Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

मार्कण्डेय-पुराणम्       mārkaṇḍeya-purāṇam - chapter-129

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
क्रौष्टुकिरुवाच ।
मरुत्तचरितं कृत्स्नं भगवन्कथितं त्वया ।
तत्सन्ततिमशेषेण श्रोतुमिच्छा प्रवर्तते ॥१॥
1. krauṣṭukiruvāca .
maruttacaritaṃ kṛtsnaṃ bhagavankathitaṃ tvayā .
tatsantatimaśeṣeṇa śrotumicchā pravartate.
1. Krauṣṭukiḥ uvāca Maruttacaritam kṛtsnam bhagavan kathitam
tvayā tatsantatim aśeṣeṇa śrotum icchā pravartate
1. Krauṣṭuki said: "O revered one, you have narrated the entire history of Marutta. Now, I have a strong desire to hear about his lineage completely."
तत्सन्ततौ क्षितीशा ये राज्यार्हा वीर्यशालिनः ।
तानहं श्रोतुमिच्छामि त्वया ख्यातान्महामुने ॥२॥
2. tatsantatau kṣitīśā ye rājyārhā vīryaśālinaḥ .
tānahaṃ śrotumicchāmi tvayā khyātānmahāmune.
2. tatsantatau kṣitīśā ye rājyārhā vīryaśālinaḥ
tān aham śrotum icchāmi tvayā khyātān mahāmune
2. O great sage, I wish to hear from you about those kings in that lineage who were worthy of sovereignty and endowed with great valor, those who are renowned.
मार्कण्डेय उवाच ।
नरिष्यन्त इति ख्यातो मरुत्तस्याभवत्सुतः ।
अष्टादशानां पुत्राणां स ज्येष्ठः श्रेष्ठ एव च ॥३॥
3. mārkaṇḍeya uvāca .
nariṣyanta iti khyāto maruttasyābhavatsutaḥ .
aṣṭādaśānāṃ putrāṇāṃ sa jyeṣṭhaḥ śreṣṭha eva ca.
3. Mārkaṇḍeyaḥ uvāca Nariṣyantaḥ iti khyātaḥ Maruttasya abhavat
sutaḥ aṣṭādaśānām putrāṇām sa jyeṣṭhaḥ śreṣṭhaḥ eva ca
3. Mārkaṇḍeya said: "Marutta had a son, renowned as Nariṣyanta. He was the eldest and indeed the best among his eighteen sons."
वर्षाणां च सहस्राणि सप्ततिं दश पञ्च च ।
बुभुजै पृथिवीं कृत्स्नां मरुत्तः क्षत्रियर्षभः ॥४॥
4. varṣāṇāṃ ca sahasrāṇi saptatiṃ daśa pañca ca .
bubhujai pṛthivīṃ kṛtsnāṃ maruttaḥ kṣatriyarṣabhaḥ.
4. varṣāṇām ca sahasrāṇi saptatim daśa pañca ca
bubhujai pṛthivīm kṛtsnām Maruttaḥ kṣatriyarṣabhaḥ
4. And Marutta, the foremost among kṣatriyas, ruled the entire earth for eighty-five thousand years.
कृत्वा राज्यं स्वधर्मेण इष्ट्वा यज्ञाननुत्तमान् ।
नरिष्यन्तसुतं ज्येष्ठमभिषिच्य ययौ वनम् ॥५॥
5. kṛtvā rājyaṃ svadharmeṇa iṣṭvā yajñānanuttamān .
nariṣyantasutaṃ jyeṣṭhamabhiṣicya yayau vanam.
5. kṛtvā rājyam svadharmeṇa iṣṭvā yajñān anuttamān
nariṣyantasutam jyeṣṭham abhiṣicya yayau vanam
5. Having ruled his kingdom in accordance with his own natural law (dharma) and having performed the most excellent Vedic rituals (yajña), he anointed his eldest son, Nariṣyanta, and then departed for the forest.
एकाग्रचित्तः स नृपस्तप्त्वा तत्र तपो महत् ।
आरुरोह दिवं विप्र यशसावृत्य रोदसी ॥६॥
6. ekāgracittaḥ sa nṛpastaptvā tatra tapo mahat .
āruroha divaṃ vipra yaśasāvṛtya rodasī.
6. ekāgracittaḥ sa nṛpaḥ taptvā tatra tapaḥ
mahat āruroha divam vipra yaśasā āvṛtya rodasī
6. That king, with a concentrated mind, performed great austerity (tapas) there. Oh Brahmin, he ascended to heaven, having enveloped both the earth and sky with his renown.
नरिष्यन्तः सुतः सोऽस्य चिन्तयामास बुद्धिमान् ।
पितुर्वृत्तं समालोक्य तथान्येषां च भूभृताम् ॥७॥
7. nariṣyantaḥ sutaḥ so'sya cintayāmāsa buddhimān .
piturvṛttaṃ samālokya tathānyeṣāṃ ca bhūbhṛtām.
7. nariṣyantaḥ sutaḥ saḥ asya cintayāmāsa buddhimān
pituḥ vṛttam samālokya tathā anyeṣām ca bhūbhṛtām
7. Nariṣyanta, that intelligent son of his, reflected, having carefully observed the conduct of his father and also of other kings.
अत्र वंशे महात्मानो राजानो मम पूर्वजाः ।
यज्विनो धर्मतः पृथ्वीं पालयामासुरूर्जिताः ॥८॥
8. atra vaṃśe mahātmāno rājāno mama pūrvajāḥ .
yajvino dharmataḥ pṛthvīṃ pālayāmāsurūrjitāḥ.
8. atra vaṃśe mahātmānaḥ rājānaḥ mama pūrvajāḥ
yajvinaḥ dharmataḥ pṛthvīm pālayāmāsuḥ ūrjitāḥ
8. In this lineage, my powerful, great-souled ancestors, who were kings and performers of sacrifices (yajvin), ruled the earth in accordance with natural law (dharma).
दातारश्चापि वित्तानां संग्रामेष्वनिवर्तिनः ।
तेषां कश्चरितं शक्तस्त्वनुयातुं महात्मनाम् ॥९॥
9. dātāraścāpi vittānāṃ saṃgrāmeṣvanivartinaḥ .
teṣāṃ kaścaritaṃ śaktastvanuyātuṃ mahātmanām.
9. dātāraḥ ca api vittānām saṅgrāmeṣu anivartinaḥ
teṣām kaḥ caritam śaktaḥ tu anuyātum mahātmanām
9. They were also generous donors of wealth and never retreated in battles. Who indeed would be capable of imitating the conduct of such great souls?
किन्तु तैर्यत्कृतं कर्म धर्म्यमाहवनादिभिः ।
तदहं कर्तुमिच्छामि तच्च नास्ति करोमि किम् ॥१०॥
10. kintu tairyatkṛtaṃ karma dharmyamāhavanādibhiḥ .
tadahaṃ kartumicchāmi tacca nāsti karomi kim.
10. kintu taiḥ yat kṛtam karma dharmyam āhavanādibhiḥ
tat aham kartum icchāmi tat ca na asti karomi kim
10. However, I desire to perform those righteous actions (karma) which they undertook, beginning with various offerings. But since such opportunities are not available, what can I do?
धर्मात्पालयतः पृथ्वीं को गणोऽत्र महीपतेः ।
असम्यक्पालनात्पापी नरेन्द्रो नरकं व्रजेत् ॥११॥
11. dharmātpālayataḥ pṛthvīṃ ko gaṇo'tra mahīpateḥ .
asamyakpālanātpāpī narendro narakaṃ vrajet.
11. dharmāt pālayataḥ pṛthvīm kaḥ gaṇaḥ atra mahīpateḥ
asamyakpālanāt pāpī narendraḥ narakam vrajet
11. What credit is there for a king who protects the earth except that which comes from acting according to (dharma)? Indeed, a sinful ruler, through improper governance, would go to hell.
सति वित्ते महायज्ञाः कर्तव्या एव भूभृता ।
दातव्यं चात्र किं चित्रं सीदतामीश्वरो गतिः ॥१२॥
12. sati vitte mahāyajñāḥ kartavyā eva bhūbhṛtā .
dātavyaṃ cātra kiṃ citraṃ sīdatāmīśvaro gatiḥ.
12. sati vitte mahāyajñāḥ kartavyāḥ eva bhūbhṛtā |
dātavyam ca atra kim citram sīdatām īśvaraḥ gatiḥ
12. vitte sati,
bhūbhṛtā mahāyajñāḥ eva kartavyāḥ atra sīdatām dātavyam kim citram? īśvaraḥ gatiḥ
12. When wealth is available, great Vedic rituals (yajña) must indeed be performed by kings. And what wonder is there in giving to the distressed? The Lord is their refuge.
आभिजात्यं तथा लज्जा कोपश्चारि जनाश्रयः ।
कारयन्ति स्वधर्मश्च सङ्ग्रामादपलायनम् ॥१३॥
13. ābhijātyaṃ tathā lajjā kopaścāri janāśrayaḥ .
kārayanti svadharmaśca saṅgrāmādapalāyanam.
13. ābhijātyam tathā lajjā kopaḥ cāri jana āśrayaḥ
kārayanti sva dharmaḥ ca saṅgrāmāt apalāyanam
13. Nobility, and also modesty, anger, the character of a cautious agent, the reliance of people (on oneself), and one's own natural law (dharma) cause one not to flee from battle.
एतत्सर्वं यथा सम्यङ्मत्पूर्वैः पुरुषैः कृतम् ।
पित्रा च मे मरुत्तेन तथा तत्केन शक्यते ॥१४॥
14. etatsarvaṃ yathā samyaṅmatpūrvaiḥ puruṣaiḥ kṛtam .
pitrā ca me maruttena tathā tatkena śakyate.
14. etat sarvam yathā samyak mat pūrvaiḥ puruṣaiḥ
kṛtam pitrā ca me maruttena tathā tat kena śakyate
14. All this, as it was properly accomplished by my ancestors and by my father Marutta, similarly, by whom can that be achieved?
तदहं किं करिष्यामि यत्तु तैः पूर्वजैः कृतम् ।
ये यज्विनो वरा दान्ताः सङ्ग्रामाच्चानिवर्तिनः ॥१५॥
15. tadahaṃ kiṃ kariṣyāmi yattu taiḥ pūrvajaiḥ kṛtam .
ye yajvino varā dāntāḥ saṅgrāmāccānivartinaḥ.
15. tat aham kim kariṣyāmi yat tu taiḥ pūrvajaiḥ kṛtam
ye yajvinaḥ varāḥ dāntāḥ saṅgrāmāt ca anivartinaḥ
15. Therefore, what shall I do compared to what was accomplished by those ancestors, who were excellent performers of sacred ritual (yajña), self-controlled, and never retreated from battle?
महत्सङ्ग्रामसंमर्देष्वविसंवादिपौरुषाः ।
क्रमेणाहं यतिष्यामि कस्मै तानभिसन्धितुम् ॥१६॥
16. mahatsaṅgrāmasaṃmardeṣvavisaṃvādipauruṣāḥ .
krameṇāhaṃ yatiṣyāmi kasmai tānabhisandhitum.
16. mahat saṅgrāma sammardeṣu avisaṃvādi pauruṣāḥ
krameṇa aham yatiṣyāmi kasmai tān abhisandhitum
16. Those (ancestors) whose valor was unfailing amidst the great throngs of battle – for what purpose shall I gradually strive to emulate them?
अथवा तैः स्वयं यज्ञाः कृताः पूर्वजनेश्वरैः ।
अविश्रमद्भिर्नान्यैस्तु कारितास्तत्करोम्यहम् ॥१७॥
17. athavā taiḥ svayaṃ yajñāḥ kṛtāḥ pūrvajaneśvaraiḥ .
aviśramadbhirnānyaistu kāritāstatkaromyaham.
17. athavā taiḥ svayam yajñāḥ kṛtāḥ pūrvajaneśvaraiḥ
aviśramadbhiḥ na anyaiḥ tu kāritāḥ tat karomi aham
17. Or perhaps, those Vedic rituals (yajña) were performed by the ancient kings themselves, tirelessly, and not merely caused to be done by others. Therefore, I will perform such a sacrifice myself.
मार्कण्डेय उवाच ।
इति सञ्चिंत्य यज्ञं स चकारैकं नरेश्वरः ।
यादृशं न चकारान्यो वित्तोत्सर्गोपशोभितम् ॥१८॥
18. mārkaṇḍeya uvāca .
iti sañciṃtya yajñaṃ sa cakāraikaṃ nareśvaraḥ .
yādṛśaṃ na cakārānyo vittotsargopaśobhitam.
18. mārkaṇḍeyaḥ uvāca iti saṃcintya yajñam saḥ cakāra ekam
nareśvaraḥ yādṛśam na cakāra anyaḥ vittotsargopaśobhitam
18. Markandeya said: Having pondered thus, that king performed a unique Vedic ritual (yajña), such as no other king had ever performed, distinguished by its lavish donations of wealth.
द्विजानां जीवनायालं दत्त्वा तु सुमहाधनम् ।
ततः शतगुणं तेषां यज्ञार्थमददान्नृपः ॥१९॥
19. dvijānāṃ jīvanāyālaṃ dattvā tu sumahādhanam .
tataḥ śataguṇaṃ teṣāṃ yajñārthamadadānnṛpaḥ.
19. dvijānām jīvanāya alam dattvā tu sumahādhanam
| tataḥ śataguṇam teṣām yajñārtham adadāt nṛpaḥ
19. nṛpaḥ dvijānām jīvanāya alam sumahādhanam dattvā tu,
tataḥ teṣām yajñārtham śataguṇam adadāt
19. Having indeed given a very great amount of wealth sufficient for the livelihood of the twice-born, the king then gave them a hundredfold more for the purpose of the Vedic ritual (yajña).
गावो वस्त्राण्यलङ्कारं धान्यागारादिकं तथा ।
प्रत्येकमददात्तेषां सर्वपृथ्वीनिवासिनाम् ॥२०॥
20. gāvo vastrāṇyalaṅkāraṃ dhānyāgārādikaṃ tathā .
pratyekamadadātteṣāṃ sarvapṛthvīnivāsinām.
20. gāvaḥ vastrāṇi alaṅkāram dhānyāgārādikam tathā
pratyekam adadāt teṣām sarvapṛthvīnivāsinām
20. He individually gave cows, clothes, ornaments, granaries, and similar provisions to each of those (priests) who resided throughout the entire earth.
ततस्तेन यदा यज्ञः प्रारब्धो भूभुजा पुनः ।
प्रारब्धे स मखे यष्टुं ततो नालभत द्विजान् ॥२१॥
21. tatastena yadā yajñaḥ prārabdho bhūbhujā punaḥ .
prārabdhe sa makhe yaṣṭuṃ tato nālabhata dvijān.
21. tataḥ tena yadā yajñaḥ prārabdhaḥ bhūbhujā punaḥ
prārabdhe sa makhe yaṣṭuṃ tataḥ na alabhata dvijān
21. Then, when that king again started a sacrificial ritual (yajña), he could not obtain brahmins (dvija) to perform the sacrifice once it had begun.
यान्यान्वृणोति स नृपो विप्रानार्त्विज्यकर्मणि ।
ते ते तमूचुर्यज्ञाय वयमप्यत्र दीक्षिताः ॥२२॥
22. yānyānvṛṇoti sa nṛpo viprānārtvijyakarmaṇi .
te te tamūcuryajñāya vayamapyatra dīkṣitāḥ.
22. yān yān vṛṇoti sa nṛpaḥ viprān ārtvijyakarmaṇi
te te tam ūcuḥ yajñāya vayam api atra dīkṣitāḥ
22. Whichever brahmins (vipra) the king chose for the priestly duties, those very ones said to him, "We are also consecrated here for the performance of this sacrificial ritual (yajña)."
अन्यं वरय यद्वित्तं त्वयास्माकं विसर्जितम् ।
तस्यान्तो नास्ति यज्ञेषु दद्यास्त्वं नृपते कथम् ॥२३॥
23. anyaṃ varaya yadvittaṃ tvayāsmākaṃ visarjitam .
tasyānto nāsti yajñeṣu dadyāstvaṃ nṛpate katham.
23. anyam varaya yat vittam tvayā asmākam visarjitam
tasya antaḥ na asti yajñeṣu dadyāḥ tvam nṛpate katham
23. "Choose someone else. Whatever wealth you have already bestowed upon us has no end. O King, how can you provide (further wealth) for Vedic rituals (yajña)?"
मार्कण्डेय उवाच ।
न चाप ऋत्विजो विप्रांस्तदाशेषक्षितीश्वरः ।
बहिर्वेद्यां तदा दानं स दातुमुपचक्रमे ॥२४॥
24. mārkaṇḍeya uvāca .
na cāpa ṛtvijo viprāṃstadāśeṣakṣitīśvaraḥ .
bahirvedyāṃ tadā dānaṃ sa dātumupacakrame.
24. mārkaṇḍeyaḥ uvāca na ca āpa ṛtvijaḥ viprān tadā aśeṣaḥ
kṣitīśvaraḥ bahirvedyām tadā dānaṃ sa dātum upacakrame
24. Mārkaṇḍeya said: And when that great king (kṣitīśvara) could not obtain brahmins (vipra) as priests (ṛtvij), he then began to distribute gifts (dāna) outside the sacrificial altar.
तथापि जगृहुर्नैव धनसम्पूर्णमन्दिराः ।
द्विजाय दातुं भूयोऽसौ निर्विण्ण इदमब्रवीत् ॥२५॥
25. tathāpi jagṛhurnaiva dhanasampūrṇamandirāḥ .
dvijāya dātuṃ bhūyo'sau nirviṇṇa idamabravīt.
25. tathāpi jagṛhuḥ na eva dhanasampūrṇamandirāḥ
dvijāya dātum bhūyaḥ asau nirviṇṇaḥ idam abravīt
25. Nevertheless, those whose houses were filled with wealth did not accept (the offerings). Dejected, he then spoke this again regarding giving to the brahmin (dvija).
अहोऽतिशोभनं पृथ्व्यां यद्विप्रो नाधनः क्वचित् ।
अशोभनं च यत्कोशो विफलोयमयज्विनः ॥२६॥
26. aho'tiśobhanaṃ pṛthvyāṃ yadvipro nādhanaḥ kvacit .
aśobhanaṃ ca yatkośo viphaloyamayajvinaḥ.
26. aho atiśobhanam pṛthvyām yat vipraḥ na adhanaḥ kvacit
aśobhanam ca yat kośaḥ viphalaḥ ayam ayajvinaḥ
26. Oh, it is excellent on earth that no brahmin (dvija) is ever without wealth! And it is indeed deplorable that this treasury of a non-performer of "yajña" (ayajvin) is fruitless.
नार्त्विज्यं कुरुते कश्चिद्यजमानोऽखिलो जनः ।
द्विजानां न च नो दानं ददतां सम्प्रतीच्छते ॥२७॥
27. nārtvijyaṃ kurute kaścidyajamāno'khilo janaḥ .
dvijānāṃ na ca no dānaṃ dadatāṃ sampratīcchate.
27. na ārtvijyam kurute kaścit yajamānaḥ akhilaḥ janaḥ
dvijānām na ca naḥ dānam dadatām sampratīcchate
27. No one performs priestly services (ṛtvijya), since the entire populace has become sacrificers (yajamāna). And no one accepts our gifts (dāna), meant for brahmins (dvija), from us givers.
मार्कण्डेय उवाच ।
ततः कांश्चिद्द्विजान्भक्त्या प्रणिपत्य पुनः पुनः ।
स्वयज्ञे ऋत्विजश्चक्रे ते प्रचक्रुर्महामखम् ॥२८॥
28. mārkaṇḍeya uvāca .
tataḥ kāṃściddvijānbhaktyā praṇipatya punaḥ punaḥ .
svayajñe ṛtvijaścakre te pracakrurmahāmakham.
28. mārkaṇḍeyaḥ uvāca tataḥ kāṃścit dvijān bhaktyā praṇipatya
punaḥ punaḥ svayajñe ṛtvijaḥ cakre te pracakruḥ mahāmakham
28. Mārkaṇḍeya said: Then, having bowed down repeatedly with devotion (bhakti) to some brahmins (dvija), he appointed them as priests (ṛtvij) for his own "yajña". They then performed a great "yajña" (mahāmakha).
अत्यद्भुतमिदं चासीद्यदा तस्य महीपतेः ।
स यज्ञोऽभूत्तदा पृथ्व्यां यजमानोऽखिलो जनः ॥२९॥
29. atyadbhutamidaṃ cāsīdyadā tasya mahīpateḥ .
sa yajño'bhūttadā pṛthvyāṃ yajamāno'khilo janaḥ.
29. atyadbhutam idam ca āsīt yadā tasya mahīpateḥ | saḥ
yajñaḥ abhūt tadā pṛthvyām yajamānaḥ akhilaḥ janaḥ
29. This was also extremely astonishing: when that king performed that Vedic ritual (yajña), then all people on Earth became its performers.
द्विजन्मनामभून्नासीत्सदस्यस्तत्र कश्चन ।
यजमाना द्विजाः केचित्केचित्तेषां तु याजकाः ॥३०॥
30. dvijanmanāmabhūnnāsītsadasyastatra kaścana .
yajamānā dvijāḥ kecitkecitteṣāṃ tu yājakāḥ.
30. dvijanmanām abhūt na āsīt sadasyaḥ tatra kaścana
| yajamānāḥ dvijāḥ kecit kecit teṣām tu yājakāḥ
30. Among the twice-born (dvijanman), there was not a single assembly member (sadasya) present. Some of these twice-born (dvija) became the sacrificers (yajamāna), while others became the officiating priests.
नरिष्यन्तो नरपतिरियाज स यदा तदा ।
तत्प्रदातुर्धनैर्यागं कुर्युः पृथ्व्यामशेषतः ॥३१॥
31. nariṣyanto narapatiriyāja sa yadā tadā .
tatpradāturdhanairyāgaṃ kuryuḥ pṛthvyāmaśeṣataḥ.
31. nariṣyantaḥ narapatiḥ iyāja saḥ yadā tadā | tat
pradātuḥ dhanaiḥ yāgam kuryuḥ pṛthvyām aśeṣataḥ
31. When King Narisanta, the ruler, performed the Vedic ritual (yajña), then, with the wealth provided by that donor (the king), all people on Earth would completely perform the Vedic ritual (yajña).
प्राच्यां कोट्यस्तु यज्ञानामासन्नष्टादशाधिकाः ।
प्रतीच्यां सप्त वै कोट्यो दक्षिणस्यां चतुर्दश ॥३२॥
32. prācyāṃ koṭyastu yajñānāmāsannaṣṭādaśādhikāḥ .
pratīcyāṃ sapta vai koṭyo dakṣiṇasyāṃ caturdaśa.
32. prācyām koṭyaḥ tu yajñānām āsan aṣṭādaśa-adhikāḥ
| pratīcyām sapta vai koṭyaḥ dakṣiṇasyām caturdaśa
32. In the east, there were indeed more than eighteen crores of Vedic rituals (yajña). In the west, there were seven crores, and in the south, fourteen.
उत्तरस्यां च पञ्चाशदेककालं तदाभवन् ।
मुने ब्राह्मणयज्ञानां नरिष्यन्तो यदाऽयजत् ॥३३॥
33. uttarasyāṃ ca pañcāśadekakālaṃ tadābhavan .
mune brāhmaṇayajñānāṃ nariṣyanto yadā'yajat.
33. uttarasyām ca pañcāśat ekakālam tadā abhavan |
mune brāhmaṇayajñānām nariṣyantaḥ yadā ayajat
33. O sage, at that time, fifty Brahmin sacrificial rites (yajñas) simultaneously took place in the northern region when Nariṣyanta performed them.
एवं स राजा धर्मात्मा नरिष्यन्तोऽभवत्पुरा ।
मरुत्ततनयो विप्र विख्यातबलपौरुषः ॥३४॥
34. evaṃ sa rājā dharmātmā nariṣyanto'bhavatpurā .
maruttatanayo vipra vikhyātabalapauruṣaḥ.
34. evam sa rājā dharmātmā nariṣyantaḥ abhavat purā
| maruttatanayaḥ vipra vikhyātabalapauruṣaḥ
34. O Brahmin, that King Nariṣyanta, a righteous (dharma) soul and son of Marutta, was formerly renowned for his strength and valor.