Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

मार्कण्डेय-पुराणम्       mārkaṇḍeya-purāṇam - chapter-70

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
मार्कण्डेय उवाच ।
अथारुरोह स्वरथं प्रणिपत्य महामुनिम् ।
तेनाख्यातं वनन्तच्च प्रययावुत्पलावतम् ॥१॥
1. mārkaṇḍeya uvāca .
athāruroha svarathaṃ praṇipatya mahāmunim .
tenākhyātaṃ vanantacca prayayāvutpalāvatam.
1. mārkaṇḍeya uvāca atha ārūroha svaratham praṇipatya
mahāmunim tena ākhyātam vanam tat ca prayayau utpalāvatam
1. Mārkaṇḍeya said: Then, having prostrated before the great sage, he mounted his own chariot and proceeded to that forest named Utpalāvata, which had been described by the sage.
यथाख्यातस्वरूपाञ्च भार्यां भर्त्रा द्विजस्य ताम् ।
भक्षयन्तीं ददार्शाथ श्रीफलानि नरेश्वरः ॥२॥
2. yathākhyātasvarūpāñca bhāryāṃ bhartrā dvijasya tām .
bhakṣayantīṃ dadārśātha śrīphalāni nareśvaraḥ.
2. yathākhyātasvarūpām ca bhāryām bhartrā dvijasya
tām bhakṣayantīm dadarśa atha śrīphalāni nareśvaraḥ
2. And then, the king (nareśvaraḥ) saw that Brahmin's wife, whose appearance was exactly as described by her husband, devouring śrīphala fruits.
पप्रच्छ च कथं भद्रे त्वमेतद्वनमागता ।
स्फुटं ब्रवीहि वैशालेरपि भार्या सुशर्मणः ॥३॥
3. papraccha ca kathaṃ bhadre tvametadvanamāgatā .
sphuṭaṃ bravīhi vaiśālerapi bhāryā suśarmaṇaḥ.
3. papraccha ca katham bhadre tvam etat vanam āgatā
sphuṭam bravīhi vaiśāleḥ api bhāryā suśarmaṇaḥ
3. And he asked, 'O auspicious lady, how did you come to this forest? Tell me clearly! You are indeed the wife of Suśarman, the son of Vaiśāla, aren't you?'
ब्राह्मण्युवाच ।
सुताहमतिरात्रस्य द्विजस्य वनवासिनः ।
पत्नी विशालपुत्रस्य यस्य नाम त्वयोदितम् ॥४॥
4. brāhmaṇyuvāca .
sutāhamatirātrasya dvijasya vanavāsinaḥ .
patnī viśālaputrasya yasya nāma tvayoditam.
4. brāhmaṇī uvāca sutā aham atirātrasya dvijasya
vanavāsinaḥ patnī viśālaputrasya yasya nāma tvayā uditam
4. The Brāhmaṇī said: "I am the daughter of Atirātra, the twice-born (dvija) forest dweller, and the wife of Viśālīputra, whose name you mentioned."
साहं हृता बलाकेन राक्षसेन दुरात्मना ।
प्रसुप्ता भवनस्यान्ते भ्रातृमातृवियोजिता ॥५॥
5. sāhaṃ hṛtā balākena rākṣasena durātmanā .
prasuptā bhavanasyānte bhrātṛmātṛviyojitā.
5. sā aham hṛtā balākena rākṣasena durātmanā
prasuptā bhavanasya ante bhrātṛmātṛviyojitā
5. Indeed, I was abducted by the evil-souled (durātman) Rākṣasa, Balāka, while I was sleeping at the edge of my dwelling, having been separated from my brothers and mother.
भस्मीभवतु तद्रक्षो येनास्म्येवं वियोजिता ।
मात्रा भ्रातृभिरन्यैश्च तिष्टाम्यत्र सुदुः खिता ॥६॥
6. bhasmībhavatu tadrakṣo yenāsmyevaṃ viyojitā .
mātrā bhrātṛbhiranyaiśca tiṣṭāmyatra suduḥ khitā.
6. bhasmībhavatu tat rakṣaḥ yena asmi evam viyojitā
mātrā bhrātṛbhiḥ anyaiḥ ca tiṣṭhāmi atra suduḥkhitā
6. May that Rākṣasa turn to ashes, by whom I have been thus separated from my mother, brothers, and others. I remain here, very distressed.
अस्मिन् वनेऽतिगहने तेनानीयाहमुज्झिता ।
न वेद्मि कारणं कि तन्नोपभुङ्क्ते न खादति ॥७॥
7. asmin vane'tigahane tenānīyāhamujjhitā .
na vedmi kāraṇaṃ ki tannopabhuṅkte na khādati.
7. asmin vane atigahane tena ānīya aham ujjhitā na
vedmi kāraṇam kim tat na upabhuṅkte na khādati
7. In this very dense forest, I was brought here by him and abandoned. I do not know what the reason is for that; he neither enjoys me nor eats me.
राजोवाच ।
अपि तज्ज्ञायते रक्षस्त्वामुत्सृज्य क्व वै गतम् ।
अहं भर्त्रा तवैवात्र प्रेषितो द्विजनन्दिनि ॥८॥
8. rājovāca .
api tajjñāyate rakṣastvāmutsṛjya kva vai gatam .
ahaṃ bhartrā tavaivātra preṣito dvijanandini.
8. rāja uvāca api tat jñāyate rakṣas tvām utsṛjya kva vai
gatam aham bhartrā tava eva atra preṣitaḥ dvijanandini
8. The king said, "Is it known where that demon went after leaving you? I have been sent here by your husband, O daughter of a Brahmin."
ब्राह्मण्युवाच ।
अस्यैव काननस्यान्ते स तिष्ठति निशाचरः ।
प्रविश्य पश्यतु भवान् न बिभेति ततो यदि ॥९॥
9. brāhmaṇyuvāca .
asyaiva kānanasyānte sa tiṣṭhati niśācaraḥ .
praviśya paśyatu bhavān na bibheti tato yadi.
9. brāhmaṇī uvāca asya eva kānanasya ante saḥ tiṣṭhati
niśācaraḥ praviśya paśyatu bhavān na bibheti tataḥ yadi
9. The Brahmin woman said, "That demon (niśācara) resides at the very edge of this forest. You may enter and see for yourself, if you are not afraid of it."
मार्कण्डेय उवाच ।
प्रविवेश ततः सोऽथ तया वर्त्मनि दर्शिते ।
ददृशे परिवारेण समवेतञ्च राक्षसम् ॥१०॥
10. mārkaṇḍeya uvāca .
praviveśa tataḥ so'tha tayā vartmani darśite .
dadṛśe parivāreṇa samavetañca rākṣasam.
10. mārkaṇḍeya uvāca praviveśa tataḥ saḥ atha tayā vartmani
darśite dadṛśe parivāreṇa samavetam ca rākṣasam
10. Mārkaṇḍeya said, "Then he (the king) entered, after she had shown him the way. And he saw the demon accompanied by its retinue."
दृष्टमात्रे ततस्तस्मिन् त्वरमाणः स राक्षसः ।
दूरादेव महीं मूर्ध्ना स्पृशन् पादान्तिकं ययौ ॥११॥
11. dṛṣṭamātre tatastasmin tvaramāṇaḥ sa rākṣasaḥ .
dūrādeva mahīṃ mūrdhnā spṛśan pādāntikaṃ yayau.
11. dṛṣṭamātre tataḥ tasmin tvaramāṇaḥ saḥ rākṣasaḥ
dūrāt eva mahīm mūrdhnā spṛśan pādāntikam yayau
11. Then, as soon as that king was seen, the demon (rākṣasa), hurrying, went from afar to his (the king's) feet, touching the ground with its head.
राक्षस उवाच ।
ममात्रागच्छता गेहं प्रसादस्ते महान् कृतः ।
प्रशाधि किं करोम्येष वसामि विषये तव ॥१२॥
12. rākṣasa uvāca .
mamātrāgacchatā gehaṃ prasādaste mahān kṛtaḥ .
praśādhi kiṃ karomyeṣa vasāmi viṣaye tava.
12. rākṣasaḥ uvāca mama atra āgacchatā geham prasādaḥ te
mahān kṛtaḥ praśādhi kim karomi eṣa vasāmi viṣaye tava
12. The Rākṣasa said, "By your coming here to my house, a great favor has been done for me. Command me, what shall I do? I reside in your domain."
अर्घञ्चेमं प्रतीच्छ त्वं स्थीयताञ्चेदमासनम् ।
वयं भृत्या भवान् स्वामी दृढमाज्ञापयस्व माम् ॥१३॥
13. arghañcemaṃ pratīccha tvaṃ sthīyatāñcedamāsanam .
vayaṃ bhṛtyā bhavān svāmī dṛḍhamājñāpayasva mām.
13. argham ca imam pratīccha tvam sthīyatām ca idam āsanam
vayam bhṛtyāḥ bhavān svāmī dṛḍham ājñāpayasva mām
13. "Please accept this offering, and let this seat be occupied. We are your servants; you are the master. Command me firmly."
राजोवाच ।
कृतमेव त्वया सर्वं सर्वामेवातिथिक्रियाम् ।
किमर्थं ब्राह्मणवधूस्त्वयानीता निशाचर ॥१४॥
14. rājovāca .
kṛtameva tvayā sarvaṃ sarvāmevātithikriyām .
kimarthaṃ brāhmaṇavadhūstvayānītā niśācara.
14. rājan uvāca kṛtam eva tvayā sarvam sarvām eva ātithikriyām
kimartham brāhmaṇavadhūḥ tvayā ānītā niśācara
14. The King said, "All hospitality has indeed been rendered by you. O night-wanderer, for what purpose has this Brahmin's wife been brought by you?"
नेयं सुरूपा सन्त्यन्या भार्यार्थञ्चेद् हृता त्वया ।
भक्ष्यार्थं चेत्कथं नात्ता त्वयैतत्कथ्यतां मम ॥१५॥
15. neyaṃ surūpā santyanyā bhāryārthañced hṛtā tvayā .
bhakṣyārthaṃ cetkathaṃ nāttā tvayaitatkathyatāṃ mama.
15. na iyam surūpā santi anyāḥ bhāryārtham ca it hṛtā tvayā
bhakṣyārtham ca it katham na attā tvayā etat kathyatām mama
15. "She is not beautiful; there are other women. If she was abducted by you for a wife, then if it was for food, why has she not been eaten? Let this be told to me by you."
राक्षस उवाच ।
न वयं मानुषाहारा अन्ये ते नृप राक्षसाः ।
सुकृतस्य फलं यत्तु तदश्नीमो वयं नृप ॥१६॥
16. rākṣasa uvāca .
na vayaṃ mānuṣāhārā anye te nṛpa rākṣasāḥ .
sukṛtasya phalaṃ yattu tadaśnīmo vayaṃ nṛpa.
16. rākṣasa uvāca na vayam mānuṣa-āhārāḥ anye te nṛpa
rākṣasāḥ sukṛtasya phalam yat tu tat aśnīmaḥ vayam nṛpa
16. The rākṣasa said: "We are not eaters of humans; those other rākṣasas, O king, are the ones who consume them. We, O king, partake of the fruit of good deeds."
स्वभावञ्च मनुष्याणां योषिताञ्च विमानिताः ।
मानिताश्च समश्नीमो न वयं जन्तुखादकाः ॥१७॥
17. svabhāvañca manuṣyāṇāṃ yoṣitāñca vimānitāḥ .
mānitāśca samaśnīmo na vayaṃ jantukhādakāḥ.
17. svabhāvam ca manuṣyāṇām yoṣitām ca vimānitāḥ
mānitāḥ ca samaśnīmaḥ na vayam jantu-khādakāḥ
17. And the intrinsic nature (svabhāva) of humans and women, when they are dishonored, that we consume. But when they are honored, we partake of their virtues. We are not consumers of mere living beings.
यदस्माभिर्नृणां क्षान्तिर्भुक्ता क्रुध्यन्ति ते तदा ।
भुक्ते दुष्टे स्वभावे च गुणवन्तो भवन्ति च ॥१८॥
18. yadasmābhirnṛṇāṃ kṣāntirbhuktā krudhyanti te tadā .
bhukte duṣṭe svabhāve ca guṇavanto bhavanti ca.
18. yat asmābhiḥ nṛṇām kṣāntiḥ bhuktā krudhyanti te tadā
bhukte duṣṭe svabhāve ca guṇavantaḥ bhavanti ca
18. Whenever the forbearance of men is devoured by us, they then become angry. And when a wicked intrinsic nature (svabhāva) is consumed, they become virtuous.
सन्ति नः प्रमदा भूप रूपेणाप्सरसां समाः ।
राक्षस्यस्तासु तिष्ठत्सु मानुषीषु रतिः कथम् ॥१९॥
19. santi naḥ pramadā bhūpa rūpeṇāpsarasāṃ samāḥ .
rākṣasyastāsu tiṣṭhatsu mānuṣīṣu ratiḥ katham.
19. santi naḥ pramadāḥ bhūpa rūpeṇa apsarasām samāḥ
rākṣasyaḥ tāsu tiṣṭhatsu mānuṣīṣu ratiḥ katham
19. O king, we possess women who are equal to Apsaras in beauty. When such rākṣasa women are available, how can there be any desire for human women?
राजोवाच ।
यद्येषा नोपभोगाय नाहाराय निशाचर ।
गृहं प्रविश्य विप्रस्य तत्किमेषा हृता त्वया ॥२०॥
20. rājovāca .
yadyeṣā nopabhogāya nāhārāya niśācara .
gṛhaṃ praviśya viprasya tatkimeṣā hṛtā tvayā.
20. rājā uvāca yadi eṣā na upabhogāya na āhārāya niśācara
gṛham praviśya viprasya tat kim eṣā hṛtā tvayā
20. The king said: "O night-wanderer, if she is not for enjoyment nor for food, then why did you steal her after entering the Brahmin's house?"
राक्षस उवाच ।
मन्त्रवित् स द्विजश्रेष्ठो यज्ञे यज्ञे गतस्य मे ।
रक्षोघ्नमन्त्रपठनात् करोत्युच्चाटनं नृप ॥२१॥
21. rākṣasa uvāca .
mantravit sa dvijaśreṣṭho yajñe yajñe gatasya me .
rakṣoghnamantrapaṭhanāt karotyuccāṭanaṃ nṛpa.
21. rākṣasaḥ uvāca mantravit saḥ dvijaśreṣṭhaḥ yajñe yajñe
gatasya me rakṣoghnamantrapaṭhanāt karoti uccāṭanam nṛpa
21. The demon said: "O king, that excellent Brahmin (dvija), who is a knower of sacred incantations (mantra), performs my banishment by reciting demon-killing sacred incantations (mantra) whenever I arrive at a ritual (yajña)."
वयं बुभुक्षितास्तस्य मन्त्रोच्चाटनकर्मणा ।
क्व यामः सर्वयज्ञेषु स ऋत्विग् भवति द्विजः ॥२२॥
22. vayaṃ bubhukṣitāstasya mantroccāṭanakarmaṇā .
kva yāmaḥ sarvayajñeṣu sa ṛtvig bhavati dvijaḥ.
22. vayam bubhukṣitāḥ tasya mantrocchāṭanakarmaṇā
kva yāmaḥ sarvayajñeṣu saḥ ṛtvij bhavati dvijaḥ
22. We are hungry because of his act of banishment through sacred incantations (mantra). Where shall we go? That Brahmin (dvija) becomes the officiating priest (ṛtvij) in all rituals (yajña).
ततोऽस्माभिरिदन्तस्य वैकल्यमुपपादितम् ।
पत्न्या विना पुमानिज्याकर्मयोग्यो न जायते ॥२३॥
23. tato'smābhiridantasya vaikalyamupapāditam .
patnyā vinā pumānijyākarmayogyo na jāyate.
23. tataḥ asmābhiḥ idam tasya vaikalyam upapāditam
patnyā vinā pumān ijyākarmayogyaḥ na jāyate
23. Therefore, we caused this defect for him, because without a wife, a man is not eligible for performing ritual (yajña) actions.
मार्कण्डेय उवाच ।
वैकल्योच्चारणात्तस्य ब्राह्मणस्य महामतेः ।
ततः स राजातिभृशं विषण्णः समजायत ॥२४॥
24. mārkaṇḍeya uvāca .
vaikalyoccāraṇāttasya brāhmaṇasya mahāmateḥ .
tataḥ sa rājātibhṛśaṃ viṣaṇṇaḥ samajāyata.
24. mārkaṇḍeyaḥ uvāca vaikalya-uccāraṇāt tasya brāhmaṇasya
mahāmateḥ tataḥ saḥ rājā atibhṛśam viṣaṇṇaḥ samajāyata
24. Mārkaṇḍeya said: Due to the faulty pronunciation of that great-minded Brahmin, the king then became exceedingly dejected.
वैकल्यमेवं विप्रस्य वदन्मामेव निन्दति ।
अनर्हमर्घस्य च मां सोऽप्याह मुनिसत्तमः ॥२५॥
25. vaikalyamevaṃ viprasya vadanmāmeva nindati .
anarhamarghasya ca māṃ so'pyāha munisattamaḥ.
25. vaikalyam evam viprasya vadan mām eva nindati
anarham arghasya ca mām saḥ api āha munisattamaḥ
25. (The king thought): 'By speaking thus of the Brahmin's flaw, he (the demon) is blaming me alone. And that best among sages (the Brahmin) also called me unworthy of the offering.'
वैकल्यं तस्य विप्रस्य राक्षसोऽप्याह मे यथा ।
अपत्नीकतया सोऽहं सङ्कटं महदास्थितः ॥२६॥
26. vaikalyaṃ tasya viprasya rākṣaso'pyāha me yathā .
apatnīkatayā so'haṃ saṅkaṭaṃ mahadāsthitaḥ.
26. vaikalyam tasya viprasya rākṣasaḥ api āha me yathā
apatnīkatayā saḥ aham saṅkaṭam mahat āsthitaḥ
26. (The king continued to think): 'Just as the demon also told me about that Brahmin's flaw, I myself have fallen into great distress due to being wifeless.'
मार्कण्डेय उवाच ।
एवं चिन्तयतस्तस्य पुनरप्याह राक्षसः ।
प्रणामनम्रो राजानं बद्धाञ्जलिपुटो मुने ॥२७॥
27. mārkaṇḍeya uvāca .
evaṃ cintayatastasya punarapyāha rākṣasaḥ .
praṇāmanamro rājānaṃ baddhāñjalipuṭo mune.
27. mārkaṇḍeyaḥ uvāca evam cintayataḥ tasya punaḥ api āha
rākṣasaḥ praṇāmanamraḥ rājānam baddhāñjalipuṭaḥ mune
27. Mārkaṇḍeya said: While he (the king) was thus thinking, the demon, bowed in reverence and with folded hands, again spoke to the king, O sage.
नरेन्द्राज्ञाप्रदानेन प्रसादः क्रियतां मम ।
भृत्यस्य प्रणतस्य त्वं युष्मद्विषयवासिनः ॥२८॥
28. narendrājñāpradānena prasādaḥ kriyatāṃ mama .
bhṛtyasya praṇatasya tvaṃ yuṣmadviṣayavāsinaḥ.
28. narendra-ājñā-pradānena prasādaḥ kriyatām mama
bhṛtyasya praṇatasya tvam yuṣmad-viṣaya-vāsinaḥ
28. Let favor be shown to me, your prostrated servant who dwells in your realm, through the granting of the king's command.
राजोवाच ।
स्वभावं वयमश्नीमस्त्वयोक्तं यन्निशाचर ।
तदर्थिनो वयं येन कार्येण शृणु तन्मम ॥२९॥
29. rājovāca .
svabhāvaṃ vayamaśnīmastvayoktaṃ yanniśācara .
tadarthino vayaṃ yena kāryeṇa śṛṇu tanmama.
29. rājā uvāca svabhāvam vayam aśnīmaḥ tvayā uktam yat
niśācara tat arthinaḥ vayam yena kāryeṇa śṛṇu tat mama
29. The King said: 'O night-wanderer, we understand the intrinsic nature (svabhāva) that you have described. Now, listen to me concerning the task for which we are in need.'
अस्यास्त्वयाद्य ब्राह्मण्या दौः शील्यमुपभुज्यताम् ।
येन त्वयात्तदौः शील्या तद्विनीता भवेदियम् ॥३०॥
30. asyāstvayādya brāhmaṇyā dauḥ śīlyamupabhujyatām .
yena tvayāttadauḥ śīlyā tadvinītā bhavediyam.
30. asyāḥ tvayā adya brāhmaṇyāḥ dauḥśīlyam upabhujyatām
yena tvayā ātta-dauḥśīlyā tat-vinītā bhavet iyam
30. Let the misconduct of this Brahmin woman be addressed by you today. By which action, once her misconduct has been removed by you, she may become disciplined.
नीयतां यस्य भार्येयं तस्य वेश्म निशाचर ।
अस्मिन् कृते कृतं सर्वं गृहमभ्यागतस्य मे ॥३१॥
31. nīyatāṃ yasya bhāryeyaṃ tasya veśma niśācara .
asmin kṛte kṛtaṃ sarvaṃ gṛhamabhyāgatasya me.
31. nīyatām yasya bhāryā iyam tasya veśma niśācara
asmin kṛte kṛtam sarvam gṛham abhyāgatasya me
31. O night-wanderer, let this wife be taken to the house of her husband. When this is accomplished, all will be done for me, who has arrived home.
मार्कण्डेय उवाच ।
ततः स राक्षसस्तस्याः प्रविश्यान्तः स्वमायया ।
भक्षयामास दौः शील्यं निजशक्त्या नृपाज्ञया ॥३२॥
32. mārkaṇḍeya uvāca .
tataḥ sa rākṣasastasyāḥ praviśyāntaḥ svamāyayā .
bhakṣayāmāsa dauḥ śīlyaṃ nijaśaktyā nṛpājñayā.
32. mārkaṇḍeyaḥ uvāca tataḥ saḥ rākṣasaḥ tasyāḥ praviśya antaḥ
sva-māyayā bhakṣayāmāsa dauḥśīlyam nija-śaktyā nṛpa-ājñayā
32. Mārkaṇḍeya said: "Then, that demon, having entered her (body) through his own power of illusion (māyā), consumed her bad character by his inherent energy (śakti) in accordance with the king's command."
दौः शील्येनातिरौद्रेण पत्नी तस्य द्विजन्मनः ।
तेन सा संपरित्यक्ता तमाह जगतीपतिम् ॥३३॥
33. dauḥ śīlyenātiraudreṇa patnī tasya dvijanmanaḥ .
tena sā saṃparityaktā tamāha jagatīpatim.
33. dauḥśīlyena ati-raudreṇa patnī tasya dvijanmanaḥ
tena sā samparityaktā tam āha jagatī-patim
33. The wife of that Brahmin (dvijanman), due to that exceedingly terrible bad conduct, was completely abandoned by him. She then addressed the king (jagadīpati).
स्वकर्मफलपाकेन भर्तुस्तस्य महात्मनः ।
वियोजिताहं तद्धेतुरयमासीन्निशाचरः ॥३४॥
34. svakarmaphalapākena bhartustasya mahātmanaḥ .
viyojitāhaṃ taddheturayamāsīnniśācaraḥ.
34. sva-karma-phala-pākena bhartuḥ tasya mahā-ātmanaḥ
viyojitā aham tat-hetuḥ ayam āsīt niśā-caraḥ
34. I was separated from my husband, that noble-souled (mahātman) one, by the ripening consequences of my own actions (karma). This night-wanderer (demon) was the cause of that.
नास्य दोषो न वा तस्य मम भर्तुर्महात्मनः ।
ममैव दोषो नान्यस्य सुकृतं ह्युपभुज्यते ॥३५॥
35. nāsya doṣo na vā tasya mama bharturmahātmanaḥ .
mamaiva doṣo nānyasya sukṛtaṃ hyupabhujyate.
35. na asya doṣaḥ na vā tasya mama bhartuḥ mahā-ātmanaḥ
mama eva doṣaḥ na anyasya su-kṛtam hi upabhujyate
35. The fault lies neither with this demon nor with my noble-souled (mahātman) husband. The fault is indeed my own, and no one else's, for verily, the results of good deeds (sukṛtam) are always experienced.
अन्यजन्मनि कस्यापि विप्रयोगः कृतो मया ।
सोऽयं ममाप्युपगतः को दोषोऽस्य महात्मनः ॥३६॥
36. anyajanmani kasyāpi viprayogaḥ kṛto mayā .
so'yaṃ mamāpyupagataḥ ko doṣo'sya mahātmanaḥ.
36. anyajanmani kasyāpi viprayogaḥ kṛtaḥ mayā | saḥ
ayam mama api upagataḥ kaḥ doṣaḥ asya mahātmanaḥ
36. In a previous birth, I must have caused separation for someone. Now, that very same separation has come upon me. What fault can there be in this great soul (mahātman) (who is merely an instrument)?
राक्षस उवाच ।
प्रापयामि तवादेशादिमां भर्तृगृहं प्रभो ।
यदन्यत्करणीयन्ते तदाज्ञापय पार्थिव ॥३७॥
37. rākṣasa uvāca .
prāpayāmi tavādeśādimāṃ bhartṛgṛhaṃ prabho .
yadanyatkaraṇīyante tadājñāpaya pārthiva.
37. rākṣasaḥ uvāca | prāpayāmi tava ādeśāt imām bhartṛgṛham
prabho | yat anyat karaṇīyam te tad ājñāpaya pārthiva
37. The demon said: 'O lord, by your command (ādeśa), I will deliver this woman to her husband's house. Whatever else needs to be done by you, O king, please command that.'
राजोवाच ।
अस्मिन् कृते कृतं सर्वं त्वया मे रजनीचर ।
आगन्तव्यञ्च ते वीर कार्यकाले स्मृतेन मे ॥३८॥
38. rājovāca .
asmin kṛte kṛtaṃ sarvaṃ tvayā me rajanīcara .
āgantavyañca te vīra kāryakāle smṛtena me.
38. rājā uvāca | asmin kṛte kṛtam sarvam tvayā me
rajanyacara | āgantavyam ca te vīra kāryakāle smṛtena me
38. The king said: 'When this (task) is accomplished, everything will be done for me by you, O night-wanderer. And you, O hero, are to come at the time of need when remembered by me.'
मार्कण्डेय उवाच ।
नथेत्युक्त्वा तु तद्रक्षस्तामादाय द्विजाङ्गनाम् ।
निन्ये भर्तृगृहं शुद्धां दौः शोल्यापगमात्तदा ॥३९॥
39. mārkaṇḍeya uvāca .
nathetyuktvā tu tadrakṣastāmādāya dvijāṅganām .
ninye bhartṛgṛhaṃ śuddhāṃ dauḥ śolyāpagamāttadā.
39. mārkaṇḍeyaḥ uvāca | nātha iti
uktvā tu tad rakṣaḥ tām ādāya
dvijāṅganām ninye bhartṛgṛham
śuddhām dauḥśolya-apagamāt tadā
39. Mārkaṇḍeya said: 'Having thus said, "O lord!", that demon then took the Brahmin woman and led her to her husband's house, pure because her ill-repute had been removed.'