मार्कण्डेय-पुराणम्
mārkaṇḍeya-purāṇam
-
chapter-118
मार्कण्डेय उवाच ।
ततः स नृपतिर्गत्वा गोमतीं पापनाशिनीम् ।
तत्र तुष्टाव नियतो भूत्वा देवं पुरन्दरम् ॥१॥
ततः स नृपतिर्गत्वा गोमतीं पापनाशिनीम् ।
तत्र तुष्टाव नियतो भूत्वा देवं पुरन्दरम् ॥१॥
1. mārkaṇḍeya uvāca .
tataḥ sa nṛpatirgatvā gomatīṃ pāpanāśinīm .
tatra tuṣṭāva niyato bhūtvā devaṃ purandaram.
tataḥ sa nṛpatirgatvā gomatīṃ pāpanāśinīm .
tatra tuṣṭāva niyato bhūtvā devaṃ purandaram.
1.
mārkaṇḍeyaḥ uvāca tataḥ saḥ nṛpatiḥ gatvā gomatīm
pāpanāśinīm tatra tuṣṭāva niyataḥ bhūtvā devam purandaram
pāpanāśinīm tatra tuṣṭāva niyataḥ bhūtvā devam purandaram
1.
Mārkaṇḍeya said: Then, having gone to the sin-destroying Gomati River, that king, having composed himself, praised the god Purandara (Indra) there.
तप्यमानस्तपश्चोग्रं यतवाक्कायमानसः ।
तुष्टाव प्रयतः शक्रमपत्यार्थं महीपतिः ॥२॥
तुष्टाव प्रयतः शक्रमपत्यार्थं महीपतिः ॥२॥
2. tapyamānastapaścograṃ yatavākkāyamānasaḥ .
tuṣṭāva prayataḥ śakramapatyārthaṃ mahīpatiḥ.
tuṣṭāva prayataḥ śakramapatyārthaṃ mahīpatiḥ.
2.
tapyamānaḥ tapas ca ugram yatavāk-kāya-mānasaḥ
tuṣṭāva prayataḥ śakram apatyārtham mahīpatiḥ
tuṣṭāva prayataḥ śakram apatyārtham mahīpatiḥ
2.
The king, while undergoing severe asceticism (tapas) and keeping his speech, body, and mind controlled, diligently praised Śakra (Indra) for the sake of offspring.
तस्य स्तोत्रेण तपसा भक्त्या चापि सुरेश्वरः ।
तुतोष भगवानिन्द्रः प्राह चैनं महामुने ॥३॥
तुतोष भगवानिन्द्रः प्राह चैनं महामुने ॥३॥
3. tasya stotreṇa tapasā bhaktyā cāpi sureśvaraḥ .
tutoṣa bhagavānindraḥ prāha cainaṃ mahāmune.
tutoṣa bhagavānindraḥ prāha cainaṃ mahāmune.
3.
tasya stotreṇa tapasā bhaktyā ca api sureśvaraḥ
tutoṣa bhagavān indraḥ prāha ca enam mahāmune
tutoṣa bhagavān indraḥ prāha ca enam mahāmune
3.
O great sage, the lord of the gods, divine Indra, was pleased by his praise, austerities (tapas), and devotion (bhakti), and he spoke to him.
अनेन तपसा भक्त्या स्तोत्रेणोच्चारितेन च ।
परितुष्टोऽस्मि ते भूप व्रियतां भवता वरः ॥४॥
परितुष्टोऽस्मि ते भूप व्रियतां भवता वरः ॥४॥
4. anena tapasā bhaktyā stotreṇoccāritena ca .
parituṣṭo'smi te bhūpa vriyatāṃ bhavatā varaḥ.
parituṣṭo'smi te bhūpa vriyatāṃ bhavatā varaḥ.
4.
anena tapasā bhaktyā stotreṇa uccāritena ca
parituṣṭaḥ asmi te bhūpa vriyatām bhavatā varaḥ
parituṣṭaḥ asmi te bhūpa vriyatām bhavatā varaḥ
4.
O king, I am greatly pleased by these austerities (tapas), devotion (bhakti), and the recited hymn. Let a boon be chosen by you.
राजोवाच ।
अपुत्रस्य सुतो मेऽस्तु सर्वशस्त्रभृतां वरः ।
सदा चाव्याहतैश्वर्यो धर्मकृद्धर्मवित्कृती ॥५॥
अपुत्रस्य सुतो मेऽस्तु सर्वशस्त्रभृतां वरः ।
सदा चाव्याहतैश्वर्यो धर्मकृद्धर्मवित्कृती ॥५॥
5. rājovāca .
aputrasya suto me'stu sarvaśastrabhṛtāṃ varaḥ .
sadā cāvyāhataiśvaryo dharmakṛddharmavitkṛtī.
aputrasya suto me'stu sarvaśastrabhṛtāṃ varaḥ .
sadā cāvyāhataiśvaryo dharmakṛddharmavitkṛtī.
5.
rājā uvāca aputrasya sutaḥ me astu sarvaśastrabhṛtām
varaḥ sadā ca avyāhataiśvaryaḥ dharmakṛt dharmavit kṛtī
varaḥ sadā ca avyāhataiśvaryaḥ dharmakṛt dharmavit kṛtī
5.
The king said, "Let me, who am childless, have a son who is the best among all weapon-bearers, always possessing unimpeded prosperity, a performer of duty (dharma), a knower of natural law (dharma), and accomplished."
मार्कण्डेय उवाच ।
तथेति चोक्तः शक्रेण राजा प्राप्तमनोरथः ।
प्रजाः पालयितुं भूप आजगाम निजं पुरम् ॥६॥
तथेति चोक्तः शक्रेण राजा प्राप्तमनोरथः ।
प्रजाः पालयितुं भूप आजगाम निजं पुरम् ॥६॥
6. mārkaṇḍeya uvāca .
tatheti coktaḥ śakreṇa rājā prāptamanorathaḥ .
prajāḥ pālayituṃ bhūpa ājagāma nijaṃ puram.
tatheti coktaḥ śakreṇa rājā prāptamanorathaḥ .
prajāḥ pālayituṃ bhūpa ājagāma nijaṃ puram.
6.
mārkaṇḍeya uvāca tathā iti ca uktaḥ śakreṇa rājā
prāptamanorathaḥ prajāḥ pālayitum bhūpaḥ ājagāma nijam puram
prāptamanorathaḥ prajāḥ pālayitum bhūpaḥ ājagāma nijam puram
6.
Mārkaṇḍeya said, "Thus, addressed by Indra, the king, whose desire was fulfilled, returned to his own city to govern the subjects."
तत्रास्य कुर्वतो यज्ञं सम्यक्पालयतः प्रजाः ।
अजायत सुतो विप्र तदा शक्रप्रसादतः ॥७॥
अजायत सुतो विप्र तदा शक्रप्रसादतः ॥७॥
7. tatrāsya kurvato yajñaṃ samyakpālayataḥ prajāḥ .
ajāyata suto vipra tadā śakraprasādataḥ.
ajāyata suto vipra tadā śakraprasādataḥ.
7.
tatra asya kurvataḥ yajñaṃ samyak pālayataḥ
prajāḥ ajāyata sutaḥ vipra tadā śakraprasādataḥ
prajāḥ ajāyata sutaḥ vipra tadā śakraprasādataḥ
7.
vipra,
tadā tatra asya yajñaṃ kurvataḥ (ca) prajāḥ samyak pālayataḥ sutaḥ śakraprasādataḥ ajāyata.
tadā tatra asya yajñaṃ kurvataḥ (ca) prajāḥ samyak pālayataḥ sutaḥ śakraprasādataḥ ajāyata.
7.
O Brahmin (vipra), then, while he was performing the Vedic ritual (yajña) and properly protecting his subjects, a son was born to him at that time, by the grace of Śakra (Indra).
तस्य नाम पिता चक्रे बलाश्व इति भूपतिः ।
अस्त्रग्राममशेषं च ग्राहयामास तं सुतम् ॥८॥
अस्त्रग्राममशेषं च ग्राहयामास तं सुतम् ॥८॥
8. tasya nāma pitā cakre balāśva iti bhūpatiḥ .
astragrāmamaśeṣaṃ ca grāhayāmāsa taṃ sutam.
astragrāmamaśeṣaṃ ca grāhayāmāsa taṃ sutam.
8.
tasya nāma pitā cakre balāśva iti bhūpatiḥ
astragrāmam aśeṣam ca grāhayāmāsa tam sutam
astragrāmam aśeṣam ca grāhayāmāsa tam sutam
8.
His father, the king, named him Balaśva. And he had that son taught the entire art of weaponry.
पितर्युपरते विप्र सोऽधिराज्ये स्थितो नृपः ।
स बलाश्वो वशं निन्ये भुवि सर्वमहीक्षितः ॥९॥
स बलाश्वो वशं निन्ये भुवि सर्वमहीक्षितः ॥९॥
9. pitaryuparate vipra so'dhirājye sthito nṛpaḥ .
sa balāśvo vaśaṃ ninye bhuvi sarvamahīkṣitaḥ.
sa balāśvo vaśaṃ ninye bhuvi sarvamahīkṣitaḥ.
9.
pitari uperate vipra saḥ adhirājye sthitaḥ nṛpaḥ
saḥ balāśvaḥ vaśam ninye bhuvi sarvamahīkṣitaḥ
saḥ balāśvaḥ vaśam ninye bhuvi sarvamahīkṣitaḥ
9.
O Brahmin, when his father passed away, that king was established on the throne. Balaśva brought all the kings on earth under his control.
करं च दापयामास सारग्रहणपूर्वकम् ।
स सर्वभूमिपान्राजा पालयामास च प्रजाः ॥१०॥
स सर्वभूमिपान्राजा पालयामास च प्रजाः ॥१०॥
10. karaṃ ca dāpayāmāsa sāragrahaṇapūrvakam .
sa sarvabhūmipānrājā pālayāmāsa ca prajāḥ.
sa sarvabhūmipānrājā pālayāmāsa ca prajāḥ.
10.
karam ca dāpayāmāsa sāragrahaṇapūrvakam
saḥ sarvabhūmipān rājā pālayāmāsa ca prajāḥ
saḥ sarvabhūmipān rājā pālayāmāsa ca prajāḥ
10.
And he made them pay taxes, collecting them appropriately. That king protected all the rulers of the earth and his own subjects.
अथाखिलनरेन्द्रास्ते दायादास्तस्य दुर्मदाः ।
न चाभ्युत्थाय सततं त चास्मै प्रददुः करान् ॥११॥
न चाभ्युत्थाय सततं त चास्मै प्रददुः करान् ॥११॥
11. athākhilanarendrāste dāyādāstasya durmadāḥ .
na cābhyutthāya satataṃ ta cāsmai pradaduḥ karān.
na cābhyutthāya satataṃ ta cāsmai pradaduḥ karān.
11.
atha akhila-narendrāḥ te dāyādāḥ tasya durmadāḥ na
ca abhyutthāya satatam ta ca asmai pradaduḥ karān
ca abhyutthāya satatam ta ca asmai pradaduḥ karān
11.
Then, all those arrogant kings, his heirs, neither consistently showed deference by rising up, nor did they give him taxes.
व्युत्थिताः स्वेषु राष्ट्रेषु न सन्तोषपरास्ततः ।
भुवं तस्य नरेन्द्रस्य जगृहुस्ते नराधिपाः ॥१२॥
भुवं तस्य नरेन्द्रस्य जगृहुस्ते नराधिपाः ॥१२॥
12. vyutthitāḥ sveṣu rāṣṭreṣu na santoṣaparāstataḥ .
bhuvaṃ tasya narendrasya jagṛhuste narādhipāḥ.
bhuvaṃ tasya narendrasya jagṛhuste narādhipāḥ.
12.
vyutthitāḥ sveṣu rāṣṭreṣu na santoṣaparāḥ tataḥ
bhuvam tasya narendrasya jagṛhuḥ te narādhipāḥ
bhuvam tasya narendrasya jagṛhuḥ te narādhipāḥ
12.
Having asserted their independence in their own kingdoms and being discontent thereafter, those rulers seized that king's land.
स गृहीत्वा स्वकं राज्यं पृथिवीशो बलान्मुने ।
तस्थौ स्वनगरे भूपैर्विरोधो बहुभिः कृतः ॥१३॥
तस्थौ स्वनगरे भूपैर्विरोधो बहुभिः कृतः ॥१३॥
13. sa gṛhītvā svakaṃ rājyaṃ pṛthivīśo balānmune .
tasthau svanagare bhūpairvirodho bahubhiḥ kṛtaḥ.
tasthau svanagare bhūpairvirodho bahubhiḥ kṛtaḥ.
13.
sa gṛhītvā svakam rājyam pṛthivīśaḥ balāt mune
tasthau sva-nagare bhūpaiḥ virodhaḥ bahubhiḥ kṛtaḥ
tasthau sva-nagare bhūpaiḥ virodhaḥ bahubhiḥ kṛtaḥ
13.
O sage, that lord of the earth, having forcibly retaken his own kingdom, settled in his own capital. However, a conflict was initiated by many kings.
समेत्य सुमहावीर्याः ससाधनधनास्ततः ।
रुरुधुस्तं महीपालं पुरे तत्र नरेश्वराः ॥१४॥
रुरुधुस्तं महीपालं पुरे तत्र नरेश्वराः ॥१४॥
14. sametya sumahāvīryāḥ sasādhanadhanāstataḥ .
rurudhustaṃ mahīpālaṃ pure tatra nareśvarāḥ.
rurudhustaṃ mahīpālaṃ pure tatra nareśvarāḥ.
14.
sametya su-mahā-vīryāḥ sa-sādhana-dhanāḥ tataḥ
rurudhuḥ tam mahīpālam pure tatra nara-īśvarāḥ
rurudhuḥ tam mahīpālam pure tatra nara-īśvarāḥ
14.
Having gathered together, those kings, possessing immense valor, along with their resources and wealth, then besieged that ruler in his capital.
पुररोधेन तेनाथ कुपितः स महीपतिः ।
स्वल्पकोशोऽल्पदण्डश्च वैक्लव्यं परमं गतः ॥१५॥
स्वल्पकोशोऽल्पदण्डश्च वैक्लव्यं परमं गतः ॥१५॥
15. purarodhena tenātha kupitaḥ sa mahīpatiḥ .
svalpakośo'lpadaṇḍaśca vaiklavyaṃ paramaṃ gataḥ.
svalpakośo'lpadaṇḍaśca vaiklavyaṃ paramaṃ gataḥ.
15.
purarodhena tena atha kupitaḥ sa mahīpatiḥ
svalpakośaḥ alpadaṇḍaḥ ca vaiklavyaṃ paramaṃ gataḥ
svalpakośaḥ alpadaṇḍaḥ ca vaiklavyaṃ paramaṃ gataḥ
15.
Then, angered by that siege of the city, that king, who had a small treasury and few troops, became utterly distressed.
अपश्यमानः शरणं सबलो द्विजसत्तम ।
करौ मुखाग्रतः कृत्वा निशश्वासार्तमानसः ॥१६॥
करौ मुखाग्रतः कृत्वा निशश्वासार्तमानसः ॥१६॥
16. apaśyamānaḥ śaraṇaṃ sabalo dvijasattama .
karau mukhāgrataḥ kṛtvā niśaśvāsārtamānasaḥ.
karau mukhāgrataḥ kṛtvā niśaśvāsārtamānasaḥ.
16.
apaśyamānaḥ śaraṇaṃ sabalaḥ dvijasattama
karau mukhāgrataḥ kṛtvā niśaśvāsa ārtamānasaḥ
karau mukhāgrataḥ kṛtvā niśaśvāsa ārtamānasaḥ
16.
O best among brahmins (dvijasattama), unable to find any refuge, and accompanied by his forces, he sighed with a pained mind, holding his hands before his face.
ततोऽस्य हस्तविवरान्मुखानिलसमाहताः ।
निर्जग्मुः शतशो योधा रथनागतुरङ्गमाः ॥१७॥
निर्जग्मुः शतशो योधा रथनागतुरङ्गमाः ॥१७॥
17. tato'sya hastavivarānmukhānilasamāhatāḥ .
nirjagmuḥ śataśo yodhā rathanāgaturaṅgamāḥ.
nirjagmuḥ śataśo yodhā rathanāgaturaṅgamāḥ.
17.
tataḥ asya hasta-vivarāt mukha-anila-samāhatāḥ
nirjagmuḥ śataśaḥ yodhāḥ ratha-nāga-turaṅgamāḥ
nirjagmuḥ śataśaḥ yodhāḥ ratha-nāga-turaṅgamāḥ
17.
Then, hundreds of warriors, along with chariots, elephants, and horses, emerged from the openings of his hands, propelled by the breath from his mouth.
ततः क्षणेन तत्सर्वं नगरं तस्य भूपतेः ।
व्याप्तमासीद्बलौघेन सारेणातिबलान्मुने ॥१८॥
व्याप्तमासीद्बलौघेन सारेणातिबलान्मुने ॥१८॥
18. tataḥ kṣaṇena tatsarvaṃ nagaraṃ tasya bhūpateḥ .
vyāptamāsīdbalaughena sāreṇātibalānmune.
vyāptamāsīdbalaughena sāreṇātibalānmune.
18.
tataḥ kṣaṇena tat sarvaṃ nagaraṃ tasya bhūpateḥ
vyāptam āsīt bala-oghena sāreṇa atibalāt mune
vyāptam āsīt bala-oghena sāreṇa atibalāt mune
18.
Then, O sage (muni), that entire city of his king was instantly pervaded by a multitude of excellent and exceedingly powerful forces.
अथ सोऽतिबलौघेन महता तेन संवृतः ।
निर्मथ्यनगरात्तस्मात्तान्विजिग्ये नराधिपः ॥१९॥
निर्मथ्यनगरात्तस्मात्तान्विजिग्ये नराधिपः ॥१९॥
19. atha so'tibalaughena mahatā tena saṃvṛtaḥ .
nirmathyanagarāttasmāttānvijigye narādhipaḥ.
nirmathyanagarāttasmāttānvijigye narādhipaḥ.
19.
atha saḥ atibalaughena mahatā tena saṃvṛtaḥ
nirmathyanagarāt tasmāt tān vijigye narādhipaḥ
nirmathyanagarāt tasmāt tān vijigye narādhipaḥ
19.
Then, that king, accompanied by that great, overwhelming army, conquered them from the city of Nirmāthya.
जित्वा च वशमानीय चकार करदान्पुनः ।
यथापूर्वं महाभाग महाभाग्यो नरेश्वरः ॥२०॥
यथापूर्वं महाभाग महाभाग्यो नरेश्वरः ॥२०॥
20. jitvā ca vaśamānīya cakāra karadānpunaḥ .
yathāpūrvaṃ mahābhāga mahābhāgyo nareśvaraḥ.
yathāpūrvaṃ mahābhāga mahābhāgyo nareśvaraḥ.
20.
jitvā ca vaśam ānīya cakāra karadān punaḥ
yathāpūrvaṃ mahābhāga mahābhāgyaḥ nareśvaraḥ
yathāpūrvaṃ mahābhāga mahābhāgyaḥ nareśvaraḥ
20.
And having conquered them and brought them under his control, O greatly fortunate one, that highly auspicious king again made them tributary as before.
धुतयोः करयोर्जज्ञे यतस्तस्यारिदाहदम् ।
बलं करन्धमस्तस्मात्स बलाश्वोऽभिधीयते ॥२१॥
बलं करन्धमस्तस्मात्स बलाश्वोऽभिधीयते ॥२१॥
21. dhutayoḥ karayorjajñe yatastasyāridāhadam .
balaṃ karandhamastasmātsa balāśvo'bhidhīyate.
balaṃ karandhamastasmātsa balāśvo'bhidhīyate.
21.
dhutayoḥ karayoḥ jajñe yataḥ tasya aridāhadam
balam karandhamaḥ tasmāt saḥ balāśvaḥ abhidhīyate
balam karandhamaḥ tasmāt saḥ balāśvaḥ abhidhīyate
21.
Because his enemy-destroying strength was born from his agitated hands, therefore that Karandhama is called Balāśva.
स धर्मात्मा महात्मा च स मैत्रः सर्वजन्तुषु ।
करन्धमोऽभवद्भूपस्त्रिषु लोकेषु विश्रुतः ॥२२॥
करन्धमोऽभवद्भूपस्त्रिषु लोकेषु विश्रुतः ॥२२॥
22. sa dharmātmā mahātmā ca sa maitraḥ sarvajantuṣu .
karandhamo'bhavadbhūpastriṣu lokeṣu viśrutaḥ.
karandhamo'bhavadbhūpastriṣu lokeṣu viśrutaḥ.
22.
saḥ dharmātmā mahātmā ca saḥ maitraḥ sarvajantuṣu
karandhamaḥ abhavat bhūpaḥ triṣu lokeṣu viśrutaḥ
karandhamaḥ abhavat bhūpaḥ triṣu lokeṣu viśrutaḥ
22.
He was a person of righteous (dharma) character (ātman) and a great soul (mahātmā); he was friendly towards all beings. King Karandhama became renowned in the three worlds.
सम्प्रास्तस्य परामार्त्तिं ददावरिविनाशनम् ।
बलं धर्मेण चाक्षिप्तमभ्युपेत्य स्वयं नृपम् ॥२३॥
बलं धर्मेण चाक्षिप्तमभ्युपेत्य स्वयं नृपम् ॥२३॥
23. samprāstasya parāmārttiṃ dadāvarivināśanam .
balaṃ dharmeṇa cākṣiptamabhyupetya svayaṃ nṛpam.
balaṃ dharmeṇa cākṣiptamabhyupetya svayaṃ nṛpam.
23.
samprāstasya parām ārttim dadau arivināśanam
balam dharmeṇa ca ākṣiptam abhyupetya svayam nṛpam
balam dharmeṇa ca ākṣiptam abhyupetya svayam nṛpam
23.
Approaching the king himself, who had fallen into extreme distress, he bestowed upon him strength that could destroy enemies, strength that had been (temporarily) restrained by (his adherence to) natural law (dharma).
Links to all chapters:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118 (current chapter)
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134