Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-7, chapter-65

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
विद्याधर्युवाच ।
अथ कालेन महता सोऽनुरागो विरागताम् ।
प्राप्तो मम शरच्छान्तौ विरसः पल्लवो यथा ॥ १ ॥
vidyādharyuvāca ,
atha kālena mahatā so'nurāgo virāgatām ,
prāpto mama śaracchāntau virasaḥ pallavo yathā 1
1. vidyādharī uvāca atha kālena mahatā saḥ anurāgaḥ
virāgatām prāptaḥ mama śaracchāntau virasaḥ pallavaḥ yathā
1. vidyādharī uvāca atha mahatā kālena mama saḥ anurāgaḥ
virāgatām prāptaḥ yathā śaracchāntau virasaḥ pallavaḥ
1. Vidyādharī said: 'Then, after a long time, that affection (anurāga) of mine reached a state of detachment, just as a faded sprout (pallava) becomes sapless in the calmness of autumn.'
वृद्ध एकान्तरसिको नीरसः स्नेहवर्जितः ।
भर्ताऽजिह्ममतिर्मौनी किं मन्ये जीवितेन मे ॥ २ ॥
vṛddha ekāntarasiko nīrasaḥ snehavarjitaḥ ,
bhartā'jihmamatirmaunī kiṃ manye jīvitena me 2
2. vṛddhaḥ ekāntarasikaḥ nīrasaḥ snehavarjitaḥ
bhartā ajihmamatiḥ maunī kim manye jīvitena me
2. me bhartā vṛddhaḥ ekāntarasikaḥ nīrasaḥ
snehavarjitaḥ ajihmamatiḥ maunī kim manye jīvitena
2. My husband is aged, finds pleasure exclusively elsewhere, is devoid of charm, lacks affection, possesses an uncomplicated mind, and remains silent. What, then, do I consider to be the worth of my life?
वरं वैधव्यमाबाल्याद्वरं मरणमेव च ।
वरं व्याधिरथापद्वा नाहृद्यप्रकृतिः पतिः ॥ ३ ॥
varaṃ vaidhavyamābālyādvaraṃ maraṇameva ca ,
varaṃ vyādhirathāpadvā nāhṛdyaprakṛtiḥ patiḥ 3
3. varam vaidhavyam ābālyāt varam maraṇam eva ca
varam vyādhiḥ atha āpat vā na ahṛdyaprakṛtiḥ patiḥ
3. ābālyāt vaidhavyam varam maraṇam eva ca varam
vyādhiḥ atha āpat vā varam ahṛdyaprakṛtiḥ patiḥ na
3. Better to be a widow from childhood, and indeed, even death itself is preferable. Better still are sickness or misfortune. But a husband whose intrinsic nature (prakṛti) is disagreeable is not.
एतावज्जन्मसाफल्यं सौभाग्यमविखण्डितम् ।
रसिकः पेशलाचारो यन्नार्यास्तरुणः पतिः ॥ ४ ॥
etāvajjanmasāphalyaṃ saubhāgyamavikhaṇḍitam ,
rasikaḥ peśalācāro yannāryāstaruṇaḥ patiḥ 4
4. etāvat janmasāphalyam saubhāgyam avikhaṇḍitam
yat nāryāḥ taruṇaḥ patiḥ rasikaḥ peśalācāraḥ
4. nāryāḥ janmasāphalyam avikhaṇḍitam saubhāgyam
etāvat yat patiḥ taruṇaḥ rasikaḥ peśalācāraḥ
4. The complete fulfillment of one's birth and an uninterrupted good fortune for a woman (nāryāḥ) lies in the fact that her husband is young, charming, and of elegant conduct.
हता नीरसनाथा स्त्री हताऽसंस्कारिणी च धीः ।
हता दुर्जनभुक्ता श्रीर्हता वेश्याहृता च ह्रीः ॥ ५ ॥
hatā nīrasanāthā strī hatā'saṃskāriṇī ca dhīḥ ,
hatā durjanabhuktā śrīrhatā veśyāhṛtā ca hrīḥ 5
5. hatā nīrasanāthā strī hatā asaṃskāriṇī ca dhīḥ
hatā durjanabhuktā śrīḥ hatā veśyāhṛtā ca hrīḥ
5. nīrasanāthā strī hatā asaṃskāriṇī dhīḥ ca hatā
durjanabhuktā śrīḥ hatā veśyāhṛtā hrīḥ ca hatā
5. Ruined is a woman whose husband is devoid of charm. Also ruined is an uncultivated intellect. Ruined is prosperity (śrī) enjoyed by a wicked person. And ruined is modesty (hrī) seized by a courtesan.
सा स्त्री यानुगता भर्त्रा सा श्रीर्यानुगता सता ।
सा धीर्या मधुरोदारा साधुता समदृष्टिता ॥ ६ ॥
sā strī yānugatā bhartrā sā śrīryānugatā satā ,
sā dhīryā madhurodārā sādhutā samadṛṣṭitā 6
6. sā strī yā anugatā bhartrā sā śrīḥ yā anugatā
satā sā dhīḥ yā madhurā udārā sādhutā samadṛṣṭitā
6. sā strī yā bhartrā anugatā sā śrīḥ yā satā anugatā
sā dhīḥ yā madhurā udārā sādhutā samadṛṣṭitā
6. A true woman (strī) is one who follows her husband. True prosperity (śrī) is that which is supported by virtuous people. True intellect (dhī) is that which is sweet and noble. And true virtuous conduct (sādhutā) is characterized by impartiality (samadṛṣṭitā).
नाधयो व्याधयो नैव नापदो न दुरीतयः ।
कुर्वन्ति मनसो बाधां दंपत्योरनुरक्तयोः ॥ ७ ॥
nādhayo vyādhayo naiva nāpado na durītayaḥ ,
kurvanti manaso bādhāṃ daṃpatyoranuraktayoḥ 7
7. na ādhayaḥ vyādhayaḥ na eva na āpadaḥ na durītayaḥ
kurvanti manasaḥ bādhām dampatyoḥ anuraktayoḥ
7. na ādhayaḥ na vyādhayaḥ na eva āpadaḥ na durītayaḥ
anuraktayoḥ dampatyoḥ manasaḥ bādhām kurvanti
7. Neither mental distresses (ādhi), nor physical ailments (vyādhi), nor calamities (āpad), nor evil actions (durīti) cause disturbance to the minds of an affectionate couple.
उत्फुल्लाः कुसुमस्थल्यो नन्दनोद्यानभूमयः ।
धन्वायन्ते कुनाथानां विनाथानां च योषिताम् ॥ ८ ॥
utphullāḥ kusumasthalyo nandanodyānabhūmayaḥ ,
dhanvāyante kunāthānāṃ vināthānāṃ ca yoṣitām 8
8. utphullāḥ kusumasthalyaḥ nandanodyānabhūmayaḥ
dhanvāyante kunāthānām vināthānām ca yoṣitām
8. utphullāḥ kusumasthalyaḥ nandanodyānabhūmayaḥ
ca kunāthānām vināthānām yoṣitām dhanvāyante
8. Even blossoming flower gardens (kusumasthalī) and the pleasure grounds of a Nandanavana-like park turn into a desert for women (yoṣit) who have bad husbands (kunātha) and for those who are without husbands (vinātha).
सर्व एव जगद्भावा यथेच्छं गुणलेशतः ।
संत्यज्यन्ते प्रमादात्तु वर्जयित्वा पतिं स्त्रिया ॥ ९ ॥
sarva eva jagadbhāvā yathecchaṃ guṇaleśataḥ ,
saṃtyajyante pramādāttu varjayitvā patiṃ striyā 9
9. sarve eva jagadbhāvāḥ yathā iccham guṇaleśataḥ
santyajyante pramādāt tu varjayitvā patim striyā
9. sarve eva jagadbhāvāḥ striyā yathā iccham
guṇaleśataḥ santyajyante tu pramādāt patim varjayitvā
9. Indeed, all worldly objects (jagadbhāva), even for a slight imperfection in quality (guṇaleśataḥ), are readily forsaken by a woman (strī) as she wishes. But, even through negligence (pramādāt), her husband (pati) is never abandoned.
स्थिरयौवनया दुःखान्येतानि मुनिनायक ।
भुक्तानि वर्षवृन्दानि पश्य दौर्भाग्यजृम्भितम् ॥ १० ॥
sthirayauvanayā duḥkhānyetāni munināyaka ,
bhuktāni varṣavṛndāni paśya daurbhāgyajṛmbhitam 10
10. sthirayauvanayā duḥkhāni etāni munināyaka
bhuktāni varṣavṛndāni paśya daurbhāgyajṛmbhitam
10. munināyaka sthirayauvanayā etāni duḥkhāni
varṣavṛndāni bhuktāni daurbhāgyajṛmbhitam paśya
10. O chief of sages, even with my enduring youth, I have experienced these sorrows for many years. Behold this full display of misfortune.
अथ क्रमेण तेनैव सरागो मे विरागताम् ।
आययौ हिमदग्धाया नलिन्या इव नीरसः ॥ ११ ॥
atha krameṇa tenaiva sarāgo me virāgatām ,
āyayau himadagdhāyā nalinyā iva nīrasaḥ 11
11. atha krameṇa tena eva sarāgaḥ me virāgatām
āyayau himadagdhāyāḥ nalinyāḥ iva nīrasaḥ
11. atha tena eva krameṇa me sarāgaḥ virāgatām āyayau,
himadagdhāyāḥ nalinyāḥ iva nīrasaḥ
11. Then, by that very process, my affection (rāga) turned into dispassion (virāga), becoming dry and lifeless just like a lotus-flower scorched by frost becomes sapless.
विरागवासनास्तेन सर्वभावानुरञ्जना ।
तवोपदेशेनेच्छामि मुने निर्वाणमात्मनः ॥ १२ ॥
virāgavāsanāstena sarvabhāvānurañjanā ,
tavopadeśenecchāmi mune nirvāṇamātmanaḥ 12
12. virāgavāsanāḥ tena sarvabhāvānurañjanā tava
upadeśena icchāmi mune nirvāṇam ātmanaḥ
12. mune,
tena sarvabhāvānurañjanā (aham) tava upadeśena ātmanaḥ nirvāṇam virāgavāsanāḥ ca icchāmi
12. O sage, by virtue of that (past experience), and through your instruction, I, whose nature is to infuse all states of being with feeling, now desire tendencies towards dispassion (virāgavāsanāḥ) and final liberation (nirvāṇa) for my self (ātman).
अप्राप्ताभिमतार्थानामविश्रान्तधियां परे ।
मरणैरुह्यमानानां जीवितान्मरणं वरम् ॥ १३ ॥
aprāptābhimatārthānāmaviśrāntadhiyāṃ pare ,
maraṇairuhyamānānāṃ jīvitānmaraṇaṃ varam 13
13. aprāptābhimatārthānām aviśrāntadhiyām pare
maraṇaiḥ uhyamānānām jīvitāt maraṇam varam
13. pare,
aprāptābhimatārthānām aviśrāntadhiyām maraṇaiḥ uhyamānānām (janānām) jīvitāt maraṇam varam
13. O revered one, for those who have not achieved their desired goals, whose minds are restless, and who are being swept away by repeated deaths (saṃsāra), death is superior to life.
स मद्भर्ताद्य निर्वाणमीहमानो दिवानिशम् ।
राजा राज्ञेव मनसा मनो जेतुं प्रबुध्यते ॥ १४ ॥
sa madbhartādya nirvāṇamīhamāno divāniśam ,
rājā rājñeva manasā mano jetuṃ prabudhyate 14
14. saḥ matbhartā adya nirvāṇam īhamānaḥ divāniśam
rājā rājñā iva manasā manaḥ jetum prabudhyate
14. adya saḥ matbhartā divāniśam nirvāṇam īhamānaḥ,
rājā rājñā iva,
manasā manaḥ jetum prabudhyate
14. My husband, desiring final liberation (nirvāṇa) day and night, now awakens to conquer his mind with his own mind, as if one king were conquering another.
ब्रह्मंस्तस्य च मद्भर्तुर्मम चाज्ञानशान्तये ।
न्यायोपपन्नया वाचा कुरु स्मरणमात्मनः ओ ॥ १५ ॥
brahmaṃstasya ca madbharturmama cājñānaśāntaye ,
nyāyopapannayā vācā kuru smaraṇamātmanaḥ o 15
15. brahman tasya ca matbhartuḥ mama ca ajñānaśāntaye
nyāyopapannayā vācā kuru smaraṇam ātmanaḥ
15. brahman,
tasya matbhartuḥ mama ca ajñānaśāntaye nyāyopapannayā vācā ātmanaḥ smaraṇam kuru
15. O Brahman, for the cessation of ignorance in both my husband and myself, please bring about a recollection of the Self (ātman) through appropriate speech.
यदा मामनपेक्ष्यैव स मद्भर्तात्मनि स्थितः ।
तदा विरागो वैरस्यमनयन्मे जगत्स्थितिम् ॥ १६ ॥
yadā māmanapekṣyaiva sa madbhartātmani sthitaḥ ,
tadā virāgo vairasyamanayanme jagatsthitim 16
16. yadā mām anapekṣya eva saḥ matbhartā ātmani sthitaḥ
tadā virāgaḥ vairasyam anayat me jagatsthitim
16. yadā saḥ matbhartā mām anapekṣya eva ātmani sthitaḥ,
tadā virāgaḥ me jagatsthitim vairasyam anayat
16. When my husband became firmly established in the Self (ātman), entirely disregarding me, then dispassion brought a profound distaste for worldly existence to me.
संसारवासनावेशवर्जितास्मि ततोऽवसम् ।
निबध्याभिमतां तीव्रां व्योमसंचारधारणाम् ॥ १७ ॥
saṃsāravāsanāveśavarjitāsmi tato'vasam ,
nibadhyābhimatāṃ tīvrāṃ vyomasaṃcāradhāraṇām 17
17. saṃsāravāsanāveśavarjitā asmi tataḥ avasam
nibadhya abhimatām tīvrām vyomasañcāradhāraṇām
17. tataḥ abhimatām tīvrām vyomasañcāradhāraṇām nibadhya,
saṃsāravāsanāveśavarjitā asmi avasam
17. Consequently, having firmly established my desired and intense contemplation of movement in space, I became devoid of the imprints of worldly existence (saṃsāra vāsanā) and remained [in that state].
अर्जयित्वा तथा व्योम्नि गतिं धारणया मया ।
अभ्यस्ता धारणा भूयः सिद्धसङ्गफलप्रदा ॥ १८ ॥
arjayitvā tathā vyomni gatiṃ dhāraṇayā mayā ,
abhyastā dhāraṇā bhūyaḥ siddhasaṅgaphalapradā 18
18. arjayitvā tathā vyomni gatim dhāraṇayā mayā
abhyastā dhāraṇā bhūyaḥ siddhasaṅgaphalapradā
18. mayā tathā dhāraṇayā vyomni gatim arjayitvā,
dhāraṇā bhūyaḥ abhyastā siddhasaṅgaphalapradā
18. Having thus acquired movement in the sky through concentration (dhāraṇā) by me, that concentration (dhāraṇā) was repeatedly practiced, granting the fruit of perfected union.
ततः स्वजगदाधारपूर्वापरनिरीक्षया ।
स्थिताहं धारणां बद्ध्वा सापि सिद्धिं समागता ॥ १९ ॥
tataḥ svajagadādhārapūrvāparanirīkṣayā ,
sthitāhaṃ dhāraṇāṃ baddhvā sāpi siddhiṃ samāgatā 19
19. tataḥ svajagadādhārapūrvāparanirīkṣayā sthitā
aham dhāraṇām baddhvā sā api siddhim samāgatā
19. tataḥ,
aham svajagadādhārapūrvāparanirīkṣayā dhāraṇām baddhvā sthitā,
sā api siddhim samāgatā
19. Thereafter, I, having fixed my concentration (dhāraṇā) by observing the past and future foundation of my own world, remained steady. That concentration (dhāraṇā) also attained perfection (siddhi).
अथ स्वजगतो दृष्ट्वा हृदयं तस्य बाह्यगा ।
अहं दृष्टवती स्थूलां लोकालोकगिरेः शिलाम् ॥ २० ॥
atha svajagato dṛṣṭvā hṛdayaṃ tasya bāhyagā ,
ahaṃ dṛṣṭavatī sthūlāṃ lokālokagireḥ śilām 20
20. atha svajagataḥ dṛṣṭvā hṛdayam tasya bāhyagā
aham dṛṣṭavatī sthūlām lokālokagireḥ śilām
20. atha,
aham tasya svajagataḥ hṛdayam dṛṣṭvā bāhyagā,
lokālokagireḥ sthūlām śilām dṛṣṭavatī
20. Thereupon, I, having observed the heart of my own world and having gone beyond it, saw a massive rock (śilā) from the Lokāloka mountain.
एतावतापि कालेन दंपत्योरावयोर्मुने ।
परं द्रष्टुमभूदिच्छा न काचन कदाचन ॥ २१ ॥
etāvatāpi kālena daṃpatyorāvayormune ,
paraṃ draṣṭumabhūdicchā na kācana kadācana 21
21. etāvatā api kālena dampatyoḥ āvayoḥ mune
param draṣṭum abhūt icchā na kācana kadācana
21. mune,
etāvatā api kālena āvayoḥ dampatyoḥ param draṣṭum kācana icchā kadācana na abhūt
21. O sage (muni), even throughout this long period of time, there was never any desire in us, the couple, to see anything else.
मद्भर्ता केवलं शुद्धवेदार्थैकान्तचिन्तया ।
न च यातं न चायातं वेत्त्यहो विगतैषणः ॥ २२ ॥
madbhartā kevalaṃ śuddhavedārthaikāntacintayā ,
na ca yātaṃ na cāyātaṃ vettyaho vigataiṣaṇaḥ 22
22. mat bhartā kevalam śuddhavedārthaikāntacintayā
na ca yātam na ca āyātam vetti aho vigataiṣaṇaḥ
22. mat bhartā vigataiṣaṇaḥ kevalam śuddhavedārthaikāntacintayā
yātam ca na āyātam ca na vetti aho
22. My husband, whose desires (eṣaṇā) are completely gone, knows neither what has passed nor what is yet to come, due to his singular focus on the meaning of the pure Vedas. Alas!
तेनासौ मत्पतिर्विद्वानपि न प्राप्तवान्पदम् ।
अद्य सोऽहं च वाञ्छावः प्रयत्नेन परं पदम् ॥ २३ ॥
tenāsau matpatirvidvānapi na prāptavānpadam ,
adya so'haṃ ca vāñchāvaḥ prayatnena paraṃ padam 23
23. tena asau mat patiḥ vidvān api na prāptavān padam
adya saḥ aham ca vāñchāvaḥ prayatnena param padam
23. tena asau mat patiḥ vidvān api padam na prāptavān
adya saḥ ca aham ca prayatnena param padam vāñchāvaḥ
23. Therefore, this husband of mine, despite being learned, did not attain the [liberated] state. Today, he and I both, with great effort, desire the supreme state (param padam).
तदेतामर्थिता ब्रह्मन्सफलां कर्तुमर्हसि ।
महतामर्थिनो व्यर्था न कदाचन केचन ॥ २४ ॥
tadetāmarthitā brahmansaphalāṃ kartumarhasi ,
mahatāmarthino vyarthā na kadācana kecana 24
24. tat etām arthitām brahman saphalām kartum arhasi
mahatām arthinaḥ vyarthāḥ na kadācana kecana
24. brahman tat etām arthitām saphalām kartum arhasi
mahatām kecana arthinaḥ kadācana na vyarthāḥ
24. Therefore, O Brahmā, you should make this request successful. Indeed, for great souls, no supplicants are ever turned away empty-handed.
भ्रमन्ती सिद्धसेनासु सदा नभसि मानद ।
त्वदृते नेह पश्यामि घनाज्ञानदवानलम् ॥ २५ ॥
bhramantī siddhasenāsu sadā nabhasi mānada ,
tvadṛte neha paśyāmi ghanājñānadavānalam 25
25. bhramantī siddhasenāsu sadā nabhasi mānada
tvat ṛte na iha paśyāmi ghanājñānadavānalam
25. mānada aham siddhasenāsu nabhasi sadā bhramantī
api iha tvat ṛte ghanājñānadavānalam na paśyāmi
25. O bestower of honor, though I always wander in the sky among the hosts of Siddhas, here on earth, I see no one other than you [capable of extinguishing] the blazing forest fire of dense ignorance (ajñāna).
ब्रह्मन्विनैव करुणाकरकारणेन सन्तो यतोऽर्थिजनवाञ्छितपूरणानि ।
कुर्वन्ति तेन शरणागततामुपेतां मामर्हसीह न तिरस्करणेन योक्तुम् ॥ २६ ॥
brahmanvinaiva karuṇākarakāraṇena santo yato'rthijanavāñchitapūraṇāni ,
kurvanti tena śaraṇāgatatāmupetāṃ māmarhasīha na tiraskaraṇena yoktum 26
26. brahman vinā eva karuṇākara-kāraṇena
santaḥ yataḥ arthijana-vāñchita-pūraṇāni
kurvanti tena śaraṇāgatatām upetām
mām arhasi iha na tiraskaraṇena yoktum
26. brahman yataḥ santaḥ karuṇākara-kāraṇena
vinā eva arthijana-vāñchita-pūraṇāni
kurvanti tena iha śaraṇāgatatām
upetām mām tiraskaraṇena na yoktum arhasi
26. O venerable one, because virtuous people fulfill the desires of those in need even without a specific reason rooted in compassion, therefore, you should not subject me, who has sought your refuge, to rejection here.