मार्कण्डेय-पुराणम्
mārkaṇḍeya-purāṇam
-
chapter-17
पुत्र उवाच ।
ततः काले बहुतिथे द्वितीयो ब्रह्मणः सुतः ।
स्वभार्यां भगवानत्रिरनसूयामपश्यत ॥१॥
ततः काले बहुतिथे द्वितीयो ब्रह्मणः सुतः ।
स्वभार्यां भगवानत्रिरनसूयामपश्यत ॥१॥
1. putra uvāca .
tataḥ kāle bahutithe dvitīyo brahmaṇaḥ sutaḥ .
svabhāryāṃ bhagavānatriranasūyāmapaśyata.
tataḥ kāle bahutithe dvitīyo brahmaṇaḥ sutaḥ .
svabhāryāṃ bhagavānatriranasūyāmapaśyata.
1.
putra uvāca tataḥ kāle bahutithe dvitīyaḥ brahmaṇaḥ
sutaḥ svabhāryām bhagavān atriḥ anasūyām apaśyata
sutaḥ svabhāryām bhagavān atriḥ anasūyām apaśyata
1.
The son said: Then, after a long time, the venerable Atri, the second son of Brahmā (brahman), saw his wife, Anasūyā.
ऋतुस्नातां सुचार्वङ्गीं लोभनीयोत्तमाकृतिम् ।
सकामो मनसा भेजे स मुनिस्तामनिन्दिताम् ॥२॥
सकामो मनसा भेजे स मुनिस्तामनिन्दिताम् ॥२॥
2. ṛtusnātāṃ sucārvaṅgīṃ lobhanīyottamākṛtim .
sakāmo manasā bheje sa munistāmaninditām.
sakāmo manasā bheje sa munistāmaninditām.
2.
ṛtusnātām sucarvāṅgīm lobhanīyottamākṛtim
sakāmaḥ manasā bheje saḥ muniḥ tām aninditām
sakāmaḥ manasā bheje saḥ muniḥ tām aninditām
2.
That sage (Atri), filled with desire, mentally desired that blameless one, who had just bathed after menstruation, possessed a very beautiful body, and had a supremely alluring form.
तस्याभिध्यायतस्तान्तु विकारो योऽन्वजायत ।
तमेवोवाह पवनस्तिरश्चोर्ध्वञ्च वेगवान् ॥३॥
तमेवोवाह पवनस्तिरश्चोर्ध्वञ्च वेगवान् ॥३॥
3. tasyābhidhyāyatastāntu vikāro yo'nvajāyata .
tamevovāha pavanastiraścordhvañca vegavān.
tamevovāha pavanastiraścordhvañca vegavān.
3.
tasya abhidhyāyataḥ tām tu vikāraḥ yaḥ anvajāyata
tam eva uvāha pavanaḥ tiras ca ūrdhvam ca vegavān
tam eva uvāha pavanaḥ tiras ca ūrdhvam ca vegavān
3.
Indeed, the transformation that arose as he (Atri) desired her, that very (transformation) was carried by the swift wind, both sideways and upwards.
ब्रह्मरूपञ्च शुक्लाभं पतमानं समन्ततः ।
सोमरूपं रजोपेतं दिशस्तं जगृहुर्दश ॥४॥
सोमरूपं रजोपेतं दिशस्तं जगृहुर्दश ॥४॥
4. brahmarūpañca śuklābhaṃ patamānaṃ samantataḥ .
somarūpaṃ rajopetaṃ diśastaṃ jagṛhurdaśa.
somarūpaṃ rajopetaṃ diśastaṃ jagṛhurdaśa.
4.
brahmarūpam ca śuklābham patamānam samantataḥ
somarūpam rajopetam diśaḥ tam jagṛhuḥ daśa
somarūpam rajopetam diśaḥ tam jagṛhuḥ daśa
4.
And that which was falling everywhere, having the form of the supreme reality (brahman), shining white, having the form of Soma (the moon), and accompanied by "rajas", the ten directions received it.
स सोमो मानसो जज्ञे तस्यामत्रेः प्रजापतेः ।
पुत्रः समस्तसत्त्वानामायुराधार एव च ॥५॥
पुत्रः समस्तसत्त्वानामायुराधार एव च ॥५॥
5. sa somo mānaso jajñe tasyāmatreḥ prajāpateḥ .
putraḥ samastasattvānāmāyurādhāra eva ca.
putraḥ samastasattvānāmāyurādhāra eva ca.
5.
saḥ somaḥ mānasaḥ jajñe tasyām atreḥ prajāpateḥ
putraḥ samasta-sattvānām āyuḥ-ādhāraḥ eva ca
putraḥ samasta-sattvānām āyuḥ-ādhāraḥ eva ca
5.
That Soma (Moon god) was mentally born as a son from her (Anasūyā) and from Prajāpati Atri, becoming indeed the very support of life for all beings.
तुष्टेन विष्णुना जज्ञे दत्तात्रेयो महात्मना ।
स्वशरीरात् समुत्पाद्य सत्त्वोद्रिक्तो द्विजात्तमः ॥६॥
स्वशरीरात् समुत्पाद्य सत्त्वोद्रिक्तो द्विजात्तमः ॥६॥
6. tuṣṭena viṣṇunā jajñe dattātreyo mahātmanā .
svaśarīrāt samutpādya sattvodrikto dvijāttamaḥ.
svaśarīrāt samutpādya sattvodrikto dvijāttamaḥ.
6.
tuṣṭena viṣṇunā jajñe dattātreyaḥ mahātmanā
sva-śarīrāt samutpādya sattva-udriktaḥ dvija-uttamaḥ
sva-śarīrāt samutpādya sattva-udriktaḥ dvija-uttamaḥ
6.
Dattātreya was born from the pleased and great-souled Viṣṇu, who produced him from his own body as an excellent brahmin (dvijāttama) overflowing with goodness (sattva).
दत्तात्रेय इति ख्यातः सोऽनसूयास्तनं पपौ ।
विष्णुरेवावतीर्णोऽसौ द्वितीयोऽत्रेः सुतोऽभवत् ॥७॥
विष्णुरेवावतीर्णोऽसौ द्वितीयोऽत्रेः सुतोऽभवत् ॥७॥
7. dattātreya iti khyātaḥ so'nasūyāstanaṃ papau .
viṣṇurevāvatīrṇo'sau dvitīyo'treḥ suto'bhavat.
viṣṇurevāvatīrṇo'sau dvitīyo'treḥ suto'bhavat.
7.
dattātreyaḥ iti khyātaḥ saḥ anasūyā-stanam papau
viṣṇuḥ eva avatīrṇaḥ asau dvitīyaḥ atreḥ sutaḥ abhavat
viṣṇuḥ eva avatīrṇaḥ asau dvitīyaḥ atreḥ sutaḥ abhavat
7.
Known as Dattātreya, he drank from Anasūyā's breast. He was indeed Viṣṇu himself, descended as an incarnation (avatīrṇa), and became the second son of Atri.
सप्ताहात् प्रच्युतो मातुरुदरात् कुपितो यतः ।
हैहयेन्द्रमुपावृत्तमपराध्यन्तमुद्धतम् ॥८॥
हैहयेन्द्रमुपावृत्तमपराध्यन्तमुद्धतम् ॥८॥
8. saptāhāt pracyuto māturudarāt kupito yataḥ .
haihayendramupāvṛttamaparādhyantamuddhatam.
haihayendramupāvṛttamaparādhyantamuddhatam.
8.
saptāhāt pracyutaḥ mātuḥ udarāt kupitaḥ yataḥ
haihayendram upāvṛttam aparādhyantam uddhatam
haihayendram upāvṛttam aparādhyantam uddhatam
8.
He (Dattātreya) was angry because he was expelled from his mother's womb after seven days, [and thus he dealt with] the arrogant king of Haihayas, who had approached him and was committing offenses.
दृष्ट्वात्रौ कुपितः सद्यो दग्धुकामः स हैहयम् ।
गर्भवासमहायास-दुः खामर्षसमन्वितः ॥९॥
गर्भवासमहायास-दुः खामर्षसमन्वितः ॥९॥
9. dṛṣṭvātrau kupitaḥ sadyo dagdhukāmaḥ sa haihayam .
garbhavāsamahāyāsa-duḥ khāmarṣasamanvitaḥ.
garbhavāsamahāyāsa-duḥ khāmarṣasamanvitaḥ.
9.
dṛṣṭvā atrau kupitaḥ sadyaḥ dagdhukāmaḥ saḥ
haihayam garbhavāsamahāyāsa-duḥkhāmarṣasamanvitaḥ
haihayam garbhavāsamahāyāsa-duḥkhāmarṣasamanvitaḥ
9.
Upon being born in Atri's hermitage, he, Durvasa, filled with indignation and the great suffering stemming from his fetal existence, immediately became enraged and desired to burn the Haihaya king.
दुर्वासास्तमसोद्रिक्तो रुद्रांशः समजायत ।
इति पुत्रत्रयं तस्या जज्ञे ब्रह्मेशवैष्णवम् ॥१०॥
इति पुत्रत्रयं तस्या जज्ञे ब्रह्मेशवैष्णवम् ॥१०॥
10. durvāsāstamasodrikto rudrāṃśaḥ samajāyata .
iti putratrayaṃ tasyā jajñe brahmeśavaiṣṇavam.
iti putratrayaṃ tasyā jajñe brahmeśavaiṣṇavam.
10.
durvāsāḥ tamasodriktaḥ rudrāṃśaḥ samajāyata
iti putratrayam tasyāḥ jajñe brahmeśavaiṣṇavam
iti putratrayam tasyāḥ jajñe brahmeśavaiṣṇavam
10.
Durvasa, dominated by the quality of darkness (tamas) and a portion of Rudra (Shiva), was born. Thus, her three sons - embodiments of Brahma, Ishvara (Shiva), and Vishnu - were born.
सोमो ब्रह्मभवद्विष्णुर्दत्तात्रेयो व्यजायत ।
दुर्वासाः शङ्करो जज्ञे वरदानाद्दिवौकसाम् ॥११॥
दुर्वासाः शङ्करो जज्ञे वरदानाद्दिवौकसाम् ॥११॥
11. somo brahmabhavadviṣṇurdattātreyo vyajāyata .
durvāsāḥ śaṅkaro jajñe varadānāddivaukasām.
durvāsāḥ śaṅkaro jajñe varadānāddivaukasām.
11.
somaḥ brahma abhavat viṣṇuḥ dattātreyaḥ vyajāyata
durvāsāḥ śaṅkaraḥ jajñe varadānāt divaukasām
durvāsāḥ śaṅkaraḥ jajñe varadānāt divaukasām
11.
Soma manifested as Brahma; Dattatreya was born as Vishnu; and Durvasa was born as Shankara (Shiva), by the boon of the celestials.
सोमः स्वरश्मिभैः शीतैर्वोरुधौषधिमानवान् ।
आप्याययन् सदा स्वर्गे वर्तते स प्रजापतिः ॥१२॥
आप्याययन् सदा स्वर्गे वर्तते स प्रजापतिः ॥१२॥
12. somaḥ svaraśmibhaiḥ śītairvorudhauṣadhimānavān .
āpyāyayan sadā svarge vartate sa prajāpatiḥ.
āpyāyayan sadā svarge vartate sa prajāpatiḥ.
12.
somaḥ svaraśmibhiḥ śītaiḥ vīrudhauṣadhimānavān
āpyāyayan sadā svarge vartate saḥ prajāpatiḥ
āpyāyayan sadā svarge vartate saḥ prajāpatiḥ
12.
Soma, the lord of creation (prajāpati), always abides in heaven, nourishing plants, herbs, and human beings with his own cool rays.
दत्तात्रेयः प्रजां पाति दुष्टदैत्यनिबर्हणात् ।
शिष्टानुग्रहकृच्चेति ज्ञेयश्चांशः स वैष्णवः ॥१३॥
शिष्टानुग्रहकृच्चेति ज्ञेयश्चांशः स वैष्णवः ॥१३॥
13. dattātreyaḥ prajāṃ pāti duṣṭadaityanibarhaṇāt .
śiṣṭānugrahakṛcceti jñeyaścāṃśaḥ sa vaiṣṇavaḥ.
śiṣṭānugrahakṛcceti jñeyaścāṃśaḥ sa vaiṣṇavaḥ.
13.
dattātreyaḥ prajām pāti duṣṭadaityanibarhaṇāt
śiṣṭa-anugraha-kṛt ca iti jñeyaḥ ca aṃśaḥ saḥ vaiṣṇavaḥ
śiṣṭa-anugraha-kṛt ca iti jñeyaḥ ca aṃśaḥ saḥ vaiṣṇavaḥ
13.
Dattātreya protects the people by eradicating wicked demons. He is known to be an aspect (aṃśa) of Viṣṇu, who grants favor to the virtuous.
निर्दहत्यवमन्तारं दुर्वासा भगवानजः ।
रौद्रं समाश्रित्य वपुर्दृङ्मनोवाग्भिरुद्धतः ॥१४॥
रौद्रं समाश्रित्य वपुर्दृङ्मनोवाग्भिरुद्धतः ॥१४॥
14. nirdahatyavamantāraṃ durvāsā bhagavānajaḥ .
raudraṃ samāśritya vapurdṛṅmanovāgbhiruddhataḥ.
raudraṃ samāśritya vapurdṛṅmanovāgbhiruddhataḥ.
14.
nirdahati avamantāram durvāsāḥ bhagavān ajaḥ
raudram samāśritya vapuḥ dṛk-manas-vāc-bhiḥ uddhataḥ
raudram samāśritya vapuḥ dṛk-manas-vāc-bhiḥ uddhataḥ
14.
Lord Durvāsā, the unborn (aja), burns down anyone who disrespects him. He does so by assuming a fierce form and acting impudently with his sight, mind, and speech.
सोमत्वं भगवानत्रैः पुनश्चक्रे प्रजापतिः ।
दत्तात्रेयोऽपि विषयान् योगास्थो बुभुजे हरिः ॥१५॥
दत्तात्रेयोऽपि विषयान् योगास्थो बुभुजे हरिः ॥१५॥
15. somatvaṃ bhagavānatraiḥ punaścakre prajāpatiḥ .
dattātreyo'pi viṣayān yogāstho bubhuje hariḥ.
dattātreyo'pi viṣayān yogāstho bubhuje hariḥ.
15.
somatvam bhagavān atreḥ punar cakre prajāpatiḥ
dattātreyaḥ api viṣayān yoga-asthaḥ bubhuje hariḥ
dattātreyaḥ api viṣayān yoga-asthaḥ bubhuje hariḥ
15.
Lord Prajāpati (Brahmā), son of Atri, again made him (the Moon-god) obtain the state of Soma. Dattātreya, though established in yoga (yoga), also enjoyed worldly pleasures, being Hari (Viṣṇu) himself.
दुर्वासाः पितरं हित्वा मातरञ्चोत्तम व्रतम् ।
उन्मत्ताख्यं समाश्रित्य परिबभ्राम मेदिनीम् ॥१६॥
उन्मत्ताख्यं समाश्रित्य परिबभ्राम मेदिनीम् ॥१६॥
16. durvāsāḥ pitaraṃ hitvā mātarañcottama vratam .
unmattākhyaṃ samāśritya paribabhrāma medinīm.
unmattākhyaṃ samāśritya paribabhrāma medinīm.
16.
durvāsāḥ pitaram hitvā mātaram ca uttama vratam
unmattākhyam samāśritya paribabhrāma medinīm
unmattākhyam samāśritya paribabhrāma medinīm
16.
Durvāsā, having abandoned his father and mother, roamed the earth by embracing the state known as 'Unmatta' (the madman), which was a supreme observance.
मुनिपुत्रवृतो योगी दत्तात्रेयोऽप्यसङ्गिताम् ।
अभीप्स्यमानः सरसि निममज्ज चिरं प्रभुः ॥१७॥
अभीप्स्यमानः सरसि निममज्ज चिरं प्रभुः ॥१७॥
17. muniputravṛto yogī dattātreyo'pyasaṅgitām .
abhīpsyamānaḥ sarasi nimamajja ciraṃ prabhuḥ.
abhīpsyamānaḥ sarasi nimamajja ciraṃ prabhuḥ.
17.
muniputravṛtaḥ yogī dattātreyaḥ api asaṅgitām
abhiīpsyamānaḥ sarasi nimamajja ciram prabhuḥ
abhiīpsyamānaḥ sarasi nimamajja ciram prabhuḥ
17.
The lord (prabhu) Dattatreya, a yogi (yogī) attended by sons of sages (muniputravṛtaḥ), desiring (abhiīpsyamānaḥ) non-attachment (asaṅgitā), plunged into the lake and remained there for a long time.
तथापि तं महात्मानमतीव प्रियदर्शनम् ।
तत्यजुर्न कुमारास्ते सरसस्तीरमाश्रिताः ॥१८॥
तत्यजुर्न कुमारास्ते सरसस्तीरमाश्रिताः ॥१८॥
18. tathāpi taṃ mahātmānamatīva priyadarśanam .
tatyajurna kumārāste sarasastīramāśritāḥ.
tatyajurna kumārāste sarasastīramāśritāḥ.
18.
tathā api tam mahātmānam atīva priyadarśanam
tatyajuḥ na kumārāḥ te sarasaḥ tīram āśritāḥ
tatyajuḥ na kumārāḥ te sarasaḥ tīram āśritāḥ
18.
Nevertheless, those young boys, who had resorted to the shore of the lake, did not abandon him, that great-souled (mahātman), exceedingly pleasing-to-behold one.
दिव्ये वर्षशते पूर्णे यदा ते न त्यजन्ति तम् ।
तत्प्रीत्या सरसस्तीरं सर्वे मुनिकुमारकाः ॥१९॥
तत्प्रीत्या सरसस्तीरं सर्वे मुनिकुमारकाः ॥१९॥
19. divye varṣaśate pūrṇe yadā te na tyajanti tam .
tatprītyā sarasastīraṃ sarve munikumārakāḥ.
tatprītyā sarasastīraṃ sarve munikumārakāḥ.
19.
divye varṣaśate pūrṇe yadā te na tyajanti tam
tatprītyā sarasaḥ tīram sarve munikumārakāḥ
tatprītyā sarasaḥ tīram sarve munikumārakāḥ
19.
When a full divine hundred years (divye varṣaśate pūrṇe) had passed, and all those young sons of sages (munikumārakāḥ) did not abandon him out of affection (prītyā) for him (tat), they (stayed on) at the lake's shore (sarasas tīram).
ततो दिव्याम्बरधरां चारुपीननितम्बिनीम् ।
नारीमादाय कल्याणीमुत्तितार जलान्मुनिः ॥२०॥
नारीमादाय कल्याणीमुत्तितार जलान्मुनिः ॥२०॥
20. tato divyāmbaradharāṃ cārupīnanitambinīm .
nārīmādāya kalyāṇīmuttitāra jalānmuniḥ.
nārīmādāya kalyāṇīmuttitāra jalānmuniḥ.
20.
tataḥ divyāmbaradharām cārupīnanitambinīm
nārīm ādāya kalyāṇīm uttitāra jalāt muniḥ
nārīm ādāya kalyāṇīm uttitāra jalāt muniḥ
20.
Then, having taken an auspicious and beautiful (kalyāṇīm) woman, who was adorned in divine garments (divyāmbaradharām) and possessed charming, plump hips (cārupīnanitambinīm), the sage (muni) emerged from the water.
स्त्रीसन्निकर्षाद्यद्येते परित्यक्ष्यन्ति मामिति ।
मुनिपुत्रास्ततोऽसङ्गी स्थास्यामीति विचिन्तयन् ॥२१॥
मुनिपुत्रास्ततोऽसङ्गी स्थास्यामीति विचिन्तयन् ॥२१॥
21. strīsannikarṣādyadyete parityakṣyanti māmiti .
muniputrāstato'saṅgī sthāsyāmīti vicintayan.
muniputrāstato'saṅgī sthāsyāmīti vicintayan.
21.
strīsannikarṣāt yadi ete parityakṣyanti mām iti
muniputrāḥ tataḥ asaṅgī sthāsyāmi iti vicintayan
muniputrāḥ tataḥ asaṅgī sthāsyāmi iti vicintayan
21.
Pondering thus: "If these sons of sages abandon me due to my proximity to a woman, then I will remain unattached."
तथापि तं मुनिसुता न त्यजन्ति यदा मुनिम् ।
ततः सह तया नार्या मद्यपानमथापिबत् ॥२२॥
ततः सह तया नार्या मद्यपानमथापिबत् ॥२२॥
22. tathāpi taṃ munisutā na tyajanti yadā munim .
tataḥ saha tayā nāryā madyapānamathāpibat.
tataḥ saha tayā nāryā madyapānamathāpibat.
22.
tathāpi tam munisutāḥ na tyajanti yadā munim
tataḥ saha tayā nāryā madyapānam atha apibat
tataḥ saha tayā nāryā madyapānam atha apibat
22.
Nevertheless, when the sons of sages did not abandon that sage, he then drank intoxicating liquor with that woman.
सुरापानरतं ते न सभार्यं तत्यजुस्ततः ।
गीतवाद्यादिवनिता-भोगसंसर्गदूषितम् ॥२३॥
गीतवाद्यादिवनिता-भोगसंसर्गदूषितम् ॥२३॥
23. surāpānarataṃ te na sabhāryaṃ tatyajustataḥ .
gītavādyādivanitā-bhogasaṃsargadūṣitam.
gītavādyādivanitā-bhogasaṃsargadūṣitam.
23.
surāpānaratam te na sabhāryam tatyajuḥ
tataḥ gītavādyādivanitā-bhogasaṃsargadūṣitam
tataḥ gītavādyādivanitā-bhogasaṃsargadūṣitam
23.
Therefore, they did not abandon him, who, along with his wife, was absorbed in drinking liquor and tainted by his association with the enjoyment of women, singing, and musical instruments.
मन्यमाना महात्मानं पीतासव-सविक्रियम् ।
नावाप दोषं योगीशो वारुणीं स पिबन्नपि ॥२४॥
नावाप दोषं योगीशो वारुणीं स पिबन्नपि ॥२४॥
24. manyamānā mahātmānaṃ pītāsava-savikriyam .
nāvāpa doṣaṃ yogīśo vāruṇīṃ sa pibannapi.
nāvāpa doṣaṃ yogīśo vāruṇīṃ sa pibannapi.
24.
manyamānāḥ mahātmānam pītāsava-savikriyam na
avāpa doṣam yogīśaḥ vāruṇīm saḥ piban api
avāpa doṣam yogīśaḥ vāruṇīm saḥ piban api
24.
Considering him a great soul (mahātmā) who had consumed liquor and was exhibiting its effects, the lord of (yoga) yogis incurred no fault, even while he was drinking wine (vāruṇī).
अन्तावसायिवेश्मान्तर्मातरिश्वा वसन्निव ।
सुरां पिबन् सपत्नीकस्तपस्तेपे स योगवित् ।
योगीश्वारश्चिन्त्यमानो योगिभिर्मुक्तिकाङ्क्षिभिः ॥२५॥
सुरां पिबन् सपत्नीकस्तपस्तेपे स योगवित् ।
योगीश्वारश्चिन्त्यमानो योगिभिर्मुक्तिकाङ्क्षिभिः ॥२५॥
25. antāvasāyiveśmāntarmātariśvā vasanniva .
surāṃ piban sapatnīkastapastepe sa yogavit .
yogīśvāraścintyamāno yogibhirmuktikāṅkṣibhiḥ.
surāṃ piban sapatnīkastapastepe sa yogavit .
yogīśvāraścintyamāno yogibhirmuktikāṅkṣibhiḥ.
25.
antāvāsāyiveśmāntar mātariśvā vasan
iva surām piban sa-patnīkaḥ tapaḥ
tepe saḥ yoga-vit yogīśvaraḥ
cintyamānaḥ yogibhiḥ mukti-kāṅkṣibhiḥ
iva surām piban sa-patnīkaḥ tapaḥ
tepe saḥ yoga-vit yogīśvaraḥ
cintyamānaḥ yogibhiḥ mukti-kāṅkṣibhiḥ
25.
Like the wind residing within the house of an outcaste, he, a knower of (yoga), performed severe austerities (tapas) while drinking alcohol with his wife. He was, in fact, the Lord of (yoga) (yogīśvara), contemplated by yogis (yogī) who desired liberation (mokṣa).
Links to all chapters:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17 (current chapter)
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134