योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-3, chapter-66
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
एवमेकं परं वस्तु राम नानात्वमेत्यलम् ।
नानात्वमिव संजातं दीपाद्दीपशतं यथा ॥ १ ॥
एवमेकं परं वस्तु राम नानात्वमेत्यलम् ।
नानात्वमिव संजातं दीपाद्दीपशतं यथा ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
evamekaṃ paraṃ vastu rāma nānātvametyalam ,
nānātvamiva saṃjātaṃ dīpāddīpaśataṃ yathā 1
evamekaṃ paraṃ vastu rāma nānātvametyalam ,
nānātvamiva saṃjātaṃ dīpāddīpaśataṃ yathā 1
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca evam ekam param vastu rāma nānātvam
etya alam nānātvam iva saṃjātam dīpāt dīpaśatam yathā
etya alam nānātvam iva saṃjātam dīpāt dīpaśatam yathā
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca rāma yathā
dīpāt dīpaśatam saṃjātam iva
evam ekam param vastu alam nānātvam
etya nānātvam iva saṃjātam
dīpāt dīpaśatam saṃjātam iva
evam ekam param vastu alam nānātvam
etya nānātvam iva saṃjātam
1.
Śrī Vasiṣṭha said: O Rāma, just as a hundred lamps arise from a single lamp, in the same way, the one supreme reality (vastu), having fully attained manifoldness, appears as if born into diverse forms.
यथाभूतमसद्रूपमात्मानं यदि पश्यति ।
विचार्यतेऽन्तस्तदनुभावहीनं न शोचति ॥ २ ॥
विचार्यतेऽन्तस्तदनुभावहीनं न शोचति ॥ २ ॥
yathābhūtamasadrūpamātmānaṃ yadi paśyati ,
vicāryate'ntastadanubhāvahīnaṃ na śocati 2
vicāryate'ntastadanubhāvahīnaṃ na śocati 2
2.
yathābhūtam asadrūpam ātmānam yadi paśyati
vicāryate antaḥ tat anubhāvahīnam na śocati
vicāryate antaḥ tat anubhāvahīnam na śocati
2.
yadi ātmānam yathābhūtam asadrūpam paśyati,
antaḥ vicāryate,
tat anubhāvahīnam na śocati
antaḥ vicāryate,
tat anubhāvahīnam na śocati
2.
If one perceives the self (ātman) as it truly is - as having an unreal form - and this is internally contemplated, then, being devoid of [illusory] experience, one does not grieve.
चित्तमात्रं नरस्तस्मिन्गते शान्तमिदं जगत् ।
उपानद्गूढपादस्य ननु चर्मास्तृतैव भूः ॥ ३ ॥
उपानद्गूढपादस्य ननु चर्मास्तृतैव भूः ॥ ३ ॥
cittamātraṃ narastasmingate śāntamidaṃ jagat ,
upānadgūḍhapādasya nanu carmāstṛtaiva bhūḥ 3
upānadgūḍhapādasya nanu carmāstṛtaiva bhūḥ 3
3.
cittamātram naraḥ tasmin gate śāntam idam jagat
upānat gūḍhapādasya nanu carma āstṛtā eva bhūḥ
upānat gūḍhapādasya nanu carma āstṛtā eva bhūḥ
3.
naraḥ cittamātram (bhavati).
tasmin gate,
idam jagat śāntam (bhavati).
nanu,
upānat gūḍhapādasya,
bhūḥ carma eva āstṛtā (bhavati).
tasmin gate,
idam jagat śāntam (bhavati).
nanu,
upānat gūḍhapādasya,
bhūḥ carma eva āstṛtā (bhavati).
3.
A person is merely mind. When that mind has ceased, this entire world becomes peaceful. Indeed, for someone whose feet are covered by shoes, the whole earth is, as it were, covered with leather.
पत्रमात्रादृते नान्यत्कदल्या विद्यते यथा ।
भ्रममात्रादृते नान्यज्जगतो विद्यते तथा ॥ ४ ॥
भ्रममात्रादृते नान्यज्जगतो विद्यते तथा ॥ ४ ॥
patramātrādṛte nānyatkadalyā vidyate yathā ,
bhramamātrādṛte nānyajjagato vidyate tathā 4
bhramamātrādṛte nānyajjagato vidyate tathā 4
4.
patramātrāt ṛte na anyat kadalyāḥ vidyate yathā
bhramamātrāt ṛte na anyat jagataḥ vidyate tathā
bhramamātrāt ṛte na anyat jagataḥ vidyate tathā
4.
yathā kadalyāḥ patramātrāt ṛte na anyat vidyate,
tathā jagataḥ bhramamātrāt ṛte na anyat vidyate
tathā jagataḥ bhramamātrāt ṛte na anyat vidyate
4.
Just as nothing other than mere leaves is found in a banana plant, similarly, nothing other than mere illusion exists in the world.
जायते बालतामेति यौवनं वार्धकं ततः ।
मृतिं स्वर्गं च नरकं भ्रमाच्चेतो हि नृत्यति ॥ ५ ॥
मृतिं स्वर्गं च नरकं भ्रमाच्चेतो हि नृत्यति ॥ ५ ॥
jāyate bālatāmeti yauvanaṃ vārdhakaṃ tataḥ ,
mṛtiṃ svargaṃ ca narakaṃ bhramācceto hi nṛtyati 5
mṛtiṃ svargaṃ ca narakaṃ bhramācceto hi nṛtyati 5
5.
jāyate bālatām eti yauvanaṃ vārdhakaṃ tataḥ
mṛtiṃ svargaṃ ca narakaṃ bhramāt cetaḥ hi nṛtyati
mṛtiṃ svargaṃ ca narakaṃ bhramāt cetaḥ hi nṛtyati
5.
bālatām jāyate yauvanaṃ eti vārdhakaṃ tataḥ
mṛtiṃ svargaṃ ca narakaṃ hi bhramāt cetaḥ nṛtyati
mṛtiṃ svargaṃ ca narakaṃ hi bhramāt cetaḥ nṛtyati
5.
Childhood arises, youth arrives, and then old age follows. After that, one experiences death, heaven, and hell. Indeed, the mind dances through these cycles due to delusion.
विचित्रबुद्बुदोल्लासे स्वात्मनो व्यतिरेकिणि ।
यथा सुरायाः सामर्थ्यं तथा चित्तस्य संसृतौ ॥ ६ ॥
यथा सुरायाः सामर्थ्यं तथा चित्तस्य संसृतौ ॥ ६ ॥
vicitrabudbudollāse svātmano vyatirekiṇi ,
yathā surāyāḥ sāmarthyaṃ tathā cittasya saṃsṛtau 6
yathā surāyāḥ sāmarthyaṃ tathā cittasya saṃsṛtau 6
6.
vicitrabudbudollāse svātmanaḥ vyatirekiṇi yathā
surāyāḥ sāmarthyam tathā cittasya saṃsṛtau
surāyāḥ sāmarthyam tathā cittasya saṃsṛtau
6.
yathā surāyāḥ sāmarthyam vicitrabudbudollāse
svātmanaḥ vyatirekiṇi tathā cittasya saṃsṛtau
svātmanaḥ vyatirekiṇi tathā cittasya saṃsṛtau
6.
Just as the intoxicating power of liquor manifests in the wondrous effulgence of its bubbles, distinct from its true essence, so too is the mind's capacity within the cycle of rebirth (saṃsāra).
यथा द्वित्वं शशाङ्कादौ पश्यत्यक्षिमलाविलम् ।
चिच्चेतनकलाक्रान्ता तथैव परमात्मनि ॥ ७ ॥
चिच्चेतनकलाक्रान्ता तथैव परमात्मनि ॥ ७ ॥
yathā dvitvaṃ śaśāṅkādau paśyatyakṣimalāvilam ,
ciccetanakalākrāntā tathaiva paramātmani 7
ciccetanakalākrāntā tathaiva paramātmani 7
7.
yathā dvitvam śaśāṅkādau paśyati akṣimalāvilam
cit cetanakalākrāntā tathā eva paramātmani
cit cetanakalākrāntā tathā eva paramātmani
7.
yathā akṣimalāvilam śaśāṅkādau dvitvam paśyati
tathā eva cetanakalākrāntā cit paramātmani
tathā eva cetanakalākrāntā cit paramātmani
7.
Just as one perceives a double image in the moon or other objects when the eyes are afflicted by impurity, so too Pure Consciousness (cit), when overcome by the activity of consciousness, perceives [duality or separateness] in the Supreme Self (paramātman).
यथा मदवशाद्भ्रान्तान्क्षीबः पश्यति पादपान् ।
तथा चेतनविक्षुब्धान्संसारांश्चित्प्रपश्यति ॥ ८ ॥
तथा चेतनविक्षुब्धान्संसारांश्चित्प्रपश्यति ॥ ८ ॥
yathā madavaśādbhrāntānkṣībaḥ paśyati pādapān ,
tathā cetanavikṣubdhānsaṃsārāṃścitprapaśyati 8
tathā cetanavikṣubdhānsaṃsārāṃścitprapaśyati 8
8.
yathā madavaśāt bhrāntān kṣībaḥ paśyati pādapān
tathā cetanavikṣubdhān saṃsārān cit prapaśyati
tathā cetanavikṣubdhān saṃsārān cit prapaśyati
8.
yathā kṣībaḥ madavaśāt pādapān bhrāntān paśyati
tathā cit cetanavikṣubdhān saṃsārān prapaśyati
tathā cit cetanavikṣubdhān saṃsārān prapaśyati
8.
Just as an intoxicated person (kṣība) perceives trees as deluded or distorted due to the influence of intoxication, so too Pure Consciousness (cit) perceives the cycles of rebirth (saṃsāras) as agitated by the perturbation of consciousness.
यथा लीलाभ्रमाद्बालाः कुम्भकृच्चक्रवज्जगत् ।
भ्रान्तं पश्यन्ति चित्तात्तु विद्धि दृश्यं तथैव हि ॥ ९ ॥
भ्रान्तं पश्यन्ति चित्तात्तु विद्धि दृश्यं तथैव हि ॥ ९ ॥
yathā līlābhramādbālāḥ kumbhakṛccakravajjagat ,
bhrāntaṃ paśyanti cittāttu viddhi dṛśyaṃ tathaiva hi 9
bhrāntaṃ paśyanti cittāttu viddhi dṛśyaṃ tathaiva hi 9
9.
yathā līlābhramāt bālāḥ kumbhakṛt cakravat jagat |
bhrāntam paśyanti cittāt tu viddhi dṛśyam tathā eva hi ||
bhrāntam paśyanti cittāt tu viddhi dṛśyam tathā eva hi ||
9.
yathā bālāḥ līlābhramāt kumbhakṛt cakravat jagat bhrāntam paśyanti,
tu tathā eva hi cittāt dṛśyam viddhi.
tu tathā eva hi cittāt dṛśyam viddhi.
9.
Just as children, through playful spinning, perceive the world (jagat) as whirling like a potter's wheel, know that the visible (dṛśyam) likewise manifests precisely from the mind (citta).
यदा चिच्चेतति द्वित्वं तदा द्वैतैक्यविभ्रमः ।
यदा न चेतति द्वैतं तदा द्वैतैक्ययोः क्षयः ॥ १० ॥
यदा न चेतति द्वैतं तदा द्वैतैक्ययोः क्षयः ॥ १० ॥
yadā ciccetati dvitvaṃ tadā dvaitaikyavibhramaḥ ,
yadā na cetati dvaitaṃ tadā dvaitaikyayoḥ kṣayaḥ 10
yadā na cetati dvaitaṃ tadā dvaitaikyayoḥ kṣayaḥ 10
10.
yadā cit cetati dvitvam tadā dvaitaikyavibhramaḥ |
yadā na cetati dvaitam tadā dvaitaikyayoḥ kṣayaḥ ||
yadā na cetati dvaitam tadā dvaitaikyayoḥ kṣayaḥ ||
10.
yadā cit dvitvam cetati,
tadā dvaitaikyavibhramaḥ.
yadā dvaitam na cetati,
tadā dvaitaikyayoḥ kṣayaḥ.
tadā dvaitaikyavibhramaḥ.
yadā dvaitam na cetati,
tadā dvaitaikyayoḥ kṣayaḥ.
10.
When consciousness (cit) perceives twoness (dvitvam), then arises the delusion (vibhrama) of both duality and unity. When it does not perceive duality, then there is the cessation (kṣaya) of both duality and unity.
यच्चेत्यते तदितरद्व्यतिरिक्तं चितोऽस्ति न ।
किंचिन्नास्तीतिसंशान्त्या चितः शाम्यति चेतनं ॥ ११ ॥
किंचिन्नास्तीतिसंशान्त्या चितः शाम्यति चेतनं ॥ ११ ॥
yaccetyate taditaradvyatiriktaṃ cito'sti na ,
kiṃcinnāstītisaṃśāntyā citaḥ śāmyati cetanaṃ 11
kiṃcinnāstītisaṃśāntyā citaḥ śāmyati cetanaṃ 11
11.
yat cetyate tat itarat vyatiriktaṃ citaḥ asti na |
kiṃcit na asti iti saṃśāntyā citaḥ śāmyati cetanam ||
kiṃcit na asti iti saṃśāntyā citaḥ śāmyati cetanam ||
11.
yat cetyate tat itarat citaḥ vyatiriktaṃ na asti.
kiṃcit na asti iti saṃśāntyā citaḥ cetanam śāmyati.
kiṃcit na asti iti saṃśāntyā citaḥ cetanam śāmyati.
11.
What is perceived is not different or distinct from consciousness (cit). By the perfect appeasement (saṃśānti) that "nothing (kiṃcit) exists," the act of perceiving (cetanam) in consciousness (cit) ceases.
चिद्धनेनैकतामेत्य यदा तिष्ठति निश्चलः ।
शाम्यन्व्यवहरन्वापि तदा संशान्त उच्यते ॥ १२ ॥
शाम्यन्व्यवहरन्वापि तदा संशान्त उच्यते ॥ १२ ॥
ciddhanenaikatāmetya yadā tiṣṭhati niścalaḥ ,
śāmyanvyavaharanvāpi tadā saṃśānta ucyate 12
śāmyanvyavaharanvāpi tadā saṃśānta ucyate 12
12.
yadā citghanena ekatām etya tiṣṭhati niścalaḥ |
śāmyan vyavaharan vā api tadā saṃśāntaḥ ucyate ||
śāmyan vyavaharan vā api tadā saṃśāntaḥ ucyate ||
12.
yadā (saḥ) citghanena ekatām etya niścalaḥ tiṣṭhati,
tadā śāmyan vā api vyavaharan (saḥ) saṃśāntaḥ ucyate.
tadā śāmyan vā api vyavaharan (saḥ) saṃśāntaḥ ucyate.
12.
When one, having achieved identity with the dense mass of consciousness (citghana), remains unwavering, then, whether remaining inwardly calm (śāmyan) or engaging in worldly activities (vyavaharan), such a person is declared to be perfectly tranquil (saṃśānta).
तन्वी चेतयते चेत्यं घना चिन्नाङ्ग चेतति ।
अल्पक्षीबः क्षोभमेति घनक्षीबो हि शाम्यति ॥ १३ ॥
अल्पक्षीबः क्षोभमेति घनक्षीबो हि शाम्यति ॥ १३ ॥
tanvī cetayate cetyaṃ ghanā cinnāṅga cetati ,
alpakṣībaḥ kṣobhameti ghanakṣībo hi śāmyati 13
alpakṣībaḥ kṣobhameti ghanakṣībo hi śāmyati 13
13.
tanvī cetayate cetyam ghanā cinnāṅga cetati
alpakṣībaḥ kṣobham eti ghanakṣībaḥ hi śāmyati
alpakṣībaḥ kṣobham eti ghanakṣībaḥ hi śāmyati
13.
tanvī cetyam cetayate ghanā cinnāṅga cetati
alpakṣībaḥ kṣobham eti ghanakṣībaḥ hi śāmyati
alpakṣībaḥ kṣobham eti ghanakṣībaḥ hi śāmyati
13.
Subtle consciousness perceives the perceivable. Profound consciousness perceives the formless (pure consciousness). A mind that is mildly restless experiences agitation, but a mind that is deeply absorbed indeed becomes tranquil.
चिद्धनैकप्रपातस्य रूढस्य परमे पदे ।
नैरात्म्यशून्यवेद्याद्यैः पर्यायैः कथनं भवेत् ॥ १४ ॥
नैरात्म्यशून्यवेद्याद्यैः पर्यायैः कथनं भवेत् ॥ १४ ॥
ciddhanaikaprapātasya rūḍhasya parame pade ,
nairātmyaśūnyavedyādyaiḥ paryāyaiḥ kathanaṃ bhavet 14
nairātmyaśūnyavedyādyaiḥ paryāyaiḥ kathanaṃ bhavet 14
14.
ciddhanaikaprapātasya rūḍhasya parame pade
nairātmyashūnyavedyādyaiḥ paryāyaiḥ kathanaṁ bhavet
nairātmyashūnyavedyādyaiḥ paryāyaiḥ kathanaṁ bhavet
14.
parame pade rūḍhasya ciddhanaikaprapātasya
nairātmyashūnyavedyādyaiḥ paryāyaiḥ kathanaṁ bhavet
nairātmyashūnyavedyādyaiḥ paryāyaiḥ kathanaṁ bhavet
14.
For that which is established in the supreme state (paramam padam) as the singular manifestation of profound consciousness, its description would occur through various terms like 'selflessness (nairātmya)', 'void', and 'the knowable'.
चिच्चेतनेन चेत्यत्वमेत्येवं पश्यति भ्रमम् ।
जातो जीवामि पश्यामि संसरामीत्यसन्मयम् ॥ १५ ॥
जातो जीवामि पश्यामि संसरामीत्यसन्मयम् ॥ १५ ॥
ciccetanena cetyatvametyevaṃ paśyati bhramam ,
jāto jīvāmi paśyāmi saṃsarāmītyasanmayam 15
jāto jīvāmi paśyāmi saṃsarāmītyasanmayam 15
15.
cit cetanena cetyatvam eti evam paśyati bhramam
jātaḥ jīvāmi paśyāmi saṁsarāmi iti asat-mayam
jātaḥ jīvāmi paśyāmi saṁsarāmi iti asat-mayam
15.
cit cetanena cetyatvam eti evam asanmayam bhramam
paśyati "jātaḥ jīvāmi paśyāmi saṁsarāmi" iti
paśyati "jātaḥ jīvāmi paśyāmi saṁsarāmi" iti
15.
Through the act of perceiving, consciousness attains objectivity and thus observes the unreal (asanmaya) delusion (bhrama) that manifests as 'I am born, I live, I see, I experience the cycle of transmigration (saṃsāra)'.
स्वभावाद्व्यतिरिक्तं तु न चित्तस्यास्ति चेतनम् ।
स्पन्दादृते यथा वायोरन्तः किं नाम चेत्यते ॥ १६ ॥
स्पन्दादृते यथा वायोरन्तः किं नाम चेत्यते ॥ १६ ॥
svabhāvādvyatiriktaṃ tu na cittasyāsti cetanam ,
spandādṛte yathā vāyorantaḥ kiṃ nāma cetyate 16
spandādṛte yathā vāyorantaḥ kiṃ nāma cetyate 16
16.
svabhāvāt vyatiriktam tu na cittasya asti cetanam
spandāt ṛte yathā vāyoḥ antaḥ kim nāma cetyate
spandāt ṛte yathā vāyoḥ antaḥ kim nāma cetyate
16.
cittasya cetanam svabhāvāt vyatiriktam tu na asti
yathā vāyoḥ spandāt ṛte antaḥ kim nāma cetyate
yathā vāyoḥ spandāt ṛte antaḥ kim nāma cetyate
16.
Indeed, the mind's (citta) perception (cetana) is not distinct from its intrinsic nature (svabhāva). Just as, apart from its pulsation (spanda), what can possibly be perceived within the wind?
चेत्यत्वं संभवत्येवं किंचिद्यच्चेत्यते चिता ।
रज्जुसर्पभ्रमाभासं तमविद्याभ्रमं विदुः ॥ १७ ॥
रज्जुसर्पभ्रमाभासं तमविद्याभ्रमं विदुः ॥ १७ ॥
cetyatvaṃ saṃbhavatyevaṃ kiṃcidyaccetyate citā ,
rajjusarpabhramābhāsaṃ tamavidyābhramaṃ viduḥ 17
rajjusarpabhramābhāsaṃ tamavidyābhramaṃ viduḥ 17
17.
cetyatvam saṃbhavati evam kiṃcit yat cetyate citā
rajju-sarpa-bhrama-ābhāsam tam avidyā-bhramaṃ viduḥ
rajju-sarpa-bhrama-ābhāsam tam avidyā-bhramaṃ viduḥ
17.
evam citā yat kiṃcit cetyate,
(tat) cetyatvam saṃbhavati.
rajju-sarpa-bhrama-ābhāsam tam avidyā-bhramaṃ viduḥ.
(tat) cetyatvam saṃbhavati.
rajju-sarpa-bhrama-ābhāsam tam avidyā-bhramaṃ viduḥ.
17.
Whatever is perceived by consciousness (citā) thus attains the state of an object. They know that (object-state), which appears like the delusion of a rope-snake, to be the delusion of ignorance (avidyā).
संविन्मात्रचिकित्स्येऽस्मिन्व्याधौ संसारनामनि ।
चित्तमात्रपरिस्पन्दे संरम्भो न च किंचन ॥ १८ ॥
चित्तमात्रपरिस्पन्दे संरम्भो न च किंचन ॥ १८ ॥
saṃvinmātracikitsye'sminvyādhau saṃsāranāmani ,
cittamātraparispande saṃrambho na ca kiṃcana 18
cittamātraparispande saṃrambho na ca kiṃcana 18
18.
saṃvit-mātra-cikitsye asmin vyādhau saṃsāra-nāmani
citta-mātra-parispande saṃrambhaḥ na ca kiṃcana
citta-mātra-parispande saṃrambhaḥ na ca kiṃcana
18.
asmin saṃsāra-nāmani vyādhau,
(yaḥ) saṃvit-mātra-cikitsye (asti),
(yaḥ) citta-mātra-parispande (ca asti),
kiṃcana saṃrambhaḥ na (asti).
(yaḥ) saṃvit-mātra-cikitsye (asti),
(yaḥ) citta-mātra-parispande (ca asti),
kiṃcana saṃrambhaḥ na (asti).
18.
In this disease called transmigration (saṃsāra), which is curable by mere consciousness (saṃvit) and is nothing more than a movement of the mind (citta), there is no place for any great agitation or struggle.
यदि सर्वं परित्यज्य तिष्ठस्युत्क्रान्तवासनः ।
अमुनैव निमेषेण तन्मुक्तोऽसि न संशयः ॥ १९ ॥
अमुनैव निमेषेण तन्मुक्तोऽसि न संशयः ॥ १९ ॥
yadi sarvaṃ parityajya tiṣṭhasyutkrāntavāsanaḥ ,
amunaiva nimeṣeṇa tanmukto'si na saṃśayaḥ 19
amunaiva nimeṣeṇa tanmukto'si na saṃśayaḥ 19
19.
yadi sarvam parityajya tiṣṭhasi utkrānta-vāsanaḥ
amunā eva nimeṣeṇa tat muktaḥ asi na saṃśayaḥ
amunā eva nimeṣeṇa tat muktaḥ asi na saṃśayaḥ
19.
yadi sarvam parityajya utkrānta-vāsanaḥ tiṣṭhasi,
tat amunā eva nimeṣeṇa muktaḥ asi,
na saṃśayaḥ.
tat amunā eva nimeṣeṇa muktaḥ asi,
na saṃśayaḥ.
19.
If you abandon everything and remain free from all latent tendencies (vāsana), then you are liberated in that very instant, without a doubt.
यथा रज्ज्वां भुजङ्गाभा विनश्यत्येव वीक्षणात् ।
संविन्मात्रविवर्तेन नश्यत्येव हि संसृतिः ॥ २० ॥
संविन्मात्रविवर्तेन नश्यत्येव हि संसृतिः ॥ २० ॥
yathā rajjvāṃ bhujaṅgābhā vinaśyatyeva vīkṣaṇāt ,
saṃvinmātravivartena naśyatyeva hi saṃsṛtiḥ 20
saṃvinmātravivartena naśyatyeva hi saṃsṛtiḥ 20
20.
yathā rajjvāṃ bhujaṅga-ābhā vinaśyati eva vīkṣaṇāt
saṃvit-mātra-vivartena naśyati eva hi saṃsṛtiḥ
saṃvit-mātra-vivartena naśyati eva hi saṃsṛtiḥ
20.
yathā rajjvāṃ bhujaṅga-ābhā vīkṣaṇāt eva vinaśyati,
hi (tathā) saṃsṛtiḥ saṃvit-mātra-vivartena eva naśyati.
hi (tathā) saṃsṛtiḥ saṃvit-mātra-vivartena eva naśyati.
20.
Just as the appearance of a snake in a rope disappears simply by looking at it, so too does the cycle of transmigration (saṃsṛti) certainly perish through the manifestation of pure consciousness (saṃvit).
यत्राभिलाषस्तन्नूनं संत्यज्य स्थीयते यदि ।
प्राप्त एवाङ्ग तन्मोक्षः किमेतावति दुष्करम् ॥ २१ ॥
प्राप्त एवाङ्ग तन्मोक्षः किमेतावति दुष्करम् ॥ २१ ॥
yatrābhilāṣastannūnaṃ saṃtyajya sthīyate yadi ,
prāpta evāṅga tanmokṣaḥ kimetāvati duṣkaram 21
prāpta evāṅga tanmokṣaḥ kimetāvati duṣkaram 21
21.
yatra abhilāṣaḥ tat nūnam saṃtyajya sthīyate yadi
prāptaḥ eva aṅga tat mokṣaḥ kim etāvati duṣkaram
prāptaḥ eva aṅga tat mokṣaḥ kim etāvati duṣkaram
21.
aṅga yadi yatra abhilāṣaḥ tat nūnam saṃtyajya
sthīyate eva tat mokṣaḥ prāptaḥ kim etāvati duṣkaram
sthīyate eva tat mokṣaḥ prāptaḥ kim etāvati duṣkaram
21.
O dear one, if one certainly remains by abandoning that towards which one has desire, then that final liberation (mokṣa) is indeed attained. What is so difficult about this?
अपि प्राणांस्तृणमिव जयन्तीह महाशयाः ।
यत्राभिलाषस्तन्मात्रत्यागे कृपणता कथम् ॥ २२ ॥
यत्राभिलाषस्तन्मात्रत्यागे कृपणता कथम् ॥ २२ ॥
api prāṇāṃstṛṇamiva jayantīha mahāśayāḥ ,
yatrābhilāṣastanmātratyāge kṛpaṇatā katham 22
yatrābhilāṣastanmātratyāge kṛpaṇatā katham 22
22.
api prāṇān tṛṇam iva jayanti iha mahāśayāḥ
yatra abhilāṣaḥ tat mātra tyāge kṛpaṇatā katham
yatra abhilāṣaḥ tat mātra tyāge kṛpaṇatā katham
22.
iha mahāśayāḥ api prāṇān tṛṇam iva jayanti
yatra abhilāṣaḥ tat mātra tyāge kṛpaṇatā katham
yatra abhilāṣaḥ tat mātra tyāge kṛpaṇatā katham
22.
Here, great-souled individuals easily overcome (treat as nothing) even their own lives as if they were grass. So, how can there be any reluctance or difficulty in merely giving up that towards which one has desire?
यत्राभिलाषस्तत्त्यक्त्वा चेतसा निरवग्रहम् ।
प्राप्तं कर्मेन्द्रियैर्गृह्णस्त्यजन्नष्टं च तिष्ठ भोः ॥ २३ ॥
प्राप्तं कर्मेन्द्रियैर्गृह्णस्त्यजन्नष्टं च तिष्ठ भोः ॥ २३ ॥
yatrābhilāṣastattyaktvā cetasā niravagraham ,
prāptaṃ karmendriyairgṛhṇastyajannaṣṭaṃ ca tiṣṭha bhoḥ 23
prāptaṃ karmendriyairgṛhṇastyajannaṣṭaṃ ca tiṣṭha bhoḥ 23
23.
yatra abhilāṣaḥ tat tyaktvā cetasā niravagraham prāptam
karmendriyaiḥ gṛhṇan tyajan naṣṭam ca tiṣṭha bhoḥ
karmendriyaiḥ gṛhṇan tyajan naṣṭam ca tiṣṭha bhoḥ
23.
bhoḥ yatra abhilāṣaḥ tat tyaktvā cetasā niravagraham
karmendriyaiḥ prāptam gṛhṇan naṣṭam ca tyajan tiṣṭha
karmendriyaiḥ prāptam gṛhṇan naṣṭam ca tyajan tiṣṭha
23.
O dear one, remain (content) by abandoning that towards which you have desire, with an unrestrained mind, accepting what comes through your organs of action, and giving up what is lost.
यथा करतले बिल्वं यथा वा पर्वतः पुरः ।
प्रत्यक्षमेव तस्यालमजत्वं परमात्मनः ॥ २४ ॥
प्रत्यक्षमेव तस्यालमजत्वं परमात्मनः ॥ २४ ॥
yathā karatale bilvaṃ yathā vā parvataḥ puraḥ ,
pratyakṣameva tasyālamajatvaṃ paramātmanaḥ 24
pratyakṣameva tasyālamajatvaṃ paramātmanaḥ 24
24.
yathā karatale bilvam yathā vā parvataḥ puraḥ
pratyakṣam eva tasya alam ajatvam paramātmanaḥ
pratyakṣam eva tasya alam ajatvam paramātmanaḥ
24.
yathā karatale bilvam yathā vā parvataḥ puraḥ
tasya paramātmanaḥ ajatvam pratyakṣam eva alam
tasya paramātmanaḥ ajatvam pratyakṣam eva alam
24.
Just as a bael fruit (bilva) held in the palm of one's hand, or a mountain directly before one, is clearly visible, so too the unborn nature of the supreme Self (paramātman) is directly evident. This much is sufficient proof.
आत्मैव भाति जगदित्युदितस्तरङ्गैः कल्पान्त एक इव वारिधिरप्रमेयः ।
ज्ञातः स एव हि ददाति विमोक्षसिद्धिं त्वज्ञात एव मनसे चिरबन्धनाय ॥ २५ ॥
ज्ञातः स एव हि ददाति विमोक्षसिद्धिं त्वज्ञात एव मनसे चिरबन्धनाय ॥ २५ ॥
ātmaiva bhāti jagadityuditastaraṅgaiḥ kalpānta eka iva vāridhiraprameyaḥ ,
jñātaḥ sa eva hi dadāti vimokṣasiddhiṃ tvajñāta eva manase cirabandhanāya 25
jñātaḥ sa eva hi dadāti vimokṣasiddhiṃ tvajñāta eva manase cirabandhanāya 25
25.
ātman eva bhāti jagat iti uditaḥ taraṅgaiḥ
kalpa-ante ekaḥ iva vāridhiḥ aprameyaḥ
jñātaḥ saḥ eva hi dadāti vimokṣa-siddhim
tu ajñātaḥ eva manase cira-bandhanāya
kalpa-ante ekaḥ iva vāridhiḥ aprameyaḥ
jñātaḥ saḥ eva hi dadāti vimokṣa-siddhim
tu ajñātaḥ eva manase cira-bandhanāya
25.
iti uditaḥ,
kalpa-ante taraṅgaiḥ ekaḥ aprameyaḥ vāridhiḥ iva,
ātman eva jagat bhāti.
saḥ eva hi jñātaḥ vimokṣa-siddhim dadāti; tu ajñātaḥ eva manase cira-bandhanāya (bhavati).
kalpa-ante taraṅgaiḥ ekaḥ aprameyaḥ vāridhiḥ iva,
ātman eva jagat bhāti.
saḥ eva hi jñātaḥ vimokṣa-siddhim dadāti; tu ajñātaḥ eva manase cira-bandhanāya (bhavati).
25.
The Self (ātman) alone shines as this world, as declared, like an immeasurable, singular ocean manifesting with its waves at the end of a cosmic cycle (kalpa). When this Self (ātman) is known, it indeed bestows the perfection of liberation (mokṣa); but when it remains unknown, it only leads to the mind's perpetual bondage.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66 (current chapter)
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216