मार्कण्डेय-पुराणम्
mārkaṇḍeya-purāṇam
-
chapter-28
जड उवाच ।
तन्मातुर्वचनं श्रुत्वा सोऽलर्को मातरं पुनः ।
पप्रच्छ वर्णधर्मांश्च धर्मा ये चाश्रमेषु च ॥१॥
तन्मातुर्वचनं श्रुत्वा सोऽलर्को मातरं पुनः ।
पप्रच्छ वर्णधर्मांश्च धर्मा ये चाश्रमेषु च ॥१॥
1. jaḍa uvāca .
tanmāturvacanaṃ śrutvā so'larko mātaraṃ punaḥ .
papraccha varṇadharmāṃśca dharmā ye cāśrameṣu ca.
tanmāturvacanaṃ śrutvā so'larko mātaraṃ punaḥ .
papraccha varṇadharmāṃśca dharmā ye cāśrameṣu ca.
1.
jaḍaḥ uvāca | tat mātuḥ vacanam śrutvā saḥ alarkaḥ mātaram
punaḥ | papraccha varṇadharmān ca dharmāḥ ye ca āśrameṣu ca
punaḥ | papraccha varṇadharmān ca dharmāḥ ye ca āśrameṣu ca
1.
Jaḍa said: Having heard his mother's words, Alarka again questioned his mother about the intrinsic nature (dharma) pertaining to the social classes and the intrinsic nature (dharma) that exist within the stages of life (āśrama).
अलर्क उवाच ।
कथितोऽयं महाभागे राज्यतन्त्राश्रितस्त्वया ।
धर्मं तमहमिच्छामि श्रोतुं वर्णाश्रमात्मकम् ॥२॥
कथितोऽयं महाभागे राज्यतन्त्राश्रितस्त्वया ।
धर्मं तमहमिच्छामि श्रोतुं वर्णाश्रमात्मकम् ॥२॥
2. alarka uvāca .
kathito'yaṃ mahābhāge rājyatantrāśritastvayā .
dharmaṃ tamahamicchāmi śrotuṃ varṇāśramātmakam.
kathito'yaṃ mahābhāge rājyatantrāśritastvayā .
dharmaṃ tamahamicchāmi śrotuṃ varṇāśramātmakam.
2.
alarkaḥ uvāca kathitaḥ ayam mahābhāge rājyatantrāśritaḥ
tvayā dharmam tam aham icchāmi śrotum varṇāśramātmakam
tvayā dharmam tam aham icchāmi śrotum varṇāśramātmakam
2.
Alarka said, "O noble lady, you have explained the principles concerning statecraft (rājyatantra). Now I wish to hear about that natural law (dharma) which pertains to the social orders (varṇa) and stages of life (āśrama)."
मदालसोवाच ।
दानमध्ययनं यज्ञो ब्राह्मणस्य त्रिधा मतः ।
नान्यश्चतुर्थो धर्मोऽस्ति धर्मस्तस्यापदं विना ॥३॥
दानमध्ययनं यज्ञो ब्राह्मणस्य त्रिधा मतः ।
नान्यश्चतुर्थो धर्मोऽस्ति धर्मस्तस्यापदं विना ॥३॥
3. madālasovāca .
dānamadhyayanaṃ yajño brāhmaṇasya tridhā mataḥ .
nānyaścaturtho dharmo'sti dharmastasyāpadaṃ vinā.
dānamadhyayanaṃ yajño brāhmaṇasya tridhā mataḥ .
nānyaścaturtho dharmo'sti dharmastasyāpadaṃ vinā.
3.
madālasā uvāca | dānam adhyayanam
yajñaḥ brāhmaṇasya tridhā
mataḥ | na anyaḥ caturthaḥ dharmaḥ
asti dharmaḥ tasya āpadam vinā
yajñaḥ brāhmaṇasya tridhā
mataḥ | na anyaḥ caturthaḥ dharmaḥ
asti dharmaḥ tasya āpadam vinā
3.
madālasā uvāca brāhmaṇasya dānam
adhyayanam yajñaḥ tridhā
mataḥ [dharmaḥ] tasya āpadam vinā
anyaḥ caturthaḥ dharmaḥ na asti
adhyayanam yajñaḥ tridhā
mataḥ [dharmaḥ] tasya āpadam vinā
anyaḥ caturthaḥ dharmaḥ na asti
3.
Madālasā said: 'Giving (dāna), Vedic study, and Vedic ritual (yajña) are considered the threefold duties (dharma) for a Brahmin. There is no other fourth duty (dharma) for him, except in a state of calamity (āpad).'
याजनाध्यापने शुद्धे तथा पूतप्रतिग्रहः ।
एषा सम्यक् समाख्यता त्रिविधा चास्य जीविका ॥४॥
एषा सम्यक् समाख्यता त्रिविधा चास्य जीविका ॥४॥
4. yājanādhyāpane śuddhe tathā pūtapratigrahaḥ .
eṣā samyak samākhyatā trividhā cāsya jīvikā.
eṣā samyak samākhyatā trividhā cāsya jīvikā.
4.
yājanādhyāpane śuddhe tathā pūtapratiṣṭhaḥ
eṣā samyak samākhyātā trividhā ca asya jīvikā
eṣā samyak samākhyātā trividhā ca asya jīvikā
4.
Pure performance of sacrifices (yājana) and teaching (adhyāpana), along with the pure acceptance of gifts (pratigraha) – this is truly declared to be his threefold livelihood (jīvikā).
दानमध्ययनं यज्ञः क्षत्रियस्याप्ययं त्रिधा ।
धर्मः प्रोक्तः क्षिते रक्षा शस्त्राजीवञ्च जीविका ॥५॥
धर्मः प्रोक्तः क्षिते रक्षा शस्त्राजीवञ्च जीविका ॥५॥
5. dānamadhyayanaṃ yajñaḥ kṣatriyasyāpyayaṃ tridhā .
dharmaḥ proktaḥ kṣite rakṣā śastrājīvañca jīvikā.
dharmaḥ proktaḥ kṣite rakṣā śastrājīvañca jīvikā.
5.
dānam adhyayanam yajñaḥ kṣatriyasya api ayam tridhā
dharmaḥ proktaḥ | kṣite rakṣā śastrājīvaḥ ca jīvikā
dharmaḥ proktaḥ | kṣite rakṣā śastrājīvaḥ ca jīvikā
5.
kṣatriyasya api ayam dānam adhyayanam yajñaḥ [iti] tridhā
dharmaḥ proktaḥ kṣite rakṣā ca śastrājīvaḥ jīvikā [bhavati]
dharmaḥ proktaḥ kṣite rakṣā ca śastrājīvaḥ jīvikā [bhavati]
5.
Giving (dāna), Vedic study, and Vedic ritual (yajña) – this threefold natural law (dharma) is declared for a Kṣatriya also. Protection of the earth and living by weapons constitute his livelihood (jīvikā).
दानमध्ययनं यज्ञो वैश्यस्यापि त्रिधैव सः ।
वाणिज्यं पाशुपाल्यञ्च कृषिश्चैवास्य जीविका ॥६॥
वाणिज्यं पाशुपाल्यञ्च कृषिश्चैवास्य जीविका ॥६॥
6. dānamadhyayanaṃ yajño vaiśyasyāpi tridhaiva saḥ .
vāṇijyaṃ pāśupālyañca kṛṣiścaivāsya jīvikā.
vāṇijyaṃ pāśupālyañca kṛṣiścaivāsya jīvikā.
6.
dānam adhyayanam yajñaḥ vaiśyasya api tridhā eva
saḥ vāṇijyam pāśupālyam ca kṛṣiḥ ca eva asya jīvikā
saḥ vāṇijyam pāśupālyam ca kṛṣiḥ ca eva asya jīvikā
6.
Charity (dāna), Vedic study, and Vedic ritual (yajña) are likewise the three-fold duties (dharma) of a Vaiśya. Commerce, animal husbandry, and agriculture are his means of livelihood.
दानं यज्ञोऽथ शुश्रूषा द्विजातीनां त्रिधा मया ।
व्याख्यातः शूद्रधर्मोऽपि जीविका कारुकर्म च ॥७॥
व्याख्यातः शूद्रधर्मोऽपि जीविका कारुकर्म च ॥७॥
7. dānaṃ yajño'tha śuśrūṣā dvijātīnāṃ tridhā mayā .
vyākhyātaḥ śūdradharmo'pi jīvikā kārukarma ca.
vyākhyātaḥ śūdradharmo'pi jīvikā kārukarma ca.
7.
dānam yajñaḥ atha śuśrūṣā dvijātīnām tridhā mayā
vyākhyātaḥ śūdradharmaḥ api jīvikā kārukarma ca
vyākhyātaḥ śūdradharmaḥ api jīvikā kārukarma ca
7.
Now, charity (dāna), Vedic ritual (yajña), and service to the twice-born (dvijāti) have been explained by me as the three-fold duties (dharma) of a Śūdra. Artisan work is also his livelihood.
तद्वद् द्विजातिशुश्रूषा पोषणं क्रयविक्रयौ ।
वर्णधर्मास्त्विमे प्रोक्ताः श्रूयन्तां चाश्रमाश्रयाः ॥८॥
वर्णधर्मास्त्विमे प्रोक्ताः श्रूयन्तां चाश्रमाश्रयाः ॥८॥
8. tadvad dvijātiśuśrūṣā poṣaṇaṃ krayavikrayau .
varṇadharmāstvime proktāḥ śrūyantāṃ cāśramāśrayāḥ.
varṇadharmāstvime proktāḥ śrūyantāṃ cāśramāśrayāḥ.
8.
tadvat dvijātiśuśrūṣā poṣaṇam krayavikrayau
varṇadharmāḥ tu ime proktāḥ śrūyantām ca āśramāśrayāḥ
varṇadharmāḥ tu ime proktāḥ śrūyantām ca āśramāśrayāḥ
8.
Similarly, service to the twice-born (dvijāti), maintenance of others, and buying and selling (krayavikraya) – these are the duties (dharma) specific to the social classes, as declared. Now, let those duties pertaining to the stages of life (āśrama) also be heard.
स्ववर्णधर्मात् संसिद्धिं नरः प्राप्नोति न च्युतः ।
प्रयाति नरकं प्रेत्य प्रतिषिद्धनिषेवणात् ॥९॥
प्रयाति नरकं प्रेत्य प्रतिषिद्धनिषेवणात् ॥९॥
9. svavarṇadharmāt saṃsiddhiṃ naraḥ prāpnoti na cyutaḥ .
prayāti narakaṃ pretya pratiṣiddhaniṣevaṇāt.
prayāti narakaṃ pretya pratiṣiddhaniṣevaṇāt.
9.
svavarṇadharmāt saṃsiddhim naraḥ prāpnoti na
cyutaḥ prayāti narakam pretya pratiṣiddhaniṣevaṇāt
cyutaḥ prayāti narakam pretya pratiṣiddhaniṣevaṇāt
9.
A person who does not deviate from his own class-specific duties (dharma) attains complete fulfillment (saṃsiddhi). Conversely, after death, one goes to hell (naraka) by engaging in forbidden actions.
यावत्तु नोपनयनं क्रियते वै द्विजन्मनः ।
कामचेष्टोक्तिभक्ष्यश्च तावद् भवति पुत्रक ॥१०॥
कामचेष्टोक्तिभक्ष्यश्च तावद् भवति पुत्रक ॥१०॥
10. yāvattu nopanayanaṃ kriyate vai dvijanmanaḥ .
kāmaceṣṭoktibhakṣyaśca tāvad bhavati putraka.
kāmaceṣṭoktibhakṣyaśca tāvad bhavati putraka.
10.
yāvat tu na upanayanaṃ kriyate vai dvijanmanaḥ
kāmaceṣṭoktibhakṣyaḥ ca tāvat bhavati putraka
kāmaceṣṭoktibhakṣyaḥ ca tāvat bhavati putraka
10.
As long as the initiation (upanayana) ceremony is not performed for the twice-born (dvijanman), O son, he remains free to act, speak, and eat as he desires.
कृतोपनयनः सम्यग् ब्रह्मचारी गुरुर्गृहे ।
वसेत्तत्र च धर्मोऽस्य कथ्यते तं निबोध मे ॥११॥
वसेत्तत्र च धर्मोऽस्य कथ्यते तं निबोध मे ॥११॥
11. kṛtopanayanaḥ samyag brahmacārī gururgṛhe .
vasettatra ca dharmo'sya kathyate taṃ nibodha me.
vasettatra ca dharmo'sya kathyate taṃ nibodha me.
11.
kṛtopanayanaḥ samyak brahmacārī guruḥ gṛhe vaset
tatra ca dharmaḥ asya kathyate taṃ nibodha me
tatra ca dharmaḥ asya kathyate taṃ nibodha me
11.
Having completed the initiation (upanayana), a student (brahmacārī) should properly reside in the guru's house. He should live there, and I will now explain his natural law (dharma); listen to it from me.
स्वाध्यायोऽथाग्रिशुश्रूषा स्नानं भिक्षाटनं तथा ।
गुरोर्निवेद्य तच्चान्नमनुज्ञातेन सर्वदा ॥१२॥
गुरोर्निवेद्य तच्चान्नमनुज्ञातेन सर्वदा ॥१२॥
12. svādhyāyo'thāgriśuśrūṣā snānaṃ bhikṣāṭanaṃ tathā .
gurornivedya taccānnamanujñātena sarvadā.
gurornivedya taccānnamanujñātena sarvadā.
12.
svādhyāyaḥ atha agniśuśrūṣā snānaṃ bhikṣāṭanaṃ
tathā guroḥ nivedya tat ca annam anujñātena sarvadā
tathā guroḥ nivedya tat ca annam anujñātena sarvadā
12.
Self-study (svādhyāya), then service to the sacred fire, bathing, and begging for alms; and always, after informing the guru, that food should be eaten with his permission.
गुरोः कर्मणि सोद्योगः सम्यक् प्रीत्युपपादनम् ।
तेनाहूतः पठेच्चैव तत्परो नान्यमानसः ॥१३॥
तेनाहूतः पठेच्चैव तत्परो नान्यमानसः ॥१३॥
13. guroḥ karmaṇi sodyogaḥ samyak prītyupapādanam .
tenāhūtaḥ paṭheccaiva tatparo nānyamānasaḥ.
tenāhūtaḥ paṭheccaiva tatparo nānyamānasaḥ.
13.
guroḥ karmaṇi saudyogaḥ samyak prītyupapādanam
tena āhūtaḥ paṭhet ca eva tatparaḥ na anyamānasaḥ
tena āhūtaḥ paṭhet ca eva tatparaḥ na anyamānasaḥ
13.
He should be diligent in the guru's work and ensure complete satisfaction. When called by him, he should study with full dedication, not allowing his mind to wander elsewhere.
एकं द्वौ सकलान् वापि वेदान् प्राप्य गुरोर्मुखात् ।
अनुज्ञातोऽथ वन्दित्वा दक्षिणां गुरवे ततः ॥१४॥
अनुज्ञातोऽथ वन्दित्वा दक्षिणां गुरवे ततः ॥१४॥
14. ekaṃ dvau sakalān vāpi vedān prāpya gurormukhāt .
anujñāto'tha vanditvā dakṣiṇāṃ gurave tataḥ.
anujñāto'tha vanditvā dakṣiṇāṃ gurave tataḥ.
14.
ekam dvau sakalān vā api vedān prāpya guroḥ mukhāt
anujñātaḥ atha vanditvā dakṣiṇām gurave tataḥ
anujñātaḥ atha vanditvā dakṣiṇām gurave tataḥ
14.
After acquiring one, two, or even all the Vedas directly from his teacher (guru), and having received permission, he should then salute his teacher (guru) and offer a dakṣiṇā (fee).
गार्हस्थ्याश्रमकामस्तु गृहस्थाश्रममावसेत् ।
वानप्रस्थाश्रमं वापि चतुर्थं चेच्छयात्मनः ॥१५॥
वानप्रस्थाश्रमं वापि चतुर्थं चेच्छयात्मनः ॥१५॥
15. gārhasthyāśramakāmastu gṛhasthāśramamāvaset .
vānaprasthāśramaṃ vāpi caturthaṃ cecchayātmanaḥ.
vānaprasthāśramaṃ vāpi caturthaṃ cecchayātmanaḥ.
15.
gārhasthya-āśrama-kāmaḥ tu gṛhastha-āśramam āvaset
vānaprastha-āśramam vā api caturtham ca icchayā ātmanaḥ
vānaprastha-āśramam vā api caturtham ca icchayā ātmanaḥ
15.
gārhasthya-āśrama-kāmaḥ tu gṛhastha-āśramam āvaset vā api
ātmanaḥ icchayā vānaprastha-āśramam ca caturtham (āvaset)
ātmanaḥ icchayā vānaprastha-āśramam ca caturtham (āvaset)
15.
Indeed, one who desires the householder's stage (gārhasthāśrama) should reside in the householder's stage. Alternatively, by one's own will (ātman), one may also enter the forest-dweller's stage (vānaprasthāśrama) or even the fourth stage (saṃnyāsa).
तत्रैव वा गुरोर्गेहे द्विजो निष्ठामवाप्नुयात् ।
गुरोरभावे तत्पुत्रे तच्छिष्ये तत्सुतं विना ॥१६॥
गुरोरभावे तत्पुत्रे तच्छिष्ये तत्सुतं विना ॥१६॥
16. tatraiva vā gurorgehe dvijo niṣṭhāmavāpnuyāt .
gurorabhāve tatputre tacchiṣye tatsutaṃ vinā.
gurorabhāve tatputre tacchiṣye tatsutaṃ vinā.
16.
tatra eva vā guroḥ gehe dvijaḥ niṣṭhām avāpnuyāt
guroḥ abhāve tatputre tatśiṣye tatsutam vinā
guroḥ abhāve tatputre tatśiṣye tatsutam vinā
16.
A twice-born (dvija) should attain a firm foundation (niṣṭhā) or complete his studies right there, in the house of his teacher (guru). In the absence of the teacher (guru), one should serve his (the guru's) son, or his (the guru's) disciple, but not the disciple's son.
शुश्रूषुर्निरभिमानो ब्रह्मचार्याश्रमं वसेत् ।
उपावृत्तस्ततस्तस्मात् गृहस्थाश्रमकाम्यया ॥१७॥
उपावृत्तस्ततस्तस्मात् गृहस्थाश्रमकाम्यया ॥१७॥
17. śuśrūṣurnirabhimāno brahmacāryāśramaṃ vaset .
upāvṛttastatastasmāt gṛhasthāśramakāmyayā.
upāvṛttastatastasmāt gṛhasthāśramakāmyayā.
17.
śuśrūṣuḥ nirabhimānaḥ brahmacārī āśramam vaset
upāvṛttaḥ tataḥ tasmāt gṛhasthāśramakāmyayā
upāvṛttaḥ tataḥ tasmāt gṛhasthāśramakāmyayā
17.
A student (brahmacārin), who is desirous of serving and free from arrogance (nirabhimāna), should reside in his āśrama (student stage of life). After that, having completed that stage, he departs from it, desiring the householder (gṛhastha) stage (āśrama).
ततोऽसमानर्षिकुलां तुल्यां भार्यामरोगिणीम् ।
उद्वहेन्न्यायतोऽव्यङ्गां गृहस्थाश्रमकारणात् ॥१८॥
उद्वहेन्न्यायतोऽव्यङ्गां गृहस्थाश्रमकारणात् ॥१८॥
18. tato'samānarṣikulāṃ tulyāṃ bhāryāmarogiṇīm .
udvahennyāyato'vyaṅgāṃ gṛhasthāśramakāraṇāt.
udvahennyāyato'vyaṅgāṃ gṛhasthāśramakāraṇāt.
18.
tataḥ asamanarṣikulām tulyām bhāryām arogīṇīm
udvahet nyāyataḥ avyaṅgām gṛhasthāśramakāraṇāt
udvahet nyāyataḥ avyaṅgām gṛhasthāśramakāraṇāt
18.
Then, for the sake of the householder (gṛhastha) stage (āśrama), he should lawfully marry a wife who is suitable, healthy (arogiṇī), flawless (avyaṅgā), and not from the same lineage of sages (asamanarṣikula).
स्वकर्मणा धनं लब्ध्वा पितृदेवातिथींस्तथा ।
सम्यक् सम्प्रीणयन् भक्त्या पोषयेच्चाश्रितांस्तथा ॥१९॥
सम्यक् सम्प्रीणयन् भक्त्या पोषयेच्चाश्रितांस्तथा ॥१९॥
19. svakarmaṇā dhanaṃ labdhvā pitṛdevātithīṃstathā .
samyak samprīṇayan bhaktyā poṣayeccāśritāṃstathā.
samyak samprīṇayan bhaktyā poṣayeccāśritāṃstathā.
19.
svakarmaṇā dhanam labdhvā pitṛdevātithīn tathā
samyak samprīṇayan bhaktyā poṣayet ca āśritān tathā
samyak samprīṇayan bhaktyā poṣayet ca āśritān tathā
19.
A person, having acquired wealth through their own efforts, should properly please ancestors, deities, and guests with devotion (bhakti), and likewise sustain their dependents.
भृत्यात्मजान् जामयोऽथ दीनान्धपतितानपि ।
यथाशक्त्यान्नदानेन वयांसि पशवस्तथा ॥२०॥
यथाशक्त्यान्नदानेन वयांसि पशवस्तथा ॥२०॥
20. bhṛtyātmajān jāmayo'tha dīnāndhapatitānapi .
yathāśaktyānnadānena vayāṃsi paśavastathā.
yathāśaktyānnadānena vayāṃsi paśavastathā.
20.
bhṛtyātmajān jāmayaḥ atha dīnāndhapatitān api
yathāśaktyā annadānena vayāṃsi paśavaḥ tathā
yathāśaktyā annadānena vayāṃsi paśavaḥ tathā
20.
A person should support servants, their own children, sisters, and similarly the poor, the blind, and the fallen, by providing food according to their ability; and likewise birds and animals.
एष धर्मो गृहस्थस्य ऋतावभिगमस्तथा ।
पञ्चयज्ञविधानन्तु यथाशक्त्या न हापयेत् ॥२१॥
पञ्चयज्ञविधानन्तु यथाशक्त्या न हापयेत् ॥२१॥
21. eṣa dharmo gṛhasthasya ṛtāvabhigamastathā .
pañcayajñavidhānantu yathāśaktyā na hāpayet.
pañcayajñavidhānantu yathāśaktyā na hāpayet.
21.
eṣaḥ dharmaḥ gṛhasthasya ṛtau abhigamaḥ tathā
pañcayajñavidhānam tu yathāśaktyā na hāpayet
pañcayajñavidhānam tu yathāśaktyā na hāpayet
21.
This constitutes the natural law (dharma) for a householder, including union with his wife at the appropriate time. Moreover, one should not neglect the performance of the five daily sacrifices (pañcayajña) according to one's means.
पितृदेवातिथिज्ञातिभुक्तशेषं स्वयं नरः ।
भुञ्जीत च समं भृत्यैर्यथाविभवमादृतः ॥२२॥
भुञ्जीत च समं भृत्यैर्यथाविभवमादृतः ॥२२॥
22. pitṛdevātithijñātibhuktaśeṣaṃ svayaṃ naraḥ .
bhuñjīta ca samaṃ bhṛtyairyathāvibhavamādṛtaḥ.
bhuñjīta ca samaṃ bhṛtyairyathāvibhavamādṛtaḥ.
22.
pitṛdevātithijñātibhuktaśeṣam svayam naraḥ
bhuñjīta ca samam bhṛtyaiḥ yathāvibhavam ādṛtaḥ
bhuñjīta ca samam bhṛtyaiḥ yathāvibhavam ādṛtaḥ
22.
A man should himself partake of the food that remains after ancestors, deities, guests, and relatives have eaten, and he should do so equally with his servants, treating them respectfully and according to his prosperity.
एष तूद्देशतः प्रोक्तो गृहस्थस्याश्रमो मया ।
वानप्रस्थस्य धर्मं ते कथयाम्यवधार्यताम् ॥२३॥
वानप्रस्थस्य धर्मं ते कथयाम्यवधार्यताम् ॥२३॥
23. eṣa tūddeśataḥ prokto gṛhasthasyāśramo mayā .
vānaprasthasya dharmaṃ te kathayāmyavadhāryatām.
vānaprasthasya dharmaṃ te kathayāmyavadhāryatām.
23.
eṣaḥ tu uddeśataḥ proktaḥ gṛhasthasya āśramaḥ mayā
| vānaprasthasya dharmam te kathayāmi avadhāryatām
| vānaprasthasya dharmam te kathayāmi avadhāryatām
23.
This stage of life (āśrama) for the householder has been briefly explained by me. Now, I will describe to you the natural law (dharma) of the forest-dweller; let it be carefully considered.
अपत्यसन्ततिं दृष्ट्वा प्राज्ञो चानतिम् ।
वानप्रस्थाश्रमं गच्छेदात्मनः शुद्धिकारणात् ॥२४॥
वानप्रस्थाश्रमं गच्छेदात्मनः शुद्धिकारणात् ॥२४॥
24. apatyasantatiṃ dṛṣṭvā prājño cānatim .
vānaprasthāśramaṃ gacchedātmanaḥ śuddhikāraṇāt.
vānaprasthāśramaṃ gacchedātmanaḥ śuddhikāraṇāt.
24.
apatyasantatim dṛṣṭvā prājñaḥ ca anatim |
vānaprasthāśramam gacchet ātmanaḥ śuddhikāraṇāt
vānaprasthāśramam gacchet ātmanaḥ śuddhikāraṇāt
24.
A wise person, having seen their children and old age, should enter the forest-dweller's stage of life (vānaprastha āśrama) for the purification of the self (ātman).
तत्रारण्योपभोगश्च तपोभिश्चानुकर्षणम् ।
भूमौ शय्या ब्रह्मचर्यं पितृदेवातिथिक्रिया ॥२५॥
भूमौ शय्या ब्रह्मचर्यं पितृदेवातिथिक्रिया ॥२५॥
25. tatrāraṇyopabhogaśca tapobhiścānukarṣaṇam .
bhūmau śayyā brahmacaryaṃ pitṛdevātithikriyā.
bhūmau śayyā brahmacaryaṃ pitṛdevātithikriyā.
25.
tatra āraṇyopabhogaḥ ca tapobhiḥ ca anukarṣaṇam
| bhūmau śayyā brahmacaryam pitṛdevātithikriyā
| bhūmau śayyā brahmacaryam pitṛdevātithikriyā
25.
In that stage of life (āśrama), there is the consumption of forest produce, and weakening (the body) through austerities (tapas). Also, sleeping on the ground, celibacy (brahmacarya), and rites for ancestors, gods, and guests.
होमस्त्रिषवणस्त्रानं जटावल्कलधारणम् ।
योगाभ्यासः सदा चैव वन्यस्नेहनिषेवणम् ॥२६॥
योगाभ्यासः सदा चैव वन्यस्नेहनिषेवणम् ॥२६॥
26. homastriṣavaṇastrānaṃ jaṭāvalkaladhāraṇam .
yogābhyāsaḥ sadā caiva vanyasnehaniṣevaṇam.
yogābhyāsaḥ sadā caiva vanyasnehaniṣevaṇam.
26.
homaḥ triṣavaṇasnānam jaṭāvalkaladhāraṇam |
yogābhyāsaḥ sadā ca eva vanyasnehaniṣevaṇam
yogābhyāsaḥ sadā ca eva vanyasnehaniṣevaṇam
26.
Fire sacrifices (homa), bathing three times a day, wearing matted hair and bark garments, constant practice of yoga (yoga), and the consumption of forest oils (are observed).
इत्येष पापशुद्ध्यर्थमात्मनश्चोपकारकः ।
वानप्रस्थाश्रमस्तस्माद् भिक्षोस्तु चरमोऽपरः ॥२७॥
वानप्रस्थाश्रमस्तस्माद् भिक्षोस्तु चरमोऽपरः ॥२७॥
27. ityeṣa pāpaśuddhyarthamātmanaścopakārakaḥ .
vānaprasthāśramastasmād bhikṣostu caramo'paraḥ.
vānaprasthāśramastasmād bhikṣostu caramo'paraḥ.
27.
iti eṣaḥ pāpaśuddhyartham ātmanaḥ ca upakārakaḥ
vānaprasthāśramaḥ tasmāt bhikṣoḥ tu caramaḥ aparaḥ
vānaprasthāśramaḥ tasmāt bhikṣoḥ tu caramaḥ aparaḥ
27.
Thus, this stage of the forest-dweller (vānaprastha āśrama) is for the purification of sins and is beneficial for the self (ātman). Therefore, the mendicant's (bhikṣu) stage, which is the ultimate one, is the other (that follows it).
चतुर्थस्य स्वरूपं तु श्रुयतामाश्रमस्य मे ।
यः स्वधर्मोऽस्य धर्मज्ञैः प्रोक्तस्तात महात्मभिः ॥२८॥
यः स्वधर्मोऽस्य धर्मज्ञैः प्रोक्तस्तात महात्मभिः ॥२८॥
28. caturthasya svarūpaṃ tu śruyatāmāśramasya me .
yaḥ svadharmo'sya dharmajñaiḥ proktastāta mahātmabhiḥ.
yaḥ svadharmo'sya dharmajñaiḥ proktastāta mahātmabhiḥ.
28.
caturthasya svarūpam tu śruyatām āśramasya me yaḥ
svadharmaḥ asya dharmajñaiḥ proktaḥ tāta mahātmabhiḥ
svadharmaḥ asya dharmajñaiḥ proktaḥ tāta mahātmabhiḥ
28.
O dear one (tāta), listen now to me about the intrinsic nature (svarūpa) of the fourth stage of life (āśrama), specifically its distinct natural law (svadharma) as declared by great souls (mahātman) who are knowers of natural law (dharma).
सर्वसङ्गपरित्यागो ब्रह्मचर्यमकोपिता ।
यतेन्द्रियत्वमावासे नैकस्मिन् वसतिश्चिरम् ॥२९॥
यतेन्द्रियत्वमावासे नैकस्मिन् वसतिश्चिरम् ॥२९॥
29. sarvasaṅgaparityāgo brahmacaryamakopitā .
yatendriyatvamāvāse naikasmin vasatiściram.
yatendriyatvamāvāse naikasmin vasatiściram.
29.
sarvasaṅgaparityāgaḥ brahmacaryam akopitā
yatendriyatvam āvāse na ekasmin vasatiḥ ciram
yatendriyatvam āvāse na ekasmin vasatiḥ ciram
29.
Renunciation of all attachments, celibacy (brahmacarya), absence of anger, control over the senses, and not residing for a long time in any single dwelling.
अनारम्भस्तथाहारो भैक्षान्नेनैककालिना ।
आत्मज्ञानावबोधेच्छा तथा चात्मावलोकनम् ॥३०॥
आत्मज्ञानावबोधेच्छा तथा चात्मावलोकनम् ॥३०॥
30. anārambhastathāhāro bhaikṣānnenaikakālinā .
ātmajñānāvabodhecchā tathā cātmāvalokanam.
ātmajñānāvabodhecchā tathā cātmāvalokanam.
30.
anārambhaḥ tathā āhāraḥ bhaikṣānnena ekakālinā
ātmajñānāvabodhecchā tathā ca ātmāvalokanam
ātmajñānāvabodhecchā tathā ca ātmāvalokanam
30.
Likewise, the avoidance of new undertakings, sustenance with food obtained by begging and eaten only once a day, a desire for the awakening of knowledge of the self (ātman), and also constant contemplation of the self (ātman).
चतुर्थे त्वाश्रमे धर्मो मयायं ते निवेदितः ।
सामान्यमन्यवर्णानामाश्रमाणाञ्च मे शृणु ॥३१॥
सामान्यमन्यवर्णानामाश्रमाणाञ्च मे शृणु ॥३१॥
31. caturthe tvāśrame dharmo mayāyaṃ te niveditaḥ .
sāmānyamanyavarṇānāmāśramāṇāñca me śṛṇu.
sāmānyamanyavarṇānāmāśramāṇāñca me śṛṇu.
31.
caturthe tu āśrame dharmaḥ mayā ayam te niveditaḥ
sāmānyam anyavarṇānām āśramāṇām ca me śṛṇu
sāmānyam anyavarṇānām āśramāṇām ca me śṛṇu
31.
Indeed, I have explained to you this natural law (dharma) concerning the fourth stage of life (āśrama). Now, listen to me about the common principles for the other social classes (varṇa) and stages of life (āśrama).
सत्यं शौचमहिंसा च अनसूया तथा क्षमा ।
आनृशंस्यमकार्पण्यं सन्तोषश्चाष्टमो गुणः ॥३२॥
आनृशंस्यमकार्पण्यं सन्तोषश्चाष्टमो गुणः ॥३२॥
32. satyaṃ śaucamahiṃsā ca anasūyā tathā kṣamā .
ānṛśaṃsyamakārpaṇyaṃ santoṣaścāṣṭamo guṇaḥ.
ānṛśaṃsyamakārpaṇyaṃ santoṣaścāṣṭamo guṇaḥ.
32.
satyam śaucam ahiṃsā ca anasūyā tathā kṣamā
ānṛśaṃsyam akārpaṇyam santoṣaḥ ca aṣṭamaḥ guṇaḥ
ānṛśaṃsyam akārpaṇyam santoṣaḥ ca aṣṭamaḥ guṇaḥ
32.
Truthfulness, purity, non-violence, absence of envy, as well as forgiveness, compassion, generosity, and contentment, are the eight qualities.
एते संक्षेपतः प्रोक्ता धर्मा वर्णाश्रमेषु ते ।
एतेषु च स्वधर्मेषु स्वेषु तिष्ठेत् समन्ततः ॥३३॥
एतेषु च स्वधर्मेषु स्वेषु तिष्ठेत् समन्ततः ॥३३॥
33. ete saṃkṣepataḥ proktā dharmā varṇāśrameṣu te .
eteṣu ca svadharmeṣu sveṣu tiṣṭhet samantataḥ.
eteṣu ca svadharmeṣu sveṣu tiṣṭhet samantataḥ.
33.
ete saṃkṣepataḥ proktāḥ dharmāḥ varṇāśrameṣu te
eteṣu ca svadharmeṣu sveṣu tiṣṭhet samantataḥ
eteṣu ca svadharmeṣu sveṣu tiṣṭhet samantataḥ
33.
These natural laws (dharma) pertaining to the social classes (varṇa) and stages of life (āśrama) have been briefly declared to you. One should always remain steadfast in these, in one's own specific duties (dharma).
यश्चोल्लङ्घ्य स्वकं धर्मं स्ववर्णाश्रमसंज्ञितम् ।
नरोऽन्यथा प्रवर्तेत स दण्ड्यो भूभृतो भवेत् ॥३४॥
नरोऽन्यथा प्रवर्तेत स दण्ड्यो भूभृतो भवेत् ॥३४॥
34. yaścollaṅghya svakaṃ dharmaṃ svavarṇāśramasaṃjñitam .
naro'nyathā pravarteta sa daṇḍyo bhūbhṛto bhavet.
naro'nyathā pravarteta sa daṇḍyo bhūbhṛto bhavet.
34.
yaḥ ca ullaṅghya svakam dharmam svavarṇāśramasaṃjñitam
naraḥ anyathā pravarteta saḥ daṇḍyaḥ bhūbhṛtaḥ bhavet
naraḥ anyathā pravarteta saḥ daṇḍyaḥ bhūbhṛtaḥ bhavet
34.
And whoever transgresses their own specific duty (dharma), which is designated according to their social class (varṇa) and stage of life (āśrama), and acts contrary to it, that person should be punished by the ruler.
ये च स्वधर्मसन्त्यागात् पापं कुर्वन्ति मानवाः ।
उपेक्षतस्तान् नृपतेरिष्टापूर्तं प्रणश्यति ॥३५॥
उपेक्षतस्तान् नृपतेरिष्टापूर्तं प्रणश्यति ॥३५॥
35. ye ca svadharmasantyāgāt pāpaṃ kurvanti mānavāḥ .
upekṣatastān nṛpateriṣṭāpūrtaṃ praṇaśyati.
upekṣatastān nṛpateriṣṭāpūrtaṃ praṇaśyati.
35.
ye ca svadharmasantyāgāt pāpam kurvanti mānavāḥ
upekṣataḥ tān nṛpateḥ iṣṭāpūrtam praṇaśyati
upekṣataḥ tān nṛpateḥ iṣṭāpūrtam praṇaśyati
35.
And if a king neglects those humans who commit sin by abandoning their own "dharma" (natural law/duty), then his religious sacrifices and charitable works (iṣṭāpūrta) will perish.
तस्माद्राज्ञा प्रयत्नेन सर्वे वर्णाः स्वधर्मतः ।
प्रवर्तन्तोऽन्यथा दण्ड्याः स्थाप्याश्चैव स्वकर्मसु ॥३६॥
प्रवर्तन्तोऽन्यथा दण्ड्याः स्थाप्याश्चैव स्वकर्मसु ॥३६॥
36. tasmādrājñā prayatnena sarve varṇāḥ svadharmataḥ .
pravartanto'nyathā daṇḍyāḥ sthāpyāścaiva svakarmasu.
pravartanto'nyathā daṇḍyāḥ sthāpyāścaiva svakarmasu.
36.
tasmāt rājñā prayatnena sarve varṇāḥ svadharmataḥ
pravartantām anyathā daṇḍyāḥ sthāpyāḥ ca eva svakarmasu
pravartantām anyathā daṇḍyāḥ sthāpyāḥ ca eva svakarmasu
36.
Therefore, the king should diligently ensure that all social classes (varṇas) act according to their own "dharma" (natural law/duty). Otherwise, they must be punished and indeed kept to their proper duties.
Links to all chapters:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28 (current chapter)
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134