Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

मार्कण्डेय-पुराणम्       mārkaṇḍeya-purāṇam - chapter-14

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
पुत्र उवाच ।
इति पृष्टस्तदा तेन शृण्वतां नो महात्मना ।
उवाच पुरुषो याम्यो घोरोऽपि प्रसृतं वचः ॥१॥
1. putra uvāca .
iti pṛṣṭastadā tena śṛṇvatāṃ no mahātmanā .
uvāca puruṣo yāmyo ghoro'pi prasṛtaṃ vacaḥ.
1. putraḥ uvāca iti pṛṣṭaḥ tadā tena śṛṇvatām naḥ
mahātmanā uvāca puruṣaḥ yāmyaḥ ghoraḥ api prasṛtaṃ vacaḥ
1. The son said: "Thus, when he (Yama's attendant), though dreadful, was questioned then by that great-souled one (mahātman) while we listened, he spoke elaborate words."
यमकिङ्कर उवाच ।
महाराज यथात्थ त्वं तथैतन्नात्र संशयः ।
किन्तु स्वल्पं कृतं पापं भवता स्मारयामि तत् ॥२॥
2. yamakiṅkara uvāca .
mahārāja yathāttha tvaṃ tathaitannātra saṃśayaḥ .
kintu svalpaṃ kṛtaṃ pāpaṃ bhavatā smārayāmi tat.
2. yamakiṅkaraḥ uvāca mahārāja yathā āttha tvam tathā etat na
atra saṃśayaḥ kintu svalpam kṛtam pāpam bhavatā smārayāmi tat
2. Yama's servant said: "O great king, what you have stated is true; there is no doubt about it. However, I will remind you of a minor transgression (pāpa) you committed."
वैदर्भो तव या पत्नी पीवरी नाम नामतः ।
ऋतुमत्या ऋतुर्वन्ध्यस्त्वया तस्याः कृतः पुरा ॥३॥
3. vaidarbho tava yā patnī pīvarī nāma nāmataḥ .
ṛtumatyā ṛturvandhyastvayā tasyāḥ kṛtaḥ purā.
3. vaidarbhī tava yā patnī pīvarī nāma nāmataḥ
ṛtumatyā ṛtuḥ vandhyaḥ tvayā tasyāḥ kṛtaḥ purā
3. Your wife, Pīvarī by name, who is from Vidarbha, when she was in her fertile period, her fertile period was rendered fruitless by you previously.
शुशोभनायां कैकेय्यामासक्तेन ततो भवान् ।
ऋतुव्यतिक्रमात् प्राप्तो नरकं घोरमीदृशम् ॥४॥
4. śuśobhanāyāṃ kaikeyyāmāsaktena tato bhavān .
ṛtuvyatikramāt prāpto narakaṃ ghoramīdṛśam.
4. śuśobhanāyām kaikeyyām āsaktena tataḥ bhavān
ṛtuvyatikramāt prāptaḥ narakam ghoram īdṛśam
4. Consequently, you, being infatuated with the very beautiful Kaikeyī, incurred such a terrible hell (naraka) due to your transgression concerning the fertile period.
होमकाले यथा वह्निराज्यपातमवेक्षते ।
ऋतौ प्रजापतिस्तद्वद् बीजपातमवेक्षते ॥५॥
5. homakāle yathā vahnirājyapātamavekṣate .
ṛtau prajāpatistadvad bījapātamavekṣate.
5. homakāle yathā vahniḥ ājyapātam avekṣate
ṛtau prajāpatiḥ tadvat bījapātam avekṣate
5. Just as the sacrificial fire (vahni) at the time of a fire ritual (homa) eagerly awaits the pouring of clarified butter, similarly Prajāpati, the lord of creation, awaits the sowing of seed during the fertile season.
यस्तमुल्लङ्घ्य धर्मात्मा कामेष्वासक्तिमान् भवेत् ।
स तु पित्र्यादृणात् पापमवाप्य नरकं पतेत् ॥६॥
6. yastamullaṅghya dharmātmā kāmeṣvāsaktimān bhavet .
sa tu pitryādṛṇāt pāpamavāpya narakaṃ patet.
6. yaḥ tam ullaṅghya dharmātmā kāmeṣu āsaktimān bhavet
saḥ tu pitryāt ṛṇāt pāpam avāpya narakam patet
6. The righteous person (dharmātmā) who, having disregarded that [duty/law], becomes overly attached to worldly desires, will certainly incur sin due to his ancestral debt (ṛṇa) and fall into hell.
एतावदेव ते पापं नान्यत् किञ्चन विद्यते ।
तदेहि गच्छ पुण्यानामुपभोगाय पार्थिव ॥७॥
7. etāvadeva te pāpaṃ nānyat kiñcana vidyate .
tadehi gaccha puṇyānāmupabhogāya pārthiva.
7. etāvat eva te pāpam na anyat kiñcana vidyate
tat ehi gaccha puṇyānām upabhogāya pārthiva
7. This is indeed your only sin; there is nothing else at all. Therefore, come, O king, go to experience the enjoyment of your merits (puṇya).
राजोवाच ।
यास्यामि देवानुचर यत्र त्वं मां नयिष्यसि ।
किञ्चित् पृच्छामि तन्मे त्वं यथावद्वक्तुमर्हसि ॥८॥
8. rājovāca .
yāsyāmi devānucara yatra tvaṃ māṃ nayiṣyasi .
kiñcit pṛcchāmi tanme tvaṃ yathāvadvaktumarhasi.
8. rājā uvāca yāsyāmi devānucara yatra tvam mām nayiṣyasi
kiñcit pṛcchāmi tat me tvam yathāvat vaktum arhasi
8. The King said: 'O divine attendant (devānucara), I will go wherever you lead me. I ask you something; you should tell me that truthfully.'
वज्रतुण्डास्त्वमी काकाः पुंसां नयनहारिणः ।
पुनः पुनश्च नेत्राणि तद्वदेषां भवन्ति हि ॥९॥
9. vajratuṇḍāstvamī kākāḥ puṃsāṃ nayanahāriṇaḥ .
punaḥ punaśca netrāṇi tadvadeṣāṃ bhavanti hi.
9. vajratuṇḍāḥ tu amī kākāḥ puṃsām nayanahāriṇaḥ
punaḥ punaḥ ca netrāṇi tadvat eṣām bhavanti hi
9. These crows, whose beaks are like thunderbolts, are indeed snatchers of men's eyes. And again and again, their own eyes are restored just as before.
किं कर्म कृतवन्तश्च कथयैतज्जुगुप्सितम् ।
हरन्त्येषां तथा जिह्वां जायमानां पुनर्नवाम् ॥१०॥
10. kiṃ karma kṛtavantaśca kathayaitajjugupsitam .
harantyeṣāṃ tathā jihvāṃ jāyamānāṃ punarnavām.
10. kim karma kṛtavantaḥ ca kathaya etat jugupsitam
haranti eṣām tathā jihvām jāyamānām punaḥ navām
10. Tell me, what hateful actions (karma) have they committed for which their tongues, even when they regenerate anew, are thus cut off?
परपत्रेण पाट्यन्ते कस्मादेतेऽतिदुः खिताः ।
करम्भवालुकास्वेते पच्यन्ते तैलगोचराः ॥११॥
11. parapatreṇa pāṭyante kasmādete'tiduḥ khitāḥ .
karambhavālukāsvete pacyante tailagocarāḥ.
11. parapatreṇa pāṭyante kasmāt ete atiduḥkhitāḥ
karambhavālukāsu ete pacyante tailagocarāḥ
11. Why are these individuals, so extremely distressed, torn apart by sharp, enemy-like leaves? And why are these very people, smeared with oil, cooked in sand mixed with hot grain?
अयोमुखैः खगैश्चैते कृष्यन्ते किंविधा वद ।
विश्र्लिष्टदेहबन्धार्ति-महारावविराविणः ॥१२॥
12. ayomukhaiḥ khagaiścaite kṛṣyante kiṃvidhā vada .
viśrliṣṭadehabandhārti-mahārāvavirāviṇaḥ.
12. ayomukhaiḥ khagaiḥ ca ete kṛṣyante kiṃvidhāḥ
vada viśraṣṭadehbandhārtimahārāvavirāviṇaḥ
12. Tell me, what kind of people are these who are being torn apart by iron-beaked birds, loudly wailing with terrible cries of agony as their bodily constitution disintegrates?
अयश्चञ्चुनिपातेन सर्वाङ्गक्षतदुः खिताः ।
किमेतेऽनिष्टकर्तारस्तुद्यन्तेऽहर्निशं नराः ॥१३॥
13. ayaścañcunipātena sarvāṅgakṣataduḥ khitāḥ .
kimete'niṣṭakartārastudyante'harniśaṃ narāḥ.
13. ayaścañcunipātena sarvāṅgakṣataduḥkhitāḥ kim
ete aniṣṭakartāraḥ tudyante aharniśam narāḥ
13. Are these individuals (nara), distressed by wounds all over their bodies from the impact of iron beaks, tormented day and night because they committed harmful deeds?
एताश्चान्याश्च दृश्यन्ते यातनाः पापकर्मिणाम् ।
येन कर्मविपाकेण तन्ममाशेषतो वद ॥१४॥
14. etāścānyāśca dṛśyante yātanāḥ pāpakarmiṇām .
yena karmavipākeṇa tanmamāśeṣato vada.
14. etāḥ ca anyāḥ ca dṛśyante yātanāḥ pāpakarmaṇām
| yena karmavipākeṇa tat mama aśeṣataḥ vada
14. These and other torments are observed for those who engage in sinful deeds. Please explain to me completely by which ripening of actions (karma) these come about.
यमकिङ्कर उवाच ।
यन्मां पृच्छसि भूपाल पापकर्मफलोदयम् ।
तत् तेऽहं सम्प्रवक्ष्यामि संक्षेपेण यथातथम् ॥१५॥
15. yamakiṅkara uvāca .
yanmāṃ pṛcchasi bhūpāla pāpakarmaphalodayam .
tat te'haṃ sampravakṣyāmi saṃkṣepeṇa yathātatham.
15. yamakiṅkaraḥ uvāca | yat mām pṛcchasi bhūpāla pāpakarmaphalodayam
| tat te aham sampravakṣyāmi saṃkṣepeṇa yathātatham
15. Yama's attendant said: 'O King, I will now explain to you concisely and accurately the fruition of sinful deeds (karma) about which you are asking me.'
पुण्यापुण्ये हि पुरुषः पर्यायेण समश्नते ।
भुञ्जतश्च क्षयं याति पापं पुण्यमथापि वा ॥१६॥
16. puṇyāpuṇye hi puruṣaḥ paryāyeṇa samaśnate .
bhuñjataśca kṣayaṃ yāti pāpaṃ puṇyamathāpi vā.
16. puṇya apuṇye hi puruṣaḥ paryāyeṇa samaśnute |
bhuñjataḥ ca kṣayam yāti pāpam puṇyam atha api vā
16. Indeed, a person (puruṣa) alternately experiences both merits (puṇya) and demerits (apuṇya). And through experiencing, either the demerit or the merit reaches its exhaustion.
न तु भोगादृते पुण्यं किञ्चिद्वा कर्म मानवम् ।
पापकं वा पुनात्याशु क्षयो भोगात् प्रजायते ॥१७॥
17. na tu bhogādṛte puṇyaṃ kiñcidvā karma mānavam .
pāpakaṃ vā punātyāśu kṣayo bhogāt prajāyate.
17. na tu bhogāt ṛte puṇyam kiñcit vā karma mānavam
| pāpakam vā punāti āśu kṣayaḥ bhogāt prajāyate
17. However, no human merit (puṇya) or sinful action (karma) is cleansed or brought to an end without experiencing its results. Exhaustion (of karma) quickly arises through such experience.
परित्यजति भोगाच्च पुण्यापुण्ये निबोध मे ।
दुर्भिक्षादेव दुर्भिक्षं क्लेशात् क्लेशं भयाद्भयम् ॥१८॥
18. parityajati bhogācca puṇyāpuṇye nibodha me .
durbhikṣādeva durbhikṣaṃ kleśāt kleśaṃ bhayādbhayam.
18. parityajati bhogāt ca puṇyāpuṇye nibodha me |
durbhikṣāt eva durbhikṣam kleśāt kleśam bhayāt bhayam
18. Understand from me that one abandons both merits and demerits when engrossed in enjoyments. Indeed, from famine comes famine, from distress, distress, and from fear, fear.
मृतेभ्यः प्रमृता यान्ति दरिद्राः पापकर्मिणः ।
गतिं नानाविधां यान्ति जन्तवः कर्मबन्धनात् ॥१९॥
19. mṛtebhyaḥ pramṛtā yānti daridrāḥ pāpakarmiṇaḥ .
gatiṃ nānāvidhāṃ yānti jantavaḥ karmabandhanāt.
19. mṛtebhyaḥ pramṛtāḥ yānti daridrāḥ pāpakārmiṇaḥ
| gatim nānāvidhām yānti jantavaḥ karmabandhanāt
19. The poor and the sinful, having died, go to further perdition. Living beings attain various kinds of destinies due to the bondage of their actions (karma).
उत्सवादुत्सवं यान्ति स्वर्गात् स्वर्गं सुखात् सुखम् ।
श्रद्धधानाश्च शान्ताश्च धनदाः शुभकारिणः ॥२०॥
20. utsavādutsavaṃ yānti svargāt svargaṃ sukhāt sukham .
śraddhadhānāśca śāntāśca dhanadāḥ śubhakāriṇaḥ.
20. utsavāt utsavam yānti svargāt svargam sukhāt sukham
| śraddadhānāḥ ca śāntāḥ ca dhanadāḥ śubhakarmiṇaḥ
20. They go from festival to festival, from heaven to heaven, from happiness to happiness, those who are faithful (śraddhā), peaceful, generous (givers of wealth), and doers of auspicious deeds.
व्यालकुञ्जरदुर्गाणि सर्पचौरभयानि तु ।
हताः पापेन गच्छन्ति पापिनः किमतः परम् ॥२१॥
21. vyālakuñjaradurgāṇi sarpacaurabhayāni tu .
hatāḥ pāpena gacchanti pāpinaḥ kimataḥ param.
21. vyālakuñjaradurgāṇi sarpacaurabhayāni tu |
hatāḥ pāpena gacchanti pāpinaḥ kim ataḥ param
21. The sinful, afflicted by their misdeeds, encounter dangers from wild beasts and elephants, as well as fears from snakes and thieves. What more (suffering) could there be beyond this?
अनेकशतसाहस्त्र-जन्मसंचयसञ्चितम् ।
पुण्यापुण्यं नृणां तद्वत् सुखदुः खाङ्कुरोद्भवम् ॥२३॥
23. anekaśatasāhastra-janmasaṃcayasañcitam .
puṇyāpuṇyaṃ nṛṇāṃ tadvat sukhaduḥ khāṅkurodbhavam.
23. anekaśatasāhastra-janmasaṃcayasañcitam
puṇyāpuṇyam nṛṇām tadvat sukhaduḥkhāṅkurodbhavam
23. Similarly, the merit and demerit (puṇyāpuṇyam) accumulated by humans over many hundreds of thousands of births, results in the sprouts of happiness and misery.
यथा बीजं हि भूपाल पयांसि समवेक्षते ।
पुण्यापुण्ये तथा कालदेशान्यकर्मकारकम् ॥२४॥
24. yathā bījaṃ hi bhūpāla payāṃsi samavekṣate .
puṇyāpuṇye tathā kāladeśānyakarmakārakam.
24. yathā bījam hi bhūpāla payāṃsi samavekṣate
puṇyāpuṇye tathā kāladeśānyakarmakārakam
24. Just as a seed, O King, depends on water, similarly, both merit and demerit (puṇyāpuṇye) yield results influenced by time, place, and other actions (karma).
स्वल्पं पापं कृतं पुंसा देशकालोपपादितम् ।
पादन्यासकृतं दुः खं कण्टकोत्थं प्रयच्छति ॥२५॥
25. svalpaṃ pāpaṃ kṛtaṃ puṃsā deśakālopapāditam .
pādanyāsakṛtaṃ duḥ khaṃ kaṇṭakotthaṃ prayacchati.
25. svalpam pāpam kṛtam puṃsā deśakālopapāditam
pādanyāsakṛtam duḥkham kaṇṭakottham prayacchati
25. Even a small misdeed (pāpam) committed by a person, when appropriately manifested through time and place, brings forth suffering (duḥkham) like the pain caused by treading on a thorn.
तत् प्रभूततरं स्थूलं शूलकीलकसम्भवम् ।
दुः खं यच्छति तद्वच्च शिरोरोगादि दुः सहम् ॥२६॥
26. tat prabhūtataraṃ sthūlaṃ śūlakīlakasambhavam .
duḥ khaṃ yacchati tadvacca śirorogādi duḥ saham.
26. tat prabhūtataraṃ sthūlam śūlakīlakasambhavam
duḥkham yacchati tadvat ca śirorogādi duḥsaham
26. That (greater sin) brings forth more abundant and severe suffering (duḥkham), such as that caused by impaling stakes or nails, and similarly, unbearable suffering (duḥsaham) like headaches and other ailments.
अपथ्याशनशीतोष्ण-श्रमतापादिकारकम् ।
तथान्योऽन्यमपेक्षन्ते पापानि फलसङ्गमे ॥२७॥
27. apathyāśanaśītoṣṇa-śramatāpādikārakam .
tathānyo'nyamapekṣante pāpāni phalasaṅgame.
27. apathyāśanaśītoṣṇaśramatāpādikārakam tathā
anyonyaM apekṣante pāpāni phalasaṅgame
27. The cause of conditions like unwholesome eating, extremes of cold and heat, exertion, affliction, and so on. Similarly, bad actions (pāpāni) mutually depend on one another for the accumulation of their results.
एवं महान्ति पापानि दीर्घरोगादिविक्रियाम् ।
तद्वच्छस्त्राग्निकृच्छ्रार्ति-बन्धनादिफलाय वै ॥२८॥
28. evaṃ mahānti pāpāni dīrgharogādivikriyām .
tadvacchastrāgnikṛcchrārti-bandhanādiphalāya vai.
28. evaM mahānti pāpāni dīrgharogādivikriyām tadvat
śastrāgnikṛcchrārtibandhanādiphalāya vai
28. Thus, extensive bad actions (pāpāni) result in disorders such as chronic diseases. Similarly, they indeed lead to consequences like injuries from weapons, fire, distress, and imprisonment.
स्वल्पं पुण्यं शुभं गन्धं हेलया सम्प्रयच्छिति ।
स्पर्श वाप्यथवा शब्दं रसं रूपमथापि वा ॥२९॥
29. svalpaṃ puṇyaṃ śubhaṃ gandhaṃ helayā samprayacchiti .
sparśa vāpyathavā śabdaṃ rasaṃ rūpamathāpi vā.
29. svalpaM puṇyaM śubhaM gandhaM helayā samprayacchati
sparśaM vā api athavā śabdaM rasaM rūpaM athāpi vā
29. Even a small good deed (punya) easily bestows an auspicious fragrance, or touch, or sound, or taste, or even a form.
चिराद् गुरुतरं तद्वन्महान्तमपि कालजम् ।
एवञ्च सुखदुः खानि पुण्यापुण्योद्भवानि वै ॥३०॥
30. cirād gurutaraṃ tadvanmahāntamapi kālajam .
evañca sukhaduḥ khāni puṇyāpuṇyodbhavāni vai.
30. cirāt gurutaraM tadvat mahāntam api kālajam
evaM ca sukhaduḥkhāni puṇyāpuṇyodbhavāni vai
30. After a long time, [a result] becomes more significant; similarly, even a great [deed] born of time [manifests its effects]. And thus, happiness and suffering indeed arise from good and bad actions (punya and apuṇya).
भुञ्जानोऽनेकसंसार-सम्भवानीह तिष्ठति ।
जाति देशावरुद्धानि ज्ञानाज्ञानफलानि च ॥३१॥
31. bhuñjāno'nekasaṃsāra-sambhavānīha tiṣṭhati .
jāti deśāvaruddhāni jñānājñānaphalāni ca.
31. bhuñjānaḥ anekasaṃsāra-sambhavāni iha tiṣṭhati
jāti-deśa-avaruddhāni jñāna-ajñāna-phalāni ca
31. Here, one remains experiencing the fruits of knowledge and ignorance, which arise from numerous cycles of transmigration (saṃsāra) and are conditioned by birth and place.
तिष्णन्ति तत्र युक्तानि लिङ्गमात्रेण चात्मनि ।
वपुषा मनसा वाचा न कदाचित् क्वचिन्नरः ॥३२॥
32. tiṣṇanti tatra yuktāni liṅgamātreṇa cātmani .
vapuṣā manasā vācā na kadācit kvacinnaraḥ.
32. tiṣṭhanti tatra yuktāni liṅga-mātreṇa ca ātmani
vapuṣā manasā vācā na kadācit kvacit naraḥ
32. These (fruits of karma) remain there, connected to the (individual) self (ātman) only through the subtle body (liṅgamātra). A person (nara) is never (bound) anywhere, at any time, by (their gross) body, mind, or speech.
अकुर्वन् पापकं कर्म पुण्यं वाप्यवतिष्ठते ।
यद् यत् प्राप्नोति पुरुषो दुः खं सुखमथापि वा ॥३३॥
33. akurvan pāpakaṃ karma puṇyaṃ vāpyavatiṣṭhate .
yad yat prāpnoti puruṣo duḥ khaṃ sukhamathāpi vā.
33. akurvan pāpakam karma puṇyam vā api avatiṣṭhate
yat yat prāpnoti puruṣaḥ duḥkham sukham atha api vā
33. One who performs neither sinful (pāpaka) deeds (karma) nor even meritorious (puṇya) deeds remains (unattached). Whatever suffering or happiness a person (puruṣa) experiences...
प्रभूतमथवा स्वल्पं विक्रियाकारि चेतसः ।
तावता तस्य पुण्यं वा पापं वाप्यथ चेतरत् ॥३४॥
34. prabhūtamathavā svalpaṃ vikriyākāri cetasaḥ .
tāvatā tasya puṇyaṃ vā pāpaṃ vāpyatha cetarat.
34. prabhūtam athavā svalpam vikriyā-kāri cetasaḥ
tāvatā tasya puṇyam vā pāpam vā api atha ca itarat
34. Whatever suffering or happiness a person (puruṣa) experiences, be it much or little, which causes an agitation or change in the mind (cetas) – by that very amount is his merit (puṇya) or sin (pāpa), or indeed, the other (neutral) result.
उपभोगात् क्षयं याति भुज्यमानमिवाशनम् ।
एवमेते महापापं यातनाभिरहर्निशम् ॥३५॥
35. upabhogāt kṣayaṃ yāti bhujyamānamivāśanam .
evamete mahāpāpaṃ yātanābhiraharniśam.
35. upabhogāt kṣayam yāti bhujyamānam iva aśanam
| evam ete mahāpāpam yātanābhiḥ aharniśam
35. Just as food, being consumed, is depleted through its enjoyment, similarly, these (beings) exhaust great sin (mahāpāpa) day and night through torments (yātanā).
क्षपयन्ति नरा घोरं नरकान्तर्विवर्तिनः ।
तथैव राजन् पुण्यानि स्वर्गलोकेऽमरैः सह ॥३६॥
36. kṣapayanti narā ghoraṃ narakāntarvivartinaḥ .
tathaiva rājan puṇyāni svargaloke'maraiḥ saha.
36. kṣapayanti narāḥ ghoram narakaantarvivartinaḥ |
tathā eva rājan puṇyāni svargaloke amaraiḥ saha
36. These people, dwelling within hell, intensely exhaust great sin (mahāpāpa) day and night through torments (yātanā). Similarly, O King, good deeds (puṇya) are enjoyed in the heavenly world (svargaloka) along with the immortals.
गन्धर्वसिद्धाप्सरसां गीताद्यैरुपभुञ्जते ।
देवत्वे मानुषत्वे च तिर्यक्त्वे च शुभाशुभम् ॥३७॥
37. gandharvasiddhāpsarasāṃ gītādyairupabhuñjate .
devatve mānuṣatve ca tiryaktve ca śubhāśubham.
37. gandharvasiddhāpsarasām gītādyaiḥ upabhuñjate
| devatve mānuṣatve ca tiryaktve ca śubhāśubham
37. (Good deeds) are enjoyed through songs and other performances by Gandharvas, Siddhas, and Apsaras. Furthermore, in states of divinity, humanity, and animal existence, both good and bad (karma) are experienced.
पुण्यपापोद्भवं भुङ्क्ते सुखदुः खोपलक्षणम् ।
यद् त्वं पृच्छसि मां राजन् यातनाः पापकर्मिणाम् ।
केन केनेति पापेन तत् ते वक्ष्याम्यशेषतः ॥३८॥
38. puṇyapāpodbhavaṃ bhuṅkte sukhaduḥ khopalakṣaṇam .
yad tvaṃ pṛcchasi māṃ rājan yātanāḥ pāpakarmiṇām .
kena keneti pāpena tat te vakṣyāmyaśeṣataḥ.
38. puṇyapāpodbhavam bhuṅkte sukhaduḥkhopalakṣaṇam
| yat tvam pṛcchasi mām
rājan yātanāḥ pāpakarmaṇām | kena kena
iti pāpena tat te vakṣyāmi aśeṣataḥ
38. (One) experiences that which arises from merits (puṇya) and sins (pāpa), marked by happiness and suffering. Whatever you ask me, O King, about the torments (yātanā) of sinners (pāpakārmin) – specifically, by what specific sin (pāpa) these occur – that I shall explain to you completely.
दुष्टेन चक्षुषा दृष्टाः परदारा नराधमैः ।
मानसेन च दुष्टेन परद्रव्यञ्च सस्पृहैः ॥३९॥
39. duṣṭena cakṣuṣā dṛṣṭāḥ paradārā narādhamaiḥ .
mānasena ca duṣṭena paradravyañca saspṛhaiḥ.
39. duṣṭena cakṣuṣā dṛṣṭāḥ paradārā narādhamaiḥ
mānasena ca duṣṭena paradravyam ca saspṛhaiḥ
39. Wicked individuals, lowest among men, who gaze upon other men's wives with an evil eye and covet others' possessions with an evil mind.
वज्रतुण्डाः खगास्तेषां हरन्त्येते विलोचने ।
पुनः पुनश्च सम्भूतिरक्ष्णोरेषां भवत्यथ ॥४०॥
40. vajratuṇḍāḥ khagāsteṣāṃ harantyete vilocane .
punaḥ punaśca sambhūtirakṣṇoreṣāṃ bhavatyatha.
40. vajratuṇḍāḥ khagāḥ teṣām haranti ete vilocane
punaḥ punaḥ ca sambhūtiḥ akṣṇoḥ eṣām bhavati atha
40. Birds with beaks hard as diamonds snatch away their eyes. Then, for these individuals, their eyes are regenerated again and again.
यावतोऽक्षिनिमेषांस्तु पापमेभिर्नृभिः कृतम् ।
तावद्वर्षसहस्राणि नेत्रात्ति प्राप्नुवन्त्युत ॥४१॥
41. yāvato'kṣinimeṣāṃstu pāpamebhirnṛbhiḥ kṛtam .
tāvadvarṣasahasrāṇi netrātti prāpnuvantyuta.
41. yāvataḥ akṣinimeṣān tu pāpam ebhiḥ nṛbhiḥ kṛtam
tāvat varṣasahasrāṇi netrātti prāpnuvanti uta
41. For as many eye-blinks as these men committed sin, for so many thousands of years they endure torment to their eyes.
असच्छास्त्रोपदेशास्तु यैर्दत्ता यैश्च मन्त्रिताः ।
सम्यग्दृष्टेर्विनाशाय रिपूणामपि मानवैः ॥४२॥
42. asacchāstropadeśāstu yairdattā yaiśca mantritāḥ .
samyagdṛṣṭervināśāya ripūṇāmapi mānavaiḥ.
42. asacchāstropadeśāḥ tu yaiḥ dattāḥ yaiḥ ca mantritāḥ
samyagdṛṣṭeḥ vināśāya ripūṇām api mānavaiḥ
42. Indeed, by those individuals who disseminate and advise false (unrighteous) doctrines, even with the intention of destroying their enemies' right understanding...
यैः शास्त्रमन्यथा प्रोक्तं यैरसद्वागुदाहृता ।
वेददेवद्विजातीनां गुरोर्निन्दा च यैः कृता ॥४३॥
43. yaiḥ śāstramanyathā proktaṃ yairasadvāgudāhṛtā .
vedadevadvijātīnāṃ gurornindā ca yaiḥ kṛtā.
43. yaiḥ śāstram anyathā proktam yaiḥ asat-vāk udāhṛtā
veda-deva-dvijātīnām guroḥ nindā ca yaiḥ kṛtā
43. Those by whom scripture has been misrepresented, by whom false speech has been uttered, and by whom the Vedas, gods, the twice-born, and the spiritual teacher (guru) have been criticized.
हरन्ति तेषां जिह्वाश्च जायमानाः पुनः पुनः ।
तावतो वत्सरानेते वज्रतुण्डाः सदारुणाः ॥४४॥
44. haranti teṣāṃ jihvāśca jāyamānāḥ punaḥ punaḥ .
tāvato vatsarānete vajratuṇḍāḥ sadāruṇāḥ.
44. haranti teṣām jihvāḥ ca jāyamānāḥ punaḥ punaḥ
tāvataḥ vatsarān ete vajra-tuṇḍāḥ sa-dāruṇāḥ
44. These very cruel beings with thunderbolt-like beaks, who are themselves repeatedly reborn (saṃsāra), tear out the tongues of those (offenders) for that many years.
मित्रभेदं तथा पित्रा पुत्रस्य स्वजनस्य च ।
याज्योपाध्याययोर्मात्रा सुतस्य सहचारिणः ॥४५॥
45. mitrabhedaṃ tathā pitrā putrasya svajanasya ca .
yājyopādhyāyayormātrā sutasya sahacāriṇaḥ.
45. mitra-bhedam tathā pitrā putrasya sva-janasya
ca yājya-upādhyāyayoḥ mātrā sutasya sahacāriṇaḥ
45. Similarly, (those who cause) division among friends, or between a father and his son, or among one's own family; and those who cause division between a sacrificer and his preceptor, or between a mother and her son, or among companions.
भार्यापत्योश्च ये केचिद् भेदं चक्रुर्नराधमाः ।
त हमे पश्य पाट्यन्ते करपत्रेण पार्थिव ॥४६॥
46. bhāryāpatyośca ye kecid bhedaṃ cakrurnarādhamāḥ .
ta hame paśya pāṭyante karapatreṇa pārthiva.
46. bhāryā-patyoḥ ca ye kecit bhedam cakruḥ nara-adhamāḥ
tat ha ime paśya pāṭyante kara-patreṇa pārthiva
46. And whoever among the worst of men (narādhamāḥ) caused separation between a wife and her husband – behold, O King, these very ones are split apart with a saw.
परोपतापका ये च ये चाह्लादनिषेधकाः ।
तालवृन्तानिलस्थान-चन्दनोशीरहारिणः ॥४७॥
47. paropatāpakā ye ca ye cāhlādaniṣedhakāḥ .
tālavṛntānilasthāna-candanośīrahāriṇaḥ.
47. paropatāpakāḥ ye ca ye ca āhlādaniṣedhakāḥ
tālavṛntānilasthānacandanauśīrahāriṇaḥ
47. Those who inflict suffering on others, and who deny joy, and who deprive others of palm-leaf fans, cool breezes, sandalwood, and vetiver root.
प्राणान्तिकं ददुस्तापमदुष्टानाञ्च येऽधमाः ।
करम्भवालुकासंस्थास्त इमे पापभागिनः ॥४८॥
48. prāṇāntikaṃ dadustāpamaduṣṭānāñca ye'dhamāḥ .
karambhavālukāsaṃsthāsta ime pāpabhāginaḥ.
48. prāṇāntikam daduḥ tāpam aduṣṭānām ca ye adhamāḥ
karambhavālukāsaṃsthāḥ te ime pāpabhāginaḥ
48. And those wicked individuals who inflict fatal suffering upon the innocent, they are indeed partakers of sin, destined to remain in a mixture of grains and sand (karambhavālukāsaṃsthā), a hellish punishment.
भुङ्क्ते श्राद्धन्तु योऽन्यस्य नरोऽन्येन निमन्त्रितः ।
दैवे वाप्यथवा पित्र्ये स द्विधा कृष्यते खगैः ॥४९॥
49. bhuṅkte śrāddhantu yo'nyasya naro'nyena nimantritaḥ .
daive vāpyathavā pitrye sa dvidhā kṛṣyate khagaiḥ.
49. bhuṅkte śrāddham tu yaḥ anyasya naraḥ anyena nimantritaḥ
daive vā api athavā pitrye saḥ dvidhā kṛṣyate khagaiḥ
49. A man who, invited by one person, consumes (bhuṅkte) the śrāddha (ancestral offering) meal intended for someone else, whether it be for the gods (daiva) or the ancestors (pitrya), is doubly tormented by birds.
मर्माणि यस्तु साधूनामसद्वाग्भिर्निकृन्तति ।
तमिमे तुदमानास्तु खगास्तिष्ठन्त्यवारिता ॥५०॥
50. marmāṇi yastu sādhūnāmasadvāgbhirnikṛntati .
tamime tudamānāstu khagāstiṣṭhantyavāritā.
50. marmāṇi yaḥ tu sādhūnām asat vāgbhiḥ nikṛntati
tam ime tudamānāḥ tu khagāḥ tiṣṭhanti avāritāḥ
50. But the person who wounds the vital points (marmāṇi) of virtuous individuals (sādhu) with evil words, him these tormenting birds assail unopposed.
यः करोति च पैशुन्यमन्यवागन्यथामतिः ।
पाट्यते हि द्विधा जिह्वा तस्येत्थं निशितैः क्षुरैः ॥५१॥
51. yaḥ karoti ca paiśunyamanyavāganyathāmatiḥ .
pāṭyate hi dvidhā jihvā tasyetthaṃ niśitaiḥ kṣuraiḥ.
51. yaḥ karoti ca paiśunyam anyavāk anyathāmatiḥ pāṭyate
hi dvidhā jihvā tasya ittham niśitaiḥ kṣuraiḥ
51. Indeed, the tongue of one who practices malice, whose speech is deceitful and whose mind is perverse, is split into two by sharp razors in this manner.
माता-पित्रोर्गुरूणाञ्च येऽवज्ञां चक्रुरुद्धताः ।
त इमे पूयविण्मूत्र-गर्ते मज्जन्त्यधोमुखाः ॥५२॥
52. mātā-pitrorgurūṇāñca ye'vajñāṃ cakruruddhatāḥ .
ta ime pūyaviṇmūtra-garte majjantyadhomukhāḥ.
52. mātā-pitroḥ gurūṇām ca ye avajñām cakruḥ uddhatāḥ
te ime pūyaviṇmūtra-garte majjanti adhomukhāḥ
52. Those arrogant ones who showed disrespect to their mothers, fathers, and teachers, these very individuals sink head-down into a pit of pus, feces, and urine.
देवतातिथिभूतेषु भृत्येष्वभ्यागतेषु च ।
अभुक्तवत्सु येऽश्नन्ति तद्वत् पित्रग्निपक्षिषु ॥५३॥
53. devatātithibhūteṣu bhṛtyeṣvabhyāgateṣu ca .
abhuktavatsu ye'śnanti tadvat pitragnipakṣiṣu.
53. devatātithibhūteṣu bhṛtyeṣu abhyāgateṣu ca
abhuktavatsu ye aśnanti tadvat pitragnipakṣiṣu
53. Those who eat while the gods, guests, other creatures, servants, and visitors have not eaten, and similarly (before) ancestors, the sacred fire, and birds (have eaten, are sinful).
दुष्टास्ते पूयनिर्यास-भुजः सूचीमुखास्तु ते ।
जायन्ते गिरिवर्ष्माणः पश्यैते यादृशा नराः ॥५४॥
54. duṣṭāste pūyaniryāsa-bhujaḥ sūcīmukhāstu te .
jāyante girivarṣmāṇaḥ paśyaite yādṛśā narāḥ.
54. duṣṭāḥ te pūyaniryāsa-bhujaḥ sūcīmukhāḥ tu te
jāyante girivarṣmāṇaḥ paśya ete yādṛśāḥ narāḥ
54. Those wicked ones (who behave in this manner) become eaters of pus and bodily secretions, and indeed, they are born with needle-like mouths and bodies as huge as mountains. See what kind of people these become!
एकपङ्क्त्या तु ये विप्रमथवेतरवर्णजम् ।
विषमं बोजयन्तीह विड्भुजस्त इमे यथा ॥५५॥
55. ekapaṅktyā tu ye vipramathavetaravarṇajam .
viṣamaṃ bojayantīha viḍbhujasta ime yathā.
55. ekapaṅktyā tu ye vipram athavā itaravarṇajam
viṣamam bhojayanti iha viṭbhujaḥ te ime yathā
55. Those who, in this world, feed a Brahmin or a person of another social class unequally when seated in a single row, they become like eaters of excrement.
एकसार्थप्रयातं ये निः स्वमर्थार्थिनं नरम् ।
अपास्य स्वान्नमश्नन्ति त इमे श्लेष्मभोजिनः ॥५६॥
56. ekasārthaprayātaṃ ye niḥ svamarthārthinaṃ naram .
apāsya svānnamaśnanti ta ime śleṣmabhojinaḥ.
56. ekasārthaprayātam ye niḥsvam arthārthinam naram
apāsya svam annam aśnanti te ime śleṣmabhojinaḥ
56. Those who abandon a poor man, a seeker of sustenance traveling in the same group with them, and then eat their own food, they become eaters of phlegm.
गोबाह्मणाग्नयः स्पृष्टा यैरुच्छिष्टैर्नरेश्वर ।
तेषामेतेऽग्निकुम्भेषु लेलिह्यन्त्याहिताः कराः ॥५७॥
57. gobāhmaṇāgnayaḥ spṛṣṭā yairucchiṣṭairnareśvara .
teṣāmete'gnikumbheṣu lelihyantyāhitāḥ karāḥ.
57. gobrahmaṇāgnayaḥ spṛṣṭāḥ yaiḥ ucchiṣṭaiḥ nareśvara
teṣām ete agnikumbheṣu lelihyanti āhitāḥ karāḥ
57. O king, for those by whom cows, Brahmins, and sacred fires were touched with hands still soiled by food remnants, these very hands, when placed into fiery vessels, will be licking intensely (in torment).
सूर्येन्दुतारका दृष्टा यैरुच्छिष्टैस्तु कामतः ।
तेषां याम्यैर्नरैर्नेत्रे न्यस्तो वह्निः समेध्यते ॥५८॥
58. sūryendutārakā dṛṣṭā yairucchiṣṭaistu kāmataḥ .
teṣāṃ yāmyairnarairnetre nyasto vahniḥ samedhyate.
58. sūryendutārakāḥ dṛṣṭāḥ yaiḥ ucchiṣṭaiḥ tu kāmataḥ
teṣām yāmyaiḥ naraiḥ netre nyastaḥ vahniḥ samadhyate
58. For those by whom the sun, moon, and stars were intentionally seen while they were impure from eating, fire placed by Yama's men will be kindled in their eyes.
गावोऽग्निर्जननी विप्रोज्येष्ठभ्राता पिता स्वसा ।
जामयो गुरवो वृद्धा यैः स्पृष्टास्तु पदा नृभिः ॥५९॥
59. gāvo'gnirjananī viprojyeṣṭhabhrātā pitā svasā .
jāmayo guravo vṛddhā yaiḥ spṛṣṭāstu padā nṛbhiḥ.
59. gāvaḥ agniḥ jananī vipraḥ jyeṣṭhabhrātā pitā svasā |
jāmayaḥ guravaḥ vṛddhāḥ yaiḥ spṛṣṭāḥ tu padā nṛbhiḥ
59. Cows, fire, mother, a Brahmin, an elder brother, father, sister, women (such as daughters-in-law or other female relatives), spiritual teachers (guru), and the elderly – those by whom these are touched by men with the foot...
बद्धाङ्घ्रयस्ते निगडैलौहैरग्निप्रतापितैः ।
अङ्गारराशिमध्यस्थास्तिष्ठन्त्याजानुदाहिनः ॥६०॥
60. baddhāṅghrayaste nigaḍailauhairagnipratāpitaiḥ .
aṅgārarāśimadhyasthāstiṣṭhantyājānudāhinaḥ.
60. baddhāṅghrayaḥ te nigaḍaiḥ lauhaiḥ agnipratāpitaiḥ
| aṅgārarāśimadhyasthāḥ tiṣṭhanti ājānudāhinaḥ
60. Their feet are bound with iron fetters heated by fire. They stand amidst a heap of coals, burning up to their knees.
पायसं कृशरं छागो देवान्नानि च यानि वै ।
भुक्तानि यैरसंस्कृत्य तेषां नेत्राणि पापिनाम् ॥६१॥
61. pāyasaṃ kṛśaraṃ chāgo devānnāni ca yāni vai .
bhuktāni yairasaṃskṛtya teṣāṃ netrāṇi pāpinām.
61. pāyasam kṛśaram chāgaḥ devānnāni ca yāni vai |
bhuktāni yaiḥ asaṃskṛtya teṣām netrāṇi pāpinām
61. For those sinners who consumed rice pudding, kṛśara (a dish of rice and sesame), goat's flesh, and indeed whatever other food meant for the gods, without first consecrating (saṃskāra) it – their eyes...
निपातितानां भूपृष्ठे उद्वृत्ताक्षि निरीक्षताम् ।
सन्दंशैः पश्य कृष्यन्ते नरैर्याम्यैर्मुखात् ततः ॥६२॥
62. nipātitānāṃ bhūpṛṣṭhe udvṛttākṣi nirīkṣatām .
sandaṃśaiḥ paśya kṛṣyante narairyāmyairmukhāt tataḥ.
62. nipātitānām bhūpṛṣṭhe udvṛttākṣi nirīkṣatām |
sandaṃśaiḥ paśya kṛṣyante naraiḥ yāmyaiḥ mukhāt tataḥ
62. Of those sinners thrown onto the ground, gazing with wide, rolling eyes, behold! Yama's men then pull out their eyes from their mouths with pincers.
गुरु-देव-द्विजातीनां वेदानाञ्च नराधमैः ।
निन्दा निशामिता यैश्च पापानामभिनन्दताम् ॥६३॥
63. guru-deva-dvijātīnāṃ vedānāñca narādhamaiḥ .
nindā niśāmitā yaiśca pāpānāmabhinandatām.
63. guru-deva-dvijātīnām vedānām ca narādhamaiḥ
nindā niśāmitā yaiḥ ca pāpānām abhinandatām
63. By those despicable individuals who listened to the slander against gurus, gods, the twice-born (dvijāti), and the Vedas, and who also approved of sinful (pāpa) acts...
तेषामयोमयान् कीलानग्निवर्षान् पुनः पुनः ।
कर्णेषु प्रेरयन्त्येते याम्या विलपतामपि ॥६४॥
64. teṣāmayomayān kīlānagnivarṣān punaḥ punaḥ .
karṇeṣu prerayantyete yāmyā vilapatāmapi.
64. teṣām ayomayān kīlān agnivarsān punaḥ punaḥ
karṇeṣu prerayanti ete yāmyāḥ vilapatām api
64. These servants of Yama (yāmyā), exceedingly cruel (atidāruṇa), repeatedly thrust iron (ayomayān) spikes (kīlān) that rain fire (agnivarṣān) into the ears (karṇeṣu) of those (teṣām) who are lamenting (vilapatām api).
यैः प्रपा-देवविप्रौको-देवालयसभाः शुभाः ।
भङ्क्त्वा विध्वंसमानीताः क्रोधलोभानुवर्तिभिः ॥६५॥
65. yaiḥ prapā-devaviprauko-devālayasabhāḥ śubhāḥ .
bhaṅktvā vidhvaṃsamānītāḥ krodhalobhānuvartibhiḥ.
65. yaiḥ prapā-devaviprauko-devālaya-sabhāḥ śubhāḥ
bhaṅktvā vidhvaṃsamānītāḥ krodhalobhānuvartibhiḥ
65. By those people, driven by anger (krodha) and greed (lobha), auspicious water-sheds (prapā), homes for gods and twice-born (dvijāti) ones, temples (devālaya), and public assembly halls (sabhā) were shattered and utterly destroyed.
तेषामेतैः शितैः शस्त्रैर्मुहुर्विलपतां त्वचः ।
पृथक् कुर्वन्ति वै याम्याः शरीरादतिदारुणाः ॥६६॥
66. teṣāmetaiḥ śitaiḥ śastrairmuhurvilapatāṃ tvacaḥ .
pṛthak kurvanti vai yāmyāḥ śarīrādatidāruṇāḥ.
66. teṣām etaiḥ śitaiḥ śastraiḥ muhuḥ vilapatām tvacaḥ
pṛthak kurvanti vai yāmyāḥ śarīrāt atidāruṇāḥ
66. Indeed, these exceedingly cruel (atidāruṇa) servants of Yama (yāmyā) repeatedly separate the skins (tvacaḥ) from the bodies (śarīrāt) of those lamenting (vilapatām), using these sharp (śita) weapons (śastra).
गोब्राह्मणार्कमार्गेषु येऽवमेहन्ति मानवाः ।
तेषामेतानि कृष्यन्ते गुदेनान्त्राणि वायसैः ॥६७॥
67. gobrāhmaṇārkamārgeṣu ye'vamehanti mānavāḥ .
teṣāmetāni kṛṣyante gudenāntrāṇi vāyasaiḥ.
67. go-brāhmaṇa-arka-mārgeṣu ye avamehanti mānavāḥ
teṣām etāni kṛṣyante gudena antrāṇi vāyasaiḥ
67. Those humans who urinate or defecate on paths frequented by cows, brahmins, or which are exposed to the sun, will have their intestines pulled out through their anuses by crows.
दत्त्वा कन्यां च एकस्मै द्वितीयाय प्रयच्छति ।
स त्वेवं नैकधाच्छिन्नः क्षारनद्यां प्रवाह्यते ॥६८॥
68. dattvā kanyāṃ ca ekasmai dvitīyāya prayacchati .
sa tvevaṃ naikadhācchinnaḥ kṣāranadyāṃ pravāhyate.
68. dattvā kanyām ca ekasmai dvitīyāya prayacchati saḥ
tu evam na ekadhā chinnaḥ kṣāra-nadyām pravāhyate
68. A man who, having given his daughter to one person, then gives her to a second, is indeed cut into many pieces and made to flow in a river of caustic fluid.
स्वपोषणपरो यस्तु परित्यजति मानवः ।
पुत्र-भृत्य-कलत्रादि-बन्धुवर्गमकिञ्चिनम् ॥६९॥
69. svapoṣaṇaparo yastu parityajati mānavaḥ .
putra-bhṛtya-kalatrādi-bandhuvargamakiñcinam.
69. sva-poṣaṇa-paraḥ yaḥ tu parityajati mānavaḥ
putra-bhṛtya-kalatrā-ādi-bandhu-vargam akiñcanam
69. A human being who is solely intent on his own self-maintenance and abandons his destitute group of relatives - including his sons, servants, and wives - (is subject to severe consequences, as implied by the next verse).
दुर्भिक्षे सम्भ्रमे वापि सोऽप्येवं यमकिङ्करैः ।
उत्कृत्य दत्तानि मुखे स्वमांसान्यश्नुते क्षुधा ॥७०॥
70. durbhikṣe sambhrame vāpi so'pyevaṃ yamakiṅkaraiḥ .
utkṛtya dattāni mukhe svamāṃsānyaśnute kṣudhā.
70. durbhikṣe sambhrame vā api saḥ api evam yama-kiṅkaraiḥ
utkṛtya dattāni mukhe sva-māṃsāni aśnute kṣudhā
70. In a famine or even in times of distress, such a person (referring to the one from the previous verse) is made to eat his own flesh, which the servants of Yama cut out and put into his mouth, tormented by hunger.
शरणागतान् यस्त्यजति लोभाद् वृत्त्युपजीविनः ।
सोऽप्येवं यन्त्रपीडाभिः पीड्यते यमकिङ्करैः ॥७१॥
71. śaraṇāgatān yastyajati lobhād vṛttyupajīvinaḥ .
so'pyevaṃ yantrapīḍābhiḥ pīḍyate yamakiṅkaraiḥ.
71. śaraṇāgatān yaḥ tyajati lobhāt vṛttyupajīvinaḥ
saḥ api evam yantrapīḍābhiḥ pīḍyate yamakiṅkaraiḥ
71. He who, out of greed, abandons those who have sought refuge and those who depend on him for their livelihood, is likewise tormented by the messengers of Yama with pains inflicted by machines.
सुकृतं ये प्रयच्छन्ति यावज्जन्म कृतं नराः ।
ते पिष्यन्ते शिलापेषैर्यथैते पापकर्मिणः ॥७२॥
72. sukṛtaṃ ye prayacchanti yāvajjanma kṛtaṃ narāḥ .
te piṣyante śilāpeṣairyathaite pāpakarmiṇaḥ.
72. sukṛtam ye prayacchanti yāvat janma kṛtam narāḥ
te piṣyante śilāpeṣaiḥ yathā ete pāpakarmaṇaḥ
72. Those men who squander the merit (sukṛta) they have accumulated throughout their lives are crushed by grinding stones, just like these evil-doers (pāpakarmaṇah).
न्यासापहारिणो बद्धाः सर्वगात्रेषु बन्धनैः ।
कृमिवृश्चिककाकोलैर्भुज्यन्तेऽहर्निशं नराः ॥७३॥
73. nyāsāpahāriṇo baddhāḥ sarvagātreṣu bandhanaiḥ .
kṛmivṛścikakākolairbhujyante'harniśaṃ narāḥ.
73. nyāsāpahāriṇaḥ baddhāḥ sarvagātreṣu bandhanaiḥ
kṛmivṛścikakākolaiḥ bhujyante aharniśam narāḥ
73. Men who steal deposits (nyāsa), bound in all their limbs with fetters, are devoured day and night by worms, scorpions, and crows.
क्षुत्क्षामास्तृट्पतज्जिह्वा-तालवो वेदनातुराः ।
दिवामैथुनिनः पापाः परदारभुजश्च ये ॥७४॥
74. kṣutkṣāmāstṛṭpatajjihvā-tālavo vedanāturāḥ .
divāmaithuninaḥ pāpāḥ paradārabhujaśca ye.
74. kṣutkṣāmāḥ tṛṭpatatjihvātālavaḥ vedanāturāḥ
divāmaithuninaḥ pāpāḥ paradārabhūjaḥ ca ye
74. Those who are emaciated by hunger, whose tongues and palates drop from thirst, who are tormented by pain; those sinners who engage in sexual intercourse during the day, and those who enjoy other men's wives.
तथैव कण्टकैर्देर्घैरायसैः पश्य शाल्मलिम् ।
आरोपिता विभिन्नाङ्गाः प्रभूतासृक्स्त्रवाविलाः ॥७५॥
75. tathaiva kaṇṭakairderghairāyasaiḥ paśya śālmalim .
āropitā vibhinnāṅgāḥ prabhūtāsṛkstravāvilāḥ.
75. tathaiva kaṇṭakaiḥ dīrghaiḥ āyasaiḥ paśya śālmaliṃ
| āropitāḥ vibhinnāṅgāḥ prabhūtāsṛksravāvilāḥ
75. Similarly, behold the silk-cotton tree with its long, iron-like thorns. Those impaled upon it have their limbs torn apart and are profusely soiled by streams of blood.
मूषायामपि पश्यैतान् नाश्यमानान् यमानुगैः ।
पुरुषैः पुरुषाव्याघ्र परदारावमर्षिणः ॥७६॥
76. mūṣāyāmapi paśyaitān nāśyamānān yamānugaiḥ .
puruṣaiḥ puruṣāvyāghra paradārāvamarṣiṇaḥ.
76. mūṣāyām api paśya etān nāśyamānān yamānugaiḥ
| puruṣaiḥ puruṣavyāghra paradārāvamarṣiṇaḥ
76. O tiger among men (puruṣavyāghra), observe these individuals, those who violate others' wives, being destroyed even in the crucible by Yama's attendants.
उपाद्यायमधः कृत्वा स्तब्धो योऽध्ययनं नरः ।
गृह्णाति शिल्पमथवा सोऽप्येवं शिरसा शिलाम् ॥७७॥
77. upādyāyamadhaḥ kṛtvā stabdho yo'dhyayanaṃ naraḥ .
gṛhṇāti śilpamathavā so'pyevaṃ śirasā śilām.
77. upādhyāyam adhaḥ kṛtvā stabdhaḥ yaḥ adhyayanaṃ naraḥ
| gṛhṇāti śilpam athavā saḥ api evaṃ śirasā śilām
77. The arrogant man who, having disregarded his teacher, takes up study or a craft, he too, in this manner, bears a stone upon his head.
बिभ्रत् क्लेशमवाप्नोति जनमार्गेऽतिपीडितः ।
क्षुत्क्षामोऽहर्निशं भारपीडाव्यथितमस्तकः ॥७८॥
78. bibhrat kleśamavāpnoti janamārge'tipīḍitaḥ .
kṣutkṣāmo'harniśaṃ bhārapīḍāvyathitamastakaḥ.
78. bibhrat kleśam avāpnoti janamārge atipīḍitaḥ |
kṣutkṣāmaḥ aharniśaṃ bhārapīḍāvyathitamastakaḥ
78. Bearing such suffering, he becomes greatly tormented on the public path. Emaciated by hunger day and night, his head is tormented by the burden's pressure.
मूत्र-श्लेष्म-पूरीषाणि यैरुत्सृष्टानि वारिणि ।
त इमे श्लेष्मविण्मूत्र-दुर्गन्धं नरकं गताः ॥७९॥
79. mūtra-śleṣma-pūrīṣāṇi yairutsṛṣṭāni vāriṇi .
ta ime śleṣmaviṇmūtra-durgandhaṃ narakaṃ gatāḥ.
79. mūtra-śleṣma-pūrīṣāṇi yaiḥ utsṛṣṭāni vāriṇi te
ime śleṣmaviṇmūtra-durgandham narakam gatāḥ
79. Those who discharged urine, mucus, and feces into water, those very people have gone to a hell (naraka) that is foul-smelling with mucus, feces, and urine.
परस्परञ्च मांसानि भक्ष्यन्ति क्षुधान्विताः ।
भुक्तं नातिथ्यविधिना पूर्वमेभैः परस्परम् ॥८०॥
80. parasparañca māṃsāni bhakṣyanti kṣudhānvitāḥ .
bhuktaṃ nātithyavidhinā pūrvamebhaiḥ parasparam.
80. parasparam ca māṃsāni bhakṣyanti kṣudhā anvitāḥ
bhuktam na ātithyavidhinā pūrvam ebhaiḥ parasparam
80. And, afflicted by hunger, they devour each other's flesh. This is because, in the past, they did not eat food among themselves according to the proper rules of hospitality (atithyavidhi).
अपविद्धास्तु यैर्वेदा वहनयश्चाहिताग्निभिः ।
त इमे शालशृङ्गाग्रात् पात्यन्तेऽधः पुनः पुनः ॥८१॥
81. apaviddhāstu yairvedā vahanayaścāhitāgnibhiḥ .
ta ime śālaśṛṅgāgrāt pātyante'dhaḥ punaḥ punaḥ.
81. apaviddhāḥ tu yaiḥ vedāḥ vahniḥ ca āhitāgnibhiḥ
te ime śālaśṛṅgāgrāt pātyante adhaḥ punaḥ punaḥ
81. But those who neglected the Vedas and the sacred fires (vahni) - those who were supposed to maintain the sacred fire (āhitāgni) - those very people are repeatedly thrown down from the top of a śāla tree.
पुनर्भूपतयो जीर्णा यावज्जीवन्ति ये नराः ।
इमे कृमित्वमापन्ना भक्ष्यन्तेऽत्र पिपीलिकैः ॥८२॥
82. punarbhūpatayo jīrṇā yāvajjīvanti ye narāḥ .
ime kṛmitvamāpannā bhakṣyante'tra pipīlikaiḥ.
82. punaḥ bhūpatayaḥ jīrṇāḥ yāvat jīvanti ye narāḥ
ime kṛmitvam āpannāḥ bhakṣyante atra pipīlikaiḥ
82. Furthermore, those men who lived as decrepit kings throughout their lives, these very individuals now attain the state of being worms (kṛmitvam) and are devoured here by ants.
पतितप्रतिग्रहादानाद्यजनान्नित्यसेवनात् ।
पाषाणमध्यकीटत्वं नरः सततमश्नुते ॥८३॥
83. patitapratigrahādānādyajanānnityasevanāt .
pāṣāṇamadhyakīṭatvaṃ naraḥ satatamaśnute.
83. patitapratigrahādānāt yajanāt nityasevanāt
pāṣāṇamadhyakīṭatvam naraḥ satatam aśnute
83. A person who accepts gifts from outcasts, officiates sacrifices for them, or constantly serves them, perpetually attains the state of being an insect trapped inside a stone.
पश्यतो भृत्यवर्गस्य मित्राणामतिथेस्तथा ।
एको मिष्टान्नभुग् भुङ्क्ते ज्वलदङ्गारसञ्चयम् ॥८४॥
84. paśyato bhṛtyavargasya mitrāṇāmatithestathā .
eko miṣṭānnabhug bhuṅkte jvaladaṅgārasañcayam.
84. paśyataḥ bhṛtyavargasya mitrāṇām atitheḥ tathā
ekaḥ miṣṭānnabhuk bhuṅkte jvaladaṅgārasañcayam
84. A person who eats sweet food alone, while his servants, friends, and guests are watching, is in fact consuming a heap of burning coals (i.e., incurring great suffering).
वृकैर्भयङ्करैः पृष्ठं नित्यमस्योपभुज्यते ।
पृष्ठमांसं नृपैतेन यतो लोकस्य भक्षितम् ॥८५॥
85. vṛkairbhayaṅkaraiḥ pṛṣṭhaṃ nityamasyopabhujyate .
pṛṣṭhamāṃsaṃ nṛpaitena yato lokasya bhakṣitam.
85. vṛkaiḥ bhayaṅkaraiḥ pṛṣṭham nityam asya upabhujyate
pṛṣṭhamāṃsam nṛpa etena yataḥ lokasya bhakṣitam
85. O king, his back is constantly devoured by terrifying wolves because he had consumed the flesh (wealth) of the people.
अन्धोऽथ बधिरो मूको भ्राम्यतेऽयं क्षुधातुरः ।
अकृतज्ञोऽधमः पुंसामुपकारेषु वर्तताम् ॥८६॥
86. andho'tha badhiro mūko bhrāmyate'yaṃ kṣudhāturaḥ .
akṛtajño'dhamaḥ puṃsāmupakāreṣu vartatām.
86. andhaḥ atha badhiraḥ mūkaḥ bhrāmyate ayam kṣudhāturaḥ
akṛtajñaḥ adhamaḥ puṃsām upakāreṣu vartatām
86. May the blind, deaf, and mute person, afflicted by hunger, wander aimlessly; and may the ungrateful and lowest of men always remain in their ingratitude regarding acts of kindness.
अयं कृतघ्रो मित्राणामपकारी सुदुर्मतिः ।
तत्पकुम्भे निपतति ततो यास्यति पेषणम् ॥८७॥
87. ayaṃ kṛtaghro mitrāṇāmapakārī sudurmatiḥ .
tatpakumbhe nipatati tato yāsyati peṣaṇam.
87. ayaṃ kṛtaghnaḥ mitrāṇām apakārī sudurmatiḥ
tatpakumbhe nipatati tataḥ yāsyati peṣaṇam
87. This ungrateful person, who harms his friends and possesses an extremely wicked mind, falls into the Taptakumbha hell. From there, he will undergo grinding.
करम्भवालुकां तस्मात् ततो यन्त्रानपीडनम् ।
असिपत्रवनं तस्मात् करपत्रेण पाटनम् ॥८८॥
88. karambhavālukāṃ tasmāt tato yantrānapīḍanam .
asipatravanaṃ tasmāt karapatreṇa pāṭanam.
88. karambhavālukām tasmāt tataḥ yantrānapīḍanam
asipatravanam tasmāt karapatreṇa pāṭanam
88. From that (hell), there is the hell of heated sand (karambhavālukā), and then torment by machines. Following that, the forest of sword-leaves (asipatravana), and then splitting with a saw.
कालसूत्रे तथा छेदमनेकाश्चैव यातनाः ।
प्राप्य निष्कृतिमेतस्मान्न वेद्मि कथमेष्यति ॥८९॥
89. kālasūtre tathā chedamanekāścaiva yātanāḥ .
prāpya niṣkṛtimetasmānna vedmi kathameṣyati.
89. kālasūtre tathā chedam anekāḥ ca eva yātanāḥ
prāpya niṣkṛtim etasmāt na vedmi katham eṣyati
89. Similarly, there is cutting in the Kālasūtra hell, and indeed many other torments. Even after obtaining release from these (hells), I do not know how one will attain a better future.
श्राद्धसङ्गतिनो विप्राः समुत्पत्य परस्परम् ।
दुष्टा हि निः सृतं फेनं सर्वाङ्गेभ्यः पिबन्ति वै ॥९०॥
90. śrāddhasaṅgatino viprāḥ samutpatya parasparam .
duṣṭā hi niḥ sṛtaṃ phenaṃ sarvāṅgebhyaḥ pibanti vai.
90. śrāddhasaṅgatinaḥ viprāḥ samutpatya parasparam
duṣṭā hi niḥ sṛtam phenam sarvāṅgebhyaḥ pibanti vai
90. Indeed, those wicked brāhmaṇas who are associated with śrāddha ceremonies, after arising (from the lower realms), mutually drink the foam that flows from all parts of the body.
सुवर्णस्तेयी विप्रघ्रः सुरापी गुरुतल्पगः ।
अधश्चोर्ध्वञ्च दीप्ताग्नौ दह्यमानाः समन्ततः ॥९१॥
91. suvarṇasteyī vipraghraḥ surāpī gurutalpagaḥ .
adhaścordhvañca dīptāgnau dahyamānāḥ samantataḥ.
91. suvarṇasteyī vipraghraḥ surāpī gurutalapagaḥ adhaḥ
ca ūrdhvam ca dīptāgnau dahyamānāḥ samantataḥ
91. Gold thieves, Brahmin murderers, drinkers of liquor, and those who commit incest with their teacher's wife are burned from all sides, both below and above, in a blazing fire.
तिष्ठन्त्यब्दसहस्राणि सुबहूनि ततः पुनः ।
जायन्ते मानवाः कुष्ठ-क्षयरोगादिचिह्नताः ॥९२॥
92. tiṣṭhantyabdasahasrāṇi subahūni tataḥ punaḥ .
jāyante mānavāḥ kuṣṭha-kṣayarogādicihnatāḥ.
92. tiṣṭhanti abdasahasrāṇi subahūni tataḥ punaḥ
jāyante mānavāḥ kuṣṭhakṣayarogādicihnatāḥ
92. They remain for many thousands of years. Then, they are reborn as human beings (mānavāḥ) afflicted with signs of leprosy, tuberculosis, and other diseases.
मृताः पुनश्च नरकं पुनर्जाताश्च तादृशम् ।
व्याधिमृच्छन्ति कल्पान्तपरिमाणं नराधिप ॥९३॥
93. mṛtāḥ punaśca narakaṃ punarjātāśca tādṛśam .
vyādhimṛcchanti kalpāntaparimāṇaṃ narādhipa.
93. mṛtāḥ punaḥ ca narakam punaḥ jātāḥ ca tādṛśam
vyādhim ṛcchanti kalpāntaparimāṇam narādhipa
93. After dying, they again go to hell (naraka), and being reborn, O king of men, they suffer such a disease, the duration of which is equal to the end of a cosmic cycle (kalpa).
गोघ्रो न्यूरतरं याति नरकेऽथ त्रिजन्मनि ।
तथोपपातकानाञ्च सर्वेषामिति निश्चयः ॥९४॥
94. goghro nyūrataraṃ yāti narake'tha trijanmani .
tathopapātakānāñca sarveṣāmiti niścayaḥ.
94. goghraḥ nyūnataram yāti narake atha trijanmani
tathā upapātakānām ca sarveṣām iti niścayaḥ
94. A cow killer descends to a lower region in hell (naraka) for three births. Similarly, this is the certain conclusion for all secondary sins (upapātakas).
नरकप्रच्युता यानि यैर्यैर्विहितपातकैः ।
प्रयान्ति योनिजातानि तन्मे निगदतः शृणु ॥९५॥
95. narakapracyutā yāni yairyairvihitapātakaiḥ .
prayānti yonijātāni tanme nigadataḥ śṛṇu.
95. naraka-pracyutā yāni yaiḥ yaiḥ vihita-pātakaiḥ
prayānti yoni-jātāni tat me nigadataḥ śṛṇu
95. Listen to me as I explain which births (yoni-jātāni) those who have fallen from hell (naraka) attain due to the various sins (pātaka) they have committed.