Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

मार्कण्डेय-पुराणम्       mārkaṇḍeya-purāṇam - chapter-106

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
क्रौष्टुकिरुवाच ।
भगवन्कथितः सम्यग्भानोः सन्ततिसम्भवः ।
माहात्म्यमादिदेवस्य स्वरूपं चातिविस्तरात् ॥१॥
1. krauṣṭukiruvāca .
bhagavankathitaḥ samyagbhānoḥ santatisambhavaḥ .
māhātmyamādidevasya svarūpaṃ cātivistarāt.
1. krauṣṭukiḥ uvāca | bhagavan kathitaḥ samyak bhānoḥ
santatisambhavaḥ | māhātmyam ādidevasya svarūpam ca ativistārāt
1. Krauṣṭuki said: "O Lord, the origin of Bhānu's lineage has been correctly narrated. And the greatness and true nature of the primeval deity have been described in great detail."
भूयोऽपि भास्वतः सम्यङ्माहात्म्यं मुनिसत्तम ।
श्रोतुमिच्छाम्यहं तन्मे प्रसन्नो वक्तुमर्हसि ॥२॥
2. bhūyo'pi bhāsvataḥ samyaṅmāhātmyaṃ munisattama .
śrotumicchāmyahaṃ tanme prasanno vaktumarhasi.
2. bhūyaḥ api bhāsvataḥ samyak māhātmyam munisattama |
śrotum icchāmi aham tat me prasannaḥ vaktum arhasi
2. O best among sages! I wish to hear again the greatness of Bhāsvat (the Sun) properly. Being pleased with me, you ought to narrate that to me.
मार्कण्डेय उवाच ।
श्रूयतामादिदेवस्य माहात्म्यं कथयामि ते ।
विवस्वतो यच्चकार पूर्वमाराधितो जनैः ॥३॥
3. mārkaṇḍeya uvāca .
śrūyatāmādidevasya māhātmyaṃ kathayāmi te .
vivasvato yaccakāra pūrvamārādhito janaiḥ.
3. mārkaṇḍeyaḥ uvāca | śrūyatām ādidevasya māhātmyam kathayāmi
te | vivasvataḥ yat cakāra pūrvam ārādhitaḥ janaiḥ
3. Mārkaṇḍeya said: "Listen! I will narrate to you the greatness of the primeval deity, which Vivasvat (the Sun) performed earlier, worshipped by people."
दमस्य पुत्रो विख्यातो राजाभूद्राज्यवर्धनः ।
स सम्यक्पालनं चक्रे पृथिव्या पृथिवीपतिः ॥४॥
4. damasya putro vikhyāto rājābhūdrājyavardhanaḥ .
sa samyakpālanaṃ cakre pṛthivyā pṛthivīpatiḥ.
4. damasya putraḥ vikhyātaḥ rājā abhūt rājyavardhanaḥ
| saḥ samyak pālanam cakre pṛthivyāḥ pṛthivīpatiḥ
4. Dama's son, the renowned King Rājyavardhana, became a ruler. That king properly administered the earth.
धर्मतः पाल्यमानं तु तेन राष्ट्रं महात्मना ।
ववृधेऽनुदिनं विप्र जनेन च धनेन च ॥५॥
5. dharmataḥ pālyamānaṃ tu tena rāṣṭraṃ mahātmanā .
vavṛdhe'nudinaṃ vipra janena ca dhanena ca.
5. dharmataḥ pālyamānam tu tena rāṣṭram mahātmanā
vavṛdhe anudinam vipra janena ca dhanena ca
5. O Brahmin, that kingdom, being protected according to natural law (dharma) by that great soul (ātman) of a king, grew day by day both in terms of its people and its wealth.
हृष्टपुष्टमतीवासीत्तस्मिन्राजन्यशेषतः ।
निर्भयः सकलश्चोर्व्यां पौरजानपदो जनः ॥६॥
6. hṛṣṭapuṣṭamatīvāsīttasminrājanyaśeṣataḥ .
nirbhayaḥ sakalaścorvyāṃ paurajānapado janaḥ.
6. hṛṣṭapuṣṭamatiḥ āsīt tasmin rājani aśeṣataḥ
nirbhayaḥ sakalaḥ ca urvyām paurajānapadaḥ janaḥ
6. In that king's reign, the entire populace, consisting of both city and country dwellers, was completely happy, prosperous in mind, and fearless throughout the land.
नोपसर्गो न च व्याधिर्न च व्यालोद्भवं भयम् ।
न चावृष्टिभयं तत्र दमपुत्रे महीपतौ ॥७॥
7. nopasargo na ca vyādhirna ca vyālodbhavaṃ bhayam .
na cāvṛṣṭibhayaṃ tatra damaputre mahīpatau.
7. na upasargaḥ na ca vyādhiḥ na ca vyālodbhavam
bhayam na ca avṛṣṭibhayam tatra damaputre mahīpatau
7. There was no calamity, no disease, and no fear arising from wild animals, nor any fear of drought, when Damaputra was the ruler (mahīpati).
स ईजे च महायज्ञैर्ददौ दानानि चार्थिनाम् ।
सुधर्मस्याविरोधेन बुभुजे विषयानपि ॥८॥
8. sa īje ca mahāyajñairdadau dānāni cārthinām .
sudharmasyāvirodhena bubhuje viṣayānapi.
8. saḥ īje ca mahā-yajñaiḥ dadau dānāni ca arthinām
su-dharmasya avirodhena bubhuje viṣayān api
8. saḥ mahā-yajñaiḥ ca īje arthinām ca dānāni dadau
su-dharmasya avirodhena api viṣayān bubhuje
8. He performed great Vedic rituals (yajña) and gave gifts (dāna) to those who sought them. He also enjoyed worldly pleasures without conflicting with his intrinsic nature (dharma).
तस्यैवं कुर्वतो राज्यं सम्यक्पालयतः प्रजाः ।
सप्त वर्षसहस्राणि जग्मुरेकमहर्यथा ॥९॥
9. tasyaivaṃ kurvato rājyaṃ samyakpālayataḥ prajāḥ .
sapta varṣasahasrāṇi jagmurekamaharyathā.
9. tasya evam kurvataḥ rājyam samyak pālayataḥ prajāḥ
sapta varṣasahasrāṇi jagmuḥ ekam ahar yathā
9. While he thus governed the kingdom and properly protected his subjects, seven thousand years passed for him as if they were a single day.
विदूरथस्य तनया दाक्षिणात्यस्य भूभृतः ।
तस्य पत्नी बभूवाथ मानिनी नाम मानिनी ॥१०॥
10. vidūrathasya tanayā dākṣiṇātyasya bhūbhṛtaḥ .
tasya patnī babhūvātha māninī nāma māninī.
10. vidūrathasya tanayā dākṣiṇātyasya bhūbhṛtaḥ
tasya patnī babhūva atha māninī nāma māninī
10. Then, his wife, named Māninī, who was the proud daughter of Vidūratha, the Southern king, became his consort.
कदाचित्तस्य सा सुभ्रुः शिरसोऽभ्यञ्जनादृता ।
पश्यतो राजलोकस्य मुमोचाश्रूणि मानिनी ॥११॥
11. kadācittasya sā subhruḥ śiraso'bhyañjanādṛtā .
paśyato rājalokasya mumocāśrūṇi māninī.
11. kadācit tasya sā subhruḥ śirasaḥ abhyanjanādṛtā
paśyataḥ rājalokasya mumoca aśrūṇi māninī
11. One day, as she, the proud Māninī with beautiful eyebrows, was honored with the anointing of her head, she shed tears while the royal assembly watched.
तदश्रुबिन्दवो गात्रे यदा तस्य महीपतेः ।
तदा वीक्ष्याश्रुवदनां तामपृच्छत मानिनीम् ॥१२॥
12. tadaśrubindavo gātre yadā tasya mahīpateḥ .
tadā vīkṣyāśruvadanāṃ tāmapṛcchata māninīm.
12. tadaśrubindavaḥ gātre yadā tasya mahīpateḥ
tadā vīkṣya aśruvadanām tām apṛcchat māninīm
12. When those tear-drops fell upon the body of that king, then, having seen her with a tearful face, he questioned Māninī.
निःशब्दमश्रुमोक्षेण रुदन्तीं तां विलोक्य वै ।
किमेतदिति पप्रच्छ मानिनीं राज्यवर्धनः ॥१३॥
13. niḥśabdamaśrumokṣeṇa rudantīṃ tāṃ vilokya vai .
kimetaditi papraccha māninīṃ rājyavardhanaḥ.
13. niḥśabdam aśrumokṣeṇa rudantīm tām vilokya vai
kim etat iti papraccha māninīm rājyavardhanaḥ
13. When Rājyavardhana saw that proud woman crying silently and shedding tears, he asked, "What is this?"
पृष्टा सा तु ततस्तेन भर्त्रा प्राह मनस्विनी ।
न किञ्चिदिति तां भूयः पप्रच्छ स महीपतिः ॥१४॥
14. pṛṣṭā sā tu tatastena bhartrā prāha manasvinī .
na kiñciditi tāṃ bhūyaḥ papraccha sa mahīpatiḥ.
14. pṛṣṭā sā tu tataḥ tena bhartrā prāha manasvinī
na kiñcit iti tām bhūyaḥ papraccha saḥ mahīpatiḥ
14. When she, the spirited woman, was asked by her husband, she replied, "Nothing." Thereupon, the king (mahīpati) asked her again.
बहुशः पृच्छतस्तस्य भूभृतः सा सुमध्यमा ।
( न किञ्चिदिति होवाच सा भूयो राज्यवर्धनम् ।
किमेतदिति पप्रच्छ मानिनीं पार्थिवः पुनः ।
बहुशः प्रेरिता तेन सा भर्त्रा तत्र भामिनी ) दर्शयामास पलितं केशभारान्तरोद्भवम् ॥१५॥
15. bahuśaḥ pṛcchatastasya bhūbhṛtaḥ sā sumadhyamā .
( na kiñciditi hovāca sā bhūyo rājyavardhanam .
kimetaditi papraccha māninīṃ pārthivaḥ punaḥ .
bahuśaḥ preritā tena sā bhartrā tatra bhāminī ) darśayāmāsa palitaṃ keśabhārāntarodbhavam.
15. bahuśaḥ pṛcchataḥ tasya bhūbhṛtaḥ sā sumadhyamā
darśayāmāsa palitam keśabhārāntarodbhavam
15. Despite the king (bhūbhṛt) asking her repeatedly, she, the slender-waisted woman, eventually showed him the grey hair that had sprung from within her abundant tresses.
एतत्पश्येति भूपाल किमन्यन्मन्युकारणम् ।
ममातिमन्दभाग्याया जहासाथ नृपस्ततः ॥१६॥
16. etatpaśyeti bhūpāla kimanyanmanyukāraṇam .
mamātimandabhāgyāyā jahāsātha nṛpastataḥ.
16. etat paśya iti bhūpāla kim anyat manyukāraṇam
mama atimandabhāgyāyāḥ jahāsātha nṛpaḥ tataḥ
16. "O King (bhūpāla), look at this! What other reason for sorrow could there be for me, who am exceedingly unfortunate? Because of this, you would then abandon me, O King!"
स विहस्याह तां पत्नीं शृण्वतां सर्वभूभृताम् ।
पौराणां च महीपाला ये तत्रासन्समावृताः ॥१७॥
17. sa vihasyāha tāṃ patnīṃ śṛṇvatāṃ sarvabhūbhṛtām .
paurāṇāṃ ca mahīpālā ye tatrāsansamāvṛtāḥ.
17. sa vihasya āha tām patnīm śṛṇvatām sarvabhūbhṛtām
paurāṇām ca mahīpālāḥ ye tatra āsan samāvṛtāḥ
17. He, laughing, addressed that wife in the presence of all the kings, citizens, and rulers who were assembled there.
शोकेनालं विशालाक्षि रोदितव्यं न ते शुभे ।
जन्मर्द्धिपरिणामाद्या विकाराः सर्वजन्तुषु ॥१८॥
18. śokenālaṃ viśālākṣi roditavyaṃ na te śubhe .
janmarddhipariṇāmādyā vikārāḥ sarvajantuṣu.
18. śokena alam viśālākṣi roditavyam na te śubhe
janma ṛddhi pariṇāma ādyāḥ vikārāḥ sarvajantuṣu
18. O wide-eyed one (viśālākṣi), enough of sorrow; it is not proper for you to weep, O auspicious one (śubhe). Birth, growth, decay, and other transformations are inherent in all living beings.
अधीताः सकला वेदा इष्टा यज्ञाः सहस्रशः ।
दत्तं द्विजानां पुत्राश्च समुत्पन्ना वरानने ॥१९॥
19. adhītāḥ sakalā vedā iṣṭā yajñāḥ sahasraśaḥ .
dattaṃ dvijānāṃ putrāśca samutpannā varānane.
19. adhītāḥ sakalāḥ vedāḥ iṣṭāḥ yajñāḥ sahasraśaḥ
dattam dvijānām putrāḥ ca samutpannāḥ varānanane
19. All the Vedas have been studied, thousands of Vedic rituals (yajña) have been performed, gifts (dāna) have been given to the twice-born (dvija), and sons have been born, O beautiful-faced one (varānanā).
भुक्ता भोगस्त्वया सार्द्धं ये मर्त्यैरतिदुर्लभाः ।
सभ्यञ्च पालिता पृथ्वी शौर्यं युद्धेष्वनुष्ठितम् ॥२०॥
20. bhuktā bhogastvayā sārddhaṃ ye martyairatidurlabhāḥ .
sabhyañca pālitā pṛthvī śauryaṃ yuddheṣvanuṣṭhitam.
20. bhuktāḥ bhogāḥ tvayā sārddham ye martyaiḥ atidurlabhāḥ
samyak ca pālitā pṛthvī śauryam yuddheṣu anuṣṭhitam
20. Together with me, you have experienced enjoyments (bhoga) that are extremely difficult for mortals to attain. The earth has been properly protected, and valor has been demonstrated in battles.
मित्रैः सहेष्टैर्हसितं विहृतं च वनान्तरे ।
किमन्यत्र कृतं भद्रे पलितेभ्यो बिभेषि यत् ॥२१॥
21. mitraiḥ saheṣṭairhasitaṃ vihṛtaṃ ca vanāntare .
kimanyatra kṛtaṃ bhadre palitebhyo bibheṣi yat.
21. mitraiḥ saha iṣṭaiḥ hasitam vihṛtam ca vanāntare
kim anyatra kṛtam bhadre palitebhyaḥ bibheṣi yat
21. O good lady, we have laughed and frolicked with dear friends in the forest. What else have we accomplished elsewhere, that you fear gray hairs?
भवन्तु केशाः पलिता वलयः सन्तु मे शुभे ।
शैथिल्यमेतु मे कायः कृतकृत्योऽस्मि मानिनि ॥२२॥
22. bhavantu keśāḥ palitā valayaḥ santu me śubhe .
śaithilyametu me kāyaḥ kṛtakṛtyo'smi mānini.
22. bhavantu keśāḥ palitāḥ valayaḥ santu me śubhe
śaithilyam etu me kāyaḥ kṛtakṛtyaḥ asmi mānini
22. O beautiful one, let my hair turn gray, and let wrinkles appear on me. Let my body become weak. I have accomplished my purpose, O proud lady.
मूर्ध्नि यद्दर्शितं भद्रे भवत्या पलितं मम ।
चिकित्सामेव तस्याहं करोमि वनसंश्रयात् ॥२३॥
23. mūrdhni yaddarśitaṃ bhadre bhavatyā palitaṃ mama .
cikitsāmeva tasyāhaṃ karomi vanasaṃśrayāt.
23. mūrdhni yat darśitam bhadre bhavatyā palitam mama
cikitsām eva tasyāḥ ahaṃ karomi vanasaṃśrayāt
23. O good lady, I will indeed treat the gray hair on my head, which you pointed out, by resorting to the forest.
बाल्ये बालक्रियापूर्वं तद्वत्कौमारके च या ।
यौवने चापि या योग्या वार्द्धके वनसंश्रया ॥२४॥
24. bālye bālakriyāpūrvaṃ tadvatkaumārake ca yā .
yauvane cāpi yā yogyā vārddhake vanasaṃśrayā.
24. bālye bālakriyāpūrvam tadvat kaumārake ca yā
yauvane ca api yā yogyā vārddhake vanasaṃśrayā
24. That which is primarily characterized by childish activities in childhood, and similarly that which is proper in adolescence, and also that which is appropriate in young adulthood – for old age, it is resorting to the forest (āśrama).
एवं मत्पूर्वजैर्भद्रे कृतं त्वत्पूर्वजैश्च यत् ।
अतो न तेऽश्रुपातस्य किञ्चित्पश्यामि कारणम् ॥२५॥
25. evaṃ matpūrvajairbhadre kṛtaṃ tvatpūrvajaiśca yat .
ato na te'śrupātasya kiñcitpaśyāmi kāraṇam.
25. evam matpūrvajaiḥ bhadre kṛtam tvatpūrvajaiḥ ca
yat ataḥ na te aśrupātasya kiñcit paśyāmi kāraṇam
25. O gentle one, what was accomplished by my ancestors, and also by your ancestors, (is similar to this situation). Therefore, I see no cause for your tears.
अलं ते मन्युना भद्रे नन्वभ्युदयकारि मे ।
दर्शनं पलितस्यास्य मा रोदीर्निष्प्रयोजनम् ॥२६॥
26. alaṃ te manyunā bhadre nanvabhyudayakāri me .
darśanaṃ palitasyāsya mā rodīrniṣprayojanam.
26. alam te manyunā bhadre nanu abhyudayakāri me
darśanam palitasya asya mā rodīḥ niṣprayojanam
26. O gentle one, enough with your sorrow. Is not the sight of this gray hair indeed auspicious for me? Do not weep unnecessarily.
मार्कण्डेय उवाच ।
ततः प्रणम्य तं भूपाः पौराश्चैव समीपगाः ।
साम्ना प्रोचुर्महीपाला महर्षे राज्यवर्धनम् ॥२७॥
27. mārkaṇḍeya uvāca .
tataḥ praṇamya taṃ bhūpāḥ paurāścaiva samīpagāḥ .
sāmnā procurmahīpālā maharṣe rājyavardhanam.
27. mārkaṇḍeyaḥ uvāca tataḥ praṇamya tam bhūpāḥ paurāḥ ca eva
samīpagāḥ sāmnā procuḥ mahīpālāḥ maharṣe rājyavardhanam
27. Mārkaṇḍeya said: Then, O great sage (maharṣi), having bowed down to him, the kings and also the nearby citizens, those rulers, spoke to Rājyavardhana with conciliatory words.
न रोदितव्यमनया तव पत्न्या नराधिप ।
रोदितव्यमिहास्माभिरथवा सर्वजन्तुभिः ॥२८॥
28. na roditavyamanayā tava patnyā narādhipa .
roditavyamihāsmābhirathavā sarvajantubhiḥ.
28. na roditavyam anayā tava patnyā narādhipa
roditavyam iha asmābhiḥ athavā sarvajantubhiḥ
28. O king (narādhipa), your wife should not weep. Instead, it is by us, or by all living beings (jantu), that weeping should be done here.
त्वं ब्रवीषि यथा नाथ वनवासाश्रितं वचः ।
पतन्ति तेन नः प्राणा लालितानां त्वया नृप ॥२९॥
29. tvaṃ bravīṣi yathā nātha vanavāsāśritaṃ vacaḥ .
patanti tena naḥ prāṇā lālitānāṃ tvayā nṛpa.
29. tvam bravīṣi yathā nātha vanavāsāśritam vacaḥ
patanti tena naḥ prāṇāḥ lālitānām tvayā nṛpa
29. O lord, just as you speak words about forest exile, our very lives, which have been nurtured by you, will perish because of that, O king.
सर्वे यास्यामहे भूप यदि याति भवान्वनम् ।
ततोऽशेषक्रियाहानिः सर्वपृथ्वीनिवासिनाम् ॥३०॥
30. sarve yāsyāmahe bhūpa yadi yāti bhavānvanam .
tato'śeṣakriyāhāniḥ sarvapṛthvīnivāsinām.
30. sarve yāsyāmahe bhūpa yadi yāti bhavān vanam
tataḥ aśeṣakriyāhāniḥ sarvapṛthvinivāsinām
30. O king, if you go to the forest, all of us will follow. Consequently, there will be a complete cessation of all religious rites and activities for all the inhabitants of the earth.
भविष्यति न सन्देहस्त्वयि नाथ वनाश्रमे ।
सा च धर्मोपघाताय यदि तत्प्रविमुच्यताम् ॥३१॥
31. bhaviṣyati na sandehastvayi nātha vanāśrame .
sā ca dharmopaghātāya yadi tatpravimucyatām.
31. bhaviṣyati na sandehaḥ tvayi nātha vanāśrame
sā ca dharmopaghātāya yadi tat pravimucyatām
31. O lord, there will be no doubt that if you take up residence in the forest, that (cessation of rituals) will lead to the destruction of (dharma). Therefore, if that is the case, let it (the forest exile) be abandoned.
सप्त वर्षसहस्राणि त्वयेयं पालिता मही ।
तत्समुत्थं महापुण्यमालोकय नराधिप ॥३२॥
32. sapta varṣasahasrāṇi tvayeyaṃ pālitā mahī .
tatsamutthaṃ mahāpuṇyamālokaya narādhipa.
32. sapta varṣasahasrāṇi tvayā iyam pālitā mahī
tat samuttham mahāpuṇyam ālokaya narādhipa
32. This earth has been protected by you for seven thousand years. O king, consider the great merit (puṇya) that has arisen from that.
वने वसन्महाराज त्वं करिष्यसि यत्तपः ।
तन्महीपालनस्यास्य कलां नार्हन्ति षोडशीम् ॥३३॥
33. vane vasanmahārāja tvaṃ kariṣyasi yattapaḥ .
tanmahīpālanasyāsya kalāṃ nārhanti ṣoḍaśīm.
33. vane vasan mahārāja tvam kariṣyasi yat tapas
tat mahīpālanasya asya kalām na arhanti ṣoḍaśīm
33. O great king, the asceticism (tapas) that you will perform while dwelling in the forest – the actions of protecting this earth are not worthy of even a sixteenth part of that (tapas).
राजोवाच ।
सप्त वर्षसहस्राणि मयेयं पालिता मही ।
इदानीं वनवासस्य मम कालोऽयमागतः ॥३४॥
34. rājovāca .
sapta varṣasahasrāṇi mayeyaṃ pālitā mahī .
idānīṃ vanavāsasya mama kālo'yamāgataḥ.
34. rājā uvāca sapta varṣasahasrāṇi mayā iyam pālitā
mahī idānīm vanavāsasya mama kālaḥ ayam āgataḥ
34. The king said: "This earth (mahī) has been protected by me for seven thousand years. Now, this time for my dwelling in the forest (vanavāsa) has arrived."
ममापत्यानि जातानि दृष्ट्वा मेऽपत्यसन्ततीः ।
स्वल्पैरेवमहोभिर्मे ह्यन्तको न सहिष्यति ॥३५॥
35. mamāpatyāni jātāni dṛṣṭvā me'patyasantatīḥ .
svalpairevamahobhirme hyantako na sahiṣyati.
35. mama apatyāni jātāni dṛṣṭvā me apatyasantatīḥ
su-alpaiḥ evam ahan-bhiḥ me hi antakaḥ na sahiṣyati
35. Having seen my children grown up and my generations of offspring, Death (antaka) will surely not tolerate me for many more days.
यदेतत्पलितं मूर्ध्नि तद्विजानीत नागराः ।
दूतभूतमनार्यस्य मृत्योरत्युग्रकर्मणः ॥३६॥
36. yadetatpalitaṃ mūrdhni tadvijānīta nāgarāḥ .
dūtabhūtamanāryasya mṛtyoratyugrakarmaṇaḥ.
36. yat etat palitam mūrdhni tat vijānīta nāgarāḥ
dūtabhūtam anāryasya mṛtyoḥ ati-ugra-karmaṇaḥ
36. O citizens, know this greying (hair) on my head to be a messenger of ignoble Death (mṛtyu), whose actions are exceedingly terrible.
सोऽहं राज्ये सुतं कृत्वा भोगांस्त्यक्त्वा वनाश्रयः ।
तपस्तप्स्ये समायान्ति न यावद्यमसैनिकाः ॥३७॥
37. so'haṃ rājye sutaṃ kṛtvā bhogāṃstyaktvā vanāśrayaḥ .
tapastapsye samāyānti na yāvadyamasainikāḥ.
37. saḥ aham rājye sutam kṛtvā bhogān tyaktvā vanāśrayaḥ
tapaḥ tapsye samāyānti na yāvat yamasainikāḥ
37. Therefore, having installed my son in the kingdom, and having renounced all worldly enjoyments, I will take refuge in the forest and perform penance (tapas) until the soldiers of Yama arrive.
मार्कण्डेय उवाच ।
ततो यियासुः स वनं दैवज्ञानवनीपतिः ।
पुत्रराज्याऽभिषेकाय दिनलग्नान्यपृच्छत ॥३८॥
38. mārkaṇḍeya uvāca .
tato yiyāsuḥ sa vanaṃ daivajñānavanīpatiḥ .
putrarājyā'bhiṣekāya dinalagnānyapṛcchata.
38. mārkaṇḍeyaḥ uvāca tataḥ yiyāsuḥ saḥ vanam daivajñān
avanīpatiḥ putrarājyābhiṣekāya dinalagnāni apṛcchat
38. Mārkaṇḍeya said: Then, that king (avanīpatiḥ), desiring to depart for the forest, inquired of the astrologers regarding the auspicious days and moments (lagnas) for his son's consecration to the kingdom.
श्रुत्वा च ते तु नृपतेर्वचो व्याकुलचेतसः ।
दिनं लग्नं च होराश्च न विदुः शास्त्रदृष्टयः ॥३९॥
39. śrutvā ca te tu nṛpatervaco vyākulacetasaḥ .
dinaṃ lagnaṃ ca horāśca na viduḥ śāstradṛṣṭayaḥ.
39. śrutvā ca te tu nṛpateḥ vacaḥ vyākulacetasaḥ
dinam lagnam ca horāḥ ca na viduḥ śāstradṛṣṭayaḥ
39. However, upon hearing the king's words, those astrologers (śāstradṛṣṭayaḥ), whose minds were agitated, could not determine the auspicious day, moment (lagna), or specific hours.
ऊचुश्च तं महीपालं दैवज्ञा बाष्पगद्गदम् ।
ज्ञानानि नः प्रणष्टानि श्रुत्वैतत्ते वचो नृप ॥४०॥
40. ūcuśca taṃ mahīpālaṃ daivajñā bāṣpagadgadam .
jñānāni naḥ praṇaṣṭāni śrutvaitatte vaco nṛpa.
40. ūcuḥ ca tam mahīpālam daivajñāḥ bāṣpagadgadam
jñānāni naḥ praṇaṣṭāni śrutvā etat te vacaḥ nṛpa
40. And the astrologers, their voices choked with tears, spoke to that king (mahīpāla): 'O King (nṛpa), our knowledge has been destroyed upon hearing these words of yours!'
ततोऽन्यनगरेभ्यश्च भृत्यै राष्ट्रेभ्य एव च ।
ततस्तस्माच्च नगरात्प्राचुर्येणाभ्युपागमन् ॥४१॥
41. tato'nyanagarebhyaśca bhṛtyai rāṣṭrebhya eva ca .
tatastasmācca nagarātprācuryeṇābhyupāgaman.
41. tataḥ anyanagarebhyaḥ ca bhṛtyaiḥ rāṣṭrebhyaḥ eva
ca tataḥ tasmāt ca nagarāt prācuryena abhyupāgaman
41. Then, from other cities and various countries, and also from that very city, people arrived in great numbers, accompanied by their attendants.
समुत्पत्य महीपालं तं यियासुं मुने वनम् ।
प्रकम्पिशिरसो भूत्वा प्रोचुर्ब्राह्मणसत्तमाः ॥४२॥
42. samutpatya mahīpālaṃ taṃ yiyāsuṃ mune vanam .
prakampiśiraso bhūtvā procurbrāhmaṇasattamāḥ.
42. samutpatya mahīpālam tam yiyāsum mune vanam
prakampiśirasaḥ bhūtvā procuḥ brāhmaṇasattamāḥ
42. Having quickly approached, with trembling heads, the most excellent among the brahmins spoke to that king, who was intending to go to a sage's forest.
प्रसीद पाहि नो राजन्पालिताः स्म यथा पुरा ।
सीदिष्यत्यखिलो लोकस्त्वयि भूप वनाश्रये ॥४३॥
43. prasīda pāhi no rājanpālitāḥ sma yathā purā .
sīdiṣyatyakhilo lokastvayi bhūpa vanāśraye.
43. prasīda pāhi naḥ rājan pālitāḥ sma yathā purā
sīdiṣyati akhilaḥ lokaḥ tvayi bhūpa vanāśraye
43. O King, be gracious and protect us! We were always protected by you as before. The entire world will fall into distress, O King, if you take refuge in the forest.
त्वं कुरुष्व तथा राजन्यथा नो सीदते जगत् ।
यावज्जीवामहे वीर स्वल्पकालमिमे वयम् ।
नेच्छामश्च भवच्छून्यं द्रष्टुं सिंहासनं विभो ॥४४॥
44. tvaṃ kuruṣva tathā rājanyathā no sīdate jagat .
yāvajjīvāmahe vīra svalpakālamime vayam .
necchāmaśca bhavacchūnyaṃ draṣṭuṃ siṃhāsanaṃ vibho.
44. tvam kurusva tathā rājan yathā naḥ
sīdate jagat yāvat jīvāmahe vīra
svalpakālam ime vayam na icchāmaḥ ca
bhavat-śūnyam draṣṭum siṃhāsanam vibho
44. O King, please act in such a way that the world does not fall into distress. O hero, we, who will live only for a short time, do not wish to see the throne devoid of you, O Lord!
मार्कण्डेय उवाच ।
इत्येवं तैस्तथान्यैश्च द्विजैः पौरपुरःसरैः ।
भूपैर्भृत्यैरमात्यैश्च राजा प्रोक्तः पुनः पुनः ॥४५॥
45. mārkaṇḍeya uvāca .
ityevaṃ taistathānyaiśca dvijaiḥ paurapuraḥsaraiḥ .
bhūpairbhṛtyairamātyaiśca rājā proktaḥ punaḥ punaḥ.
45. mārkaṇḍeya uvāca ityevam taiḥ
tathā anyaiḥ ca dvijaiḥ paurapuraḥsaraiḥ
bhūpaiḥ bhṛtyaiḥ amātyaiḥ
ca rājā proktaḥ punaḥ punaḥ
45. Mārkaṇḍeya said: In this way, the king was repeatedly addressed by them, as well as by other Brahmins with the citizens at their forefront, and also by kings, servants, and ministers.
वनवासविनिर्बन्धं नोपसंहरते यदा ।
क्षमिष्यत्यन्तको नेति ददौ स च तदोत्तरम् ॥४६॥
46. vanavāsavinirbandhaṃ nopasaṃharate yadā .
kṣamiṣyatyantako neti dadau sa ca tadottaram.
46. vanavāsavinirbandham na upasaṃharate yadā
kṣamiṣyati antakaḥ na iti dadau sa ca tadā uttaram
46. When he would not abandon his firm resolve to dwell in the forest (vanavāsa), he then gave this answer: "Death (antaka) will not forgive (me if I fail in my duty)."
ततोऽमात्याश्च भूपाश्च पौरवृद्धास्तथा द्विजाः ।
समेत्य मन्त्रयामासुः किमत्र क्रियतामिति ॥४७॥
47. tato'mātyāśca bhūpāśca pauravṛddhāstathā dvijāḥ .
sametya mantrayāmāsuḥ kimatra kriyatāmiti.
47. tataḥ amātyāḥ ca bhūpāḥ ca pauravṛddhāḥ tathā
dvijāḥ sametya mantrayāmāsuḥ kim atra kriyatām iti
47. Then the ministers, kings, elderly citizens, and Brahmins gathered and deliberated, saying, "What should be done in this matter?"
तेषां मन्त्रयतां विप्र निश्चयोऽयमजायत ।
अनुरागवतां तत्र महीपालेऽतिधार्मिके ॥४८॥
48. teṣāṃ mantrayatāṃ vipra niścayo'yamajāyata .
anurāgavatāṃ tatra mahīpāle'tidhārmike.
48. teṣām mantrayatām vipra niścayaḥ ayam ajāyata
anurāgavatām tatra mahīpāle atidhārmike
48. O Brahmin, while they were deliberating, this decision (niścaya) arose among them, who were devoted to the exceedingly righteous (dharma) king.
सम्यग्ध्यानपरा भूत्वा प्रार्थयामः समाहिताः ।
तपसाराध्य भास्वन्तमायुरस्य महीपतेः ॥४९॥
49. samyagdhyānaparā bhūtvā prārthayāmaḥ samāhitāḥ .
tapasārādhya bhāsvantamāyurasya mahīpateḥ.
49. samyak dhyānaparāḥ bhūtvā prārthayāmaḥ samāhitāḥ
tapasā ārādhya bhāsvantam āyuḥ asya mahīpateḥ
49. Having become perfectly focused and absorbed in meditation (dhyāna), we pray, after having worshipped the radiant Sun god through severe austerity (tapas), for the prolonged life of this king.
तत्रैकनिश्चयाः कार्ये केचिद्गेहे च भास्करम् ।
सम्यगर्घोपचाराद्यैरुपहारैरपूजयन् ॥५०॥
50. tatraikaniścayāḥ kārye kecidgehe ca bhāskaram .
samyagarghopacārādyairupahārairapūjayan.
50. tatra ekanirścayāḥ kārye kecit gehe ca bhāskaram
samyak arghopacārādyaiḥ upahāraiḥ apūjayan
50. Some, with a singular determination in this endeavor, worshipped the Sun god (Bhāskara) in their homes with proper offerings and other devotional acts.
अपरे मौनिनो भूत्वा ऋग्जापेन तथापरे ।
यजुषामथ साम्नां च तोषयाञ्चक्रिरे रविम् ॥५१॥
51. apare maunino bhūtvā ṛgjāpena tathāpare .
yajuṣāmatha sāmnāṃ ca toṣayāñcakrire ravim.
51. apare mauninaḥ bhūtvā ṛkjāpena tathā apare
yajuṣām atha sāmnām ca toṣayāñcakrire ravim
51. Others, observing a vow of silence, pleased the Sun god (Ravi) by chanting Ṛgveda hymns, while still others did so by chanting hymns from the Yajurveda and Sāmaveda.
अपरे च निराहारा नदीपुलिनशायिनः ।
तपांसि चक्रुरिच्छंतो भास्कराराधनं द्विजाः ॥५२॥
52. apare ca nirāhārā nadīpulinaśāyinaḥ .
tapāṃsi cakruricchaṃto bhāskarārādhanaṃ dvijāḥ.
52. apare ca nirāhārāḥ nadīpulinaśāyinaḥ tapāṃsi
cakruḥ icchantaḥ bhāskarārādhanam dvijāḥ
52. And other twice-born ones (dvija), abstaining from food and lying on river banks, performed severe austerities (tapas), desiring to worship the Sun god (Bhāskara).
अग्निहोत्रपराश्चान्ये रविसूक्तान्यहर्निशम् ।
जेपुस्तत्रापरे तस्थुर्भास्करे न्यस्तदृष्टयः ॥५३॥
53. agnihotraparāścānye ravisūktānyaharniśam .
jepustatrāpare tasthurbhāskare nyastadṛṣṭayaḥ.
53. agnihotraparāḥ ca anye ravisūktāni aharniśam
jepuḥ tatra apare tasthuḥ bhāskare nyastadṛṣṭayaḥ
53. Some others, devoted to the Agnihotra fire Vedic ritual (yajña), chanted hymns to the sun day and night. Still others stood there, their gaze fixed upon the sun.
इत्येवमतिनिर्बन्धं भास्कराराधनं प्रति ।
बहुप्रकारं चक्रुस्ते तं तं विधिमुपाश्रिताः ॥५४॥
54. ityevamatinirbandhaṃ bhāskarārādhanaṃ prati .
bahuprakāraṃ cakruste taṃ taṃ vidhimupāśritāḥ.
54. iti evam atinirbandham bhāskarārādhanam prati
bahuprakāram cakruḥ te tam tam vidhim upāśritāḥ
54. Thus, with such extreme dedication to the worship of the sun (Bhāskara), they performed it in many ways, having resorted to various specific methods.
तथा तु यततां तेषां भास्कराराधनं प्रति ।
सुदामा नाम गन्धर्व उपगम्येदमब्रवीत् ॥५५॥
55. tathā tu yatatāṃ teṣāṃ bhāskarārādhanaṃ prati .
sudāmā nāma gandharva upagamyedamabravīt.
55. tathā tu yatatām teṣām bhāskarārādhanam prati
sudāmā nāma gandharvaḥ upagamya idam abravīt
55. However, as they thus diligently engaged in the worship of the sun (Bhāskara), a Gandharva named Sudama approached and spoke these words.
यद्याराधनमिष्टं वो भास्करस्य द्विजातयः ।
तदेतत्क्रियतां येन भानुः प्रीतिमुपैष्यति ॥५६॥
56. yadyārādhanamiṣṭaṃ vo bhāskarasya dvijātayaḥ .
tadetatkriyatāṃ yena bhānuḥ prītimupaiṣyati.
56. yadi ārādhanam iṣṭam vaḥ bhāskarasya dvijātayaḥ
tat etat kriyatām yena bhānuḥ prītim upaiṣyati
56. O twice-born ones, if you desire the worship of the sun (Bhāskara), then let this be performed, by means of which the sun (Bhānu) will achieve satisfaction.
तस्माद्गुरुविशालाख्यं वनं सिद्धनिषेवितम् ।
कामरूपे महाशैले गम्यतां तत्र वै लघु ॥५७॥
57. tasmādguruviśālākhyaṃ vanaṃ siddhaniṣevitam .
kāmarūpe mahāśaile gamyatāṃ tatra vai laghu.
57. tasmāt guruvśālākhyam vanam siddhaniṣevitam
kāmarūpe mahāśaile gamyatām tatra vai laghu
57. Therefore, quickly go to that forest named Gurūviśāla, which is frequented by perfected beings (siddhas), located on the great mountain in Kāmarūpa.
तस्मिन्नाराधनं भानोः क्रियतां सुसमाहितैः ।
सिद्धक्षेत्रं हितं तत्र सर्वकामानवाप्स्यथ ॥५८॥
58. tasminnārādhanaṃ bhānoḥ kriyatāṃ susamāhitaiḥ .
siddhakṣetraṃ hitaṃ tatra sarvakāmānavāpsyatha.
58. tasmin ārādhanam bhānoḥ kriyatām susamāhitaiḥ
siddhakṣetram hitam tatra sarvakāmān avāpsyatha
58. In that place, let the worship of the Sun be performed by those who are well-composed. That is a beneficial sacred place (siddhakṣetra), where you will obtain all your desires.
मार्कण्डेय उवाच ।
इति ते तद्वचः श्रुत्वा गत्वा तत्काननं द्विजाः ।
ददृशुर्भास्वतस्तत्र पुण्यमायतनं शुभम् ॥५९॥
59. mārkaṇḍeya uvāca .
iti te tadvacaḥ śrutvā gatvā tatkānanaṃ dvijāḥ .
dadṛśurbhāsvatastatra puṇyamāyatanaṃ śubham.
59. mārkaṇḍeyaḥ uvāca iti te tat vacaḥ śrutvā gatvā tat kānanam
dvijāḥ dadṛśuḥ bhāsvataḥ tatra puṇyam āyatanam śubham
59. Mārkaṇḍeya said: "Thus, O twice-born ones (dvijās), having heard those words and having gone to that forest, they saw there an auspicious and sacred shrine of the brilliant Sun."
तत्र ते नियताहारा वर्णा विप्रादयो द्विज ।
धूपपुष्पोपहाराढ्या पूजां चक्रुरतन्द्रिताः ॥६०॥
60. tatra te niyatāhārā varṇā viprādayo dvija .
dhūpapuṣpopahārāḍhyā pūjāṃ cakruratandritāḥ.
60. tatra te niyatāhārāḥ varṇāḥ viprādayaḥ dvija
dhūpapuṣpopahārāḍhyāḥ pūjām cakruḥ atandritāḥ
60. O twice-born one (dvija), there, those various social classes (varṇas), led by the Brahmins (viprādayaḥ), with controlled diets and rich in incense, flowers, and offerings, diligently performed worship.
पुष्पानुलेपनाद्यैश्च धूपगन्धादिकैस्तथा ।
जपहोमान्नदानाद्यं पूजनं ते समाहिताः ।
कुर्वन्तस्तुष्टुवुर्ब्रह्मन्विवस्वन्तं द्विजातयः ॥६१॥
61. puṣpānulepanādyaiśca dhūpagandhādikaistathā .
japahomānnadānādyaṃ pūjanaṃ te samāhitāḥ .
kurvantastuṣṭuvurbrahmanvivasvantaṃ dvijātayaḥ.
61. puṣpānulepanādyaiḥ ca dhūpagandhādikaiḥ
tathā japahomannadānādyam
pūjanam te samāhitāḥ kurvantaḥ tuṣṭuvuḥ
brahman vivasvantam dvijātayaḥ
61. O Brāhmaṇa, the twice-born, with focused attention, performed worship using flowers, unguents, and similar items, as well as incense, perfumes, and other fragrant substances. They also offered chanting, oblations, and food offerings, all the while praising Vivasan, the sun god.
ब्राह्मणा ऊचुः ।
देवदानवयक्षाणां ग्रहाणां ज्योतिषामपि ।
तेजसाभ्यधिकं देवं व्रजाम शरणं रविम् ॥६२॥
62. brāhmaṇā ūcuḥ .
devadānavayakṣāṇāṃ grahāṇāṃ jyotiṣāmapi .
tejasābhyadhikaṃ devaṃ vrajāma śaraṇaṃ ravim.
62. brāhmaṇāḥ ūcuḥ devadānavayakṣāṇām grahāṇām jyotiṣām
api tejasā abhyadhikam devam vrajāma śaraṇam ravim
62. The Brāhmaṇas said: 'We seek refuge in Ravi, the sun god, who is superior in splendor to the gods, dānavas, yakṣas, planets, and even all other celestial bodies.'
दिवि स्थितं च देवेशं द्योतयन्तं समन्ततः ।
वसुधामन्तरिक्षं च व्याप्नुवन्तं मरीचिभिः ॥६३॥
63. divi sthitaṃ ca deveśaṃ dyotayantaṃ samantataḥ .
vasudhāmantarikṣaṃ ca vyāpnuvantaṃ marīcibhiḥ.
63. divi sthitam ca deveśam dyotayantam samantataḥ
vasudhām antarikṣam ca vyāpnuvantam marīcibhiḥ
63. And he is the lord of gods, situated in heaven, illuminating everything on all sides. He pervades the earth and the atmosphere with his rays.
आदित्यं भास्करं भानुं सवितारं दिवाकरम् ।
पूषाणमर्यमाणं च स्वर्भानुं दीप्तदीधितिम् ॥६४॥
64. ādityaṃ bhāskaraṃ bhānuṃ savitāraṃ divākaram .
pūṣāṇamaryamāṇaṃ ca svarbhānuṃ dīptadīdhitim.
64. ādityam bhāskaram bhānum savitāram divākaram
pūṣāṇam aryamāṇam ca svarbhānum dīptadīdhitim
64. We seek refuge in Aditya, Bhāskara, Bhānu, Savitā, Divākara, Pūṣan, Aryaman, and Svarbhānu, the one with blazing rays.
चतुर्युगान्तकालाग्निदुष्प्रेक्ष्यं प्रलयान्तगम् ।
योगीश्वरमनन्तं च रक्तं पीतं सितासितम् ॥६५॥
65. caturyugāntakālāgniduṣprekṣyaṃ pralayāntagam .
yogīśvaramanantaṃ ca raktaṃ pītaṃ sitāsitam.
65. caturyugāntakālāgniduṣprekṣyam pralayāntagam
yogīśvaram anantam ca raktam pītam sitāsitam
65. Difficult to behold like the fire at the end of the four cosmic ages (caturyuga), reaching to the very end of cosmic dissolution, (we take refuge in Him,) the Lord of practitioners of yoga (yogīśvara), the infinite (ananta), and (who manifests as) red, yellow, white, and black.
ऋषीणामग्निहोत्रेषु यज्ञदेवेष्ववस्थितम् ।
व्रजाम शरणं देवं तेजोराशिं तमच्युतम् ।
अक्षरं परमं गुह्यं मोक्षद्वारमनुत्तमम् ॥६६॥
66. ṛṣīṇāmagnihotreṣu yajñadeveṣvavasthitam .
vrajāma śaraṇaṃ devaṃ tejorāśiṃ tamacyutam .
akṣaraṃ paramaṃ guhyaṃ mokṣadvāramanuttamam.
66. ṛṣīṇām agnihotreṣu yajña-deveṣu
avasthitam vrajāma śaraṇam devam
tejas-rāśim tam acyutam akṣaram
paramam guhyam mokṣa-dvāram anuttamam
66. vrajāma (vayam) śaraṇam tam devam
acyutam akṣaram paramam guhyam mokṣa-dvāram
anuttamam (yam) ṛṣīṇām agnihotreṣu
yajña-deveṣu avasthitam (api asti)
66. We seek refuge in that unchangeable, imperishable God, who resides in the fire rituals (agnihotra) of the sages and among the deities of the Vedic rituals (yajña). He is a mass of brilliance, the supreme, the profound secret, and the unsurpassed gateway to liberation (mokṣa).
छन्दोभिरश्वरूपैश्च सकृद्युक्तैर्विहङ्गमम् ।
उदयास्तमने युक्तं सदा मेरोः प्रदक्षिणे ॥६७॥
67. chandobhiraśvarūpaiśca sakṛdyuktairvihaṅgamam .
udayāstamane yuktaṃ sadā meroḥ pradakṣiṇe.
67. chandobhiḥ aśvarūpaiḥ ca sakṛt yuktaiḥ vihaṅgamam
udayāstamane yuktam sadā meroḥ pradakṣiṇe
67. And (Him), the celestial bird (the Sun), who is yoked by the meters (Vedas) embodied as horses, and is always yoked (for his journey) at sunrise and sunset, in circumambulation (pradakṣiṇa) of Mount Meru.
अनृतं च ऋतं चैव पुण्यतीर्थं पृथग्विधम् ।
विश्वस्थितिचिन्त्यं च प्रपन्नाः स्म प्रभाकरम् ॥६८॥
68. anṛtaṃ ca ṛtaṃ caiva puṇyatīrthaṃ pṛthagvidham .
viśvasthiticintyaṃ ca prapannāḥ sma prabhākaram.
68. anṛtam ca ṛtam ca eva puṇyatīrtham pṛthagvidham
viśvasthiticintyam ca prapannāḥ sma prabhākaram
68. And (Him, who is) both the cosmic order (ṛta) and disorder (anṛta), and indeed the various sacred pilgrimage places; and Him, who is to be contemplated as the sustenance of the universe, we have indeed taken refuge in Prabhākara (the Sun).
यो ब्रह्मा यो महादेवो यो विष्णुर्यः प्रजापतिः ।
वायुराकाशमापश्च पृथिवीगिरिसागराः ॥६९॥
69. yo brahmā yo mahādevo yo viṣṇuryaḥ prajāpatiḥ .
vāyurākāśamāpaśca pṛthivīgirisāgarāḥ.
69. yaḥ brahmā yaḥ mahādevaḥ yaḥ viṣṇuḥ yaḥ prajāpatiḥ
vāyuḥ ākāśam āpaḥ ca pṛthivīgirisāgarāḥ
69. He who is Brahmā, He who is Mahādeva, He who is Viṣṇu, He who is Prajāpati; He is also the wind, the space, the waters, the earth, the mountains, and the oceans.
ग्रहनक्षत्रचन्द्राद्या वानस्पत्यं द्रुमौषधम् ।
व्यक्ताव्यक्तेषु भूतेषु धर्माधर्मप्रवर्त्तकः ॥७०॥
70. grahanakṣatracandrādyā vānaspatyaṃ drumauṣadham .
vyaktāvyakteṣu bhūteṣu dharmādharmapravarttakaḥ.
70. grahanakṣatracandrādyāḥ vānaspatyam drumauṣadham
vyaktāvyakteṣu bhūteṣu dharmādharmapravartakaḥ
70. He is also the planets, stars, moon, and others; the entire plant kingdom, including trees and herbs. Among all manifest and unmanifest beings, He is the promoter of both natural law (dharma) and its opposite (adharma).
ब्राह्मी माहेश्वरी चैव वैष्णवी चैव ते तनुः ।
त्रिधा यस्य स्वरूपं तु भानोर्भास्वान्प्रसीदतु ॥७१॥
71. brāhmī māheśvarī caiva vaiṣṇavī caiva te tanuḥ .
tridhā yasya svarūpaṃ tu bhānorbhāsvānprasīdatu.
71. brāhmī māheśvarī ca eva vaiṣṇavī ca eva te tanuḥ
tridhā yasya svarūpam tu bhānoḥ bhāsvān prasīdatu
71. Indeed, Brāhmī, Māheśvarī, and Vaiṣṇavī are Your forms. May the resplendent (bhāsvān) one of the Sun (bhānu), whose intrinsic nature (svarūpa) is threefold, be pleased.
यस्य सर्वमयस्येदमङ्गभूतं जगत्प्रभोः ।
स नः प्रसीदतां भास्वाञ्जगतां यश्च जीवनम् ॥७२॥
72. yasya sarvamayasyedamaṅgabhūtaṃ jagatprabhoḥ .
sa naḥ prasīdatāṃ bhāsvāñjagatāṃ yaśca jīvanam.
72. yasya sarvamayasya idam aṅgabhūtam jagatprabhoḥ
saḥ naḥ prasīdatām bhāsvān jagatām yaḥ ca jīvanam
72. May He, the resplendent (bhāsvān) one, to whom this world is a constituent part, who is all-pervasive, the Lord (prabhu) of the world (jagat), and who is also the very life (jīvanam) of the worlds, be pleased with us.
यस्यैकमक्षरं रूपं प्रभामण्डलदुर्दृशम् ।
द्वितीयमैन्दवं सौम्यं स नो भास्वान्प्रसीदतु ॥७३॥
73. yasyaikamakṣaraṃ rūpaṃ prabhāmaṇḍaladurdṛśam .
dvitīyamaindavaṃ saumyaṃ sa no bhāsvānprasīdatu.
73. yasya ekam akṣaram rūpam prabhāmaṇḍaladurdaṛśam
dvitīyam aindavam saumyam saḥ naḥ bhāsvān prasīdatu
73. He whose one imperishable form is difficult to perceive due to its brilliant halo, and whose second form is lunar and gentle; may that radiant one (Bhāsvān) be gracious to us.
ताभ्यां च तस्य रूपाभ्यामिदं विश्वं विनिर्मितम् ।
अग्नीषोममयं भास्वान्स नो देवः प्रसीदतु ॥७४॥
74. tābhyāṃ ca tasya rūpābhyāmidaṃ viśvaṃ vinirmitam .
agnīṣomamayaṃ bhāsvānsa no devaḥ prasīdatu.
74. tābhyām ca tasya rūpābhyām idam viśvam vinirmitam
agnīṣomamayam bhāsvān saḥ naḥ devaḥ prasīdatu
74. And by those two forms of his, this entire universe, consisting of fire and Soma, was created. May that radiant god (Bhāsvān) be gracious to us.
मार्कण्डेय उवाच ।
इत्थं स्तुत्या तदा भक्त्या सम्यक्पूजाविधानतः ।
तुतोष भगवान्भास्वांस्त्रिभिर्मासैर्द्विजोत्तम ॥७५॥
75. mārkaṇḍeya uvāca .
itthaṃ stutyā tadā bhaktyā samyakpūjāvidhānataḥ .
tutoṣa bhagavānbhāsvāṃstribhirmāsairdvijottama.
75. mārkaṇḍeyaḥ uvāca ittham stutyā tadā bhaktyā samyak
pūjāvidhānataḥ tutoṣa bhagavān bhāsvān tribhiḥ māsaiḥ dvijottama
75. Mārkaṇḍeya said: "O best of brahmins, in this way, through praise, then with devotion (bhakti), and according to the proper ritual for worship (pūjā), the venerable Bhāsvān became pleased within three months."
ततः स मण्डलादुद्यन्निजबिम्बसमप्रभः ।
अवतीर्य ददौ तेभ्यो दुर्दृशो दर्शनं रविः ॥७६॥
76. tataḥ sa maṇḍalādudyannijabimbasamaprabhaḥ .
avatīrya dadau tebhyo durdṛśo darśanaṃ raviḥ.
76. tataḥ saḥ maṇḍalāt udyan nijabimbasamaprabhaḥ
avatīrya dadau tebhyaḥ durdaṛśaḥ darśanam raviḥ
76. Then the Sun (Ravi), emerging from his orb with a splendor equal to his own form, descended and granted vision to those for whom he had been difficult to perceive.
ततस्ते स्पष्टरूपं तं सवितारमजं जनाः ।
पुलकोत्कम्पिनो विप्रा भक्तिनम्राः प्रणेमिरे ॥७७॥
77. tataste spaṣṭarūpaṃ taṃ savitāramajaṃ janāḥ .
pulakotkampino viprā bhaktinamrāḥ praṇemire.
77. tataḥ te spaṣṭarūpam tam savitāram ajam janāḥ
pulakotkampinaḥ viprāḥ bhaktinamrāḥ praṇemire
77. Then, those people, including the Brahmins, thrilled with goosebumps and trembling, humbly bowed down with devotion (bhakti) to that unborn (aja) Savitar, who had manifested in a clear form.
नमो नमस्तेऽस्तु सहस्ररश्मे सर्वस्य हेतुस्त्वमशेषकेतुः ।
पाता त्वमीड्योऽखिलयज्ञधामध्येयस्तथा योगविदां प्रसीद ॥७८॥
78. namo namaste'stu sahasraraśme sarvasya hetustvamaśeṣaketuḥ .
pātā tvamīḍyo'khilayajñadhāmadhyeyastathā yogavidāṃ prasīda.
78. namaḥ namaḥ te astu sahasraraśme
sarvasya hetuḥ tvam aśeṣaketuḥ
pātā tvam īḍyaḥ akhilayajñadhāma
dhyeyaḥ tathā yogavidām prasīda
78. Salutations, salutations to you, O thousand-rayed one! You are the cause of everything, whose manifestations are endless. You are the protector, the adorable one, the abode of all sacred rituals (yajña), and the one who is meditated upon (dhyeya) by those who understand yoga (yoga). Be pleased!