Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

मार्कण्डेय-पुराणम्       mārkaṇḍeya-purāṇam - chapter-118

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
मार्कण्डेय उवाच ।
ततः स नृपतिर्गत्वा गोमतीं पापनाशिनीम् ।
तत्र तुष्टाव नियतो भूत्वा देवं पुरन्दरम् ॥१॥
1. mārkaṇḍeya uvāca .
tataḥ sa nṛpatirgatvā gomatīṃ pāpanāśinīm .
tatra tuṣṭāva niyato bhūtvā devaṃ purandaram.
1. mārkaṇḍeyaḥ uvāca tataḥ saḥ nṛpatiḥ gatvā gomatīm
pāpanāśinīm tatra tuṣṭāva niyataḥ bhūtvā devam purandaram
1. Mārkaṇḍeya said: Then, having gone to the sin-destroying Gomati River, that king, having composed himself, praised the god Purandara (Indra) there.
तप्यमानस्तपश्चोग्रं यतवाक्कायमानसः ।
तुष्टाव प्रयतः शक्रमपत्यार्थं महीपतिः ॥२॥
2. tapyamānastapaścograṃ yatavākkāyamānasaḥ .
tuṣṭāva prayataḥ śakramapatyārthaṃ mahīpatiḥ.
2. tapyamānaḥ tapas ca ugram yatavāk-kāya-mānasaḥ
tuṣṭāva prayataḥ śakram apatyārtham mahīpatiḥ
2. The king, while undergoing severe asceticism (tapas) and keeping his speech, body, and mind controlled, diligently praised Śakra (Indra) for the sake of offspring.
तस्य स्तोत्रेण तपसा भक्त्या चापि सुरेश्वरः ।
तुतोष भगवानिन्द्रः प्राह चैनं महामुने ॥३॥
3. tasya stotreṇa tapasā bhaktyā cāpi sureśvaraḥ .
tutoṣa bhagavānindraḥ prāha cainaṃ mahāmune.
3. tasya stotreṇa tapasā bhaktyā ca api sureśvaraḥ
tutoṣa bhagavān indraḥ prāha ca enam mahāmune
3. O great sage, the lord of the gods, divine Indra, was pleased by his praise, austerities (tapas), and devotion (bhakti), and he spoke to him.
अनेन तपसा भक्त्या स्तोत्रेणोच्चारितेन च ।
परितुष्टोऽस्मि ते भूप व्रियतां भवता वरः ॥४॥
4. anena tapasā bhaktyā stotreṇoccāritena ca .
parituṣṭo'smi te bhūpa vriyatāṃ bhavatā varaḥ.
4. anena tapasā bhaktyā stotreṇa uccāritena ca
parituṣṭaḥ asmi te bhūpa vriyatām bhavatā varaḥ
4. O king, I am greatly pleased by these austerities (tapas), devotion (bhakti), and the recited hymn. Let a boon be chosen by you.
राजोवाच ।
अपुत्रस्य सुतो मेऽस्तु सर्वशस्त्रभृतां वरः ।
सदा चाव्याहतैश्वर्यो धर्मकृद्धर्मवित्कृती ॥५॥
5. rājovāca .
aputrasya suto me'stu sarvaśastrabhṛtāṃ varaḥ .
sadā cāvyāhataiśvaryo dharmakṛddharmavitkṛtī.
5. rājā uvāca aputrasya sutaḥ me astu sarvaśastrabhṛtām
varaḥ sadā ca avyāhataiśvaryaḥ dharmakṛt dharmavit kṛtī
5. The king said, "Let me, who am childless, have a son who is the best among all weapon-bearers, always possessing unimpeded prosperity, a performer of duty (dharma), a knower of natural law (dharma), and accomplished."
मार्कण्डेय उवाच ।
तथेति चोक्तः शक्रेण राजा प्राप्तमनोरथः ।
प्रजाः पालयितुं भूप आजगाम निजं पुरम् ॥६॥
6. mārkaṇḍeya uvāca .
tatheti coktaḥ śakreṇa rājā prāptamanorathaḥ .
prajāḥ pālayituṃ bhūpa ājagāma nijaṃ puram.
6. mārkaṇḍeya uvāca tathā iti ca uktaḥ śakreṇa rājā
prāptamanorathaḥ prajāḥ pālayitum bhūpaḥ ājagāma nijam puram
6. Mārkaṇḍeya said, "Thus, addressed by Indra, the king, whose desire was fulfilled, returned to his own city to govern the subjects."
तत्रास्य कुर्वतो यज्ञं सम्यक्पालयतः प्रजाः ।
अजायत सुतो विप्र तदा शक्रप्रसादतः ॥७॥
7. tatrāsya kurvato yajñaṃ samyakpālayataḥ prajāḥ .
ajāyata suto vipra tadā śakraprasādataḥ.
7. tatra asya kurvataḥ yajñaṃ samyak pālayataḥ
prajāḥ ajāyata sutaḥ vipra tadā śakraprasādataḥ
7. vipra,
tadā tatra asya yajñaṃ kurvataḥ (ca) prajāḥ samyak pālayataḥ sutaḥ śakraprasādataḥ ajāyata.
7. O Brahmin (vipra), then, while he was performing the Vedic ritual (yajña) and properly protecting his subjects, a son was born to him at that time, by the grace of Śakra (Indra).
तस्य नाम पिता चक्रे बलाश्व इति भूपतिः ।
अस्त्रग्राममशेषं च ग्राहयामास तं सुतम् ॥८॥
8. tasya nāma pitā cakre balāśva iti bhūpatiḥ .
astragrāmamaśeṣaṃ ca grāhayāmāsa taṃ sutam.
8. tasya nāma pitā cakre balāśva iti bhūpatiḥ
astragrāmam aśeṣam ca grāhayāmāsa tam sutam
8. His father, the king, named him Balaśva. And he had that son taught the entire art of weaponry.
पितर्युपरते विप्र सोऽधिराज्ये स्थितो नृपः ।
स बलाश्वो वशं निन्ये भुवि सर्वमहीक्षितः ॥९॥
9. pitaryuparate vipra so'dhirājye sthito nṛpaḥ .
sa balāśvo vaśaṃ ninye bhuvi sarvamahīkṣitaḥ.
9. pitari uperate vipra saḥ adhirājye sthitaḥ nṛpaḥ
saḥ balāśvaḥ vaśam ninye bhuvi sarvamahīkṣitaḥ
9. O Brahmin, when his father passed away, that king was established on the throne. Balaśva brought all the kings on earth under his control.
करं च दापयामास सारग्रहणपूर्वकम् ।
स सर्वभूमिपान्राजा पालयामास च प्रजाः ॥१०॥
10. karaṃ ca dāpayāmāsa sāragrahaṇapūrvakam .
sa sarvabhūmipānrājā pālayāmāsa ca prajāḥ.
10. karam ca dāpayāmāsa sāragrahaṇapūrvakam
saḥ sarvabhūmipān rājā pālayāmāsa ca prajāḥ
10. And he made them pay taxes, collecting them appropriately. That king protected all the rulers of the earth and his own subjects.
अथाखिलनरेन्द्रास्ते दायादास्तस्य दुर्मदाः ।
न चाभ्युत्थाय सततं त चास्मै प्रददुः करान् ॥११॥
11. athākhilanarendrāste dāyādāstasya durmadāḥ .
na cābhyutthāya satataṃ ta cāsmai pradaduḥ karān.
11. atha akhila-narendrāḥ te dāyādāḥ tasya durmadāḥ na
ca abhyutthāya satatam ta ca asmai pradaduḥ karān
11. Then, all those arrogant kings, his heirs, neither consistently showed deference by rising up, nor did they give him taxes.
व्युत्थिताः स्वेषु राष्ट्रेषु न सन्तोषपरास्ततः ।
भुवं तस्य नरेन्द्रस्य जगृहुस्ते नराधिपाः ॥१२॥
12. vyutthitāḥ sveṣu rāṣṭreṣu na santoṣaparāstataḥ .
bhuvaṃ tasya narendrasya jagṛhuste narādhipāḥ.
12. vyutthitāḥ sveṣu rāṣṭreṣu na santoṣaparāḥ tataḥ
bhuvam tasya narendrasya jagṛhuḥ te narādhipāḥ
12. Having asserted their independence in their own kingdoms and being discontent thereafter, those rulers seized that king's land.
स गृहीत्वा स्वकं राज्यं पृथिवीशो बलान्मुने ।
तस्थौ स्वनगरे भूपैर्विरोधो बहुभिः कृतः ॥१३॥
13. sa gṛhītvā svakaṃ rājyaṃ pṛthivīśo balānmune .
tasthau svanagare bhūpairvirodho bahubhiḥ kṛtaḥ.
13. sa gṛhītvā svakam rājyam pṛthivīśaḥ balāt mune
tasthau sva-nagare bhūpaiḥ virodhaḥ bahubhiḥ kṛtaḥ
13. O sage, that lord of the earth, having forcibly retaken his own kingdom, settled in his own capital. However, a conflict was initiated by many kings.
समेत्य सुमहावीर्याः ससाधनधनास्ततः ।
रुरुधुस्तं महीपालं पुरे तत्र नरेश्वराः ॥१४॥
14. sametya sumahāvīryāḥ sasādhanadhanāstataḥ .
rurudhustaṃ mahīpālaṃ pure tatra nareśvarāḥ.
14. sametya su-mahā-vīryāḥ sa-sādhana-dhanāḥ tataḥ
rurudhuḥ tam mahīpālam pure tatra nara-īśvarāḥ
14. Having gathered together, those kings, possessing immense valor, along with their resources and wealth, then besieged that ruler in his capital.
पुररोधेन तेनाथ कुपितः स महीपतिः ।
स्वल्पकोशोऽल्पदण्डश्च वैक्लव्यं परमं गतः ॥१५॥
15. purarodhena tenātha kupitaḥ sa mahīpatiḥ .
svalpakośo'lpadaṇḍaśca vaiklavyaṃ paramaṃ gataḥ.
15. purarodhena tena atha kupitaḥ sa mahīpatiḥ
svalpakośaḥ alpadaṇḍaḥ ca vaiklavyaṃ paramaṃ gataḥ
15. Then, angered by that siege of the city, that king, who had a small treasury and few troops, became utterly distressed.
अपश्यमानः शरणं सबलो द्विजसत्तम ।
करौ मुखाग्रतः कृत्वा निशश्वासार्तमानसः ॥१६॥
16. apaśyamānaḥ śaraṇaṃ sabalo dvijasattama .
karau mukhāgrataḥ kṛtvā niśaśvāsārtamānasaḥ.
16. apaśyamānaḥ śaraṇaṃ sabalaḥ dvijasattama
karau mukhāgrataḥ kṛtvā niśaśvāsa ārtamānasaḥ
16. O best among brahmins (dvijasattama), unable to find any refuge, and accompanied by his forces, he sighed with a pained mind, holding his hands before his face.
ततोऽस्य हस्तविवरान्मुखानिलसमाहताः ।
निर्जग्मुः शतशो योधा रथनागतुरङ्गमाः ॥१७॥
17. tato'sya hastavivarānmukhānilasamāhatāḥ .
nirjagmuḥ śataśo yodhā rathanāgaturaṅgamāḥ.
17. tataḥ asya hasta-vivarāt mukha-anila-samāhatāḥ
nirjagmuḥ śataśaḥ yodhāḥ ratha-nāga-turaṅgamāḥ
17. Then, hundreds of warriors, along with chariots, elephants, and horses, emerged from the openings of his hands, propelled by the breath from his mouth.
ततः क्षणेन तत्सर्वं नगरं तस्य भूपतेः ।
व्याप्तमासीद्बलौघेन सारेणातिबलान्मुने ॥१८॥
18. tataḥ kṣaṇena tatsarvaṃ nagaraṃ tasya bhūpateḥ .
vyāptamāsīdbalaughena sāreṇātibalānmune.
18. tataḥ kṣaṇena tat sarvaṃ nagaraṃ tasya bhūpateḥ
vyāptam āsīt bala-oghena sāreṇa atibalāt mune
18. Then, O sage (muni), that entire city of his king was instantly pervaded by a multitude of excellent and exceedingly powerful forces.
अथ सोऽतिबलौघेन महता तेन संवृतः ।
निर्मथ्यनगरात्तस्मात्तान्विजिग्ये नराधिपः ॥१९॥
19. atha so'tibalaughena mahatā tena saṃvṛtaḥ .
nirmathyanagarāttasmāttānvijigye narādhipaḥ.
19. atha saḥ atibalaughena mahatā tena saṃvṛtaḥ
nirmathyanagarāt tasmāt tān vijigye narādhipaḥ
19. Then, that king, accompanied by that great, overwhelming army, conquered them from the city of Nirmāthya.
जित्वा च वशमानीय चकार करदान्पुनः ।
यथापूर्वं महाभाग महाभाग्यो नरेश्वरः ॥२०॥
20. jitvā ca vaśamānīya cakāra karadānpunaḥ .
yathāpūrvaṃ mahābhāga mahābhāgyo nareśvaraḥ.
20. jitvā ca vaśam ānīya cakāra karadān punaḥ
yathāpūrvaṃ mahābhāga mahābhāgyaḥ nareśvaraḥ
20. And having conquered them and brought them under his control, O greatly fortunate one, that highly auspicious king again made them tributary as before.
धुतयोः करयोर्जज्ञे यतस्तस्यारिदाहदम् ।
बलं करन्धमस्तस्मात्स बलाश्वोऽभिधीयते ॥२१॥
21. dhutayoḥ karayorjajñe yatastasyāridāhadam .
balaṃ karandhamastasmātsa balāśvo'bhidhīyate.
21. dhutayoḥ karayoḥ jajñe yataḥ tasya aridāhadam
balam karandhamaḥ tasmāt saḥ balāśvaḥ abhidhīyate
21. Because his enemy-destroying strength was born from his agitated hands, therefore that Karandhama is called Balāśva.
स धर्मात्मा महात्मा च स मैत्रः सर्वजन्तुषु ।
करन्धमोऽभवद्भूपस्त्रिषु लोकेषु विश्रुतः ॥२२॥
22. sa dharmātmā mahātmā ca sa maitraḥ sarvajantuṣu .
karandhamo'bhavadbhūpastriṣu lokeṣu viśrutaḥ.
22. saḥ dharmātmā mahātmā ca saḥ maitraḥ sarvajantuṣu
karandhamaḥ abhavat bhūpaḥ triṣu lokeṣu viśrutaḥ
22. He was a person of righteous (dharma) character (ātman) and a great soul (mahātmā); he was friendly towards all beings. King Karandhama became renowned in the three worlds.
सम्प्रास्तस्य परामार्त्तिं ददावरिविनाशनम् ।
बलं धर्मेण चाक्षिप्तमभ्युपेत्य स्वयं नृपम् ॥२३॥
23. samprāstasya parāmārttiṃ dadāvarivināśanam .
balaṃ dharmeṇa cākṣiptamabhyupetya svayaṃ nṛpam.
23. samprāstasya parām ārttim dadau arivināśanam
balam dharmeṇa ca ākṣiptam abhyupetya svayam nṛpam
23. Approaching the king himself, who had fallen into extreme distress, he bestowed upon him strength that could destroy enemies, strength that had been (temporarily) restrained by (his adherence to) natural law (dharma).