Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

मार्कण्डेय-पुराणम्       mārkaṇḍeya-purāṇam - chapter-18

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
पुत्र उवाच ।
कस्यचित्त्वथ कालस्य कृतवीर्यात्मजोर्ऽजुनः ।
कृतवीर्ये दिवं याते मन्त्रिभिः सपुरोहितैः ॥१॥
1. putra uvāca .
kasyacittvatha kālasya kṛtavīryātmajor'junaḥ .
kṛtavīrye divaṃ yāte mantribhiḥ sapurohitaiḥ.
1. putraḥ uvāca kasya-cit tu atha kālasya kṛtavīrya-ātmajaḥ
arjunaḥ kṛtavīrye divam yāte mantribhiḥ sa-purohitaiḥ
1. The son said: Then, after some time, when Kṛtavīrya had passed away (divam yāte, literally 'gone to heaven'), Arjuna, the son of Kṛtavīrya, was by the ministers and priests...
पौरैश्चात्माभिषेकार्थं समाहूतोऽब्रवीदिदम् ।
नाहं राज्यं करिष्यामि मन्त्रिणो नरकोत्तरम् ॥२॥
2. pauraiścātmābhiṣekārthaṃ samāhūto'bravīdidam .
nāhaṃ rājyaṃ kariṣyāmi mantriṇo narakottaram.
2. pauraiḥ ca ātma-abhiṣeka-artham samāhūtaḥ abravīt idam
na aham rājyam kariṣyāmi mantriṇaḥ naraka-uttaram
2. and summoned by the citizens for his consecration, he said this: 'O ministers, I will not rule a kingdom that is worse than hell.'
यदर्थं गृह्यते शुल्कं तदनिष्पादयन् वृथा ।
पण्यानां द्वादशं भागं भूपालाय वणिग्जनः ॥३॥
3. yadarthaṃ gṛhyate śulkaṃ tadaniṣpādayan vṛthā .
paṇyānāṃ dvādaśaṃ bhāgaṃ bhūpālāya vaṇigjanaḥ.
3. yad artham gṛhyate śulkam tat aniṣpādayan vṛthā
paṇyānām dvādaśam bhāgam bhūpālāya vaṇij-janaḥ
3. The merchant class (vaṇigjana) gives a twelfth part of their goods to the king (bhūpāla) as tax (śulka). If the king, for whom the tax is collected, does not fulfill his duties, then it is all in vain.
दत्त्वार्थरक्षिभिर्मार्गे रक्षितो याति दस्युतः ।
गोपाश्च घृततक्रादेः षड्भागञ्च कृषीबलाः ॥४॥
4. dattvārtharakṣibhirmārge rakṣito yāti dasyutaḥ .
gopāśca ghṛtatakrādeḥ ṣaḍbhāgañca kṛṣībalāḥ.
4. dattvā artharakṣibhiḥ mārge rakṣitaḥ yāti dasyutaḥ
gopāḥ ca ghṛtatakrādeḥ ṣaḍbhāgam ca kṛṣībalāḥ
4. A person, protected on the road by those who guard property after giving them their due, goes safely from robbers. Likewise, cowherds and farmers also give a sixth share of ghee, buttermilk, and similar produce.
दत्त्वान्यद्भूभुजे दद्युर्यदि भागं ततोऽधिकम् ।
पण्यादीनामशेषाणां वणिजो गृह्णतस्ततः ॥५॥
5. dattvānyadbhūbhuje dadyuryadi bhāgaṃ tato'dhikam .
paṇyādīnāmaśeṣāṇāṃ vaṇijo gṛhṇatastataḥ.
5. dattvā anyat bhūbhuje dadyuḥ yadi bhāgam tataḥ
adhikam paṇyādīnām aśeṣāṇām vaṇijaḥ gṛhṇataḥ tataḥ
5. If, having already paid other taxes, people (including merchants) give to the king a share from all their merchandise and other goods that is more than the prescribed amount (for the king to take), then...
इष्टापूर्तविनाशाय तद्राज्ञश्चौरधर्मिणः ।
यद्यन्यैः पाल्यते लोकस्तद्वृत्तयन्तरसंश्रितैः ॥६॥
6. iṣṭāpūrtavināśāya tadrājñaścauradharmiṇaḥ .
yadyanyaiḥ pālyate lokastadvṛttayantarasaṃśritaiḥ.
6. iṣṭāpūrtavināśāya tat rājñaḥ cauradharmiṇaḥ yadi
anyaiḥ pālyate lokaḥ tadvṛttayantarasaṃśritaiḥ
6. That (act of collecting excessive taxes) leads to the destruction of the religious merits (iṣṭāpūrta) of that king, who behaves like a thief. If the people are protected by others who rely on alternative means of livelihood (due to the king's failure)...
गृह्णतो बलिषड्भागं नृपतेर्नरको ध्रुवम् ।
निरूपितमिदं राज्ञः पूर्वै रक्षणवेतनम् ॥७॥
7. gṛhṇato baliṣaḍbhāgaṃ nṛpaternarako dhruvam .
nirūpitamidaṃ rājñaḥ pūrvai rakṣaṇavetanam.
7. gṛhṇataḥ baliṣaḍbhāgam nṛpateḥ narakaḥ dhruvam
nirūpitam idam rājñaḥ pūrvaiḥ rakṣaṇavetanam
7. For such a king who takes the sixth part of the tribute, hell is certainly destined. This (one-sixth share) was indeed prescribed by the ancients as the king's remuneration for (providing) protection (dharma).
अरक्षंश्चौरतश्चौर्यं तदेनो नृपतेर्भवेत् ।
तस्माद्यदि तपस्तप्त्वा प्राप्तो योगित्वमीप्सितम् ॥८॥
8. arakṣaṃścaurataścauryaṃ tadeno nṛpaterbhavet .
tasmādyadi tapastaptvā prāpto yogitvamīpsitam.
8. arakṣan caurataḥ cauryam tat enaḥ nṛpateḥ bhavet
tasmāt yadi tapaḥ taptvā prāptaḥ yogitvam īpsitam
8. If one does not protect from thieves, then that theft-related sin (enas) will belong to the king. Therefore, if one has attained the desired state of a yogi (yogitva) by performing asceticism (tapas)...
भुवः पालनसामर्थ्य-युक्त एको महीपतिः ।
पृथिव्यां शस्त्रधृङ्मान्यस्त्वहमेवर्धिसंयुतः ।
ततो भविष्ये नात्मानं करिष्ये पापभागिनम् ॥९॥
9. bhuvaḥ pālanasāmarthya-yukta eko mahīpatiḥ .
pṛthivyāṃ śastradhṛṅmānyastvahamevardhisaṃyutaḥ .
tato bhaviṣye nātmānaṃ kariṣye pāpabhāginam.
9. bhuvaḥ pālanasāmarthya-yuktaḥ ekaḥ
mahīpatiḥ pṛthivyām śastradhṛk mānyaḥ
tu aham eva ṛddhi-saṃyutaḥ tataḥ
bhaviṣye na ātmānam kariṣye pāpabhāginam
9. A single king, endowed with the ability to protect the earth - I myself, venerable and bearing arms on this earth, am indeed endowed with prosperity. Therefore, in the future, I will not make myself a participant in sin.
पुत्र उवाच ।
तस्य तन्निश्चयं ज्ञात्वा मन्त्रिमध्यस्थितोऽब्रवीत् ।
गर्गो नाम महाबुद्धिर्मुनिश्रेष्ठो वयोऽतिगः ॥१०॥
10. putra uvāca .
tasya tanniścayaṃ jñātvā mantrimadhyasthito'bravīt .
gargo nāma mahābuddhirmuniśreṣṭho vayo'tigaḥ.
10. putraḥ uvāca tasya tat niścayam jñātvā mantri-madhya-sthitaḥ
abravīt gargaḥ nāma mahābuddhiḥ muni-śreṣṭhaḥ vayaḥ-atigaḥ
10. The son said: Knowing his firm resolve (niścaya), Garga by name - a highly intelligent and foremost sage (muni), who was very advanced in age - spoke from amidst the ministers.
यद्येवं कर्तुकामस्त्वं राज्यं सम्यक् प्रशासितुम् ।
ततो शृणुष्व मे वाक्यं कुरुष्व च नृपात्मज ॥११॥
11. yadyevaṃ kartukāmastvaṃ rājyaṃ samyak praśāsitum .
tato śṛṇuṣva me vākyaṃ kuruṣva ca nṛpātmaja.
11. yadi evam kartu-kāmaḥ tvam rājyam samyak praśāsitum
tataḥ śṛṇuṣva me vākyam kuruṣva ca nṛpa-ātmaja
11. O son of the king, if you wish to govern the kingdom properly in this manner, then listen to my words and act accordingly.
दत्तात्रेयं महाभागं सह्यद्रोणीकृताश्रयम् ।
तमाराधय भूपाल पाति यो भुवनत्रयम् ॥१२॥
12. dattātreyaṃ mahābhāgaṃ sahyadroṇīkṛtāśrayam .
tamārādhaya bhūpāla pāti yo bhuvanatrayam.
12. dattātreyam mahābhāgam sahyadroṇīkṛtāśrayam
tam ārādhaya bhūpāla pāti yaḥ bhuvanatrayam
12. O king, worship Dattatreya, the greatly illustrious one who has made the Sahya valley his abode, and who protects the three worlds.
योगयुक्तं महाभागं सर्वत्र समदर्शिनम् ।
विष्णोरंशं जगद्धातुरवतीर्णं महीतले ॥१३॥
13. yogayuktaṃ mahābhāgaṃ sarvatra samadarśinam .
viṣṇoraṃśaṃ jagaddhāturavatīrṇaṃ mahītale.
13. yogayuktam mahābhāgam sarvatra samadarśinam
viṣṇoḥ aṃśam jagaddhātuḥ avatīrṇam mahītale
13. He is endowed with (yoga) discipline, greatly illustrious, one who sees equality everywhere, an emanation (aṃśa) of Viṣṇu, the sustainer of the world, who has descended to the earth.
यमाराध्य सहस्राक्षः प्राप्तवान् पदमात्मनः ।
हृतं दुरात्मभिर्दैत्यैर्जघान च दितेः सुतान् ॥१४॥
14. yamārādhya sahasrākṣaḥ prāptavān padamātmanaḥ .
hṛtaṃ durātmabhirdaityairjaghāna ca diteḥ sutān.
14. yam ārādhya sahasrākṣaḥ prāptavān padam ātmanaḥ
hṛtam durātmabhiḥ daityaiḥ jaghāna ca diteḥ sutān
14. Having worshipped Dattatreya, Indra (sahasrākṣa) regained his own position (ātman), which had been seized by the wicked demons, and he also slew the sons of Diti.
अर्जुन उवाच ।
कथमाराधितो देवैर्दत्तात्रेयः प्रतापवान् ।
कथञ्चापहृतं दैत्यैरिन्द्रत्वं प्राप वासवः ॥१५॥
15. arjuna uvāca .
kathamārādhito devairdattātreyaḥ pratāpavān .
kathañcāpahṛtaṃ daityairindratvaṃ prāpa vāsavaḥ.
15. arjuna uvāca katham ārādhitaḥ devaiḥ dattātreyaḥ pratāpavān
katham ca apahṛtam daityaiḥ indratvam prāpa vāsavaḥ
15. Arjuna said: 'How was the mighty Dattatreya worshipped by the gods? And how did Indra (Vāsava) regain his position as Indra, which had been stolen by the demons?'
गर्ग उवाच ।
देवानां दानवानाञ्च युद्धमासीत् सुदारुणम् ।
दैत्यानामीश्वरो जम्भो देवानाञ्च शचीपतिः ॥१६॥
16. garga uvāca .
devānāṃ dānavānāñca yuddhamāsīt sudāruṇam .
daityānāmīśvaro jambho devānāñca śacīpatiḥ.
16. garga uvāca devānām dānavānām ca yuddham āsīt sudāruṇam
daityānām īśvaraḥ jambhaḥ devānām ca śacīpatiḥ
16. Garga said: A very terrible battle took place between the gods and the Dānavas. Jambha was the leader of the Daityas, and Śacī's husband (Indra) was the leader of the gods.
तेषाञ्च युध्यमानानां दिव्यः संवत्सरो गतः ।
ततो देवाः पराभूता दैत्या विजयिनोऽभवन् ॥१७॥
17. teṣāñca yudhyamānānāṃ divyaḥ saṃvatsaro gataḥ .
tato devāḥ parābhūtā daityā vijayino'bhavan.
17. teṣām ca yudhyamānānām divyaḥ saṃvatsaraḥ gataḥ
tataḥ devāḥ parābhūtāḥ daityāḥ vijayinaḥ abhavan
17. While they were fighting, a divine year passed. After that, the gods were defeated, and the Daityas became victorious.
विप्रचित्तिमुखैर्देवा दानवैस्ते पराजिताः ।
पलायनकृतोत्साहा निरुत्साहा द्विषज्जये ॥१८॥
18. vipracittimukhairdevā dānavaiste parājitāḥ .
palāyanakṛtotsāhā nirutsāhā dviṣajjaye.
18. vipracittimukhaiḥ devāḥ dānavaiḥ te parājitāḥ
palāyanakṛtotsāhāḥ nirutsāhāḥ dviṣajjaye
18. Defeated by the Dānavas, who were led by Vipracitti, those gods became eager for flight, having lost all enthusiasm for conquering their enemies.
बृहस्पतिमुपागम्य दैत्यसैन्यवधेप्सवः ।
अमन्त्रयन्त सहिता बालखिल्यैस्तथर्षिभिः ॥१९॥
19. bṛhaspatimupāgamya daityasainyavadhepsavaḥ .
amantrayanta sahitā bālakhilyaistatharṣibhiḥ.
19. bṛhaspatim upāgamya daityasainyavadhepsavaḥ
amantrayanta sahitāḥ bālakhilyaiḥ tathā ṛṣibhiḥ
19. Desiring the destruction of the demon army, they approached Bṛhaspati. They consulted together, accompanied by the Bālakhyas and other sages.
बृहस्पतिरुवाच ।
दत्तात्रेयं महात्मानमत्रेः पुत्रं तपोधनम् ।
विकृताचरणं भक्त्या सन्तोषयितुमर्हथ ॥२०॥
20. bṛhaspatiruvāca .
dattātreyaṃ mahātmānamatreḥ putraṃ tapodhanam .
vikṛtācaraṇaṃ bhaktyā santoṣayitumarhatha.
20. bṛhaspatiḥ uvāca dattātreyam mahātmānam atreḥ putram
tapodhanaṃ vikṛtācaraṇam bhaktyā santoṣayitum arhatha
20. Bṛhaspati said, "You should satisfy Dattātreya, the great soul (mahātman), son of Atri, who is rich in asceticism (tapas) and has peculiar conduct, by means of devotion (bhakti)."
स वो दैत्यविनाशाय वरदो दास्यते वरम् ।
ततो हनिष्यथ सुरा सहिता दैत्यदानवान् ॥२१॥
21. sa vo daityavināśāya varado dāsyate varam .
tato haniṣyatha surā sahitā daityadānavān.
21. saḥ vaḥ daityavināśāya varadaḥ dāsyate varam
tataḥ haniṣyatha surāḥ sahitāḥ daityadānavān
21. He, the giver of boons, will grant you a boon for the destruction of the demons. Then, O gods, united, you will slay the daityas and dānavas.
गर्ग उवाच ।
इत्युक्तास्ते तदा जग्मुर्दत्तात्रेयाश्रमं सुराः ।
ददृशुश्च महात्मानं तं ते लक्ष्म्या समन्वितम् ॥२२॥
22. garga uvāca .
ityuktāste tadā jagmurdattātreyāśramaṃ surāḥ .
dadṛśuśca mahātmānaṃ taṃ te lakṣmyā samanvitam.
22. gargaḥ uvāca iti uktāḥ te tadā jagmuḥ dattātreyāśramam
surāḥ dadṛśuḥ ca mahātmānam tam te lakṣmyā samanvitam
22. Garga said, "Thus addressed, the gods then went to Dattātreya's hermitage. There they saw that great soul (mahātman), accompanied by Lakṣmī."
उद्गीयमानं गन्धर्वैः सुरापानरतं मुनिम् ।
ते तस्य गत्वा प्रणतिमवदन् साध्यसाधनम् ॥२३॥
23. udgīyamānaṃ gandharvaiḥ surāpānarataṃ munim .
te tasya gatvā praṇatimavadan sādhyasādhanam.
23. udgīyamānam gandharvaiḥ surāpānarataṃ munim
te tasya gatvā praṇatim avadan sādhyasādhanam
23. They saw the sage (muni), who was being praised by Gandharvas and indulged in liquor (surāpāna). Having gone to him and offered their obeisance (praṇati), they spoke of the means to accomplish their objective.
चक्रुः स्तवञ्चोपजह्रुर्भक्ष्यभोज्यस्त्रगादिकम् ।
तिष्ठन्तमनुतिष्ठन्ति यान्तं यान्ति दिवौकसः ॥२४॥
24. cakruḥ stavañcopajahrurbhakṣyabhojyastragādikam .
tiṣṭhantamanutiṣṭhanti yāntaṃ yānti divaukasaḥ.
24. cakruḥ stavam ca upajahruḥ bhakṣyabhojyasragādikam
tiṣṭhantam anutiṣṭhanti yāntam yānti divaukasaḥ
24. The gods offered praise and presented various items like food, drink, and garlands. The celestials followed him, standing when he stood and going when he went.
आराधयामासुरधः स्थितास्तिष्ठन्तमासने ।
स प्राह प्रणतान् देवान् दत्तात्रेयः किमिष्यते ।
मत्तो भवद्भिर्येनेयं शुश्रूषा क्रियते मम ॥२५॥
25. ārādhayāmāsuradhaḥ sthitāstiṣṭhantamāsane .
sa prāha praṇatān devān dattātreyaḥ kimiṣyate .
matto bhavadbhiryeneyaṃ śuśrūṣā kriyate mama.
25. ārādhayāmāsuḥ adhaḥ sthitāḥ tiṣṭhantam
āsane saḥ prāha praṇatān devān
dattātreyaḥ kim iṣyate mattaḥ bhavadbhiḥ
yena iyam śuśrūṣā kriyate mama
25. Standing below him, they worshipped him as he sat on his seat. Dattātreya then asked the prostrating gods, "What do you desire from me, for which this service is being rendered to me by you all?"
देवा ऊचुः ।
दानवैर्मुनिशार्दूल जम्भाद्यैर्भूर्भुवादिकम् ।
हृतं तैलोक्यमाक्रम्य क्रतुभागाश्च कृत्स्नशः ॥२६॥
26. devā ūcuḥ .
dānavairmuniśārdūla jambhādyairbhūrbhuvādikam .
hṛtaṃ tailokyamākramya kratubhāgāśca kṛtsnaśaḥ.
26. devāḥ ūcuḥ dānavaiḥ muniśārdūla jambhādyaiḥ bhūrbhuvādikam
hṛtam trailokyam ākramya kratubhāgāḥ ca kṛtsnaśaḥ
26. The gods said, "O best of sages (muni)! The Dānavas (demons), led by Jambha and others, have seized the three worlds – Bhūḥ, Bhuvaḥ, and so forth – and have completely taken all shares of the sacrifices (kratu)."
तद्वधे कुरु बुद्धिं त्वं परित्राणाय नोऽनघ ।
त्वत्प्रसादादभीप्सामः पुनः प्राप्तं त्रिविष्टपम् ॥२७॥
27. tadvadhe kuru buddhiṃ tvaṃ paritrāṇāya no'nagha .
tvatprasādādabhīpsāmaḥ punaḥ prāptaṃ triviṣṭapam.
27. tadvadhe kuru buddhim tvam paritrāṇāya naḥ anagha
tvatprasādāt abhīpsāmaḥ punaḥ prāptam triviṣṭapam
27. "O sinless one (anagha), please make a resolve for their destruction, for our protection! By your grace, we desire to regain heaven (triviṣṭapam)."
दत्तात्रेय उवाच ।
मद्यासक्तोऽहमुच्छिष्टो न चैवाहं जितेन्द्रियः ।
कथमिच्छथ मत्तोऽपि देवाः शत्रुपराभवम् ॥२८॥
28. dattātreya uvāca .
madyāsakto'hamucchiṣṭo na caivāhaṃ jitendriyaḥ .
kathamicchatha matto'pi devāḥ śatruparābhavam.
28. dattātreyaḥ uvāca madya āsaktaḥ
aham ucchiṣṭaḥ na ca eva aham
jitendriyaḥ katham icchatha
mattaḥ api devāḥ śatruparābhavam
28. dattātreyaḥ uvāca aham madya
āsaktaḥ aham ucchiṣṭaḥ ca aham eva
na jitendriyaḥ devāḥ katham
mattaḥ api śatruparābhavam icchatha
28. Dattatreya said: 'I am addicted to liquor; I am ritually impure; and I am certainly not one who has controlled his senses. O gods, how then do you desire the defeat of your enemies from me?'
देवा ऊचुः ।
अनघस्त्वं जगन्नाथ न लेपस्तव विद्यते ।
विद्याक्षालनशुद्धान्तर्निविष्टज्ञानदीधिते ॥२९॥
29. devā ūcuḥ .
anaghastvaṃ jagannātha na lepastava vidyate .
vidyākṣālanaśuddhāntarniviṣṭajñānadīdhite.
29. devāḥ ūcuḥ anaghaḥ tvam jagannātha na lepaḥ tava
vidyate vidyā-kṣālana-śuddha-antar-niviṣṭa-jñāna-dīdhite
29. The gods said: "O Lord of the universe, you are faultless; no defilement exists upon you. O you whose inner being is purified by the cleansing of knowledge (vidyā), and in whom the light of knowledge (jñāna) is firmly established."
दत्तात्रेय उवाच ।
सत्यमेतत् सुरा विद्या ममास्ति समदर्शिनः ।
अस्यास्तु योषितः सङ्गादहमुच्छिष्टतां गतः ॥३०॥
30. dattātreya uvāca .
satyametat surā vidyā mamāsti samadarśinaḥ .
asyāstu yoṣitaḥ saṅgādahamucchiṣṭatāṃ gataḥ.
30. dattātreyaḥ uvāca satyam etat surāḥ vidyā mama asti
samadarśinaḥ asyāḥ tu yoṣitaḥ saṅgāt aham ucchiṣṭatām gataḥ
30. Dattātreya said: "O gods, this is true: I possess the knowledge (vidyā) of equanimity. However, due to my association with this woman, I have become defiled."
स्त्रीसम्भोगो हि दोषाय सातत्येनोपसेवितः ।
एवमुक्तास्ततो देवाः पुनर्वचनमब्रुवन् ॥३१॥
31. strīsambhogo hi doṣāya sātatyenopasevitaḥ .
evamuktāstato devāḥ punarvacanamabruvan.
31. strī-sambhogaḥ hi doṣāya sātatyyena upasevitaḥ
evam uktāḥ tataḥ devāḥ punaḥ vacanam abruvan
31. "Indeed, continuous indulgence in sexual union with a woman leads to a defect." Having been thus addressed, the gods then spoke again.
देवा ऊचुः ।
अनघेयं द्विजश्रेष्ठ जगन्माता न दुष्यते ।
यथांशुमाला सूर्यस्य द्विज-चाण्डालसङ्गिनी ॥३२॥
32. devā ūcuḥ .
anagheyaṃ dvijaśreṣṭha jaganmātā na duṣyate .
yathāṃśumālā sūryasya dvija-cāṇḍālasaṅginī.
32. devāḥ ūcuḥ anaghā iyam dvija-śreṣṭha jagat-mātā na
duṣyate yathā aṃśu-mālā sūryasya dvija-cāṇḍāla-saṅginī
32. The gods said: "O best among the twice-born (dvija), this one is faultless. The Mother of the World is not defiled, just as the sun's rays associate with both Brahmins (dvija) and outcastes (cāṇḍāla)."
गर्ग उवाच ।
एवमुक्तस्ततो देवैर्दत्तात्रेयोऽब्रवीदिदम् ।
प्रहस्य त्रिदशान् सर्वान् यद्येतद्भवतां मतम् ॥३३॥
33. garga uvāca .
evamuktastato devairdattātreyo'bravīdidam .
prahasya tridaśān sarvān yadyetadbhavatāṃ matam.
33. garga uvāca evam uktaḥ tataḥ devaiḥ dattātreyaḥ abravīt
idam prahasya tridaśān sarvān yadi etat bhavatām matam
33. Garga said: Thus addressed by the gods, Dattatreya smiled and said this to all of them: "If this is your wish..."
तदाहूयासुरान् सर्वान् युद्धाय सुरसत्तमाः ।
इहानयत मद्दृष्टिगोचरं मा विलम्बतः ॥३४॥
34. tadāhūyāsurān sarvān yuddhāya surasattamāḥ .
ihānayata maddṛṣṭigocaraṃ mā vilambataḥ.
34. tadā āhūya asurān sarvān yuddhāya surasattamāḥ
iha ānayata maddṛṣṭigocaram mā vilambataḥ
34. Therefore, O best of gods, summon all the asuras for battle and bring them here within the range of my sight; do not delay!
मद्दृष्टिपातहुतभुक्-प्रक्षीणबलतेजसः ।
येन नाशमशेषास्ते प्रयान्ति मम दर्शनात् ॥३५॥
35. maddṛṣṭipātahutabhuk-prakṣīṇabalatejasaḥ .
yena nāśamaśeṣāste prayānti mama darśanāt.
35. maddṛṣṭipātahutabhukprakṣīṇabalatejasaḥ
yena nāśam aśeṣāḥ te prayānti mama darśanāt
35. By the fire of my mere glance, their strength and valor will be completely destroyed, and all of them will meet their end just by my vision.
गर्ग उवाच ।
तस्य तद्वचनं श्रुत्वा देवैर्दैत्या महाबलाः ।
आहवाय समाहूता जग्मुर्देवगणान् रुषा ॥३६॥
36. garga uvāca .
tasya tadvacanaṃ śrutvā devairdaityā mahābalāḥ .
āhavāya samāhūtā jagmurdevagaṇān ruṣā.
36. garga uvāca tasya tat vacanam śrutvā devaiḥ daityāḥ
mahābalāḥ āhavāya samāhūtāḥ jagmuḥ devagaṇān ruṣā
36. Garga said: Having heard those words of his, the greatly powerful daityas, having been summoned for battle by the gods, advanced towards the hosts of gods with rage.
ते हन्यमाना दैतेयैर्देवा शीघ्रं भयातुराः ।
दत्तात्रेयाश्रमं जग्मुः समेताः शरणार्थिनः ॥३७॥
37. te hanyamānā daiteyairdevā śīghraṃ bhayāturāḥ .
dattātreyāśramaṃ jagmuḥ sametāḥ śaraṇārthinaḥ.
37. te hanyamānāḥ daiteyaiḥ devāḥ śīghram bhayāturāḥ
| dattātreya-āśramam jagmuḥ sametāḥ śaraṇārthinaḥ
37. Those gods, being struck by the Daityas and quickly overcome by fear, went together, seeking refuge, to the hermitage (āśrama) of Dattātreya.
तमेव विविशुर्दैत्याः कालयन्तो दिवौकसः ।
ददृशुश्च महात्मानं दत्तात्रेयं महाबलम् ॥३८॥
38. tameva viviśurdaityāḥ kālayanto divaukasaḥ .
dadṛśuśca mahātmānaṃ dattātreyaṃ mahābalam.
38. tam eva viviśuḥ daityāḥ kālayantaḥ divaukasaḥ
| dadṛśuḥ ca mahātmānam dattātreyam mahābalam
38. The Daityas, driving away the celestial beings, also entered that very place. There they saw the great-souled (mahātman) and immensely powerful Dattātreya.
वामपार्श्वस्थितामिष्टामशेषजगतां शुभाम् ।
भार्याञ्चास्य सुचार्वङ्गीं लक्ष्मीमिन्दुनिभाननाम् ॥३९॥
39. vāmapārśvasthitāmiṣṭāmaśeṣajagatāṃ śubhām .
bhāryāñcāsya sucārvaṅgīṃ lakṣmīmindunibhānanām.
39. vāmapārśvasthitām iṣṭām aśeṣajagatām śubhām | bhāryām
ca asya su-cārv-aṅgīm lakṣmīm indu-nibha-ānanām
39. And on his left side, they saw his beloved wife, Lakṣmī, who was situated there, auspicious to all worlds, exquisitely beautiful of limb, and with a face resembling the moon.
नीलोत्पलाभनयनां पीनश्रोणिपयोधराम् ।
गदन्तीं मधुरां भाषां सर्वैर्योषिद्गुणैर्युताम् ॥४०॥
40. nīlotpalābhanayanāṃ pīnaśroṇipayodharām .
gadantīṃ madhurāṃ bhāṣāṃ sarvairyoṣidguṇairyutām.
40. nīla-utpala-ābha-nayanām pīna-śroṇi-payodharām |
gadantīm madhurām bhāṣām sarvaiḥ yoṣit-guṇaiḥ yutām
40. She possessed eyes resembling blue lotuses, had prominent hips and breasts, spoke sweet language, and was endowed with all feminine virtues.
ते तां दृष्ट्वाग्रतो दैत्याः साभिलाषा मनोभवम् ।
न शेसुरुद्धतं धैर्यान्मनसा वोढुमातुराः ॥४१॥
41. te tāṃ dṛṣṭvāgrato daityāḥ sābhilāṣā manobhavam .
na śesuruddhataṃ dhairyānmanasā voḍhumāturāḥ.
41. te tām dṛṣṭvā agrataḥ daityāḥ sābhilāṣāḥ manobhavam
na śesuḥ uddhatam dhairyāt manasā voḍhum āturāḥ
41. When the demons saw her before them, they were filled with such intense desire (manobhavam) that, agitated, they lost their composure and could not mentally endure that overwhelming longing.
त्यक्त्वा देवान् स्त्रियं तां तु हर्तुकामा हतौजसः ।
तेन पापेन मुह्यन्तः संशक्तास्ते ततोऽब्रुवन् ॥४२॥
42. tyaktvā devān striyaṃ tāṃ tu hartukāmā hataujasaḥ .
tena pāpena muhyantaḥ saṃśaktāste tato'bruvan.
42. tyaktvā devān striyam tām tu hartukāmāḥ hatojasaḥ
tena pāpena muhyantaḥ saṃśaktāḥ te tataḥ abruvan
42. Abandoning the gods, they, whose power was diminished and who were bewildered by that sinful inclination, became utterly infatuated with her and desired to seize her. Then they spoke.
स्त्रोरत्नमेतत् त्रैलोक्ये सारं नो यदि वै भवेत् ।
कृतकृत्यास्ततः सर्व इति नो भावितं मनः ॥४३॥
43. stroratnametat trailokye sāraṃ no yadi vai bhavet .
kṛtakṛtyāstataḥ sarva iti no bhāvitaṃ manaḥ.
43. strīratnam etat trailokye sāram naḥ yadi vai bhavet
kṛtakṛtyāḥ tataḥ sarve iti naḥ bhāvitam manaḥ
43. "If this jewel among women, the very essence of the three worlds, were to become ours, then we would all be completely fulfilled." This was the thought that came to our minds.
तस्मात् सर्वे समुत्क्षिप्य शिविकायां सुरार्दनाः ।
आरोप्य स्वमधिष्ठानं नयाम इति निश्चिताः ॥४४॥
44. tasmāt sarve samutkṣipya śivikāyāṃ surārdanāḥ .
āropya svamadhiṣṭhānaṃ nayāma iti niścitāḥ.
44. tasmāt sarve samutkṣipya śivikāyām surārdanāḥ
āropya svam adhiṣṭhānam nayāma iti niścitāḥ
44. "Therefore," the tormentors of the gods declared, "all of us shall lift her onto a palanquin, place her there, and take her to our own abode." They were resolved with this decision.
गर्ग उवाच ।
सानुरागास्ततस्ते तु प्रोक्ताश्चेत्त्थं परस्परम् ।
तस्य तां योषितं साध्वीं समुत्क्षिप्य स्मरार्दिताः ॥४५॥
45. garga uvāca .
sānurāgāstataste tu proktāścettthaṃ parasparam .
tasya tāṃ yoṣitaṃ sādhvīṃ samutkṣipya smarārditāḥ.
45. Garga uvāca sa-anurāgāḥ tataḥ te tu proktāḥ ca ittham
parasparam tasya tām yoṣitam sādhvīm samutkṣipya smarārditāḥ
45. Garga said: Then, afflicted by desire (smara), they, who had thus spoken to each other, lifted up his chaste wife,
शिविकायां समारोप्य सहिता दैत्यदानवाः ।
शिरः सु शिविकां कृत्वा स्वस्थानाभिमुखं ययुः ॥४६॥
46. śivikāyāṃ samāropya sahitā daityadānavāḥ .
śiraḥ su śivikāṃ kṛtvā svasthānābhimukhaṃ yayuḥ.
46. śivikāyām samāropya sahitāḥ daitya-dānavāḥ
śiraḥsu śivikām kṛtvā sva-sthāna-abhimukham yayuḥ
46. placed her in a palanquin, carried the palanquin on their heads, and went towards their own abodes, accompanied by the Daityas and Dānavas.
दत्तात्रेयस्ततो देवान् विहस्येदमथाब्रवीत् ।
दिष्ट्या वर्धथ दैत्यानामेषा लक्ष्मीः शिरोगता ।
सप्त सथानान्यतिक्रान्ता नवमन्यमुपैष्यति ॥४७॥
47. dattātreyastato devān vihasyedamathābravīt .
diṣṭyā vardhatha daityānāmeṣā lakṣmīḥ śirogatā .
sapta sathānānyatikrāntā navamanyamupaiṣyati.
47. Dattātreyaḥ tataḥ devān vihasya idam
atha abravīt diṣṭyā vardhatha daityānām
eṣā Lakṣmīḥ śiraḥ-gatā sapta sthānāni
atikrāntā navamam anyam upaiṣyati
47. Then Dattātreya, laughing, said this to the gods: "Fortunately, you (gods) are flourishing, for this Lakṣmī has gone to the heads of the Daityas! Having crossed seven places, she will now attain a ninth (new) one."
देवा ऊचुः ।
कथयस्व जगन्नाथ केषु स्थानेष्वस्थिता ।
पुरुषस्य फलं किं वा प्रयच्छत्यथ नश्यति ॥४८॥
48. devā ūcuḥ .
kathayasva jagannātha keṣu sthāneṣvasthitā .
puruṣasya phalaṃ kiṃ vā prayacchatyatha naśyati.
48. devāḥ ūcuḥ kathayasva jagannātha keṣu sthāneṣu āsthitā
puruṣasya phalam kim vā prayacchati atha naśyati
48. The gods said: "O Lord of the universe, please tell us, in which places does she (Lakṣmī) abide? What results does she grant to a person (puruṣa), or when does she disappear?"
दत्तात्रेय उवाच ।
नृणां पदे स्थिता लक्ष्मीर्निलयं सम्प्रयच्छति ।
सक्थ्न्योश्च संस्थिता वस्त्रं तथा नानाविधं वसु ॥४९॥
49. dattātreya uvāca .
nṛṇāṃ pade sthitā lakṣmīrnilayaṃ samprayacchati .
sakthnyośca saṃsthitā vastraṃ tathā nānāvidhaṃ vasu.
49. dattātreyaḥ uvāca nṛṇām pade sthitā lakṣmīḥ nilayam samprayacchati
sakthnyoḥ ca saṃsthitā vastram tathā nānāvidham vasu
49. Dattātreya said: Lakṣmī, residing in the feet of men, bestows a dwelling. And situated in their thighs, she grants clothing as well as various kinds of wealth.
कलात्रञ्च गुह्यसंस्था क्रोडस्थापत्यदायिनी ।
मनोरथान् पूरयति पुरुषाणां हृदि स्थिता ॥५०॥
50. kalātrañca guhyasaṃsthā kroḍasthāpatyadāyinī .
manorathān pūrayati puruṣāṇāṃ hṛdi sthitā.
50. kalātram ca guhyasaṃsthā kroḍasthāpatyadāyinī
manorathān pūrayati puruṣāṇām hṛdi sthitā
50. Situated in the secret parts, she bestows a wife (kalātra). Residing in the lap, she is a giver of progeny. And situated in the hearts of men, she fulfills their desires.
लक्ष्मीर्लक्ष्मीवतां श्रेष्ठा कण्ठस्था कण्ठभूषणम् ।
अभीष्टबन्धुदारैश्च तथाश्लेषं प्रवासिभिः ॥५१॥
51. lakṣmīrlakṣmīvatāṃ śreṣṭhā kaṇṭhasthā kaṇṭhabhūṣaṇam .
abhīṣṭabandhudāraiśca tathāśleṣaṃ pravāsibhiḥ.
51. lakṣmīḥ lakṣmīvatām śreṣṭhā kaṇṭhasthā kaṇṭhabhūṣaṇam
abhīṣṭabandhudāraiḥ ca tathā āśleṣam pravāsibhiḥ
51. Lakṣmī, the best of the wealthy, when situated in the throat, bestows a neck ornament. And she also grants embraces with beloved relatives and wives for those who are abroad.
सृष्टानुवाक्यलावण्यमाज्ञामवितथां तथा ।
मुखसंस्था कवित्वञ्च यच्छत्युदधिसम्भवा ॥५२॥
52. sṛṣṭānuvākyalāvaṇyamājñāmavitathāṃ tathā .
mukhasaṃsthā kavitvañca yacchatyudadhisambhavā.
52. sṛṣṭānuvākyalāvaṇyam ājñām avitathām tathā
mukhasaṃsthā kavitvam ca yacchati udadhisambhavā
52. The one born from the ocean (udadhisambhavā), when situated in the mouth, bestows a beauty that is created and worthy of being praised, as well as an infallible command, and poetic ability.
शिरोगता सन्त्यजति ततोऽन्यं याति चाश्रयम् ।
सेयं शिरोगता चैतान् परित्यक्ष्यति साम्प्रतम् ॥५३॥
53. śirogatā santyajati tato'nyaṃ yāti cāśrayam .
seyaṃ śirogatā caitān parityakṣyati sāmpratam.
53. śirogatā santyajati tataḥ anyam yāti ca āśrayam
sā iyam śirogatā ca etān parityakṣyati sāmpratam
53. Prosperity (Lakṣmī), having resided at their peak, abandons it and then goes to another shelter. And this very prosperity, now dwelling at their peak, will soon abandon these (demons).
प्रगृह्यास्त्राणि बध्यन्तां तस्मादेते सुरारयः ।
न भेतव्यं भृशञ्चैते मया निस्तेजसः कृताः ।
परदारावमर्षाच्च दग्धपुण्या हतौजसः ॥५४॥
54. pragṛhyāstrāṇi badhyantāṃ tasmādete surārayaḥ .
na bhetavyaṃ bhṛśañcaite mayā nistejasaḥ kṛtāḥ .
paradārāvamarṣācca dagdhapuṇyā hataujasaḥ.
54. pragṛhya astrāṇi badhyantām tasmāt
ete surārayaḥ na bhetavyam bhṛśam ca
ete mayā nistejasaḥ kṛtāḥ
paradārāvamārṣāt ca dagdhapuṇyāḥ hataujasaḥ
54. Therefore, taking up your weapons, let these enemies of the gods (surārayaḥ) be bound. They are not to be feared greatly, for I have rendered them devoid of power. Moreover, due to their insult of other men's wives, their merits have been consumed and their vigor destroyed.
ततस्ते विविधैरस्त्रैर्वध्यमानाः सुरारयः ।
मूध्नि लक्ष्म्या समाक्रान्ता विनेशुरिति नः श्रुतम् ॥५५॥
55. tataste vividhairastrairvadhyamānāḥ surārayaḥ .
mūdhni lakṣmyā samākrāntā vineśuriti naḥ śrutam.
55. tataḥ te vividhaiḥ astraiḥ vadhyamānāḥ surārayaḥ
mūrdhni lakṣmyā samākrāntāḥ vineśuḥ iti naḥ śrutam
55. Then, those enemies of the gods (surārayaḥ), being slain by various weapons and abandoned by Lakṣmī (Lakṣmī) from their heads, perished. Thus, we have heard.
लक्ष्मीश्चीत्पत्य सम्प्राप्ता दत्तात्रेयं महामुनिम् ।
स्तूयमाना सुरैः सर्वैर्दैत्यनाशान्मुदान्वितैः ॥५६॥
56. lakṣmīścītpatya samprāptā dattātreyaṃ mahāmunim .
stūyamānā suraiḥ sarvairdaityanāśānmudānvitaiḥ.
56. lakṣmīḥ cītpātya samprāptā dattātreyam mahāmunim
stūyamānā suraiḥ sarvaiḥ daityanāśāt mudā anvitaiḥ
56. Lakṣmī (Lakṣmī), having swiftly departed, approached the great sage Dattātreya, while being praised by all the gods who were filled with joy due to the destruction of the demons.
प्रणिपत्य ततो देवा दत्तात्रेयं मनीषिणम् ।
नाकपृष्ठमनुप्राप्ता यथापूर्वं गतज्वराः ॥५७॥
57. praṇipatya tato devā dattātreyaṃ manīṣiṇam .
nākapṛṣṭhamanuprāptā yathāpūrvaṃ gatajvarāḥ.
57. praṇipatya tataḥ devāḥ dattātreyam manīṣiṇam
nākapṛṣṭham anuprāptāḥ yathāpūrvam gatajvarāḥ
57. Then, having bowed down to the wise Dattātreya, the gods, their distress gone, returned to the celestial realm (nākapṛṣṭha) as they were before.
तथा त्वमपि रोजेन्द्र यदीच्छसि यथेप्सितम् ।
प्राप्तुमैश्वर्यमतुलं तूर्णमाराधयस्व ताम् ॥५८॥
58. tathā tvamapi rojendra yadīcchasi yathepsitam .
prāptumaiśvaryamatulaṃ tūrṇamārādhayasva tām.
58. tathā tvam api rājendra yadi icchasi yathā īpsitam
prāptum aiśvaryam atulam tūrṇam ārādhayasva tām
58. So also, O king of kings (rājendra), if you desire to attain unparalleled power (aiśvarya) as you wish, then quickly worship her.