Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

मार्कण्डेय-पुराणम्       mārkaṇḍeya-purāṇam - chapter-107

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
मार्कण्डेय उवाच ।
ततः प्रसन्नो भगवान्भानुराहाखिलाञ्जनान् ।
व्रियतां यदभिप्रेतं मत्तः प्राप्तुं द्विजादयः ॥१॥
1. mārkaṇḍeya uvāca .
tataḥ prasanno bhagavānbhānurāhākhilāñjanān .
vriyatāṃ yadabhipretaṃ mattaḥ prāptuṃ dvijādayaḥ.
1. mārkaṇḍeya uvāca tataḥ prasannaḥ bhagavān bhānuḥ āha akhilān
janān vriyatām yat abhipretam mattaḥ prāptum dvijādayaḥ
1. Mārkaṇḍeya said: Then, the pleased Lord Bhānu (the Sun god) spoke to all the people, "O Brahmins and others, choose whatever you desire to obtain from me."
मार्कण्डेय उवाच ।
ततस्ते प्रणिपत्योचुर्विप्रक्षत्रादयो जनाः ।
ससाध्वसमशीतांशुमवलोक्य पुरः स्थितम् ॥२॥
2. mārkaṇḍeya uvāca .
tataste praṇipatyocurviprakṣatrādayo janāḥ .
sasādhvasamaśītāṃśumavalokya puraḥ sthitam.
2. mārkaṇḍeya uvāca tataḥ te praṇipatya ūcuḥ viprakṣatrādayaḥ
janāḥ sasādhvasam aśītāṃśum avalokya puraḥ sthitam
2. Mārkaṇḍeya said: Then, those people, led by Brahmins and Kṣatriyas, having bowed down and having observed the Sun (aśītāṃśu) standing before them, spoke with respectful apprehension.
प्रजा ऊचुः ।
भगवन्यदि नो भक्त्या प्रसन्नस्तिमिरापह ॥३॥
3. prajā ūcuḥ .
bhagavanyadi no bhaktyā prasannastimirāpaha.
3. prajāḥ ūcuḥ bhagavan yadi naḥ
bhaktyā prasannaḥ timira-āpaha
3. The people said: "O glorious dispeller of darkness, if you are pleased with our devotion (bhakti)..."
दश वर्षसहस्राणि ततो नो जीवतां नृपः ।
निरामयो जितारातिः सुकोशः स्थिरयौवनः ॥४॥
4. daśa varṣasahasrāṇi tato no jīvatāṃ nṛpaḥ .
nirāmayo jitārātiḥ sukośaḥ sthirayauvanaḥ.
4. daśa varṣa-sahasrāṇi tataḥ naḥ jīvatām nr̥paḥ
nirāmayaḥ jita-arātiḥ su-kośaḥ sthira-yauvanaḥ
4. ...then may our king live for ten thousand years. May he be free from illness, victorious over his enemies, possess a rich treasury, and enjoy lasting youth.
मार्कण्डेय उवाच ।
तथेत्युक्त्वा जनान्भास्वानदृश्योऽभून्महामुने ।
तेऽपि लब्धवरा हृष्टाः समाजग्मुर्जनेश्वरम् ॥५॥
5. mārkaṇḍeya uvāca .
tathetyuktvā janānbhāsvānadṛśyo'bhūnmahāmune .
te'pi labdhavarā hṛṣṭāḥ samājagmurjaneśvaram.
5. mārkaṇḍeyaḥ uvāca tathā iti
uktvā janān bhāsvān adr̥śyaḥ abhūt
mahāmune te api labdha-varāḥ
hr̥ṣṭāḥ samājagmuḥ jana-īśvaram
5. Mārkaṇḍeya said: "Having uttered 'So be it' to the people, the glorious Sun god became invisible, O great sage. They too, having obtained their boons, rejoiced and returned to the king (jana-īśvara)."
यथा वृत्तं च ते तस्मै नरेन्द्राय न्यवेदयन् ।
वरं लब्ध्वा सहस्रांशो सकाशादखिलं द्विज ॥६॥
6. yathā vṛttaṃ ca te tasmai narendrāya nyavedayan .
varaṃ labdhvā sahasrāṃśo sakāśādakhilaṃ dvija.
6. yathā vr̥ttam ca te tasmai nara-indrāya nyavedayan
varam labdhvā sahasra-aṃśo sakāśāt akhilam dvija
6. And they, O twice-born (dvija), having obtained the boon from the presence of the thousand-rayed Sun (sahasrāṃśu), reported the entire event, just as it occurred, to that king (narendra).
तच्छ्रुत्वा जहृषे तस्य सा पत्नी मानिनी द्विज ।
( प्रहर्षं परमं याता हर्षोद्गततनूरुहा ) स च राजा चिरं दध्यौ नाह किञ्चिच्च तं जनम् ॥७॥
7. tacchrutvā jahṛṣe tasya sā patnī māninī dvija .
( praharṣaṃ paramaṃ yātā harṣodgatatanūruhā ) sa ca rājā ciraṃ dadhyau nāha kiñcicca taṃ janam.
7. tat śrutvā jahṛṣe tasya sā patnī
māninī dvija praharṣam paramam yātā
harṣodgatatanūruhā saḥ ca rājā ciram
dadhyau na āha kiñcit ca tam janam
7. Upon hearing that, O brahmin, his proud wife rejoiced greatly; her body hairs stood on end from supreme delight. But the king pondered for a long time and said nothing to anyone present.
ततः सा मानिनी भूपं हर्षापूरितमानसा ।
दिष्ट्याऽऽयुषा महीपाल वर्द्धस्वेत्याह तं पतिम् ॥८॥
8. tataḥ sā māninī bhūpaṃ harṣāpūritamānasā .
diṣṭyā''yuṣā mahīpāla varddhasvetyāha taṃ patim.
8. tataḥ sā māninī bhūpam harṣāpūritamānasā diṣṭyā
āyuṣā mahīpāla varddhasva iti āha tam patim
8. Then, with her mind filled with joy, that proud wife said to the king, her husband: 'By good fortune, O protector of the earth, may you prosper with long life!'
तथा तया मुदा भर्ता मानिन्याथ सभाजितः ।
नाहं किञ्चिन्महीपालश्चिन्ताजडमनाद्विज ॥९॥
9. tathā tayā mudā bhartā māninyātha sabhājitaḥ .
nāhaṃ kiñcinmahīpālaścintājaḍamanādvija.
9. tathā tayā mudā bhartā māninīyā atha sabhājitaḥ
na aham kiñcit mahīpālaḥ cintājaḍamanā dvija
9. Thus, her husband was greeted respectfully by that proud wife with joy. (But the king replied): 'O protector of the earth, O brahmin, I am not alright; my mind is dull with anxiety.'
सा पुनः प्राह भर्त्तारं चिन्तयानमधोमुखम् ।
कस्मान्न हर्षमभ्येषि परमाभ्युदये नृप ॥१०॥
10. sā punaḥ prāha bharttāraṃ cintayānamadhomukham .
kasmānna harṣamabhyeṣi paramābhyudaye nṛpa.
10. sā punaḥ prāha bharttāram cintayānam adhomukham
kasmāt na harṣam abhyeṣi paramābhyudaye nṛpa
10. She again said to her husband, who was pondering with his face cast downwards: 'O king, why do you not feel joy at this supreme good fortune?'
दशवर्षसहस्राणि नीरुजः स्थिरयौवनः ।
भावी त्वमद्यप्रभृति किं तथापि न हृष्यसे ॥११॥
11. daśavarṣasahasrāṇi nīrujaḥ sthirayauvanaḥ .
bhāvī tvamadyaprabhṛti kiṃ tathāpi na hṛṣyase.
11. daśavarṣasahasrāṇi nīrujaḥ sthirayauvanaḥ
bhāvī tvam adyaprabhṛti kim tathāpi na hṛṣyase
11. You will be free from illness and possess perpetual youth for ten thousand years, starting from today. Why then, even so, do you not rejoice?
किन्तु तत्कारणं ब्रूहि यच्चिन्ताकृष्टमानसः ।
परमाभ्युदयेऽपि त्वं सम्प्राप्ते पृथिवीपते ॥१२॥
12. kintu tatkāraṇaṃ brūhi yaccintākṛṣṭamānasaḥ .
paramābhyudaye'pi tvaṃ samprāpte pṛthivīpate.
12. kintu tat kāraṇam brūhi yat cintākṛṣṭamānasaḥ
parama abhyudaye api tvam samprāpte pṛthivīpate
12. But, O King (pṛthivīpate), tell me the reason why your mind is afflicted by worry, even though you have attained the greatest prosperity.
राजोवाच ।
कथमभ्युदयो भद्रे किं सभाजयसे च माम् ।
प्राप्तो दुःखसहस्राणां किं सभाजनमिष्यते ॥१३॥
13. rājovāca .
kathamabhyudayo bhadre kiṃ sabhājayase ca mām .
prāpto duḥkhasahasrāṇāṃ kiṃ sabhājanamiṣyate.
13. rājā uvāca katham abhyudayaḥ bhadre kim sabhājāyase
ca mām prāptaḥ duḥkhasahasrāṇām kim sabhājanam iṣyate
13. The King said: 'O good lady, how is this prosperity? Why do you honor and congratulate me? For one who has attained thousands of sorrows, what kind of felicitation is desired?'
दशवर्षसहस्राणि जीविष्याम्यहमेककः ।
न त्वं तव विपत्तौ मे किन्न दुःखं भविष्यति ॥१४॥
14. daśavarṣasahasrāṇi jīviṣyāmyahamekakaḥ .
na tvaṃ tava vipattau me kinna duḥkhaṃ bhaviṣyati.
14. daśavarṣasahasrāṇi jīviṣyāmi aham ekakaḥ na
tvam tava vipattau me kim na duḥkham bhaviṣyati
14. I will live alone for ten thousand years without you. In your calamity (vipatti), what sorrow will not befall me? (meaning: certainly great sorrow will befall me).
पुत्रान्पौत्रान्प्रपौत्रांश्च तथान्यानिष्टबान्धवान् ।
पश्यतो मे मृतान्दुःखं किमल्पं हि भविष्यति ॥१५॥
15. putrānpautrānprapautrāṃśca tathānyāniṣṭabāndhavān .
paśyato me mṛtānduḥkhaṃ kimalpaṃ hi bhaviṣyati.
15. putrān pautrān prapautrān ca tathā anyān iṣṭabāndhavān
paśyataḥ me mṛtān duḥkhaṃ kim alpaṃ hi bhaviṣyati
15. When I see my sons, grandsons, great-grandsons, and other dear relatives dead, what sorrow could possibly be considered insignificant for me? Indeed, my grief will be immense.
भृत्येषु चातिभक्तेषु मित्रवर्गे तथा मृते ।
भद्रे दुःखमपारं मे भविष्यति तु सन्ततम् ॥१६॥
16. bhṛtyeṣu cātibhakteṣu mitravarge tathā mṛte .
bhadre duḥkhamapāraṃ me bhaviṣyati tu santatam.
16. bhṛtyeṣu ca atibhakteṣu mitravarge tathā mṛte
bhadre duḥkhaṃ apāraṃ me bhaviṣyati tu santatam
16. O auspicious one, when my extremely devoted servants and my circle of friends are also dead, my immense sorrow will indeed be continuous.
यैर्मदर्थं तपस्तप्तं कृशैर्धमनिसन्ततैः ।
ते मरिष्यन्त्यहं भोगी जीविष्यामीति धिक्करम् ॥१७॥
17. yairmadarthaṃ tapastaptaṃ kṛśairdhamanisantataiḥ .
te mariṣyantyahaṃ bhogī jīviṣyāmīti dhikkaram.
17. yaiḥ madartham tapaḥ taptam kṛśaiḥ dhamanīsantataiḥ
te mariṣyanti aham bhogī jīviṣyāmi iti dhikkaram
17. Those who performed severe austerities (tapas) for my sake, becoming emaciated with prominent veins, will die, while I, who lived a life of enjoyment, will continue to live. This situation is truly despicable!
सेयमापद्वरारोहे प्राप्ता नाभ्युदयो मम ।
कथं वा मन्यसे न त्वं यत्सभाजयसेऽद्य माम् ॥१८॥
18. seyamāpadvarārohe prāptā nābhyudayo mama .
kathaṃ vā manyase na tvaṃ yatsabhājayase'dya mām.
18. sā iyam āpat varārohe prāptā na abhyudayaḥ mama
kathaṃ vā manyase na tvaṃ yat sabhājayase adya mām
18. O lady with beautiful hips (varārohe), this calamity has befallen me, not good fortune. How is it that you do not understand this, you who honor me today?
मानिन्युवाच ।
महाराज यथात्थ त्वं तथैतन्नात्र संशयः ।
मया पौरैश्च दोषोऽयं प्रीत्या नालोकितस्तव ॥१९॥
19. māninyuvāca .
mahārāja yathāttha tvaṃ tathaitannātra saṃśayaḥ .
mayā pauraiśca doṣo'yaṃ prītyā nālokitastava.
19. māninī uvāca mahārāja yathā āttha tvam tathā etat na atra
saṃśayaḥ mayā pauraiḥ ca doṣaḥ ayam prītyā na ālokitaḥ tava
19. The Queen said: "O great King, what you have said is indeed true; there is no doubt about it. This fault of yours was not perceived by me or by the citizens, due to our affection."
एवं गतेऽत्र किं कार्यं नरनाथ विचिन्त्यताम् ।
नान्यथा भावि यत्प्राह प्रसन्नौ भगवान्रविः ॥२०॥
20. evaṃ gate'tra kiṃ kāryaṃ naranātha vicintyatām .
nānyathā bhāvi yatprāha prasannau bhagavānraviḥ.
20. evam gate atra kim kāryam naranātha vicintyatām na
anyathā bhāvi yat prāha prasannau bhagavān raviḥ
20. "O King, since things have turned out this way, what is to be done here? Let it be considered. It will not be otherwise than what the gracious Lord Sun has declared."
राजोवाच ।
उपकारः कृतः पौरैः प्रीत्या भृत्यैश्च यो मम ।
कथं भोक्ष्याम्यहं भोगान्गत्वा तेषामनिष्कृतिम् ॥२१॥
21. rājovāca .
upakāraḥ kṛtaḥ pauraiḥ prītyā bhṛtyaiśca yo mama .
kathaṃ bhokṣyāmyahaṃ bhogāngatvā teṣāmaniṣkṛtim.
21. rājan uvāca upakāraḥ kṛtaḥ pauraiḥ prītyā bhṛtyaiḥ ca yaḥ
mama katham bhokṣyāmi aham bhogān gatvā teṣām aniṣkṛtim
21. The King said: "How can I enjoy pleasures after incurring a debt of unrequited kindness (aniṣkṛtim) from the citizens and my servants, which was rendered to me out of their affection?"
सोऽहमद्यप्रभृत्यद्रिं गत्वा नियतमानसः ।
( पौरलोकहितार्थं च तोषयिष्यामि भास्करम् ।
यथा पौरा मम कृते बान्धवाश्च समन्ततः ।
आराधनाय देवेशं तथाहमपि साम्प्रतम् ) तपस्तप्स्ये निराहारो भानोराराधनोद्यतः ॥२२॥
22. so'hamadyaprabhṛtyadriṃ gatvā niyatamānasaḥ .
( pauralokahitārthaṃ ca toṣayiṣyāmi bhāskaram .
yathā paurā mama kṛte bāndhavāśca samantataḥ .
ārādhanāya deveśaṃ tathāhamapi sāmpratam ) tapastapsye nirāhāro bhānorārādhanodyataḥ.
22. saḥ aham adyaprabhṛti adrim gatvā niyatamānasaḥ
pauralokahitārtham ca toṣayiṣyāmi bhāskaram yathā paurāḥ mama kṛte
bāndhavāḥ ca samantataḥ ārādhanāya deveśam tathā aham
api sāmpratam tapaḥ tapsye nirāhāraḥ bhānoḥ ārādhanodyataḥ
22. "Therefore, from today onwards, I, with a disciplined mind, will go to the mountain and, for the welfare of the citizens, will propitiate the Sun god (bhāskara). Just as the citizens and relatives everywhere perform worship for my sake to the Lord of gods, so I also will now perform austerities (tapas), fasting and diligently devoted to the worship of the Sun (bhānu)."
दशवर्षसहस्राणि यथाहं स्थिरयौवनः ।
तस्य प्रसादाद्देवस्य जीविष्यामि निरामयः ॥२३॥
23. daśavarṣasahasrāṇi yathāhaṃ sthirayauvanaḥ .
tasya prasādāddevasya jīviṣyāmi nirāmayaḥ.
23. daśavarṣasahastrāṇi yathā aham sthirayauvanaḥ
tasya prasādāt devasya jīviṣyāmi nirāmayaḥ
23. By the grace of that deity, I shall live for ten thousand years, eternally youthful and free from sickness.
तथा यदि प्रजाः सर्वा भृत्यास्त्वं च सुताश्च मे ।
पुत्रा पौत्रा प्रपौत्राश्च सुहृदश्च वरानने ॥२४॥
24. tathā yadi prajāḥ sarvā bhṛtyāstvaṃ ca sutāśca me .
putrā pautrā prapautrāśca suhṛdaśca varānane.
24. tathā yadi prajāḥ sarvāḥ bhṛtyāḥ tvam ca sutāḥ ca me
putrāḥ pautrāḥ prapautrāḥ ca suhṛdaḥ ca varānanane
24. And if, O lady with a beautiful face (varānanā), all my subjects, servants, and you, along with my sons, grandsons, great-grandsons, and friends...
जीवन्त्येतं प्रसादं च करोति भगवान्रविः ।
ततोऽहं भविता राज्ये भोक्ष्ये भोगांस्तथा मुदा ॥२५॥
25. jīvantyetaṃ prasādaṃ ca karoti bhagavānraviḥ .
tato'haṃ bhavitā rājye bhokṣye bhogāṃstathā mudā.
25. jīvanti etam prasādam ca karoti bhagavān raviḥ
tataḥ aham bhavitā rājye bhokṣye bhogān tathā mudā
25. And if the revered Sun (Ravi) grants this favor, allowing them to live, then I shall become the ruler of the kingdom and enjoy its pleasures with delight.
न चेदेवं करोत्यर्कस्तदाद्रौ तत्र मानिनि ।
तपस्तप्स्ये निराहारो यावज्जीवितसंक्षयः ॥२६॥
26. na cedevaṃ karotyarkastadādrau tatra mānini .
tapastapsye nirāhāro yāvajjīvitasaṃkṣayaḥ.
26. na ced evam karoti arkaḥ tadā adrau tatra māninī
tapaḥ tapsye nirāhāraḥ yāvat jīvitasaṃkṣayaḥ
26. If the Sun (arka) does not do so, then, O proud lady (māninī), I will perform severe penance (tapas) on that mountain, fasting until the cessation of my life.
मार्कण्डेय उवाच ।
इत्युक्ता सा तदा तेन तथेत्याह नराधिपम् ।
जगाम तेन च समं साऽपि तं धरणीधरम् ॥२७॥
27. mārkaṇḍeya uvāca .
ityuktā sā tadā tena tathetyāha narādhipam .
jagāma tena ca samaṃ sā'pi taṃ dharaṇīdharam.
27. Mārkaṇḍeya uvāca iti uktā sā tadā tena tathā iti āha
narādhipam jagāma tena ca samam sā api tam dharaṇīdharam
27. Mārkaṇḍeya said: When he spoke to her thus, she then said to the king, "So be it." And she too went with him to that mountain.
स तदायतनं गत्वा भार्यया सह पार्थिवः ।
भानोराराधनं चक्रे शुश्रूषानिरतो द्विज ॥२८॥
28. sa tadāyatanaṃ gatvā bhāryayā saha pārthivaḥ .
bhānorārādhanaṃ cakre śuśrūṣānirato dvija.
28. sa tat āyatanam gatvā bhāryayā saha pārthivaḥ
bhānoḥ ārādhanam cakre śuśrūṣānirataḥ dvija
28. O twice-born one (dvija), having gone to that shrine with his wife, that king, dedicated to devotion, performed the worship of the Sun god.
निराहारा कृशा सा च यथासौ पृथिवीपतिः ।
तेपे तपस्तथैवोग्रं शीतवातातपक्षमा ॥२९॥
29. nirāhārā kṛśā sā ca yathāsau pṛthivīpatiḥ .
tepe tapastathaivograṃ śītavātātapakṣamā.
29. nirāhārā kṛśā sā ca yathā asau pṛthivīpatiḥ
tepe tapaḥ tathā eva ugram śītavātātapakṣamā
29. And she, emaciated and abstaining from food, likewise performed severe austerity (tapas), enduring cold, wind, and sun, just as that king did.
तस्य पूजयतो भानुं तप्यतश्च तपो महत् ।
साग्रे सम्वत्सरे याते ततः प्रीतो दिवाकरः ॥३०॥
30. tasya pūjayato bhānuṃ tapyataśca tapo mahat .
sāgre samvatsare yāte tataḥ prīto divākaraḥ.
30. tasya pūjayataḥ bhānum tapyataḥ ca tapaḥ mahat
sāgre samvatsare yāte tataḥ prītaḥ divākaraḥ
30. After more than a year had passed, while he (the king) was worshipping the Sun god and performing great austerity (tapas), the Sun god (divākara) became pleased.
समस्तभृत्यपौरादिपुत्राणां च कृते द्विज ।
ददौ यथाभिलषितं वरं द्विजवरोत्तम ॥३१॥
31. samastabhṛtyapaurādiputrāṇāṃ ca kṛte dvija .
dadau yathābhilaṣitaṃ varaṃ dvijavarottama.
31. samastabhṛtyapaurādiputrāṇām ca kṛte dvija
dadau yathābhilaṣitam varam dvijavarottama
31. O brahmin, O best among excellent brahmins, he granted the desired boon for all his servants, citizens, and sons.
लब्ध्वा वरं स नृपतिः समभ्येत्यात्मनः पुरम् ।
चकार मुदितो राज्यं प्रजा धर्मेण पालयन् ॥३२॥
32. labdhvā varaṃ sa nṛpatiḥ samabhyetyātmanaḥ puram .
cakāra mudito rājyaṃ prajā dharmeṇa pālayan.
32. labdhvā varam sa nṛpatiḥ samabhyetya ātmanaḥ
puram cakāra muditaḥ rājyam prajā dharmeṇa pālayan
32. Having obtained the boon, that king, delighted, returned to his own city and ruled his kingdom, protecting his subjects with righteousness (dharma).
ईजे यज्ञान्स च बहून्ददौ दानान्यहर्निशम् ।
मानिन्या सहितो भोगान्बुभुजे च स धर्मवित् ॥३३॥
33. īje yajñānsa ca bahūndadau dānānyaharniśam .
māninyā sahito bhogānbubhuje ca sa dharmavit.
33. īje yajñān ca bahūn dadau dānāni aharniśam
māninyā sahitaḥ bhogān bubhuje ca sa dharmavit
33. He performed many Vedic rituals (yajña) and gave gifts (dāna) day and night. That king, being a knower of righteousness (dharma), also enjoyed worldly pleasures accompanied by his proud wife.
दश वर्षसहस्राणि पुत्रपौत्रादिभिः सह ।
भृत्यैः पौत्रैः प्रमुदितः सोऽभवत्स्थिरयौवनः ॥३४॥
34. daśa varṣasahasrāṇi putrapautrādibhiḥ saha .
bhṛtyaiḥ pautraiḥ pramuditaḥ so'bhavatsthirayauvanaḥ.
34. daśa varṣasahastrāṇi putrapautrāādibhiḥ saha bhṛtyaiḥ
pautraiḥ pramuditaḥ saḥ abhavat sthirayauvanaḥ
34. For ten thousand years, accompanied by his sons, grandsons, and servants, he remained eternally youthful and greatly delighted.
तस्येति चरितं दृष्ट्वा प्रमतिर्नाम भार्गवः ।
विस्मयाकृष्टहृदयो गाथामेतामगायत ॥३५॥
35. tasyeti caritaṃ dṛṣṭvā pramatirnāma bhārgavaḥ .
vismayākṛṣṭahṛdayo gāthāmetāmagāyata.
35. tasya iti caritam dṛṣṭvā pramatiḥ nāma bhārgavaḥ
vismayākṛṣṭahṛdayaḥ gāthām etām agāyata
35. Having seen his deeds, Pramati, a descendant of Bhṛgu, his heart captivated by wonder, sang this verse.
भानुभक्तेरहो शक्तिर्यद्राजा राज्यवर्द्धनः ।
आयुषो वर्द्धने जातः स्वजनस्य तथात्मनः ॥३६॥
36. bhānubhakteraho śaktiryadrājā rājyavarddhanaḥ .
āyuṣo varddhane jātaḥ svajanasya tathātmanaḥ.
36. bhānubhakteḥ aho śaktiḥ yat rājā rājyavarddhanaḥ
āyuṣaḥ varddhane jātaḥ svajanasya tathā ātmanaḥ
36. Oh, the power (śakti) of devotion (bhakti) to the Sun god! Because of it, King Rājyavardhana was born to increase his own longevity and that of his kinsmen.
इति ते कथितं विप्र यत्पृष्टोऽहं त्वयोदितः ।
आदिदेवस्य माहात्म्यमादित्यस्य विवस्वतः ॥३७॥
37. iti te kathitaṃ vipra yatpṛṣṭo'haṃ tvayoditaḥ .
ādidevasya māhātmyamādityasya vivasvataḥ.
37. iti te kathitam vipra yat pṛṣṭaḥ aham tvayā
uditaḥ ādidevasya māhātmyam ādityasya vivasvataḥ
37. O Brāhmaṇa, I have thus narrated to you, as I was prompted by you, the greatness of the primeval deity (ādideva), the Sun god (āditya), Vivasvat.
विप्रैतदखिलं श्रुत्वा भानोर्माहात्म्यमुत्तमम् ।
पठंश्च मुच्यते पापैः सप्तरात्रकृतैर्नरः ॥३८॥
38. vipraitadakhilaṃ śrutvā bhānormāhātmyamuttamam .
paṭhaṃśca mucyate pāpaiḥ saptarātrakṛtairnaraḥ.
38. vipra etat akhilam śrutvā bhānoḥ māhātmyam uttamam
paṭhan ca mucyate pāpaiḥ saptarātrakṛtaiḥ naraḥ
38. O Brāhmaṇa, a person who has heard this entire excellent glory of the Sun god, and who recites it, is liberated (mokṣa) from sins committed over seven days and nights.
अरोगी धनवानाढ्यः कुले महति धीमताम् ।
जायते च महाप्राज्ञो यश्चैतद्धारयेद्बुधः ॥३९॥
39. arogī dhanavānāḍhyaḥ kule mahati dhīmatām .
jāyate ca mahāprājño yaścaitaddhārayedbudhaḥ.
39. arogī dhanavān āḍhyaḥ kule mahati dhīmatām jāyate
ca mahāprājñaḥ yaḥ ca etat dhārayet budhaḥ
39. And the wise person (budha) who embodies this, becomes healthy, wealthy, prosperous, and greatly learned, being born into a noble family of intelligent individuals.
( यजते च महायज्ञैः समाप्तवरदक्षिणः ।
श्रुत्वा चरितमेतद्धि समानं लभते फलम् ) मन्त्राश्च येऽत्राभिहिता भास्वतो मुनिसत्तम ।
जपः प्रत्येकमेतेषां त्रिसंध्यं पातकापहः ॥४०॥
40. ( yajate ca mahāyajñaiḥ samāptavaradakṣiṇaḥ .
śrutvā caritametaddhi samānaṃ labhate phalam ) mantrāśca ye'trābhihitā bhāsvato munisattama .
japaḥ pratyekameteṣāṃ trisaṃdhyaṃ pātakāpahaḥ.
40. yajate ca mahā-yajñaiḥ samāpta-vara-dakṣiṇaḥ śrutvā
caritam etat hi samānam labhate phalam mantrāḥ
ca ye atra abhihitāḥ bhāsvataḥ muni-sattama
japaḥ pratyekam eteṣām tri-saṃdhyam pātaka-apahaḥ
40. ( yaḥ mahā-yajñaiḥ ca yajate,
samāpta-vara-dakṣiṇaḥ [ca bhavati],
saḥ etad caritam śrutvā hi samānam phalam labhate.
) ca he muni-sattama ye mantrāḥ atra bhāsvataḥ abhihitāḥ,
eteṣām pratyekam tri-saṃdhyam japaḥ pātaka-apahaḥ (bhavati)
40. (One who performs great Vedic rituals (yajña) and completes the offering of excellent ritual fees, truly obtains an equivalent reward by hearing this story.) And, O best of sages (munisattama), the mantras of the radiant Sun God (Bhāsvat) that are declared here - the individual recitation (japa) of each of these at the three junctions of the day (morning, noon, and evening) removes all sins.
समस्तमेतन्माहात्म्यं यत्र चायतने रवेः ।
पठ्यते तत्र भगवान्सान्निध्यं न विमुञ्चति ॥४१॥
41. samastametanmāhātmyaṃ yatra cāyatane raveḥ .
paṭhyate tatra bhagavānsānnidhyaṃ na vimuñcati.
41. samastam etat māhātmyam yatra ca āyatane raveḥ
paṭhyate tatra bhagavān sānnidhyam na vimuñcati
41. And wherever this entire glory is recited in a temple dedicated to the Sun, there the venerable Lord (Bhagavān) never abandons His presence.
तस्मादेतत्त्वया ब्रह्मन्भानोर्माहात्म्यमुत्तमम् ।
धार्यं मनसि जाप्यं च महत्पुण्यमभीप्सता ॥४२॥
42. tasmādetattvayā brahmanbhānormāhātmyamuttamam .
dhāryaṃ manasi jāpyaṃ ca mahatpuṇyamabhīpsatā.
42. tasmāt etat tvayā brahman bhānoḥ māhātmyam uttamam
dhāryam manasi jāpyam ca mahat puṇyam abhīpsatā
42. Therefore, O Brahmin (brahman), you who desire great merit should hold this supreme glory of the Sun in your mind and recite (japa) it.
सुवर्णशृङ्गीमतिशोभनाङ्गीं पयस्विनीं गां प्रददाति यो हि ।
शृणोति चैतत्त्र्यहमात्मवान्नरः समं तयोः पुण्यफलं द्विजाग्र्य ॥४३॥
43. suvarṇaśṛṅgīmatiśobhanāṅgīṃ payasvinīṃ gāṃ pradadāti yo hi .
śṛṇoti caitattryahamātmavānnaraḥ samaṃ tayoḥ puṇyaphalaṃ dvijāgrya.
43. suvarṇaśṛṅgīm atiśobhanāṅgīm
payasvinīm gām pradadāti yaḥ hi śṛṇoti
ca etat tryaham ātmavān naraḥ
samam tayoḥ puṇyaphalam dvijāgrya
43. O excellent Brahmin (dvija), indeed, the person who donates a cow with golden horns, an exceedingly beautiful body, and abundant milk, and the resolute person (ātman) who listens to this for three days – the meritorious reward (puṇyaphala) for both of them is equal.