योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-6, chapter-91
चूडालोवाच ।
इदानीं राजशार्दूल वस्तुसंप्रतिपत्तये ।
शृणु विन्ध्येभवृत्तान्तविवृतिं स्मयकारिणीम् ॥ १ ॥
इदानीं राजशार्दूल वस्तुसंप्रतिपत्तये ।
शृणु विन्ध्येभवृत्तान्तविवृतिं स्मयकारिणीम् ॥ १ ॥
cūḍālovāca ,
idānīṃ rājaśārdūla vastusaṃpratipattaye ,
śṛṇu vindhyebhavṛttāntavivṛtiṃ smayakāriṇīm 1
idānīṃ rājaśārdūla vastusaṃpratipattaye ,
śṛṇu vindhyebhavṛttāntavivṛtiṃ smayakāriṇīm 1
1.
cūḍālā uvāca idānīm rājaśārdūla vastusaṃpratipattaye
śṛṇu vindhyebhavṛttāntavivṛtim smayakāriṇīm
śṛṇu vindhyebhavṛttāntavivṛtim smayakāriṇīm
1.
rājaśārdūla cūḍālā uvāca idānīm vastusaṃpratipattaye
smayakāriṇīm vindhyebhavṛttāntavivṛtim śṛṇu
smayakāriṇīm vindhyebhavṛttāntavivṛtim śṛṇu
1.
Cūḍālā spoke: "O foremost among kings, now, for the comprehension of truth, listen to the astonishing explanation of the tale of the Vindhya elephant."
योऽसौ विन्ध्यवने हस्ती सोऽस्मिन्भूमितले भवान् ।
यौ वैराग्यविवेकौ तौ द्वौ तस्य दशनौ सितौ ॥ २ ॥
यौ वैराग्यविवेकौ तौ द्वौ तस्य दशनौ सितौ ॥ २ ॥
yo'sau vindhyavane hastī so'sminbhūmitale bhavān ,
yau vairāgyavivekau tau dvau tasya daśanau sitau 2
yau vairāgyavivekau tau dvau tasya daśanau sitau 2
2.
yaḥ asau vindhyavane hastī saḥ asmin bhūmitale bhavān
yau vairāgyavivekau tau dvau tasya daśanau sitau
yau vairāgyavivekau tau dvau tasya daśanau sitau
2.
vindhyavane yaḥ asau hastī saḥ bhavān asmin bhūmitale
yau vairāgyavivekau tau dvau tasya sitau daśanau
yau vairāgyavivekau tau dvau tasya sitau daśanau
2.
The elephant who was in the Vindhya forest is you, here on this earth. Those two - detachment (vairāgya) and discernment (viveka) - are his two white tusks.
यश्चासौ वारणाक्रान्तितत्परो हस्तिपः स्थितः ।
तदज्ञानं तवाक्रान्तितत्परं तव दुःखदम् ॥ ३ ॥
तदज्ञानं तवाक्रान्तितत्परं तव दुःखदम् ॥ ३ ॥
yaścāsau vāraṇākrāntitatparo hastipaḥ sthitaḥ ,
tadajñānaṃ tavākrāntitatparaṃ tava duḥkhadam 3
tadajñānaṃ tavākrāntitatparaṃ tava duḥkhadam 3
3.
yaḥ ca asau vāraṇākrāntitatparaḥ hastipaḥ sthitaḥ
tat ajñānam tava ākrāntitatparaṃ tava duḥkhadam
tat ajñānam tava ākrāntitatparaṃ tava duḥkhadam
3.
ca yaḥ asau hastipaḥ vāraṇākrāntitatparaḥ sthitaḥ
tat tava ajñānam tava ākrāntitatparaṃ duḥkhadam
tat tava ajñānam tava ākrāntitatparaṃ duḥkhadam
3.
And that mahout who was intent on overpowering the elephant is your ignorance (ajñāna), which is likewise intent on overpowering you and causing you suffering.
अतिशक्तोऽप्यशक्तेन दुःखाद्दुःखं भयाद्भयम् ।
हस्ती हस्तिपकेनेव राजन्मौर्ख्येण नीयसे ॥ ४ ॥
हस्ती हस्तिपकेनेव राजन्मौर्ख्येण नीयसे ॥ ४ ॥
atiśakto'pyaśaktena duḥkhādduḥkhaṃ bhayādbhayam ,
hastī hastipakeneva rājanmaurkhyeṇa nīyase 4
hastī hastipakeneva rājanmaurkhyeṇa nīyase 4
4.
ati śaktaḥ api aśaktena duḥkhāt duḥkham bhayāt
bhayam hastī hastipakena iva rājan maurkhyeṇa nīyase
bhayam hastī hastipakena iva rājan maurkhyeṇa nīyase
4.
rājan ati śaktaḥ api hastī aśaktena hastipakena
iva maurkhyeṇa duḥkhāt duḥkham bhayāt bhayam nīyase
iva maurkhyeṇa duḥkhāt duḥkham bhayāt bhayam nīyase
4.
O king, although you are exceedingly powerful, you are led by foolishness (maurkya) from sorrow to sorrow, and from fear to fear, just as an elephant is led by its mahout, who is seemingly powerless in comparison.
यल्लोहवज्रसारेण वारणः परियन्त्रितः ।
तदाशापाशजालेन भवानापदमावृतः ॥ ५ ॥
तदाशापाशजालेन भवानापदमावृतः ॥ ५ ॥
yallohavajrasāreṇa vāraṇaḥ pariyantritaḥ ,
tadāśāpāśajālena bhavānāpadamāvṛtaḥ 5
tadāśāpāśajālena bhavānāpadamāvṛtaḥ 5
5.
yat lohavajrasāreṇa vāraṇaḥ pariyantritaḥ
tadā āśāpāśajālena bhavān āpadam āvṛtaḥ
tadā āśāpāśajālena bhavān āpadam āvṛtaḥ
5.
yat vāraṇaḥ lohavajrasāreṇa pariyantritaḥ
tadā bhavān āśāpāśajālena āpadam āvṛtaḥ
tadā bhavān āśāpāśajālena āpadam āvṛtaḥ
5.
Just as an elephant is restrained by a chain of iron-diamond strength, so too are you enveloped in danger by the net of the noose of hope (āśā).
आशा हि लोहरज्जुभ्यो विषमा विपुला दृढा ।
कालेन क्षीयते लोहं तृष्णा तु परिवर्धते ॥ ६ ॥
कालेन क्षीयते लोहं तृष्णा तु परिवर्धते ॥ ६ ॥
āśā hi loharajjubhyo viṣamā vipulā dṛḍhā ,
kālena kṣīyate lohaṃ tṛṣṇā tu parivardhate 6
kālena kṣīyate lohaṃ tṛṣṇā tu parivardhate 6
6.
āśā hi loharajjubhyaḥ viṣamā vipulā dṛḍhā
kālena kṣīyate loham tṛṣṇā tu parivardhate
kālena kṣīyate loham tṛṣṇā tu parivardhate
6.
hi āśā loharajjubhyaḥ viṣamā vipulā dṛḍhā
kālena loham kṣīyate tu tṛṣṇā parivardhate
kālena loham kṣīyate tu tṛṣṇā parivardhate
6.
Indeed, hope (āśā) is more formidable, vast, and firm than iron ropes. Iron wears away with time, but craving (tṛṣṇā) only increases.
यद्द्वन्द्वं प्रेक्षते वैरी गजमारादलक्षितः ।
प्रेक्षते त्वां तदज्ञानं क्रीडार्थं बद्धमेककम् ॥ ७ ॥
प्रेक्षते त्वां तदज्ञानं क्रीडार्थं बद्धमेककम् ॥ ७ ॥
yaddvandvaṃ prekṣate vairī gajamārādalakṣitaḥ ,
prekṣate tvāṃ tadajñānaṃ krīḍārthaṃ baddhamekakam 7
prekṣate tvāṃ tadajñānaṃ krīḍārthaṃ baddhamekakam 7
7.
yat dvandvam prekṣate vairī gajam ārāt alakṣitaḥ
prekṣate tvām tat ajñānam krīḍārtham baddham ekakam
prekṣate tvām tat ajñānam krīḍārtham baddham ekakam
7.
yat vairī ārāt alakṣitaḥ gajam dvandvam prekṣate
tad ajñānam tvām krīḍārtham baddham ekakam prekṣate
tad ajñānam tvām krīḍārtham baddham ekakam prekṣate
7.
Just as an enemy, unnoticed though nearby, observes a combat involving an elephant, so too does ignorance (ajñāna) watch you, bound and alone, for its sport.
यद्बभञ्ज गजः शत्रोः शृङ्खलाजालबन्धनम् ।
तत्तत्याज भवान्भोगभूमिं राज्यमकण्टकम् ॥ ८ ॥
तत्तत्याज भवान्भोगभूमिं राज्यमकण्टकम् ॥ ८ ॥
yadbabhañja gajaḥ śatroḥ śṛṅkhalājālabandhanam ,
tattatyāja bhavānbhogabhūmiṃ rājyamakaṇṭakam 8
tattatyāja bhavānbhogabhūmiṃ rājyamakaṇṭakam 8
8.
yat babhañja gajaḥ śatroḥ śṛṅkhalājālabandhanam
tat tatyāja bhavān bhogabhūmim rājyam akaṇṭakam
tat tatyāja bhavān bhogabhūmim rājyam akaṇṭakam
8.
yat gajaḥ śatroḥ śṛṅkhalājālabandhanam babhañja
tat bhavān bhogabhūmim akaṇṭakam rājyam tatyāja
tat bhavān bhogabhūmim akaṇṭakam rājyam tatyāja
8.
Just as an elephant broke the enemy's bondage, a net of chains, so you abandoned a land of enjoyment and a thornless kingdom (rājya).
कदाचित्सुकरं शस्त्रशृङ्खलाबन्धभेदनम् ।
न त्वस्य मनसः साधो भोगाशाविनिवारणम् ॥ ९ ॥
न त्वस्य मनसः साधो भोगाशाविनिवारणम् ॥ ९ ॥
kadācitsukaraṃ śastraśṛṅkhalābandhabhedanam ,
na tvasya manasaḥ sādho bhogāśāvinivāraṇam 9
na tvasya manasaḥ sādho bhogāśāvinivāraṇam 9
9.
kādācit su-karam śastra-śṛṅkhalā-bandha-bhedanam
na tu asya manasaḥ sādho bhoga-āśā-vinivāraṇam
na tu asya manasaḥ sādho bhoga-āśā-vinivāraṇam
9.
sādho kādācit śastra-śṛṅkhalā-bandha-bhedanam
su-karam na tu asya manasaḥ bhoga-āśā-vinivāraṇam
su-karam na tu asya manasaḥ bhoga-āśā-vinivāraṇam
9.
O virtuous one (sādho), sometimes it is easy to break the bonds of weapons and chains. But it is not easy to curb this mind's desire for enjoyments.
यदिभे पाटयत्युच्चैर्बन्धं हस्तिपकोऽपतत् ।
त्वयि त्यजति तद्राज्यमज्ञानं पतितं कृतम् ॥ १० ॥
त्वयि त्यजति तद्राज्यमज्ञानं पतितं कृतम् ॥ १० ॥
yadibhe pāṭayatyuccairbandhaṃ hastipako'patat ,
tvayi tyajati tadrājyamajñānaṃ patitaṃ kṛtam 10
tvayi tyajati tadrājyamajñānaṃ patitaṃ kṛtam 10
10.
yadi ibhe pāṭayati uccaiḥ bandham hastipakaḥ apatat
tvayi tyajati tat rājyam ajñānam patitam kṛtam
tvayi tyajati tat rājyam ajñānam patitam kṛtam
10.
yadi ibhe uccaiḥ bandham pāṭayati,
hastipakaḥ apatat; tvayi tat rājyam tyajati,
ajñānam patitam kṛtam
hastipakaḥ apatat; tvayi tat rājyam tyajati,
ajñānam patitam kṛtam
10.
Just as an elephant loudly breaks its bonds and its driver falls, so too, when you abandon that dominion, ignorance (ajñāna) is utterly overthrown.
यदा विरक्तः पुरुषो भोगाशां त्यक्तुमिच्छति ।
तदा प्रकम्पतेऽज्ञानं छेद्ये वृक्षे पिशाचवत् ॥ ११ ॥
तदा प्रकम्पतेऽज्ञानं छेद्ये वृक्षे पिशाचवत् ॥ ११ ॥
yadā viraktaḥ puruṣo bhogāśāṃ tyaktumicchati ,
tadā prakampate'jñānaṃ chedye vṛkṣe piśācavat 11
tadā prakampate'jñānaṃ chedye vṛkṣe piśācavat 11
11.
yadā viraktaḥ puruṣaḥ bhoga-āśām tyaktum icchati
tadā prakampate ajñānam chedye vṛkṣe piśāca-vat
tadā prakampate ajñānam chedye vṛkṣe piśāca-vat
11.
yadā viraktaḥ puruṣaḥ bhoga-āśām tyaktum icchati,
tadā ajñānam chedye vṛkṣe piśāca-vat prakampate
tadā ajñānam chedye vṛkṣe piśāca-vat prakampate
11.
When a detached person (puruṣa) wishes to abandon the desire for enjoyments, then ignorance (ajñāna) trembles like a goblin in a tree that is being cut down.
यदा विवेकी पुरुषो भोगान्संत्यज्य तिष्ठति ।
तदा पलायतेऽज्ञानं छिन्ने वृक्षे पिशाचवत् ॥ १२ ॥
तदा पलायतेऽज्ञानं छिन्ने वृक्षे पिशाचवत् ॥ १२ ॥
yadā vivekī puruṣo bhogānsaṃtyajya tiṣṭhati ,
tadā palāyate'jñānaṃ chinne vṛkṣe piśācavat 12
tadā palāyate'jñānaṃ chinne vṛkṣe piśācavat 12
12.
yadā vivekī puruṣaḥ bhogān saṃtyajya tiṣṭhati
tadā palāyate ajñānam chinne vṛkṣe piśāca-vat
tadā palāyate ajñānam chinne vṛkṣe piśāca-vat
12.
yadā vivekī puruṣaḥ bhogān saṃtyajya tiṣṭhati,
tadā ajñānam chinne vṛkṣe piśāca-vat palāyate
tadā ajñānam chinne vṛkṣe piśāca-vat palāyate
12.
When a discerning person (puruṣa), having completely given up enjoyments, abides in self-realization, then ignorance (ajñāna) flees like a goblin from a tree that has been cut down.
भोगौघे नूनमुन्मुक्ते पतत्यज्ञानसंस्थितिः ।
पादपे क्रकचच्छिन्ने कुलायस्तद्गतो यथा ॥ १३ ॥
पादपे क्रकचच्छिन्ने कुलायस्तद्गतो यथा ॥ १३ ॥
bhogaughe nūnamunmukte patatyajñānasaṃsthitiḥ ,
pādape krakacacchinne kulāyastadgato yathā 13
pādape krakacacchinne kulāyastadgato yathā 13
13.
bhogaughe nūnam unmukte patati ajñānasaṃsthitiḥ
pādap-e krakacacchinne kulāyaḥ tadgataḥ yathā
pādap-e krakacacchinne kulāyaḥ tadgataḥ yathā
13.
nūnam bhogaughe unmukte ajñānasaṃsthitiḥ patati
yathā krakacacchinne pādap-e tadgataḥ kulāyaḥ
yathā krakacacchinne pādap-e tadgataḥ kulāyaḥ
13.
Just as a nest, clinging to a tree, falls when the tree is cut by a saw, similarly, when the torrent of worldly pleasures is truly relinquished, the persistence of ignorance (ajñāna) collapses.
यदा वनं प्रयातस्त्वं तदाऽज्ञानं क्षतं त्वया ।
पतितं सन्न निहतं मनस्त्यागमहासिना ॥ १४ ॥
पतितं सन्न निहतं मनस्त्यागमहासिना ॥ १४ ॥
yadā vanaṃ prayātastvaṃ tadā'jñānaṃ kṣataṃ tvayā ,
patitaṃ sanna nihataṃ manastyāgamahāsinā 14
patitaṃ sanna nihataṃ manastyāgamahāsinā 14
14.
yadā vanam prayātaḥ tvam tadā ajñānam kṣatam
tvayā patitam sat na nihatam manastyāgamahāsinā
tvayā patitam sat na nihatam manastyāgamahāsinā
14.
yadā tvam vanam prayātaḥ tadā tvayā ajñānam
kṣatam patitam sat na nihatam manastyāgamahāsinā
kṣatam patitam sat na nihatam manastyāgamahāsinā
14.
When you went to the forest, you only wounded your ignorance (ajñāna). Although it had fallen, it was not utterly destroyed by the great sword of mental renunciation.
तेन भूयः समुत्थाय स्मृत्वा परिभवं कृतम् ।
तपःप्रपञ्चखातेऽस्मिन्गहने त्वं नियोजितः ॥ १५ ॥
तपःप्रपञ्चखातेऽस्मिन्गहने त्वं नियोजितः ॥ १५ ॥
tena bhūyaḥ samutthāya smṛtvā paribhavaṃ kṛtam ,
tapaḥprapañcakhāte'smingahane tvaṃ niyojitaḥ 15
tapaḥprapañcakhāte'smingahane tvaṃ niyojitaḥ 15
15.
tena bhūyaḥ samutthāya smṛtvā paribhavam kṛtam
tapaḥprapañcakhāte asmin gahane tvam niyojitaḥ
tapaḥprapañcakhāte asmin gahane tvam niyojitaḥ
15.
tena bhūyaḥ samutthāya kṛtam paribhavam smṛtvā
tvam asmin gahane tapaḥprapañcakhāte niyojitaḥ
tvam asmin gahane tapaḥprapañcakhāte niyojitaḥ
15.
Therefore, having again arisen and remembered the defeat that had been inflicted, you were engaged in this profound pit of manifold spiritual austerities (tapas).
तदैवाघातयिष्यस्त्वं यद्यज्ञानं तथागतम् ।
राज्यत्यागविधौ तत्त्वां नाहनिष्यत्क्षयं गतम् ॥ १६ ॥
राज्यत्यागविधौ तत्त्वां नाहनिष्यत्क्षयं गतम् ॥ १६ ॥
tadaivāghātayiṣyastvaṃ yadyajñānaṃ tathāgatam ,
rājyatyāgavidhau tattvāṃ nāhaniṣyatkṣayaṃ gatam 16
rājyatyāgavidhau tattvāṃ nāhaniṣyatkṣayaṃ gatam 16
16.
tadā eva aghātayiṣyaḥ tvam yadi ajñānam tathāgatam
rājyatyāgavidhau tat tvām na ahaniṣyat kṣayam gatam
rājyatyāgavidhau tat tvām na ahaniṣyat kṣayam gatam
16.
yadi tvam tadā eva tathāgatam ajñānam aghātayiṣyaḥ
tat tvām rājyatyāgavidhau kṣayam gatam na ahaniṣyat
tat tvām rājyatyāgavidhau kṣayam gatam na ahaniṣyat
16.
If you had destroyed that ignorance (ajñāna) at the very moment it arose, then it would not have brought you to utter ruin (kṣaya) during the act of renouncing the kingdom.
यत्खातवलयस्तेन वैरिणा हस्तिनः कृतः ।
तत्तपोदुःखमखिलमज्ञानेन तवार्पितम् ॥ १७ ॥
तत्तपोदुःखमखिलमज्ञानेन तवार्पितम् ॥ १७ ॥
yatkhātavalayastena vairiṇā hastinaḥ kṛtaḥ ,
tattapoduḥkhamakhilamajñānena tavārpitam 17
tattapoduḥkhamakhilamajñānena tavārpitam 17
17.
yat khātavalayaḥ tena vairiṇā hastinaḥ kṛtaḥ
tat tapas-duḥkham akhilam ajñānena tava arpitam
tat tapas-duḥkham akhilam ajñānena tava arpitam
17.
tena vairiṇā hastinaḥ yat khātavalayaḥ kṛtaḥ,
tat akhilam tapas-duḥkham ajñānena tava arpitam
tat akhilam tapas-duḥkham ajñānena tava arpitam
17.
That moat-like pit which was made by that enemy for the elephant – all that suffering (tapas) and distress has been offered to you by ignorance (ajñāna).
या तस्य राजराजश्रीर्गजारेर्नृपसत्तम ।
सा त्ववज्ञाननृपतेश्चिन्ताभ्यन्तरचारिणी ॥ १८ ॥
सा त्ववज्ञाननृपतेश्चिन्ताभ्यन्तरचारिणी ॥ १८ ॥
yā tasya rājarājaśrīrgajārernṛpasattama ,
sā tvavajñānanṛpateścintābhyantaracāriṇī 18
sā tvavajñānanṛpateścintābhyantaracāriṇī 18
18.
yā tasya rājarāja-śrīḥ gaja-areḥ nṛpasattama
sā tu avajñāna-nṛpateḥ cintābhyantara-cāriṇī
sā tu avajñāna-nṛpateḥ cintābhyantara-cāriṇī
18.
nṛpasattama,
yā tasya gaja-areḥ rājarāja-śrīḥ sā tu avajñāna-nṛpateḥ cintābhyantara-cāriṇī
yā tasya gaja-areḥ rājarāja-śrīḥ sā tu avajñāna-nṛpateḥ cintābhyantara-cāriṇī
18.
O best of kings, that imperial splendor (rājarāja-śrī) belonging to that enemy of the elephant (gajareḥ) - it is, in fact, merely a dweller within the anxieties of the king of contempt (avajñāna).
त्वं गजेन्द्रस्त्वयं साधो दीर्घे वनेऽगजोऽपि सन् ।
अज्ञानवैरिणा तेन निक्षिप्तस्तरसामितः ॥ १९ ॥
अज्ञानवैरिणा तेन निक्षिप्तस्तरसामितः ॥ १९ ॥
tvaṃ gajendrastvayaṃ sādho dīrghe vane'gajo'pi san ,
ajñānavairiṇā tena nikṣiptastarasāmitaḥ 19
ajñānavairiṇā tena nikṣiptastarasāmitaḥ 19
19.
tvam gajendraḥ tu ayam sādho dīrghe vane agajaḥ
api san ajñāna-vairiṇā tena nikṣiptaḥ tarasā amitaḥ
api san ajñāna-vairiṇā tena nikṣiptaḥ tarasā amitaḥ
19.
sādho,
tvam ayam gajendraḥ tu dīrghe vane agajaḥ api san.
tena ajñāna-vairiṇā tarasā amitaḥ nikṣiptaḥ
tvam ayam gajendraḥ tu dīrghe vane agajaḥ api san.
tena ajñāna-vairiṇā tarasā amitaḥ nikṣiptaḥ
19.
O good one (sādho), you are indeed this king of elephants (gajendraḥ) in a vast forest, though you are not mountain-born (agaja). By that enemy, ignorance (ajñāna), you were cast down here with boundless force.
यत्खातवलयो बाललताभिरवगुण्ठितः ।
आवृतं तत्तपोदुःखमीषत्सज्जनवृत्तिमिः ॥ २० ॥
आवृतं तत्तपोदुःखमीषत्सज्जनवृत्तिमिः ॥ २० ॥
yatkhātavalayo bālalatābhiravaguṇṭhitaḥ ,
āvṛtaṃ tattapoduḥkhamīṣatsajjanavṛttimiḥ 20
āvṛtaṃ tattapoduḥkhamīṣatsajjanavṛttimiḥ 20
20.
yat khātavalayaḥ bālalatābhiḥ avaguṇṭhitaḥ
āvṛtam tat tapas-duḥkham īṣat sajjanavṛttibhiḥ
āvṛtam tat tapas-duḥkham īṣat sajjanavṛttibhiḥ
20.
yat khātavalayaḥ bālalatābhiḥ avaguṇṭhitaḥ (asti).
tat tapas-duḥkham īṣat sajjanavṛttibhiḥ āvṛtam (asti).
tat tapas-duḥkham īṣat sajjanavṛttibhiḥ āvṛtam (asti).
20.
That moat-like pit, which is covered by tender creepers, similarly, that suffering (tapas) and distress is slightly concealed by virtuous actions (sajjanavṛttibhiḥ).
इत्यद्यापि तपःखाते दुःखे ह्यस्मिन्सुदारुणे ।
स्थितोऽसि पातालतले नृप बद्धो यथा बलिः ॥ २१ ॥
स्थितोऽसि पातालतले नृप बद्धो यथा बलिः ॥ २१ ॥
ityadyāpi tapaḥkhāte duḥkhe hyasminsudāruṇe ,
sthito'si pātālatale nṛpa baddho yathā baliḥ 21
sthito'si pātālatale nṛpa baddho yathā baliḥ 21
21.
iti adya api tapaḥkhāte duḥkhe hi asmin sudāruṇe
sthitaḥ asi pātālatale nṛpa baddhaḥ yathā Baliḥ
sthitaḥ asi pātālatale nṛpa baddhaḥ yathā Baliḥ
21.
nṛpa adya api hi asmin sudāruṇe tapaḥkhāte duḥkhe
pātālatale Baliḥ yathā baddhaḥ sthitaḥ asi
pātālatale Baliḥ yathā baddhaḥ sthitaḥ asi
21.
O King, even today you remain trapped in this very terrible misery, like a pit of austerity (tapas), bound in the netherworld (pātāla) just as Bali was.
गजस्त्वमाशा निगडानि वैरी मोहो निखातः पुनरुग्रबन्धः ।
महीतलं विन्ध्य उदन्त इत्थं त्वदीय उक्तः कुरु यत्करोषि ॥ २२ ॥
महीतलं विन्ध्य उदन्त इत्थं त्वदीय उक्तः कुरु यत्करोषि ॥ २२ ॥
gajastvamāśā nigaḍāni vairī moho nikhātaḥ punarugrabandhaḥ ,
mahītalaṃ vindhya udanta itthaṃ tvadīya uktaḥ kuru yatkaroṣi 22
mahītalaṃ vindhya udanta itthaṃ tvadīya uktaḥ kuru yatkaroṣi 22
22.
gajaḥ tvam āśā nigaḍāni vairī
mohaḥ nikhātaḥ punaḥ ugrabandhaḥ
mahītalam vindhyaḥ udantaḥ ittham
tvadīyaḥ uktaḥ kuru yat karoṣi
mohaḥ nikhātaḥ punaḥ ugrabandhaḥ
mahītalam vindhyaḥ udantaḥ ittham
tvadīyaḥ uktaḥ kuru yat karoṣi
22.
tvam gajaḥ āśā nigaḍāni mohaḥ
vairī nikhātaḥ punaḥ ugrabandhaḥ
mahītalam vindhyaḥ udantaḥ ittham
tvadīyaḥ uktaḥ yat karoṣi kuru
vairī nikhātaḥ punaḥ ugrabandhaḥ
mahītalam vindhyaḥ udantaḥ ittham
tvadīyaḥ uktaḥ yat karoṣi kuru
22.
You are like an elephant (gaja); desires (āśā) are your fetters. Delusion (moha) is your enemy, a deep pit, and furthermore, a terrible bond. The earth (mahītala) is like the Vindhya mountain. Such is your condition (udanta). Now, do what you wish.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91 (current chapter)
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216