिरजीविनः ।
आशापाशनिबद्धस्य विहगस्य विशोकिता ॥ १८ ॥
kathamasyāṃ prabho jātau jātasya cirajīvinaḥ ,
āśāpāśanibaddhasya vihagasya viśokitā 18
18. katham asyām prabho jātau jātasya cirajīvinaḥ
āśāpāśanibaddhasya vihagasya viśokitā
18. prabho asyām jātau jātasya cirajīvinaḥ
āśāpāśanibaddhasya vihagasya viśokitā katham
18. O Lord, how can there be freedom from sorrow for one who is long-lived, born in this realm of existence, and bound like a bird by the snares of hope?
वयं तु भगवन्नित्यमात्मसंतोषमास्थिताः ।
न कदाचन नीरूपे मुह्यामो जातविभ्रमैः ॥ १९ ॥
vayaṃ tu bhagavannityamātmasaṃtoṣamāsthitāḥ ,
na kadācana nīrūpe muhyāmo jātavibhramaiḥ 19
19. vayam tu bhagavan nityam ātmasaṃtoṣam āsthitāḥ
na kadācana nīrūpe muhyāmaḥ jātavibhramaiḥ
19. bhagavan vayam tu nityam ātmasaṃtoṣam āsthitāḥ
kadācana nīrūpe jātavibhramaiḥ na muhyāmaḥ
19. But we, O Lord, are always established in contentment stemming from the Self (ātman). We are never deluded by arisen confusions regarding the formless reality.
स्वभावमात्रसंतुष्टाः कष्टैर्मुक्ता विचेष्टितैः ।
क्षिपामः केवलं कालमस्मिन्ब्रह्मन्निजालये ॥ २० ॥
svabhāvamātrasaṃtuṣṭāḥ kaṣṭairmuktā viceṣṭitaiḥ ,
kṣipāmaḥ kevalaṃ kālamasminbrahmannijālaye 20
20. svabhāvamātrasaṃtuṣṭāḥ kaṣṭaiḥ muktāḥ viceṣṭitaiḥ
kṣipāmaḥ kevalam kālam asmin brahman nijālaye
20. svabhāvamātrasaṃtuṣṭāḥ kaṣṭaiḥ viceṣṭitaiḥ muktāḥ
he brahman asmin nijālaye kevalam kālam kṣipāmaḥ
20. Content merely with our intrinsic nature (dharma), and freed from troubles and (unnecessary) activities, we, O Brahmā, simply pass our time in this our own abode.
न जीवितान्न मरणात्कर्मदेहस्य रोधनम् ।
यथा स्थितेन तिष्ठामस्तथैवास्तंगतेहिताः ॥ २१ ॥
na jīvitānna maraṇātkarmadehasya rodhanam ,
yathā sthitena tiṣṭhāmastathaivāstaṃgatehitāḥ 21
21. na jīvitāt na maraṇāt karmadehasya rodhanam
yathā sthitena tiṣṭhāmaḥ tathā eva astaṃgatehitāḥ
21. karmadehasya rodhanam jīvitāt na maraṇāt na
yathā sthitena tiṣṭhāmaḥ tathā eva astaṃgatehitāḥ
21. Neither by living nor by dying is there a cessation of the body of action (karma) for us. We simply remain in our established state, as those whose efforts have come to an end.
आलोकिता लोकदशा दृष्टा दृष्टान्तदृष्टयः ।
नूनं संत्यक्तमस्माकं मनसा चञ्चलं वपुः ॥ २२ ॥
ālokitā lokadaśā dṛṣṭā dṛṣṭāntadṛṣṭayaḥ ,
nūnaṃ saṃtyaktamasmākaṃ manasā cañcalaṃ vapuḥ 22
22. ālokitā lokadaśā dṛṣṭā dṛṣṭāntadṛṣṭayaḥ nūnam
saṃtyaktam asmākam manasā cañcalam vapuḥ
22. manasā asmākam cañcalam vapuḥ nūnam saṃtyaktam,
lokadaśā ālokitā,
dṛṣṭāntadṛṣṭayaḥ dṛṣṭā
22. The condition of the world has been observed, and insights from examples have been perceived. Certainly, our fickle body has been abandoned by the mind.
अनारतनिजालोके नित्यं चापरितापिनि ।
कल्पागस्योपरि सदा वेद्मि कालकलागतिम् ॥ २३ ॥
anāratanijāloke nityaṃ cāparitāpini ,
kalpāgasyopari sadā vedmi kālakalāgatim 23
23. anāratanijāloke nityam ca aparitāpini
kalpagasya upari sadā vedmi kālakalāgatim
23. anāratanijāloke ca nityam aparitāpini
kalpagasya upari sadā kālakalāgatim vedmi
23. Within my own ceaseless perception and in the perpetually undisturbed (ātman), I always comprehend the flow of time's divisions, even beyond the mountain of aeons.
रत्नगुच्छप्रकाशाख्ये ब्रह्मन्कल्पलतागृहे ।
प्राणापानप्रवाहेण वेद्मि कल्पमखण्डितम् ॥ २४ ॥
ratnagucchaprakāśākhye brahmankalpalatāgṛhe ,
prāṇāpānapravāheṇa vedmi kalpamakhaṇḍitam 24
24. ratnagucchaprakāśākhye brahman kalpalatāgṛhe
prāṇāpānapravāheṇa vedmi kalpam akhaṇḍitam
24. brahman ratnagucchaprakāśākhye kalpalatāgṛhe
prāṇāpānapravāheṇa akhaṇḍitam kalpam vedmi
24. O "brahman", known as the effulgence of a cluster of gems, and existing within the abode of the wish-fulfilling creeper! Through the flow of "prāṇa" and "apāna" (vital breaths), I comprehend the unbroken aeon.
अविज्ञातदिवारात्रौ ह्यस्मिन्नुच्चैः शिलोच्चये ।
जानामि निजया बुद्ध्या लोककालक्रमस्थितिम् ॥ २५ ॥
avijñātadivārātrau hyasminnuccaiḥ śiloccaye ,
jānāmi nijayā buddhyā lokakālakramasthitim 25
25. avijñātadivārātrau hi asmin uccaiḥ śiloccaye
jānāmi nijayā buddhyā lokakālakramasthitim
25. hi asmin avijñātadivārātrau uccaiḥ śiloccaye
nijayā buddhyā lokakālakramasthitim jānāmi
25. Indeed, in this lofty peak where day and night are unknown, I know, through my own intellect (buddhi), the ordered existence of cosmic time.
सारासारपरिच्छेदि बोधाद्विश्रान्तिमागतम् ।
निरस्तचापलं शान्तं सुस्थिरं मे मुने मनः ॥ २६ ॥
sārāsāraparicchedi bodhādviśrāntimāgatam ,
nirastacāpalaṃ śāntaṃ susthiraṃ me mune manaḥ 26
26. sāra-asāra-paricchedi bodhāt viśrāntim āgatam
nirasta-cāpalam śāntam su-sthiram me mune manaḥ
26. mune me manaḥ sāra-asāra-paricchedi bodhāt
viśrāntim āgatam nirasta-cāpalam śāntam su-sthiram
26. O sage, my mind (manas) has become tranquil and very steady, discerning the essential from the non-essential, having achieved rest through true understanding, and having cast off all its fickleness.
संसारव्यवहारोत्थैराशापाशैरसन्मयैः ।
उद्गारैरिव भूकाको न वैवश्यं व्रजाम्यहम् ॥ २७ ॥
saṃsāravyavahārotthairāśāpāśairasanmayaiḥ ,
udgārairiva bhūkāko na vaivaśyaṃ vrajāmyaham 27
27. saṃsāra-vyavahāra-utthair āśā-pāśair asanmayaiḥ
udgārair iva bhū-kākaḥ na vaivaśyam vrajāmi aham
27. aham saṃsāra-vyavahāra-utthair asanmayaiḥ āśā-pāśair
na vaivaśyam vrajāmi iva bhū-kākaḥ udgārair
27. I do not fall into a state of helplessness, like an earth-crow [disturbed] by its [own] cries, [nor am I ensnared] by the bonds of desire (āśāpāśa) that arise from worldly activities (saṃsāra) and are ultimately unreal.
परोपशमधर्मिण्या वयमालोकशीतया ।
पश्यन्तो जागतीं मायां धिया धैर्यमुपागताः ॥ २८ ॥
paropaśamadharmiṇyā vayamālokaśītayā ,
paśyanto jāgatīṃ māyāṃ dhiyā dhairyamupāgatāḥ 28
28. para-upaśama-dharmiṇyā vayam āloka-śītayā
paśyantaḥ jāgatīm māyām dhiyā dhairyam upāgatāḥ
28. vayam āloka-śītayā para-upaśama-dharmiṇyā
dhiyā jāgatīm māyām paśyantaḥ dhairyam upāgatāḥ
28. We, having observed the worldly illusion (māyā) with an intellect (dhī) that is tranquil due to spiritual insight and whose intrinsic nature (dharma) is the pacification of others, have attained courage.
भीमास्वपि महाबुद्धे दशास्वचलबुद्धयः ।
विनिर्मलोपलाकाराः संप्राप्तासु यथाक्रमम् ॥ २९ ॥
bhīmāsvapi mahābuddhe daśāsvacalabuddhayaḥ ,
vinirmalopalākārāḥ saṃprāptāsu yathākramam 29
29. bhīmāsu api mahā-buddhe daśāsu acala-buddhayaḥ
vi-nirmala-upala-ākārāḥ samprāptāsu yathā-kramam
29. mahā-buddhe api bhīmāsu daśāsu yathā-kramam
samprāptāsu acala-buddhayaḥ vi-nirmala-upala-ākārāḥ
29. O great intellect (mahābuddhe), even when dreadful circumstances arrive in due course, we [remain] with unwavering intellects (acalabuddhayaḥ), appearing like perfectly pure gems.
इयमारम्भसुभगा तरला जागती स्थितिः ।
भूयो भूयः परामृष्टा न च किंच न बाधते ॥ ३० ॥
iyamārambhasubhagā taralā jāgatī sthitiḥ ,
bhūyo bhūyaḥ parāmṛṣṭā na ca kiṃca na bādhate 30
30. iyam ārambhasubhagā taralā jāgatī sthitiḥ | bhūyaḥ
bhūyaḥ parāmṛṣṭā na ca kim ca na bādhate ||
30. iyam ārambhasubhagā taralā jāgatī sthitiḥ bhūyaḥ bhūyaḥ parāmṛṣṭā ca na kim ca na bādhate.
30. This worldly existence (saṃsāra), which is charming at its outset but ultimately transient, when repeatedly examined, reveals that there is nothing within it that does not cause distress.
सर्वाण्येव प्रयान्त्येव समायान्ति च वा न वा ।
भगवन्भूतजालानि भयमस्माकमत्र किम् ॥ ३१ ॥
sarvāṇyeva prayāntyeva samāyānti ca vā na vā ,
bhagavanbhūtajālāni bhayamasmākamatra kim 31
31. sarvāṇi eva prayānti eva samāyānti ca vā na vā |
bhagavan bhūtajālāni bhayam asmākam atra kim ||
31. bhagavan,
sarvāṇi eva bhūtajālāni prayānti eva,
ca vā na vā samāyānti.
atra asmākam bhayam kim?
31. O Lord, all these multitudes of beings (bhūtajālāni) indeed depart, and they may or may not return. What fear is there for us in this?
भूतजालतरङ्गिण्या विशन्त्याः कालसागरे ।
वयं संसारसरितस्तटस्था अप्यनादृताः ॥ ३२ ॥
bhūtajālataraṅgiṇyā viśantyāḥ kālasāgare ,
vayaṃ saṃsārasaritastaṭasthā apyanādṛtāḥ 32
32. bhūtajālataraṅgiṇyāḥ viśantyāḥ kālasāgare |
vayam saṃsārasaritaḥ taṭasthāḥ api anādṛtāḥ ||
32. vayam,
kālasāgare viśantyāḥ bhūtajālataraṅgiṇyāḥ saṃsārasaritaḥ taṭasthāḥ api,
anādṛtāḥ.
32. We, standing on the bank of the river of worldly existence (saṃsāra) – which, as a surging stream of multitudes of beings (bhūtajālāni), flows into the ocean of time (kālasāgara) – are, even then, unheeding (anādṛtāḥ).
नोज्झामो न च गृह्णीमस्तिष्ठामो नेह च स्थिताः ।
मृदुपादा दृशा कूरा वयमस्मिन्द्रुमे स्थिताः ॥ ३३ ॥
nojjhāmo na ca gṛhṇīmastiṣṭhāmo neha ca sthitāḥ ,
mṛdupādā dṛśā kūrā vayamasmindrume sthitāḥ 33
33. na ujjhāmaḥ na ca gṛhṇīmaḥ tiṣṭhāmaḥ na iha ca sthitāḥ
| mṛdupādāḥ dṛśā kūrāḥ vayam asmin drume sthitāḥ ||
33. vayam na ujjhāmaḥ,
ca na gṛhṇīmaḥ.
tiṣṭhāmaḥ,
ca na iha sthitāḥ.
mṛdupādāḥ,
dṛśā kūrāḥ,
asmin drume sthitāḥ (smaḥ).
33. We neither abandon nor grasp. We merely stand, yet are not truly settled here. With tender feet but harsh in gaze, we are situated upon this tree.
वीतशोकभयायासैस्त्वादृशैः पुरुषोत्तमैः ।
तुष्टैरनुगृहीताः स्मः संस्थिता विगतामयाः ॥ ३४ ॥
vītaśokabhayāyāsaistvādṛśaiḥ puruṣottamaiḥ ,
tuṣṭairanugṛhītāḥ smaḥ saṃsthitā vigatāmayāḥ 34
34. vītaśokabhayāyāsaiḥ tvādṛśaiḥ puruṣottamaiḥ
tuṣṭaiḥ anugṛhītāḥ smaḥ saṃsthitāḥ vigatāmayāḥ
34. tvādṛśaiḥ vītaśokabhayāyāsaiḥ tuṣṭaiḥ puruṣottamaiḥ anugṛhītāḥ smaḥ,
vigatāmayāḥ saṃsthitāḥ (ca) (vayam).
34. By best of men (puruṣa) like you, who are free from sorrow, fear, and weariness, and who are content, we have been blessed and now exist free from all afflictions.
ततस्ततश्च पर्यस्तं लुठितं न च वृत्तिषु ।
नापरामृष्टतत्त्वार्थमस्माकं भगवन्मनः ॥ ३५ ॥
tatastataśca paryastaṃ luṭhitaṃ na ca vṛttiṣu ,
nāparāmṛṣṭatattvārthamasmākaṃ bhagavanmanaḥ 35
35. tatas tatas ca paryastaṃ luṭhitaṃ na ca vṛttiṣu
na aparāmṛṣṭatattvārtham asmākam bhagavan manaḥ
35. bhagavan,
asmākam manaḥ tatas tatas ca paryastaṃ na,
vṛttiṣu ca luṭhitaṃ na,
aparāmṛṣṭatattvārtham (ca asti).
35. O revered one, our mind (manaḥ) is no longer tossed about here and there, nor does it wallow in activities, for it has now fully grasped the true meaning.
निर्विकारे गतक्षोभे चात्मन्युपशमं गते ।
चित्तरङ्गाः प्रबुद्धाः स्मः पर्वणीव महाब्धयः ॥ ३६ ॥
nirvikāre gatakṣobhe cātmanyupaśamaṃ gate ,
cittaraṅgāḥ prabuddhāḥ smaḥ parvaṇīva mahābdhayaḥ 36
36. nirvikāre gatakṣobhe ca ātmani upaśamam gate
cittaraṅgāḥ prabuddhāḥ smaḥ parvaṇi iva mahābdhayaḥ
36. ātmani nirvikāre gatakṣobhe ca upaśamam gate,
vayam prabuddhāḥ smaḥ,
cittaraṅgāḥ iva parvaṇi mahābdhayaḥ (bhavanti).
36. And when the Self (ātman) has attained tranquility, becoming changeless and free from agitation, we have awakened; (and now) our mind-waves (citta-raṅgāḥ) are like great oceans swelling at the time of the full or new moon (parvan).
भवदागमनाद्ब्रह्मन्निदानीं मुदिताशयाः ।
मन्दरोद्धूतसर्वाङ्गः क्षीरोदो येन तन्यते ॥ ३७ ॥
bhavadāgamanādbrahmannidānīṃ muditāśayāḥ ,
mandaroddhūtasarvāṅgaḥ kṣīrodo yena tanyate 37
37. bhavat āgamanāt brahman idānīm muditāśayāḥ
mandaroddhūtasarvāṅgaḥ kṣīrodaḥ yena tanyate
37. brahman,
idānīm bhavat āgamanāt (vayam) muditāśayāḥ (jātāḥ),
(yathā) yena mandaroddhūtasarvāṅgaḥ kṣīrodaḥ tanyate (tathā).
37. O Brahmin (brahman), due to your arrival, we are now gladdened in our hearts, like the Milk Ocean whose entire being is stirred by Mount Mandara, thereby expanding.
नातः परतरं किंचिन्मन्ये कुशलमात्मनः ।
सन्तो यदनुगम्यन्ते संत्यक्तसकलैषणाः ॥ ३८ ॥
nātaḥ parataraṃ kiṃcinmanye kuśalamātmanaḥ ,
santo yadanugamyante saṃtyaktasakalaiṣaṇāḥ 38
38. na ataḥ parataram kiñcit manye kuśalam ātmanaḥ
santaḥ yat anugamyante saṃtyaktasakalaiṣaṇāḥ
38. na ataḥ parataram ātmanaḥ kuśalam kiñcit manye.
yat saṃtyaktasakalaiṣaṇāḥ santaḥ anugamyante.
38. I do not consider anything superior to this for the well-being (kuśala) of the self (ātman), since it is pursued by saints who have completely abandoned all desires.
आपातमात्ररम्येभ्यो भोगेभ्यः किमवाप्यते ।
सत्सङ्गचिन्तामणितः सर्वसारमवाप्यते ॥ ३९ ॥
āpātamātraramyebhyo bhogebhyaḥ kimavāpyate ,
satsaṅgacintāmaṇitaḥ sarvasāramavāpyate 39
39. āpātamātraramyebhyaḥ bhogebhyaḥ kim avāpyate
satsaṅgacintāmaṇitaḥ sarvasāram avāpyate
39. āpātamātraramyebhyaḥ bhogebhyaḥ kim avāpyate? satsaṅgacintāmaṇitaḥ sarvasāram avāpyate.
39. What can be gained from enjoyments that are appealing only at first glance? From the wish-fulfilling jewel (cintāmaṇi) of good company (satsaṅga), the essence of everything is attained.
स्निग्धगम्भीरमसृणमधुरोदारधीरवाक् ।
त्रैलोक्यपद्मकोशेऽस्मिंस्त्वमेकः षट्पदायसे ॥ ४० ॥
snigdhagambhīramasṛṇamadhurodāradhīravāk ,
trailokyapadmakośe'smiṃstvamekaḥ ṣaṭpadāyase 40
40. snigdhagambhīramasṛṇamadhurodāradhīravāk
trailokyapadmakośe asmin tvam ekaḥ ṣaṭpadāyase
40. snigdhagambhīramasṛṇamadhurodāradhīravāk tvam asmin trailokyapadmakośe ekaḥ ṣaṭpadāyase.
40. With a smooth, deep, gentle, sweet, noble, and calm voice, you alone become a bee in this lotus-bud of the three worlds.
अधिगतपरमात्मनोऽपि मन्ये भवदवलोकनशान्तदुष्कृतस्य ।
मम सफलमिहाद्य जन्म साधो सकलभयापहरो हि साधुसङ्गः ॥ ४१ ॥
adhigataparamātmano'pi manye bhavadavalokanaśāntaduṣkṛtasya ,
mama saphalamihādya janma sādho sakalabhayāpaharo hi sādhusaṅgaḥ 41
41. adhigataparātmanaḥ api manye
bhavadavalokanaśāntaduṣkṛtasya mama
saphalam iha adya janma sādho
sakalabhayāpaharaḥ hi sādhusaṅgaḥ
41. sādho,
adhigataparātmanaḥ bhavadavalokanaśāntaduṣkṛtasya api mama janma iha adya saphalam manye.
hi sādhusaṅgaḥ sakalabhayāpaharaḥ.
41. O saint (sādhu), I consider my life (janma) here today truly fruitful, for even I, who have attained the supreme self (paramātman) and whose misdeeds have been pacified by beholding you, feel this way. Indeed, the company (saṅga) of a saint (sādhu) removes all fears.