मार्कण्डेय-पुराणम्
mārkaṇḍeya-purāṇam
-
chapter-78
मार्कण्डेय उवाच ।
ततस्तं तुष्टुवुर्देवास्तथा देवर्षयो रविम् ।
वाग्भिरोड्यमशेषस्य त्रैलोक्यस्य समागताः ॥१॥
ततस्तं तुष्टुवुर्देवास्तथा देवर्षयो रविम् ।
वाग्भिरोड्यमशेषस्य त्रैलोक्यस्य समागताः ॥१॥
1. mārkaṇḍeya uvāca .
tatastaṃ tuṣṭuvurdevāstathā devarṣayo ravim .
vāgbhiroḍyamaśeṣasya trailokyasya samāgatāḥ.
tatastaṃ tuṣṭuvurdevāstathā devarṣayo ravim .
vāgbhiroḍyamaśeṣasya trailokyasya samāgatāḥ.
1.
mārkaṇḍeyaḥ uvāca tataḥ tam tuṣṭuvuḥ devāḥ tathā devarṣayaḥ
ravim vāgbhiḥ īḍyam aśeṣasya trailokyasya samāgatāḥ
ravim vāgbhiḥ īḍyam aśeṣasya trailokyasya samāgatāḥ
1.
Mārkaṇḍeya said: Then, having assembled, the gods and the divine sages praised the Sun (ravi) with words, for he is adorable by all of the three worlds.
देवा ऊचुः ।
नमस्ते ऋक्स्वरूपाय सामरूपाय ते नमः ।
यजुः स्वरूपरूपाय साम्नान्धामवते नमः ॥२॥
नमस्ते ऋक्स्वरूपाय सामरूपाय ते नमः ।
यजुः स्वरूपरूपाय साम्नान्धामवते नमः ॥२॥
2. devā ūcuḥ .
namaste ṛksvarūpāya sāmarūpāya te namaḥ .
yajuḥ svarūparūpāya sāmnāndhāmavate namaḥ.
namaste ṛksvarūpāya sāmarūpāya te namaḥ .
yajuḥ svarūparūpāya sāmnāndhāmavate namaḥ.
2.
devāḥ ūcuḥ namaḥ te ṛksvarūpāya sāmarūpāya te
namaḥ yajuḥ svarūparūpāya sāmnām dhāmavate namaḥ
namaḥ yajuḥ svarūparūpāya sāmnām dhāmavate namaḥ
2.
The gods said: Salutations to You, whose essence (svarūpa) is the Ṛg Veda, and salutations to You, whose form (rūpa) is the Sāma Veda. Salutations to the one whose very form (rūpa) is the Yajur Veda, and salutations to the one who is the abode (dhāman) of the Sāma chants.
ज्ञानैकधामभूताय निर्धूततमसे नमः ।
शुद्धज्योतिः स्वरूपाय विशुद्धायामलात्मने ॥३॥
शुद्धज्योतिः स्वरूपाय विशुद्धायामलात्मने ॥३॥
3. jñānaikadhāmabhūtāya nirdhūtatamase namaḥ .
śuddhajyotiḥ svarūpāya viśuddhāyāmalātmane.
śuddhajyotiḥ svarūpāya viśuddhāyāmalātmane.
3.
jñānaikadhāmabhūtāya nirdhūtatamase namaḥ
śuddhajyotiḥ svarūpāya viśuddhāyamalātmane
śuddhajyotiḥ svarūpāya viśuddhāyamalātmane
3.
Salutations to the one who is the unique abode (dhāman) of knowledge and who has dispelled all darkness. Salutations to the one whose essence (svarūpa) is pure light, to the utterly pure and stainless Self (ātman).
वरिष्ठाय वरेण्याय परस्मै परमात्मने ।
नमोऽखिलजगद्व्यापिस्वरूपायात्ममूर्तये ॥४॥
नमोऽखिलजगद्व्यापिस्वरूपायात्ममूर्तये ॥४॥
4. variṣṭhāya vareṇyāya parasmai paramātmane .
namo'khilajagadvyāpisvarūpāyātmamūrtaye.
namo'khilajagadvyāpisvarūpāyātmamūrtaye.
4.
variṣṭhāya vareṇyāya parasmai paramātmane
namaḥ akhilajagadvāpisvarūpāya ātma-mūrtaye
namaḥ akhilajagadvāpisvarūpāya ātma-mūrtaye
4.
Salutations to the most excellent, the most adorable, the supreme, the Supreme Self (paramātman), whose very nature pervades the entire universe, and who is the embodiment of the Self (ātman).
इदं स्तोत्रवरं रम्यं श्रोतव्यं श्रद्धया नरैः ।
शिष्यो भूत्वा समाधिस्थो दत्त्वा देयं गुरोरपि ॥५॥
शिष्यो भूत्वा समाधिस्थो दत्त्वा देयं गुरोरपि ॥५॥
5. idaṃ stotravaraṃ ramyaṃ śrotavyaṃ śraddhayā naraiḥ .
śiṣyo bhūtvā samādhistho dattvā deyaṃ gurorapi.
śiṣyo bhūtvā samādhistho dattvā deyaṃ gurorapi.
5.
idam stotra-varam ramyam śrotavyam śraddhayā naraiḥ
śiṣyaḥ bhūtvā samādhisthaḥ dattvā deyam guroḥ api
śiṣyaḥ bhūtvā samādhisthaḥ dattvā deyam guroḥ api
5.
This charming and excellent hymn should be listened to by people with faith (śraddhā). Having become a disciple, one should, while absorbed in meditation (samādhi), also give the due offering to the teacher (guru).
न शून्यभूतैः श्रोतव्यमेतत्तु सफलं भवेत् ।
सर्वकारणभूताय निष्ठायै ज्ञानचेतसाम् ॥६॥
सर्वकारणभूताय निष्ठायै ज्ञानचेतसाम् ॥६॥
6. na śūnyabhūtaiḥ śrotavyametattu saphalaṃ bhavet .
sarvakāraṇabhūtāya niṣṭhāyai jñānacetasām.
sarvakāraṇabhūtāya niṣṭhāyai jñānacetasām.
6.
na śūnya-bhūtaiḥ śrotavyam etat tu saphalam bhavet
sarva-kāraṇa-bhūtāya niṣṭhāyai jñāna-cetasām
sarva-kāraṇa-bhūtāya niṣṭhāyai jñāna-cetasām
6.
This [hymn] should not be heard by those who are devoid of understanding; indeed, it will be fruitful. [Homage is offered] to the primal cause of all, and to the steadfast devotion (niṣṭhā) of those whose minds are imbued with knowledge (jñāna).
नमः सूर्यस्वरूपाय प्रकाशात्मस्वरूपिणे ।
भास्कराय नमस्तुभ्यं तथा दिनकृते नमः ॥७॥
भास्कराय नमस्तुभ्यं तथा दिनकृते नमः ॥७॥
7. namaḥ sūryasvarūpāya prakāśātmasvarūpiṇe .
bhāskarāya namastubhyaṃ tathā dinakṛte namaḥ.
bhāskarāya namastubhyaṃ tathā dinakṛte namaḥ.
7.
namaḥ sūrya-svarūpāya prakāśātma-svarūpiṇe
bhāskarāya namaḥ tubhyam tathā dinakṛte namaḥ
bhāskarāya namaḥ tubhyam tathā dinakṛte namaḥ
7.
Salutations to the one whose form is the Sun, whose essence is the Self (ātman) of light. Salutations to you, O Bhaskara, and likewise, salutations to the creator of the day.
शर्वरीहेतवे चैव सन्ध्याज्योत्स्नाकृते नमः ।
त्वं सर्वमेतद् भगवन् जगदुद्भ्रमता त्वया ॥८॥
त्वं सर्वमेतद् भगवन् जगदुद्भ्रमता त्वया ॥८॥
8. śarvarīhetave caiva sandhyājyotsnākṛte namaḥ .
tvaṃ sarvametad bhagavan jagadudbhramatā tvayā.
tvaṃ sarvametad bhagavan jagadudbhramatā tvayā.
8.
śarvarīhetavē ca ēva sandhyājyōtsnākṛtē namaḥ |
tvam sarvam ētat bhagavan jagat udbhrāmatā tvayā
tvam sarvam ētat bhagavan jagat udbhrāmatā tvayā
8.
Salutations to You, the cause of night and the creator of twilight and moonlight. O Lord, all this world is made to revolve by You.
भ्रमत्याविद्धमखिलं ब्रह्माण्डं सचराचरम् ।
त्वदंशुभिरिदं स्पृष्टं सर्वं सञ्जायते शुचि ॥९॥
त्वदंशुभिरिदं स्पृष्टं सर्वं सञ्जायते शुचि ॥९॥
9. bhramatyāviddhamakhilaṃ brahmāṇḍaṃ sacarācaram .
tvadaṃśubhiridaṃ spṛṣṭaṃ sarvaṃ sañjāyate śuci.
tvadaṃśubhiridaṃ spṛṣṭaṃ sarvaṃ sañjāyate śuci.
9.
bhramati āviddham akhilam brahmāṇḍam sacarācaram
| tvat aṃśubhiḥ idam spṛṣṭam sarvam sañjāyatē śuci
| tvat aṃśubhiḥ idam spṛṣṭam sarvam sañjāyatē śuci
9.
The entire universe (brahmāṇḍa), with its mobile and immobile beings, revolves, being agitated. When this all is touched by Your rays, it becomes pure.
क्रियते त्वत्करैः स्पर्शाज्जलादीनां पवित्रता ।
होमदानादिको धर्मो नोपकाराय जायते ॥१०॥
होमदानादिको धर्मो नोपकाराय जायते ॥१०॥
10. kriyate tvatkaraiḥ sparśājjalādīnāṃ pavitratā .
homadānādiko dharmo nopakārāya jāyate.
homadānādiko dharmo nopakārāya jāyate.
10.
kriyatē tvat karaiḥ sparśāt jala ādīnām pavitratā
| hōma dāna ādikaḥ dharmaḥ na upakārāya jāyatē
| hōma dāna ādikaḥ dharmaḥ na upakārāya jāyatē
10.
Purity for water and other elements is brought about by the touch of Your hands/rays. Religious duties (dharma) like fire sacrifices (hōma) and giving gifts (dāna) do not yield any benefit.
तावद्यावन्न संयोगि जगदेतत् त्वदंशुभिः ।
ऋचस्ते सकला ह्येता यजूंष्येतानि चान्यतः ॥११॥
ऋचस्ते सकला ह्येता यजूंष्येतानि चान्यतः ॥११॥
11. tāvadyāvanna saṃyogi jagadetat tvadaṃśubhiḥ .
ṛcaste sakalā hyetā yajūṃṣyetāni cānyataḥ.
ṛcaste sakalā hyetā yajūṃṣyetāni cānyataḥ.
11.
tāvat yāvat na saṃyōgi jagat ētat tvat aṃśubhiḥ |
ṛcaḥ tē sakalāḥ hi ētāḥ yajūṃṣi ētāni ca anyataḥ
ṛcaḥ tē sakalāḥ hi ētāḥ yajūṃṣi ētāni ca anyataḥ
11.
Religious duties do not yield benefit as long as this world is not connected with Your rays. Indeed, all these Ṛc (Ṛgveda) hymns are Yours, and these Yajus (Yajurveda) formulas are also Yours.
सकलानि च सामानि निपतन्ति त्वदड्गतः ।
ऋङ्मयस्त्वं जगन्नाथ त्वमेव च यजुर्मयः ॥१२॥
ऋङ्मयस्त्वं जगन्नाथ त्वमेव च यजुर्मयः ॥१२॥
12. sakalāni ca sāmāni nipatanti tvadaḍgataḥ .
ṛṅmayastvaṃ jagannātha tvameva ca yajurmayaḥ.
ṛṅmayastvaṃ jagannātha tvameva ca yajurmayaḥ.
12.
sakalāni ca sāmāni nipatanti tvat aṅgataḥ
ṛṅmayaḥ tvam jagannātha tvam eva ca yajurmayaḥ
ṛṅmayaḥ tvam jagannātha tvam eva ca yajurmayaḥ
12.
All Sāman chants originate from your body. O Lord of the universe, you are composed of Ṛg (hymns), and you alone are also composed of Yajus (formulas).
यतः साममयश्चैव ततो नाथ त्रयीमयः ।
त्वमेव ब्रह्मणो रूपं परञ्चापरमेव च ॥१३॥
त्वमेव ब्रह्मणो रूपं परञ्चापरमेव च ॥१३॥
13. yataḥ sāmamayaścaiva tato nātha trayīmayaḥ .
tvameva brahmaṇo rūpaṃ parañcāparameva ca.
tvameva brahmaṇo rūpaṃ parañcāparameva ca.
13.
yataḥ sāmamayaḥ ca eva tataḥ nātha trayīmayaḥ
tvam eva brahmaṇaḥ rūpam param ca aparam eva ca
tvam eva brahmaṇaḥ rūpam param ca aparam eva ca
13.
Because you are indeed composed of Sāman (chants), therefore, O Lord, you embody the essence of the three Vedas (trayī). You alone are the form of (brahman), both the supreme (para) and the inferior (apara).
मूर्तामूर्तस्तथा सूक्ष्मः स्थूलरूपस्तथा स्थितः ।
निमेषकाष्ठादिमयः कालरूपः क्षयात्मकः ।
प्रसीद स्वेच्छया रूपं स्वतेजः शमनं कुरु ॥१४॥
निमेषकाष्ठादिमयः कालरूपः क्षयात्मकः ।
प्रसीद स्वेच्छया रूपं स्वतेजः शमनं कुरु ॥१४॥
14. mūrtāmūrtastathā sūkṣmaḥ sthūlarūpastathā sthitaḥ .
nimeṣakāṣṭhādimayaḥ kālarūpaḥ kṣayātmakaḥ .
prasīda svecchayā rūpaṃ svatejaḥ śamanaṃ kuru.
nimeṣakāṣṭhādimayaḥ kālarūpaḥ kṣayātmakaḥ .
prasīda svecchayā rūpaṃ svatejaḥ śamanaṃ kuru.
14.
mūrtāmūrtaḥ tathā sūkṣmaḥ sthūlarūpaḥ
tathā sthitaḥ nimeṣakāṣṭhādimayaḥ
kālarūpaḥ kṣayātmakaḥ prasīda
sveccayā rūpam svatejaḥ śamanam kuru
tathā sthitaḥ nimeṣakāṣṭhādimayaḥ
kālarūpaḥ kṣayātmakaḥ prasīda
sveccayā rūpam svatejaḥ śamanam kuru
14.
You are both manifest and unmanifest, subtle, and also present in a gross form. You are composed of "nimeṣa", "kāṣṭhā", and other such units of time, embodying the form of time (kāla) and having the nature of decay. Be pleased! By your own will, reveal your (true) form and subdue your own brilliance.
मार्कण्डेय उवाच ।
एवं संस्तूयमानस्तु देवैर्देवर्षिभिस्तथा ।
मुमोच स्वं तदा तेजस्तेजसां राशिरव्ययः ॥१५॥
एवं संस्तूयमानस्तु देवैर्देवर्षिभिस्तथा ।
मुमोच स्वं तदा तेजस्तेजसां राशिरव्ययः ॥१५॥
15. mārkaṇḍeya uvāca .
evaṃ saṃstūyamānastu devairdevarṣibhistathā .
mumoca svaṃ tadā tejastejasāṃ rāśiravyayaḥ.
evaṃ saṃstūyamānastu devairdevarṣibhistathā .
mumoca svaṃ tadā tejastejasāṃ rāśiravyayaḥ.
15.
mārkaṇḍeya uvāca evam saṃstūyamānaḥ tu devaiḥ devarṣibhiḥ
tathā mumoca svam tadā tejaḥ tejasām rāśiḥ avyayaḥ
tathā mumoca svam tadā tejaḥ tejasām rāśiḥ avyayaḥ
15.
Mārkaṇḍeya said: Thus, being praised by the gods and by the divine sages (devarṣis), that imperishable mass of splendors (tejas) then released its own brilliance.
यत्तस्य ऋङ्मयं तेजो भविता तेन मेदिनी ।
यजुर्मयेनापि दिवं स्वर्गः साममयं रवेः ॥१६॥
यजुर्मयेनापि दिवं स्वर्गः साममयं रवेः ॥१६॥
16. yattasya ṛṅmayaṃ tejo bhavitā tena medinī .
yajurmayenāpi divaṃ svargaḥ sāmamayaṃ raveḥ.
yajurmayenāpi divaṃ svargaḥ sāmamayaṃ raveḥ.
16.
yat tasya ṛṅmayam tejaḥ bhavitā tena medinī
yajurmayena api divam svargaḥ sāmamayam raveḥ
yajurmayena api divam svargaḥ sāmamayam raveḥ
16.
Whatever part of his brilliance (tejas) was of the nature of the Ṛg Veda, by that the earth (medinī) will come into being. And by the part of the nature of the Yajur Veda, heaven (divam) and the celestial abode (svarga) will manifest. The part of the nature of the Sāma Veda will belong to the sun.
शातितास्तेजसो भागा ये त्वष्ट्रा दश पञ्च च ।
त्वष्ट्रैव तेन शर्वस्य कृतं शूलं महात्मना ॥१७॥
त्वष्ट्रैव तेन शर्वस्य कृतं शूलं महात्मना ॥१७॥
17. śātitāstejaso bhāgā ye tvaṣṭrā daśa pañca ca .
tvaṣṭraiva tena śarvasya kṛtaṃ śūlaṃ mahātmanā.
tvaṣṭraiva tena śarvasya kṛtaṃ śūlaṃ mahātmanā.
17.
śātitāḥ tejasaḥ bhāgāḥ ye tvaṣṭrā daśa pañca ca
tvaṣṭrā eva tena śarvasya kṛtam śūlam mahātmanā
tvaṣṭrā eva tena śarvasya kṛtam śūlam mahātmanā
17.
The fifteen (ten and five) portions of brilliance (tejas) that were cut off by Tvaṣṭā - from those, by that very Tvaṣṭā, the great soul (mahātman), the trident (śūla) of Śarva (Śiva) was fashioned.
चक्रं विष्णोर्वसूनाञ्च शङ्कवोऽथ सुदारुणाः ।
पावकस्य तथा शक्तिः शिबिका धनदस्य च ॥१८॥
पावकस्य तथा शक्तिः शिबिका धनदस्य च ॥१८॥
18. cakraṃ viṣṇorvasūnāñca śaṅkavo'tha sudāruṇāḥ .
pāvakasya tathā śaktiḥ śibikā dhanadasya ca.
pāvakasya tathā śaktiḥ śibikā dhanadasya ca.
18.
cakram viṣṇoḥ vasūnām ca śaṅkavaḥ atha sudāruṇāḥ
pāvakasya tathā śaktiḥ śibikā dhanadasya ca
pāvakasya tathā śaktiḥ śibikā dhanadasya ca
18.
The disc (cakra) for Viṣṇu, and the very dreadful spears (śaṅkava) for the Vasus (were made from them). Similarly, the spear (śakti) for Agni, and the palanquin for Kubera (Dhanada) (were also fashioned).
अन्येषामसुरारीणामस्त्राण्युग्राणि यानि वै ।
यक्षविद्याधराणाञ्च तानि चक्रे स विश्वकृत् ॥१९॥
यक्षविद्याधराणाञ्च तानि चक्रे स विश्वकृत् ॥१९॥
19. anyeṣāmasurārīṇāmastrāṇyugrāṇi yāni vai .
yakṣavidyādharāṇāñca tāni cakre sa viśvakṛt.
yakṣavidyādharāṇāñca tāni cakre sa viśvakṛt.
19.
anyeṣām asurārīṇām astrāṇi ugrāṇi yāni vai
yakṣavidyādharāṇām ca tāni cakre saḥ viśvakṛt
yakṣavidyādharāṇām ca tāni cakre saḥ viśvakṛt
19.
Indeed, those fierce weapons (astra) belonging to other deities (enemies of the asuras), as well as those of the Yakṣas and Vidyādharas - those were fashioned by him, the creator of the universe (Viśvakṛt).
ततश्च षोडशं भागं बिभर्ति भगवान् विभुः ।
तत्तेजः पञ्चदशधा शातितं विश्वकर्मणा ॥२०॥
तत्तेजः पञ्चदशधा शातितं विश्वकर्मणा ॥२०॥
20. tataśca ṣoḍaśaṃ bhāgaṃ bibharti bhagavān vibhuḥ .
tattejaḥ pañcadaśadhā śātitaṃ viśvakarmaṇā.
tattejaḥ pañcadaśadhā śātitaṃ viśvakarmaṇā.
20.
tataḥ ca ṣoḍaśam bhāgam bibharti bhagavān vibhuḥ
tat tejaḥ pañcadaśadhā śātitam viśvakarmaṇā
tat tejaḥ pañcadaśadhā śātitam viśvakarmaṇā
20.
And then, the revered, all-pervading Lord (Surya) retained one-sixteenth of his splendor. His radiance had been reduced fifteen-fold by Viśvakarman.
ततोऽश्वरूपधृग्भानुरुत्तरानगमत् कुरून् ।
तदृशे तत्र संज्ञाञ्च वडवारूपधारिणीम् ॥२१॥
तदृशे तत्र संज्ञाञ्च वडवारूपधारिणीम् ॥२१॥
21. tato'śvarūpadhṛgbhānuruttarānagamat kurūn .
tadṛśe tatra saṃjñāñca vaḍavārūpadhāriṇīm.
tadṛśe tatra saṃjñāñca vaḍavārūpadhāriṇīm.
21.
tataḥ aśvarūpadhṛk bhānuḥ uttarān agamat kurūn
tat dṛśe tatra saṃjñām ca vaḍavārūpadhāriṇīm
tat dṛśe tatra saṃjñām ca vaḍavārūpadhāriṇīm
21.
Then, the Sun (Bhānu), having assumed the form of a horse, went to the northern Kurus. There he saw Saṃjñā, who had taken the form of a mare.
सा च दृष्ट्वा तमायान्तं परपुंसो विशङ्कया ।
जगाम संमुखं तस्य पृष्ठरक्षणतत्परा ॥२२॥
जगाम संमुखं तस्य पृष्ठरक्षणतत्परा ॥२२॥
22. sā ca dṛṣṭvā tamāyāntaṃ parapuṃso viśaṅkayā .
jagāma saṃmukhaṃ tasya pṛṣṭharakṣaṇatatparā.
jagāma saṃmukhaṃ tasya pṛṣṭharakṣaṇatatparā.
22.
sā ca dṛṣṭvā tam āyāntam parapuṃsaḥ viśaṅkayā
jagāma sammukham tasya pṛṣṭharakṣaṇatatparā
jagāma sammukham tasya pṛṣṭharakṣaṇatatparā
22.
And she, seeing him approach, and apprehending him as another male, moved to face him, while intently guarding her back.
ततश्च नासिकायोगं तयोस्तत्र समेतयोः ।
नासत्यदस्त्रौ तनयावश्वीवक्त्रविनिर्गतौ ॥२३॥
नासत्यदस्त्रौ तनयावश्वीवक्त्रविनिर्गतौ ॥२३॥
23. tataśca nāsikāyogaṃ tayostatra sametayoḥ .
nāsatyadastrau tanayāvaśvīvaktravinirgatau.
nāsatyadastrau tanayāvaśvīvaktravinirgatau.
23.
tataḥ ca nāsikāyogam tayoḥ tatra sametayoḥ
nāsatyadastrau tanayau aśvīvaktravinirgatāu
nāsatyadastrau tanayau aśvīvaktravinirgatāu
23.
And then, as they met there, a union of noses occurred between those two. From the mare's mouth emerged their two sons, Nāsatyas and Dasras (the Aśvins).
रेतसोऽन्ते च रेवन्तः खड्गी चर्मो तनुत्रधृक् ।
अश्वारूढः समुद्भूतो बाणतूणसमन्वितः ॥२४॥
अश्वारूढः समुद्भूतो बाणतूणसमन्वितः ॥२४॥
24. retaso'nte ca revantaḥ khaḍgī carmo tanutradhṛk .
aśvārūḍhaḥ samudbhūto bāṇatūṇasamanvitaḥ.
aśvārūḍhaḥ samudbhūto bāṇatūṇasamanvitaḥ.
24.
retasaḥ ante ca revantaḥ khaḍgī carmī tanutradhṛk
aśvārūḍhaḥ samudbhūtaḥ bāṇatūṇasamanvitaḥ
aśvārūḍhaḥ samudbhūtaḥ bāṇatūṇasamanvitaḥ
24.
And from the seminal discharge, Revanta was born, wielding a sword, carrying a shield, and wearing armor. He appeared mounted on a horse, equipped with arrows and quivers.
ततः स्वरूपमतुलं दर्शयामास भानुमान् ।
तस्यैषा च समालोक्य स्वरूपं मुदमाददे ॥२५॥
तस्यैषा च समालोक्य स्वरूपं मुदमाददे ॥२५॥
25. tataḥ svarūpamatulaṃ darśayāmāsa bhānumān .
tasyaiṣā ca samālokya svarūpaṃ mudamādade.
tasyaiṣā ca samālokya svarūpaṃ mudamādade.
25.
tataḥ svarūpam atulam darśayāmāsa bhānumān
tasya eṣā ca samālokya svarūpam mudam ādade
tasya eṣā ca samālokya svarūpam mudam ādade
25.
Thereupon, the resplendent Sun-god (Bhānumān) displayed his unequalled true form. And having seen his form, she experienced great joy.
स्वरूपधारिणीञ्चैमामानिनाय निजाश्रयम् ।
संज्ञां भार्यां प्रीतिमतीं भास्करो वारितस्करः ॥२६॥
संज्ञां भार्यां प्रीतिमतीं भास्करो वारितस्करः ॥२६॥
26. svarūpadhāriṇīñcaimāmānināya nijāśrayam .
saṃjñāṃ bhāryāṃ prītimatīṃ bhāskaro vāritaskaraḥ.
saṃjñāṃ bhāryāṃ prītimatīṃ bhāskaro vāritaskaraḥ.
26.
svarūpadhāriṇīm ca imām ānināya nijāśrayam
saṃjñām bhāryām prītimatīm bhāskaraḥ vāritaskaraḥ
saṃjñām bhāryām prītimatīm bhāskaraḥ vāritaskaraḥ
26.
And Bhāskara (the sun-god), the remover of darkness, brought this Saṃjñā, his loving wife who had taken on her proper form, to his own abode.
ततः पूर्वसुतो योऽस्याः सोऽभूद्वैवस्वतो मनुः ।
द्वितीयश्च यमः शापाद्धर्मदृष्टिरभूत् सुतः ॥२७॥
द्वितीयश्च यमः शापाद्धर्मदृष्टिरभूत् सुतः ॥२७॥
27. tataḥ pūrvasuto yo'syāḥ so'bhūdvaivasvato manuḥ .
dvitīyaśca yamaḥ śāpāddharmadṛṣṭirabhūt sutaḥ.
dvitīyaśca yamaḥ śāpāddharmadṛṣṭirabhūt sutaḥ.
27.
tataḥ pūrvasutaḥ yaḥ asyāḥ saḥ abhūt vaivasvataḥ
manuḥ dvitīyaḥ ca yamaḥ śāpāt dharmadṛṣṭiḥ abhūt sutaḥ
manuḥ dvitīyaḥ ca yamaḥ śāpāt dharmadṛṣṭiḥ abhūt sutaḥ
27.
Then, her first son became Vaivasvata Manu. And the second son, Yama, became righteous in judgment (dharmadṛṣṭi) because of a curse.
कृमयो मांसमादाय पादतोऽस्य महीतले ।
पतिष्यन्तीति शापान्तं तस्य चक्रे पिता स्वयम् ॥२८॥
पतिष्यन्तीति शापान्तं तस्य चक्रे पिता स्वयम् ॥२८॥
28. kṛmayo māṃsamādāya pādato'sya mahītale .
patiṣyantīti śāpāntaṃ tasya cakre pitā svayam.
patiṣyantīti śāpāntaṃ tasya cakre pitā svayam.
28.
kṛmayaḥ māṃsam ādāya pādataḥ asya mahītale
patiṣyanti iti śāpāntam tasya cakre pitā svayam
patiṣyanti iti śāpāntam tasya cakre pitā svayam
28.
His father himself brought an end to that curse (śāpa) for him, saying that worms would take his flesh from his feet and drop it onto the ground.
धर्मदृष्टिर्यतश्चासौ समो मित्रे तथाहिते ।
ततो नियोगं तं याम्ये चकार तिमिरापहः ॥२९॥
ततो नियोगं तं याम्ये चकार तिमिरापहः ॥२९॥
29. dharmadṛṣṭiryataścāsau samo mitre tathāhite .
tato niyogaṃ taṃ yāmye cakāra timirāpahaḥ.
tato niyogaṃ taṃ yāmye cakāra timirāpahaḥ.
29.
dharmadṛṣṭiḥ yataḥ ca asau samaḥ mitre tathā
ahite tataḥ niyogam tam yāmye cakre timirāpahaḥ
ahite tataḥ niyogam tam yāmye cakre timirāpahaḥ
29.
Because he (Yama) possessed a perspective (dṛṣṭi) rooted in dharma (natural law) and was impartial towards both friends and adversaries, the dispeller of darkness (the sun god) consequently appointed him to that role as Yama.
यमुना च नदी जज्ञे कलिन्दान्तरवाहिनी ।
अश्विनौ देवभिषजौ कृतौ पित्रा महात्मना ॥३०॥
अश्विनौ देवभिषजौ कृतौ पित्रा महात्मना ॥३०॥
30. yamunā ca nadī jajñe kalindāntaravāhinī .
aśvinau devabhiṣajau kṛtau pitrā mahātmanā.
aśvinau devabhiṣajau kṛtau pitrā mahātmanā.
30.
yamunā ca nadī jajñe kalindāntaravāhinī
aśvinau devabhiṣajau kṛtau pitrā mahātmanā
aśvinau devabhiṣajau kṛtau pitrā mahātmanā
30.
And the Yamunā river came into being, flowing through the Kalinda mountains. The two Aśvins, physicians of the gods, were created by their great-souled father.
गुह्यकाधिपतित्वे च रेवन्तोऽपि नियोजितः ।
च्छायासंज्ञासुतानाञ्च नियोगः श्रुयतां मम ॥३१॥
च्छायासंज्ञासुतानाञ्च नियोगः श्रुयतां मम ॥३१॥
31. guhyakādhipatitve ca revanto'pi niyojitaḥ .
cchāyāsaṃjñāsutānāñca niyogaḥ śruyatāṃ mama.
cchāyāsaṃjñāsutānāñca niyogaḥ śruyatāṃ mama.
31.
guhyakādhipatitve ca revantaḥ api niyojitaḥ
cchāyāsaṃjñāsutānām ca niyogaḥ śrūyatām mama
cchāyāsaṃjñāsutānām ca niyogaḥ śrūyatām mama
31.
And Revanta was also appointed to the lordship over the Guhyakas. Now, let my account of the appointments for the sons of Chhāyā and Saṃjñā be heard.
पूर्वजस्य मनोस्तुल्यश्छायासंज्ञासुतोऽग्रजः ।
ततः सावर्णिकीं संज्ञामवाप तनयो रवेः ॥३२॥
ततः सावर्णिकीं संज्ञामवाप तनयो रवेः ॥३२॥
32. pūrvajasya manostulyaśchāyāsaṃjñāsuto'grajaḥ .
tataḥ sāvarṇikīṃ saṃjñāmavāpa tanayo raveḥ.
tataḥ sāvarṇikīṃ saṃjñāmavāpa tanayo raveḥ.
32.
pūrvajasya manoḥ tulyaḥ chāyāsaṃjñāsutaḥ agrajaḥ
tataḥ sāvarṇikīm saṃjñām avāpa tanayaḥ raveḥ
tataḥ sāvarṇikīm saṃjñām avāpa tanayaḥ raveḥ
32.
The elder son, born of Chāyā (Saṃjñā's shadow-self), was similar to the first-born Manu (Vaivasvata). This son of Ravi (the Sun) then received the designation Sāvarṇi.
भविष्यति मनुः सोऽपि बलिरिन्द्रो यदा तदा ।
शनैश्चरो ग्रहाणाञ्च मध्ये पित्रा नियोजितः ॥३३॥
शनैश्चरो ग्रहाणाञ्च मध्ये पित्रा नियोजितः ॥३३॥
33. bhaviṣyati manuḥ so'pi balirindro yadā tadā .
śanaiścaro grahāṇāñca madhye pitrā niyojitaḥ.
śanaiścaro grahāṇāñca madhye pitrā niyojitaḥ.
33.
bhaviṣyati manuḥ saḥ api baliḥ indraḥ yadā tadā
śanaiścaraḥ grahāṇām ca madhye pitrā niyojitaḥ
śanaiścaraḥ grahāṇām ca madhye pitrā niyojitaḥ
33.
He (Sāvarṇi) will become Manu when Bali serves as Indra. And Shani (Śanaiścara) was appointed by his father (Ravi) to a position among the planets.
तयोस्तृतीया या कन्या तपती नाम सा कुरुम् ।
नृपात् संवरणात् पुत्रमवाप मनुजेश्वरम् ॥३४॥
नृपात् संवरणात् पुत्रमवाप मनुजेश्वरम् ॥३४॥
34. tayostṛtīyā yā kanyā tapatī nāma sā kurum .
nṛpāt saṃvaraṇāt putramavāpa manujeśvaram.
nṛpāt saṃvaraṇāt putramavāpa manujeśvaram.
34.
tayoḥ tṛtīyā yā kanyā tapatī nāma sā kurum
nṛpāt saṃvaraṇāt putram avāpa manujeśvaram
nṛpāt saṃvaraṇāt putram avāpa manujeśvaram
34.
The third daughter of theirs, named Tapatī, obtained a son, Kuru, the lord of men, from King Saṃvaraṇa.
तस्य वैवस्वतस्याहं मनोः सप्तममन्तरम् ।
कथयामि सुतान् भूपानृषीन् देवान् सुराधिपम् ॥३५॥
कथयामि सुतान् भूपानृषीन् देवान् सुराधिपम् ॥३५॥
35. tasya vaivasvatasyāhaṃ manoḥ saptamamantaram .
kathayāmi sutān bhūpānṛṣīn devān surādhipam.
kathayāmi sutān bhūpānṛṣīn devān surādhipam.
35.
tasya vaivasvatasya aham manoḥ saptamam antaram
kathayāmi sutān bhūpān ṛṣīn devān surādhipam
kathayāmi sutān bhūpān ṛṣīn devān surādhipam
35.
I am now narrating the seventh Manvantara of that Vaivasvata Manu, including his sons (kings), sages, gods, and the lord of gods.
Links to all chapters:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78 (current chapter)
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134