मार्कण्डेय-पुराणम्
mārkaṇḍeya-purāṇam
-
chapter-27
जड उवाच ।
एवमुल्लाप्यमानस्तु स तु मात्रा दिने दिने ।
ववृधे वयसा बालो बुद्ध्या चालर्कसंज्ञितः ॥१॥
एवमुल्लाप्यमानस्तु स तु मात्रा दिने दिने ।
ववृधे वयसा बालो बुद्ध्या चालर्कसंज्ञितः ॥१॥
1. jaḍa uvāca .
evamullāpyamānastu sa tu mātrā dine dine .
vavṛdhe vayasā bālo buddhyā cālarkasaṃjñitaḥ.
evamullāpyamānastu sa tu mātrā dine dine .
vavṛdhe vayasā bālo buddhyā cālarkasaṃjñitaḥ.
1.
jaḍaḥ uvāca evam ullāpyamānaḥ tu saḥ tu mātrā dine
dine vavṛdhe vayasā bālaḥ buddhyā ca alarkasaṃjñitaḥ
dine vavṛdhe vayasā bālaḥ buddhyā ca alarkasaṃjñitaḥ
1.
Jaḍa said: Thus being admonished by his mother day by day, the boy, named Alarka, grew in age and intellect.
स कौमारकमासाद्य ऋतध्वजसुतस्ततः ।
कृतोपनयनः प्राज्ञः प्रणिपत्याह मातरम् ॥२॥
कृतोपनयनः प्राज्ञः प्रणिपत्याह मातरम् ॥२॥
2. sa kaumārakamāsādya ṛtadhvajasutastataḥ .
kṛtopanayanaḥ prājñaḥ praṇipatyāha mātaram.
kṛtopanayanaḥ prājñaḥ praṇipatyāha mātaram.
2.
saḥ kaumārakam āsādya ṛtadhvajasutaḥ tataḥ
kṛtopanayanaḥ prājñaḥ praṇipatya āha mātaram
kṛtopanayanaḥ prājñaḥ praṇipatya āha mātaram
2.
The wise son of Ṛtadhvaja, having attained youth and undergone his initiation ceremony (upanayana), then bowed and spoke to his mother.
मया यदत्र कर्तव्यमैहिकामुष्मिकाय वै ।
सुखाय वद तत् सर्वं प्रश्रयावनतस्य मे ॥३॥
सुखाय वद तत् सर्वं प्रश्रयावनतस्य मे ॥३॥
3. mayā yadatra kartavyamaihikāmuṣmikāya vai .
sukhāya vada tat sarvaṃ praśrayāvanatasya me.
sukhāya vada tat sarvaṃ praśrayāvanatasya me.
3.
mayā yat atra kartavyam aihikāmuṣmikāya vai
sukhāya vada tat sarvam praśrayāvanatasya me
sukhāya vada tat sarvam praśrayāvanatasya me
3.
Tell me, who is humbly bowed, all that I should do here for the sake of happiness in this world and the next.
मदालसोवाच ।
वत्स राज्येऽभिषिक्तेन प्रजारञ्जनमादितः ।
कर्तव्यमविरोधेन स्वधर्मस्य महीभृता ॥४॥
वत्स राज्येऽभिषिक्तेन प्रजारञ्जनमादितः ।
कर्तव्यमविरोधेन स्वधर्मस्य महीभृता ॥४॥
4. madālasovāca .
vatsa rājye'bhiṣiktena prajārañjanamāditaḥ .
kartavyamavirodhena svadharmasya mahībhṛtā.
vatsa rājye'bhiṣiktena prajārañjanamāditaḥ .
kartavyamavirodhena svadharmasya mahībhṛtā.
4.
madālasā uvāca vatsa rājye abhiṣiktena prajārañjanam
āditaḥ kartavyam avirodhena svadharmasya mahībhṛtā
āditaḥ kartavyam avirodhena svadharmasya mahībhṛtā
4.
Madālasā said: "O son, a king (mahībhṛt), having been consecrated (abhiṣikta) in the kingdom, must, from the very beginning, strive to please his subjects, without violating his own intrinsic nature (svadharma)."
व्यसनानि परित्यज्य सप्त मूलहराणि वै ।
आत्मा रिपुभ्यः संरक्ष्यो बहिर्मन्त्रविनिर्गमात् ॥५॥
आत्मा रिपुभ्यः संरक्ष्यो बहिर्मन्त्रविनिर्गमात् ॥५॥
5. vyasanāni parityajya sapta mūlaharāṇi vai .
ātmā ripubhyaḥ saṃrakṣyo bahirmantravinirgamāt.
ātmā ripubhyaḥ saṃrakṣyo bahirmantravinirgamāt.
5.
vyasanāni parityajya sapta mūlaharāṇi vai ātmā
ripubhyaḥ saṃrakṣyaḥ bahiḥ mantravinirgamāt
ripubhyaḥ saṃrakṣyaḥ bahiḥ mantravinirgamāt
5.
Having given up the seven vices that destroy the very foundation, one's self (ātman) must be protected from enemies, especially from the disclosure of secret counsel.
अष्टधा नाशमाप्नोति सुचक्रात् स्यन्दनाद्यथा ।
तथा राजाप्यसन्दिग्धं बहिर्मन्त्रविनिर्गमात् ॥६॥
तथा राजाप्यसन्दिग्धं बहिर्मन्त्रविनिर्गमात् ॥६॥
6. aṣṭadhā nāśamāpnoti sucakrāt syandanādyathā .
tathā rājāpyasandigdhaṃ bahirmantravinirgamāt.
tathā rājāpyasandigdhaṃ bahirmantravinirgamāt.
6.
aṣṭadhā nāśam āpnoti sucakrāt syandanāt yathā
tathā rājā api asandigdham bahiḥ mantravinirgamāt
tathā rājā api asandigdham bahiḥ mantravinirgamāt
6.
Just as a chariot, even with its good wheels, can suffer destruction in eight ways, similarly, a king also undoubtedly suffers (destruction) from the external leaking of secret counsel.
दुष्टादुष्टांश्च जानीयादमात्यानरिदोषतः ।
चरैश्चरास्तथा शत्रोरन्वेष्टव्याः प्रयत्नतः ॥७॥
चरैश्चरास्तथा शत्रोरन्वेष्टव्याः प्रयत्नतः ॥७॥
7. duṣṭāduṣṭāṃśca jānīyādamātyānaridoṣataḥ .
caraiścarāstathā śatroranveṣṭavyāḥ prayatnataḥ.
caraiścarāstathā śatroranveṣṭavyāḥ prayatnataḥ.
7.
duṣṭān aduṣṭān ca jānīyāt amātyān aridoṣataḥ
caraiḥ carāḥ tathā śatroḥ anveṣṭavyāḥ prayatnataḥ
caraiḥ carāḥ tathā śatroḥ anveṣṭavyāḥ prayatnataḥ
7.
One should ascertain ministers, both corrupt and incorrupt, by observing how the enemies exploit their weaknesses. Similarly, the enemy's spies (cara) should be diligently sought out by means of (one's own) spies (cara).
विश्वासो न तु कर्तव्यो राज्ञा मित्राप्तबन्धुषु ।
कार्ययोगादमित्रेऽपि विश्वसीत नराधिपः ॥८॥
कार्ययोगादमित्रेऽपि विश्वसीत नराधिपः ॥८॥
8. viśvāso na tu kartavyo rājñā mitrāptabandhuṣu .
kāryayogādamitre'pi viśvasīta narādhipaḥ.
kāryayogādamitre'pi viśvasīta narādhipaḥ.
8.
viśvāsaḥ na tu kartavyaḥ rājñā mitrāptabandhuṣu
kāryayogāt amitre api viśvasīta narādhipaḥ
kāryayogāt amitre api viśvasīta narādhipaḥ
8.
However, a king should not place trust in friends, trusted associates, or relatives. But even in an enemy, a ruler (narādhipa) may place trust if the exigencies of a task require it.
स्थानवृद्धिक्षयज्ञेन षाड्गुण्यगुणितात्माना ।
भवितव्यं नरेन्द्रेण न कामवशवर्तिना ॥९॥
भवितव्यं नरेन्द्रेण न कामवशवर्तिना ॥९॥
9. sthānavṛddhikṣayajñena ṣāḍguṇyaguṇitātmānā .
bhavitavyaṃ narendreṇa na kāmavaśavartinā.
bhavitavyaṃ narendreṇa na kāmavaśavartinā.
9.
sthānavṛddhikṣayajñena ṣāḍguṇyaguṇitātmanā
bhavitavyam narendreṇa na kāmavaśavartinā
bhavitavyam narendreṇa na kāmavaśavartinā
9.
A king should be someone who understands the state of affairs, including expansion and decline, and who possesses the six political strategies. He must not be one who is controlled by desire (kāma).
प्रागात्मा मन्त्रिणश्चैव ततो भृत्या महीभृता ।
जेयाश्चानन्तरं पौरा विरुध्येत ततोऽरिभिः ॥१०॥
जेयाश्चानन्तरं पौरा विरुध्येत ततोऽरिभिः ॥१०॥
10. prāgātmā mantriṇaścaiva tato bhṛtyā mahībhṛtā .
jeyāścānantaraṃ paurā virudhyeta tato'ribhiḥ.
jeyāścānantaraṃ paurā virudhyeta tato'ribhiḥ.
10.
prāk ātmā mantriṇaḥ ca eva tataḥ bhṛtyāḥ mahībhṛtā
jeyāḥ ca anantaram paurāḥ virudhyeta tataḥ aribhiḥ
jeyāḥ ca anantaram paurāḥ virudhyeta tataḥ aribhiḥ
10.
A king (mahībhṛtā) must first conquer his own self (ātman) and his ministers. Then, he should conquer his servants, and immediately after that, his citizens. Only after these internal conquests should he engage in conflict with external enemies.
यस्त्वेतानविजित्यैव वैरिणो विजिगीषते ।
सोऽजितात्मा जितामात्यः शत्रुवर्गेण बाध्यते ॥११॥
सोऽजितात्मा जितामात्यः शत्रुवर्गेण बाध्यते ॥११॥
11. yastvetānavijityaiva vairiṇo vijigīṣate .
so'jitātmā jitāmātyaḥ śatruvargeṇa bādhyate.
so'jitātmā jitāmātyaḥ śatruvargeṇa bādhyate.
11.
yaḥ tu etān avijitya eva vairiṇaḥ vijigīṣate
saḥ ajitātmā jitāmātyaḥ śatruvargena bādhyate
saḥ ajitātmā jitāmātyaḥ śatruvargena bādhyate
11.
However, whoever seeks to conquer external enemies without first having conquered these internal ones (self, ministers, servants, and citizens), that person, whose own self (ātman) remains unconquered and whose ministers have been overcome, is tormented by the hostile factions.
तस्मात् कामादयः पूर्वं जेयाः पुत्र महीभुजा ।
तज्जये हि जयोऽवश्यं राजा नश्यति तैर्जितः ॥१२॥
तज्जये हि जयोऽवश्यं राजा नश्यति तैर्जितः ॥१२॥
12. tasmāt kāmādayaḥ pūrvaṃ jeyāḥ putra mahībhujā .
tajjaye hi jayo'vaśyaṃ rājā naśyati tairjitaḥ.
tajjaye hi jayo'vaśyaṃ rājā naśyati tairjitaḥ.
12.
tasmāt kāmādayaḥ pūrvam jeyāḥ putra mahībhujā
tajjaye hi jayaḥ avaśyam rājā naśyati taiḥ jitaḥ
tajjaye hi jayaḥ avaśyam rājā naśyati taiḥ jitaḥ
12.
Therefore, O son, a king must first conquer desire (kāma) and other such vices. Indeed, in conquering them, victory is assured, but a king who is overcome by these vices certainly perishes.
कामः क्रोधश्च लोभश्च मदो मानस्तथैव च ।
हर्षश्च शत्रवो ह्येते विनाशाय महीभृताम् ॥१३॥
हर्षश्च शत्रवो ह्येते विनाशाय महीभृताम् ॥१३॥
13. kāmaḥ krodhaśca lobhaśca mado mānastathaiva ca .
harṣaśca śatravo hyete vināśāya mahībhṛtām.
harṣaśca śatravo hyete vināśāya mahībhṛtām.
13.
kāmaḥ krodhaḥ ca lobhaḥ ca madaḥ mānaḥ tathā eva
ca harṣaḥ ca śatravaḥ hi ete vināśāya mahībhṛtām
ca harṣaḥ ca śatravaḥ hi ete vināśāya mahībhṛtām
13.
Desire, anger, greed, arrogance, pride, and also excessive joy - these are indeed the enemies that lead to the ruin of kings.
कामप्रसक्तमात्मानं स्मृत्वा पाण्डुं निपातितम् ।
निवर्तयेत्तथा क्रोधादनुह्रादं हतात्मजम् ॥१४॥
निवर्तयेत्तथा क्रोधादनुह्रादं हतात्मजम् ॥१४॥
14. kāmaprasaktamātmānaṃ smṛtvā pāṇḍuṃ nipātitam .
nivartayettathā krodhādanuhrādaṃ hatātmajam.
nivartayettathā krodhādanuhrādaṃ hatātmajam.
14.
kāmaprasaktam ātmānam smṛtvā pāṇḍum nipātitam
nivartayet tathā krodhāt anuhrādam hatātmajam
nivartayet tathā krodhāt anuhrādam hatātmajam
14.
One should turn away from desire (kāma) by remembering Pāṇḍu, who was ruined (killed) due to his attachment to it. Similarly, one should refrain from anger by remembering Anuhrāda, whose sons were killed.
हतमैलं तथा लोभान्मदाद्वेनं द्विजैर्हतम् ।
मानादनायुषापुत्रं बलिं हर्षात् पुरञ्जयम् ॥१५॥
मानादनायुषापुत्रं बलिं हर्षात् पुरञ्जयम् ॥१५॥
15. hatamailaṃ tathā lobhānmadādvenaṃ dvijairhatam .
mānādanāyuṣāputraṃ baliṃ harṣāt purañjayam.
mānādanāyuṣāputraṃ baliṃ harṣāt purañjayam.
15.
hatamailam tathā lobhāt madāt venam dvijaiḥ
hatam mānāt anāyuṣāputram balim harṣāt purañjayam
hatam mānāt anāyuṣāputram balim harṣāt purañjayam
15.
Similarly, (one should refrain) from greed (remembering) Maila who was killed; from arrogance, Vena who was killed by brahmins (dvija); from pride, Anāyuṣāputra and Bali; and from excessive joy, Purañjaya.
एभिर्जितैर्जितं सर्वं मरुत्तेन महात्मना ।
स्मृत्वा विवर्जयेदेतान् दोषान् स्वीयान्महीपतिः ॥१६॥
स्मृत्वा विवर्जयेदेतान् दोषान् स्वीयान्महीपतिः ॥१६॥
16. ebhirjitairjitaṃ sarvaṃ maruttena mahātmanā .
smṛtvā vivarjayedetān doṣān svīyānmahīpatiḥ.
smṛtvā vivarjayedetān doṣān svīyānmahīpatiḥ.
16.
ebhiḥ jitaiḥ jitam sarvam maruttena mahātmanā
smṛtvā vivarjayet etān doṣān svīyān mahīpatiḥ
smṛtvā vivarjayet etān doṣān svīyān mahīpatiḥ
16.
Remembering how everything was conquered by the great-souled (mahātman) Marutta by overcoming these (vices), a king should abandon his own such faults.
काककोकिलभृङ्गाणां मृगव्यालशिखण्डिनाम् ।
हंसकुक्कुटलोहानां शिक्षेत चरित नृपः ॥१७॥
हंसकुक्कुटलोहानां शिक्षेत चरित नृपः ॥१७॥
17. kākakokilabhṛṅgāṇāṃ mṛgavyālaśikhaṇḍinām .
haṃsakukkuṭalohānāṃ śikṣeta carita nṛpaḥ.
haṃsakukkuṭalohānāṃ śikṣeta carita nṛpaḥ.
17.
kākakokilabhṛṅgāṇām mṛgavyālaśikhaṇḍinām
haṃsakukkuṭalohānām śikṣeta caritam nṛpaḥ
haṃsakukkuṭalohānām śikṣeta caritam nṛpaḥ
17.
A king should learn the conduct of crows, cuckoos, bees, deer, snakes, peacocks, swans, roosters, and blacksmiths.
कीटकस्य क्रियां कुर्यात् विपक्षे मनुजेश्वरः ।
चेष्टां पिपीलिकानाञ्च काले भूपः प्रदर्शयेत् ॥१८॥
चेष्टां पिपीलिकानाञ्च काले भूपः प्रदर्शयेत् ॥१८॥
18. kīṭakasya kriyāṃ kuryāt vipakṣe manujeśvaraḥ .
ceṣṭāṃ pipīlikānāñca kāle bhūpaḥ pradarśayet.
ceṣṭāṃ pipīlikānāñca kāle bhūpaḥ pradarśayet.
18.
kīṭakasya kriyām kuryāt vipakṣe manujeśvaraḥ
ceṣṭām pipīlikānām ca kāle bhūpaḥ pradarśayet
ceṣṭām pipīlikānām ca kāle bhūpaḥ pradarśayet
18.
Against an enemy, a king should display the action of an insect. And a king should exhibit the diligence of ants at the opportune moment.
ज्ञेयाग्निविस्फुलिङ्गानां बीजचेष्टा च शाल्मलेः ।
चन्द्रसूर्यस्वरूपेण नीत्यर्थे पृथिवीक्षिता ॥१९॥
चन्द्रसूर्यस्वरूपेण नीत्यर्थे पृथिवीक्षिता ॥१९॥
19. jñeyāgnivisphuliṅgānāṃ bījaceṣṭā ca śālmaleḥ .
candrasūryasvarūpeṇa nītyarthe pṛthivīkṣitā.
candrasūryasvarūpeṇa nītyarthe pṛthivīkṣitā.
19.
jñeyā agnivisphuliṅgānām bījaceṣṭā ca śālmalēḥ
candrasūryasvarūpeṇa nītyarthe pṛthivīkṣitā
candrasūryasvarūpeṇa nītyarthe pṛthivīkṣitā
19.
For the sake of statecraft (nīti), a king should understand the nature of fire sparks, the activity of the seed of the silk-cotton tree, and the forms of the moon and the sun.
बन्धकीपद्मशरभशूलिकागुर्विणीस्तनात् ।
प्रज्ञा नृपेण चादेया तथा गोपालयोषितः ॥२०॥
प्रज्ञा नृपेण चादेया तथा गोपालयोषितः ॥२०॥
20. bandhakīpadmaśarabhaśūlikāgurviṇīstanāt .
prajñā nṛpeṇa cādeyā tathā gopālayoṣitaḥ.
prajñā nṛpeṇa cādeyā tathā gopālayoṣitaḥ.
20.
bandhakīpadmaśarabhaśūlikāgurviṇīstanāt
prajñā nṛpeṇa ca ādeyā tathā gopālayoṣitaḥ
prajñā nṛpeṇa ca ādeyā tathā gopālayoṣitaḥ
20.
A king should acquire wisdom (prajñā) from diverse sources: from a prostitute, a lotus, a śarabha (mythical animal), a śūlikā (a cook's wife or specific type of woman), and from the breast of a pregnant woman; similarly, wisdom should be acquired from a cowherd woman.
शक्रार्कयमसोमानां तद्वद्वायोर्महीपतिः ।
रूपाणि पञ्च कुर्वोत महीपालनकर्मणि ॥२१॥
रूपाणि पञ्च कुर्वोत महीपालनकर्मणि ॥२१॥
21. śakrārkayamasomānāṃ tadvadvāyormahīpatiḥ .
rūpāṇi pañca kurvota mahīpālanakarmaṇi.
rūpāṇi pañca kurvota mahīpālanakarmaṇi.
21.
śakrārkayamasomānām tadvat vāyoḥ mahīpatiḥ
rūpāṇi pañca kurvīta mahīpālanakarmaṇi
rūpāṇi pañca kurvīta mahīpālanakarmaṇi
21.
In the discharge of his duty to protect the land, the king should similarly assume the five forms (or functions) of Indra, the Sun, Yama, Soma, and Vayu.
यथेन्द्रश्चतुरो मासान् तोयोत्सर्गेण भूगतम् ।
आप्याययेत्तथा लोकं परिहारैर्महीपतिः ॥२२॥
आप्याययेत्तथा लोकं परिहारैर्महीपतिः ॥२२॥
22. yathendraścaturo māsān toyotsargeṇa bhūgatam .
āpyāyayettathā lokaṃ parihārairmahīpatiḥ.
āpyāyayettathā lokaṃ parihārairmahīpatiḥ.
22.
yathā indraḥ caturaḥ māsān toyotsargeṇa bhūgatam
āpyāyayet tathā lokam parihāraiḥ mahīpatiḥ
āpyāyayet tathā lokam parihāraiḥ mahīpatiḥ
22.
Just as Indra nourishes the earth with a release of water (rain) for four months, similarly, the king should nourish his people with remissions (of taxes).
मासानष्टौ यथा सूर्यस्तोयं हरति रश्मिभिः ।
सूक्ष्मेणैवाभ्युपायेन तथा शुल्कादिकं नृपः ॥२३॥
सूक्ष्मेणैवाभ्युपायेन तथा शुल्कादिकं नृपः ॥२३॥
23. māsānaṣṭau yathā sūryastoyaṃ harati raśmibhiḥ .
sūkṣmeṇaivābhyupāyena tathā śulkādikaṃ nṛpaḥ.
sūkṣmeṇaivābhyupāyena tathā śulkādikaṃ nṛpaḥ.
23.
māsān aṣṭau yathā sūryaḥ toyam harati raśmibhiḥ
sūkṣmeṇa eva abhyupāyena tathā śulkādikam nṛpaḥ
sūkṣmeṇa eva abhyupāyena tathā śulkādikam nṛpaḥ
23.
Just as the Sun draws up water with its rays for eight months by a very subtle means, similarly, the king should (collect) taxes and other levies.
यथा यमः प्रियद्वेष्ये प्राप्तकाले नियच्छति ।
तथा प्रियाप्रिये राजा दुष्टादुष्टे समो भवेत् ॥२४॥
तथा प्रियाप्रिये राजा दुष्टादुष्टे समो भवेत् ॥२४॥
24. yathā yamaḥ priyadveṣye prāptakāle niyacchati .
tathā priyāpriye rājā duṣṭāduṣṭe samo bhavet.
tathā priyāpriye rājā duṣṭāduṣṭe samo bhavet.
24.
yathā yamaḥ priyadveṣye prāptakāle niyacchati
tathā priyāpriye rājā duṣṭāduṣṭe samaḥ bhavet
tathā priyāpriye rājā duṣṭāduṣṭe samaḥ bhavet
24.
Just as Yama (the god of death) controls (or judges) impartially at the appointed time, treating both those he loves and those he hates equally, so too should the king be impartial towards those dear and not dear, and towards the wicked and the virtuous.
पूर्णेन्दुमालोक्य यथा प्रीतिमान् जायते नरः ।
एवं यत्र प्रजाः सर्वा निर्वत्तास्तच्छशिव्रतम् ॥२५॥
एवं यत्र प्रजाः सर्वा निर्वत्तास्तच्छशिव्रतम् ॥२५॥
25. pūrṇendumālokya yathā prītimān jāyate naraḥ .
evaṃ yatra prajāḥ sarvā nirvattāstacchaśivratam.
evaṃ yatra prajāḥ sarvā nirvattāstacchaśivratam.
25.
pūrṇendum ālokya yathā prītimān jāyate naraḥ evam
yatra prajāḥ sarvāḥ nirvṛttāḥ tat śaśivratam
yatra prajāḥ sarvāḥ nirvṛttāḥ tat śaśivratam
25.
Just as a person becomes delighted upon seeing the full moon, so too, a ruler who ensures all his subjects are contented and prosperous follows the "moon-vow" (śaśivratam).
मारुतः सर्वभूतेषु निगूढश्चरते यथा ।
एवं नृपश्चरेच्चारैः पौरामात्यादिबन्धुषु ॥२६॥
एवं नृपश्चरेच्चारैः पौरामात्यादिबन्धुषु ॥२६॥
26. mārutaḥ sarvabhūteṣu nigūḍhaścarate yathā .
evaṃ nṛpaścareccāraiḥ paurāmātyādibandhuṣu.
evaṃ nṛpaścareccāraiḥ paurāmātyādibandhuṣu.
26.
mārutaḥ sarvabhūteṣu nigūḍhaḥ carate yathā
evam nṛpaḥ caret cāraiḥ paurāmātyādibandhuṣu
evam nṛpaḥ caret cāraiḥ paurāmātyādibandhuṣu
26.
Just as the wind moves imperceptibly among all beings, so too should a king operate through spies among his citizens, ministers, relatives, and other associates.
न लोभाद्वा न कामाद्वा नार्थाद्वा यस्य मानसम् ।
यथान्यैः कृष्यते वत्स स राजा स्वर्गमृच्छति ॥२७॥
यथान्यैः कृष्यते वत्स स राजा स्वर्गमृच्छति ॥२७॥
27. na lobhādvā na kāmādvā nārthādvā yasya mānasam .
yathānyaiḥ kṛṣyate vatsa sa rājā svargamṛcchati.
yathānyaiḥ kṛṣyate vatsa sa rājā svargamṛcchati.
27.
na lobhāt vā na kāmāt vā na arthāt vā yasya mānasam
yathā anyaiḥ kṛṣyate vatsa sa rājā svargam ṛcchati
yathā anyaiḥ kṛṣyate vatsa sa rājā svargam ṛcchati
27.
O child, that king whose mind is not swayed by greed, or by desire, or by material gain, just as others are, that king attains heaven.
उत्पथग्राहिणो मूढान् स्वधर्माच्चलतो नरान् ।
यः करोति निजे धर्मे स राजा स्वर्गमृच्छति ॥२८॥
यः करोति निजे धर्मे स राजा स्वर्गमृच्छति ॥२८॥
28. utpathagrāhiṇo mūḍhān svadharmāccalato narān .
yaḥ karoti nije dharme sa rājā svargamṛcchati.
yaḥ karoti nije dharme sa rājā svargamṛcchati.
28.
utpathagrāhiṇaḥ mūḍhān svadharmāt calataḥ narān
yaḥ karoti nije dharme sa rājā svargam ṛcchati
yaḥ karoti nije dharme sa rājā svargam ṛcchati
28.
That king who restores foolish individuals - those who follow a wrong path and deviate from their own inherent duty (dharma) - to their proper natural law (dharma), that king attains heaven.
वर्णधर्मा न सीदन्ति यस्य राज्ये तथाश्रमाः ।
वत्स तस्य सुखं प्रेत्य परत्रेह च शाश्वतम् ॥२९॥
वत्स तस्य सुखं प्रेत्य परत्रेह च शाश्वतम् ॥२९॥
29. varṇadharmā na sīdanti yasya rājye tathāśramāḥ .
vatsa tasya sukhaṃ pretya paratreha ca śāśvatam.
vatsa tasya sukhaṃ pretya paratreha ca śāśvatam.
29.
varṇadharmāḥ na sīdanti yasya rājye tathā āśramāḥ
| vatsa tasya sukham pretya paratra iha ca śāśvatam
| vatsa tasya sukham pretya paratra iha ca śāśvatam
29.
O child, for the one in whose kingdom the duties of the social classes (varṇa-dharma) and the stages of life (āśrama) do not decline, happiness is eternal, both in this world and in the next after death.
एतद्राज्ञः परं कृत्यं तथैतत् सिद्धिकारकम् ।
स्वधर्मस्थापनं नृणां चाल्यन्ते ये कुबुद्धिभिः ॥३०॥
स्वधर्मस्थापनं नृणां चाल्यन्ते ये कुबुद्धिभिः ॥३०॥
30. etadrājñaḥ paraṃ kṛtyaṃ tathaitat siddhikārakam .
svadharmasthāpanaṃ nṛṇāṃ cālyante ye kubuddhibhiḥ.
svadharmasthāpanaṃ nṛṇāṃ cālyante ye kubuddhibhiḥ.
30.
etad rājñaḥ param kṛtyam tathā etad siddhikārakam
| svadharmasthāpanam nṛṇām cālyante ye kubuddhibhiḥ
| svadharmasthāpanam nṛṇām cālyante ye kubuddhibhiḥ
30.
This is the supreme duty (kṛtya) of a king, and it is also the cause of success: establishing the intrinsic nature (dharma) of those people who are misguided by evil intentions.
पालनेनैव भूतानां कृतकृत्यो महीपतिः ।
सम्यक् पालयिता भागं धर्मस्याप्नोति यत्नतः ॥३१॥
सम्यक् पालयिता भागं धर्मस्याप्नोति यत्नतः ॥३१॥
31. pālanenaiva bhūtānāṃ kṛtakṛtyo mahīpatiḥ .
samyak pālayitā bhāgaṃ dharmasyāpnoti yatnataḥ.
samyak pālayitā bhāgaṃ dharmasyāpnoti yatnataḥ.
31.
pālanena eva bhūtānām kṛtakṛtyaḥ mahīpatiḥ |
samyak pālayitā bhāgam dharmasya āpnoti yatnataḥ
samyak pālayitā bhāgam dharmasya āpnoti yatnataḥ
31.
A king accomplishes his duties solely through the protection of beings. One who protects well diligently obtains a share of the intrinsic nature (dharma).
Links to all chapters:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27 (current chapter)
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134