Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

मार्कण्डेय-पुराणम्       mārkaṇḍeya-purāṇam - chapter-21

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
पितोवाच ।
गालवेन समं गत्वा नृपपुत्रेण तेन यत् ।
कृतं तत् कथ्यतां पुत्रौ विचित्रा युवयोः कथा ॥१॥
1. pitovāca .
gālavena samaṃ gatvā nṛpaputreṇa tena yat .
kṛtaṃ tat kathyatāṃ putrau vicitrā yuvayoḥ kathā.
1. pitā uvāca | gālavenā samam gatvā nṛpaputreṇa tena
yat | kṛtam tat kathyatām putrau vicitrā yuvayoḥ kathā
1. The father said: 'My sons, tell me what was done by that prince (nṛpaputra) after going with Gālava. Your story is wonderful!'
पुत्रावूचतुः ।
स गालवाश्रमे रम्ये तिष्ठन् भूपालनन्दनः ।
सर्वविघ्रोपशमनं चकार ब्रह्मवादिनाम् ॥२॥
2. putrāvūcatuḥ .
sa gālavāśrame ramye tiṣṭhan bhūpālanandanaḥ .
sarvavighropaśamanaṃ cakāra brahmavādinām.
2. putrau ūcatuḥ saḥ gālavāśrame ramye tiṣṭhan
bhūpālanandanaḥ sarvavighropaśamanam cakāra brahmavādinām
2. The two sons said: "That prince, the son of the king, staying in the beautiful hermitage of Gālava, caused the removal of all obstacles for the reciters of sacred knowledge (brahman)."
वीरं कुवलयाश्वं तं वसन्तं गालवाश्रमे ।
मदावलेपोपहतो नाजानाद्दानवाधमः ॥३॥
3. vīraṃ kuvalayāśvaṃ taṃ vasantaṃ gālavāśrame .
madāvalepopahato nājānāddānavādhamaḥ.
3. vīram kuvalayāśvam tam vasantam gālavāśrame
madāvalepopahataḥ na ajānāt dānavādhamaḥ
3. The lowest of the Dānavas (demons), being afflicted by overwhelming pride, did not recognize that valiant Kuvalayāśva who was residing in Gālava's hermitage.
ततस्तं गालवं विप्रं सन्ध्योपासनतत्परम् ।
शौकरं रूपमास्थाय प्रधर्षयितुमागतम् ॥४॥
4. tatastaṃ gālavaṃ vipraṃ sandhyopāsanatatparam .
śaukaraṃ rūpamāsthāya pradharṣayitumāgatam.
4. tataḥ tam gālavaṃ vipraṃ sandhyopāsanatatparam
śaukaraṃ rūpam āsthāya pradharṣayitum āgatam
4. Then (the demon), having assumed the form of a boar, came to harass that Brahmin Gālava, who was intent on performing his twilight prayers (sandhyopāsana).
मुनिशिष्यैरथोत्क्रुष्टे शीघ्रमारुह्य तं हयम् ।
अन्वधावद्वराहं तं नृपपुत्रः शरासनी ॥५॥
5. muniśiṣyairathotkruṣṭe śīghramāruhya taṃ hayam .
anvadhāvadvarāhaṃ taṃ nṛpaputraḥ śarāsanī.
5. muniśiṣyaiḥ atha utkruṣṭe śīghram āruhya tam
hayam anvadhāvat varāhaṃ tam nṛpaputraḥ śarāsanī
5. Then, when the sage's disciples shouted, the prince, wielding a bow, quickly mounted that horse and pursued that boar.
आजघान च बाणेन चन्द्रार्धाकारवर्चसा ।
आकृष्य बलवच्चापं चारुचित्रोपशोभितम् ॥६॥
6. ājaghāna ca bāṇena candrārdhākāravarcasā .
ākṛṣya balavaccāpaṃ cārucitropaśobhitam.
6. ājaghāna ca bāṇena candrārdhākāravarcasā
ākṛṣya balavaccāpam cārucitropraśobhitam
6. And, having drawn a powerful bow adorned with beautiful designs, he struck (it) with an arrow whose radiance was like the shape of a half-moon.
नाराचाभिहतः शीघ्रमात्मत्राणपरो मृगः ।
गिरिपादपसम्बाधां सोऽन्वक्रामन्महाटवीम् ॥७॥
7. nārācābhihataḥ śīghramātmatrāṇaparo mṛgaḥ .
giripādapasambādhāṃ so'nvakrāmanmahāṭavīm.
7. nārācābhihataḥ śīghram ātmatrāṇaparaḥ mṛgaḥ
giripādapasambādhām saḥ anvakrāmat mahāṭavīm
7. Struck by an iron arrow, the deer, intent on self-preservation (ātman), quickly entered the great forest, which was crowded with mountains and trees.
तमन्वधावद्वेगेन तुरगोऽसौ मनोजवः ।
चोदितो राजपुत्रेण पितुरादेशकारिणा ॥८॥
8. tamanvadhāvadvegena turago'sau manojavaḥ .
codito rājaputreṇa piturādeśakāriṇā.
8. tam anvadhāvat vegena turagaḥ asau manojavaḥ
coditaḥ rājaputreṇa piturādeśakāriṇā
8. That horse, swift as thought, pursued him (the deer) swiftly, urged by the prince who was carrying out his father's command.
अतिक्रम्याथ वेगेन योजनानि सहस्रशः ।
धरण्यां विवृते गर्ते निपपात लघुक्रमः ॥९॥
9. atikramyātha vegena yojanāni sahasraśaḥ .
dharaṇyāṃ vivṛte garte nipapāta laghukramaḥ.
9. atikramya atha vegena yojanāni sahasraśaḥ
dharaṇyām vivṛte garte nipapāta laghukramaḥ
9. Then, having swiftly traversed thousands of yojanas, the quick-footed (horse) fell into an open pit in the ground.
तस्यानन्तरमेवाशु सोऽप्यश्वी नृपतेः सुतः ।
निपपात महागर्ते तिमिरौघसमावृते ॥१०॥
10. tasyānantaramevāśu so'pyaśvī nṛpateḥ sutaḥ .
nipapāta mahāgarte timiraughasamāvṛte.
10. tasya anantaram eva āśu saḥ api aśvī nṛpateḥ
sutaḥ nipapāta mahāgarte timiraughasamāvṛte
10. Just after that, the king's son, who was also a horseman, quickly fell into a vast pit enveloped by a thick mass of darkness.
ततो नादृश्यत मृगः स तस्मिन् राजसूनुना ।
प्रकाशञ्च स पातालमपश्यत् तत्र नापि नम् ॥११॥
11. tato nādṛśyata mṛgaḥ sa tasmin rājasūnunā .
prakāśañca sa pātālamapaśyat tatra nāpi nam.
11. tataḥ na adṛśyata mṛgaḥ saḥ tasmin rājasūnunā
prakāśam ca saḥ pātālam apaśyat tatra na api nam
11. Then, the king's son could no longer see that deer in the pit. He saw the netherworld (pātāla) there, and not even a trace of light.
ततोऽपश्यत् स सौवर्ण-प्रासादशतसंकुलम् ।
पुरन्दरपुरप्रख्यं पुरं प्राकारशोभितम् ॥१२॥
12. tato'paśyat sa sauvarṇa-prāsādaśatasaṃkulam .
purandarapuraprakhyaṃ puraṃ prākāraśobhitam.
12. tataḥ apaśyat saḥ sauvarṇa-prāsāda-śata-saṅkulam
purandara-pura-prakhyam puram prākāra-śobhitam
12. Then he saw a city (pura), filled with hundreds of golden palaces, resembling the city of Purandara (Indra), and splendidly adorned with high walls.
तत् प्रविश्य स नापश्यत् तत्र कञ्चिन्नरं पुरे ।
भ्रमता च ततो दृष्टा तत्र योषित् त्वरान्विता ॥१३॥
13. tat praviśya sa nāpaśyat tatra kañcinnaraṃ pure .
bhramatā ca tato dṛṣṭā tatra yoṣit tvarānvitā.
13. tat praviśya saḥ na apaśyat tatra kañcit naram pure
bhramatā ca tataḥ dṛṣṭā tatra yoṣit tvarānvitā
13. Having entered that city, he found no one, no man, inside. While he was wandering through it, he then saw a woman there, who was in a hurry.
सा पृष्टा तेन तन्वङ्गी प्रस्थिता केन कस्य वा ।
नोवाच किञ्चित् प्रासादमारुरोह च भामिनी ॥१४॥
14. sā pṛṣṭā tena tanvaṅgī prasthitā kena kasya vā .
novāca kiñcit prāsādamāruroha ca bhāminī.
14. sā pṛṣṭā tena tanvaṅgī prasthitā kena kasya vā
na uvāca kiñcit prāsādam ārūroha ca bhāminī
14. She, the slender-bodied woman, when questioned by him about where she was going or whose she was, said nothing. The beautiful lady instead ascended the palace.
सोऽप्यश्वमेकतो बद्ध्वा तामेवानुससार वै ।
विस्मयोत्फुल्लनयनो निः शङ्को नृपतेः सुतः ॥१५॥
15. so'pyaśvamekato baddhvā tāmevānusasāra vai .
vismayotphullanayano niḥ śaṅko nṛpateḥ sutaḥ.
15. saḥ api aśvam ekataḥ baddhvā tām eva anusasāra vai
vismaya utphulla nayanaḥ niḥśaṅkaḥ nṛpateḥ sutaḥ
15. The king's son, fearless and with eyes wide with wonder, also tied his horse to one side and followed her closely.
ततोऽपश्यत् सुविस्तीर्णे पर्यङ्के सर्वकाञ्चने ।
निषण्णां कन्यकामेकां कामयुक्तां रतीमिव ॥१६॥
16. tato'paśyat suvistīrṇe paryaṅke sarvakāñcane .
niṣaṇṇāṃ kanyakāmekāṃ kāmayuktāṃ ratīmiva.
16. tataḥ apaśyat suvistīrṇe paryaṅke sarvakāñcane
niṣaṇṇām kanyakām ekām kāmayuktām ratim iva
16. Then he saw, seated on a very spacious, entirely golden couch, a single maiden, endowed with charm, like Rati herself.
विस्पष्टेन्दुमुखीं सुभ्रूं पीनश्रोणिपयोधराम् ।
बिम्बाधरोष्ठीं नन्वङ्गीं नीलोत्पलविलोचनाम् ॥१७॥
17. vispaṣṭendumukhīṃ subhrūṃ pīnaśroṇipayodharām .
bimbādharoṣṭhīṃ nanvaṅgīṃ nīlotpalavilocanām.
17. vispaṣṭendumukhīm subhrūm pīnaśroṇipayodharām
bimbādharoṣṭhīm tanvaṅgīm nīlotpalavilocanām
17. She had a face as clear as the moon, beautiful eyebrows, full hips and breasts, lips like bimba fruit, a slender body, and eyes like blue lotuses.
रक्ततुङ्गनखीं श्यामां मृद्वीं ताम्रकराङ्घ्रिकाम् ।
करभोरुं सुदशनां नीलसूक्ष्मस्थिरालकाम् ॥१८॥
18. raktatuṅganakhīṃ śyāmāṃ mṛdvīṃ tāmrakarāṅghrikām .
karabhoruṃ sudaśanāṃ nīlasūkṣmasthirālakām.
18. rakta-tuṅga-nakhīm śyāmām mṛdvīm tāmra-kara-aṅghrikām
karabhorum su-daśanām nīla-sūkṣma-sthira-alakām
18. She had prominent red nails, a dark complexion, was soft (to the touch), had copper-colored hands and feet, shapely thighs, beautiful teeth, and dark, fine, dense locks of hair.
तां दृष्ट्वा चारुसर्वाङ्गीमनङ्गाङ्गलतामिव ।
सोऽमन्यत् पार्थिवसुतस्तां रसातलदेवताम् ॥१९॥
19. tāṃ dṛṣṭvā cārusarvāṅgīmanaṅgāṅgalatāmiva .
so'manyat pārthivasutastāṃ rasātaladevatām.
19. tām dṛṣṭvā cārusarvāṅgīm anaṅga-aṅga-latām iva
saḥ amanyat pārthiva-sutaḥ tām rasātala-devatām
19. Having seen her, whose every limb was beautiful, like a creeper embodying the form of the god of love (Anaṅga) himself, that prince considered her a deity from the netherworld (rasātala).
सा च दृष्ट्वैव तं बाला नीलकुञ्चितमूर्धजम् ।
पीनोरुस्कन्धबाहुं तममंस्त मदनं शुभा ॥२०॥
20. sā ca dṛṣṭvaiva taṃ bālā nīlakuñcitamūrdhajam .
pīnoruskandhabāhuṃ tamamaṃsta madanaṃ śubhā.
20. sā ca dṛṣṭvā eva tam bālā nīlakuñcitamūrdhajam
pīnoruskandhabāhum tam amaṃsta madanam śubhā
20. And she, the beautiful young girl, immediately upon seeing him - with dark, curled hair and stout thighs, shoulders, and arms - considered him to be the god of love (Madana).
उत्तस्थौ च महाभागा चित्तक्षोभमवाप्य सा ।
लज्जाविस्मयदैन्यानां सद्यस्तन्वी वशं गता ॥२१॥
21. uttasthau ca mahābhāgā cittakṣobhamavāpya sā .
lajjāvismayadainyānāṃ sadyastanvī vaśaṃ gatā.
21. uttasthau ca mahābhāgā cittakṣobham avāpya sā
lajjā-vismaya-dainyānām sadyaḥ tanvī vaśam gatā
21. And she, the noble lady, having experienced agitation of mind, immediately stood up. The slender-limbed woman instantly fell under the sway of shame, astonishment, and helplessness.
कोऽयं देवो नु यक्षो वा गन्धर्वो वोरगोऽपि वा ।
विद्याधरो वा सम्प्राप्तः कृतपुण्यरतिर्नरः ॥२२॥
22. ko'yaṃ devo nu yakṣo vā gandharvo vorago'pi vā .
vidyādharo vā samprāptaḥ kṛtapuṇyaratirnaraḥ.
22. kaḥ ayam devaḥ nu yakṣaḥ vā gandharvaḥ vā uragaḥ api
vā vidyādharaḥ vā samprāptaḥ kṛtapuṇyaratiḥ naraḥ
22. Who is this? Is he a god, a yakṣa, a gandharva, or even a serpent-being (uraga)? Or is he a Vidyādhara, a human who has performed meritorious deeds and enjoys their results, who has arrived here?
एवं विचिन्त्य वहुधा निश्वस्य च महीतले ।
उपविश्य ततो भेजे सा मूर्च्छां मदिरक्षणा ॥२३॥
23. evaṃ vicintya vahudhā niśvasya ca mahītale .
upaviśya tato bheje sā mūrcchāṃ madirakṣaṇā.
23. evam vicintya bahudhā niśvasya ca mahītale
upaviśya tataḥ bheje sā mūrcchām madirakṣaṇā
23. Having pondered thus in various ways, and sighing upon the ground, she, the woman with intoxicating eyes, sat down and then succumbed to a swoon.
सोऽपि कामशराघातमवाप्य नृपतेः सुतः ।
तां समाश्वासयामास न भेतव्यमिति ब्रुवन् ॥२४॥
24. so'pi kāmaśarāghātamavāpya nṛpateḥ sutaḥ .
tāṃ samāśvāsayāmāsa na bhetavyamiti bruvan.
24. saḥ api kāmaśarāghātam avāpya nṛpateḥ sutaḥ
tām samāśvāsayām āsa na bhetavyam iti bruvan
24. He also, the king's son, having been struck by the onslaught of Kāma's (the god of love) arrows, consoled her, saying, 'There is nothing to be afraid of.'
सा च स्त्री या तदा दृष्टा पूर्वं तेन महात्मना ।
तालवृन्तमुपादाय पर्यवीजयदाकुला ॥२५॥
25. sā ca strī yā tadā dṛṣṭā pūrvaṃ tena mahātmanā .
tālavṛntamupādāya paryavījayadākulā.
25. sā ca strī yā tadā dṛṣṭā pūrvam tena mahātmanā
tālavṛntam upādāya paryavījayat ākulā
25. And that very woman, whom that great person (mahātman) had seen before, distraught, took a palm-leaf fan and began fanning him.
समाश्वास्य तदा पृष्टा तेन संमोहकारणम् ।
किञ्चिल्लज्जान्विता बाला तस्याः सख्युर्न्यवेदयत् ॥२६॥
26. samāśvāsya tadā pṛṣṭā tena saṃmohakāraṇam .
kiñcillajjānvitā bālā tasyāḥ sakhyurnyavedayat.
26. samāśvāsya tadā pṛṣṭā tena saṃmohakāraṇam kiñcit
lajjānvitā bālā tasyāḥ sakhyuḥ nyavedayat
26. Having comforted her, when she was then asked by him about the cause of her delusion, the somewhat shy girl reported it to her friend.
सा चास्मै कथयामास नृपपुत्राय विस्तरात् ।
मोहस्य कारणं सर्वं तद्दर्शनसमुद्भवम् ।
यथा तया समाख्यातं तद्वृत्तान्तञ्च भामिनी ॥२७॥
27. sā cāsmai kathayāmāsa nṛpaputrāya vistarāt .
mohasya kāraṇaṃ sarvaṃ taddarśanasamudbhavam .
yathā tayā samākhyātaṃ tadvṛttāntañca bhāminī.
27. sā ca asmai kathayāmāsa nṛpaputrāya
vistarāt mohasya kāraṇam sarvam
tad darśanasamudbhavam yathā tayā
samākhyātam tat vṛttāntam ca bhāminī
27. And that beautiful lady (the friend) narrated to him, the prince, in detail the entire cause of the girl's delusion (moha), which had arisen from seeing him, along with the story as it was recounted by her (the girl).
स्त्र्युवाच ।
विश्वावसुरिति ख्यातो दिवि गन्धर्वराट् प्रभो ।
तस्येयमात्मजा सुभ्रूर्नाम्नरा ख्याता मदालसा ॥२८॥
28. stryuvāca .
viśvāvasuriti khyāto divi gandharvarāṭ prabho .
tasyeyamātmajā subhrūrnāmnarā khyātā madālasā.
28. strī uvāca viśvāvasuḥ iti khyātaḥ divi gandharvarāṭ
prabho tasya iyam ātmajā subhrūḥ nāmnarā khyātā madālasā
28. The woman said: "O Lord, the King of Gandharvas known as Viśvāvasu is famous in heaven. This beautiful-browed daughter of his is known by the name Madālasā."
वज्रकेतोः सुतश्चोग्रो दानवोऽरिविदारणः ।
पातालकेतुर्विख्यातः पातालान्तरसंश्रयः ॥२९॥
29. vajraketoḥ sutaścogro dānavo'rividāraṇaḥ .
pātālaketurvikhyātaḥ pātālāntarasaṃśrayaḥ.
29. vajraketoḥ sutaḥ ca ugraḥ dānavaḥ arividāraṇaḥ
pātālaketuḥ vikhyātaḥ pātālāntarasaṃśrayaḥ
29. And the fierce demon, Pātālaketu, son of Vajraketu and annihilator of enemies, is renowned for dwelling in the interior of the netherworld (pātāla).
तेनेयमुद्यानगता कृत्वा मायां तमोमयीम् ।
अपहृत्य मयां हीना बाला नीता दुरात्मना ॥३०॥
30. teneyamudyānagatā kṛtvā māyāṃ tamomayīm .
apahṛtya mayāṃ hīnā bālā nītā durātmanā.
30. tena iyam udyānagatā kṛtvā māyām tamomayīm
apahṛtya mayām hīnā bālā nītā durātmanā
30. Having created a dark and delusive illusion (māyā), that wicked one abducted this girl who was in the garden. Being innocent (devoid of māyā), she was taken away by him.
आगामिन्यां त्रयोदश्यामुद्वक्ष्यति किलासुरः ।
स तु नार्हति चार्वङ्गीं शूद्रो वेदश्रुतीमिव ॥३१॥
31. āgāminyāṃ trayodaśyāmudvakṣyati kilāsuraḥ .
sa tu nārhati cārvaṅgīṃ śūdro vedaśrutīmiva.
31. āgāminyām trayodaśyām udvakṣyati kila asuraḥ
saḥ tu na arhati cārvangīm śūdraḥ vedaśrutīm iva
31. Indeed, they say the Asura will marry her on the upcoming thirteenth day. But he does not deserve the beautiful girl, just as a śūdra is unworthy of Vedic knowledge (vedaśruti).
अतीते च दिने बालामात्मव्यापदनोद्यताम् ।
सुरभिः प्राह नायं त्वं प्राप्स्यते दानवाधमः ॥३२॥
32. atīte ca dine bālāmātmavyāpadanodyatām .
surabhiḥ prāha nāyaṃ tvaṃ prāpsyate dānavādhamaḥ.
32. atīte ca dine bālām ātmavyāpadanodyatām surabhiḥ
prāha na ayam tvam prāpsyate dānavādhamaḥ
32. And on a past day, Surabhi told the girl, who was intent on self-destruction (ātman-vyāpadana), 'This vilest of demons will not obtain you.'
मर्त्यलोकमनुप्राप्तं य एनं छेत्स्यते शरैः ।
सते भर्ता महाभागे अचिरेण भविष्यति ॥३३॥
33. martyalokamanuprāptaṃ ya enaṃ chetsyate śaraiḥ .
sate bhartā mahābhāge acireṇa bhaviṣyati.
33. martyalokam anuprāptam yaḥ enam chetsyate śaraiḥ
saḥ te bhartā mahābhāge acireṇa bhaviṣyati
33. Whoever, having arrived in the mortal realm (martyaloka), pierces him with arrows, that very person, O fortunate one, will swiftly become your husband.
अहं चास्याः सखी नाम्नरा कुण्डलेति मनस्विनी ।
सुता विन्ध्यवतः पत्नी वीरपुष्करमालिनः ॥३४॥
34. ahaṃ cāsyāḥ sakhī nāmnarā kuṇḍaleti manasvinī .
sutā vindhyavataḥ patnī vīrapuṣkaramālinaḥ.
34. aham ca asyāḥ sakhī nāmnā kuṇḍalā iti manasvinī
sutā vindhyavataḥ patnī vīrapuṣkaramālinaḥ
34. And I am her friend, named Kuṇḍalā. I am a high-minded woman, the daughter of Vindhyavat, and the wife of Vīrapuṣkaramālin.
हते भर्तरि शुम्भेन तीर्थात् तीर्थमनुव्रता ।
चरामि दिव्यया गत्या परलोकार्थमुद्यता ॥३५॥
35. hate bhartari śumbhena tīrthāt tīrthamanuvratā .
carāmi divyayā gatyā paralokārthamudyatā.
35. hate bhartari śumbhena tīrthāt tīrtham anuvratā
carāmi divyayā gatyā paralokārtham udyatā
35. When my husband was killed by Śumbha, I, devoted to visiting sacred places (tīrtha) one after another, wander with a divine movement, prepared for the afterlife.
पातालकेतुर्दुष्टात्मा वाराहं वपुरास्थितः ।
केनापि विद्धो बाणेन मुनीनां त्राणकारणात् ॥३६॥
36. pātālaketurduṣṭātmā vārāhaṃ vapurāsthitaḥ .
kenāpi viddho bāṇena munīnāṃ trāṇakāraṇāt.
36. pātālaketuḥ duṣṭātmā vārāham vapuḥ āsthitaḥ
kenāpi viddhaḥ bāṇena munīnām trāṇakāraṇāt
36. The wicked-souled Pātālaketu, who had assumed the form of a boar, was struck by an arrow by someone, for the protection of the sages.
तञ्चाहं तत्त्वतोऽन्विष्य त्वरिता समुपागता ।
सत्यमेव स केनापि ताडितो दानवाधमः ॥३७॥
37. tañcāhaṃ tattvato'nviṣya tvaritā samupāgatā .
satyameva sa kenāpi tāḍito dānavādhamaḥ.
37. tam ca aham tattvataḥ anviṣya tvaritā samupāgatā
satyam eva saḥ kenāpi tāḍitaḥ dānavādhamaḥ
37. And I, having diligently searched for him, arrived quickly. It is truly so; that lowest of demons was indeed struck by someone.
इयञ्च मूर्च्छामगमत् कारणं यत् शृणुष्व तत् ।
त्वयि प्रीतिमती बाला दर्शनादेव मानद ॥३८॥
38. iyañca mūrcchāmagamat kāraṇaṃ yat śṛṇuṣva tat .
tvayi prītimatī bālā darśanādeva mānada.
38. iyam ca mūrcchām agamat kāraṇam yat śṛṇuṣva
tat tvayi prītimatī bālā darśanāt eva mānada
38. And she fainted; listen to the reason for that. O honorable one, the young girl developed affection for you just from seeing you.
देवपुत्रोपमे चारु-वाक्यादिगुणशालिनि ।
भर्या चान्यस्य विहिता येन विद्धः स दानवः ॥३९॥
39. devaputropame cāru-vākyādiguṇaśālini .
bharyā cānyasya vihitā yena viddhaḥ sa dānavaḥ.
39. devaputropame cāruvākyādiguṇaśālini bharyā
ca anyasya vihitā yena viddhaḥ saḥ dānavaḥ
39. O you, who are comparable to a son of a god and endowed with qualities like charming speech! She is destined to be the wife of another, and it is by him that a demon was struck down.
एतस्मात् कारणान्मोहं महान्तमियमागता ।
यावज्जीवं च तन्वङ्गी दुः खमेवोपभोक्ष्यते ॥४०॥
40. etasmāt kāraṇānmohaṃ mahāntamiyamāgatā .
yāvajjīvaṃ ca tanvaṅgī duḥ khamevopabhokṣyate.
40. etasmāt kāraṇāt moham mahāntam iyam āgatā yāvat
jīvam ca tanvaṅgī duḥkham eva upabhokṣyate
40. For this reason, she has fallen into a great swoon. And this slender-limbed girl will only experience sorrow throughout her life.
त्वय्यस्या हृदयं रागि भर्ता चान्यो भविष्यति ।
यावज्जीवमतो दुः खं सुरभ्या नान्यथा वचः ॥४१॥
41. tvayyasyā hṛdayaṃ rāgi bhartā cānyo bhaviṣyati .
yāvajjīvamato duḥ khaṃ surabhyā nānyathā vacaḥ.
41. tvayi asyāḥ hṛdayam rāgi bhartā ca anyaḥ bhaviṣyati
yāvat jīvam ataḥ duḥkham surabhyā na anyathā vacaḥ
41. Her heart is passionately devoted to you, yet her husband will be another. Therefore, she will experience sorrow throughout her life; Surabhi's words cannot be otherwise.
अहं त्वस्याः प्रभी प्रीत्या दुः खितात्र समागता ।
यतो विशेषो नैवास्ति स्वसखी-निजदेहयोः ॥४२॥
42. ahaṃ tvasyāḥ prabhī prītyā duḥ khitātra samāgatā .
yato viśeṣo naivāsti svasakhī-nijadehayoḥ.
42. aham tu asyāḥ prabhī prītyā duḥkhitā atra samāgatā
yataḥ viśeṣaḥ na eva asti svasakhī-nijadehayoḥ
42. O glorious one, I have come here distressed out of affection for her, because there is truly no distinction between my own female friend and my own body.
यद्येषाभिमतं वीरं पतिमाप्नोति शोभना ।
ततस्तपस्त्वहं कुर्यां निर्व्यलीकेन चेतसा ॥४३॥
43. yadyeṣābhimataṃ vīraṃ patimāpnoti śobhanā .
tatastapastvahaṃ kuryāṃ nirvyalīkena cetasā.
43. yat eṣā abhimatam vīram patim āpnoti śobhanā
tataḥ tapaḥ tu aham kuryām nirvyalīkena cetasā
43. If this beautiful girl obtains her desired heroic husband, then I will indeed perform austerities (tapas) with a sincere mind.
त्वन्तु को वा किमर्थं वा सम्प्राप्तोऽत्र महामते ।
देवो दैत्यो नु गन्धर्वः पन्नगः किन्नरोऽपि वा ॥४४॥
44. tvantu ko vā kimarthaṃ vā samprāpto'tra mahāmate .
devo daityo nu gandharvaḥ pannagaḥ kinnaro'pi vā.
44. tvam tu kaḥ vā kimartham vā samprāptaḥ atra mahāmate
devaḥ daityaḥ nu gandharvaḥ pannagaḥ kinnaraḥ api vā
44. But you, O great-minded one, who are you and for what purpose have you come here? Are you a god, a demon, a gandharva, a serpent-being (pannaga), or even a kinnara?
न ह्यत्र मानुषगतिर्न चेदृङ्मानुषं वपुः ।
तत्त्वमाख्याहि कथितं यथैवावितथं मया ॥४५॥
45. na hyatra mānuṣagatirna cedṛṅmānuṣaṃ vapuḥ .
tattvamākhyāhi kathitaṃ yathaivāvitathaṃ mayā.
45. na hi atra mānuṣagatiḥ na ca īdṛk mānuṣam vapuḥ
tat tvam ākhyāhi kathitam yathā eva avitatham mayā
45. Indeed, neither is your manner human, nor is your form like that of a human. Therefore, tell me the truth, just as I have spoken without falsehood.
कुवलयाश्व उवाच ।
यन्मां पृच्छसि धर्मज्ञे कस्त्वं किं वा समागतः ।
तच्छृणुष्वामलप्रज्ञे कथयाम्यादितस्तव ॥४६॥
46. kuvalayāśva uvāca .
yanmāṃ pṛcchasi dharmajñe kastvaṃ kiṃ vā samāgataḥ .
tacchṛṇuṣvāmalaprajñe kathayāmyāditastava.
46. kuvalayāśvaḥ uvāca yat mām pṛcchasi dharmajñe kaḥ tvam kim
vā samāgataḥ tat śṛṇuṣva amalaprajñe kathayāmi āditaḥ tava
46. Kuvalayāśva said: "O knower of righteousness (dharma), since you ask me, 'Who are you and why have you come?', listen, O pure-minded one, I will tell you from the beginning."
राज्ञः शत्रुजितः पुत्रः पित्रा सम्प्रेषितः शुभे ।
मुनिरक्षणमुद्दिश्य गालवाश्रममागतः ॥४७॥
47. rājñaḥ śatrujitaḥ putraḥ pitrā sampreṣitaḥ śubhe .
munirakṣaṇamuddiśya gālavāśramamāgataḥ.
47. rājñaḥ śatrujitaḥ putraḥ pitrā sampreṣitaḥ
śubhe munirakṣaṇam uddiśya gālavāśramam āgataḥ
47. O auspicious one, I am the son of King Śatrujit, sent by my father to Galava's hermitage (āśrama) with the purpose of protecting the sages.
कुर्वतो मम रक्षाञ्च मुनीनां धर्मचारिणाम् ।
विघ्नार्थमागतः कोषऽपि शौकरं रूपमास्थितः ॥४८॥
48. kurvato mama rakṣāñca munīnāṃ dharmacāriṇām .
vighnārthamāgataḥ koṣa'pi śaukaraṃ rūpamāsthitaḥ.
48. kurvataḥ mama rakṣām ca munīnām dharmacāriṇām
vighnārtham āgataḥ koṣaḥ api śaukaram rūpam āsthitaḥ
48. While I was providing protection to the sages who follow natural law (dharma), a certain entity (koṣa) also arrived to cause obstruction, having assumed the form of a boar.
मया स विद्धो बाणेन चन्द्रार्धाकारवर्च्चसा ।
अपक्रान्तोऽतिवेगेन तमस्म्यनुगतो हयी ॥४९॥
49. mayā sa viddho bāṇena candrārdhākāravarccasā .
apakrānto'tivegena tamasmyanugato hayī.
49. mayā saḥ viddhaḥ bāṇena candrārdhākāravarccasā
apakrāntaḥ ativegena tam asmi anugataḥ hayī
49. I pierced him with an arrow shining like a half-moon. He fled with great speed, and I, being a horseman, pursued him.
पपात सहसा गर्ते सक्रीडोऽश्वश्च मामकः ।
सोऽहमश्वं समारूढस्तमस्येकः परिभ्रमन् ॥५०॥
50. papāta sahasā garte sakrīḍo'śvaśca māmakaḥ .
so'hamaśvaṃ samārūḍhastamasyekaḥ paribhraman.
50. papāta sahasā garte sa-krīḍaḥ aśvaḥ ca māmakaḥ |
saḥ aham aśvam samārūḍhaḥ tam asya ekaḥ paribhraman
50. My playful horse suddenly fell into a pit. I, mounted on that horse and wandering alone, ...
प्रकाशमासादितवान् दृष्टा च भवती मया ।
पृष्टया च न मे किञ्चिद्भवत्या दत्तमुत्तरम् ॥५१॥
51. prakāśamāsāditavān dṛṣṭā ca bhavatī mayā .
pṛṣṭayā ca na me kiñcidbhavatyā dattamuttaram.
51. prakāśam āsāditavān dṛṣṭā ca bhavatī mayā |
pṛṣṭayā ca na me kiñcit bhavatyā dattam uttaram
51. ... I eventually reached a bright place and saw you. However, when questioned by me, you gave me no answer.
त्वाञ्चैवानुप्रविष्टोऽहमिमं प्रासादमुत्तमम् ।
इत्येतत् कथितं सत्यं न देवोऽहं न दानवः ॥५२॥
52. tvāñcaivānupraviṣṭo'hamimaṃ prāsādamuttamam .
ityetat kathitaṃ satyaṃ na devo'haṃ na dānavaḥ.
52. tvām ca eva anupraviṣṭaḥ aham imam prāsādam uttamam
| iti etat kathitam satyam na devaḥ aham na dānavaḥ
52. And I followed you into this magnificent palace. This truth has been told: I am neither a god nor a demon.
न पन्नगो न गन्धर्वः किन्नरो वा शुचिस्मिते ।
समस्ता पूज्यपक्षो वै देवाद्या मम कुण्डले ।
मनुष्योऽस्मि विशङ्का ते न कर्तव्यात्र कर्हिचित् ॥५३॥
53. na pannago na gandharvaḥ kinnaro vā śucismite .
samastā pūjyapakṣo vai devādyā mama kuṇḍale .
manuṣyo'smi viśaṅkā te na kartavyātra karhicit.
53. na pannagaḥ na gandharvaḥ kinnaraḥ vā
śuci-smite | samastā pūjyapakṣaḥ vai
devādyāḥ mama kuṇḍale | manuṣyaḥ asmi
viśaṅkā te na kartavyā atra karhicit
53. I am not a serpent-being (pannaga), nor a celestial musician (gandharva), nor a kinnara, O pure-smiling one. Indeed, all the revered categories, such as the gods and others, are (known) to me (mama kuṇḍale - in my ears). I am a human; you should never have any doubt about this.
पुत्रावूचतुः ।
ततः प्रहृष्टा सा कन्या सखीवदनमुत्तमम् ।
लज्जाजडं वीक्षमाणा किञ्चिन्नोवाच भामिनी ॥५४॥
54. putrāvūcatuḥ .
tataḥ prahṛṣṭā sā kanyā sakhīvadanamuttamam .
lajjājaḍaṃ vīkṣamāṇā kiñcinnovāca bhāminī.
54. tataḥ prahṛṣṭā sā kanyā sakhīvadanam uttamam
lajjājaḍam vīkṣamāṇā kiñcit na uvāca bhāminī
54. The two sons narrated: Then, that delighted maiden, a beautiful woman, gazing at her friend's excellent face, which was stiffened by shyness, said nothing at all.
सा सखी पुनरप्येनां प्रहृष्टा प्रत्युवाच ह ।
यथावत् कथितं तेन सुरभ्या वचनानुगे ॥५५॥
55. sā sakhī punarapyenāṃ prahṛṣṭā pratyuvāca ha .
yathāvat kathitaṃ tena surabhyā vacanānuge.
55. sā sakhī punaḥ api enām prahṛṣṭā prati uvāca
ha yathāvat kathitam tena surabhyā vachanānuge
55. That delighted friend, moreover, replied to her: 'Indeed, it was properly told by him in a pleasing manner, O you who are obedient to words!'
कुण्डलोवाच ।
वीर सत्यमसन्दिग्धं भवताभिहितं वचः ।
नान्यत्र हृदयन्त्वस्या दृष्ट्वा स्थैर्यं प्रयास्यति ॥५६॥
56. kuṇḍalovāca .
vīra satyamasandigdhaṃ bhavatābhihitaṃ vacaḥ .
nānyatra hṛdayantvasyā dṛṣṭvā sthairyaṃ prayāsyati.
56. vīra satyam asandigdham bhavatā abhihitam vacaḥ na
anyatra hṛdayam tu asyāḥ dṛṣṭvā sthairyam prayāsyati
56. Kuṇḍala said: 'O hero! The words you have spoken are certainly true and undoubted. Her heart, even upon seeing elsewhere, will not achieve steadfastness.'
चन्द्रमेवाधिका कान्तिः समुपैति रविं प्रभा ।
भूतिर्धन्यं धृतिर्धोरं क्षान्तिरभ्येति चोत्तमम् ॥५७॥
57. candramevādhikā kāntiḥ samupaiti raviṃ prabhā .
bhūtirdhanyaṃ dhṛtirdhoraṃ kṣāntirabhyeti cottamam.
57. candram eva adhikā kāntiḥ sam upaiti ravim prabhā bhūtiḥ
dhanyam dhṛtiḥ dhīram kṣāntiḥ abhi eti ca uttamam
57. Superior splendor approaches the moon exclusively; radiance approaches the sun. Prosperity seeks the fortunate person, steadfastness seeks the resolute person, and patience approaches the excellent person.
त्वयैव विद्धोऽसन्दिग्धं स पापो दानवाधमः ।
सुरभिः सा गवां माता कथं मिथ्या वदिष्यति ॥५८॥
58. tvayaiva viddho'sandigdhaṃ sa pāpo dānavādhamaḥ .
surabhiḥ sā gavāṃ mātā kathaṃ mithyā vadiṣyati.
58. tvayā eva viddhaḥ asandigdham saḥ pāpaḥ dānavādhamaḥ
surabhiḥ sā gavām mātā katham mithyā vadiṣyati
58. That wicked demon (dānavādhama) was undoubtedly struck by you alone. How can Surabhi, the mother of cows, speak falsely?
तद्धन्येयं सभाग्या च त्वत्सम्बन्धं समेत्य वै ।
कुरुष्व वीर यत् कार्यं विधिनैव समाहितम् ॥५९॥
59. taddhanyeyaṃ sabhāgyā ca tvatsambandhaṃ sametya vai .
kuruṣva vīra yat kāryaṃ vidhinaiva samāhitam.
59. tat dhanyā iyam sabhāgyā ca tvat sambandham sametya
vai kuruṣva vīra yat kāryam vidhinā eva samāhitam
59. Therefore, she is truly blessed and fortunate, having attained a connection with you. O hero, accomplish the task that is to be performed precisely according to proper procedure.
पुत्रावूचतुः ।
परवानहमित्याह राजपुत्रः सतां पितुः ।
सा च तं चिन्तयामास तुम्बुरुं तत्कुले गुरुम् ॥६०॥
60. putrāvūcatuḥ .
paravānahamityāha rājaputraḥ satāṃ pituḥ .
sā ca taṃ cintayāmāsa tumburuṃ tatkule gurum.
60. putrau ūcatuḥ paravān aham iti āha rājaputraḥ satām
pituḥ sā ca tam cintayāmāsa tumburum tat kule gurum
60. The two sons said: 'I am under another's control.' Thus spoke the prince, who was the father of the virtuous. And she thought of Tumburu, the preceptor (guru) of that lineage.
स चापि तत्क्षणात् प्राप्तः प्रगृहीतसमित्कुशः ।
मदालसायाः सम्प्रीत्या कुण्डलागौरवेण च ॥६१॥
61. sa cāpi tatkṣaṇāt prāptaḥ pragṛhītasamitkuśaḥ .
madālasāyāḥ samprītyā kuṇḍalāgauraveṇa ca.
61. saḥ ca api tat kṣaṇāt prāptaḥ pragṛhītasamitkuśaḥ
madālasāyāḥ samprītyā kuṇḍalāgauraveṇa ca
61. And he too arrived at that very moment, holding sacrificial fuel (samit) and sacred grass (kuśa). He came out of great affection for Madālasā and also out of respect for Kuṇḍala.
प्रज्वाल्य पावकं हुत्वा मन्त्रवित् कृतमङ्गलाम् ।
वैवाहिकविधिं कन्यां प्रतिपाद्य यथागतम् ॥६२॥
62. prajvālya pāvakaṃ hutvā mantravit kṛtamaṅgalām .
vaivāhikavidhiṃ kanyāṃ pratipādya yathāgatam.
62. prajvālya pāvakaṃ hutvā mantravit kṛtamaṅgalām
vaivāhikavidhiṃ kanyāṃ pratipādya yathāgatam
62. The expert in sacred incantations (mantras), after kindling the ritual fire and offering oblations, and having performed the auspicious ceremonies for the maiden, bestowed her in marriage according to the proper ritual.
जगाम तपसे धीमान् स्वाश्रमपदं तदा ।
सा चाह तां सखीं बालां कृतार्थास्मि वरानने ॥६३॥
63. jagāma tapase dhīmān svāśramapadaṃ tadā .
sā cāha tāṃ sakhīṃ bālāṃ kṛtārthāsmi varānane.
63. jagāma tapase dhīmān svāśramapadaṃ tadā sā ca
āha tāṃ sakhīṃ bālāṃ kṛtārthā asmi varānane
63. Then, the wise man went to his own hermitage (āśrama) for asceticism (tapas). And she (the maiden) said to that young friend, "O beautiful-faced one, I have achieved my purpose."
संयुक्ताममुना दृष्ट्वा त्वामहं रूपशालिनीम् ।
तमस्तप्स्येऽहमतुलं निर्व्यलीकेन चेतसा ॥६४॥
64. saṃyuktāmamunā dṛṣṭvā tvāmahaṃ rūpaśālinīm .
tamastapsye'hamatulaṃ nirvyalīkena cetasā.
64. saṃyuktām amunā dṛṣṭvā tvām ahaṃ rūpaśālinīm
tamaḥ tapsye aham atulaṃ nirvyalīkena cetasā
64. Having seen you, beautiful and united with him, I will undertake unequalled austerity (tapas) with a guileless mind.
तीर्थाम्बुधूतपापा च भवित्री नेदृशी यथा ।
तञ्चाह राजपुत्रं सा प्रश्रयावनता तदा ।
गन्तुकामा निजसखी-स्नेहविक्लवभाषिणी ॥६५॥
65. tīrthāmbudhūtapāpā ca bhavitrī nedṛśī yathā .
tañcāha rājaputraṃ sā praśrayāvanatā tadā .
gantukāmā nijasakhī-snehaviklavabhāṣiṇī.
65. tīrthāmbu-dhūtapāpā ca bhavitrī
na īdṛśī yathā tam ca āha rājaputraṃ
sā praśrayāvanatā tadā
gantukāmā nijasakhī-snehaviklavabhāṣiṇī
65. (The friend continues to speak:) "And my sins will be washed away by the waters of holy places, so I will not remain as I am now." (Then, switching to the maiden's action): "Then, humbly bowed, she (the maiden) spoke to that prince, desirous of departing and her voice faltering from affection for her own friend."
कुण्डलोवाच ।
पुंभिरप्यमितप्रज्ञ नोपदेशो भवद्विधे ।
दातव्यः किमुत स्त्रीभिरतो नोपदिशामि ते ॥६६॥
66. kuṇḍalovāca .
puṃbhirapyamitaprajña nopadeśo bhavadvidhe .
dātavyaḥ kimuta strībhirato nopadiśāmi te.
66. kuṇḍalaḥ uvāca pumbhiḥ api amita-prajña na upadeśaḥ
bhavat-vidhe dātavyaḥ kim uta strībhiḥ ataḥ na upadiśāmi te
66. Kuṇḍala said: O immensely wise one, advice should not be given to someone like you even by men, let alone by women. Therefore, I will not give you any instruction.
किन्त्वस्यास्तनुमध्यायाः स्नेहाकृष्टेन चेतसा ।
त्वया विश्रम्भिता चास्मि स्मारयाम्यरिसूदन ॥६७॥
67. kintvasyāstanumadhyāyāḥ snehākṛṣṭena cetasā .
tvayā viśrambhitā cāsmi smārayāmyarisūdana.
67. kintu asyāḥ tanu-madhyāyāḥ sneha-ākṛṣṭena cetasā
tvayā viśrambhitā ca asmi smārayāmi ari-sūdana
67. But, O slayer of foes (ari-sūdana), I am confident because of you, and with a mind drawn by affection for myself, this slender-waisted woman, I will remind you.
भर्तव्या रक्षितव्या च भार्या हि पतिना सदा ।
धर्मार्थकामसंसिद्ध्यै भार्या भर्तृसहायिनी ॥६८॥
68. bhartavyā rakṣitavyā ca bhāryā hi patinā sadā .
dharmārthakāmasaṃsiddhyai bhāryā bhartṛsahāyinī.
68. bhartavyā rakṣitavyā ca bhāryā hi patinā sadā
dharma-artha-kāma-saṃsiddhyai bhāryā bhartṛ-sahāyinī
68. Indeed, a wife should always be maintained and protected by her husband. For the perfect attainment of (dharma), prosperity (artha), and pleasure (kāma), a wife is a helper to her husband.
यदा भार्या च भर्ता च परस्परवशानुगौ ।
तदा धर्मार्थकामानां त्रयाणामपि सङ्गतम् ॥६९॥
69. yadā bhāryā ca bhartā ca parasparavaśānugau .
tadā dharmārthakāmānāṃ trayāṇāmapi saṅgatam.
69. yadā bhāryā ca bhartā ca paraspara-vaśa-anugau
tadā dharma-artha-kāmānām trayāṇām api saṅgatam
69. When both wife and husband are obedient to each other's will, then there is harmony among the three - (dharma), prosperity (artha), and pleasure (kāma).
कथं भार्यामृते धर्ममर्थं वा पुरुषः प्रभो ।
प्राप्नोति काममथवा तस्यां त्रितयमाहितम् ॥७०॥
70. kathaṃ bhāryāmṛte dharmamarthaṃ vā puruṣaḥ prabho .
prāpnoti kāmamathavā tasyāṃ tritayamāhitam.
70. katham bhāryām ṛte dharmam artham vā puruṣaḥ prabho
| prāpnoti kāmam athavā tasyām tritayam āhitam
70. O lord, how can a man achieve righteousness (dharma), wealth, or sensual pleasure without a wife? Indeed, this triad is established within her.
तथैव भर्तारमृते भार्या धर्मादिसाधने ।
न समर्था त्रिवर्गोऽयं दाम्पत्यं समुपाश्रितः ॥७१॥
71. tathaiva bhartāramṛte bhāryā dharmādisādhane .
na samarthā trivargo'yaṃ dāmpatyaṃ samupāśritaḥ.
71. tathā eva bhartāram ṛte bhāryā dharmādisādhane |
na samarthā trivargaḥ ayam dāmpatyam samupāśritaḥ
71. Similarly, a wife is not capable of achieving righteousness (dharma) and other goals without a husband. This triad (dharma, artha, kāma) depends entirely on the married state.
देवाता-पितृ-भृत्यानामतिथीनाञ्च पूजनम् ।
न पुंभिः शक्यते कर्तुमृते भार्यां नृपात्मज ॥७२॥
72. devātā-pitṛ-bhṛtyānāmatithīnāñca pūjanam .
na puṃbhiḥ śakyate kartumṛte bhāryāṃ nṛpātmaja.
72. devatā pitṛ bhṛtyānām atithīnām ca pūjanam | na
pumbhiḥ śakyate kartum ṛte bhāryām nṛpātmaja
72. O prince, the worship of gods, ancestors, servants, and guests cannot be performed by men without a wife.
प्राप्तोऽपि चार्थो मनुजैरानीतोऽपी निजं गृहम् ।
क्षयमेति विना भार्यां कुभार्यासंश्रयेऽपि वा ॥७३॥
73. prāpto'pi cārtho manujairānīto'pī nijaṃ gṛham .
kṣayameti vinā bhāryāṃ kubhāryāsaṃśraye'pi vā.
73. prāptaḥ api ca arthaḥ manujaiḥ ānītaḥ api nijam gṛham
| kṣayam eti vinā bhāryām kubhāryāsaṃśraye api vā
73. And even wealth obtained by men and brought to one's own house perishes without a wife, or even if one relies on a bad wife.
कामस्तु तस्य नैवास्ति प्रत्यक्षेणोपलक्ष्यते ।
दम्पत्योः सहधर्मेण त्रयीधर्ममवाप्नुयात् ॥७४॥
74. kāmastu tasya naivāsti pratyakṣeṇopalakṣyate .
dampatyoḥ sahadharmeṇa trayīdharmamavāpnuyāt.
74. kāmaḥ tu tasya na eva asti pratyakṣeṇa upalakṣyate
dampatyoḥ sahadharmeṇa trayīdharmam avāpnuyāt
74. But his personal desire (kāma) is not directly evident. Rather, it is through the couple's joint observance of their natural law (dharma) that one should attain the sacred duties of the three Vedas (dharma).
पितॄन् पुत्रैस्तथैवान्न-साधनैरतिथीन् नरः ।
पूजाभिरमरांस्तद्वत् साध्वीं भार्यां नरोऽवति ॥७५॥
75. pitṝn putraistathaivānna-sādhanairatithīn naraḥ .
pūjābhiramarāṃstadvat sādhvīṃ bhāryāṃ naro'vati.
75. pitṝn putraiḥ tathā eva anna-sādhanaiḥ atithīn naraḥ
pūjābhiḥ amarān tadvat sādhvīm bhāryām naraḥ avati
75. A man maintains his ancestors through his sons, and similarly, he sustains guests by providing food. In the same way, he cherishes the gods with worship and protects his virtuous wife.
स्त्रियाश्चापि विना भर्त्रा धर्मकामार्थसन्ततिः ।
नैव तस्मात् त्रिवर्गोऽयं दाम्पत्यमधिगच्छति ॥७६॥
76. striyāścāpi vinā bhartrā dharmakāmārthasantatiḥ .
naiva tasmāt trivargo'yaṃ dāmpatyamadhigacchati.
76. striyāḥ ca api vinā bhartrā dharmakāmārthasantatiḥ
na eva tasmāt trivargaḥ ayam dāmpatyam adhigacchati
76. And without a husband, a woman cannot achieve offspring for the sake of constitutional duty (dharma), legitimate desires (kāma), and material prosperity (artha). Therefore, this group of three (dharma, artha, kāma) is attained through the married state.
एतन्मयोक्तं युवयोर्गच्छामि च यथेप्सितम् ।
वर्ध त्वमनया सार्धं धन-पुत्र-सुखायुषा ॥७७॥
77. etanmayoktaṃ yuvayorgacchāmi ca yathepsitam .
vardha tvamanayā sārdhaṃ dhana-putra-sukhāyuṣā.
77. etat mayā uktam yuvayoḥ gacchāmi ca yathepsitam
vardha tvam anayā sārdham dhana-putra-sukhāyuṣā
77. I have spoken this to you two. And now I shall go as I wish. May you flourish together with her, endowed with wealth, sons, happiness, and a long life.
पुत्रावूचतुः ।
इत्युक्त्वा सा परिष्वज्य स्वसखीं तं नमस्य च ।
जगाम दिव्यया गत्या यथाभिप्रेतमात्मनः ॥७८॥
78. putrāvūcatuḥ .
ityuktvā sā pariṣvajya svasakhīṃ taṃ namasya ca .
jagāma divyayā gatyā yathābhipretamātmanaḥ.
78. putrau ūcatuḥ iti uktvā sā pariṣvajya svasakhīm tam
namasya ca jagāma divyayā gatyā yathā abhipretam ātmanaḥ
78. The two sons said: Having spoken thus, she embraced her female friend and bowed to him, then departed by a divine path as she desired for herself (ātman).
सोऽपि शत्रुजितः पुत्रस्तामारोप्य तुरङ्गमम् ।
निर्गन्तुकामः पातालाद्विज्ञातो दनुसम्भवैः ॥७९॥
79. so'pi śatrujitaḥ putrastāmāropya turaṅgamam .
nirgantukāmaḥ pātālādvijñāto danusambhavaiḥ.
79. saḥ api śatrujitaḥ putraḥ tām āropya turaṅgamam
nirgantukāmaḥ pātālāt vijñātaḥ danusambhavaiḥ
79. He, the son of Śatrujit, having mounted her on the horse and wishing to depart from Pātāla, was discovered by the Danavas.
ततस्तैः सहसोत्क्रुष्टं ह्रियते ह्रियतेऽति वै ।
कन्यारत्नं यदानीतं दिवः पातालकेतुना ॥८०॥
80. tatastaiḥ sahasotkruṣṭaṃ hriyate hriyate'ti vai .
kanyāratnaṃ yadānītaṃ divaḥ pātālaketunā.
80. tataḥ taiḥ sahasā utkruṣṭam hriyate hriyate ati
vai kanyāratnam yat ānītam divaḥ pātālaketunā
80. Then they suddenly cried out, "She is being taken away! She is being taken away! This jewel among maidens, who was brought from heaven by Pātālaketu!"
ततः परिघ-निस्त्रिंश-गदा-शूल-शरायुधम् ।
दानवानां बलं प्राप्तं सह पातालकेतुना ॥८१॥
81. tataḥ parigha-nistriṃśa-gadā-śūla-śarāyudham .
dānavānāṃ balaṃ prāptaṃ saha pātālaketunā.
81. tataḥ parigha-nistriṃśa-gadā-śūla-śarāyudham
dānavānām balam prāptam saha pātālaketunā
81. Then, the army of the Danavas, armed with clubs, swords, maces, spears, and arrows, arrived along with Pātālaketu.
तिष्ठ तिष्ठेति जल्पन्तस्ते तदा दानवोत्तमाः ।
शरवर्षैस्तथा शूलैर्ववर्षुर्नृपनन्दनम् ॥८२॥
82. tiṣṭha tiṣṭheti jalpantaste tadā dānavottamāḥ .
śaravarṣaistathā śūlairvavarṣurnṛpanandanam.
82. tiṣṭha tiṣṭha iti jalpantaḥ te tadā dānavottamāḥ
śaravarṣaiḥ tathā śūlaiḥ vavṛṣuḥ nṛpanandanam
82. Then, those chief dānavas (demons), shouting "Stop, stop!", rained down showers of arrows and spears upon the king's son (Ṛtadhvaja).
स च शत्रुजितः पुत्रस्तदस्त्राण्यतिवीर्यवान् ।
चिच्छेद शरजालेन प्रहसन्निव लीलया ॥८३॥
83. sa ca śatrujitaḥ putrastadastrāṇyativīryavān .
ciccheda śarajālena prahasanniva līlayā.
83. sa ca śatrujitaḥ putraḥ tat astrāṇi ativīryavān
ciccheda śarajālena prahasan iva līlayā
83. And that exceedingly valorous son of Śatrujit (Ṛtadhvaja), as if laughing, easily cut apart those weapons with a volley of arrows.
क्षणेन पातालतलमसिखक्त्यृष्टिशायकैः ।
छिन्नैः सञ्छन्नमभवदृतध्वजशरोत्करैः ॥८४॥
84. kṣaṇena pātālatalamasikhaktyṛṣṭiśāyakaiḥ .
chinnaiḥ sañchannamabhavadṛtadhvajaśarotkaraiḥ.
84. kṣaṇena pātālatalam asikhaktyṛṣṭiśāyakaiḥ
chinnaiḥ sañchannam abhavat ṛtadhvajaśarotkaraiḥ
84. In an instant, the surface of the netherworld (Pātāla) became completely covered with the severed swords, khakti weapons, spears, and arrows (of the demons), as well as with heaps of arrows from Ṛtadhvaja.
ततोऽस्त्रं त्वाष्ट्रमादाय चिक्षेप प्रति दानवान् ।
तेन ते दानवाः सर्वे सह पातालकेतुना ॥८५॥
85. tato'straṃ tvāṣṭramādāya cikṣepa prati dānavān .
tena te dānavāḥ sarve saha pātālaketunā.
85. tataḥ astram tvāṣṭram ādāya cikṣepa prati
dānavān tena te dānavāḥ sarve saha pātālaketunā
85. Then, taking up the Tvaṣṭr weapon, he hurled it against the dānavas (demons). By that weapon, all those dānavas, along with Pātālaketu...
ज्वालामालातितीव्रेण स्फुटदस्थिचयाः कृताः ।
निर्दग्धाः कापिलं तेजः समासाद्येव सागराः ॥८६॥
86. jvālāmālātitīvreṇa sphuṭadasthicayāḥ kṛtāḥ .
nirdagdhāḥ kāpilaṃ tejaḥ samāsādyeva sāgarāḥ.
86. jvālāmālātītīvreṇa sphuṭat asthicayāḥ kṛtāḥ
nirdagdhāḥ kāpilam tejaḥ samāsādya iva sāgarāḥ
86. Piles of bones were shattered and completely incinerated by the exceedingly fierce garlands of flames, just as the sons of Sagara were upon encountering Kapila's powerful radiance.
ततः स राजपुत्रोऽश्वी निहत्यासुरसत्तमान् ।
स्त्रीरत्नेन समं तेन समागच्छत् पितुः पुरम् ॥८७॥
87. tataḥ sa rājaputro'śvī nihatyāsurasattamān .
strīratnena samaṃ tena samāgacchat pituḥ puram.
87. tataḥ saḥ rājaputraḥ aśvī nihatya asurasattamān
strīratnena samam tena samāgacchat pituḥ puram
87. Then, that horse-riding prince, having slain the foremost of the asuras, returned to his father's city along with that jewel among women.
प्रणिपत्य च तत् सर्वं स तु पित्रे न्यवेदयत् ।
पातालगमनञ्चैव कुण्डलायाश्च दर्शनम् ॥८८॥
88. praṇipatya ca tat sarvaṃ sa tu pitre nyavedayat .
pātālagamanañcaiva kuṇḍalāyāśca darśanam.
88. praṇipatya ca tat sarvam saḥ tu pitre nyavedayat
pātālagamanam ca eva kuṇḍalāyāḥ ca darśanam
88. And having prostrated, he reported all those events to his father: his journey to the netherworld (pātāla) and the sight of Kuṇḍalā.
तद्वन्मदालसाप्राप्तिं दानवैश्चापि सङ्गरम् ।
वधञ्च तेषामस्त्रेण पुनरागमनं तथा ॥८९॥
89. tadvanmadālasāprāptiṃ dānavaiścāpi saṅgaram .
vadhañca teṣāmastreṇa punarāgamanaṃ tathā.
89. tadvat madālasāprāptim dānavaiḥ ca api saṅgaram
vadham ca teṣām astreṇa punarāgamanam tathā
89. Similarly, he reported the acquisition of Madālasā, the battle with the Dānavas, their slaying by his weapon, and his subsequent return.
इति श्रुत्वा पिता तस्य चरितं चारुचेतसः ।
प्रीतिमानभवच्चेदं परिष्वज्याह चात्मजम् ॥९०॥
90. iti śrutvā pitā tasya caritaṃ cārucetasaḥ .
prītimānabhavaccedaṃ pariṣvajyāha cātmajam.
90. iti śrutvā pitā tasya caritaṃ cārucetasas prītimān
abhavat ca idaṃ pariṣvajya āha ca ātmajam
90. Having heard of his pure-hearted (cārucetas) son's deeds, the father became pleased and, embracing his son (ātmaja), spoke these words.
सत्पात्रेण त्वया पुत्र तारितोऽहं महात्मना ।
भयेभ्यो मुनयस्त्राता येन सद्धर्मचारिणः ॥९१॥
91. satpātreṇa tvayā putra tārito'haṃ mahātmanā .
bhayebhyo munayastrātā yena saddharmacāriṇaḥ.
91. satpātreṇa tvayā putra tāritaḥ aham mahātmanā
bhayebhyaḥ munayaḥ trātāḥ yena saddharmacāriṇaḥ
91. O son, by you, the great-souled (mahātman) and worthy person (satpātreṇa), I have been saved. By you, the sages (muni), who practice the righteous natural law (dharma), have been protected from dangers.
मत्पूर्वैः ख्यातिमानीतं मया विस्तारितं पुनः ।
पराक्रमवता वीर त्वया तद्वहुलीकृतम् ॥९२॥
92. matpūrvaiḥ khyātimānītaṃ mayā vistāritaṃ punaḥ .
parākramavatā vīra tvayā tadvahulīkṛtam.
92. matpūrvaiḥ khyātim ānītam mayā vistāritaṃ
punaḥ parākramavatā vīra tvayā tat bahulīkṛtam
92. Fame (khyāti) was acquired by my ancestors (matpūrva), and further extended by me. O hero (vīra), by you, the valorous one, that (fame) has been greatly increased.
यदुपात्तं यशः पित्रा धनं वीर्यमथापि वा ।
तन्न हापयते यस्तु स नरो मध्यमः स्मृतः ॥९३॥
93. yadupāttaṃ yaśaḥ pitrā dhanaṃ vīryamathāpi vā .
tanna hāpayate yastu sa naro madhyamaḥ smṛtaḥ.
93. yat upāttaṃ yaśaḥ pitrā dhanaṃ vīryam atha api vā
tat na hāpayate yaḥ tu saḥ naraḥ madhyamaḥ smṛtaḥ
93. The man who does not allow the fame (yaśas), wealth, or valor acquired by his father to diminish, such a man is considered mediocre.
तद्वीर्यादधिकं यस्तु पुनरन्यत् स्वशक्तितः ।
निष्पादयति तं प्राज्ञाः प्रवदन्ति नरोत्तमम् ॥९४॥
94. tadvīryādadhikaṃ yastu punaranyat svaśaktitaḥ .
niṣpādayati taṃ prājñāḥ pravadanti narottamam.
94. tat-vīryāt adhikam yaḥ tu punar anyat sva-śaktitaḥ
niṣpādayati tam prājñāḥ pravadanti nara-uttamam
94. But whoever, by his own power (śakti), accomplishes something else that surpasses that valor (of his father), him the wise declare to be the best among men.
यः पिता समुपात्तानि धनवीर्ययशांसि वै ।
न्यूनतां नयति प्राज्ञास्तमाहुः पुरुषाधमम् ॥९५॥
95. yaḥ pitā samupāttāni dhanavīryayaśāṃsi vai .
nyūnatāṃ nayati prājñāstamāhuḥ puruṣādhamam.
95. yaḥ pitā samupāttāni dhana-vīrya-yaśāṃsi vai
nyūnatām nayati prājñāḥ tam āhuḥ puruṣa-adhamam
95. The wise call him the lowest of men who diminishes the wealth, valor, and fame that his father had acquired.
तन्मया ब्राह्मणत्राणं कृतमासीद्यथा त्वया ।
पातालगमनं यच्च यच्चासुरविनाशनम् ॥९६॥
96. tanmayā brāhmaṇatrāṇaṃ kṛtamāsīdyathā tvayā .
pātālagamanaṃ yacca yaccāsuravināśanam.
96. tat mayā brāhmaṇa-trāṇam kṛtam āsīt yathā tvayā
pātāla-gamanam yat ca yat ca asura-vināśanam
96. That protection of Brahmins was accomplished by me, just as the journey to Pātāla and the destruction of the Asuras were accomplished by you.
एतदप्यधिकं वत्स तेन त्वं पुरुषोत्तमः ।
तद्धन्योऽस्म्य बाल त्वमहमेव गुणाधिकम् ॥९७॥
97. etadapyadhikaṃ vatsa tena tvaṃ puruṣottamaḥ .
taddhanyo'smya bāla tvamahameva guṇādhikam.
97. etat api adhikam vatsa tena tvam puruṣa-uttamaḥ
tat dhanyaḥ asmi bāla tvam aham eva guṇa-adhikam
97. This (deed) is also greater, child. Therefore, you are the best among men (puruṣottama). For that, I am blessed, child; indeed, you are superior in virtues to me.
त्वां पुत्रमीदृशं प्राप्य श्लाघ्यः पुण्यवतामपि ।
न स पुत्रकृतां प्रीतिं मन्ये प्राप्नोति मानवः ॥९८॥
98. tvāṃ putramīdṛśaṃ prāpya ślāghyaḥ puṇyavatāmapi .
na sa putrakṛtāṃ prītiṃ manye prāpnoti mānavaḥ.
98. tvām putram īdṛśam prāpya ślāghyaḥ puṇyavatām api
na saḥ putrakṛtām prītim manye prāpnoti mānavaḥ
98. Having obtained such a son as you, one is praiseworthy even among the most virtuous. I believe that no ordinary human being (mānavaḥ) truly experiences such profound joy (prīti) that is brought by a son.
पुत्रेण नातिशयितो यः प्रज्ञादानविक्रमैः ।
धिग्जन्म तस्य यः पित्रा लोके विज्ञायते नरः ॥९९॥
99. putreṇa nātiśayito yaḥ prajñādānavikramaiḥ .
dhigjanma tasya yaḥ pitrā loke vijñāyate naraḥ.
99. putreṇa na atiśayitaḥ yaḥ prajñādānavikramaiḥ
dhik janma tasya yaḥ pitrā loke vijñāyate naraḥ
99. Cursed is the birth of that father who is not surpassed by his son in wisdom, generosity, and prowess. And despicable is the birth of that man who is known in the world only by his father (rather than his own achievements).
यः पुत्रात् ख्यातिमभ्येति तस्य जन्म सुजन्मनः ।
आत्मना ज्ञायते धन्यो मध्यः पितृपितामहैः ॥१००॥
100. yaḥ putrāt khyātimabhyeti tasya janma sujanmanaḥ .
ātmanā jñāyate dhanyo madhyaḥ pitṛpitāmahaiḥ.
100. yaḥ putrāt khyātim abhyeti tasya janma sujanmanaḥ
ātmanā jñāyate dhanyaḥ madhyaḥ pitṛpitāmahaiḥ
100. A person who attains renown through his son - his birth is truly noble. He is known as blessed by his own (deeds), but only as average when compared to his fathers and grandfathers.
मातृपक्षेण मात्रा च ख्यातिमेति नराधमः ।
तत् पुत्र धनवीर्यैस्त्वं विवर्धस्व सुखेन च ॥१०१॥
101. mātṛpakṣeṇa mātrā ca khyātimeti narādhamaḥ .
tat putra dhanavīryaistvaṃ vivardhasva sukhena ca.
101. mātṛpakṣeṇa mātrā ca khyātim eti narādhamaḥ tat
putra dhanavīryaiḥ tvam vivardhasva sukhena ca
101. A contemptible man (narādhama) gains renown through his maternal lineage and his mother. Therefore, O son, may you prosper with wealth and prowess, and happily.
घन्धर्वतनया चेयं मा त्वया वै वियुज्यताम् ।
इति पित्रा बहुविधं प्रियमुक्तः पुनः पुनः ॥१०२॥
102. ghandharvatanayā ceyaṃ mā tvayā vai viyujyatām .
iti pitrā bahuvidhaṃ priyamuktaḥ punaḥ punaḥ.
102. gandharvatanayā ca iyam mā tvayā vai viyujyatām
iti pitrā bahuvidham priyam uktaḥ punaḥ punaḥ
102. "Do not let this daughter of a gandharva be separated from you." Having repeatedly been told such loving words by his father in many ways,
परिष्वज्य स्वमावासं सभार्यः स विसर्जितः ।
स तया भार्याया सार्धं रेमे तत्र पितुः पुरे ॥१०३॥
103. pariṣvajya svamāvāsaṃ sabhāryaḥ sa visarjitaḥ .
sa tayā bhāryāyā sārdhaṃ reme tatra pituḥ pure.
103. pariṣvajya svam āvāsam sabhāryaḥ saḥ visarjitaḥ
saḥ tayā bhāryayā sārdham reme tatra pituḥ pure
103. He was dismissed, along with his wife, having embraced his own dwelling. He then enjoyed himself with that wife in his father's city.
अन्येषु च तथोद्यान-वन-पर्वतसानुषु ।
श्वश्रू-श्वसुरयोः पादौ प्रणिपत्य च सा शुभा ।
प्रातः प्रातस्ततस्तेन सह रेमे सुमध्यमा ॥१०४॥
104. anyeṣu ca tathodyāna-vana-parvatasānuṣu .
śvaśrū-śvasurayoḥ pādau praṇipatya ca sā śubhā .
prātaḥ prātastatastena saha reme sumadhyamā.
104. anyeṣu ca tathā udyānavanaparvatasānuṣu
śvaśrūśvasurayoḥ pādau
praṇipatya ca sā śubhā prātaḥ prātaḥ
tataḥ tena saha reme sumadhyamā
104. And similarly, in other gardens, forests, and mountain slopes, that charming, slender-waisted woman, having prostrated before the feet of her mother-in-law and father-in-law every morning, then enjoyed herself with him.